|
Mats HallgrenFördragsfrågan har knappast diskuterats i valrörelsen, trots att frågan kommer upp under mandatperioden. Taktik gömma EMU-frågan EU-vänliga moderaterna har blivit
skeptiker Se inte bara till kronor och ören (
EMU-utredningen) Taktiska EMU-läxor från Danmark
för Ja-sidan Taktik gömma EMU-frågan
Ändå är det tämligen tyst i valrörelsen om EMU-frågan. Varken socialdemokraterna eller de borgerliga oppositionspartierna ger EMU-frågan någon framträdande plats i valkampanjerna. Det verkar finnas en outtalad taktisk överenskommelse att ligga lågt. Man motiverar detta med att frågan ska avgöras senare i en folkomröstning, troligtvis under nästa år. De tydliga EMU-motståndarna vänsterpartiet och miljöpartiet har försökt få i gång debatten, men de får mycket svagt gehör för detta. Man kan dock redan i dag ana vad som ska hända i EMU-frågan efter valet. Det tydligaste scenariot framträder vid en fortsatt socialdemokratisk regering, även om det ska betonas att ingenting ännu är beslutat. Efter valet, sannolikt i mitten av oktober, kallar statsminister Göran Persson samman riksdagens partiledare till överläggning. Två frågor ska då avgöras. För det första tidpunkten för folkomröstningen. För det andra hur frågan till folket ska formuleras. Partierna har olika uppfattningar om tidpunkten. Göran Persson själv har tidigare antytt mars nästa år som tidigast tänkbara datum. Detta datum förefaller han nu ha släppt. Hans en aning svårtolkade uttalanden i valrörelsen pekar nu mot att folkomröstningen kan komma senare under våren eller till hösten nästa år. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har sagt sig föredra hösten. Dessutom har hon krävt någon form av "buffertfonder" för att slå vakt om den framtida sysselsättningen. Göran Persson måste nog i någon form gå LO till mötes för att få LO:s nödvändiga stöd på ja-sidan i folkomröstningen. Dessutom ska partierna hinna bygga upp kampanjorganisationer och kampanjpengar fördelas. Allt detta tar tid. Det mesta pekar därför emot att man enas om att lägga folkomröstningen på hösten 2003. Partiledarna bör också enas om hur frågan ska formuleras i folkomröstningen. Frågan kan inte bli ja eller nej till EMU, eftersom Sverige som EU-medlem redan deltar i EMU:s två första steg, om än inte i slutsteget valutaunionen och den gemensamma euron. Frågan måste alltså bli om Sverige ska delta i EMU:s tredje steg, eller (kanske rakare formulerad) om Sverige ska gå över till euro som valuta. Det viktiga är att frågan är sakligt korrekt och samtidigt värdeneutral. En osäker faktor i processen är den ekonomiska och politiska utvecklingen i EMU, under de närmaste månaderna. Det finns redan tecken till oenighet mellan euroländerna om kraven på budgetdisciplin. Om konjunkturuppgången kommer av sig i Europa och spänningarna ökar mellan euroländerna får EMU-motståndet i Sverige starkare argument. Då kan den nu ganska positiva EMU-opinionen snabbt svänga till sin motsats. Och då ställs folkomröstningen ännu längre på framtiden, oberoende av vilken regering som leder landet. EU-vänliga moderaterna har blivit
skeptiker Pågår det en principiell kursändring i moderaternas inställning till EU? Håller detta traditionellt EU-vänliga parti på att bli skeptiskt till EU-samarbetet? Frågorna motiveras av att partiet vägrar stödja rambeslut i EU, en beslutsform inom EU:s rättsliga och polisiära samarbete, den så kallade tredje pelaren. Rambeslut är något av en politisk skvader; det ser ut som ett överstatligt direktiv men är egentligen ett mellanstatligt beslut. Därmed har varken det folkvalda Europaparlamentet eller EG-domstolen något inflytande. Riksdagen och de andra nationella parlamenten förväntas ställa sig bakom rambeslutet, utan att ha detaljkunskap om vad som senare ska hamna inom ramarna. När rambesluten introducerades via Amsterdamfördraget accepterade moderaterna i princip beslutsformen. Man hade en diskussion i partiet som slutade med att man godtog metoden. Men nu har moderaterna alltså ändrad position i frågan. Nu vägrar man stödja rambeslut. Därmed har frågan uppstått om det bakom denna positionsförändring döljer sig en mera fundamental attitydförändring i partiet till EU-samarbetet som helhet. Är moderaterna på väg att bli ett parti som i EU-politiken står närmare det brittiska torypartiet? Svaret är nej, försäkras det från moderatkällor. Se inte bara till kronor och ören (
EMU-utredningen) Den förra EMU-utredningen, under ledning av ekonomiprofessor Lars Calmfors, skulle svara på den stora frågan om det skulle vara bra för Sverige att gå med i EMU och ersätta kronan med den gemensamma valutan euro. Svaret den gången blev: Nej, men kanske senare. Inte i något annat EU-land har EMU-frågan utretts så grundligt som i Sverige; ändå har tolv regeringar och folkvalda parlament i EU beslutat att delta i valutaunionen och förverkliga den gemensamma valutan euro. I Finland och i flertalet av de EU-länder som har gått över till euro ser man inte EMU som ett rent ekonomiskt projekt. Euron ses som ett ekonomisk medel för att styra mot det politiska målet om en allt närmare gemenskap mellan länderna och folken. Denna politiska dimension av EMU har i dessa länder vägt mycket tyngre än i den svenska debatten. Möjligen är det förklaringen till varför de politiska ledarna i dessa länder varit beredda att ta vissa ekonomiska risker; det politiska målet har haft företräde. Taktiska EMU-läxor från Danmark
för Ja-sidan Den första läxan från Danmark är att tidpunkten för folkomröstningen är mycket viktig. Det gäller att passa på när regeringen har hög trovärdighet och positiva opinionsvindar i ryggen. Sannolikheten för ett sådant läge torde vara störst efter ett vunnet parlamentsval. Vanligtvis sjunker nämligen en regerings popularitet ju längre in i mandatperioden man kommer. I Danmark lades folkomröstningen mitt i regeringens mandatperiod. Det var uppenbarligen en felaktig tidpunkt. Nästa riksdagsval i Sverige är i september 2002. Givet en socialdemokratisk valseger skulle resonemanget ovan peka på att den svenska folkomröstningen sker på senhösten 2002 eller tidigt 2003. I Storbritannien inträffar nästa parlamentsval senast i maj 2002. Den brittiska folkomröstningen skulle då kunna komma tidigt på hösten samma år. Den andra läxan från Danark är att kampanjperioden för folkomröstningen bör vara kort. Det gäller att relativt snabbt utnyttja ett positivt läge för regeringen och därmed EMU-frågan. I Danmark utlyste statsminister Poul Nyrup Rasmussen EMU-omröstningen i mars. Då hade ja-sidan ett till synes betryggande försprång. Fram till folkomröstningen i Danmark den 28 september hann mycket inträffa, inte minst eurons kraftiga försvagning mot dollarn. En kort kampanj och en folkomröstning under våren kunde ha givit ett annat resultat i Danmark.
|
