Göran Färm
I NT har flera artiklar och insändare tagit upp EMU. Riksdagsledamoten Margit Gennser (m) (MG) argumenterar emot ett svenskt EMU-medlemskap, mest utifrån sin idol Gösta Bohmans idéer. Det är intressant eftersom många svenskar tror att nej till EMU är en vänsterståndpunkt!
MG argumenterar dock utifrån en ohållbar ståndpunkt, nämligen att det är bra med en fri inre marknad, men att varje land ändå ska få ha vilka regler som helst som begränsar friheten på denna marknad. MG använder på ett försåtligt sätt två saker som inte har ett skvatt med EMU att göra, som argument mot EMU - alkoholimporten och Volvo/Scaniaaffären. MG menar att EU:s argument i dessa två frågor inte går ihop.
Hon menar att kommissionär Bolkestein hävdar att Europa är en marknad, varför det inte finns utrymme för nationella regler, medan hans kollega Monti skulle ha hävdat "att det endast finns nationella marknader inom EU". Detta senare citat skulle jag gärna vilja se belagt . Jag tvivlar på att det är sant. Men detta handlar om två helt olika saker! Jag vågar hävda att Bolkestein och Monti, liksom moderaterna och regeringen, är helt överens både om att det inte är acceptabelt att varje land har egna regler för vilka varor som får föras in i landet och på vilka villkor. Då vore inte EU en gemensam marknad. Vissa undantag och övergångsregler kan godtas, men principen om samma regler på en gemensam marknad är helt solklar; att monopol inte är acceptabla varken på en nationell eller en europeisk marknad.
I Volvo/Scaniafallet handlar det ju dessutom om en näst intill monopolistisk ställning på flera nationella marknader, inte en. F ö kom ju det svenska konkurrensverket till samma ståndpunkt som EU.
Slutsatsen av MGs resonemang kan bara bli något mycket märkligt för en moderat, nämligen att monopol är OK om de är nationella och att den inre marknaden gärna får begränsas av nationella regelverk. I själva verket handlar det väl närmast om att MG i sant populistisk anda utnyttjar EU-negativa rubriker i sin kamp mot EMU, trots att de saker hon pekar på inte har ett skvatt med EMU att göra.
Slutligen kommer ändå MG till kärnfrågan - att EMU påstås leda till en superstat. Som bevis för detta anförs uttalanden från kända federalister. Ökat politiskt och ekonomiskt samarbete blir det förvisso, vilket enligt min mening är helt nödvändigt i en internationaliserad värld, om inte företagen och kapitalet ska få regera ensamma på denna globala marknad.
Men poängen med EU är att det är både en union av folk och av stater, att samarbetet innehåller både mellanstatliga inslag med vetorätt och närhetsprincip, och överstatliga. Det finns de som vill flytta denna tyngdpunkt, men någon enighet om att göra superstat av EU finns inte - och en sådan utveckling kräver faktiskt enighet. Och vi är sannerligen inte ensamma om att motsätta oss en sådan utveckling.
MG och hennes (m)-kolleger vill ju att EU bara ska vara en marknad, där nationalstaterna ska få konkurrera med låga skatter, löner och avreglerad arbetsmarknad om att få jobb och investeringar. Mot det vill socialdemokratin och Europafacket sätta en på vissa områden samordnad ekonomisk politik, för att bl a slippa det kaos av devalveringskonkurrens och räntechocker som Europa levde i på 70- och 80-tal.
Vi vill också ha vissa gemensamma minimiskatter för kapitalet, och minimiregler för sociala och fackliga villkor för att motverka social dumping. Huvuddelen av den ekonomiska politiken, skatte- och välfärdspolitiken ska dock fortsätta vara nationell.
Varje medlemsland avsätter idag ca 1,1 procent av BNP till EUs budget, men 98,9 procent ligger kvar nationellt att förfoga över för de enskilda medborgarna och för stat och kommun. Den siffran påverkas inte av EMU.
Mot den här bakgrunden är EMU i Europa något som hela den samlade socialdemokratin och fackföreningsrörelsen står bakom.
RE: Jfr LOs chefsekonom Per-Olof Edin
Göran Färm (s) EU-parlamentariker, Norrköping
