Ur moderaternas förslag till idéprogram, januari
2001
Programmet har utarbetats av en grupp bestående av Per
Unckel (ordförande), Maria Rankka, Sten Tolgfors och Henrik Westman.
Det lokala som ideal
Att människorna själva har att träffa de viktiga avgörandena i sina liv ska också vara demokratins utgångspunkt. Var de ofrånkomliga politiska besluten fattas bör avgöras först och främst med utgångspunkt från var förutsättningarna att främja så många människors frihet är som störst.
Det innebär ibland att den centrala staten eller den Europeiska Unionen, EU, är bäst lämpad. Oftast är det emellertid lokalt som det är enklast att komma till tals, påverka och reagera tillbaka till de politiska företrädarna. Ett angeläget och vitalt samhälleligt växelspel utvecklas bäst i de mindre och nära sammanhangen. Den offentliga sektorns pyramider måste rivas.
Den centrala staten måste respektera de lokala besluten. Sker inte detta tar hela demokratin skada. Så är det på flera sätt. Om staten tar ifrån det lokala beslutsmakten flyttas inflytandet längre bort från dem som är berörda. Det är illa nog. Ännu allvarligare är det om bristen på respekt är uttryck för statens ovilja att acceptera vad det lokala samhället anser. För att förhindra detta behöver staten en stadig grimma som håller emot då frestelserna att styra själv blir för starka. Den lokala demokratin i Sverige behöver ett bättre skydd i grundlagen.
Europa en del av världen
Det europeiska samarbetet är ett viktigt steg i sig självt och för Sveriges relationer med den övriga världen. EU representerar ett konstruktivt och avancerat sätt att främja freden, friheten och välståndsutvecklingen. EU är särskilt de mindre europeiska ländernas mest betydelsefulla möjlighet också till globalt inflytande. EU visar hur fred och frihet kan säkras genom politiskt samarbete.
Sveriges medlemskap i EU är viktigare än något annat internationellt samarbete som vårt land deltar i. EU fattar beslut som är direkt giltiga i medlemsländerna. EU är, på goda grunder, en delvis överstatlig organisation. Sverige är en del av EU, men EU är därigenom också en del av Sverige. EU blir till följd av detta en lika viktig del av vårt lands maktstruktur som staten och kommunerna.
EU-samarbetet är grundat på värden om hur ett anständigt samhälle ska vara utformat. Friheten och humaniteten har från första stund varit unionens hörnstenar. Det ger samarbetet ett högre värde än samverkan i många andra fora.
Den framtida formen för det europeiska samarbetet är inte given. Den bör avgöras av hur friheten främjas bäst.
EU ska vara medlemsländernas och dess medborgares verktyg för frågor som inte kan hanteras bättre av människorna själva eller av de nationella politiska organen. Åtskilliga sådana frågor klaras bäst genom överstatliga, snarare än mellanstatliga, beslut. Mer makt bör därför inte överlåtas från kommissionen till ministerrådet. Starka europeiska institutioner ligger särskilt i små länders intresse.
Det europeiska samarbetet ska vara öppet och ha klara uppgifter. Idealen om friheten och motståndet mot pekpinneri gäller även här. För att medborgerligt ansvar ska kunna utkrävas måste det vara tydligt vem som har vilken uppgift. Ett europeiskt konstitutionellt fördrag skulle förstärka tydligheten. Ett sådant fördrag bör bygga vidare på de principer om maktdelning och maktbalans som redan i dag kännetecknar EU:s institutionella uppbyggnad.
EU ska också vara öppet för nya länder som vill delta i samarbetet. Det gynnar både freden och välståndet.
Ett gemensamt ansvar för vad som uppnåtts och för varand ra inom EU är naturligt. Det som är bra nog att gå in i är dessutom viktigt nog att försvara. Sverige får inte tveka att ta ansvar för Europas säkerhet.
Öppenheten måste också gälla gentemot resten av världen, mot länder och folk som söker andra, nära samarbeten och relationer. Europa ska vara ett steg ut i världen, inte det som gör sådana steg mindre angelägna, ett myllrande torg av människor på väg, snarare än en fästning för skydd mot de som står utanför.
Genom en sådan öppenhet kan de universella värden EU står för hävdas. Det är av stor betydelse gentemot de samhällen som alltjämt är slutna och där respekten för människans värde förtrampas.
Medkännande liberalkonserv
SvD-ledare 2001-01-31
Moderaterna ska vara "den främsta kraften för frihet, humanitet och framtidstro i svensk politik", står det i första meningen till ett förslag till nytt idéprogram som presenterades på tisdagen, signerat Per Unckel. Texten, som ska behandlas på partiets stämma i Jönköping i skiftet augusti-september, är ett försök att teckna en omvärldsbild, en bild av verkligheten som den borde se ut om moderaterna finge bestämma.
Grundtonen slås fast i programmets namn: På tröskeln till mänsklighetens bästa tid. Här saknas begrepp som kronor och procent. Framstegsoptimismen från partiets modernisering och liberalisering på 70-talet under Gösta Bohman är obruten. Till tron på den elektroniska teknologins välsignelser vill författarna nu också foga den biologiska vetenskapens möjligheter. I en legering med demokrati och marknadsekonomi kan den nya kunskapen leda till den bästa av världar. Men även hotbilderna tecknas: miljöfaror, folkmord, klassklyftor, demokratiförakt, politiskt maktmissbruk. Det är fortfarande öppenhet, subsidiaritet, individualitet och det goda exemplets makt som härskar i den moderata världsbilden.
Det nya förefaller vara en strävan att inkorporera ett mer konservativt språkbruk i budskapet. Vid sidan av traditionens, familjens och kristendomens roll betonas att trots mångkulturalismen är Sverige "ändå till sist just Sverige". Riktigt hur denna nationella identitet har förändrats eller bör förändras är oklart. Men man "respekterar allas egenart" och "svensk ska man kunna vara på flera sätt". Skönt.
En rad mjukare honnörsord signalerar också att man har uppfattat kritiken mot att ha en alltför ekonomisk profil: omtanke, trygghet, rättfärdighet, barmhärtighet. Ett av de vanligast förekommande orden är "alla" - partiet vill verka för alla, för att alla ska inkluderas i välståndet, för att samla alla och företräda alla, det alla kan lyckas med eftersom alla har någon styrka, men alla har inte samma förutsättningar.
Man förstår den goda avsikten, och den kan vara viktig nog att visa upp för ett parti som det moderata eftersom man så ofta skälls för motsatsen. Problemet med att vara allas parti är att alla partier har den ambitionen. En annan gemensam nämnare för de partier som nu håller på att förnya sina program är att de är för det som är bra och mot det som är dåligt. Politikens språktest - att pröva negationen - visar att få partier går till val på att vara mot frihet, humanitet och framtidstro.
Det som till slut är partiskiljande för väljarna är mer prosaiska texter, handlingsprogram för tråkiga saker som kronor och procent.
Tidigare programdebatt om EU och EMU
