Gitter de sätta sig in i de stora
frågorna?
Margit Gennser i Barometern-OT
december 2001
EU:s senaste traktat som förhandlades fram i Nice i december 2000 har redan ställt till problem och fler blir det.
Avtalet innebär att 90 procent av alla EU-beslut kommer att fattas med kvalificerad majoritet. Vetorätten har avskaffats på ännu 27 områden. Små stater som Sverige och Irland kommer att förlora ännu mer av sin självständighet, medan Tyskland, Frankrike och ännu ett stort land tillsammans kan diktera EU:s utveckling. EU tycks just nu har ”erövrats” av de stora staterna. Men effekterna av Niceavtalet kan bli ännu mer bisarra..
Avtalet skulle underlätta utvidgningen och besluten skulle bli effektivare. Resultatet blir det motsatta. Valsystemet har så många komplicerade reglerna att beslutsförlamning är ett troligare resultat än ökad effektivitet allt enligt Centre for Economic Policy Research i London som gjort omfattande analyser. I dag har ett slumpvis undersökt beslut 8 % chans att godkännas. Med Nicereglerna och samma antal medlemmar som nu, har chansen sjunkit till 2,5 % Efter utvidgningen sjunker den ännu mer.
Den nya beslutsprocessen skapar garanterat långbänk och en rad mer eller mindre oheliga koalitioner. När ett godkännande av ett förslag på en gång kräver kvalificerad majoritet av ländernas viktade röster samt en enkel majoritet bland staterna och en majoritet av stater med minst 62 % av EU:s befolkning blir taktikröstning mer regel än undantag. Det blir lätt att blockera beslut samtidigt som små stater som Sverige och Irland får allt mindre att säga till om.
RE: Till och med SvDs ledarsida har kritiserat detta
Oberoende om man är för ett statsförbund (självständiga länder i samarbete) eller för en förbundsstat (ett land) finns endast ett bra beslut gällande Niceavtalet, att avslå det! Att halsstarrigt hålla fast vid ett undermåligt avtal som kom till en sen decembernatt i trötthetens tecken är oansvarigt. De månadslånga ”efterförhandlingarna” har inte raderat ut de dåliga kompromisserna. Irländarnas nej till Niceavtalet i den obligatoriska folkomröstningen borde EU tagit emot med glädje.
I stället beslutade EU:s ministerråd, inklusive statsminister Göran Persson, i Göteborg att godkännandeprocessen skulle fortsätta. Motivet? Att tvinga fram en ny irländsk folkomröstning, en slags mobbning på högsta nivå för att klamrar sig fast vid ett hopplöst dåligt avtal. Varför det? Beslut som EU:s regerande toppolitiker har fattat ska till vilket pris som helst ligga fast. Vår borgerliga opposition glömmer helt sin uppgift som opposition. Den blundar. Irlands folkomröstning bör göras om tills irländarna har vett att rösta rätt, är tydligen deras uppfattning något litet mer diplomatiskt uttryckt. JK:s synpunkt att avtalet bryter mot vår regeringsform viftas snabbt undan. Vem skyddar oss svenskar, vår demokrati och vårt land?
I torsdags godkände Sveriges riksdag detta olyckliga avtal.
Parollerna från utrikesministern och från konstitutionsutskottets ordförande Per Unckel var att avtalet ökade effektiviteten och underlättade utvidgningen till nya länder. Inte är väl långbänk och beslutsförlamning tecken på ökad effektivitet?
Det är möjligt att Per Unckel och utrikesministern trodde på vad de sa. Aningslöshet är dock värre än ohederlighet, när de ska försvara våra intressen i Bryssel.
Hur som helst de finns inga ursäkter för deras ställningstaganden. Niceavtalet hade redan fallit genom Irlands folkomröstning. Det enda rätta hade varit att skjuta upp beslutet om avtalet och respekterat ett annat litet lands rättigheter att säga nej.
Syndarna är dock fler. Hit hör ledamöterna i det sammansatta utskottet från konstitutions- och utrikesutskottet och riksdagens talmän som nåddes av en vädjan från Irland att respektera folkomröstningen. Varför krävde inte Nils-Fredrik Aurelius att avtalet skulle granskas av lagrådet? JK:s anmärkningar om att avtalet inte står i överensstämmelse med vår regeringsform kräver ytterligare belysning. Fruktade han och utskottet att JK haft rätt?
Vad gjorde slutligen de ca 300 riksdagsledamöter som röstade ja till Nice. Förstod de att avtalet leder oss ännu närmare den centraliserade förbundsstaten och dessutom en ineffektiv förbundsstat? Hade de läst propositionen? Motionerna? Har de satt sig in i ärendet? Såg de svagheterna men blundade? De flesta erkände glatt att de inte gjort läxan. De erkände att de inte hunnit, inte förstått eller brytt sig om att läsa Niceavtalet. Andra visade äkta tveksamhet. men att sätta sig upp mot ”partiflocken” och ”ledarhunden” förskräckte dem. Att vara besvärlig är inte bra för karriären. Bäst att tiga.
Många historiska misstag har sitt ursprung i dåraktiga beslut. Det finns tre drag som enligt historikern Barbara Tuchman kännetecknar en politisk dårskap.
Beslutet är felaktigt redan när det fattas.
Det finns bra alternativ.
En styrande grupp är den drivande kraften.
Nog tycks Niceavtalet tillhöra de dåraktiga beslutens skara. Från Troja till ......
Fru talman!
Först vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
Detta är mitt sista anförande i Sveriges riksdag, och jag hade önskat att jag inte hade behövt hålla det.
Ändringarna i regeringsformen innebär att riksdagen successivt kan avhända sig det mesta av sin beslutsmakt till EU,
vilket innebär att främmande politiker utan någon bindning eller mycket ringa bindning, kunskap eller något ansvar inför oss svenska medborgare kommer att bestämma i mycket hög grad om vår politik och besluta om våra lagar.
Margit Gennser i riksdagen
Kommentar av Östersunds-Posten
Barbara Tuchmans books at amazon.uk
