Carl Bildt:
Vi har inte mandat
News Home
|
Det nya förslaget är praktiskt taget identiskt med det som fransmän och holländare röstade nej till
Förslaget innebär ett avgörande steg i byggandet av en EU-stat
Angela Merkel hyllas av ledarskribenter och kommentatorer. Berömmet för hennes taktiska skicklighet inför och under EU:s toppmöte är gränslöst och kritiklöst.
Det handlar faktiskt om medlemsländernas framtid som självständiga stater och därmed om den europeiska demokratins villkor.
Nils Lundgren, Carl Schlyter, Lars Wohlin m fl, DN Debatt 10/7 2007
Ursprunget är att EU:s ledare vid toppmötet i Laeken 2001 definierade EU:s centrala problem: låg demokratisk legitimitet, bristande öppenhet och en långtgående centralisering och detaljreglering. De enades om att man måste klara ut vad EU skall göra och vad medlemsländerna skall sköta själva. Vikten av att respektera subsidiaritetsprincipen och att EU förblir ett samarbete mellan likvärdiga stater betonades.
Konventets president, den förre franske presidenten Valery Giscard d'Estaing, frångick i praktiken uppgiften och satsade med mycket auktoritära metoder helt på ett författningsförslag för att lägga grunden till en EU-stat.
Det stod naturligtvis klart för alla som ville se att Giscard d'Estaings förslag till EU-grundlag skulle förändra medlemsländernas styrelseskick. I Sverige konstaterade tunga remissinstanser som JK, HD och Regeringsrätten (RE: och regeringen i prop. 2001/02:72) att ett riksdagsbeslut om EU-konstitutionen kan strida mot svensk grundlag.
De franska och holländska folken röstade nej i folkomröstningar redan på försommaren 2005 med stora majoriteter och högt valdeltagande.
Det som sedan hänt är från demokratisk synpunkt skrämmande. De politiska ledarna i EU har bakom kulisserna enats om att driva igenom fördraget i alla fall, utan folkligt stöd där så krävs. För att klara detta måste nya folkomröstningar till varje pris undvikas. De regeringar som hade lovat folkomröstning måste därför kunna hävda att det nu har gjorts sådana ändringar att löftet inte längre gäller.
Kosmetiska förändringar har gjorts. Nu heter det reformfördrag i stället för konstitutionellt fördrag, utrikesministern har fått en annan titel och symboler som nationalsång och flagga har strukits. Men den politiska substansen är, helt enligt planerna, oförändrad.
Och nu skall vi alla svälja påståendet att detta förslag å ena sidan är så totalt förändrat att alla löften om folkomröstning faller och samtidigt så totalt oförändrat att länder som redan ratificerat inte behöver göra om processen.
Vetorätten avskaffas inom ett femtiotal områden. (QMV)
Förslaget innebär ett avgörande steg i byggandet av en EU-stat.
Vi går nu snabbt mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Ett gemensamt försvar skall skapas och överstatligheten inom det rättspolitiska området skall förstärkas. En EU-president och en utrikesminister med egen diplomatkår skall införas.
Det rör sig alltså om fundamentala förändringar för Sverige som nation och för svensk demokrati, och vi vet att folkmajoriteten har en helt annan syn än riksdagsmajoriteten på denna fråga. Så är det i flertalet EU-länder. Det blir därmed orimligt att en riksdagsmajoritet utan förankring i folkviljan tar beslutet. Folkomröstning är den enda rimliga lösningen, när de valda politikerna inte är representativa för sina väljare i en av vår tids viktigaste politiska frågor.
