- Nytt -
Index A
till Ö - Statsvetare
EU-grundlagen - EU-val 2004
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu
Junilistan -
Nytt
Europa -
|
|
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu |
Birger SchlaugSnabbprotokoll
1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj Fru talman! Muren föll för drygt tio år sedan. Exakt så är det, Lars Leijonborg. Det intressanta är att muren föll innan EMU bildades. Samarbete är väldigt bra. Handelsavtal är väldigt bra. Men vad är det som säger att en politisk union leder till fred och nedrustning? Det som hände efter andra världskriget var ju att en mängd avtal, t.ex. kulturavtal och frihandelsavtal, knöt samman länder. Dessutom är det inte så att unioner är någon sorts garanti mot krig. Tänk om det hade varit så! De flesta krig i dag sker inne i unioner och inne i länder. Det här måste man ha klart för sig. Jag har i mina frågor tagit upp väldigt mycket om innehållet i EU, medan väldigt många av dem som gillar EU bara har pratat om hur viktig det är att vara medlem. Jag har gång på gång tagit upp ett antal frågeställningar om innehållet i EU, och jag har inte fått några svar. Jag har sagt att EU-konceptet är omodernt och taffligt. I stället borde vi se till att varje land har rätten att gå före och ställa hårdare miljökrav. Vi måste definiera vad som ska tas på överstatlig nivå och sedan avlöva alltihop. Vi måste säga nej till ett militärt samarbete. Då kan man få ett koncept som är rimligt och som människor kan känna delaktighet i. I dag känner inte människor delaktighet, och det är det som är så farligt för demokratin och därmed också för välfärd och välstånd. Socialdemokraterna har nu tagit ställning för EMU. Det vi alla väntar på är att socialdemokraterna ska ta ställning till när folkomröstningen ska hållas. Det är dags nu att tala om det. Man får inte bara vänta in opinionen och känna efter när det är lämpligt. Nu har det gått uppåt 2 % på ja-sidan, så då ska vi snabbt lägga in en omröstning. Låt oss nu bestämma när folkomröstningen ska vara! Och låt oss se till båda parter. Ja-sidan med näringslivet, nästan alla politiska partier och en del stora betongfackförbund osv. står på den ena sidan. Vi andra får stå på den andra sidan. Låt oss se till att det blir något så när jämna ekonomiska villkor! Jag skulle vilja ha en folkomröstning på valdagen. Vi vill ha en folkomröstning på valdagen. Då blir det ett stort engagemang i frågan. Många kommer att ta ställning. Låt oss fatta det beslutet snart! Om vi har en folkomröstning om EMU på valdagen 2002 blir det dessutom en beslutande folkomröstning, och ingen kan börja tricksa efteråt, vare sig ni eller vi. Det är väl bra? Jag vill bara säga att jag vill ha ett besked om folkomröstningsfrågan nu. Vi står för ett nej till EMU; det tror jag är solklart.
Ledare Arbetet, 14 mars 2000 Han använder sig av en retorik i EMU-frågan som saknar varje uns av hederlighet. Den bygger på rent bedrägeri och taktiska överväganden. Så karaktäriserar Birger Schlaug Göran Perssons EMU-linje i en aktuell debattartikel. Det är ord som har betydligt bättre täckning som beskrivning av Schlaugs inlägg, än av Perssons EMU-retorik. Men framförallt är det ord som inte hör hemma i en seriös politisk debatt. För att någon ska kallas lögnare, måste beviskraven rimligen ställas högre än att denne tonar ned vissa argument och lyfter fram andra. I sak har Schlaugs inlägg i EMU-frågan tre poänger.
Nå, det har sagts förut. Och det kommer att sägas igen. Det är således inte sakinnehållet som gör Schlaugs inlägg medialt intressant. Utan tonen: de osakliga okvädingsorden, den märkliga konspirationsteorin, avsaknaden av all respekt för motståndaren. Den är ett uttryck för flera sammanfallande fenomen. För det första Birger Schlaugs kroniskt höga tonläge. Gång efter annan skriker han varg. Utan att det dyker upp någon. För det andra att miljöpartiet nu desperat försöker ta tillfället i akt att profitera på det missnöje med s-kongressens ja till EMU, som finns inom den socialdemokratiska väljarkåren. Men viktigare än dessa direkta förklaringar, är att angreppet är ett uttryck för ett problem i det svenska debattklimatet. Lite grovt kan vi tala om att det vi kallar politikens medialisering består av åtminstone tre tendenser som alla finns återspeglade i Schlaugs inlägg. Personfokusering – i det här fallet, personangrepp. En syn på politiken som ett spel – i det här fallet den konspiration av socialdemokrater och högerpolitiker som ”lurat skjortan av” människor och som ljuger i största allmänhet.Och slutligen ett upphetsat tonläge. Denna medialisering drivs fram av politiker och journalister i samspel. Den underminerar möjligheterna att föra en seriös diskussion. Istället förmedlas bilden av politiken som en personlig maktkamp och ett intrikat intrigspel och världen reduceras till ett antal ”nyheter” eller ”utspel”. Det gör många mindre intresserade av politik och det gör oss alla lite dummare för varje dag. Dessa allmänna tendenser förvärras av den särställning som Dagens Nyheter erövrat som den tribun från vilken alla som vill höras måste tala. Där råder särskilt tuffa regler. I det här fallet innebär det att Schlaug måste ta i så han spricker. Om han hade varit socialdemokrat hade han kunnat hålla en mer saklig ton. Ett angrepp på Persson från någon inom rörelsen är alltid intressant. Men nu är han bara avgående språkrör för det lilla miljöpartiet. Då måste han ta till det tunga artilleriet. Också till priset av sin egen trovärdighet. Birger Schlaug DN Debatt 2000-03-13
Göran Persson använder sig av en retorik i EMU-frågan som saknar varje uns av hederlighet. Det är tragiskt att Sveriges statsminister ska sänka sig så lågt att han inte kan föra EMU-debatten på ett hederligt sätt, utan väljer en argumentationslinje som saknar varje koppling till verkligheten. För referat från Persson vid SAP-kongressen - klicka här Jag kritiserar inte Göran Persson för att han tagit ställning för EMU. Det finns argument för ett medlemskap, precis som det finns argument mot. Det finns åtskilliga intellektuellt hederliga argument som raka och ärliga EMU-anhängare framför. De är värda respekt och argumenten skall vägas in i helhetsbedömningen av hela EMU-projektet. Men Göran Perssons retorik hör inte hemma i den kategorin. Tvärtom bygger de på rent bedrägeri och taktiska överväganden för att skrämma människor och utnyttja frågans komplexitet för att försöka sprida dimridåer och på det sättet manipulera opinionen. De EMU-anhängare som argumenterar utifrån att kostnaderna för valutaväxling blir lägre, att EMU är naturlig del av en alltmer integrerad union med alltmer gemensam politik, att det är bra och rationellt med framväxten av Europas Förenta Stater är värda respekt för sina åsikter. De finns på den borgerliga sidan i Sverige. Men vad ska man säga om Göran Perssons retorik? Det Persson nu målar upp är den lilla skvalpande valutan som flyter omkring på den globaliserade ekonomins stormande hav. Den lilla, oskyddade båten, på väg att dränkas så fort kapitalismens stormar tar fart. Och så har han mage och oförskämdhet att säga att han inte en gång till vill uppleva hur finansvalparna ska flina åt honom på Wall Street och han påminner retoriskt om hur räntorna rusade upp till 500 procent med åtföljande ekonomiska kaos som drabbade småföretagare, villaägare och många andra när spekulationen mot den svenska kronan var som värst. Men denna argumentation är ren nonsens. När man äntligen - vilket bland annat miljöparitet krävt under en längre tid - lät kronan flyta bedarrade stormen. En flytande valuta, som vi nu har, kan inte drabbas av det stormande hav som Göran Persson pratar om. Skälet är att så fort kronan blir undervärderad kommer den att köpas upp av dem som upptäckt att den är undervärderad. När valutan är flytande anpassas kostnadsläget till omvärden. Om Carl Bildt och Ingvar Carlsson hade låtit kronan flyta tidigare hade vi sluppit en stor del av arbetslösheten och masskonkurserna hos småföretag. I stället bildade främst socialdemokrater och moderater en pakt för att paniskt hålla fast kronans värde vid ecun. Efter det har paktens uppdrag varit att förneka sina misstag, låtsats som om det regnat, när en stor del av den ekonomiska respektive sociala kris som Sverige befunnit sig i härrör från deras agerande. Hela den taktiskt betingade kortsiktighet som präglar Göran Perssons argumentation gav sig efter socialdemokraternas partikongress uttryck i följande referat: "Den räntepolitik som centralbanken för passar Sverige ganska bra just nu." Men herregud, är det så vi skall föra politik? Vad händer efter "just nu"? Är inte det av intresse? Det EMU-anhängarna i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet måste svara på är därför huruvida de anser att EU utgör ett optimalt, eller ens rimligt, valutaområde. Inom EU är det ju sällan, för att inte säga aldrig, som hela unionen har samma utveckling under samma tid. Att EU:s centralbank skulle föra en räntepolitik som skulle passa allt från Grekland till Sverige ter sig tämligen osannolikt. Det sannolika är att den anpassas efter den situation som uppstår i centrala delar av EU, inte efter svenska utgångspunkter. En gemensam ränta kommer naturligtvis då att slå hårt mot de delar där arbetslösheten är hög samtidigt som den riskerar att öka inflationen i överhettade områden. Detta är en följd av att EU på intet sätt är ett rimligt valutaområde. (RE Jfr Nils Lundgren) Visst kan man tänka sig stora valutaområden, men man måste faktiskt fundera över vad som är optimalt. Det finns väl ändå ingen som med hedern i behåll kan påstå att hela unionen från Grekland via Tyskland till Sverige kan betraktas som det. Jag kan mycket väl finna att argumenten för en gemensam valuta kan bli större någon gång i framtiden, men nu, och under överskådlig tid, finns inget som talar för EMU som ett ekonomiskt projekt - om man nu inte fått för sig att man från någon sorts makt-elit skall pressa fram ett Europas förenta stater med allt vad det innebär. EMU-frågan hanteras på samma sätt som när EU-anhängarna mot sitt eget vetande lurade skjortan av människor när det gällde bland annat följderna för den svenska alkoholpolitiken vid ett medlemskap. Det finns skäl att lära sig av hur makteliten agerat: Alla som var det mins-ta insatta i EU-frågan visste att det är en omöjlighet att behålla våra restriktioner i en fri inre marknad. På samma sätt som alla visste att den neutralitet som makteliten talade så vackert om var så fylld med hål att man måste ta till de värsta lögnerna för att fylla igen fasaden. När de gamla maktetablissemangens intressen sammanfaller föds de offentliga lögnerna och varje försök att ifrågasätta dem bemöts med den stora Förnekelseapparaten, särskilt väl utvecklad av det under så många år statsbärande socialdemokratiska partiet. Sedan må det gälla vapensmugglingar, registrering av människor på arbetsplatser, svek mot neutraliteten eller medvetna lögner i till exempel EU-frågan. Låt oss då i Sverige, precis som i övriga delar av världen, slå fast är EMU ett politiskt projekt. Detta förnekas naturligtvis ihärdigt av framför allt socialdemokratiska EMU-anhängare. Detta förnekande är vid sidan av bilden av den skvalpande lilla valutabåten på kapitalismens stormande hav huvudlinjerna i socialdemokraternas retorik. EMU är, hävdar s-ledningen, mest ett ekonomiskt-tekniskt projekt som egentligen inte betyder så mycket. Det är, med förlov sagt, rent nonsens. EMU är en naturlig motor i det som stegvis är på väg att utvecklas till Europas Förenta Stater. Det kan man tycka illa om - eller tycka bra om. Båda uppfattningarna är lika hederliga. En gemensam valuta och en gemensam riksbank leder till en gemensam ekonomisk politik. Vilket ju också är syftet, förnekat bara i Sverige. En gemensam skattepolitik är också en naturlig följd av detta, och ur detta växer en gemensam arbetsmarknadspolitik fram. Det kan vara bra - det kan vara dåligt. Jag är övertygad om att det är dåligt under en överskådlig tid med många negativa sociala och för den skull också ekologiska följder. Varför bejakar inte socialdemokraterna EMU för det som det faktiskt är? EMU-anhängare i Sverige är väl snart de enda jasägarna i Europa som tycks skämmas för vad projektet innebär och därmed försöker de måla upp en bild för folket som inte skall uppröra eller irritera. Det finns politiker i vårt land som står för EMU
och vad projektet innebär - de är värda respekt. Och vem minns inte när Ingvar Carlsson i slutdebatten i teve lade argumentationen på hyllan och tittade in i TV-kameran, rakt in i vardagsrummen, och sa: "Lita på mig". Nu lär man försöka sig på samma knep i EMU-frågan, som är så mycket större än medlemskapet i EU. Lita på oss, kommer hela det gamla maktetablissemanget att säga. De som känner att man har kunnat lita på det samlade höger- och vänsteretablissemanget när de förnekat vapensmuggling, förnekat registrering, förnekat samarbete med Nato, förnekat att vi skulle få ändra vår alkoholpolitik och vår miljöpolitik kan väl fortsätta att lita på dem. Till alla andra skulle jag vilja säga: Tänk själva!
|
