Lilla My lämnar riksdagspolitiken
Timbros Smedjan Publicerad 2002-09-19
av Carolin Dahlman, journalist

Den avgående moderata riksdagsledamoten Margit Gennser är en aningen besvärlig människa. Kanske är det detta som har gjort henne framgångsrik och respekterad. Som sin idol, Lilla My, tänker Margit själv. Hon tar reda på fakta och bestämmer sig efter eget huvud. Inte efter andras.

Den avgående riksdagsledamoten Margit Gennsers sakkunskaper och självständighet har gjort henne kontroversiell inom moderaterna. Det är inte alltid bekvämt med den som är påläst och säger ”men…” när resten vill banka igenom beslutet och gå hem till middagen. Med vassa argument på bred skånska har hon fått alla att sätta sig ner i bänkarna igen och tänka om, tänka nytt och annorlunda. Men till slut tröttnade partiet. I det senaste provvalet placerades hon utanför valbar plats, vilket resulterade i att hon valde att inte ställa upp till omval.

Nu lämnar hon riksdagen efter exakt 20 år. Inte för att dra sig tillbaka och pyssla i trädgården som många andra 70-åringar, utan för att skriva och slåss i EMU-debatten.

- Jag hade velat sitta kvar som riksdagsledamot och arbeta med EU-politiken, säger hon. Men det kommer snart en folkomröstning, och då tänker jag skriva artiklar och böcker för att påverka.

Typiskt nog avviker hon från partilinjen. Hon tror på mindre av centralisering, vilket har lett till ett motstånd mot EMU. Carl Bildt har kallat henne ”vår officiellt deklarerade och certifierade dissident om EMU”.

Gunnar Hökmark säger: ”Hon är kunnig och intresserad. Det var bra att hon argumenterade emot euron. Det skadar inte att kvalificera debatten. Hon tvingar oss att resonera utifrån hennes perspektiv också.”

Margit har slagits mot Apoteksmonopolet. Mot löntagarfonder. För marknadsekonomi. För äganderätt. Hennes viktigaste gärning under tiden i rikspolitiken är– förutom att vara lite grus i maskineriet här och där – pensionsreformen. Utan hennes skarpa argument och envisa förhandlingsarbete hade den troligen sett helt annorlunda ut – och den hade varit betydligt mindre liberal. Då hade vi inte fått några orange kuvert i brevlådan.

Som Margit säger: ”Djävulen sitter i detaljerna.”

- När vi skulle göra om pensionssystemet tänkte de andra i basbelopp och förmånsbaserade system. Men sådant står för orättvisa, tycker jag, och försökte visa att man kan göra något helt annorlunda.

Den reform som det står Margit Gennser på innebär att riskerna sprids. En del av pensionsinbetalningarna går till dagens pensionärer och en del till varje enskild, som själv får bestämma hur de ska investeras. ”Vi får göra våra misstag själva”, säger Margit. ”Rätten att göra sina egna misstag skapar ett dynamiskt samhälle.”

Lagar och anständighet

Margit är liberal på väldigt många sätt. Till tidningen Nyliberalen säger hon ”Det ska inte finnas många lagar, men några behövs, liksom anständighet.” Hon talar ofta och tydligt om hur skadlig den omfattande politiken är. Däremot vill hon inte kalla sig extremliberal.

- Jag ser familjen som den minsta enheten i samhället. Den ska uppfostra och stå för social kontroll i samhället. Barn ska ges rätt attityder från början. Stabilitet måste komma underifrån.

Hennes politiska engagemang kom sent i livet. Hon jobbade i några år som lärare, och blev sedan produktansvarig för kurslitteratur i ekonomiska ämnen på Hermods och därefter förlagschef på Hermods/Studentlitteratur. Det var först när hon skulle förhöra sina barn på läxan i historia som hon ilsknade till. Böckerna framställde världen på ett socialistiskt sätt. Margit ringde då moderaterna. Det stämde direkt.

Efter två veckor fick hon skriva det kommunala programmet; hon var ju duktig på att skriva. Ordföranden i kvinnoförbundet hjälpte henne fram, och hon kom in i stadsbyggnadskommittén. Margit fnissar åt minnet.

- Jag kunde inte det politiska spelet utan gjorde allt på mitt sätt. Det stökade till. Bland annat samarbetade jag med tjänstemännen och kunde därmed mer detaljer än de andra, vilket gav makt att styra besluten.

Återigen detaljerna. ”Djävulen sitter i detaljerna.” Därför är Margit alltid påläst. Hon ogillar partipiskorna, att det är toppen som styr och att de andra bara springer efter.

- Det ger sämre kvalitet i politiken, säger hon. Man får inte tänka annorlunda, vilket hämmar kreativiteten.

Margit verkar söka trubbel. Mest eftersom hon tycks se konsensus som att ge upp, som att apa efter. Till tidningen Riksdag och departement har hon sagt:

- Jag är en sån där människa som vill ropa: ”Bu!” när de andra i en stor grupp ropar: ”Hurra!” Egentligen tycker jag väldigt illa om partistämmor. Det är otäckt när folk lämnar hjärnan hemma och bara följer känslorna.

En sådan inställning må vara bra rent sakligt, men det är inte alltid opportunt. Den som är besvärlig skaffar sig lätt fiender.

- Mitt rykte förstördes tidigt, säger hon med ett leende. Jag fick avancera för snabbt och klev förbi partikamrater. Man kallade mig makthungrig. Jag var 40 år när jag började engagera mig och kunde inte spelet. Jag förstod ingenting.

I riksdagen började hon som suppleant i finansutskottet och ledamot i lagutskottet. Det var först 1988 som hon blev ledamot av socialförsäkringsutskottet.

- Det var ingen som var så intresserade av de sociala frågorna, men det är där det mesta av skattepengarna ligger. Därför tyckte jag att de frågorna var viktiga.

Men nu plockas alltså namnskylten utanför dörren på fjärde våningen i moderaternas hus ned. En bångstyrig röst kommer att tystna i kammaren. Men knappast ute i samhället. Margit kan inte låta bli att tycka och tänka kring politiken. Hon är engagerad – och upprörd över alltför många saker.

Men vem tar över efter Margit som Lilla My i den moderata riksdagsgruppen? ”Ingen”, säger hon. Det är ont om människor som vågar gå på tvärs. Även om det kommer in fler unga än någonsin, blir det ingen förbättring, menar hon.

- De unga är värre. De är karriärister som inte vågar säga emot. Det är farligt när unga människor som inte jobbat plötsligt får 40 000 kronor i månaden. Det kommer de inte att få någon annanstans.

Så säger hon. Frispråkig och orädd som vanligt – och besvärlig.

Margit om sig själv: inte auktoritär – gillar idéer och logik – stryker ingen medhårs

Margit om hur hon tror att andra uppfattar henne: besvärlig – kul – entusiastisk

Fakta:

Född: 15 november 1931 i Helsingborg (skorpion).

Familj: Man och tre barn.

Karriär: Gick ut Handels som civilekonom 1955, lärare på yrkesskolan i Malmö 1955–1959, biträdande lärare, universitetet i Lund 1962–1972, förlagschef på Hermods med ansvar för studentlitteratur 1967–1970, medlem i moderaterna 1970, innehavare av eget företag för företagsutbildning och samhällsinformation 1971, riksdagsledamot 1982–2002.

Gillar: Det susar i säven, Nalle Puh, Lilla My, Margret Thatcher, Friedrich Hayek, Arthur Koestler.

Skrifter:

Kostnads- och intäktsanalysens ABC (1965)

Företagets ekonomi (1968, tillsammans med L O Andersson)

Redovisa och bokföra (dito, 1968)

Frågor om skatt (dito, 1969)

Vägar för distribution (dito, 1970)

Beskrivande företagsekonomi (dito, 1972)

Arbetslivsorientering 1–2 (1973 och 1975, del 2 tillsammans med L Sahlsten)

Min skatt (1974, tillsammans med L O Andersson)

Löntagaraktier eller fackföreningsfonder? (1976)

Löntagarfonderna, pengarna och makten? (1978)

Kommunen betalar!!! (1982)

Får jag lov? Att privatisera (1988)

EMU – en kritisk analys (1997)

Den rätta medicinen : Apoteksmonopolet vid vägs ände (1998)

Hela artikeln

Mer om EMU - Mer om Margit Gennser - Mer om ATP-reformen

Margit Gennsers hemsida

Margit Gennser är ordförande i styrelsen för
Medborgare mot EMU

Se även
Globaliserings-debatten, akt 2 Föredrag av Timbros Johan Norberg
i samband med Näringslivets Fonds årsmöte den 27 augusti 2002.