Per-Olof Edin

Edin har av Persson-regeringen (s) givits professors namn
Sven Rydenfelt har av Bildt-regeringen givits professors namn

LO-ekonomerna hemsida hos LO - Se även Edins efterträdare Dan Andersson

Edin är nu ordf. i AMS och ordf. Södertörns Högskola

Edin 1992 om Krisen - Utdrag ur Peeter-Jaan Kask, Vägen in i och ut ur Krisen,

I dag är arbetslösheten högre än vad som behövs för att hålla ekonomin i jämvikt och därmed klara inflationsmålet. Konjunkturinstitutets bedömning är att den så kallade jämviktsarbetslösheten är cirka 4 procent, jämfört med 5,5 procent som den beräknas att bli i år.
Vi har alltså det senaste året haft 50 000-70 000 fler arbetslösa än vad ekonomin kräver. Vi menar att ansvaret för detta i huvudsak ligger på Riksbanken.
P-O EDIN Ordförande Ams, ANDERS L JOHANSSON Generaldirektör Ams och SANDRO SCOCCO Chefsekonom Ams, DN Debatt 8/12 2004

Grunden för "beskyllningen" är att Riksbanken i år inte når sitt mål om att inflationen (KPI) ska vara 2 procent, utan att den i stället kommer att hamna under 1 procent. Det innebär att inflationen hamnar under det tillåtna toleransintervall som Riksbanken själv satt upp på plus/minus 1 procent.

Hur mycket har den alltför låga inflationen kostat i sysselsättning? På detta har Ams svarat att det kan röra sig om cirka 50 000-70 000 jobb. Grunden för detta är helt enkelt skillnaden mellan den faktiska arbetslösheten och en realistisk bedömning av jämviktsarbetslösheten.

NAIRU - The Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment

Full text

SvD Näringsliv 10/12 2004:
I går ryckte även den folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton ut till Riksbankens försvar. I en interpellation till finansministern skriver Carl B Hamilton att det är orimligt att statliga myndigheter, som Ams, ”ägnar månad efter månad av sin skattefinansierade verksamhet åt att bekämpa rikets centralbank”.

Rolf Englund: Och det skall Carl B Hamilton säga som ”ägnar månad efter månad av sin skattefinansierade verksamhet åt att kämpa för att avskaffa rikets centralbank”.

Carl B Hamilton

Top

- Jag är förvånad över att inte fler ser behovet av mekanismer som kan träda in, om regering och riksdag inte ensamma förmår att klara uppgiften
Utan buffertfonder, som bidrar till att stabilisera lönebildningen, bör Sverige inte gå med i EMU, anser han
- I dag skulle jag rösta nej, och så blir det nog
P-O Edin, intervjuad i DN 25/4 2003

"Dubbla budskap skadar förtroendet"
Släpp fram debatten om EU:s viktigaste framtidsfrågor, kräver statsvetare
Karl Magnus Johansson docent i statsvetenskap Södertörns högskola, /därPer-Olof Edin är ordförande i styrelsen/
DN Debatt 2002-08-02

”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO
Affärsvärlden 2002-03-20

Att förhala EMU, SvD-ledare 2000-10-21
Regeringens nya EMU-utredning. Bland de namn som nämns finns bland andra EMU-skeptikern Nils Lundgren och förre EMU-utredaren Lars Calmfors. Ordförande väntas bli LO:s förre chefekonom P-0 Edin.

LO-ekonomer underkänner s-ledningens motiv för EMU-anslutning:
Valutaunionen inget skydd mot kriser. Per-Olof Edin och Sandro Scocco på DN Debatt 2000-01-19

LO-ekonomerna P-O Edin och Lena Westerlund på DN Debatt 99-02-04

När Edin teg

”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO
Affärsvärlden, nr 12, 2002-03-20

Det stora beslutet var bildandet av EMU. Det är en dum konstruktion - skulle vi rösta om huruvida EMU skulle vara kvar eller inte så skulle jag tveklöst rösta nej.

Felet är naturligtvis att Europa är inte ett optimalt valutaområde. Det finns så stora skillnader internt. Det är få ekonomer som tror att det här skall hålla, låt oss säga, 20 år framåt.

Men om samarbetet skulle spricka på grund av jättehög arbetslöshet i vissa regioner?

Då kommer någon regering eller något parti att säga att de helt enkelt kliver ur EMU.

Det enda som /annars/ kan göras är att resten av Europa skickar väldigt mycket pengar till dem. Det finns det inte utrymme för i Europa. Den ekonomiska solidariteten finns inte.

Jfr Lawrence Lindsey, rådgivare åt George W. Bush

När nu EMU ändå är en realitet tvekar han lite om huruvida han vill att Sverige går med i unionen.

”Jag har pendlat i frågan. Men sett till erfarenheterna hittills så måste jag nog säga nej. Att stå utanför ger högre frihetsgrad, och dessutom är kostnaderna för att stå utanför mindre än vad jag trodde.

Vad beträffar EMU-utredningens förslag om nytt ekonomiskt råd säger P-O Edin:

”Makthavare har genom alla tider haft behov av rådgivare som har legitimerat deras beslut. De två mest långlivade professionerna i den riktningen har väl varit astrologer och teologer. Numera är det ekonomer som tjänar den rollen.”

När det gäller EMU-debatten finns det ett argument som jag har synnerligen svårt för. Inte för att det skulle vara särskilt besvärligt att bemöta. Heller inte för att det skulle vara intellektuellt tungt eller värst sannolikt. Nej, min antipati beror på att det röjer en inställning till omvärlden som jag tycker genuint illa om. Argumentet går ut på att Sverige inte ska gå med i EMU eftersom "EMU kommer att spricka".
Pernilla Ström
Kolumn i DN 25/2 2003

Utan Europas förenta stater kommer EMU att spränga EU
Staffan Ahlberg
Dagens Industri 24/5 2003

Thatcher insists
“It can never be right for Britain to abolish its currency. And it can never be right for the Conservative Party to pretend otherwise.”
BARONESS Thatcher insists that the European single currency will fail “economically, politically and socially” and says that Britain must never enter.

Pehr G Gyllenhammar:
"Jag är mycket engagerad i EU, men har aldrig haft någon passion för EMU. EMU-projektet introducerades långt innan man hade nått den grad av integration och harmonisering som jag anser är nödvändig. Eftersom man inte kunde nå politiska överenskommelser så tvingade man fram dem genom en gemensam valuta."

Keep floating, stop worrying
The real case for an independent pound has nothing to do with ultra-nationalism or hostility to Europe
Samuel Brittan, Financial Times 2002-03-27

EMU – ett haltande projekt
Antingen skapar euro-länderna ett Europas Förenta Staterna eller så spricker valutaunionen på sikt
Krönika Veckans Affärer

Euron spricker när dollarn faller
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-01-08

Few have realised the most dangerous feature of Emu:
it has locked Germany into a seriously uncompetitive real exchange rate
Martin Wolf, Financial Times, March 31, 1999

Monstruöst, sade Economist (om stabilitetspakten)
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-30

Det är alltid värt att läsa om
EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment
Sverker Gustavsson på SvD Brännpunkt 2000-01-05

Stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i EMU
Sten Johansson FIEF - Fackföreningsrörelsens
Institut för Ekonomisk Forskning

Affärsvärlden

Fler EMU-skeptiker (s) - Fler EMU-skeptiska ekonomer

De borgerliga grodorna är inte lustiga att se
LO:s båda ledande ideologer i löntagarfondsfrågan, Per-Olof Edin och Anna Hedborg, skrev i sin bok
"Det nya Uppdraget"(Tiden, 1980) följande idag mycket tänkvärda ord:

Början på sidan

- Jag är förvånad över att inte fler ser behovet av mekanismer som kan träda in, om regering och riksdag inte ensamma förmår att klara uppgiften
Utan buffertfonder, som bidrar till att stabilisera lönebildningen, bör Sverige inte gå med i EMU, anser han
- I dag skulle jag rösta nej, och så blir det nog
P-O Edin, intervjuad i DN 25/4 2003

- Jag var emot bildandet av EMU, men trodde inte att planerna skulle genomföras. Sverige har hängt med i de två första stegen, som innebär låg inflation och självständig Riksbank. Vi har fått betala ett pris i form av högre arbetslöshet, även om andra länder råkat värre ut. Frågan i höstens folkomröstning är om Sverige ska ta det tredje steget, som leder till en gemensam valuta.
P-O Edin menar att detta egentligen är mindre dramatiskt än de två föregående stegen. Nackdelarna med att ge upp kronan och släppa ifrån sig Riksbankens bestämmanderätt över räntan skulle gå att hantera.
- Uppgiften att stabilisera ekonomin läggs på finanspolitiken, alltså regeringens budgetpolitik. Ekonomiskt är det bättre eftersom ändringar i exempelvis momsen slår direkt mot den privata konsumtionen, medan Riksbankens räntehöjningar även drabbar investeringarna.

Men det behövs ytterligare instrument som kan sättas in om löneutvecklingen måste anpassas nedåt, såsom i Sverige vid krisen i början av 1990-talet, säger P-O Edin.

Förebilden hämtades från Finland, där man började bygga upp buffertfonder vid EMU-inträdet 1999. Men ensamma hade de finländska fonderna inte räckt långt, om ekonomin hamnat i kris, förklarar P-O Edin. Samma sak gäller deras tilltänkta motsvarigheter i Sverige:
- Det kunde ha handlat om 10-20 miljarder kronor, vilket i sammanhanget är som att spotta i havet.

Det viktiga var i stället att de centrala arbetsmarknadsparterna, som skulle stå bakom fonderna, hade ha förts samman. Sådan samverkan mellan parterna har sedan länge fungerat i Danmark, vars valuta är kopplad till euron, säger P-O Edin.

- Jag är förvånad över att inte fler ser behovet av mekanismer som kan träda in, om regering och riksdag inte ensamma förmår att klara uppgiften, framhåller P-O Edin. Till dem han syftar på hör statsministern och finansministern, förutom de gamla motparterna på arbetsgivarsidan.

Utan buffertfonder, som bidrar till att stabilisera lönebildningen, bör Sverige inte gå med i EMU, anser han.

- I dag skulle jag rösta nej, och så blir det nog.

P-O Edin tror att en majoritet bland de röstande kommer till samma slutsats, särskilt som det inom alla samhällsgrupper finns tongivande personer som säger nej till EMU.

Men i kraft av sin storlek väger LO tungt: dess uteblivna ja till euron kan bli vad som fäller utslaget i höstens folkomröstning.

Buffertfonder - Början på sidan - LO

LOs ekonomer vill ha folkomröstning om EMU
LO-Tidningen på Internet 2000-03-07

Om Sverige gör något åt de nackdelar som EMU för med sig inom det så kallade stabiliseringspolitiska området - då säger LOs ekonomer ja till EMU. Det är dock naturligt att frågan slutgiltigt avgörs i en folkomröstning.

LO som helhet tar inte ställning förrän efter att frågan behandlats på kongressen i höst. Men inför detta har LO-ekonomerna tagit fram en skrift, som ska kunna vara ett beslutsunderlag. LO-ekonomerna förordar en folkomröstning.

• Vi tycker att frågan lämpar sig ytterst väl för en folkomröstning eftersom vilken inställning man har är så obundet till partier. Det finns inga tydliga partigränser i frågan, säger Sandro Scocco, LO-ekonom.
• Om vi skulle låta frågan avgöras i ett riksdagsval vore risken stor att det valet blev ett enfrågeval, vilket vore en stor nackdel.

Sverige är delvis redan med i EMU i och med medlemskapet i EU, anser LO-ekonomerna.

-Vi har redan gått med i två etapper av EMU och då är etapp 3 inte ett så stort steg. Det mesta av anpassningen är redan gjord. Att dra tillbaka hela den utvecklingen skulle kosta oerhört mycket, så det bedömer vi som ett fullständigt orealistiskt alternativ, säger Sandro Scocco.

I skriften skriver LO-ekonomerna att det är tolkningsfråga om Sverige över huvud taget har rätt att stå utanför EMU om vi uppfyller konvergenskraven. Det är inte självklart att man från EU-håll kommer att tolka till Sveriges fördel. EMU är tänkt att vara en naturlig del av EU-medlemskapet.

Fördelarna med att gå med är i huvudsak två.

-Vi anser att ur effektivitetsaspekt är EMU positivt. Inom ramen för EMU kommer ekonomin att fungera marginellt bättre.

En gemensam valuta kan förenkla handel, minska transaktionskostnader med mera. Den andra vinsten är den politiska aspekten.

- Även om Sverige skulle fortsätta att stå utanför EMUs tredje etapp skulle vi ha små möjligheter att i större utsträckning avvika från den satta politiken. EMU-medlemskap skulle ge oss större möjligheter att påverka de ekonomiska politiken inom EU, som trots allt måste följa, säger Sandro Scocco.

Men inom det som har med ett lands ekonomiska stabilitet att göra, de så kallade stabiliseringspolitiska effekterna, är nackdelarna stora med ett EMU-medlemskap.

-Tittar vi på hur det ser ut idag, då bör Sverige vänta med ett inträde, säger Sandro Scocco.

LO-ekonomerna vill ha en utredning där arbetsmarknadens parter tillsammans med regeringen ser över vad som kan göras för att minska nackdelar.

- Vår uppfattning är att om vi gör vissa förändringar kan vi begränsa nackdelarna så mycket att det leder till en helhetsbedömning där fördelarna med ett inträde ändå väger över.

Fonder som stötdämpare

I utredningen skissar LO-ekonomerna på några förslag som de vill att utredningen ska titta närmare på.

De vill att ett strukturråd bildas, med just representanter från arbetsmarknadens parter och regering - och detta råd ska förfoga över olika medel att ingripa om en svenska ekonomin är hotad. Bland annat ska rådet förfoga över svenska buffertfonder, resurser som ligger utanför statsbudgeten. Dessa fonder ska kunna användas som stötdämpare vid ekonomiska störningar.

Arbetstagare ska kunna spara inarbetad arbetstid. Man bör skapa ekonomiska incitament för arbetstagare att kunna spara arbetstid i linje med det system som nu tillämpas av industrin inom tvåskiftsarbete. Man måste skapa ökade reservationsmöjligheter för företagen att spara i uppgång och spendera i svackor. LO-ekonomerna föreslår också att de nya utbildningskonton kan via till exempel en bonus i högre utsträckning utlösa, vid en samhällsekonomisk lämplig tidpunkt, det vill säga i lågkonjunktur.

Om nackdelarna minskas, ja då säger alltså LO-ekonomerna ja till EMU. På grund av frågan karaktär anser de också at det är naturligt av den avgörs i en folkomröstning.

Men det kommer att ta några på innan vi är där.

-Nya instrument måste utvecklas och lönebildningen år 2001 måste hinna utföras och värderas. Och året därpå, 2002, är det riksdagsval.

Skriften är utarbetad av LO-ekonomerna

LO som organisation har inte tagit någon formell ställning angående synen på EMU och en svensk anslutning till EMUs tredje etapp, den gemensamma valutan. Frågorna kommer att behandlas vid LO-kongressen i september 2000.

LO-ekonomerna vill i sin skrift föra fram vad de bedömer som troliga utvecklingar både vid medlemskap och utanförskap, samt vilken vikt man bör fästa vid olika argument. Skriften inleds med ett teoretiskt avsnitt som förklarar några grunder i samhällsekonomi. Detta för att även läsare utan förkunskaper ska kunna följa med i de resonemang som förs i efterföljande avsnitt.

I kapitel två återfinns en översikt av olika typer av valutasamarbeten genom historien, samt en beskrivning av händelseförloppet i den svenska ekonomin under andra halvan av 1950-talet.

I kapitel tre förklaras EMUs konstruktion och både för- och nackdelar med en gemensam valuta tas upp.

I det avslutande kapitlet vägs dessa fördelar och nackdelas samman och LO-ekonomerna kommer med konstruktiva förslag på hur Sverige bäst skulle klara ett medlemskap.

Här kan du hämta hem skriften som pdf-fil

Dagens Nyheter om rapporten

Början på sidan

LO-ekonomer underkänner s-ledningens motiv för EMU-anslutning:
Valutaunionen inget skydd mot kriser.
Per-Olof Edin och Sandro Scocco på DN Debatt 2000-01-19

Ett principiellt ja till EMU. Det beslutet tog det socialdemokratiska verkställande utskottet, VU, i fredags. Det är dock lång väg kvar till att ett principiellt ja faktiskt leder till ett inträde i EMU. Ett EMU-medlemskap innebär politiska och ekonomiska fördelar - men också förpliktelser och risker.

De främsta ekonomiska riskerna är följderna av kostnads- och strukturkriser. Växelkursförändringar är det starkaste instrumentet för att mildra effekterna av sådana kriser. Vid ett inträde förlorar vi detta instrument.

Det innebär, om inte särskilda åtgärder vidtas, att kriserna kommer att slå ut i hög och ofta bestående arbetslöshet. Löntagarna kommer därmed att ensamma få bära alla allvarliga risker med ett EMU-medlemskap.

RE: Jfr Rapport från Handelsanställdas Förbund

Regeringen bör därför, för att visa att detta ska förhindras, snarast tillsätta den utredning som ett enigt VU kräver. Uppdraget bör vara brett formulerat och givetvis bör arbetsmarknadens parter ingå i utredningen. Dessa måste ta på sig ett stort ansvar för eventuella framtida kriser. Är arbetsgivarna inte villiga att ta detta ansvar är det svårt att se hur ett faktiskt inträde i EMU ska kunna komma till stånd.

Det finns sakliga skäl både för att stanna utanför och gå med i EMU. Det förs dock också fram argument som snarare speglar politiska uppfattningar. Ett sådant argument är att EMU skulle förhindra den typ av kostnadskriser Sverige råkade ut för på 70- och 80-talet. Det stämmer inte! De som hävdar den uppfattningen konstaterar endast att de föredrar att de problem Sverige har haft - och kanske kommer att få igen - löses med massarbetslöshet i stället för genom en devalvering.

Vi hävdar att det är problemen i sig som måste lösas. Lönebildning och finanspolitik, kanske tillsammans med nya instrument, måste balansera ekonomin på ett sådant sätt att varken hög arbetslöshet eller devalveringar blir nödvändiga. För det krävs en aktiv och konstruktiv dialog mellan arbetsmarknadens parter och mellan parterna och regeringen. 80-talet är inte främst en historia om en illa fungerande lönebildning, utan om en dåligt fungerande finanspolitik och, framför allt, om institutionella misstag på penningpolitikens område.

I början av 80-talet var industrins konkurrenskraft urholkad av alltför höga kostnader, vilket ledde till att vinster och investeringar kraftigt försämrades samt till stigande underskott i våra affärer med utlandet. Lönekostnaderna kunde i princip bara anpassas efter den faktiska bärkraften i ekonomin på två sätt: via en devalvering eller genom att pressa upp arbetslösheten genom kraftiga offentliga besparingar i kombination med en antifacklig politik. Allt i syfte att försvaga löntagarnas förhandlingsposition. Den senare modellen var av förståeliga skäl inte en möjlig väg för en socialdemokratisk regering.

En aggressiv devalvering blev den svenska lösningen. Problemet kvarstod dock att vid ett högt sysselsättningsläge hålla löneökningarna inom det samhällsekonomiska utrymmet. Detta försökte man uppnå genom överenskommelser mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. För 1984 och 1985 låg löneökningarna dock två procent för högt per år enligt finansdepartementet och efterfrågan steg, mätt med dagens siffror, med cirka 17 miljarder kronor för mycket. Under perioden 1983-86 låg löneinflationen relativt konstant kring 6 procent.

Den ökade efterfrågan kunde ha dragits in genom olika finanspolitiska åtgärder. Kjell-Olof Feldt menar dock att det han som finansminister fann ekonomiskt nödvändigt sällan gick att genomföra politiskt. Ett av skälen var kraftigt stigande vinster i exportföretagen. Bakgrunden till denna utveckling var den begynnande internationaliseringen och insikten att Sverige i längden inte kunde erbjuda sämre avkastning på investeringar än andra länder. Så även om dessa vinster ur ett perspektiv var önskvärda utgjorde de givetvis också ett politiskt problem i en tid då löntagarna skulle hålla tillbaka sina krav. Trots att den svenska inflationstakten sjönk kraftigt fram till mitten av 80-talet låg vi kvar med en högre inflation än våra viktigaste handelspartner. Utvecklingen gick dock åt rätt håll.

I den situationen genomfördes kreditavregleringen. Riksbanken menade att detta var nödvändigt för att förbättra penningpolitikens funktionsätt. Riksbankschefen Bengt Dennis lovade dessutom finansministern att kreditavregleringen inte skulle leda till någon kreditexpansion. Detta visade sig vara fullständigt felaktigt.

Kreditavregleringen bidrog med att öka den privata efterfrågan med cirka 145 miljarder per år under 1985-90. Den privata sektorns skuldsättning steg från 100 till 150 procent av BNP. Börs, fastigheter och andra tillgångsvärden gick i taket och steg realt med 70 procent över samma period. Trots ett ökat offentligt sparande uppvisade bytesbalansen betydande underskott.

Den kraftigt ökade privata efterfrågan drev fram en överhettning på arbetsmarknaden med åtföljande lönebildningsproblem. Löneinflationen steg kraftigt från 1986/87 till kraschen i början på 90-talet.

Att tro att arbetsmarknadens parter ska kunna balansera den typen av institutionella (penningpolitiska) misstag är naivt.

Det hade dessutom inneburit att löntagarna skulle få betala hela kostnaden för den konsumtionsfest som pågick på lånande pengar - lån som LO-kollektivet i liten utsträckning bidragit med. Det var likaledes omöjligt för regeringen att - i ett läge med små budgetunderskott som till slut övergick i stora överskott - låta de ekonomiskt svagaste betala köpfesten genom sänkt a-kassa, barnbidrag eller sjukpenning.

Ekonomkåren, som förvisso krävt kreditavregleringen, drog nu slutsatsen att en oberoende Riksbank, som inte hade några politiska överväganden att göra, borde få ansvaret för konjunkturpolitiken. Reformen framtvingades också av vårt inträde i EU och förberedelserna för att träda in i EMU.

Med de institutionella förutsättningar som i dag råder, med en flytande valuta och en oberoende Riksbank, finns det ingen risk för att 80-talets överhettning ska upprepa sig. Det är i praktik och teori omöjligt.

Det kan den dock göra om vi beslutar oss för ett EMU-inträde. Då får lönebildningen och finanspolitiken återigen ansvaret för den svenska konjunkturpolitiken - precis som på 80-talet.

Därför måste både lönebildningens och finanspolitikens funktionssätt ytterligare förbättras.

De finns de som menar att problemen kommer att lösa sig själva efter ett EMU-inträde. Om samhällsekonomin inte hålls i balans kommer ett stålbad av arbetslöshet tvinga fram « nödvändiga » avregleringar som förmodas lösa problemen. I detta resonemang har dock två grundläggande faktorer förbisetts.

För det första att den europeiska erfarenheten motsäger att så skulle bli fallet. Arbetslösheten har bitit sig kvar på höga nivåer trots två årtionden av stålbad i Europa.

För det andra lär ett EMU-inträde aldrig komma till stånd om utsikten för löntagarna är försämringar och stålbad. För att EMU ska framstå som ett bra projekt för Sveriges löntagare måste regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter göra det troligt att 80-talets kostnadskris inte återkommer efter ett EMU-inträde, då den automatiskt skulle leda till hög arbetslöshet.

Därför bör regeringen ta initiativ till en utredning och tillsammans med arbetsmarknadens parter finna en lösning på hur ekonomiska störningar i framtiden ska hanteras utan att följden med automatik blir massarbetslöshet. Här har arbetsgivarna ett stort ansvar för att visa att de är villiga att medverka till en konstruktiv lösning. Utredningen bör bland annat utreda förutsättningarna för: Svenska buffertfonder - resurser som ligger utanför statsbudgeten och som kan användas som en stötdämpare vid ekonomiska störningar. Att skapa ekonomiska incitament för arbetstagaren att spara inarbetad arbetstid, i linje med det system som nu tillämpas inom industrin för tvåskiftsarbete. Ökade reservationsmöjligheter för företagen - öka incitamenten för företagen att spara i uppgång och spendera i svackor. Incitament för enskilda att lösa ut de nya individuella utbildningskontona vid samhällsekonomiskt lämpliga tidpunkter. Det finns säkert också en rad andra förslag som skulle kunna rymmas inom utredningens ram.

Alla de instrument utredningen finner lämpliga för att minska sysselsättningseffekten av en ekonomisk störning bör sedan samlas i ett strukturråd bestående av arbetsmarknadens parter och regeringen.

Strukturrådet skulle fungera som en samtalsyta för att utarbeta en gemensam uppfattning om landets situation, men också ges beslutanderätten om i vilka lägen de nya instrumenten ska användas. En kombination av en förbättrad finanspolitik, ett nytt strukturråd med skarpa instrument och ett gemensamt ansvarstagande skulle effektivt kunna dämpa oönskade svängningar i sysselsättning och arbetslöshet.

Först då skulle löntagarna slippa bära alla risker med ett EMU-medlemskap.

Vi som LO-ekonomer anser att detta är ett rimligt krav för att ett principiellt ja ska bli ett riktigt ja från Sveriges löntagare.

Ur Knyt kronan till valutasamarbetet
Lars Calmfors på DN Debatt 1990-09-11

LO-ekonomerna Dan Andersson och P-O Edin har i två artiklar på DN Debatt (24/6 och 12/7) alla tankar på en mer självständig riksbank och en till det europeiska valutasamarbetet knuten krona.

En avsiktsförklaring att knyta kronan till det europeiska valutasamarbetet och åtgäder för att öka riksbankens självständighet är nödvändiga inslag i en politikomläggning.

Ur "Den som är satt i skuld är icke fri" av Göran Persson och Peeter-Jaan Kask:

Till slut gav LO-ekonomerna upp.
- Vi beslutade oss för att lägga ned projektet. I slutet var vi bara 3-4 personer på utredningsavdelningen som gillade det, resten tyckte inte om det. Kontentan blev att LO:s Ekonomiska Utsikter som kom ut i december 1990 för första gången saknade avsnitt om den ekonomiska politiken.
- Vi kom fram till att om vi inte skulle föra fram den politik vi trodde på skulle vi inte föra fram någon annan politik heller, konstaterar P O Edin.

Och i närmare två års tid höll LO-ekonomerna tyst om den svenska penningpolitiken.

RE: Tala är silver, tiga är guld.
P-O Edin har sedermera av Persson-regeringen givits professors namn. Han är nu också utsedd till ordförande i styelserna för AMS och Södertörns Högskola.

Men i hyllningen av Riksbanken förträngs att den är högeligen medansvarig till det senaste decenniets ekonomiska problem. Åren direkt efter 1994, i samband med socialdemokraternas mycket tuffa sparpaket, bidrog Riksbanken faktiskt till den ekonomiska nedgången genom en alltför stram penningpolitik fastän det fanns utrymme för en lägre ränta. Det gjorde att tiotusentals personer under dessa år var arbetslösa i onödan. Få initierade ekonomer godkänner nu i efterhand Riksbankens politik under dessa år. Den var helt enkelt skandalös.
Ur "Vad skall Riksbanken göra mellan nio och fem när Sverige har gått med i EMU?"
LO-ekonomerna Dan Andersson och Lena Westerlund
DN Debatt 23/1 2003

LO

Början på sidan