|
Barbro HedvallKronan är en dyrbar lyx. Det finns många lärdomar att dra ur den ekonomiska krisen. En är att det är en dyrbar lyx att hålla sig med en egen liten valuta. Europeiska centralbanken, ECB, har givit den svenska Riksbanken ett stödlån på 3 miljarder euro. Detta efter en överenskommelse om att stödja svenska kronan för att hjälpa Riksbanken så att den kan garantera de svenska affärsbankerna. Dessa i sin tur får ta kreditförlusterna i Baltikum. För någon vecka sedan ville Riksbanken ta upp ett stort lån i utländsk valuta, 100 miljarder. Också detta för att stärka reserven. Och med jämna mellanrum räknar Riksbanken på de svenska bankernas resurser. Senaste budet är att de kan klara förluster på 150 miljarder kronor om året under tre års tid. Siffrorna svindlar, ändå är det långt ifrån säkert att de är tillräckliga. Rätt naturligt faller det på Sverige att ta hand om den ekonomiska krisen hos länderna i Baltikum Små valutor tar stryk i den globala krisen. Då hjälper det inte att ha ordning på de offentliga finanserna. Detta må kännas bittert för en strävsam finansminister, men nog är det gott att ha ett Frankfurt och ECB att vända sig till. Fast det kostar förstås, hjälplån är inte gratis. Barbro Hedvall fundamentalist om EMU
Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Den svenska regeringen försäkrar att den inte kommer att acceptera något som gör det möjligt för lettiska byggföretag att verka i Sverige med mindre än att de underkastar sig Byggnads villkor. Inte ett ord om att en fri marknad för tjänster i hög grad ligger i svenskt intresse, inte i det här sammanhanget. Europeiska unionen är inte populär. Inte bland medborgarna i de gamla EU-länderna, inte bland dem som har turen att bo i ekonomiskt framgångsrika EU-länder som Storbritannien och Sverige. Alla förstår att en budgetförhandling bara kan sluta på ett sätt: alla är mer eller mindre missnöjda. Men ju längre dragkampen pågår och ju mer opinionskrut politikerna skjuter av under processens gång desto tydligare blir det att det här med EU är en pålaga. Och desto fastare blir EU-medborgarna i sin skepsis. Vad vill européerna? Och finns de över huvud taget? I Frankrike, i Holland där frågan nu är aktuell värjer sig medborgarna. Det europeiska samarbetet: Ska det växa åt det federala hållet eller sträva efter Ett par dagars besök i Berlin gjorde mig både förbryllad och nedslagen Hela den stora tyska maskinen står sedan några år och hackar. Liten tillväxt, försvagade statsfinanser, växande arbetslöshet, ett utskåpat skolväsen och en åldrande befolkning - vi känner igen symtomen på den tyska sjukan. Det finns ingen realism i att föreställa sig att de östra delarna ska komma ifatt de västra, frågan är i stället vad som kan göras för att hejda och något litet vända utvecklingen i öst. Cirka 350 000 av Berlins dryga tre miljoner invånare är arbetslösa - och det märks i stadsbilden. Gatorna är inte precis överfulla av flängande människor, människor ser trötta och uppgivna ut - och det var också vad de förmedlade i ett par samtal. Och i Berlins östra delar står de stora industrierna från kommunisttiden övergivna, jättelika tomtområden är oanvända. Så länge väljarna uppfattar alla sparförslag som orättvisa attacker mot deras rättigheter kommer Tysklands problem att bestå. Så länge blir också politiken en försvarspolitik - och en reträtt steg för steg. En sådan politik skapar inte tillförsikt och framtidsoptimism. Därmed uteblir den tillväxt som behövs för att undgå ytterligare besparingar. Federala förtrupper?
Kedjan var töjbar
(stabilitetspakten/Tyskland) Tysklands finansminister Hans Eichel slapp undan med några goda råd frånn kamraterna i EU-kretsen. Sådan blev den föga överraskande upplösningen av problemet med det växande tyska budgetunerskottet. Portugal kom undan i samma sväng, Irland förblir därmed det enda land som fått en varning i enlighet med den stabilitetspakt som ska hålla medlemmarna i den europeiska monetära unionen, EMU, på mattan. Sakligt var detta ett klokt beslut, att nu kräva att Tyskland ska strama åt, det vill säga höja skatter ocb/eller sänka utgifter, hade varit att göra ont värre. Det tyska budgetunderskottet växer främst därföratt den tyska ekonomin inte växer och det beror i sin tur bland annat på den allmänna lågkonjunkturen. RE: Hevall tycks inte inse att hennes kritik är ett grundskott mot hela stabilitetspakten... Därmed inte sagt att det står bra till med tysk ekonomi under goda tider. Tyskland har märkbara svårigheter att få tillväxt, arbetslösheten biter sig envist fast. De flesta analytiker är ense om att det handlar om bristfällig konkurrens, slutna beslutskretsar, starka fackföreningar som motsätter sig avregleringar. RE: Det vanliga "det-är-strukturellt" - som hösten 1992 Few have realised the
most dangerous feature of EMU:
|