/Mats/ Johansson är en uttalad ”Europavän”, som det brukar heta i svensk debatt. Även om han inte säger det rakt ut, genomsyras boken av att han vill att Europaprojektet skall lyckas.
Samtidigt presenterar han i sina avslutande scenarier för framtiden en sådan mängd av problem att man undrar hur det skall vara möjligt.
Med Tysklands enande som bevarad referensram för Europas enande, kan det tyckas övermäktigt att förbli särskilt optimistisk.
Stefan Hedlund, Timbros Smedjan 27/10 2005

Huvudproblemet är att dessa olika perspektiv inte riktigt knyts samman, eller hängs upp i någon gemensam röd tråd. Det som är upplysande och intressant förlorar därmed i värde som förklarande och framåtsyftande. Det är väl många potentiellt intressanta resonemang som avrundas med lösa utsagor av typen ”Förhoppningsvis kan småningom även Ukraina och Georgien lämna den ryska sfären för gott,” eller med roliga efterslängar som att ”Allt hänger ihop. Oftast med svenskarna som åskådare, då som nu.”

Mats Johansson har inte precis gjort sig känd som en försiktig och blygsam general. Kanske han även här kunde ha stuckit ut hakan något mera, och plockat något fler poänger. Vad är det egentligen som är själva poängen med ”Europaprojektet”?

Full text

Mer av Stefan Hedlund

Top

EU en historisk parentes
EU kommer att växa geografiskt, men samtidigt krymper unionens politiska och ekonomiska betydelse. Det förutspår Mats Johansson, som räknar med att den globala marknaden ska ta över.
Om Mats Johansson bok "Nästa Europa. Bortom ja och nej"
Christian Andersson, fil dr. i sociologi och lektor vid Södertörns högskola,
f.d. chef för Europaparlamentets kontor i Sverige.
Politiken.se, 6/9 2005

EU-kritikerna ser unionen som ett hot mot nationalstaten. Många EU-anhängare ser den som en räddning: Integrationen har hjälpt de europeiska nationalstaterna att möta globaliseringens utmaningar. Men de utmaningarna var ganska idylliska under 1900-talets andra hälft.

Mats Johansson skisserar i sin nya bok ett framtidsscenario där EU:s betydelse reduceras och så småningom upplöses.

Trots problemen på både kort och lång sikt spår Mats Johansson att EU:s utvidgning kommer att fortsätta mot 30 medlemsländer under det kommande decenniet och kanske upp emot 40 under det följande.

"Den polske rörmokaren" var en av nej-sidans skräckfigurer i den franska folkomröstningskampanjen i maj. Ännu större skräck väcker den utomeuropeiska invandringen, trots att den är absolut nödvändig för att förse arbetsmarknaden med aktiva när hälften av de europeiska medborgarna gått i pension om några årtionden.

I snabb takt avverkar han det kalla kriget, det europeiska samarbetets bakgrund och utveckling, nationalismen, den svenska efterkrigshistorien, Sveriges förhållande till den europeiska integrationen, Europas sociala och ekonomiska utveckling, de transatlantiska förbindelserna och EU:s maktförhållande.

Mats Johansson driver sina teser utifrån sin ideologiska övertygelse. Hans hjältar är Ronald Reagan, Margret Thatcher, Helmut Kohl och Carl Bildt.

Full text

Top

"Autisterna har tagit över Europadebatten"
Ingen bryr sig om Europafrågorna längre. Dödare ämne finns väl knappast på den svenska politiska arenan. Därför har jag ägnat ett år åt att skriva en bok om Europas framtid, "Nästa Europa. Bortom ja och nej" som släpps i dagarna.
Marknaden söker en ny överbyggnad, en annan inbäddning än välfärdsstaten.
Mats Johansson 26/8 2005

Den europeiska återföreningen första maj 2004 satte punkt för en epok, det kalla kriget. Kommunismens fall efter 80 års förtryck banade väg för ett fredligare och frihetligare Europa.

Nu väntar Nästa Europa på att växa fram, i konvergens, kompromiss och konflikt. Nationalstatskonservatismen består men utmanas av den politiska och ekonomiska integrationens krafter. Marknaden söker en ny överbyggnad, en annan inbäddning än välfärdsstaten.

Full text

Kommentar av Rolf Englund
Autisterna förefaller mest vara på den förlorande Ja-sidan.
Klicka här för Junilistan

Top

- Vi är trots allt en socialkonservativ, liberal,
kulturradikal allmänborgerlig tidning på ledarplats.
Mats Johansson i ruta på ledarsidan 2000-04-22

SvD under ledning av PJ Anders Linder

Nyheter

Moses-ledaren - Den famösa omsvängningsledaren - Ledarkvasten går - Om Heidenstams Svenska Dagblad - Håkan Hagwalls Svenska Dagblad - Svegfors m fl om tillsättningen

Undvik debatt med Kamporganisationen Riksbanksdirektörer och valutahandlare mot EMU
Mats Johansson SvDs ledarsida 2/12 2002

Sture Eskilsson är medlem i Medborgare mot EMU

om EMU på SvD Brännpunkt

Pakten har dödförklarats många gånger tidigare men överlevt. Så lär också denna gång bli fallet.
SvD-ledare 26/11 2003

Snart är det dags att rösta om EU igen
Mats Johansson, SvD 2003-10-26

Den demokratiska välfärdsstaten som tar hand om sina medborgare från vaggan till graven är nationalstatsprojektets "högsta (och sista?) form", enligt Hettne. Den nya "postwestfaliska" era vi är på väg in i söker andra organisatoriska lösningar på samhällsproblemen än nationalstatens begränsande.
Finns det några européer i egentlig mening, utöver Carl Bildt?
SvD-ledare 2003-10-19

Ekonomhistorikern Björn Hettne beskriver i boken Från Pax Romana till Pax Americana - Europa och världsordningen den pågående integrationen som Europas "andra chans". Det är ett uttryck hämtat från den tyske sociologen Jürgen Habermas som menar att den koloniala epokens maktutövning har ersatts av en icke-imperialistisk samverkan mellan olika kulturer, interdependens.

Under den "westfaliska" perioden, från fredens år 1648 till det gångna seklets slut, ersattes imperier, stadsstater och vandrande folk av nationalstatsbildningar. Den demokratiska välfärdsstaten som tar hand om sina medborgare från vaggan till graven är nationalstatsprojektets "högsta (och sista?) form", enligt Hettne.

Den nya "postwestfaliska" era vi är på väg in i söker andra organisatoriska lösningar på samhällsproblemen än nationalstatens begränsande.

Det handlar inte bara om gränsöverskridanden för att lösa t ex miljöproblem. En nog så stark drivkraft är att medborgarna med stigande välstånd vill leva rörligare och mångfaldigare liv, varför trygghetssystemen också måste bli mer flexibla. Men utvecklingen bör inte idylliseras, all omvandling har ett pris. Den fria marknadens ordning skapar ett förändringstryck mot föråldrade strukturer, men möts kontinuerligt av nya sociala och politiska regleringar, "inbäddning" som ekonomhistorikern Karl Polanyi kallade spänningsförhållandet.

Europaintegrationen handlar inte bara om materiella nyordningar. Begrepp som stamkänsla och folksjäl kanske snart kan lämnas på den tyska romantikens soptipp. Men mentalt återstår sannolikt ännu en del att göra innan vi alla känner oss som den feniciska kungadottern Europas ättlingar med Zeus, innan den norra tundrans folk känner sig förenade med turkar och de södra medelhavsfolken. Finns det några européer i egentlig mening, utöver Carl Bildt?

Konventet

Goldmann sammanfattar värdekonflikten:
"Det centrala konservativa argumentet mot internationalisering är det hot den utgör mot nationernas historiskt grundade identiteter och staternas politiska självständighet. Det europeiska projektet står härvidlag i särklass: EU-projektet går ut på att undergräva just det som är det centrala i konservativ idétradition."
Mats Johansson , SvD 12/10 2003

Början på sidan

Svensken får vänja sig vid att betala högre räntor än omvärlden,
och det med sin egen lilla valuta.
en genomsnittlig medborgare i USA år 2000 var 42 procent rikare än en person bosatt i Sverige
SvD-ledare 2003-10-17

För Sverige är det ekonomiska läget sådant att vi snabbare slår i kapacitetstaket eftersom arbetskraftsutnyttjandet är dåligt. Det kan leda till att behovet av räntehöjningar kommer vid en lägre tillväxt än Riksbanken tidigare räknat med. Tillväxtpotentialen dämpas för en lång tid framöver, om inte åtgärder sätts in som leder till att vi arbetar mer.

1970 var amerikanen 19 procent rikare än svensken. På trettio år har det avst&ar

Tyvärr kommer samma politiska geografi som fällde Heikenstens vilja att ta in Sverige i eurozonen förmodligen att hindra även den nödvändiga strukturförändringen. Svensken får vänja sig vid att betala högre räntor än omvärlden, och det med sin egen lilla valuta.

"USA har ryckt åt sig ett stort försprång och har världens mest framgångsrika ekonomi"
Klas Eklund på SvD:s ledarsida 2000-08-11

U.S. Trade Deficit

Början på sidan

Som liberal halvfederalist hoppas jag på fortsatt integration och därmed sammanhängande subsidiär
maktöverföring på ett begränsat antal områden. Men befarar det värsta, att inget ändras.
Mats Johansson , SvD 12/10 2003

Veckans höjdpunkt var brittisk, måndagens tv-sändning av säsongens sista promenadkonsert från Royal Albert Hall i London, Last night of the Proms. Henry Woods tradition från 1895 står sig väl, och lär överleva båda de partiledare som nyss har kongressat, allt mer ifrågasatta i sina respektive partier. Den trumpetande nationalistiska yra som präglade den lätt knäböjande och allsjungande konsertpubliken antyder att det kommer att ta ett tag innan pompans och ståtens Storbritannien mentalt ansluter sig till Europaprojektet. Kanske aldrig, att döma av den inlevelse med vilken de tusentals "prommers" sjunger raderna ur Rule, Britannia om att britter aldrig ska bli slavar.

För svenskt vidkommande är det förbluffande hur tysta nejsegrarna (bra ord, kurs här) är om kravet på folkomröstning om fördraget.

Statsvetarprofessorn Kjell Goldmann diskuterar maktöverföringen i en nyutgiven bok, Övernationella idéer. EU som ideologiskt projekt (SNS). Det är just en ideologisk prövning av EU-projektet som utförs, utifrån de klassiska ismerna plus ekologismen; huvudmotsättningen står mellan å ena sidan de konservativas till höger och vänster vaktslående om nationell identitet, föreställningen om svenskhet, och å andra sidan den liberala tanken att internationalisering befordrar gemensamma värden över gränserna, vilket är bra för fred och tillväxt.

Goldmann sammanfattar värdekonflikten:
"Det centrala konservativa argumentet mot internationalisering är det hot den utgör mot nationernas historiskt grundade identiteter och staternas politiska självständighet. Det europeiska projektet står härvidlag i särklass: EU-projektet går ut på att undergräva just det som är det centrala i konservativ idétradition."

Där står vi, på väg in i en oviss fördragsstrid. Som norrlänning, svensk, europé och liberal halvfederalist hoppas jag på fortsatt integration och därmed sammanhängande subsidiär maktöverföring på ett begränsat antal områden. Men befarar det värsta, att inget ändras.

RE: Liberal halvfederalist???

- Vi är trots allt en socialkonservativ, liberal, kulturradikal allmänborgerlig tidning på ledarplats.
Mats Johansson i ruta på ledarsidan 2000-04-22

Konventet

EN EUROPEISK NATION ELLER NATIONERNAS EUROPA?
Ingmar Karlsson

Statsvetare

Maria Abrahamsson
Avvikande mening om EU:s nya grundlag
av vilken anledning ska Sverige avstå makt till Frankrike och Italien?
SvD ledarsida 4/10 2003

Med en president skapas en formell och informell maktplattform som varken är önskvärd eller förutsedd i grundlagsförslaget.
SvD-ledare 4/10 2003

I den skrivelse som i går nådde riksdagen blandar regeringen kloka val med feltänk. Till det förra hör att säga nej till en försvarsunion som mest skulle bli en symbol för fransk antiamerikanism, men ett reellt hot mot Nato. Regeringen avvisar också propåer om att ge rådet kompetens att utvidga den egna kompetensen. Samtidigt välkomnas, om än med viss varningsflagg, en inskränkning av vetorätten inom en rad nya områden. Utmärkt.

Med en president skapas en formell och informell maktplattform som varken är önskvärd eller förutsedd i grundlagsförslaget. Förlorare blir kommissionen – som är det organ som slår vakt om det gemensamma intresset – och därmed också de små medlemsstaterna.

Presidentfrågan ska också ses i skenet av förslaget om införandet av dubbla majoriteter (befolkning och stater). Det kommer att ge de stora större tyngd än i dag. Utan de nya röstreglerna kommer dock EU att bli handlingsförlamat, vilket kan leda till nödlösningar av samma typ som finns på finansmarknadens område.

Den avgörande bristen är att maktdelningen inom EU-systemet framstår som diffus och därmed inbjuder till politiska manövrer för att öka EU:s beslutsområde på ett oförutsett sätt.
SvD-ledare 21/9 2003

Åldersklyftan var ännu tydligare än alla de andra motsättningar som delar nationen;
bland 18-21-åringar röstade 70 procent nej, 26 procent ja
Mats Johansson SvD 20/9 2003

SvD ber att få reservera sig till protokollet med påpekandet att varje ny riksdag är suverän att pröva när ett nytt beslut ska fattas.
SvD 9/9 2003

De fyra partiledarna på jasidan försäkrade i ett gemensamt uttalande i går att det är tryggt att säga ja till euron, eftersom 1) stabilitetspakten är stabil, 2) förhandlingarna kommer att gå bra, 3) det är en massa kontrollstationer på vägen, 4) riksdagen har sista ordet, och 5) övergången sker inte förrän tidigast 2006.

utanförskapet kostar - det som hotar fram till 2013, enligt vad de fyra nu har slagit fast tillsammans. Denna årtalsbindning är onödig. SvD beDTD HoTMetaL PRO 4.0::19970916::extensions to HTML 4.0//EN" "hmpro4.dtd"> r att få reservera sig till protokollet med påpekandet att varje ny riksdag är suverän att pröva när ett nytt beslut ska fattas.

SvD om Perssons vänta och se-utspel:
Borgerliga euroanhängare lär inte bli mer motiverade av att se räven söka fler utgångar ur grytet
SvD-ledare 30/8 2003

Statsministerns uttalanden i gårdagens morgoneko om förutsättningarna för EMU-förhandlingar har flera läsarter. En tänkbar tolkning är att Göran Persson menar vad han säger och bara slår fast självklarheter; tidpunkten 2006 är en målsättning, förvisso kan mycket hända innan dess och dum vore den som inte använde förhandlingstiden på bästa sätt.

En annan version är den som nejsidan ger uttryck för - att hela EMU nu är så skakigt att även jasidans främste företrädare börjar tveka och formulerar nya reservationer för den fortsatta processen. Så skulle regeringen skaffa sig en ny smitväg, om villkoren försämras

Men ytterligare förvirring på jasidan och debatter som inte ger väljarna svar på frågan om varför euron är bra för Sverige riskerar att leda in på sidospår och därmed kosta värdefull kampanjenergi.
Borgerliga euroanhängare lär inte bli mer motiverade av att se räven söka fler utgångar ur grytet.

Det är den så kallade stabilitetspakten som fått Persson att börja sväva på målet
DN om Perssons utspel

Finland's successes were recently highlighted by Svenska Dagbladet, one of Sweden's leading national newspapers, which noted in a recent leader column that Finns, unlike their Swedish counterparts, were going to benefit from tax cuts next year: "It's obvious that Finland feels healthy with the euro. So would Sweden."

But the question is whether Finland's economic performance is down to the euro or to reforms carried out after the country's recession in the early 1990s and the emergence of Nokia, the world's leading mobile phone maker.

Binit Patel, economist with Goldman Sachs in London, says:
"They haven't been a member of the euro for long enough to really judge what the consequences of Sweden joining the euro would be."
Christopher Brown-Humes, Financial Times August 25 2003

Ränteförändringars betydelse - denna överkurs i den ekonomiska teorin
SvD-ledare 26/8 2003

Söndagens Agenda – statsministern lyckades sätta en viktig fråga på dagordningen, den hittills underbelysta om konsekvenserna av ett nej. Genom mediernas gullande med nejsidan har dess företrädare sluppit diskussionen om priset för utanförskapet. Förlorare blev publiken när tjatet om Riksbankens roll tilläts breda ut sig på ett sätt som knappast gynnar allmänhetens förståelse av eurons betydelse för vår världsdels framtida utveckling.

Fixeringen vid svensk "självständighet" och ränteförändringars betydelse gav ett bisarrt intryck, särskilt när argumenten rabblades ur handboken av politiker som aldrig tidigare har brytt sig om denna överkurs i den ekonomiska teorin.

Det finns ännu en partipolitisk prislapp på nejsegern. När centern i en central fråga som den framtida Europapolitiken ställer sig utanför det borgerliga samarbetet minskar förutsättningarna för en borgerlig majoritetsregering efter riksdagsvalet 2006. Även om en icke-socialistisk majoritet skulle uppstå när folk har tröttnat på en splittrad socialdemokrati och dess stödpartier saknas underlaget för ett borgerligt alternativ.

M och fp kan inte medverka i en regering som ställer Sverige utanför den fortsatta Europaintegrationen.

---

På jasidan stod de fyra rationella tillväxtpartierna, med betydligt mer gemensamt förutom euron än de annars vill erkänna. Göran Persson och Lars Leijonborg gjorde bäst ifrån sig i debatten, och blottade en långt större ideologisk samsyn än den som råder mellan regeringen och dess nuvarande stödpartier.
Oavsett om det blir ja eller nej den 14 september har muren mellan socialdemokraterna och folkpartiet blivit lite lägre. Det öppnar på sikt för ett blocköverskridande samarbete som svarar bättre mot verklighetens krav och väljarnas önskemål än den politik som nu förs.
DN-ledare 26/8 2003

"rösta bort Persson"
En avgörande faktor förfogar statsministern själv över; han kan med ett enda besked beröva nejsidan ett av dess tunga argument genom att göra klart att han avgår efter omröstningen, oavsett resultat. Då behöver den stora grupp borgerliga väljare som vill "rösta bort Persson" inte ta nejsedeln.
Mats Johanson SvD 16/8 2003

I den andan har det blivit dags att summera, innan jag under hösten övergår till annan verksamhet.
Mats Johanson SvD 16/8 2003

En morgon ringde någon som sade sig vara utrikesminister Anna Lindh och frågade Olle Wästberg om han ville bli generalkonsul i New York. Först trodde han att det var radions busringande härmare som skojade (ungefär som jag skulle misstänka Göran Persson för att vara Public Service-imitatören Göran Gabrielsson, om statsministern plötsligt ringde för att fråga om jag ville bli landshövding).
Mats Johanson SvD 15/8 2003

Bortsett från en del tekniska lösningar som anvisas för stabilitetsmålen, typ ökade budgetmarginaler, kunde SvD inte ha sagt det bättre själv.
SvD-ledare om LO och överskottsmålet 14/8 2003

Buffertfonderna är överflödiga
SvD-ledare 8/8 2003

”euron. Det är den svenskarna ska rösta om i höst,
inte om Sverige ska vara med i EU”
SvD-ledare 8/8 2003

Var sak har sin tid, och nejsidan bör nu satsa krutet på att diskutera euron. Det är den svenskarna ska rösta om i höst, inte om Sverige ska vara med i EU.

Ulf Adelsohn, Carl Bildt och Bo Lundgren
SvD Brännpunkt 6/8 2003
Höstens folkomröstning handlar inte i första hand om hur den femåriga räntan i Sverige kommer att utvecklas jämfört med räntan i dagens euroländer, utan om Europatanken som sådan.

En förebild finns: den insats Göran Persson gjorde under ordförandeskapet i EU
Mats Johansson, SvD 3/8 2003

I dag startar slutspurten i folkomröstningskampanjen för euron; statsministern talar i Björkvik. Förhoppningarna på ja-sidan är stora. Nu måste det börja vända, efter några sommarmånader när trots ivrig aktivism föga tycks ha hänt i opinionen.

Det hävdas nu också att ja-sidan är bättre mobiliserad än utanförskapets högervänsterallians, i det att röstviljan skulle vara högre hos ja-sympatisörerna. Det vore roligt om det vore sant, men säger i dag föga om läget om 41 dagar. Åtminstone tvekare till höger kan på slutet avtändas av en alltför grov s-kampanj. Dilemmat är att det som behövs för att få lojala socialdemokrater att sluta upp bakom partiets ja-kampanj riskerar att bli det som svänger regeringskritiska väljare över till nej. Om eurofrågan förvandlas till en förtroendeomröstning om regeringspolitiken i stort, som Maud Olofsson vill, vinner nej.

I en intervju i partitidskriften Tidens senaste nummer (3/03) har han kommit fram till att införandet av euron nu i första hand rör sig om ett ideologiskt ställningstagande, ett led i det stora Europaprojektet.

Tidigare år betonade Persson de ekonomiska aspekterna på EMU, och den därmed sammanhängande osäkerheten om hur bygget skulle fungera. Det var onekligen ett tvivel han delade med många. Med start i Katrineholmstalet på första maj är denna osäkerhet nu borta: "På den punkten känner jag mig trygg och säker nu."

Det avgörande är dock den känsla Persson, och kanske bara han, har möjlighet att frammana de kommande veckorna. Den måste i positiv anda vädja till våra bästa stämningars längtan, som Olof Palme kallade det, till viljan att aktivt delta i arbetet på utformningen av vår världsdels nära framtid. En förebild finns: den insats Göran Persson gjorde under ordförandeskapet i EU. Då lyftes politiken för en stund över mjölkprisnivån. Så vill vi se honom igen.

Full text

Göran Persson

Även Lundgren har tvekare
Bland tveksamma moderater finns sannolikt också en frestelse att rösta "mot Persson" snarare än mot euron
SvD-ledare 26/7 2003

Det är illa nog att en folkomröstning hålls i en fråga som borde ha kunnat avgöras i riksdagen, där det finns en majoritet för tanken att euron är en del av EU-medlemskapet. Nu riskerar utgången att avgöras av annat än sakfrågorna kring valutasamarbetet

Bo Lundgrens uppgift kan förefalla enklare än Perssons, eftersom Europatanken i ett halvsekel har varit en bärande pelare i det moderata idébygget. Partiets väljare förblir också EU-positiva, i linje med arvet från Bildtgenerationen då många ungdomar lockades av budskapen om ett fritt och enat Europa. Några tunga moderata nejsägare har ännu inte trätt fram.

Men ändå; även bland moderata sympatisörer har nejargumenten satt sina spår i form av ökad osäkerhet om effekterna av en övergång till euron. Bland tveksamma moderater finns sannolikt också en frestelse att rösta "mot Persson" snarare än mot euron

Full text

Det är redan klart, det blir ett nej
Experterna på finansmarknaden tar ut nejsegern i förskott
Mats Johansson, SvD 22/7 2003

Det är redan klart, det blir ett nej. Experterna på finansmarknaden tar ut nejsegern i förskott, att döma av deras prognoser (DI 19/7). Folk behöver inte ens gå och rösta den 14 september, ty Danske Banks sannolikhetsindikator för juli ger jasidan endast fem procents chans att vinna.

Det är bara att gratulera Lars Ohly, som i helgen avfärdade Lars Leijonborgs varning att en seger för nejsidan är ett stöd för dem som vill ta Sverige ur EU. Ohlys parti kräver ännu en folkomröstning. Men tydligen gäller detta inte just nu; borgerliga EU-anhängare ska inte skrämmas från att ta nejsedeln. De kunde få för sig att frågorna hänger ihop - att ett nej till euron resulterar i ett nej till EU-medlemskapet.

Kanske blir det tydligare efter eurostriden. Då kan den rödgröna nejvänstern gå vidare, till folkomröstningen om EU:s nya konstitution. Ett nej även där, så kan vi befria oss från den europeiska gemenskapen och vara rent svenska igen.

Full text

Rolf Englund: Det verkar som om även Carl Bildt ingår i den "den rödgröna nejvänstern"

Sverige behöver sannolikt ingen folkomröstning, även om det kan vara klokt att vänta med ett definitivt ställningstagande intill dess att vi mer i detalj vet regeringskonferensens resultatet.
Carl Bildt, Bildt-brev den 30 maj 2003

Ett ja bäddar för mer av det dåliga
Vissa av eurons anhängare tycks se ett ja som ett steg på vägen mot liberalisering av Sverige.
Sanningen är nog att inrikespolitiska överväganden avgör färdriktningen oavsett om vi ansluter oss till europrojektet eller ej.
Per Ericson, ledarskribent på SvD
Inblick Avvikande mening
SvD 29/6 2003

Med euron försvinner utrymmet för en självständig svensk penningpolitik. Öppenhjärtiga socialdemokratiska EMU-anhängare som riksdagsledamoten Hillevi Larsson välkomnar detta (Stockholms Tidningen 2/6):

"När penning- och valutapolitiken förlorar betydelse ökar finanspolitikens möjligheter, vilket gynnar socialdemokratisk politik eftersom finanspolitiken reglerar inkomster och utgifter och därmed välfärdspolitiken."

Det är inte svårt att gissa vilken sorts finanspolitik som åsyftas. Socialdemokrater brukar föredra höjda skatter och ökade offentliga utgifter framför motsatsen. Euron förändrar inget därvidlag.

En återhållande faktor skulle möjligen kunna vara konkurrensen inom EU. I takt med att rörligheten inom unionen ökar blir det svårare att höja vissa skatter, eftersom länder i vår närhet kan erbjuda bättre villkor. Det gäller dock inte generellt. Fastighetsskatten berörs exempelvis inte av rörligheten. Dessutom går utvecklingen för närvarande i riktning mot minskad skattekonkurrens inom EU. Ett aktuellt exempel är överenskommelsen om en gemensam lägsta nivå för beskattning av banksparande - en nyordning som hälsades med gläd jerop från socialdemokratiskt håll.

"Nu har vi undanröjt möjligheter till kapitalflykt och illojal skattekonkurrens", konstaterade en nöjd finansminister Bosse Ringholm (Göteborgs-Posten 4/6). Idén om någon sorts ekonomisk buffert har aktualiserats av LO inför folkomröstningen.

I den andan har både finansminister Ringholm och kommunminister Lövdén aviserat radikala förändringar inom den kommunala sektorn. Kommun-Aktuellt (5/6) konstaterar att ett kommunalt buffertsystem ser ut att kunna bli "en kärningrediens för statens kontroll över samhällsekonomin". Ett inslag blir sannolikt att kommunernas balanskrav luckras upp. Man kan också befara en modell där staten avgör i vilken mån kommunerna ska få förfoga över de egna skatteintäkterna, med hänsyn till konjunkturen. Idén om en kommunbuffert innefattar några av de värsta komponenterna i den traditionellt socialdemokratiska politiken. Expansion inom kommuner och landsting betraktas som en naturligare åtgärd mot arbetslöshet än satsningar på ett bättre näringsklimat som skulle kunna bereda väg för fler jobb i privata företag. Dessutom inskränks det kommunala självstyret ytterligare, genom att makten över intäkter och utgifter i ännu högre grad övergår till staten. Regeringens konjunkturpolitik, snarare än lokala överväganden, blir styrande för kommunernas verksamhet.

Vissa av eurons anhängare tycks se ett ja som ett steg på vägen mot liberalisering av Sverige. Sanningen är nog att inrikespolitiska överväganden avgör färdriktningen oavsett om vi ansluter oss till europrojektet eller ej.

Som förutsättningarna ser ut i dag riskerar en övergång till euron snarast att förstärka det som är dåligt i den nuvarande finanspolitiken. I synnerhet eftersom ett ja skulle uppfattas som en uppmuntrande dunk i ryggen för statsministern och hans ministär.

Vid ett nej kan man i bästa fall tänka sig ett nyval. Vid ett ja blir det utan tvivel mer av samma sorts politik som nu, oavsett vad borgerliga jaröstare må hoppas.

Socialdemokraternas eurovänner frustar av iver inför utsikten att få köra vidare i invanda hjulspår med eurons hjälp. För att ännu en gång citera riksdagsledamoten Hillevi Larsson (Stockholms Tidningen 26/5):

"Genom att säga ja till EMU:s tredje steg och införa euron frigör vi oss från marknadens tvångströja och kan göra vilka politiska satsningar vi vill utan att vara rädda för marknadens dom."

- - -

Se även moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson
DÄRFÖR SÄGER JAG NEJ TILL EMU - nu!

Fler moderata EMU-skeptiker

På ett plan handlar folkomröstningen i september om euron
75 procent av medborgarna i de 12 euroländerna positiva.
Tyvärr är det osäkert om svenskarna ska få möjlighet att dela den erfarenheten.
SvD-ledare 29/6 2003

Svenska miljöpartister ser Tyskland som ett varnande exempel på vad som följer i kölvattnet av euron. Tyska miljöpartister framhåller däremot att de ekonomiska problemen är egentillverkade; euron är inte ett hot utan betraktas som en del av lösningen.

Bland dem som prövat euron ökar stödet för Europavalutan. Enligt en ny Eurobarometer är 75 procent av medborgarna i de 12 euroländerna positiva. Tyvärr är det osäkert om svenskarna ska få möjlighet att dela den erfarenheten.

Och det är allvarligare än så. På ett plan handlar folkomröstningen i september om euron, men på ett annat plan om Sverige ska fortsätta att markera utanförskap. Ett ja till euron är en indikation på att den traditionella kontaktfobin håller på att klinga av, ett nej understryker den.

Visst skulle LO vara en viktig ja-röst i EMU-debatten.
Men om priset för medverkan heter buffertfonder får det vara.
Den buffert som vi redan har /3+2 procent/ borde räcka
SvD-ledare 28/6 2003

Alla starka skäl talar för att socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och den globala rättviserörelsens anhängare bör säga ja till den gemensamma valutan euro och därmed förena sig med övriga Europas politiskt radikala krafter.
Den svenska kronans fall efter spekulationsattacken 1992 är ett tydligt exempel på de negativa effekterna av en sådan politik. Regeringen tvingades sanera statens ekonomi med över 100 miljarder kronor, genom att både höja skatter och försämra barnbidrag, a-kassa, sjukförsäkring och pensioner. Bland politiskt radikala var det, vad vi kan minnas, ingen som jublade över den "metoden" att "få fart på" Sveriges ekonomi.
ANDERS EHNMARK, BROR PERJUS, författare, föreläsare och medlem i Attac; MATTIAS GOLDMAN, nätverket Grön euro, m fl
DN Debatt 23/6 2003

SvD:s famösa omsvängningsledare
"Det skulle se ut; SvD på samma barrikad som rasister, nejsägande kommunister, grönpartister och Inger Segelström"

Det har funnit en stark tilltro till den socialdemokratiska kampanjmaskinens förmåga att vända nej till ja. Som framgick av SCB:s majundersökning är verkligheten en annan. Socialdemokraterna är för närvarande ett parti som tycks ha sett sina bästa dagar.
Det bådar gott inför nästa riksdagsval... det bådar däremot illa för euroomröstningens vidkommande
SvD ledare 22/6 2003

Den fortsatta vandringen på vägen från folkhemmet till fattigstugan är inte ödesbunden. Sverige skulle för att bryta sig ur nedåtspiralen åter behöva fokusera på tillväxtagendan, men för detta krävs en politisk kursändring. Det duger inte att det mest EU-kritiska, EMU-negativa och Natofientliga folket i unionen tror att läget förbättras av att vi ställer oss utanför Euroland.
SvD-ledare 12/6 2003

Inför folkomröstningen i september påminner jasidan om att nationalekonomerna är för euron. Det kan rent av bli lite tjatigt att ständigt få höra att 61 procent av de svenska professorerna i nationalekonomi är för och bara 20 procent mot.
Eller att det är en ännu större andel Nobelpris tagare i ekonomi som också gillar euron. Men det behövs nog.
Claes Arvidsson, SvD ledarsida 10/6 2003

Resultat av ekonomipristagarnas synpunkter på EMU: 7-1 till EMU-kritikerna
Enigheten bland ekonomipristagare är näst intill total om att EMU är ett problematiskt och riskabelt projekt ur ekonomisk synvinkel. Kritiken mot EMU-projektet kommer från såväl marknadsliberalen Milton Friedman som den närmast socialdemokratiske Robert Solow. Bara Robert Mundell (som fick priset 1999) avviker med sin positiva syn på EMU-projektet.
Läs själv här

Ja-laget vann onsdagens tv-sända eurodebatt. Inte för att argumenten var vassare än vanligt, utan därför att nejsidan försökte övertyga med tankegröt. Ta bara det irrelevanta inpasset om att Sverige behöver "en egen verktygslåda" och därför bör byta regering snarare än valuta.
Maria Abrahamsson SvD ledarsida 6/6 2003

Vi lutar åt ja
SvD-ledare 14/5 2003

Det kunde ha varit en scen ur Gudfadern; Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog och deras statssekreterare ges ett erbjudande som de inte kan tacka nej till från familjens rådgivare Lars Stjernkvist.
Visst får de säga vad de vill om EMU inför folkomröstningen, bara inte vad de tycker. Det är ingen order, ty inom socialdemokratin kan alla göra som de vill, givet att de tycker som ledaren. Ett gott råd, vänner emellan, helt enkelt.
Mats Johansson, SvD 4/5 2003

Fler sådana försök att med demokratisk centralism stävja den socialdemokratiska splittringen och jasegern är förlorad. Medborgarnas ljumma inställning till sakfrågan kan lätt förvandlas till en het symbolfråga om pampväldet i socialdemokratin, till en förtroendeomröstning om Göran Persson. Gissa hur många borgerliga väljare som då med entusiasm kommer att masa sig till vallokalen för att rösta ja.
Mats Johansson, SvD 4/5 2003

På samma sätt fungerar just nu talet om Persson som Europas blivande president. Kan man tänka sig något mer demobiliserande än en ledare som misstänks agera med sitt eget bästa för ögonen, snarare än landets? Fortsätter detta prat blir statsministern en tillgång för nejsidan.
Mats Johansson, SvD 4/5 2003

Än så länge har nejsidan en trumf på hand i känslan att det är säkrast att "vänta och se", oklart på vad. En annan plusfaktor för utanförskapets vänner är risken att borgerliga väljare stannar hemma för att de inte vill stödja Göran Persson.
Mats Johansson, SvD 26/4 2003

Jasidan har 140 dagar på sig att få Landet utanför att tänka på sina bästa stämningars längtan, innan vi hamnar i samma klubb som Ryssland.

Kommentar av Rolf Englund
Eller i samma klubb som koalitionsländerna USA och England

Full text

Början på sidan

ett av nejsidans huvudargument - att kronans bevarande är nödvändigt för att hantera externa chocker.
I så fall skulle Sverige behöva delas i regionala valutaområden
Det kanske finansknuttar mot euron kan fundera över
Mats Johansson, SvD 26/4 2003

Det är något sovjetiskt över den gamla stilen att fatta beslut centralt om vad medlemmarna ska rösta på,
i riksdagsval och i folkomröstningar. LO-medlemmar kan själva avgöra om de är för eller mot en gemensam europeisk valuta.
För alla som redan tröttnat på att tröska teknikaliteterna kommer opinionsundersökningarna att bli det mest upphetsande under de månader som återstår innan avgörandet faller.
SvD-ledare 23/4 2003

alla de 47 medlemsförbunden är för EMU. Därmed är frågan vad Svenskt Näringsliv ska tycka klar. Sen får enskilda medlemmar tycka som de vill, säger Jonas Frycklund på Svenskt Näringsliv.

Riksbankens frigörelse från politiken var ett viktigt steg för att bryta den svenska 90-talskrisen.
SvD-ledare 22/4 2003

Eurons framtid tycks vara hotad från flera håll
frågan är hur meningsfullt det skulle vara att slå vakt om en union som främst hade till uppgift att betala ut jordbruksstöd till franska bönder.
Storbritannien står utanför och viljan att ändra på den saken ökar knappast mot bakgrund av den växande politiska klyftan i förhållande till Frankrike och Tyskland. Frankrike och Tyskland har å andra sidan tidigare visat en benägenhet att sätta nationella intressen före EMU i synen på stabilitetspaktens krav, även om de i teorin är med på noterna.
"en stor grupp gamla och nya EU-länder på Tony Blairs sida mot splittrarna Chirac och Schröder"
SvD-ledare 22/3 2003

Demokratier angriper inte varandra, men ibland måste demokratier stå upp mot diktaturer genom att gå i krig. Det är läget.
SvD-ledare 21/3 2003

Det är dags att bemöta de krafter som eftersträvar en starkare centralism på subsidiaritetens bekostnad
SvD-ledare 12/3 2003

Finansminister Bosse Ringholm ville på måndagen inte bekräfta vad andra vet, att LO viker sig i frågan om buffertfonder. Det kan ju inte bli några fonder enligt LO:s ursprungliga modell, eftersom det skulle äventyra ett svenskt ja till euron i folkomröstningen den 14 september.
SvD-ledare 4/3 2003

Bara nu inte LO dummar sig
Mats Johansson, SvD 2/3 2003

Det mesta talar alltså för att löneökningstakten för närvarande ligger på en nivå som kommer att leda till stigande arbetslöshet.
Med medlemskap i EMU och ett lägre inflationsmål blir kravet om återhållsam lönebildning än mer akut.
SvD-ledare 27/2 2003
Läs mer här om Stabiliseringspolitiken och buffertfonderna

Kommer Frankrike och Tyskland att överta rollen som
avskräckande exempel i världsekonomin från Japan?
SvD-ledare 18/2 2003

Artikel 16 ligger snubblande nära federalisternas våta dröm om att EU:s institutioner med Europaparlamentet i centrum ska få befogenhet att själva bestämmavilka maktfunktioner som unionen ska ha
SvD-ledare 16/2 2003

Det är osannolikt att EMU-medlemskapet påverkar räntorna, annat än på marginalen.
SvD-ledare12/2 2003

Ingen räddning i sikte för Tyskland
SvD-ledare 10/2 003

Anti-amerikanism
Barbro Hedvall
DN 30/1 2003
Kommentar av Rolf Englund:
Mats Johansson, som motiverade sin omsvängning om EMU med att han och SvD inte ville vara i dåligt sällskap börjar få bekymmer, uppriktig USA-vän som han är.

Tyskland, Frankrike och Gudrun Schyman ställer sig
vid sidan av kampen mot diktaturen i Irak
SvD 24/1 2003

Nya gränser för Frankland
Den visionen, om en union inom unionen, presenterade häromdagen de båda EU-kommissionärerna Günther Verheugen och Pascal Lamy.
SvD-ledare 23/1 2003

"Meningen med föreningen"
Om drygt ett år kommer EU att ha 25 medlemsländer med 455 miljoner invånare
Mats Johansson
SvD 19/1 2003

"nejsägarna till höger och vänster"
SvD-ledare 10/12 2002

"Det skrivs historia när EU:s framtidskonvent vrider och
vänder på byggstenarna i vad som ska bli en konstitution för unionen"
SvD-ledare 9/12 2002

"Många av eurons vänner har betraktat omröstningen som närmast en formalitet.
Nu får de nog kavla upp ärmarna. Utfallet kan mycket väl bli nej."
SvD-ledare 30/11 2002

Begrav buffertfonderna bums
SvD-ledare 30/11 2002

EMU hotar fosterländskt fack
SvD-ledare 2002-11-16

"kul; en folkomröstning för eller mot Göran Persson"
Mats Johansson i SvD 2002-11-15

"EU utvecklas - i riktning mot en politiskt korrekt förbudsstat"
SvD-ledare 2002-11-10

"Stabilitetspakten är inte någon tätsittande tvångströja.
I själva verket rymmer den ett stort mått av flexibilitet"
SvD-ledare 2002-10-29

Behovet av ett nytt ekonomiskt tänkande
/ finansiella bubblor/Mattias LundbäckSvD Inblick 2002-10-04

Märkliga bud i EMU-frågan
SvD-ledare 2002-10-04
Blottas nu en lucka i den socialdemokratiska ledarkaderns hyfsat entydiga EMU-stöd? Eller är det bara ett uttryck för regeringens försök att medelst skönsång i alla fall tillfälligt stilla eventuella samvetskval inom miljöpartiet? Något lurt är i alla fall på gång i Rosenbad vad gäller EMU-frågan.

Vilken bubbla spricker härnäst?
Det amerikanska undret
Mats Johansson
SvD ledarsida 1/9 2002

Än lever Europa vid Europas aorta
Erik Zsiga SvD 2002-07-15

Det var på Åland jag bestämde mig
Tanken att alla européer använder samma valuta och att man kan röra sig över gränserna med samma valuta på fickan är ganska häftig.
Erik Zsiga SvD-ledare (Inblick)
2002-07-09

Kronans kavaljerer
bland andra tidigare riksbankchefen Lars Wohlin samt näringslivets Rune Andersson och Per-Olof Eriksson, som bildat en alternativ motståndsgruppp mot EMU
Mats Johansson i SvD 2002-07-03

På måndagen presenterade den borgerliga fyrklövern sitt gemensamma ekonomiska program
i form av en reservation i riksdagens finansutskott. (Den s.k eftersläpningen)
SvD-ledare 2002-06-04

Rätt mycket fel om den svenska grundlagen
Maria Abrahamsson
SvDs ledarsida 2002-05-24

Jag vill värna svensk suveränitet
Replik på Maria Abrahamssonom grundlagen
Margit Gennser i SvD 2002-06-05

Carl Bildt både stolt och nöjd
Ledare i SvD med rubriken Smörgåsbord väntar för en ny regering
2002-04-19

“Haveri för Europeiska centralbanken (ECB)”
SvD-ledare 2002-04-12

Vad händer om ekonomin börjar krisa på allvar?
SvD-ledare 2002-03-13RE: Det var det enda som sades i hela Svenska Dagbladets huvudledare om stabiliseringspolitik utan växelkurs och ränta om utredningen.
Tala är silver - tiga är guld. Javisst, men det är också skamligt.

Mellan ekonomins avgrunder
SvD-ledare 2002-02-28

Cirkus om grundlagen
SvD-ledare 2002-02-01

Skyll Japankrisen på Keynes
Mattias Lundbäck SvD ledarsida 2002-01-11
Mer av SvD om Keynes

Ja-laget vann onsdagens tv-sända eurodebatt. Inte för att argumenten var vassare än vanligt, utan därför att nejsidan försökte övertyga med tankegröt. Ta bara det irrelevanta inpasset om att Sverige behöver "en egen verktygslåda" och därför bör byta regering snarare än valuta.
Maria Abrahamsson SvD ledarsida 6/6 2003

Vad den 14 september gäller, där tog folkpartiledaren poäng, är om Sveriges nio miljoner människor ska göra gemensam sak med de 300 miljoner EU-medborgare som med liv och lust redan handlar med euro.

Kommentar av Rolf Englund: SvD har tidigare brukat tycka att det är viktigt att byta regering.

Riksbankens frigörelse från politiken var ett viktigt steg för att bryta den svenska 90-talskrisen.
SvD-ledare 22/4 2003

Ska Sverige ta det sista steget in i EMU och införa euron? Svaret ges vid folkomröstningen 14 september. För alla som redan tröttnat p&arin Slutsatserna dras i en debattartikel (DN 19/4) skriven av några riktiga politiska tungviktare: Kjell-Olof Feldt m fl

Full text

Kommentar RE: Det viktiga var, som bl a Lars Wohlin har framhållit, att kronan fick flyta.
Därigenom fick riksbanken möjlighet att använda räntan för att stabilisera ekonomin,
och inte, som tidigare, för att försvara en viss kronkurs
Se även Nils-Eric Sandberg: Centralbanken kan styra en av tre variabler: inflationstakt, ränta, eller växelkurs - men endast en av dessa tre.
Dessutom var det inte de dåliga statsfinanserna som förorsakade krisen
det var krisen som ledde till underskott i statsfinanserna när ekonomin imploderade och inkomsterna sjönk

Början på sidan

Eurons framtid tycks vara hotad från flera håll
frågan är hur meningsfullt det skulle vara att slå vakt om en union som främst hade till uppgift att betala ut jordbruksstöd till franska bönder.
Storbritannien står utanför och viljan att ändra på den saken ökar knappast mot bakgrund av den växande politiska klyftan i förhållande till Frankrike och Tyskland. Frankrike och Tyskland har å andra sidan tidigare visat en benägenhet att sätta nationella intressen före EMU i synen på stabilitetspaktens krav, även om de i teorin är med på noterna.
"en stor grupp gamla och nya EU-länder på Tony Blairs sida mot splittrarna Chirac och Schröder"
SvD-ledare 22/3 2003

Finansminister Bosse Ringholm ville på måndagen inte bekräfta vad andra vet, att LO viker sig i frågan om buffertfonder. Det kan ju inte bli några fonder enligt LO:s ursprungliga modell, eftersom det skulle äventyra ett svenskt ja till euron i folkomröstningen den 14 september.
SvD-ledare 4/3 2003

Lika litet som borgerliga jaröstare skulle näringslivet aldrig, vid sunda vätskor, acceptera en korporativ hundramiljardersfond som villkor för EMU-medlemskap.

Om man sedan är smart och kallar en del av överskottet för "buffertfond" kanske det kan underlätta för LO:s extra representantskap den 22 april att konstatera att förutsättningarna för medlemskap är uppfyllda. Vilket LO ändå skulle tvingas till, eftersom man inte gärna desavouerar sin partiledare.

Tio miljarder i ökade statsutgifter och några poster i ett nytt dekorativt "strukturråd" är hygglig betalning till LO för att inte göra det man ändå inte har tänkt att göra.

I praktiken lär inte "fonden", som inte är någon fond, komma att spela någon roll. Ingen tror väl heller att finansdepartementet skulle lämna ifrån sig någon makt till några utomstående ekonomer. Vilka enastående råd som dessa skulle komma med för att i händelse av kris i statsfinanserna rädda situationen är i högsta grad höljt i dunkel, och bör så förbli.

Näringslivet kan inte med bibehållen trovärdighet sätta sig i ett sådant korporativt råd.

Klart är däremot att finansministern vill använda pengarna till att "klara sysselsättningen och ett ökat antal äldre" (TT 3/3). Det visar att det är alldeles vanliga skattehöjningar spektaklet handlar om.

Full text

LO - Buffertfonder

Början på sidan

Bara nu inte LO dummar sig
Mats Johansson, SvD 2/3 2003

I den korta kampanjen efter sommaren blir det mest spännande att se vilken auktoritet statsministern har; ett misslyckande kan inte uteslutas, särskilt inte om LO fortsätter att driva frågan om korporativa buffertfonder mot taktiken att begrava frågan i någon utredning eller vag kompromiss. Då lär tillräckligt många borgerliga väljare minnas striden mot fondsocialismen för att vilja säkra nejsidans seger.

Vår klubb har infört en valuta, och eftersom vi hör till klubben borde vi också använda den valutan - eller lämna klubben.

Nejsägarna hävdar att de senaste årens förbättrade makroekonomiska disciplin talar för att Sverige bör slå vakt om utanförskapet, i stället för att helt i onödan utsättas för externa chocker som inte kan motverkas utan räntevapnet.

Fölster-Munkhammar betonar tvärtom att det är anslutningen till eurons konvergenskrav och utgiftstaken som har åstadkommit resultat, vilket t"> alar för att slutföra anslutningsprocessen snarare än att avbryta den.

Båda sidor tar en risk i att försöka bevisa för mycket, t ex när det gäller en överbetoning av valutans positiva eller negativa betydelse för tillväxt och välstånd. Nya företag startas inte och handel bedrivs inte för att det finns en gemensam valuta, utan för att tillgodose kunders efterfrågan.

För egen del kommer jag att rösta ja utan övertro på att enbart euron löser några av Sveriges grundläggande problem. Utom det som illustreras av diagrammet: den svenska kronans stadiga fall i värde över decennierna.

Bara nu inte LO dummar sig.

Rolf Englund: Visst ser det läskigt ut, men
OBS att Mats Johanssons diagram slutar år 2000
Sedan har det vänt

Eftersläpningen

Buffertfonder

Full text

Början på sidan

Det är osannolikt att EMU-medlemskapet påverkar räntorna, annat än på marginalen.
SvD-ledare12/2 2003

Räntan är på lång sikt summan av realräntan och inflationen. Realräntan är knuten till tillväxten, eftersom den har samband med den reala avkastningen för kapital.

Att försöka avgöra om eurointrädet har varit bra för tillväxten endast på basis av skillnaderna mellan inflation, ränta och realränta mellan länder inom respektive utanför EMU är helt enkelt inte möjligt.

Eftersom hög ränta även speglar högre tillväxtförväntningar är det dessutom svårt att veta om man ska tolka räntegap som något negativt eller något positivt. Japansk nollränta kan inte gärna vara en förebild.

Tyskland, Frankrike och Gudrun Schyman ställer sig
vid sidan av kampen mot diktaturen i Irak
SvD 24/1 2003

Det är förståeligt att människor som är upptagna av sin egen vardag värjer sig mot att ta ställning för FN-insatser mot förtryckarna i Irak. Det finns så mycket annat att engagera sig för än just att stoppa en skurkstats mördande.

Men av ansvariga politiker krävs mer än den enklaste antikrigsretoriken. De kan inte titta bort och låtsas som om tyranniet inte finns där. De måste upprätthålla respekten för FN:s otaliga resolutioner, med vapenmakt om så behövs. Tills vi vet om den behövs bör vi sluta upp bakom Göran Perssons hittills principfasta hållning - så länge den består, innan han viker sig för vänstern - till stöd för den nuvarande FN-politiken.

Det ger förvisso inga enkla poäng hos dem som tror att Saddam Hussein kan störtas med uttalanden och debattartiklar, men är desto viktigare i ett läge när Tyskland, Frankrike och Gudrun Schyman ställer sig vid sidan av kampen mot diktaturen i Irak.

Full text

Mer om EU och USA

Början på sidan

"meningen med föreningen"
Mats Johansson
SvD 19/1 2003

Viktigare än titeln på de fyra personer som håller i klubban som den främste bland likar i rådet, respektive kommissionen, parlamentet och domstolen, är vad EU ska besluta om. En av de svenska konventsdelegaterna, Göran Lennmarker (m), framhåller i en halvtidsrapport från arbetet (pdf) att det centrala i en EU-konstitution måste vara att "tydligare avgränsa vad EU ska göra och därmed också vad EU inte ska göra".

Det kan låta som en truism, vore det inte unionens största problem och föremålet för en ständig dragkamp sedan grundandet.

Mycket står på spel under vårens konventarbete med att ge det nya större EU en mer enhetlig framtid. Till midsommar ska det vara klart att presenteras vid toppmötet i Aten. Det skulle med tanke på resultatet av många tidigare toppmöten inte förvåna om splittringen tilltar ju närmare beslut detaljdiskussionerna kommer, men förhoppningsvis har enigheten ändå ökat om meningen med föreningen.

State of The Union
Rolf Englund
Internet 20/1 2003

Början på sidan

EMU hotar fosterländskt fack
SvD-ledare 2002-11-16

Där står socialdemokraterna i dag, tio månader före folkomröstningen. Å ena sidan statsministern, hans prestige och förmåga att driva igenom sin jalinje uppifrån. Å andra sidan ett växande motstånd underifrån hos traditionalisterna i fack och parti. LO däremellan, som åsnan mellan hötapparna, utan färdigt ställningstagande.

Sprängpunkten är synen på fackets makt i Sverige. Nejsidan sätter fingret på Perssons ömma punkt - att en anslutning begränsar denna makt som den fungerar i dag. Medlemskapet skulle bidra till decentraliserad lönebildning med större lönespridning, exakt det som alltmer fosterländska fackförbund som Handels och Transport på nejsidan är emot.

Den politisk-fackliga alliansen bygger på att facket med hot om stridsåtgärder cementerade i arbetsrätten kan ta ut de löneökningar man vill ha. I decennier har notan för gapet mot omvärlden skickats vidare till medborgarna i form av en allt värdelösare krona. Det är förståeligt om många fackliga företrädare inte vill göra sig av med detta vapen, deras existensberättigande.

Full text

Jfr artikel samma dag
"EMU är ett särintresse för eliten"
Det är en alltmer skrattretande missuppfattning att en svensk anslutning till valutaunionen EMU ger bättre ekonomisk stabilitet. Vi har redan en väl fungerande penningpolitik och mycket starkare statsfinanse r än euroområdet, som är på väg in i en svår kris. EMU är ett särintresse för den svenska eliten
Karl-Gustaf Löfgren, Nils Lundgren, Sören Wibe och Carl Hamilton, alla styrelseledamöter i "Europa ja - euro nej" DN Debatt 2002-11-16

Sture Eskilsson är medlem i Medborgare mot EMU

Början på sidan

Undvik debatt med
Kamporganisationen Riksbanksdirektörer och valutahandlare mot EMU
Mats Johansson
SvDs ledarsida 2/12 2002

Författarna Thomas Idergard och Johnny Munkhammar i den färska "samtalshandledningen" Hög tid för euron från stiftelsen Sverige i Europa, som står på jasidan inför folkomröstningen (www.sverigeieuropa.se).

Denna behändiga pocket rymmer på hundratalet sidor det mesta man behöver veta för att vilja använda Europas valuta, som många svenska företag redan gör. Goda råd finns där också, till exempel att "undvika debatt med nejaktivister".

Ja, inte kommer så många medborgare att vilja kasta bort sin fritid på att diskutera optimala valutaområden med Per Gahrton eller konvergenskriterier med Gudrun Schyman.

Kamporganisationen Riksbanksdirektörer och valutahandlare mot EMU i all ära, men redan känns frågeställningarna slitna.

The Open Society and Its Enemies

RE: Med sin fina känsla för språkets nyanser avser Mats Johansson härmed
förmodligen Medborgare mot EMU.
Kanske Mats Johansson i alla fall skulle kunna tänka sig att debattera med
Sture Eskilsson, en av medlemmarna i den av Mats Johansson apostroferade,
men ej med namn nämnda organisationen

Sven Otto Littorin, ny moderat partisekreterare, i DI 4/12:
"En del säger att det hänger på socialdemokraterna, men jag tror det är fel. Vi på den borgerliga ja-sidan behöver ha en ordentlig diskussion med den borgerliga nej-sidan. Först då kan vi vinna.

Nyligen kallade en borgerlig nej-grupp benämnd Medborgare mot EMU till presskonferens. Bland namnen märks styrelseproffset Rune Andersson, SNS-ekonomen Birgitta Swedenborg och förre riksbankschefen Lars Wohlin. Mycket kan sägas om dessa personer, men de kan inte beskyllas för att representera en verklighetsfrånvänd vänster.
Ledare Expressen 30/11 2002

Till skillnad från folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 har nej-sidan nu en bred bas av nyanserade och ansedda företrädare med högst varierande politiska inriktningar. Det handlar om namnkunniga politiker, ekonomer, företagsledare och även tidigare riksbankschefer. Dessa kan knappast avfärdas som EU-fientliga eller okunniga.
Ledare Sydsvenskan 30/11 2002

Hela Mats Johanssons opus kan läsas, av den som vill, på
http://www.svd.se/dynamiskt/Ledare/did_3673045.asp

Början på sidan

EU utan stjärnor
"Att Sverige utpekas som ett tätgruppsland säger
åtskilligt om hur illa ställt det är"
SvD-ledare 15/1 2003

Tre år har gått sedan stats- och regeringschefer vid rådsmötet i Lissabon slog fast att Europeiska unionen skulle bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi 2010. Tre år har gått utan att det hänt särskilt mycket, konstaterade EU-kommissionen i går i en skarp vidräkning med medlemsstaternas ointresse för att föra Lissabonprocessen till ett lyckligt slut. Eller i alla fall till ett bättre än det som antyds i kommissionsrapporten(på engelska i pdf-format). Kommissionen vill att 2003 ska bli ett reformår. De två följande åren blir jäktiga ändå; 2004 kommer utvidgningen och 2005 går kommissionens mandat ut.

Leda eller följa utvecklingen, frågar kommissionen. Vid EU-toppmötet i mars blir svaret säkerligen leda. Problemet är att det har vi redan hört till leda. Utan verklig reformvilja i tunga länder som Tyskland och Frankrike riskerar EU att delas upp i en grupp länder med god konkurrenskraft och en med sämre, något som kommer att accentueras efter utvidgningen. Att Sverige utpekas som ett tätgruppsland säger åtskilligt om hur illa ställt det är.

Början på sidan

"Många av eurons vänner har betraktat omröstningen som närmast en formalitet.
Nu får de nog kavla upp ärmarna. Utfallet kan mycket väl bli nej."
SvD-ledare 30/11 2002

Erfarenheten från kärnkraftsomröstningen visar att otydliga alternativ måste undvikas. Nu handlar det om att ta ställning för eller mot eurons införande i Sverige och det måste framgå, varken mer eller mindre. Inga tvetydigheter, inga reservationer, inga partiprofileringar - bara ja eller nej till euron.

Finansieringen måste så långt möjligt ske på ett sätt som inte blir föremål för tvister och misstänkliggöranden i efterhand. Statens egen information bör inskränka sig till de allra nödvändigaste sakupplysningarna. Det enda sättet att minimera risken för att statsapparaten uppfattas som partisk är att tilldela den en så blygsam roll i upplysningsarbetet som möjligt.

Många av eurons vänner har betraktat omröstningen som närmast en formalitet. Nu får de nog kavla upp ärmarna. Utfallet kan mycket väl bli nej.

"kul; en folkomröstning för eller mot Göran Persson"
Mats Johansson i SvD 2002-11-15

/Sören Wibes/ fraktion inom det statsägande partiet ägnar sitt första möte med medierna åt ett totalt avfärdande av den egna partistyrelsens ställningstagande från den 28 oktober. Där säger en bastant majoritet ja till euron för att den främjar välfärd och arbete klicka här för partistyrelsens beslut

Men det finns "inga som helst hållbara belägg för att man med bevarad intellektuell hederlighet skulle kunna göra en sådan bedömning", skriver fackförbundsekonomen Stefan Carlén i nejrapporten Är Sverige redo för euron? (www.handels.se). (RE: rapporten i pdf-format)

Det ska den således ohederliga partistyrelsemajoriteten veta inför morgondagens möte med förtroenderådet.

Det kan bli kul; en folkomröstning för eller mot Göran Persson.

Full text

Början på sidan

"EU utvecklas - i riktning mot en politiskt korrekt förbudsstat"
SvD-ledare 2002-11-10

Vill vi frihet eller förbud? EU ger olika svar på den frågan. I Europaparlamentet föreslås att förbud mot lakritspipor och chokladcigaretter ska införas i Europeiska unionen. Allt som ett led i kampen mot rökning. En pipa lakrits anses kunna förleda barnen till nikotinism. Löjeväckande kan det tyckas. Likväl illustrerar det en sida av hur EU utvecklas - i riktning mot en politiskt korrekt förbudsstat.

På andra områden upprätthålls EU:s ursprungliga dynamik; den som handlar om frihet...
EU kan inte göra allt. EU ska inte göra allt. Det perspektivet är väl så viktigt att få med i den pågående diskussionen om EU:s framtid. Det behövs mekanismer för att försvåra att frågor som inte hör hemma där pressas upp till EU-nivå.

Vilket EU vill vi ha? Enligt ordföranden för EU:s framtidskonvent, den förre franske presidenten Valery Giscard d"Estaing, är förespråkarna för ett turkiskt medlemskap motståndare till Europeiska unionen. För honom är Turkiet inte europeiskt och kan därför per definition inte bli med i gemenskapen. Att befolkningen är muslimer och att födelsetalen är höga anser Giscard d"Estaing inte heller vara europeiskt.

Men handlar inte idén om Europa om något annat: om öppenhet och tolerans, ifrågasättande och tankebrytningar med demokrati och marknadsekonomi som grund.

Full text

Kommentar RE:
Det låter ju ädelt, om än lite naivt.
Mats Johansson motiverade dock ledarsidans omsvängning mer med att
han ville vara i fint sällskap

Giscard d'Estaing:
admitting Turkey would be "the end of the European Union"

Början på sidan

Vilken bubbla spricker härnäst?
Det amerikanska undret
Mats Johansson
SvD ledarsida 1/9 2002

Vilken bubbla spricker härnäst? Vad är det då som vi snart kommer att få veta att vi inte visste förrän det var för sent att inse att vi egentligen hade vetat det hela tiden?

Här är några nomineringar…

“Det amerikanska undret

Minuset i valutabalansen växer och P/E-talen på börsen är trots raset fortfarande dubbelt så höga som det historiska genomsnittet.”

Slut citat

US Trade Deficit

Läs om när Mats Johansson talade om “det stora språnget i väster”
lika rödkindad som de som tidigare talat om “det stora språnget i öster” – ordförande Maos Kina, vars dyrkare Mats Johansson har gjort stora insatser för att nagla fast. klicka här

För att läsa om när Mats Johansson manade:
"Nu måste vi våga prova något annat. En ny ekonomi kräver ny politik." klicka här

Det genomsnittliga p/e-talet i S&P-500-indexet är 26,0 baserat på prognoserna på resultaten 2002, enligt Standard & Poor's. Enligt William Poole skulle även ett genomsnittligt p/e-tal på 20 "vara en generös nivå givet att det historiskt genomsnittliga p/e-tal har legat på 15."

Full text

Den Nya Eran

Början på sidan

Än lever Europa vid Europas aorta
Erik Zsiga SvD 2002-07-15

I Centraleuropa har det alltid varit naturligt att söka sig upp eller ned för floden, över eller förbi gränsen, när arbetsmarknadssituationen, det politiska läget, kärleken eller framtidsdrömmarna har krävt detta. Därför möter man i Ungern många städare och försäljare som är ungrare från Rumänien.

Därför fylls de ungerska uteserveringarna i dessa semestertider av ungrare som en gång utvandrat till Österrike och nu glatt byter sina euro mot gulasch och floder av rödvin. Därför bor min österrikiska kompis Margarethe i Budapest tillsammans med sin ungerske pojkvän Péter.

I medvetandet behövs det ingen europeisk integration. Men EU kan spela en viktig roll för att underlätta det befintliga levnadsmönstret. Ett EU som bygger murar - dels mellan länder inom och utom unionen, dels mellan de i dag befintliga och de nya medlemsländerna - riskerar ironiskt nog att rubba balansen i denna en av de mest integrerade delarna av Europa.

Problematiken tydliggör vikten av att EU:s utvidgning fortsätter även efter den första utvidgningsomgången.

Ifall EU favoriserar ungerskspråkiga framför övriga rumäner i Rumänien är det lika olyckligt som att arbetstagare i de nya medlemsländerna initialt inte åtnjuter samma rörlighet som andra EU-medborgare. Det vore bättre att helt strunta i murarna. Då skulle EU-medlemskapet innebära mer än den i och för sig viktiga ekonomiska och politiska skjutsen framåt.

Mer om utvidgningen

More about EU Asylum policy

Full text

Början på sidan

Det var på Åland jag bestämde mig
Erik Zsiga SvD-ledare (Inblick)
2002-07-09

På midsommarafton bestämde jag mig för hur jag ska rösta i EMU-folkomröstningen. Jag befann mig i en mataffär på Åland. Midsommarfirarna fyllde kundvagnarna med Abbas sillburkar, färskpotatis, Kalles kaviartuber, jordgubbar och även en och annan svensk dagstidning. Kunderna - både lokalbefolkning och turister - talade svenska. Det gjorde även personalen.

I denna svenskspråkiga miljö fick användandet av den europeiska valutan en helt ny dimension. Jag betalade med euro i en affär som lika gärna kunde ha legat i Sverige. I växel fick jag tillbaka en euro präglad i Italien. För första gången på länge infann sig den där känslan som jag hade inför folkomröstningen om EU - den att det europeiska projektet inte bara är väsentligt utan också ganska häftigt.

Det är utifrån den konkreta situation då jag direkt möter EMU-projektet - i användningen av eurons mynt och sedlar - som jag tar ställning till det.

Att jag inte låter teknokratiska analyser styra har jag ingen anledning att skämmas över. Därför blir jag upprörd över hur SCB:s Staffan Sollander (DI 19/6) kommenterar det ökade EMU-stödet:

"Det finns en risk att folk är för euron för att de ser det som en bekväm grej. Att folk tror att det handlar om att slippa växla resevaluta, när frågan handlar om så mycket mer än så."

Nationalekonomer och statsvetare kan tvista om valutasamarbetets makroekonomiska konsekvenser. De gör det också, med kloka företrädare på båda sidor.

Tanken att alla européer använder samma valuta och att man kan röra sig över gränserna med samma valuta på fickan är ganska häftig.

Vi kan inte säkert veta om projektet är dynamiskt, men vi kan veta om det känns dynamiskt.

Möjligheten att grunda sina beslut i känsla snarare än rationalitet är faktiskt både en rättighet i och förutsättning för det demokratiska systemet.

Full text

Somliga ondgör sig över dagens populärmusik. "Den låter så bedrövligt", säger de.
Visst kan man tycka så, men jag håller inte med. Framförallt är populärmusiken svårslagen som mäktig kraft i frihetens tjänst.
Erik Zsiga

Mer om Erik Zsigas bakgrund

Början på sidan

-

Kronans kavaljerer
Mats Johansson i SvD 2002-07-03

När svenska folket rangordnar valets viktigaste frågor hamnar EU/EMU i botten; bara tre procent anser att det ämnet, hur det nu ska definieras, förtjänar en plats på topplistan, enligt den senaste SOM-undersökningen från opinionsforskarna vid Göteborgs universitet.

Ointresset beror rimligen inte på att Europaintegrationen saknar tyngd på den politiska dagordningen, tvärtom. Men i valperspektivet är komplexet avfört, bordlagt till kommande folkomröstning. Varken en splittrad socialdemokrati eller oenig opposition vill tala om saken.

Några trots allt engagerade medborgare tog till orda i DN i går, med en plädering för - avvaktan. Medan Europas valuta euron används i allt fler länder bör Sverige ställa sig vid sidan och slå vakt om Riksbankens självständighet, anser bland andra f d riksbankschefen Lars Wohlin.

Ett huvudargument för nejsägarna är att ett medlemskap i EMU förutsätter en "systemomläggning" som sänker skattetrycket till EU-nivå, ungefär tio procentenheter lägre. Det kan tyckas vara en utmärkt anledning att rösta ja, men skribenterna tror sig veta att en majoritet av svenskarna är emot detta och därför kan vi inte gå med i EMU.

Alltså; eftersom majoriteten inte tycker som jag, tycker jag inte längre det jag egentligen tycker; om skattesänkningar är en förutsättning för EMU-medlemskap vill jag inte verka för skattesänkningar utan mot EMU-medlemskap.

Oliberalt, kan det tyckas.

Kommentar av Rolf Englund

Den famösa omsvängningsledaren

Andra kommentarer till artikeln av Wohlin m fl

Klicka här för att se Fantomen i kamp mot rundhuvuden och för Kronans Kavaljerer
Sidan kan ta lite tid att ladda ner

"Kavaljerer mot pundhuvuden"
Kommentar av Rolf Englund på internet 2002-07-04
till min gamle vän Mats Johanssons krönika om Kronans kavaljerer i anledning av Lars Wohlin m fl från Medborgare mot EMU.

Jag har tagit mig friheten att anta att Mats Johansson ville att läsarna skulle associera till den gamla pilsnerfilmen för att förlöjliga oss som inte vill att Sverige skall bli en delstat i ett federalt Europa, vars östgräns kan komma att gå mot Irak, om Turkiet kommer med, utan vill bevara Sverige som en suverän stat.

Man kan också, om man kan det, associera till de kavaljerer som var den engelske kungen Karl I:s anhängare i inbördeskriget. Enligt Nationalencyklopedin kom termen ur bruk 1679 och ersattes av benämningen tories.

Som många vet kämpade kavaljererna mot Oliver Cromwell som avrättade kungen efter ett beslut fattat “av det s.k. rumpparlamentet, en församling som återstod sedan C. 1648 med stöd av den politiskt och religiöst radikala armén rensat parlamentet från presbyterianer och moderata”.

Det gick sedan inget vidare, vilket det heller inte kommer att göra med EU. “I stället för en utveckling mot ett konstitutionellt styrelsesätt, något som C. troligen avsett, tvingades han till en allt starkare maktkoncentration och alltmer auktoritära metoder, såsom censur, polisvälde och angiveri.”

Kavaljerernas fiender, de som stod på Cromwells sida kallades "rundhuvude> n (eng. Roundheads), benämning på anhängare av parlamentet i det engelska inbördeskriget 1642-49. Termen var ursprungligen ett förlöjligande tillmäle som syftade på många puritaners vana att, till skillnad från Karl I:s hovmän, vara kortklippta".

Början på sidan

Rolf Englund IntCom Home page

Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - klicka här för fler av mina bästa opus.

Rätt mycket fel om den svenska grundlagen
Maria Abrahamsson
SvDs ledarsida 2002-05-24

Världspressen undrar varför Sverige har blockerat processen. Statsministern svettas nu genom kavajen, och förklarar. Våren 2002 stoppade tillräckligt många riksdagspartier en grundlagsändring.

Under valrörelsen det året spred en ohelig partiallians, uppbackad av ett antal statsvetare och publicister, det oriktiga påståendet att riksdagen genom att byta ut ett G mot ett U i regeringsformen (RF) var på väg att sälja ut landet och göra riksdagen till ett tomt skal.

Scenariot kan bli verklighet om KU i nästa vecka avvisar det liggande förslaget till ändringar i RF. Risken finns, eftersom det annars så EU-vänliga stora oppositionspartiet har hotat att rösta nej om förslaget inte kompletteras med en katalog över vilka kompetenser som Sverige i framtiden kan överlåta till EU.

Sorgligt nog har okunnigheten om vad grundlagsförslaget innebär smittat av sig. Ett gäng opinionsbildare, inklusive Dagens Nyheters politiske chefredaktör Niklas Ekdal, har spridit ett antal missuppfattningar i landsortspressen. Även DN:s huvudledare "Jenka med grundlagen" (19/5) hade så grova sakfel att det är till skada för hela opinionsbildarkåren.

DN skriver: "I dag kräver en grundlagsändring två riksdagsbeslut med ordinarie val emellan."

Så långt har DN rätt, grundlagen kan ändras bara vart fjärde år. Men iakttagelsen är poänglös eftersom grundlagen redan ger riksdagen rätt att fatta nya beslut om överlåtelse av svensk beslutsmakt. Sålunda godkände riksdagen både Amsterdam- och Nicefördragen.

Olagligt godkännande av Nice-fördraget Rolf Englund i Finanstidningen 2002-02-05

Olagligt riksdagsbeslut Rolf Englund Nya Wermlands-Tidningen 2002-01-29

Regeringen erkänner att lagligheten i riksdagens ratificering av Nice-fördraget kan ifrågasättas Ur Prop. 2001/02:72

DN fortsätter: "I en proposition om överlåtande av beslutsmakt till EU vill regeringen ta bort denna obekväma friktion. Enligt förslaget ska det räcka med ett riksdagsbeslut med tre fjärdedelars majoritet."

Detta är fel. Propositionen, som i vår har dragits i långbänk i KU, har inget att göra med frågan om hur grundlag ska stiftas och ändras.

Politisk fars i riksdagen om grundlagen och EU
Björn von der Esch (kd) ledamot i konstitutionsutskottet

Vad saken gäller är inte vad som ska kunna överlåtas, det avgör varje riksdag med kvalificerad majoritet, utan till vem Sverige i framtiden ska kunna överlåta beslutanderätt: till EG som i dag eller till EU.

Full text

Rolf Englund 2002-05-15: Men om Riksdagen godkänner den nu akktuella grundlagsändring kommer det att i framtiden att bli möjligt att överföra beslutanderätt till EU utan mellanliggande val

Grundlagarna finns här

Mer om prop 72

Början på sidan

“Haveri för Europeiska centralbanken (ECB)”
SvD-ledare 2002-04-12

Inflationen /Sverige/ stiger igen. Den trotsar därmed de förhoppningar som bland annat tog sig uttryck i att Hans Lindberg, Konjunkturinstitutets prognoschef, så sent som i mitten av förra månaden uttalade att inflationstakten "glädjande nog har påbörjat resan nedåt" (GP 15/3). Det kanske är dags för institutet att revidera sin syn på svensk ekonomis inflationsbenägenhet.

Riksbankens misslyckande med att nå inflationsmålet kan ändå inte mäta sig med haveriet för Europeiska centralbanken (ECB). EMU-inflationen har nämligen, med undantag för en månad, inte varit under ECB:s tak sedan i maj år 2000.

Desto mer allvarligt är att de ansvariga för penningpolitiken inte ens verkar inse att detta är ett problem. Räntan ligger kvar på en nivå som gör penningpolitiken expansiv.

Det krävs uppstramning om euron i framtiden ska kunna fungera som hårdvaluta.

Full text

Början på sidan

Mellan ekonomins avgrunder
SvD-ledare 2002-02-28

Den svenska ekonomin befinner sig mellan två avgrunder. Det ena av två scenarier är att lågkonjunkturen fördjupas och att arbetslösheten stiger. Detta ter sig dock allt mindre sannolikt. Den relativt låga inflationen på kontinenten gör det onödigt för den europeiska centralbanken att höja räntan. Frånvaron av räntehöjningar i euroområdet gör att förutsättningarna för en ekonomisk uppgång i Europa ter sig bättre än tidigare. Från den andra sidan Atlanten hörs än mer positiva tongångar.

Det andra scenariet är att ekonomin tar fart i takt med att situationen i omvärlden förbättras. Inflationen lär då också stiga och Riksbanken kommer att tvingas att höja räntan. Detta kan i sin tur leda till en stagflationsliknande situation, närmast att likna vid de problem som följde i samband med 70-talets oljekris.

RE: Vad betyder det för realräntan?

RE: Om inflationen stiger igen - är det slutet på Den Nya Eran?

Inget av alternativen är särskilt inspirerande, men tyvärr ett resultat av att åtta år har gått utan att några strukturella reformer vidtagits för att förbättra den svenska ekonomins grundläggande prestationsförmåga.

RE: Inga strukturella reformer?
Varför går det då bättre?
Jfr Svegfors förklaring till krisen 1992

Full text

Början på sidan

Folkomröstning överflödig?
SvD-ledare 2002-01-05

Till skillnad från vad Danmark och Storbritannien uppnådde i Maastrichtfördraget varken begärde eller fick Sverige i förhandlingarna om EU-medlemskapet något undantag från skyldigheten att gå med i den europeiska valutaunionen EMU.

Så långt har Europarättsprofessor Ulf Bernitz rätt i sitt inlägg på SvD Brännpunkt i går.

Om Sverige trots att de ekonomiska villkoren för en EMU-anslutning är uppfyllda ändå väljer utanförskapet gör vi oss formellt skyldiga till ett fördragsbrott. Å andra sidan har såväl de andra medlemsstaterna som EU-kommissionen de facto accepterat att vi själva får bestämma tidpunkten för vårt inträde i valutaunionen.

Detta är förklaringen till att landets socialdemokratiska regering har kunnat blidka de egna väljarna och den EU-kritiska opinionen med löften om EMU-folkomröstning. Tidpunkten för en sådan har i dagarna och särskilt efter nyårsfirandet blivit hett politiskt sprängstoff. Regeringspartiets snart två år gamla kongressbeslut om ett Ja, senare till en folkomröstning har övergått till ett Ja, snart.

Lyssnar man till finansministern, som i egenskap av ansvarigt statsråd rimligen borde ha ett visst inflytande, kan en folkomröstning tidigast hållas först efter det att den pågående statliga EMU-utredningen har slutförts och resultatet remissbehandlats.

Då är vi framme vid sommaren 2003, vilket indikerar att svenskarna kan rösta om euron tidigast sent samma år. Det vill säga lika snabbt eller långsamt som LO kan tänka sig.

Statsministern har lovat väljarna en folkomröstning. Men en bättre variant hade varit att partierna i god tid före valdagen den 15 september redovisat för väljarna var de står. Då kunde folkomröstningsproceduren bli överflödig och den nyvalda riksdagen besluta på egen hand och med respekt för folkviljan om en anslutning.

Om en folkomröstning ändå blir oundviklig bör den äga rum först när det finns en betryggande majoritet för en svensk anslutning till den europeiska valutan. Det kan inträffa fortare än många tror, när det nu också i verkligheten går att handla för euro till och med i Konsum.

SvD var emot folkomröstning

Bo Lundgren var emot folkomröstning

Lars F Tobisson var emot folkomröstning

DN var emot folkomröstning

Carll B Hamilton var emot folkomröstning

Partiledardebatt 99-11-30

Persson tog i går mycket tydligt avstånd från kraven på en folkomröstning om EMU

• Jag är emot en folkomröstning. Erfarenheterna i Europa är inte särskilt goda.
• En folkomröstning kan splittra nationen och försvaga Sverige ställning i EU, sade Göran Persson och tillfogade att det aldrig är bra med ett land som delas upp i sådana som röstat ja och sådana som röstat nej. Det är bättre att parlamentet avgör.

Cirkus om grundlagen
SvD-ledare 2002-02-01

... Ja, på samma sätt som de riksdagsledamöter borde göra som har kört igång en cirkus där behovet av att justera den svenska grundlagens paragraf om begränsad överföring av beslutanderätt till EG ifrågasätts. Genom att EG byts ut mot det modernare EU påstås att riksdagen är på väg att "sälja ut landet" och att det snart bara är monarkin vi får besluta om själva.

Påståendena är befängda. Faktum är att Sverige redan i dag överlåter viss beslutanderätt till EU, medan det i grundlagen fortfarande står EG. Vad kritikerna inte heller har förstått, eller vill förstå, är att förslaget inte ändrar vad som i framtiden kan överlåtas utan till vem (EG respektive EU).

Och som hittills kommer det att krävas tre fjärdedels majoritet i riksdagen för varje ny överlåtelse. Den föreslagna ändringen innehåller därmed knappast någon dramatik alls, men tas nu till förevändning för EU-motståndarna att vädra sina käpphästar. Det är lika tröttsamt som bekant.

Mer om prop 72

Euron är snart mitt ibland oss
SvD-ledare 2002-01-04

Det började med folkfest. Efter tre år som fiktiv valuta kom eurons lansering att gå i karnevalens tecken. EMU-motståndarna får hoppas att de omtalade asymmetriska katastroferna ska uppenbara sig.

Att för den egna tillfredsställelsen invänta den kommande EU-apokalypsen förefaller vara ett trist projekt, jämfört med arbetet att stärka den ekonomiska integrationen.

Till skillnad från mer illusoriska planer i EU-bygget är införandet av euron en naturlig utveckling av frihandelstanken: en marknad, samma peng.

Kommentar RE: För mer ointellektuell arrogans, se
Den famösa omsvängningsledaren

Eurobomben desarmeras före valet
SvD-ledare 2001-12-29

Ska euron bli kronan på verket i moderaternas ekonomiska valbudskap?

Nej, finansminister Bosse Ringholm och statsminister Göran Persson kommer nog att göra sitt bästa för att vrida detta vapen ur Bo Lundgrens händer. Ett utmärkt sätt att desarmera frågan i valrörelsen är att utlysa en folkomröstning efter valet i september.

På detta sätt kan moderaternas euroargument konsekvent ignoreras av regeringen med hänvisning till att "den diskussionen måste föras efter valet". Ju tätare efter valet omröstningen kommer, desto mer relevant är invändningen. Om ekonomin försämras ytterligare lär vi därför få se en folkomröstning redan mot slutet av nästa år.

Möjligen finns det delade meningar i regeringskansliet om när omröstningen bör genomföras. Bosse Ringholm varnar i en debattartikel i Sydsvenska dagbladet (28/12) för att forcera en EMU-anslutning. Göran Persson flaggar däremot för en omröstning redan till hösten. Men det är osannolikt att det verkligen råder en spricka i en så viktig fråga. Persson och Ringholm är väl samspelta. Mer troligt är att socialdemokraterna iscensätter en ofarlig pseudodebatt för att ge partiet större utrymme i medierna.

Till sist kommer det inte att vara omsorgen om demokratin eller ekonomin som avgör när folkomröstningen sker, utan omröstningens taktiska värde för socialdemokraterna i valrörelsen.

Det mesta talar i nuläget för att en folkomröstning kan ställa till med mest skada för den borgerliga oppositionen om den genomförs i slutet av nästa år. Mycket talar därför för att det är då folkomröstningen också kommer att ske.

Mer om folkomsöstning

Nej till superfederalismen i EU
SvD-ledare 2001-12-14

Högst upp på Europeiska rådets agenda står EU:s framtid; hur ska EU organiseras för att vara effektivt och legitimt? I Laeken ska man precisera direktiven för det konvent som ska förbereda regeringskonferensen 2004. Till fredagens middag väntas den belgiske premiärministern Guy Verhofstadt bjuda på en lätt omkokt deklaration. Anrättningen har redan sänts ut en gång av gästerna - efter att ha befunnits alltför federalistisk. En upprepning av det nattliga tragglandet i Nice förra året är ett överhängande hot.

Visserligen fattas det inte några beslut om framtiden i Laeken, men den deklaration som antas om agendan kommer att styra historiens inriktning. Toppmötets andra frågor blir bara "fotnötter".

Statsminister Perssons uppgift måste vara att rida spärr mot ett EU som medborgarna inte vill ha. Det är ett nationellt intresse. Det är ett europeiskt intresse.

Full text

Mer om Laeken

Nu kan gemenskapen växa
SvD-ledare 2001-12-07

Med sitt beslut i går att säga ja till Nicefördraget gav Sveriges riksdag ett viktigt bidrag till Europas återförening.

Kruxet med den överenskommelse som EU:s stats- och regeringschefer gjorde efter en maratonförhandling i Nice för knappt ett år sedan är att den inte tar hänsyn till vad som händer när de nya medlemmarna väl är på plats, eller för den delen vad som händer när det är dags för ännu fler medlemmar att komma in i gemenskapen. Som grund för ett EU-27 fungerar inte fördraget.

I den del som handlar om effektivitet och legitimitet är det snarast byggt på föreställningen att EU fortfarande bara skulle ha 15 medlemmar. Nicefördraget ändrar maktbalansen mellan EU:s institutioner.

Rådet - eller snarare medlemsstaterna - vinner på bekostnad av parlamentet och kommissionen. Det är helt i enlighet med den nuvarande trenden som lägger fokus på samarbete mellan några medlemmar i stället för integration rakt över.

Men genom att gynna de stora staterna kullkastar Nicefördraget balansen mellan länder av olika storlek. Till bilden hör dessutom att röstreglernas konstruktion leder till en dramatiskt ökad beslutsvånda. En paralysering av arbetet hotar.

RE: För mer härom se t ex Gitter de sätta sig in i de stora frågorna?
Margit Gennser i Barometern-OTdecember 2001
EU:s senaste traktat som förhandlades fram i Nice i december 2000 har redan ställt till problem och fler blir det.

Sist men inte minst hanterar inte Nicefördraget utvidgningens konsekvenser för den europeiska centralbanken ECB. Med den nuvarande ordningen blir det inte ordning på valutapolitiken.

Under de kommande åren har EU möjlighet att rätta till bristerna i Nicefördraget. Gemenskapen måste kunna fungera oberoende av hur många medlemmarna är. Alternativet är en aldrig sinande ström av nya ändringar.

Det var nödvändigt att riksdagen godkände Nicefördraget. Utan fördraget blir det inte någon östutvidgning 2004-05.

Den breda majoritet som stod bakom visar också hur stark den politiska uppslutningen är i Sverige bakom målet att genomföra den historiska återföreningen av Europa. Risken finns dock fortfarande att Nicefördraget stupar på mållinjen.

Hindret är egentligen bara ett. Det återstår för irländarna, som redan har sagt nej i en folkomröstning, att åter ta ställning till om östutvidgningen ska bli av eller skjutas på en obestämd framtid.

Det senare skulle vara förödande för tilltron till EU.

EU:s val är konstitutionellt (EU-skvadern)
Claes Arvidsson, SvD ledarsida 2001-11-30

Det var synd att inte några fler riksdagsledamöter än Margit Gennser funnit mödan värd häromdagen att leta sig fram till Cityuniversitetets presentation av antologin "EU-skvadern - Om den Europeiska unionens konstitutionella framtid" i redaktion av Nils Karlson och Joakim Nergelius. Den borde sättas i händerna på våra folkvalda.

Boken behandlar regeringens ointresse för framtiden före, under och efter ordförandeskapet, den bristande anpassningen av grundlagen till Europarätten, subsidiaritetsprincipens tendens att vara både centralistisk och decentralistisk med mera.

Inte minst är det lättare att faktiskt veta var man själv står efter läsning av Nils Karlsons begreppsutredning (Obs! Inte tråkig). Liksom i orientering blir resultatet bättre om man kan pricka in sig på kartan innan man springer mot nästa kontroll.

Karlson jämför EU med kriterier på en enhetsstat, ett statsförbund och en förbundsstat. Status per i dag? Karlsons svar är att EU redan helt eller delvis uppfyller många av kriterierna för en förbundsstat. Och utvecklingstendensen är tydlig. Förespråkarna för att EU ska vara ett mellanstatligt samarbete kan alltså gå och lägga sig med nattmössan på.

Sprängfrågan är vilken typ av federalism som vi vill ha, det vill säga en fråga om avvägning mellan centralism och decentralisering. Karlsons egen slutsats är att mer kraft måste läggas på att värna medlemsstaternas och medborgarnas rättigheter för att "värna mångfalden i enheten".

Alla andra aktuella EU-spörsmål är småsaker i förhållande till det konstitutionella val som vi står inför, menade Karlson. Instämmer.

I den bästa av världar vore det möjligt att utgå från ett blankt ark, men när konstitutionaliseringen går vidare kommer akademins klara vatten att grumlas av faktorer som EU:s egen historia, nationella skillnader och aktuell politik.

Forskningsprojektet om EU:s konstitutionella framtid är ett utmärkt exempel på varför det intellektuella klimatet kommer att försämras när Cityuniversitetet läggs ned. För så är det. Näringslivets fond som är huvudfinansiär för Sveriges enda från staten oberoende universitet vill inte betala längre.

Full text

Ökat stöd för EMU
Och Finland /Sverige assymetriska chocker
SvD-ledare 2001-11-09

I Demoskops senaste EMU-barometer säger 50 procent av svenskarna ja till den gemensamma valutan, medan 37 procent skulle rösta nej i en folkomröstning.

Sedan Finland valde att gå med i EMU har vi fått ett unikt tillfälle att se vilken betydelse medlemskapet har när ett land utsätts för en asymmetrisk chock.

Både Finland och Sverige är beroende av IT-sektorn. I Finlands fall handlar det om Nokia, i Sverige om Ericsson. Chockerna som drabbar de bägge länderna när efterfrågan minskar är inte helt identiska. Ändå bör man kunna få en ungefärlig bild av hur EMU-medlemskapet påverkar ekonomins anpassningsförmåga. Det är ont om kontrollerade undersökningar inom ekonomin, men i fallet Sverige och Finland har politikerna oavsiktligt skapat just ett sådant experiment.

Mer om assymetriska chocker

Världskonjunkturen var redan före den 11 september på väg ner mot de bottennivåer som noterades under krisåren 1990-91
Mats Johansson i SvD 2001-11-04

För svenskt vidkommande innebär det att förhoppningarna om draghjälp från de amerikanska ränte- och skattestimulanserna borde kunna avskrivas. Det lägger sten på regeringens växande börda att upprätthålla tilltron till sin ekonomiska trovärdighet, som är satt i pant för solskensantagandena i budgeten. Statsministern har nyligen antytt att en reträtt är på väg med uttalandet om utgiftstaken i budgeten: “Man får inte sätta sig i ett läge där man är slav under systemet.” Det är politikersvenska för avsikten att börja dribbla med statens affärer för att dölja de underliggande problemen fram till valdagen.

Det finns goda valtaktiska skäl för regeringen att låtsas som om inget har hänt. Världskonjunkturen var redan före den 11 september på väg ner mot de bottennivåer som noterades under krisåren 1990-91. Kurvan över OECD:s ledande indikatorer har fallit brant och oavbrutet sedan toppen vid millennieskiftet, ett förhållande som i längden också påverkar den svenska ekonomin. Men mot ökad medvetenhet om detta försämrade tillstånd talar att den ständiga kronförsvagningen modererar effekterna av fallet i ekonomin; svenskarna får det sämre, men har ännu inte märkt det. Fortfarande trillar de nominella kronorna in i portmonnän i samma takt som tidigare.

För den regering som ser ut att ha valsegern säkrad kan de elva månaderna fram till valdagen dock visa sig vara mycket lång. Tillväxtprognoserna justeras ner för varje kvartal som går, men Riksbanken verkar ändå ha problem med att uppfylla inflationsmålet. Den allt värdelösare kronan minskar trovärdigheten i penningpolitiken. Arbetslösheten har bara börjat att oroa, medan varslen växer. För att klara satsningarna i infrastrukturpropositionen tvingas regeringen låna ur riksgälden. Det parlamentariska underlaget försvagas, när stödpartierna ska profilera sig. På det utrikespolitiska området kommer splittringen inom socialdemokratin att öka, ju fler barn som dödas i Afghanistan, och pressen på statsministern att överge den proamerikanska linjen växer. Den prövningen av hans ledarskap sammanfaller med att draghjälpen från EU-ordförandeskapet avtar.

Oppositionen får bida sin tid. Den kan då tänka på det cyniska talesätt som odlades inom Thatchers parti i väntan på den första valsegern: Gaska upp er, allt blir sämre.

Mediocre, not miraculous /US economy/
Financial Times editorial, 2001-11-01
med citat av EMU-anhängarna Bo Lundgren, Mats Johansson och Klas Eklund

Så bör Europa formas
SvD-ledare 2001-10-17

Europeiska rådets möte i Gent i helgen blir en förberedande övning om EU:s framtid inför toppmötet i Laeken i december. Då startar arbetet på allvar med att lägga fast EU:s politiska arkitektur med 2004 som slutpunkt. I ett upprop av den förra generationens EU-ledare, bl a Helmut Kohl, Mario Soares och Jacques Delors pläderas för att EU-parlamentet och EU-kommissionen ska bli navet i det nya EU. Minist.html">

Det råder allmän enighet om att EU:s nya politiska geografi - den kommande utvidgningen till 25-30 medlemsstater - kräver långtgående reformer. Till bilden hör att konflikten mellan demokrati och effektivitet i alla fall måste mildras för att bevara EU:s legitimitet bland medborgarna.

Höj räntan och gå med i EMU
SvD-ledare 2001-07-20

Svenska Riksbanken har i alla fall gått före med gott exempel genom att höja styrräntan. ECB borde följa efter för att etablera förtroende för ECB som ny penningpolitisk institution i Europa.

Kronförsvagningen verkar ha bromsats i och med Riksbankens räntehöjning. Det är bra, även om det tål att påpekas att en svag krona inte är huvudproblemet. Försvagningen är ett problem om den leder till ökat inflationstryck, men framför allt är kronans svaghet ett symptom på att allt inte står rätt till i vår ekonomi.

Medlemskap i EMU skulle vara positivt för Sverige på många sätt, men det skulle inte lösa problemet med att skatterna är för höga eller att regeringen för en slapp finanspolitik. Dessa faktorer är den grundläggande orsaken till kronans fall.

Att bara använda kronans fall som ett argument för medlemskap i EMU blir alltför ensidigt.

Fallet är också ett argument för lägre skatter och en mindre omfattande offentlig sektor.

Början på sidan

Ett större EU kräver förändring
SvD-ledare 4 juni 2001

När EU visar upp sin sämsta sida finns det sannerligen inte mycket att glädjas åt.

Efter många om och men ''lyckades'' ordförandelandet Sverige få stöd för en kompromisslösning i tvisten om arbetskraftens fria rörlighet, för människorna i de länder som snart ska bli medlemmar. Rörligheten blir fri först efter två år, men kan dröja ända upp till sju år. Det avgör de respektive staterna i EU-15 på eget bevåg.

Det svenska ordförandeskapet har lanserat detta som en framgång för östutvidgningen. Med Tyskland och Österrike som pådrivande krafter har EU i själva verket gjort en av de fyra friheterna till rena parodin. Saken blir inte bättre av att det snarare är rädslan för inhemska opinioner än en verklig rädsla för en flod av arbetssökare från öst som har betingat agerandet. Men sådan är Europeiska unionen.

Spelet kring utvidgningen blir inte mindre farsartat av att Spanien länge blockerade kompromissen med indirekt hänvisning till kravet på garantier för en bibehållen nivå på det spanska strukturfondsstödet från EU. Formellt blev kravet inte tillgodosett, men möjligtvis finns det en tyst överenskommelse om att Spanien inte ska gå miste om stöd som landet egentligen skulle mista när nya fattigare medlemmar går med i klubben.

Så länge det inte finns något utvecklat europeiskt etos kan EU inte heller vara något annat än en arena främst för nationella intressen.

För mer härom se
Ingmar Karlsson: EUROPA OCH FOLKEN
EN EUROPEISK NATION ELLER NATIONERNAS EUROPA?

Det innebär att efter utvidgningen riskerar dagens kostym att bli en handlingsförlamande tvångströja. Den franske premiärministern Lionel Jospin visade i veckan upp sina planer för ett annat EU. Det var ett svar både till hans sambo president Jacques Chirac och till den tyske kanslern Gerhard Schröder.

Chirac förespråkar en hård kärna som går före i ett fördjupat samarbete.

Chiracs tal 9 maj 2001

Schröder å sin sida vurmar för att omvandla EU efter den tyska federala modellen, inkluderande ett tvåkammarsystem på EU-nivå.

Jospin gör en poäng av att vilja skapa en federation av stater, inte federalism. Makten ska kvarstå hos nationalstaterna.

I verkligheten är Jospin mer centralistisk än Schröder som t ex vill åternationalisera jordbrukspolitiken. Jospin däremot vill låta Bryssel harmonisera en rad nya områden, t ex det sociala.

Skillnaderna är stora mellan de visioner som har lagts fram i de europeiska huvudstäderna, men den minsta gemensamma nämnaren är att de är diffusa.

Nicefördraget är inte hållbart och 2004 ska en ny regeringskonferens börja arbeta. Debatten kan dock inte vänta. För allmänt EU-bludder betackar vi oss.

Frågan om vilket EU vi vill ha handlar om vad EU ska göra och vem som ska göra det som EU ska göra.

Det är dags att lägga de federalistiska drömmarna åt sidan och ge debatten ett fokus på samarbetets materiella innehåll och subsidiära procedurer med sikte på att skapa ett EU som bättre förenar effektivitet och demokrati.

Kommentar RE:
I bästa fall är detta inledningen till en ny U-turn för SvD om EMU
Kanske den blir elegantare än den förra
Se även Göran Persson om federalism
Problemet för SvD är att inse att det nog är omöjligt att ha EMU och
ett EU av dagens modell utan att det blir federalism
även om delstaterna kallas nationalstater.
Se även statsvetare, EMU inte längre är en ekonomisk fråga
det råder consensus inom ekonomkåren om att EMU
är ett projekt med små vinster och stora risker (se Nils Lundgren

EU-medlemskap ger tillväxt
SvD-ledare 2001-05-30

Kommissionären har fel
SvD-ledare 2000-09-06

Den tyske EU-kommissionären Günter Verheugen har i en intervju i Süddeutsche Zeitung hävdat att euron mer eller mindre lurats på tyskarna och att samma sak inte bör ske med östutvidgningen. Ändra konstitutionen och genomför en folkomröstning om östutvidgningen, var hans råd.

Verheugen är ansvarig för östutvidgningen och därmed den person som ansökarländerna förväntas känna förtroende för. Efter sitt utspel har han ingen trovärdighet kvar. Anslutning till EU bygger inte på vad det ena eller andra medlemslandet tycker, utan på ansökarländernas förmåga att ta plats i värdegemenskapen.

Vid utrikesministermötet i Evian i helgen tillbakavisades Verheugens förslag till hur klyftan mellan eliternas och folkens EU skall överbryggas. Den tyske utrikesministern joschka Fischer framhöll med emfas att tanken var helt oacceptabel. Kommissionens ordförande Romano Prodi tillrättavisade Verheugen och markerade att EU:s politik ligger fast.

Dock: Det finns ett motstånd mot östutvidgningen som baseras på felaktiga föreställningar om vad den kommer att innebära. Opinioner i Tyskland och Österrike står i förgrunden. Åtskilliga européer ser gärna att utvidgningen blir så liten som möjligt och tar så lång tid som möjligt. Verheugens fadäs kommer att ge vatten på kvarn för politiker som spelar på dessa stämningar, t ex Jörg Haider. Trots dementimaskinen är skadan skedd; det blir bara ytterligare ett exempel på att "de där uppe inte bryr sig om oss här nere".

Mod att möta opinioner och särintressen kommer att efterfrågas hos EU:s ledande politiker. Att förhala en process som redan har tagit för lång tid är ett svek mot det EU representerar: fred och demokrati i hela Europa, och en fri europeisk marknad. Europa har en historisk chans och under det kommande ordförandeskapet har Sverige möjlighet att gå till historien - om östutvidgningen ges prioritet i handling, inte bara ord.

Financial Times om Verheugen

Germany to press for referendums
From FT, September 6 2000

Germany's governing coalition parties are to campaign for a change in the constitution to allow greater use of referendums on important political decisions.

The initiative - driven largely by Franz Muntefering, the Social Democratic party's (SPD) general secretary - comes despite the furore this week over remarks by Gunter Verheugen, European enlargement commissioner, in favour of a German referendum on European enlargement.

Although referendums are common elsewhere in Europe, Germany's post-war constitution was deliberately restrictive because of associations with 1920s political instability in Germany and methods used by Hitler to consolidate the Nazi dictatorship.

"Our democracy is now so stable that we can be more open and more liberal," Mr Muntefering said in an interview with the Braunschweiger Zeitung.

Mats Johansson: "Aldrig bättre att ha haft fel"
Det är aldrig bättre att ha haft fel än att ha haft rätt. (SvD 2000-08-17)

Euron lockar och skrämmer
SvD-ledare 2000-08-07 - utdrag

EMU omfattar elva av EU:s medlemsländer och snart är det tolfte, Grekland, på ingång. Euron omfattar inte alls en liten kärna med ett fåtal medlemsländer, utan i stället är det de tre stater som står utanför som mest liknar några kvarlämnade kärnor. Medan eurogruppen utvecklar samarbetet på det ekonomiska området är det fortfarande ovisst hur det blir med medlemskap för Sverige, Danmark och Storbritannien.

Gemensamt för dessa tre är att opinionsvindarna inte blåser europavännernas väg, utan att motståndare och skeptiker har ett övertag. Mest tydligt är detta i Storbritannien, bland annat därför att etablissemanget där - till skillnad från i Sverige och Danmark - är delat i synen på emu. Medier, näringsliv och en bred politisk majoritet i de nordiska utanförländerna önskar en anslutning till emu, men i Storbritannien är bilden långt mer blandad. I själva verket har det konservativa partiet nej till emu och nja till EU som huvudattraktion i sitt politiska program.

Sverige och Storbritannien har det gemensamt att de socialdemokratiska regeringscheferna ligger lågt i fråga om emu samt att de har villkorat medlemskap med en uppsättning vaga ekonomiska kriterier. Göran Perssons inställning till emu är sval, medan Tony Blair ser på saken med betydligt större entusiasm. Det kan han dessutom göra med stöd av ett antal färska ekonomiska utvärderingar som bland annat visar att den brittiska ekonomin konvergerar mot euroländernas. Ändå tiger Blair om euron, liksom Persson.

Persson och Blair kommer att följa den danska emufolkomröstningen 28 september med största intresse. Inte minst lär utgången kunna påverka opinionsläget i Sverige, men att resultatet även har bäring på eurons framtid i Storbritannien indikeras av att brittiska emumotståndare med pengar på fickan satsar på en avskräckande annonskampanj.

Danmark har redan röstat nej till emu vid två tillfällen: dels vid nej-omröstningen om Maastrichtavtalet, dels vid ja-omröstningen om Maastrichtavtalet med undantag från bland annat deltagande i emu. Trots att läget nu är helt annorlunda - efter genomförandet av valutaunionen - kan det inte uteslutas att en knapp majoritet av danskarna återigen säger nej.

Nils Lundgren om institutionell konkurrens

Fabrikör Engels hade rätt
SvD-ledare 2000-06-20

Fabrikör Friedrich Engels hade fel om det mesta. Men i ett avseende ser han ut att få rätt. Han trodde att statsmaskineriet skulle hamna på muséet, bredvid spinnrocken och bronsyxan.

I dag ser vi hur de gamla nationalstaternas makt luckras upp och ersätts av andra alternativ. Även om Engels prickade rätt i sin prognos om nationalstaten byggde hans bakomliggande analys på ett socialistiskt tänkande som inte ger någon vägledning för den som vill förstå och förändra världen. Var hittar vi en bättre karta?

Ekonomhistorikern Mauricio Rojas presenterar en uppsättning ledtrådar i en aktuell skrift med titeln Den postnationella maktens gåta och det globala protokollet (Timbro). Med breda penseldrag målar Rojas en begriplig bild av maktens utveckling från forntid till nutid. Sällan har behovet av överskådlig historieskrivning varit större än i dagens snabbt föränderliga värld. En god förståelse av vårt förflutna ger bättre förutsättningar att förstå vilka vägar som ligger öppna för färden in i framtiden.

I grunden står två modeller mot varandra - en som baseras på centralism, en annan som grundas på frivillighet och handel.

EU har en vision
SvD-ledare 2000-06-18, utdrag

Willkommen, Bien venue, Welcome. På unionens alla språk har budskapet till länderna i Europa i öster varit detsamma: välkomna som medlemmar i EU. När EU:s stats- och regeringschefer möts i morgon måndag i Santa Maria da Feira i Portugal kommer det att låta på samma sätt: högstämda tal om vår generations historiska uppgift, fred och stabilitet, frihet och välstånd i hela Europa.

Europeiska rådets möte i Feira äger också rum mot bakgrund av den debatt som följde i kölvattnet på den tyske utrikesministern Joschka Fischers s k visionära EU-utspel. Det behövs en vision, har det hetat. Men det finns redan en vision - om en union för hela Europa.

Den kan förverkligas utan att göra en ''Fischer'', men kräver däremot åtskilligt av resolut politisk vilja att lösa de institutionella frågor som är utestående sedan Amsterdamfördraget, möta den politiska risk på hemmaplan som utvidgningen kan bli och att lyfta ögonlocken över petimäternivån.

Hela artikeln

- Ett lägre löneläge i Vilhelmina behöver för den enskilde inte betyda lägre köpkraft, eftersom priserna följer efterfrågan.
Klicka här för hela försteledaren

Näringslivet har en EU-vision
SvD-ledare 2000-06-11

Dessbättre finns det människor med åsikter om vad vi bör ta oss till även utanför regeringskansliet. Ett företagsamt och konkurrenskraftigt Europa är titeln på en aktuell broschyr där företrädare för svenskt näringsliv anger sina prioriteringar inför det svenska ordförandeskapet. Bakom utspelet står samtliga svenska näringslivsorganisationer, från Företagarnas riksorganisation till Sveriges redareförening. När nio stora organisationer skall enas kan man förvänta sig att slutresultatet blir urvattnat. Därför är det glädjande att skriften innehåller ett stort antal konkreta förslag. Utgångspunkten är optimistisk

För hela hyllningsartikeln, klicka här

Öresundsbron - "mer ett nationalmonument över vår anslutning till Europa"
Bron ger hopp om en ljusare framtid också för den tidigare så utsatta Malmöregionen. Men bron är hela Sveriges angelägenhet, mer ett nationalmonument över vår anslutning till Europa än ett lokalt Amsprojekt för arbetslöshetens bekämpande.
SvD-ledare 2000-06-10

Gråt inte över EMU-opinionen - SvD-ledare 2000-06-04

I Frihet, det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidskrift om politik, makt och attityder, har de 26 distriktsordförandena i SSU tillfrågats om hur kampanjen inför folkomröstningen om EMU skall bedrivas. Av dessa var det 23 procent som ansåg att partiorganisationen skall arbeta för en jaseger. Hela 64 procent ansåg att var och en skall jobba utifrån sin övertygelse. Resten hade ingen uppfattning.

Svaret kan knappast få de neddragna mungiporna på partihögkvarteret på Sveavägen att byta vinkel. SSU:arnas svar avspeglar den brist på entusiasm inför EMU som finns inom partiorganisationen, och som bara med viss nöd kunde döljas bakom partikongressens kompromissja till ett svenskt inträde. Det är uppenbart att Göran Perssons taktik har lyckats tvinga fram ett slags ja, men att priset för smygandet och duckandet blivit en cementering av negativa föreställningar om EMU.

Inte ens kongressbeslutet från i mars var ju ett rejält ja, utan ett ja med förbehåll om att den svenska konjunkturen skall vara i fas med EMU och att de svenska lönerna skall ligga i paritet med lönerna i eurozonen.

Enligt den Sifomätning som SvD redovisar i dag har opinionen blivit mer negativ. Före kongressen (men efter partiledningens ja) var det jämnt mellan dem som önskade ett svenskt deltagande i EMU och dem som ansåg att Sverige borde fortsätta att stå utanför. Om det hade varit folkomröstning i dag skulle 49 procent ha röstat nej mot 33 procent ja.

Det är kanske inte så förvånande. EMU är i hög grad en vänster-höger-fråga, och vänstern kör med drag under galoscherna också när det gäller EMU.

När man i riksdagen ägnar debattid åt frågan om Sverige skall vara med i EU eller inte, är det inte överraskande att fler ställer sig tvekande till EMU. Det har också visat sig att det är sämre ställt med kunskaper på nejsidan. Det betyder i sin tur att det är lättare för Schyman och Schlaug att vinna gehör i opinionen.

Kunskap och ett positivt ställningstagande hör ihop.

Det hör även samman med de symbolvärden som är knutna till den svenska kronan respektive till den låga eurokursen. Att införandet av euron lett till ett ökat kursoberoende kommer därmed i skymundan (handelsströmmarna går, liksom i USA, främst mellan länderna i eurozonen).

Med den nuvarande gynnsamma ekonomiska utvecklingen kan det tyckas att euron kan anstå. Men EMU måste även ses i perspektiv av inflytande. Det blir mindre för de länder som står utanför. Den utvecklingen accentueras om Frankrike och Tyskland får sin vilja igenom. Euro-11-rådet har redan förmöten innan de femton finansministrarna möts i Ecofinrådet. Nu är det framför allt Frankrike som driver på för att euro-11-rådet skall spela en större roll som samordnare av den ekonomiska politiken. Det får naturligtvis konsekvenser också för dem som står utanför. EU utvecklas även om vi försöker marschera på stället.

Opinioner går upp och ned. Det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk, eftersom en stabilt positiv opinion aldrig har varit tillstädes. Däremot finns det anledning till viss självrannsakan.

I riksdagen finns det en bred majoritet för en svensk anslutning till EMU och utanför finns det tunga organisationer inom t ex näringsliv och fack som vill Sverige väl. Här och där görs nedslag i syfte att stärka kunskapen om EMU. Det är bra. Men mer av det behövs.

Den aktiva gemensamma opinionsbildningen saknar en plattform.

Så gråt inte över nejsägarna utan gör något åt dem!

Den europeiska ekvationen
Ur ledare i SvD 2000-05-22

Det finns inte något som det är svårare att sia om än framtiden. Det är en truism som i högsta grad gäller utvecklingen i Europa.

Under det decennium som har gått efter murens fall har den europeiska scenen förändrats radikalt och det är rimligt att anta att de närmaste tio åren kommer att bjuda på mer av samma vara. Euron kan komma att ge den europeiska identiteten en tydligare karaktär.

EU:s utvidgning kan leda till en gemenskap med 25-30 medlemmar.

EU kommer dessutom att ta sig an mer av säkerhets- och försvarspolitiska uppgifter.

Klarar Europa att möta utmaningarna? Klarar politikerna att lösa den europeiska ekvationen? Vem vet?

Det behövs en ny arbetsfördelning mellan ett federalt Europa och nationalstaterna, hävdade den tyske utrikesministern Joschka Fischer vid en föreläsning på Humboldtuniversitetet i Berlin den 12 maj. Inom några specificerade områden (ekonomi, kriminalitet, miljöfrågor, invandring) skulle det federala EU ta över med ett tvåkammarparlament och en egen regering.

Med sin minst sagt osammanhängande vision lyckades miljöpartisten Fischer få allt ljus på sig. Men som intellektuellt koncept håller den gröna visionen knappast måttet; EU-hybriden skulle bli ett ännu underligare djur. Den gröna visionen är mest ett spel för gallerierna, men något som kan kasta grus i maskineriet i det arbete som pågår för att få ett bättre fungerande EU. Och det brådskar. Det är en förutsättning för östutvidgningen, men också för att vinna mer av medborgarnas stöd för EU-projektet.

Långt från pressuppbådet i Paris fattade Tony Blair i fredags ett beslut med reella implikationer för Europas framtid. Det var när britterna i valet mellan en väl beprövad amerikansk missil och ett europeiskt vapensystem som ännu bara finns på ritbordet, valde "papperstigern".

Meteor är ett nytt alleuropeiskt vapenprojekt som visar att det finns en genuin vilja i Europa att ge upp vurmen för en nationell vapenindustri till förmån för ett konkurrenskraftigt europeiskt samarbete. Till skillnad från tidigare projekt, som stridsflygplanet Eurofighter, rör det sig inte längre främst om industripolitik utan om försvarspolitik. Det är avgörande för att bygga upp

den försvarskapacitet som krävs om EU skall förverkliga planerna på att kunna kyla ned krishärdar utan att vara beroende av USA.

EU har beslutat att upprätta en insatsstyrka på 60 000 man som skall kunna sättas in både i och utanför Europa.

Att så sker ger en bättre balanserad ansvarsfördelning mellan Europa och USA.

Samtidigt är det av central betydelse att USA upprätthåller ett distinkt försvars- och säkerhetspolitiskt engagemang i Europa, att Natos grundläggande uppgift (artikel 5) består och att framväxten av en gemensam europeisk försvars- och säkerhetsidentitet sker i samarbete med Nato och USA.

Och Sverige då? Sverige är med, men står ändå utanför.

Det är av central betydelse att vara medlem i EMU, som numera utgör kärnan i EU:s hårda kärna. Finansminister Ringholm har sagt att det inte gör så mycket att inte få vara med när euro-11-gruppen sammanträder. Antingen är det sagt mot bättre vetande eller så vet inte Ringholm bättre (och med Ringholm kan man ju inte säkert veta). Sverige är inte heller medlem av Nato - och att döma av den överenskommelse som träffades mellan socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet i fredags skall svenskarna inte få reda på hur nära samarbetet varit med alliansen. De tre partierna säger nej till en kommission för att granska utvecklingen efter 1969, då Neutralitetskommissionen tvingades sätta punkt för avslöjandena om Sveriges beroende av Nato för rikets säkerhet.

Sverige är också på väg in i det försvarsindustriella samarbete inom den västeuropeiska vapenindustrigruppen WEAG som i sig skulle göra neutralitetspolitiken obsolet.

Men så länge Sverige inte är med blir lösningen att anpassa sig efter dem som bestämmer, simulera medlemskap i klubbarna - och hoppas att andra stater lyssnar.

Först som medlemmar i Nato och i EMU kan vi vara säkra på att höras när den europeiska orkestern spelar upp.

Grötmyndig, sa´ Johansson

Ur SvD-ledare 2000-05-11

Gårdagens sammandrabbning i riksdagen hade snarast en biblisk prägel : lammen sov tillsammans med lejonet. Det var kort sagt en ganska avslagen tillställning. Och om inte partiledarna, som t o m har betalt för att föra EU-diskussionen, kan vara mer entusiastiska inför uppgiften, är det inte svårt att förstå den brist på engagemang som tyvärr finns hos folk i allmänhet.

Östutvidgningen prisades.

Lars Leijonborg var i vanlig ordning mest visionär.

Alf Svensson var mest predikande.

Gudrun Schyman vill lämna EU.

Bo Lundgren vill leda Sverige in i EMU.

Göran Persson visade ingen vilja att göra det.

Det mest positiva var väl att den i vanlig ordning grötmyndige Birger Schlaug gjorde sin sista partiledardebatt.

Åsiktspolisen rapporterar:
Ur Smedjan (Timbro)
SvD och brottsligheten

Ett ja förpliktar
SvD-ledare 2000-05-05

I veckan presenterades två rapporter som visade att Sverige i allt väsentligt uppfyller kraven för inträde i den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Commission proposes Greece to become the twelfth member of the euro-zone

Convergence report 2000

Sverige har ingen fördragsmässig rätt att stå utanför EMU. Men eftersom vi har valt att inte delta i växelkursmekanismen ERM2 är vi på formella grunder diskvalificerade.

Det handlar inte bara om en ren formalitet, utan också om kronans bristande valutastabilitet i förhållande till ERM-valutorna och euron de senaste två åren.

Dessutom har den svenska Riksbankens ställning inte anpassats fullt ut till vad som krävs vid EMU-inträdet.

EMU står inför stora utmaningar. Under de första 16 månaderna av sin existens har euron fallit med drygt 20 procent i förhållande till dollarn.

En grekisk anslutning till den monetära unionen betraktas med skepsis av många.

Danmark står inför en folkomröstning, där det mycket väl kan bli nej till inträde.

Många faktorer bidrar till att sänka eurons värde. Bakom fallet ligger inga tillfälligheter, utan strukturproblem som avslöjas vid rörlig växelkurs. De europeiska ekonomiernas skatter och regleringar klarar inte konkurrensen med USA.

RE: Jfr Mats Johanssons SvD om Moses, 2000, och

Mats Svegfors om att Krisen var Strukturell, 1994

Fortsätter utvecklingen som nu kommer euron att vara värd omkring 60 cent år 2002, när den börjar användas av medborgarna.

Socialdemokraternas partikongress fattade ett principbeslut om ja till EMU. Om man inte vill ha en skräpvaluta måste man nu sluta upp bakom kraven på sänkta skatter och reformer för att förbättra förutsättningarna för investeringar och företagande. Ett ja till EMU förpliktar.

EMU:s e-faktor
SvD-ledare 2000-05-03, utdrag

Som ett resultat av det första folkomröstningsnejet 1992 till Maastrichtavtalet fick Danmark ett undantag från stadgans EMU-obligatorium.

Ett rejält kliv närmare ett danskt EMU-medlemskap togs dock i helgen, då den socialdemokratiska extrakongressen med överväldigande majoritet förordade ett ja i den folkomröstning som skall äga rum den 28 september.

Hela 97 procent ansåg att det var dags att lämna kronan till förmån för euron, något som Danmark för övrigt redan gjort i den praktiska penningpolitiken. Aldrig tidigare har socialdemokraterna varit så eniga i Europafrågan.

Det innebär att det finns en bred partipolitisk majoritet för EMU. Det är dock inte någon garanti för att det blir ett dansk ja i höst. I dagsläget är opinionerna för och emot ungefär lika starka.

Populister till höger och vänster har förenat sig mot EMU och i särklass står, inte oväntat, dansk folkeparti. På årsdagen av den tyska ockupationen, den nionde april, inledde Pia Kjearsgaards styrkor kampanjen "Kronan och fosterlandet". Annars är det invandrarfientligheten som är partiets huvudnummer i dess program för danskhetens bevarande.

Gigantiskt projekt
SvD 2000-04-06

Allt talar för att konventets arbete i själva verket är inledningen till ett gigantiska federalistprojekt, som ytterst syftar till att de medborgerliga fri- och rättigheterna skall garanteras av Bryssel och inte främst av medlemsstaternas egna konstitutioner................... forts

... Dessvärre är Charlotte Cederschiöld inte ensam om att vägra inse detta.

Gamla världens drömmar
SvD-ledare 2000-03-22, utdrag

Vid EU-toppmötet i Lissabon den 23-24 mars skall stats- och regeringschefer från medlemsländerna diskutera sysselsättning och ekonomiska reformer.

Ordförandelandet Portugal har tillsammans med kommissionen framfört att mötet bör diskutera en strategi för att öka den europeiska sysselsättningen från 61 till 70 procent fram till 2010. För att åstadkomma detta skall EU omvandlas till en av världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomier.

I en kommentar inför toppmötet uttalade statsminister Göran Persson en förhoppning om att vi nu är på väg mot "en fas där vi inte fokuserar på skattesänkningar". Uttalandet tyder inte på att den svenska regeringen är beredd att ompröva den nuvarande tillväxthämmande politiken.

När Europas politiska ledare träffas för att diskutera vår framtid skulle de kunna lyfta blicken och se hur de problem vi brottas med har hanterats med stor framgång på andra sidan Atlanten. Men fortfarande finns det en påtaglig motvilja bland europeiska politiker att erkänna att det kan finnas något att lära av utvecklingen i USA.

Självfallet finns stora skillnader - historiska, sociala, kulturella och andra - mellan Europa och USA. Men nog borde det ändå finns utrymme för diskussion om en Europa-anpassad variant av den amerikanska framgångspolitiken?

USA:s arbetslöshet är väsentligt lägre än Europas och har så varit i tio års tid. De senaste femton åren har antalet sysselsatta i USA ökat med 30 miljoner.

I stället för att vända blicken mot USA sätter många sin förhoppning till det faktum att Europa ligger långt fram när det gäller spridningen av mobiltelefoni och Internet. Även i Europas ekonomiskt mindre välutvecklade länder, som Portugal och Grekland, finns det fler mobiltelefoner per hundra invånare än i USA. Det är naturligtvis bra, men detta i sig hjälper oss inte att klara sysselsättningsmålen.

För att den nya ekonomins teknik skall kunna komma till användning på ett sätt som verkligen skapar en ny ekonomisk situation fordras avregleringar, lägre skatter och ökad flexibilitet. Vi dignar under övertunga socialstater som blir alltmer påfrestande att upprätthålla.

Nu måste vi våga prova något annat. En ny ekonomi kräver ny politik.

Jfr ledare i DN samma dag i samma ämne

Jfr Martin Wolf i Financial Times samma dag samma ämne

Striden om EU:s framtida grundlag
SvD-ledare 2000-03-18

Om mindre än ett år kan landets regering sitta med en rad trassliga konstitutionella frågor i knät utan att vi dessförinnan har haft någon egentlig debatt. Och detta trots att frågorna i allra högsta grad berör det svenska folket. Vad det handlar om är EU:s eventuella behov av en stadga om grundläggande fri- och rättigheter, vad som skall vara den svenska linjen i fråga om den pågående revide ringen av EU:s författning, och om det är befogat med en EU-konstitution av högre valör än de nuvarande fördragen.

Från veckan kan noteras att Europaparlamentet med stor majoritet röstade för en juridiskt bindande rättighetskatalog för EU. Den går betydligt längre än Europarådets konvention om skydd för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, i och med att den även skall innehålla ett antal sociala rättigheter, bland dem rätten till utbildning, och ett antal "moderna rättigheter" som berör IT, etik, jämställdhet, miljö och diskriminering, m m.

Tyskland, Belgien, Italien och andra federalistiskt sinnade EU-stater har under lång tid kämpat för att komplettera EU:s grundfördrag med en för medlemsstaterna bindande rättighetskatalog av det slag som röstades igenom i onsdags. Det är lätt att förstå varför. Ingenting skulle stärka medborgarnas känsla av tillhörighet till en gemensam europeisk union som känslan av att det är EU som står som garanten för deras grundläggande fri- och rättigheter.

Och ingenting skulle vara lika förödande för nationalstaternas identitet och betydelse.

I ett land som vårt, där federalisttanken stöds av cirka fem procent av befolkningen, i huvudsak folkpartister, väcker Europaparlamentets beslut inte någon debatt alls. Varken regeringen eller företrädarna för de övriga riksdagspartierna tycks bry sig om vad som har skett. Detta trots att en EU-stadga om fri- och rättigheter skulle ställa till med en hel del rättsliga och konstitutionella problem för ett land som Sverige.

För det första skulle tyngd punkten på människorättsområdet förflyttas från Sverige och den svenska riksdagen till EU, vilket skulle innebära ett stort steg i federalistisk riktning.

För det andra skulle Europarådets människorättskonvention, som innehåller samma rättigheter som EU:s tilltänkta stadga, förlora i betydelse. Detta skulle framför allt gå ut över de 26 europeiska stater som inte är med i EU och alienera dem från den europeiska gemenskap som de nu tillhör genom medlemskapet i Europarådet.

För det tredje riskerar man att få oförenliga domslut från Europadomstolen i Strasbourg och EU-domstolen i Luxemburg.

Allt detta skulle man möjligen kunna gå med på om en EU-stadga verkligen förmådde att ge medborgarna ett väsentligt bättre fri- och rättighetsskydd än vad de har i dag. Men till dags dato har det inte framförts ett enda övertygande juridiskt argument som visar att så skulle bli fallet. I stället handlar det om ren och skär symbolpolitik, som enbart skapar förvirring och osäkerhet. Hur skall medborgarna kunna veta om det är EU, Europarådet eller Sveriges grundlagar som i ett visst fall skyddar mot kränkning av deras rättigheter?

Men EU:s federalister, med Tyskland i spetsen och med Europaparlamentet som lydig stödtrupp, har satt sig i sinnet att till varje pris driva igenom denna EU-stadga. Vid toppmötet i Köln förra året, då det beslutades att ett arbete med att ta fram en stadga skulle påbörjas, sades det visserligen att det "först senare skall övervägas om och hur stadgan skall inarbetas i unionens grundläggande fördrag." Senare betyder tidigast i december i år, när det franska ordförandeskapets toppmöte äger rum i Paris. En kvalificerad gissning är att enighet mellan medlemsstaterna inte kan nås redan då, vilket skulle betyda att frågan bollas över till Sverige, som övertar ordförandeklubban efter årsskiftet. Alltså finns det anledning för regeringen att intressera sig för frågan.

Parallellt med stadgeprocessen pågår det inom EU ett arbete med en begränsad fördragsöversyn som närmast syftar till att bereda vägen för utvidgningen.

Den rör främst frågor om kommissionens storlek och sammansättning, röstviktningen i rådet (i klartext maktfördelningen mellan medlemsstaterna) och beslutsformerna.

Det händer alltså en hel del på den europeiska arenan även om det inte väcker uppmärksamhet i Sverige. Sedan finns de som inte är nöjda förrän EU har fått en egen "konstitution", och menar med det inte bara ett tydligt och pedagogiskt EU-fördrag av grundlagskaraktär som ger medborgarna en överblick över maktdelningen i unionen.

I den federalistiska förlängningen ligger även att EU skall få en samlad författning som bl a ger EU:s institutioner befogenhet att själva bestämma vilka maktfunktioner som unionen skall ha. Innebörden är att EU Då egen hand skall kunna utöka sin beslutskompetens, utan att medlemsstaterna parlament behöver ge sitt godkännande.

Förhoppningsvis kommer denna tanke aldrig att realiseras, men bristen på en levande svensk debatt i dessa frågor är i hög grad oroväckande. Sveriges beredskap är i detta fall inte god, och risken finns att vi blir överrumplade när frågan om det grundläggande förhållandet mellan EU och dess medlemsstater kommer upp på dagordningen.

Replik av Charlotte Cederschiöld - Moderata debatten om Superstaten

CBI: European, Union Charter 'threat to sovereignty'

SvD:s nej till EU
Expressen-ledare 2000-03-20

I en huvudledare i lördagens Svenska Dagbladet säger tidningen bestämt nej till att EU ska upprätta en rättighetslista för unionens medborgare. En sådan håller nu på att förhandlas fram och idén är att medborgarna ska åtnjuta samma rättigheter oavsett i vilket medlemsland de bor.

SvD:s huvudargument emot en sådan ordning tycks vara att "ingenting skulle stärka medborgarnas känsla av tillhörighet till en gemensam europeisk union som känslan av att det är EU som står som garant för deras grundläggande fri- och rättigheter. Och ingenting skulle vara lika förödande för nationalstaternas identitet och betydelse".

Svd uppfattar alltså EU:s nuvarande utveckling som ett hot mot nationalstaten och sätter därför klackarna ibacken.

Precis samma analys gjorde den förra regimen på SvD:s ledarredaktion. Då gällde symbolfrågan inte en rättighetslista utan EMU. Valutaunionen ansågs vara ett alltför stort steg i överstatlig riktning och Sverige borde därför stå utanför.
Sedan Mats Johansson tillträdde som politisk redaktör i vintras har tidningen ändrat linje och säger numera ja till EMU. Men huvudskälet till det tidigare nejet kvarstår. Tidningen vill bevara nationalstaternas Europa.

Därmed sällar sig SvD till de breda högeropinioner som nu sveper fram i EU-länderna och som utmanar EU-projektets grundläggande syfte, nämligen att minska nationalstatens betydelse och öka medborgarnas frihetfrån staterna. SvD bejakar unionens gemensamma regelverk för kapital och företag, men motarbetar samma ambitioner vad det gäller medborgarna.

Djuapre än så går inte Svenska Dagbladets EU-entusiasm. Med tanke på hur utvecklingen i EU ser ut kommer tidningen snart att återgå till att vara huvudorgan för ett nationalistiska nej till EU.

Upphöra som stat?
SvD-ledare 2000-03-21

I SvD:s huvudledare i lördags redogjordes för de rättsliga och konstitutionella problem som en bindande EU-stadga om fri- och rättigheter skulle kunna ställa till med, utan att medborgarna gavs något väsentligt bättre fri- och rättighetsskydd. Det var en kommentar till att det federalistiskt sinnade Europaparlamentet i förra veckan ställde sig bakom ett sådant förslag.

I går hakade Expressen på, och förfasade sig över att SvD vill bevara nationalstaten, i stället för att bejaka EU:s nuvarande utveckling.

Det låter som ödestro. Det finns ingenting som säger att EU:s utveckling måste sluta i en bindande stadga för medlemsstaterna, som går mycket längre än Europakonventionen. Medlemsstaterna har full frihet att säga nej, och mycket talar för att de också bör göra det. Inte heller finns det någon motsättning mellan att vara för EMU och mot en överstatlig rättighetsstadga, som Expressen larvar sig med att hävda.

Det är ett faktum att befolkningarna i EU:s medlemsstater har sin identitet i nationalstater. Det förklarar medborgarnas ointresse för valen till Europaparlamentet. Det är dessutom ett faktum att fri- och rättigheter följer av medborgarskapet, som är nationellt. Expressen får lugna sig; det finns inget EU-medborgarskap av denna valör. Och det lär dröja innan nationalstaterna i detta avseende har spelat ut sin roll.

Mats Johansson i högerspalt på ledarsidan i SvD 2000-04-16:
Det är ingen större dramatik i det att börsen ibland korrigerar sig. Det gör marknader.

Felet med Mosesteorin
SvD-ledare 2000-03-02, utdrag

Som SvD:s EU-expert Mats Hallgren kunde rapportera i onsdagens Näringsliv har EU-kommissionen under Romano Prodis ledning förstått att studera vilka lärdomar Europas beslutsfattare bör dra av den amerikanska modellen och dess väldiga framgångar.

Det var på tiden. Efter decennier av skleros och Delorium har EU mycket att lära av den ekonomiska förnyelsen i USA, som tog sin början under Reagan-åren.

Aven statsministern bör ta sig tid att studera Prodi-programmets förslag till reformer. Perssons ekonomiska filosofi samman fattas numera i sentensen om sju feta år, följda av sju magra, den s k Mosesteorin.

Den stämmer inte på USA, som har upplevt en ekonomisk framgång av historiska mått över de senaste decennierna. Trots flera börschocker, av vilka vi sannolikt inte har sett den sista, förefaller den amerikanska modellen överlägsen den svenska och den europeiska; inte i alla avseenden, men många.

Allt annat lika skulle 30 miljoner fler européer kunna vara i arbete, varav betydligt fler kvinnor. Satsningen på forskning och utveckling hade varit större, liksom teknologiseringsfaktorn. Färre betalsystem och börser hade också stimulerat tillviixten.

.......... I så fall bör vi fortsätta att vända blicken bort från den amerikanska modellen och till siste arbetslös hålla fast vid alla de gamla krusbärsdogmerna.

Då har vi inget att lära av det ekonomiska språnget i väster.

Då kan vi lugnt fortsätta att irra i öknen och yra om sju år av olika vikttillstånd.

Vilken bubbla spricker härnäst? Det amerikanska undret
Mats Johansson SvD ledarsida 1/9 2002

Bo Lundgren - Klas Eklund - Mats Johansson
om Den Nya Ekonomin i USA

Lärdomen? Konjunkturcykeln är inte död.
Klas Eklund på SvD ledarsida 2001-08-24

Mer om New Era

Bibeln om dansen kring Guldkalven

Frågan är inte längre "ska vi ha marknadsekonomi?"
- utan "hur ska marknadsekonomin utformas?"
Mats Svegfors i SvD/kultur 2000-12-22

Consumer confidence fell to its lowest level in more than four years
February 27, 2001 NEW YORK (CNNfn)

Consumer confidence fell to its lowest level in more than four years in the United States in February, a research group said Tuesday, pointing to more weakness ahead for the world's largest economy.

Confidence dropped to 106.8 from January's revised 115.7, the Conference Board said. The last time the index was this low was June 1996.

Americans' confidence is watched closely by policy makers since consumer purchases fuel about two-thirds of the nation's economy.

Meanwhile, single-family home sales fell 10.9 percent last month to an annual rate of 921,000, the biggest drop in seven years.

And orders for big-ticket items fell 6 percent last month to their lowest level in a year and a half.

Some investors are predicting the Federal Reserve could step in to cut interest rates again soon in a bid to prevent the slowing U.S. economy from slipping into a recession.

Jfr orden av SvDs EMU-vänlige krönikör Klas Eklund

Greenspan's Concerns About Inflation Renews Concerns of More Rate Increases
Associated Press March 6, 2000

WASHINGTON -- The nation's remarkable prosperity will be put at risk unless supply and demand are brought into balance, Federal Reserve Chairman Alan Greenspan said Monday.

Speaking at a conference on the "New Economy" sponsored by Boston College, Mr. Greenspan voiced renewed concerns that the record-setting economy was growing too rapidly given the dwindling supply of new workers and the increasing need to rely on imported goods.

Mr. Greenspan's speech was likely to strengthen the belief of many economists that the Federal Reserve will continue to raise interest rates until it sees greater evidence that the economy is slowing enough to keep inflation under control.

"Overall demand for goods and services cannot chronically exceed the underlying growth rate of supply," Mr. Greenspan said. "The expansion of demand must moderate."

Full text of Mr. Greenspan's remarks before the Boston College conference
För stöd för Mats Johanssons världsbild, klicka här

Vårbudget, valbudget
SvD-ledare, 2000-04-13, utdrag

Utgiftsökningarna kan ackommoderas när tillväxten är så hög som för närvarande. Men i sämre tider, när intäkterna inte stiger i samma takt?

Uppenbarligen är de dyra misstagen från 70- och 80-talens överkonsumtion glömda, de som tog ett helt 90-tal att få kontroll över.

Minns statsministerns ord: Den som är satt i skuld är icke fri. De gäller tydligen inte längre.

Det är måhända en hygglig politisk strategi, som underbyggs av den konsumtionstörst som för närvarande präglar riket. Men som ekonomisk långtidsstrategi imponerar den inte.

I en tankeväckande analys av den långa boomen i amerikansk ekonomi (Cato Policy Report, april) skriver en av USA:s ledande utbudsekonomer William Niskanen att den tioåriga tillväxtepoken har sitt ursprung i uppbrottet från stagflationspolitiken på 70-talet.

Reaganårens monetära sanering under ledning av Paul Volcker i Federal Reserve kuperade inflationen, samtidigt som avregleringarna stimulerade en uthållig expansion av företagsamheten. Den tredje byggstenen var strategiska skattesänkningar, främst av marginaleffekterna.

Sammantaget lade detta den politisk-ekonomiska grunden för den tredje industriella revolution, mikroteknologin och dess nyföretagande, som hela världen har dragit nytta av.

Niskanens slutsats är att det som har kunnat skapas på basis av en sund politik också kan förstöras av felaktiga policyval, främst en monetär politik som pumpar upp efterfrågan till inflationära höjder.

För länder som Sverige, som har surfat på den amerikanska tillväxtvågen utan att genomföra strukturförändringarna, kan det gå illa om motorn börjar hacka.

Jfr Bo Lundgren: Reagans marknadsliberala politik grunden för en uppgångsfas utan motsvarighet

Bilden klar av budgetbluffen
SvD-ledare 2000-04-14

Höjningen av de statliga utgiftstaken från 792 till 847 miljarder kronor på några år kan lättsinnigt betraktas som felräkningspengar i det större sammanhanget av en BNP på över 2 200 miljarder kronor. Men 50 miljarder är också pengar och siffrorna måste ställas mot det faktum att statsskulden fortfarande uppgår till 150 000 kronor per svensk, trots de senaste årens nedpressning av skulden.

Dessutom kommer statsskulden enligt regeringens egna siffror att sluta minska de närmaste åren, vilket förefaller oroväckande för dem som tror att Josefs ekonomiska teori är korrekt - att efter de sju feta åren kommer magrare.

Om vi inte fortsätter att banta skulden nu, på toppen av en högkonjunktur, när skall det då ske? När underskotten riskerar att åter börja växa?

Utrymmet för skattesänkningar 2001 - 2005
Utredningsrapport 2000:3 Skattebetalarnas förening
Resultatet blir ånyo att utrymmet för skattesänkningar uppgår till 90 miljarder i slutet av prognosperioden.

Jfr Johan Schück i DN 2000-04-15:
Det betyder att hela 59 miljarder kronor, det vill sägs 2,5 procent av BNP, finns tillgängliga under 2003. Siffrorna ska förstås inte uppfattas som exakta, lika litet som andra prognoser. Men de visar att mycket stora offentliga överskott väntas uppstå under de närmaste åren.

Valutan vi inte kan va' utan
SvD-ledare 20000-02-14, utdrag

EMU, d v s en gemensam europeisk centralbank och införandet av en gemensam valuta, har än så länge fått inta en i vissa avseenden perifer roll i den svenska Europadebatten.

Schengenavtalet, Amsterdamfördraget och regeringens försök att få gräsrötterna i det socialdemokratiska partiet att hålla sams har gjort att debatten skjutits på framtiden. Tyvärr har själva huvudfrågan, ja eller nej till EMU, kommit bort i debatten när olika grupper och partier i stället har verkat intressera sig mest för huruvida man skall förorda folkomröstning i frågan eller inte.

Diskussionen har blivit därefter. Stundtals har den förts med en räddhågsen inställning som i stort kan liknas vid hur själva EU-debatten fördes inför folkomröstningen 1994. EU-kritikerna drog då stora växlar på att underblåsa misstron mot ett enat Europa. I dag har deras kritik i stället inriktats på att försöka skadskjuta tanken om en gemensam valuta.

Kommentar RE: Vi skall inte "skadskjuta" tanken - vi skall visa att tanken är fullständigt felaktig och den gemensamma valutan därför inte bör genomföras.

Allmän osäkerhet inför storskaliga politiska projekt uppstår alltid. Det ligger i sakens natur att en sund, kritisk prövning är att förorda för den som inte vill hasta in i äventyrligheter utan att först ha kalkylerat både för- och nackdelar.

Men i fråga om ett svenskt medlemskap i EMU bör farhågorna nu snarare riktas mot vad ett utanförskap kan medföra.

Inte minst om man beaktar inställningen bland Sveriges företagare. Utan ett svenskt EMU-medlemskap riskerar satsningar i Sverige att dras ner, alternativt att utebli. Vart tredje verkstadsföretag i Sverige överväger att flytta sitt huvudkontor utomlands, om vi skulle säga nej till EMU. Tre av tio företagare tror dessutom att utländska företag kommer att minska sina investeringar i Sverige vid ett "nej". Det framgår av rapporten EMU och verkstadsföretagen som är skriven av Gabriel Thulin och publicerad av Saf i samarbete med Sveriges verkstadsindustrier.

Svaren understryker det som måste sägas; Det finns inte längre något alternativ till en gemensam EU-valuta.

Ett EMU-medlemskap kommer att gynna Sverige. På samma sätt som EU-medlemskapet i mångt och mycket handlar om att skapa en europeisk identitet, som ger oss förmånen att vara en del i en förenad marknad, innebär ett EMU-medlemskap en ökad samhörighetskänsla genom att handeln inom unionen underlättas.

Investeringar och transfereringar kan ske smidigare, de fyra friheterna (fri rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster) kan tillgodoses och ekonomin kan, tack vare detta, ta fart.

De monetära hinder som i dag föreligger gör att kostnadsläget för Sveriges verkstadsindustrier riskerar att skjuta i höjden.

Vid ett "nej" till EMU räknar 40 procent av företagen med att de inhemska investeringarna minskas.

Vid besked om ett snart medlemskap ser företagen däremot endast fördelar, främst i form av förenklade betalningsrutiner, bättre samarbete med underleverantörer i Europa, bättre konkurrensläge och bättre kontakt med kunder på kontinenten.

Sverige kan klara sig utan euron, men priset kan bli högt

. När tunga företagarorganisationer varnar för konsekvenserna av politisk handlingsförlamning måste ansvariga politiker svara något annat än "var god dröj".

Vad var det jag sa?
Från mitten av nittiotalet fram till strax före sekelskiftet skrev jag spaltmeter om EMU på Svenska Dagbladets ledarsida.
Jag var inte ensam, men jag var drivande. Därefter fortsatte jag att göra det i Finanstidningen.
Jag var kritisk, jag var skeptisk och när det började dra ihop sig till folkomröstning argumenterade jag för ett nej.
Huvudlinjen mot EMU var inte ekonomisk. Det här, påpekade jag, var ett politiskt projekt. Syftet var att tvinga fram mer överstatlighet
Strax efter att jag flyttat från SvD till Finanstidningen, bytte ledarsidan redaktör och linje
Johan Hakelius, Affärsvärlden 30 augusti 2011

Omsvängningsledaren - Mats Johanssons första dag som politisk chefredaktör
Vilken frihet ger utanförskapet?
SvD-ledare 2000-02-16

Svenska Dagbladet har under Mats Svegfors ledning utfört en kritisk granskning av idén bakom den ekonomisk-monetära unionen i Europa, EMU.

Det har projektet varit värt. Dess anspråk på att genomgripande förändra det ekonomiska samarbetet mellan Europaunionens stater har förtjänat uthållig genomlysning. Många relevanta frågor har ställts på denna sida kring konsekvenserna av en övergång till en gemensam valuta i Europa. Vad är bäst för Sverige? Vilka principer bör styra EU:s utveckling? Är inte EMU ännu ett exempel på maktgalna eurokraters egenintresse?

Frågan om EMU:s funktion, förutsättningar och konsekvenser har varit en sådan fråga, där betänketiden har använts väl, inte bara av SvD utan av många aktörer i det offentliga samtalet. Ännu pågår inre monologer i flera läger, inte minst i det socialdemokratiska partiet, vars olika grenar visar stark splittring även i denna fråga. Ännu är medborgaropinionen pendlande, stämningen ljummen, engagemanget lågt.

Socialdemokratin bär huvudansvaret för detta.

Herbert Tingsten lanserade på 60-talet en bild av opinionsbildningens stadier med utgångspunkt i studier av striderna om ATP och svensk Nato-anslutning. Han fann fem faser för frågornas formatering: initiativet, förvirringen, kristalliseringen, avgörandet och likriktningen.

Den svenska EMU-debatten är på väg att mogna, men dröjer i steget från kristallisering till avgörande, till att positionerna slutligen formas och beslut fattas.

RE: Är det inte snarare fasen likriktning vi nu är i?

Anslutningsdebatten håller dock på att byta frågeställning; frågan som skall besvaras är inte längre om och hur EMU fungerar, utan om Sverige bör gå med.

EMU finns och fungerar, elva stater i valutaområdet blir snart fler. När medborgarna där tar euron i bruk som legalt betalningsmedel övergår teorin i praktik.

Allt vet vi ännu inte om resultatet av EMU, men ett vet vi: de ekonomiska katastrofscenarierna har stannat på papperet, såväl för medlemmarna som för de utanförstående. EU har mängder med politiska och ekonomiska problem att hantera, men spådomen om Europas undergång på grund av just eurons införande har ännu inte infriats. Än så länge, bör väl försiktigtvis tilläggas (kurs här), eftersom erfarenheterna av euron hittills är begränsade till uppåtgående konjunkturer i många medlemsländer.

Prövningen kommer i sämre tider när inhemska problem uppstår och devalveringsvana, inflationsbenägna politiker skall försöka motverka marknadsmekanismerna med politiska styrmedel som inte längre fungerar i en globaliserad ekonomi, särskilt som räntevapnet på goda grunder givits bort till en självständig riksbank.

Ändå ligger det för SvD ingen stor dramatik i att besvara den nya frågan med ett ja. Ja, EU-medlemmen Sverige bör använda samma valuta som övriga medlemmar i EU.

Visserligen löser en anslutning till EMU i sig inga grundläggande ekonomiska problem i Sverige - dem får vi reformera oss ur på egen hand, eftersom de är resultat av mångåriga egna försyndelser, inte EU-beslut.

Men vad skulle stå att tjäna på utanförskapet, när EMU och den europeiska centralbanken ändå ytterst formar restriktionerna för en exportberoende ekonomi som vår?

Bevisbördan ligger hos euromotståndarna att förklara hur ”suveräniteten” skulle stärkas av utanförståendet.

Utanförskapets vänner har inte övertygat när det gäller vilken rörelsefrihet de tror sig kunna utlova.

För oss andra är EMU-medlemskapet ett naturligt steg på den frihandelsväg som Sverige har slagit in på genom medlemskapet i EU.

För en fredlig och blomstrande framtid i vår världsdel krävs sannerligen också annat: en konstitution för subsidiaritet och maktdelning, ett EU utan korruption, en bevarad Atlantpakt, demokratins legitimering i de blivande medlemsländerna, tillväxt som lägger en grund för fortsatt välståndsbildning, etc.

EMU är inget universalmedel utan ett av flera verktyg för att öppna Europa för dess folk.

Med ett gemensamt betalningsmedel förbättras funktionerna på den vidgade och fördjupade marknad där politiska regleringar i mesta möjliga mån skall avlägsnas till förmån för ett fritt flöde av varor, tjänster, kapital och människor.

Många av dem som inte vill tillåta svenskar att använda euron i Sverige vill inte ha detta fria flöde. Till dem, den renade nationalstatens bevarare och isolationister till höger och vänster, kan vi inte sälla oss.

Det skulle se ut; SvD på samma barrikad som rasister, nejsägande kommunister, grönpartister och Inger Segelström i en oönskad folkomröstning. Icke.

---

Alla starka skäl talar för att socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och den globala rättviserörelsens anhängare bör säga ja till den gemensamma valutan euro och därmed förena sig med övriga Europas politiskt radikala krafter.
Den svenska kronans fall efter spekulationsattacken 1992 är ett tydligt exempel på de negativa effekterna av en sådan politik. Regeringen tvingades sanera statens ekonomi med över 100 miljarder kronor, genom att både höja skatter och försämra barnbidrag, a-kassa, sjukförsäkring och pensioner. Bland politiskt radikala var det, vad vi kan minnas, ingen som jublade över den "metoden" att "få fart på" Sveriges ekonomi.
ANDERS EHNMARK, BROR PERJUS, författare, föreläsare och medlem i Attac; MATTIAS GOLDMAN, nätverket Grön euro, m fl
DN Debatt 23/6 2003

RE: "Och det skall Mats Johansson säga som är ihop med Marit Paulsen"

Vi är medlemmar i vänsterpartiet och anser att Sverige ska gå med i den monetära unionen EMU
Lennart Värmby, Carlos Soto och Andreas Bogatic p
DN Debatt. 22/4 2003

Mats Johanssons kamrater Joschka Fischer och Cohn-Bendit

Se även Tomas Fischer

EU spenderar varje år åtskilliga miljarder kronor på tevekanaler, radiostationer, tankesmedjor, trycksaker, kampanjer och resor för journalister.
Kommunikationsinsatsen propagerar för en stark och enhetlig europeisk union. En utveckling som flera folkomröstningar har sagt nej till.
Det visar en ny rapport från Timbro
Tankesmedjans vd Maria Rankka, samt utredarna Philip Thomasson-Lerulf och Hannes Kataja
DN Debatt 2009-07-26

EU:s propagandaapparat har hittills varit befriad från kritik, trots att den uppför sig på ett sätt som inte skulle tolereras i något enskilt medlemsland. I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap.

Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.

Full text

Man kan låta bli att rösta i EU-valet och vara en lika god medborgare
Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros medieinstitut, Newsmill 2009-05-20

Margot Wallström on Newsnight (Treaty of Lisbon rejection)
Youtube

Timbro

Kommentar av Rolf Englund:
Det är så att man åter blir stolt över att ha arbetat på Timbro
Betyg för Rolf Englund Timbro 1980 - 1995 av Sture Eskilsson

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund
- "ever closer union" -
som är själva grundbultsfelet med EU.
Kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.
Rolf Englund Barometerns website 7/6 2005

Vice riksbankschefen Villy Bergström berättar:

- Jag pratade en gång med "en högt uppsatt person på finansmarknaden som har varit statssekreterare i den borgerliga regeringen". Jag sa: "Hur fan kan ni stå ut med att finna er i den här byråkratin nere i EU? Ni som har kritiserat svensk byråkrati, hur kan ni hålla på på det sättet?

Ja, då erkände han att dels har de propagerat så oerhört hårt för att få in Sverige i EU, så de är liksom bundna av detta, och sedan sa han: "Men det ska du komma ihåg, att näringslivet har haft en enda synpunkt på EU-medlemskapet, och det är att för all framtid vrida Sverige ur socialdemokratins järngrepp!"

Det var ovanligt brutalt och tydligt uttryckt, men det har ju länge varit min inställning att detta är den grundläggande faktorn och det har det alltid varit för dem. Argumenten för och emot EMU kläds ofta i tekniska termer och formuleringar om vad som är "bra för Sverige", och den som är för eller emot EMU har självfallet en uppfattning om på vilket sätt projektet kan gynna eller missgynna landet, men i bakgrunden finns rimligen också en uppfattning om huruvida projektet skulle gynna eller missgynna den egna ekonomin och karriären. ... mer

Nu stundar ny EMU-linje på SvD
Sigfrid Leijonhufvud i SvD 2000-01-10

Mats Johansson, 49, är välkänd för läsarna av Svenska Dagbladets ledarsida. Ändå är det nog en och annan överraskning som väntar när han inom kort tillträder som politisk chefredaktör för den tidning där han var ledarskribent 1980-83 Och där han sedan flera år är välkänd kolumnist.

Svenska Dagbladets ledarsida har haft ett ömsesidigt spänt förhållande till Moderata samlingspartiets ledning under senare år. Framför allt har m-styret ogillat att den stora obundet moderata tidningen inte varit partitrogen när det gällt EMU. På ledarplats har SvD inte förespråkat svenskt medlemskap.

Om Mats Johansson får bestämma - och det får han snart - kommer SvD att byta linje på den punkten och förespråka ett så snabbt inträde som över huvud taget är praktiskt möjligt.

Mats Johansson har varit EU-förespråkare redan på den tid som EU hette EEC och har svårt att förlika sig med de som annan inställning till den Europeiska gemenskapen än han själv.

Mats Johansson är, det kan hans vänner vittna om, en sann lojalist både gentemot idéer, och just vänner. Han ser världen inte i svart och vitt men väl i rött och blått. Själv är han blå och starkt kritisk till framför allt 68-vänstern.

Mats Johansson är högmoderat och tror på de idéer som moderaterna står för. Det betyder att SvD och m framöver kommer att dra åt samma håll.

Man kan ha olika åsikter om debattör Mats Johansson som debattör och skribent, men enligt enligt hans efterträdare som chef för Timbro, Odd Eiken, numera informationschef på SAF, är Mats Johansson förfaren som chef för en kunskapsorganisation.

Åsiktspolisen rapporterar:
Ur Smedjan (Timbro)
Ärendenr: 00-418 Datum: 5/5/00

Protokollsrubrik: SvD och brottsligheten

Beskrivning av händelsen

Antalet anmälda brott har minskat med ca 55 000 under 90-talet visar siffror från Brottsförebyggande Rådet. En glädjande utveckling, inte minst som anmälningsviljan lär ha ökat. Delvis är det ett resultat av straffskärpningar som har företagits under decenniet.

På Svenska Dagbladets ledarsida är man emellertid inte nöjd. Genom att jämföra det totala antalet anmälda brott under 80-talet med detsamma under 90-talet visar det sig nämligen att det totalt anmäldes betydligt fler brott under 90-talet än decenniet före.

SvD:s slutsats är att ”brottsligheten har ökat, även under 90-talet” (000426).

Men det är ju just vad den inte har gjort. En snabbt ökade trend under 80-talet har förbytts i en nedgång.

Varf&