|
Göran PerssonTeveprogrammen med Göran Persson Hur Persson under åren från 1997 till EMU-folkomröstningen 2003 vacklat Handelsfrågorna skulle tas från honom. Men Pagrotsky hotade avgå och Persson vek sig. Den versionen ger avgångne statsministern Göran Persson själv i tredje delen av SVT:s dokumentär "Ordförande Persson" I intervjun som först nu blivit offentlig kommenterar Göran Persson: Samtidigt framgår med stor tydlighet hur Persson själv under åren från 1997 till EMU-folkomröstningen 2003 vacklat, och av och till själv varit motståndare till en svensk anslutning: Fichtelius, Erik På de 600 sidor som Erik Fichtelius redigerat träder en annan Göran Persson fram, Lästa i sitt sammanhang ter sig Göran Perssons personkaraktäristiker ofta nog balanserade, ibland till och med ömsinta. Inte minst gäller det motståndarna, Bo Lundgren och Lars Tobisson är hyvens killar, kunniga och arbetsamma. Carl Bildt har han svårare för, visst, likaså för Maud Olofsson, men det är när hon intar en allt argsintare oppositionsroll. I jämförelse med Tage Erlander, som såvitt jag kan påminna mig aldrig lät undslippa sig annat än förnedrande omdömen om sin motståndare Bertil Ohlin, ter sig Göran Persson som den hygglige kompisen som tyvärr tvingas konstatera att han måste angripa för spelets skull. Att ordförande Persson aldrig har lärt sig att ge lyckade komplimanger är en annan sak. Men om Erik Fichtelius och SVT:s anseende fått sig törnar genom dessa inspelningar har vi genom dem fått ett lika unikt och värdefullt politiskt-historiskt källmaterial. Det är fascinerande att på detta sätt få en väldokumenterad inblick i maktens mekanismer. Själv har jag nästan alltid tyckt illa om Persson, så illa att jag i förra valet för första gången på tjugofem år inte röstade på SAP. Persson har alltid förefallit mig stöddig och pompös. Min ovilja har emellertid fått sig en allvarlig knäck med denna bok och de föregående tv-programmen. Man möter, särskilt i boken, en argumenterande gestalt som väger för och emot, diskuterar alternativ och öppet visar sina tankar. Persson verkar därtill ha en politisk intuition som ofta når utöver mer rationella resonemang. Att Persson är en god retoriker har vi länge vetat. Men han är också en god stilist, som formulerar meningar vilka direkt går att överflytta till text. Inte bara begriplig text utan ofta även njutbar i sina träffsäkra ordval och metaforer. Aldrig ensam alltid ensam Persson aldrig var påtänkt som ledare. Han var partiets tredje eller fjärdehandsval. Han kom utifrån, från landsbygden, från kommunalpolitiken och han erövrade Stockholm, det socialdemokratiska högkvarteret och slutligen den yppersta maktpositionen som partiets ledare och landets statsminister. Behandlingen av Margot Wallström. Det betyder emellertid inte att boken saknar intresse. Den ger en god inblick i den politikens intimsfär – realpolitiska överväganden, personbedömingar, skvaller och förtal – som man sällan eller aldrig möter i det dagliga nyhetsflödet och det är naturligtvis en kunskap som vi som medborgare kan ha stort intresse av. Göran Persson, Ekots partiledarutfrågning, 21/8 2006 - Anser Du fortfarande att Sverige skall gå med i EMU? Jag har haft och har den uppfattningen. Dock har jag sagt att vi kommer inte att aktualisera frågan förrän det finns ett starkt folkligt krav på att så sker, därför att det här skall underställas en folkomröstning och nästa gång en regering lägger fram det här, och då talar vi om perioden efter 2010, så skall vi i så fall vara i ett läge där vi vet vet att vi har folket med oss. Sverige har klarat sig bra sedan vi sade nej men det grundläggande skälet, en liten öppen ekonomi på en stormig internationell kapitalmarknad, kan komma att utsättas för olika typer av spekulationer. Då ligger vi illa till. Det är det huvudsakliga skälet för min del. Det har det varit hela tiden. Han /Göran Persson/ prioriterar politisk och ekonomisk stabilitet, han är ytterst misstänksam mot partiets utopister och avstyr konsekvent radikala förslag. PM Nilsson: Hade vi fel om EMU?
Göran Perssons politiska år
förmörkades av den väldiga förlusten Statsminister Persson bygger all sin trovärdighet på påståendet att de borgerliga skapade den ekonomiska krisen på 1990-talet och att han fick reda upp den. Göran Persson om Margot Wallström Citatsamling Göran Persson om EMU
Göran Persson på regeringens website Från ja till nej, till kanske, till ja igen
Folkomröstningen kommer att ske när vi
är mogna att gå till svenska folket och säga EMU-beslutet större än
EU-beslutet Bild
på Göran Persson, Chirac och Anna Lindh
Den svenske statsministern Göran Persson rustade för strid om villkoren för EU:s utvidgning när han anlände för en andra dags förhandlingar med EU:s ledare. Lars Ohly: – Vi diskuterade budgetförhandlingarna i höst, och då sa jag att ”om det är så att ni går vidare med ratificeringen, då är vi inte med”. Då muttrade Göran Persson, ”jaja, det där har vi förstått”, säger Lars Ohly nu på fredagen. Men det var ju ingen som hörde något om det? – Göran Persson sa det sista han sa att ”jag kommer att förneka att vi har pratat om konstitutionen”. Så det sista han sa var att han skulle ljuga för medierna. Tillväxten går trögt.
Antalet personer i arbetsför ålder
som är i arbete är endast 63 procent.
Det är en oacceptabelt låg siffra.
I ett antal EU-länder finns det
fortfarande alltför många som är
arbetssökande och arbetslösa. Vi står inför demografiska utmaningar som riskerar att underminera våra välfärdssystem. Varför skriver sig Göran Persson och hans hustru Anitra Steen, tidigare chef för Riksskatteverket, på sin gård i Södermanland? Förra statssekreteraren i utbildningsdepartementet, förra generaldirektören för Riksskatteverket, nuvarande chefen för Systembolaget och numera statsministerns hustru, Anitra Steen, säljer sin bostadsrättslägenhet på Kungsholmen. Realisationsvinsten torde bli ett beskattningsbart belopp på cirka tre miljoner kronor. Hon berättar att hon och maken ska skriva sig på statsministerparets gård Torp i Södermanland (Aftonbladet och Expressen 14 januari 2005.) Varför är de så angelägna att bli folkbokförda där innan de flyttat bosättning och verksamhet dit? Skatteverket ska vid en flyttningsanmälan vid dubbel bosättning pröva var de ska anses bosatta. Båda makarna har kvalificerat heltidsarbete i Stockholm och kommer att få endast en minimal jordbruksverksamhet på Torp. Det finns flera rättsfall i Regeringsrätten som visar att de ska folkbokföras där de har sitt huvudsakliga arbete. Göran Persson: – Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte Under tio år som politiker i regeringsställning har Göran Persson i förhållande till EU hunnit inta samtliga tänkbara positioner, från allmän likgiltighet över fundamentalt ifrågasättande till bullrande entusiasm – och tillbaka igen. Det nya EU-fördraget bekräftar ordningen med ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. I en tid då nationalstaten blivit för liten för att lösa samtidens frågor och människors vardagsproblem måste också demokratin bli gränsöverskridande. EU är ett uttryck för den politiska viljan att skapa en demokratisk motvikt till marknadskrafterna. Ett uttryck för länders vilja till samarbete för att möta problem som är gemensamma. Det nya EU-fördraget bekräftar ordningen med ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. En bred remissbehandling genomförs innan riksdagen tar ställning till förslaget. Om några månader fyller EU-landet Sverige tio år. Vi kan vara stolta över vad vi bidragit med i EU. Full sysselsättning, ökad jämställdhet och en ekologiskt hållbar utveckling är mål som drivits av Sverige. Mer om EU-grundlagen och kraven på folkomröstning även i Sverige om den På Metalls kongress i veckan som gick sa Göran Persson: - Vi förlorade EMU-omröstningen. Nu är saken den att vi kommer inte tillbaka med den frågan förrän vi känner att vi har ett starkt folkligt krav på ett medlemskap. Vi har en folkomröstning och den ska respekteras. Och det blir definitivt inte, som jag bedömer det, före 2010. Persson anser att det svenska folket får uttrycka sin
mening även utan en folkomröstning, genom de folkvalda i riksdagen.
Folkomrösta om EU:s grundlag Lotta Fogde: Medan Göran Persson står på partikongressen och talar om att EU ska bli en motvikt till det internationella kapitalet, undrar hans väljare varför regeringen gått med på att den fria rörligheten inom EU hittills skett på sådana villkor att den möjliggör lönedumpning och undergräver statliga monopol. Det var nog få svenskar som insåg att den Europeiska union vi gick med i för elva år sedan redan hade tagit stora steg bort från att vara ett mellanstatligt samarbete, och att farten i den utvecklingen bara skulle öka. För de svenska riksdagspartierna är det naturligt att direktöversätta sin politiska kamp till Europanivå. Det man vill i Sverige vill man även i EU. Politiken tar formen av långa önskelistor. Därmed uppstår ett politiskt vakuum. Det förs få resonemang om riskerna med att flytta beslut och institutioner längre från varje enskild människa, från naturliga språkområden och kulturgemenskaper. Regeringen borde ta konsekvensen av sin inställning i budgetfrågan och formulera rättesnöret att EU bör vara en gemenskap där många länder av vitt skilda karaktärer tillåts delta i en välståndsskapande gemensam marknad, utan att för den skull tvingas likrikta sina samhällen. Varje land kan behålla bestämmanderätten över vilka regler som ska gälla för att handla, investera och arbeta där, så länge landet behandlar inhemska och utländska aktörer lika. Denna enkla princip borde vägleda Sveriges agerande i alla typer av EU-frågor, inte minst de konstitutionella, och även dem där regeringen har höga ambitioner och vill mycket. I EU-valet i juni gäller det att stoppa högern,
för att kunna skapa en europeisk motkraft till det globala
kapitalet. Statsminister Göran Persson tycker
inte att det har skadat Sverige att det blev nej i folkomröstningen om
medlemskap i den Europeiska valutaunionen, EMU Det är värt att reflektera över och jag måste säga att jag har inte tänkt på det. Varför har jag inte tänkt på det och har någon annan tänkt på det, frågade sig Göran Persson. Om jag pratar och tänker högt, sa Göran Persson, som inledning till sin analys av EMU-läget, där han inte lät lika entusiastisk som för ut. EMU som projekt har inte haft någon lysande period den sista tiden. Det är alldeles uppenbart. Det har varit rätt skakigt och förlusten i folkomröstningen har inte gått att beskriva. På kort sikt har det inte skadat oss, men på lång sikt tror jag att det faktiskt är så att det kommer att fungera allt bättre. Vi kommer att vilja vara med i projektet och det kommer att skapa en hyfsad förutsättning för ekonomisk tillväxt, säger Göran Persson. Turkiet har en framtid som EU-medlem Vad kommer efter Persson? Går denna privata lycka och dessa romantiska framtidsplaner att förena med hårt och slitsamt regeringsarbete? Nyväckta frågor och lätt svindlande tankar, som vi kanske måste vänja oss vid. Få kan dock undgå att höra skillnaden på Perssons passion för skogen, den sakrala, och hans mer förströdda engagemang för politiskt framtidsarbete eller Europas författning Statsminister Göran Persson och
Anitra Steen har köpt en gård i Sörmland för 12,5 mkr
-Det känns väldigt roligt och bra, även om vi inte kommer att kunna flytta in förrän om ett eller ett par år, hälsar Persson via sin pressekreterare Anna Helsén. Gården, Övre Torp, ligger på en höjd utanför Sparreholm, bara några kilometer från Uddberga där Persson klappade kossor medan Gunnar Lund var på minnesmässa i Madrid. Till gården hör 190 hektar mark och 60 hektar vatten. Artikel med bild på gården hos Aftonbladet Replikskifte Göran Persson varnade i en intervju i Hufvudstadsbladet
på tisdagen för politiska spänningar om länderna i
öst inte börjar beskatta sina höginkomsttagare Statsministern säger rakt ut att hans dröm är
att om fem år ha en egen bondgård där han och hustrun Anitra
kan leva nära och njuta av naturen. - Vi funderar på att skaffa den någonstans i Sörmland och håller på att se oss om efter något lämpligt, avslöjade han vid en pressträff i Dalarna. Statsministern upprepade också att
EU-kommissionens näste ordförande bör vara en tjänsteman,
inte en före detta toppolitiker. Göran Persson gillar inte den idé om en "superkommissionär", som de tre ledarna för Storbritannien, Frankrike och Tyskland i onsdags förde fram på sitt minitoppmöte i Berlin. "Superkommissionären" skulle ges makt över alla de EU-kommissionärer vars ansvarsområden påverkar näringsklimatet: arbetsmarknad, ekonomi, konkurrenspolitik och miljö. Syftet antas vara att sätta näringslivets intressen framför till exempel EU:s miljöreglering, däribland skärpta krav på kemikalieindustrin. Frågor som drivits hårt av den svenska regeringen och miljökommissionären Margot Wallström: - En sådan superkommissionär är ingen bra idé, och det har jag framfört till Blair, sade Göran Persson, när han igår eftermiddag mötte den svenska pressen på puben Russell Arms i grannbyn Butler's Cross. För några veckor sedan kallade Persson i riksdagen Blair, Jacques Chirac och Gerhard Schröder "de tre galtarna". Men på torsdagen ville han inte framstå som alltför orolig över att de tre nu bökar ihop sig alltmer. Skulle Storbritannien, Tyskland och Frankrike etablera ett fastare
samarbete så får de naturligtvis en väldig tyngd i
EU-samarbetet, konstaterar statsministern. Skulle dessutom ett fjärde land
alliera sig funnes förvisso fog för oro. Varje land är fritt att odla sina nätverk,
påpekar han. Dagordningen för mötet med Blair var så diger att statsministern knappt hann upptäcka att den lantliga lunchen besto--d av lamm. Förutom EU:s olika aspekter så även Irak, Cypern, Turkiet, Ryssland, Nato. Men h Han uppskattade att få komma till Chequers, vackert inbäddat i grönskan bland Buckimhamshires pittoreska små byar. En ära som inte vederfars alla Tony Blairs gäster. Och Persson var tillbörligt imponerad. Statsministern upprepade också att EU-kommissionens
näste ordförande bör vara en tjänsteman, inte en före
detta toppolitiker. Vad vill Göran Persson med
Europa? Göran Persson leder en minoritetsregering och ett parti som i senaste valet, år 2002, fick knappt 40 procent av rösterna, historiskt sett en blygsam siffra för socialdemokraterna. Ändå är han den mäktigaste svenske statsministern i mannaminne. Ett skäl är att mandatperioden har förlängts från tre till fyra år, ett annat att den nya budgetprocessen, införd 1997, har stärkt regeringen gentemot riksdagen. Men det allra viktigaste skälet är att Sverige sedan 1995 är EU-medlem. Den europeiska integrationsprocessen drivs framåt av samarbetet mellan medlemsländernas regeringar. Ministerrådet är EU:s beslutande organ och de riktigt stora frågorna behandlas av stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet. EU-parlamentet fungerar mest som kontrollorgan. Och de nationella parlamentens inflytande i EU är begränsat, något som Persson demonstrerade när han ställde sig bakom förslaget om en EU-president - trots att riksdagsmajoriteten var emot. Göran Persson är rädd för "social turism". När Sverige var ordförandeland i EU lovade samme Persson att hålla den svenska arbetsmarknaden öppen. Det uppskattades i kandidatländerna. Särskilt som Tyskland och Österrike redan från början krävde övergångsregler. Utvidgningen - Europas enande - var den högst prioriterade frågan för Sverige. "Vi har en historisk chans att visa att det andra världskriget är helt utagerat och att kommunismen har fallit", sade Persson. Allt tydde på att hans engagemang var djupt och äkta. Han hade tillträtt som socialdemokratisk partiordförande och statsminister 1996 med följande kongressappell: "Nu är det hög tid att säga att våra från kommunismen befriade grannars sak är vår." Som EU-ordförande kritiserade Persson öppet de länder som ville begränsa den fria rörligheten inom unionen. Principen måste, menade han, gälla även nya medlemmar. Och så sent som i höstas konstaterade han, helt riktigt, att den oro som fanns i Frankrike inför Spaniens EG-inträde i samband med utvidgningen 1986 visade sig vara obefogad. Enligt EU-kommissionens bedömning blir det inte heller någon invasion efter den förestående utvidgningen: flyttströmmen uppskattas till cirka 100 000 personer om året. Efter förra årets svidande nederlag i euroomröstningen, där LO vägrade sluta upp på ja-sidan, och med en extra partikongress i faggorna vill Göran Persson inte drabba samman med arbetarrörelsens mäktigaste särintresse. Det vilar något paradoxalt över Göran Perssons Europapolitik: den är lika ombytlig som den är tvärsäker. Det var, sade han under sina första statsministerår, inga som helst problem för Sverige att stå utanför valutaunionen EMU. Persson visste alldeles bestämt att bara "fem, sex" länder skulle gå med vid starten 1999. Dessutom var hela projektet "skakigt". Men euron fungerade - och elva länder anslöt sig från start. Tvärsäkerheten låg honom i fatet under eurokampanjen: socialdemokrater på nejsidan kunde hänvisa till vad Persson själv sagt. Han hade kunnat vända det till sin fördel genom att påpeka att han efter omsorgsfull prövning kommit fram till att fördelarna med en gemensam valuta överväger nackdelarna. Det gjorde han inte. Den gamla tvärsäkerheten ersattes av en ny. Persson visste precis hur mycket en villaägare i Katrineholm skulle spara på lägre räntor om Sverige bytte kronan mot euron. Tvärsäker var Persson också i oktober förra året. Då gällde det eventuella försvarsförpliktelser i en framtida EU-konstitution, en besvärlig fråga för ett alliansfritt land som Sverige. "Hela upplägget är övergivet nu", förklarade en nöjd Persson. Ett par månader senare, i december, skulle EU:s stats - och regeringschefer ta ställning till konstitutionsförslaget. Toppmötet havererade visserligen, men i fördragstexten stod det att unionens medlemsländer är skyldiga att ge varandra hjälp "med alla till buds stående medel". En säkerhetsgaranti med andra ord. Sverige accepterade "upplägget". Mätning efter mätning visar att svenskarna är ett av unionens mest skeptiska medlemsfolk. Perssons eget parti är splittrat i synen på EU och hans regering samarbetar med två partier, mp och v, som vill att Sverige lämnar unionen. Men dessa omständigheter räcker inte som förklaring till statsministerns lappkast. Förhållandena var likartade 2001, då han glänste på den europeiska scenen. Vet han vad han vill med Europa? Jajamen. Kruxet är att det han vet att han vill idag är något helt annat än vad han visste att han ville igår, vilket gör det omöjligt att ens gissa vad han kan tänkas veta och vilja imorgon. Man skulle kunna kalla det politisk turism. - Skulle vi som ensamt land säga till Östeuropas
medborgare att hit är ni välkomna att jobba i tio timmar och sedan
få tillgång till våra sociala förmåner? Ja,
då är vi naiva, sade Göran Persson. Göran Perssons politiska år
förmörkades av den väldiga förlusten i
folkomröstningen om euron "som ju i sitt slag är utan motstycke".
Persson har ännu inga klara analyser av vad bakslaget berodde på och hur han, som är stolt över sin politiska fingertoppskänsla, kunde göra en sådan monumental felbedömning av möjligheten att få opinionen med sig. Med svenska folkets rungande nej till euron i folkomröstningen tog Sverige steget från att vara ett land som ännu inte gått med i valutaunionen EMU till att bli ett land som vänt det europeiska valutasamarbetet ryggen. Och det har märkts under hösten att Sveriges ställning i Europasamarbetet därmed har försvagats, säger Persson. I den grundlagskonferens som EU just lagt på is efter
sammanbrottet vid toppmötet i Bryssel förra helgen har Sverige
hållit en påfallande låg profil. Men det beror inte på
att Sverige efter folkomröstningen aktar sig för att sticka ut,
försäkrar Persson, utan på en vilja att ta ansvar för att
Europeiska Unionen får ett beslutsmaskineri som fungerar med 25
medlemmar. Just nu visar sig sprickor åt alla håll i Europasamarbetet: mellan gamla och nya medlemsländer, mellan länder som vill sätta sig över underskottsreglerna i EU:s stabilitetspakt och de som vill hålla på dem, mellan länder med olika syn på förhållandet till USA. Samt mellan unionens nettobetalare och bidragstagare, sedan sex välbärgade länder som Sverige som initiativtagare i veckan skickade ett brev till EU-kommissionen med budskapet att EU:s budgettak borde sänkas. Visst är läget bekymmersamt, tycker Persson,
särskilt problemen kring stabilitetspakten. Men han tror ändå
att EU kommer att ta sig ur även denna krisstämning när
konjunkturen vänder uppåt och när "vi hittar en
säkerhetspolitisk arkitektur". Det är en dämpad, lite okoncentrerad och ganska
hårt sliten Göran Persson som träffar klubben av stats- och
regeringschefer - "ett oerhört värdefullt nätverk". - Jag kan inte föreställa mig att vi ska bli klara i
december, sade Göran Persson innan det var dags att slå sig ned vid
middagsbordet på torsdagskvällen. Men nästa morgon sade han: -
Jag utesluter inte längre att vi blir klara till jul. Förkrossande nederlag i valet För statsminister Göran Persson var
det ett rejält bakslag att inte få väljarna med sig i
eurofrågan. Det är han inte sen att erkänna själv:
Anna Lindh och Göran Persson argumenterar för att
Sverige måste ha inflytande i EMU. Det är välkommet, men
uppdraget är svårt när de båda i andra fall hyllar myten
om det svenska utanförskapets fördelar. Göran Persson attacked Germany, France and Italy - the
eurozone's three biggest countries - for failing to prepare for euro membership
and undermining the eurozone economy Det är den så kallade stabilitetspakten som
fått Persson att börja sväva på målet Göran Persson har ända sedan
han blev statsminister tyckt att riksdagen borde få avgöra om
Sverige ska gå med i EMU eller inte. Men när Carl Bildt
föreslog folkomröstning insåg han att det skulle vara ett
politiskt självmord att avstyra en sådan. - Jag har aldrig varit anhängare av en folkomröstning.
När det blev den politiska lösningen tvingas man gilla läget.
Men det är absolut ingen idealisk lösning säger Göran
Persson i en intervju med Sydsvenskan. "EMU-frågan borde ha avgjorts i
riksdagsval" Göran Persson tycker att svenskarna borde ha fått ta
ställning till EMU som en fråga bland andra i ett vanligt
riksdagsval. Lappkastet beror på nej-sidans
kraftiga övertag i opinionen. Deras mest slagkraftiga argument är att
om man röstar nej så behåller svenska folket friheten att
ändra sig. Det har ju till och med statsministern sagt. Förvirringen är nu i det närmaste total. Enligt statsminister Göran Persson är ett ja i folkomröstningen inte längre ett bergfast ja. Men nej är inte heller nej. Den väljare som vill ha besked om vad som är bäst för Sverige har det inte lätt. Socialdemokraterna är splittrade i en ja- och en nej-falang. Det är också de andra partierna, ekonomerna, nya och gamla riksbankschefer, näringslivet och i stort sett alla andra grupperingar. Men Göran Persson, den viktigaste personen på ja-sidan,
hjälper sannerligen inte till att sortera begreppen. Tvärtom. Redan
vid jul meddelade Göran Persson att nej inte är nej för all
framtid. På sikt kan Sverige inte leva utan fullt medlemskap i den
ekonomiska och monetära unionen. Skulle svenska folket rösta fel, det vill säga nej, den 14 september blir det alltså en ny folkomröstning. Tidpunkten är dock oklar. I går virrade Göran Persson till det ytterligare genom att säga att ett ja inte heller är ett ja. I alla fall inte i den tappning som det hittills framställts. Ja-sidan har haft siktet inställt på att byta valuta den 1 januari 2006. Men Göran Persson vill nu göra folkomröstningen till ett avgörande enbart i själva principfrågan. Tidpunkten för valutabytet ska avgöras senare. - Men innan dess så ska vi förhandla och innan dess ska det här utvecklas på det sätt som vi tror och hoppas. Lappkastet beror på nej-sidans kraftiga övertag i opinionen. Deras mest slagkraftiga argument är att om man röstar nej så behåller svenska folket friheten att ändra sig. Det har ju till och med statsministern sagt. Ett ja är däremot ja för all framtid. Med sitt nya ja vill Göran Persson slå hål på nej-sidans vänta och se-argument. Han vill minsann också invänta rätt ögonblick. Enda skillnaden mellan honom, Leif Pagrotsky och Maria Wetterstrand är att han vill ha ett principiellt ja-beslut i ryggen. Det är den så kallade stabilitetspakten som
fått Persson att börja sväva på målet När regeringen har sagt att Sverige
avser att gå med i EMU från 1 januari 2006 så är detta
alltså inget garanterat datum? Vi har inte en tidpunkt på valsedeln nu i höst utan vi säger ja till den monetära unionen, vi säger ja till det tredje steget och sedan är det upp till regering och riksdag att besluta när vi kliver in. De här kraven som vi talar om, en stabilitetspakt som fungerar, ska självklart vara på plats, säger statsminister Göran Persson. Vi ska fastställa en knytkurs och vi ska
fortsätta se till att det här projektet fortsätter att utvecklas
bra. Det är en lång rad andra saker som ska göras, det ska
fungera naturligtvis. EMU-beslutet större än EU-beslutet Göran Persson: Sverige går bara med i "fungerande" EMU
Knytkursen - Stabilitetspakten Herre gud, tänker jag när jag på fredagsmorgonen lyssnar till statsminister Göran Persson i radions utfrågning om EMU. Vad håller han på med? I stället för att kraftfullt förklara
varför han anser att det är avgörande för Sverige att vara
med i euro-projektet ägnar han sig åt att diskutera ett eventuellt
haveri av stabilitetspakten. Perssons resonemang om stabilitetspaktens problem är i sak inte fel. Tyska ekonomin står mitt i en av sina värsta kriser, liksom den franska. Om detta resonerar Persson insiktsfullt. Han borde ha fortsatt med att förklara varför pakten, om än reformerad, trots allt behövs. Göran Persson - nejsidans bästa vän Det finns inget nej nu-ja sedan. Göran Persson måste
övertyga sina väljare om att läget har förändrats
sedan han ville vänta och se. Lena Mellin: Därför kan
ja-sidan förlora EMU-valet Munkavlen - Den sena starten - Man kan alltid ändra sig - Bråket med LO - Kampanjtaktiken The leader of the Danish Social Democrats in
the European Parliament, Torben Lund would like to see the European
Constitution turned down in a referendum next year. "I think it goes too far in giving away influence from the national parliaments to Brussels", Mr Lund said, according to Politiken. Mr Lund's crusade against the European Union Constitution started already on Tuesday, 12 August, when parts of an article, to be published on the European Parliament website, were leaked to Politiken. "We are 5 per cent from a real European federal state and claims about the independence of countries will have a more and more hollow ring", Mr Lund wrote in the article. "I am not sure the citizens are in any way aware of what is going on. All the changes are duly labelled in calming phrases", Mr Lund wrote. Göran Persson: Det blir ingen europeisk
superstat. Vi vill det inte. Våra franska vänner vill det inte.
Tyskarna vill heller inte ha någon. Det är kulturminister Marita Ulvskog som varnat för en superstat. Det gjorde hon i Falun vid hennes första och sannolikt sista inhopp i EMU-debatten i förra veckan. Göran Persson kan nu utan att bli motsagd krossa hennes argument. - Det blir inga Europas förenta stater, det kan jag lova!
utbrast Lena Hjelm-Wallén. Carl Bildt Från ja till nej, till kanske, till ja igen
Nu hänger det tyvärr på Göran Persson
Perssons Vägskäl Vad jag tycker är fel är när inget politiskt
mål anses vara värt att sätta makten på spel för
eller avgå på eller, ja faktiskt, riskera partiets enighet
på. Sverige måste med full kraft kunna vara med i den process
som formar det framtida Europa. Vi vill utveckla strategin för att
nå full sysselsättning och modernisera den europeiska
välfärdsmodellen. Barnomsorgen ska byggas ut. Många handlingar
från Europeiska centralbanken bör kunna vara offentliga. Enskilda
personer och företag måste kunna tillvarata sina rättigheter
bättre. Ett nej till euron skulle vara ett bakslag för våra
möjligheter att påverka, skriver statsminister Göran Persson i
ett nytt åttapunktsprogram för den svenska EU-politiken. Göran Persson: För mig har euron blivit en ideologisk
fråga Anna Lindh och Göran Persson
argumenterar för att Sverige måste ha inflytande i EMU. Det är
välkommet, men uppdraget är svårt när de båda i
andra fall hyllar myten om det svenska utanförskapets fördelar.
Att ett land står sig själv närmast är inget konstigt inom utrikespolitiken. Varje stat har att definiera sin politik efter de förutsättningar som gäller. Den svenska linjen har, liksom de flesta andras, av tradition valts för att i första hand bevara Sveriges oberoende. Likväl känns tanken på att "vänta och se", liksom all detaljerad sifferexercis, futtig. Det är att sätta det kortsiktiga egenintresset på för hög piedestal, det är att låta andra ta ansvar för det som gynnar också oss. Det verkligt nedslående är att detta på intet sätt är nytt - anhängarna av "vänta och se" kan sägas fullfölja en otrevlig linje inom svensk utrikes- och säkerhetspolitik. SVERIGE HAR LÄNGE valt att stå vid sidan om. Neutralitetspolitiken var under många år den oantastliga ledstjärnan. Den sågs som roten till allt gott, den gav oss (det vill säga socialdemokratiska regeringar) en "unik" ställning och en "unik" röst på världsscenen. Det var också neutralitetspolitiken som gjorde att vi länge höll oss utanför den europeiska gemenskapen. När denna politik inte längre var hållbar, när inte ens regeringen förmådde att konstruera fall där Sverige skulle kunna vara neutralt, blev det alliansfriheten som blåstes upp. Det är utanförskapet som är det centrala - därav Anna Lindhs och Göran Perssons kategoriska, men illa motiverade, nej till ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Det går förvisso inte att rakt av jämföra medlemskap i Nato och i EMU. Men likheterna är stora. Det handlar om integration, om Sveriges plats i ett europeiskt sammanhang, om gemensamt ansvarstagande och om att slå vakt om friheten och demokratin. Mekanismerna i den svenska debatten är därför också likartade. Skillnaden, och den är inte oväsentlig, är att i EMU-frågan driver statsministern och utrikesministern tesen att Sverige endast kan få inflytande om vi är med där besluten fattas. - De åren vi talar om, fram till 2013, det är då projektet växer fram. Då växer EU med ytterligare tio, kanske tolv nya medlemsstater. Det är då det avgörs vilka spelregler vi ska ha ute i Europa, framhöll Göran Persson som en förklaring till sitt och Lars Leijonborgs angrepp på dem som förespråkar "vänta och se" (se DN Debatt 31/8). Anna Lindh har till och med betonat vikten av att Sverige är med och tar ansvar för att europrojektet blir en framgång. Hittills har dock stats- och utrikesministrarnas selektiva tro på ansvarstagande och inflytande haft svårt att slå rot. Det tycks finnas ett reflexmässigt motstånd mot att fullt ut ta del i byggandet av det nya Europa. Det tycks finnas ett reflexmässigt motstånd mot att ta ansvar för det som förenar oss i Europa. Tyskar, fransmän, holländare, greker och miljontals andra ska prova om euron fungerar - gör den det så kanske, kanske kan vi tänka oss att komma med. Tyskar, fransmän, holländare, greker och miljontals andra ska ha en ömsesidig försvarsgaranti för att trygga freden på vår kontinent - lyckas de är allt frid och fröjd, och skulle kriget komma, ja då ska Sverige sluta sig i sitt skal. Roten till detta står att finna i neutralitetspolitiken, i myten om att vi är speciella och om att den lilla minoriteten svenskar i Europa på något egendomligt sätt skulle klara sig bäst på egen hand. Det är ingen enkel myt att slå hål på - särskilt inte när de som nu försöker slå hål på den samtidigt tillhör samma myts främsta företrädare när medlemskap i andra organisationer kommer på tal. Utanförskapet - EMU-debattens vanligaste retoriska
grepp Från ja till nej, till kanske,
till ja igen Euroskeptikernas grepp om opinionen är starkt. Men Persson har ingen anledning att ge upp. Svenska folket har sedan EU-inträdet 1995 ofta bytt åsikt om EMU. Lika ofta som han själv. Göran Persson var en varm anhängare av valutaunionen när han var finansminister. När han blivit statsminister 1996 började han tvivla. För att något år senare ta kraftigt avstånd från EMU. Nu är Göran Persson åter tvärsäker. Så säker att slår fast att det inte finns "ett enda vackert argument" mot att rösta ja den 14 september. Sydsvenskan har kartlagt den svenske statsministerns väg mot EMU. En väg som också blivit det socialdemokratiska partiets och regeringens. När Persson har sagt ifrån har det blivit så. Men vid folkomröstningen den 14 september hotar partiets väljare att göra uppror. Det skulle betyda ett svidande nederlag för Persson i den fråga han kallat "den viktigaste i vår tid". Det var vid ett EU-toppmöte i Florens midsommarhelgen 1996 som statsminister Göran Persson luftade sina första tvivel mot EMU. Den europeiska valutaunionen fanns då bara på pappret. Först tre år senare skulle en centralbank i Frankfurt ta över Europas räntepolitik och först ytterligare tre år därpå skulle de färggranna eurosedlarna och mynten spridas på marknaden. Som finansminister i Ingvar Carlssons regering hade Persson varit positiv till planerna. Minnet av hur penningstinna valutahajar drev upp räntan till femhundra procent och fick kronan på fall den svarta hösten 1992, då Carl Bildt regerade, var färskt. EMU skulle vara bra för Sverige, ansåg Persson. I en debatt i augusti 1995 med moderaternas dåvarande ekonomiske talesman Bo Lundgren pläderade han för ett medlemskap. "Frågan om Sveriges deltagande i valutaunionen EMU:s tredje steg är en lika stor fråga som EU-medlemskapet", sade Persson. Ett par månader senare avslöjades Mona Sahlins kontokortsaffärer. Sahlin, som då sågs som Ingvar Carlssons givna efterträdare, tvingades ta "time out" från toppolitiken. Och Göran Persson seglade plötsligt upp som statsministerkandidat. I december 1995 reser han tillsammans med Ingvar Carlsson på EU-toppmöte i Madrid. Där enas EU:s ledare om att döpa den nya valutan till "euro" samt att skapa ett ekonomiskt och monetärt institut (EMI) i Frankfurt, en föregångare till Europeiska centralbanken, ECB. På socialdemokraternas kongress i Stockholms Folkets hus i mars 1996 väljs Persson till partiledare. Han håller tacktal och tar emot ett stort fång rosor. Sedan konstaterar han på en pressträff: "Ett eventuellt svenskt medlemskap i valutaunionen är sannolikt det viktigaste beslut jag kommer att vara med om att ta." Men under den första tiden som statsminister börjar Persson tvivla. Flera EU-länder brottas med kraftiga budgetunderskott. En diskussion om att euron kan urholkas av medlemsstater som missköter sin ekonomi har tagit fart i Europa. På EU-toppmötet i Florens i juni 1996 är detta ett hett ämne. Efter en välfylld buffé med toscanska läckerheter talar Persson för första gången om sin oro inför några svenska journalister på Grand Hotel. Han spekulerar om att EMU inte bara innebär en gemensam räntepolitik, utan också krav på en samordning av ländernas hela ekonomiska politik. Det skulle innebära ett hot mot den svenska skattefinansierade välfärden. "Vi måste diskutera vilka befogenheter EU ska ha. Kanske måste EU ha makt att säga till ett land som missköter sig att nu måste ni spara i er offentliga sektor", säger Persson. Ett halvår senare har hans motstånd ökat. I samband med ett EU-möte i Dublin i december säger han att planerna på en valutaunion "hackar sig fram". Och i en debattartikel i Svenska Dagbladet utvecklar han sin oro för att EMU kan förvandla EU till en europeisk superstat: "Skall skatter och annan inkomst- och utgiftspolitik föras upp på en gemensam övernationell och politisk nivå förutsätter det, såvitt jag förstår, att ett reformerat EU-parlament skall besluta om skatter på europeisk nivå ... Då omvandlas EU till något helt annat än det EU som svenska folket efter viss vånda och lång och uppslitande debatt sade ja till", skriver Persson. Under 1997 tycks statsministerns motvilja mot en valutaunion bara bli starkare. I debatter och tal beskriver han EMU som "ett skakigt projekt". Vid partikongressen i Sundsvall i september läggs partiets linje fast: Sverige ska inte ska delta i EMU från starten 1999 - utan "vänta och se". I oktober samma år publicerar Veckans affärer en intervju med Persson som än i dag ofta citeras av EMU-motståndare: "Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram." Valrörelsen 1998 är Göran Perssons första som statsminister. Den präglas av socialdemokratiska löften om mer pengar till vård, skola och omsorg. Persson tar hem spelet. Men när regeringsmakten är säkrad börjar han åter vackla i EMU-frågan. En lång tid är det oklart var han egentligen står. Men i november 1999 gör Persson klart att han bytt åsikt igen. "Det är omöjligt för oss att säga nej. Vi har bara två möjligheter. Ja, vi vill gå med nu. Ja, vi vill gå med senare", säger han i en debatt. Varför bytte Göran Persson ståndpunkt? Något tydligt svar har han själv aldrig gett. Men tre faktorer påverkade honom säkert starkt: EU hade blivit rött. Socialdemokratiska regeringar hade tagit makten nästan överallt. I slutet av 1990-talet regerade Poul Nyrup Rasmussen i Danmark och Paavo Lipponen i Finland. Lionel Jospin ledde den franska regeringen. Tony Blair och hans New Labour drev en allt mer Europavänlig linje från London. Och i Tyskland styrde Gerhard Schröder en rödgrön regering. Göran Persson, som i början av sin karriär känt sig obekväm i EU-samarbetet, befann sig plötsligt bland idel vänner. Han trivdes allt bättre och blev allt mer Europavänlig. EMU trädde faktiskt i kraft i den 1 januari 1999. Elva av EU:s femton stater knöt sina valutor till euron. Centralbanken ECB i Frankfurt tog över räntepolitiken. Och det visade sig fungera hyggligt. Dessutom skulle Sverige bli ordförande i EU våren 2001. Att leda unionen under de viktiga förberedelserna för att sedlar och mynt skulle släppas och samtidigt själv ha sagt nej till EMU var inget som tilltalade Göran Persson. I mitten av mars 2000 fastläggs den nya svenska linjen på socialdemokraternas extra EMU-kongress i Stockholm, en kongress som föregåtts av ett stort rådslag med studiecirklar och seminarier runt om i landet. Efter hård debatt beslutar partiet att säga ja till EMU. En folkomröstning ska fälla det slutliga avgörandet. Men tidpunkten för den knyts till två
förutsättningar: Det svenska EU-ordförandeskapet blir en succé. Till det avslutande toppmötet i Göteborg i juni 2001 kommer USA:s nyvalde president George W Bush på besök. Inte ens gatukravallerna som förvandlar Avenyn till ett slagfält kan förmörka Perssons himmel. När opinionsmätningarna visar att en majoritet av svenska folket är mer positiva till både EU och EMU än någonsin förkunnar Persson: "Jag har inte svävat på målet. Jag tycker vi ska gå med. Men jag har en enorm respekt för frågan." Sensommaren 2002 har eurosedlarna och mynten varit i omlopp ett halvår. Många svenskar har upplevt det praktiska i att slippa växla till olika valutor på sin Europasemester. Opinionen är fortfarande EMU-vänlig. Trots det försöker Göran Persson undvika EMU när valrörelsen drar igång, eftersom han vet att partiet är splittrat. Först när valsegern är säkrad och regeringsförhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet i hamn anser Göran Persson tiden mogen för en eurodebatt. Då går det snabbt: Den 16 november ger socialdemokraternas förtroenderåd klartecken till en folkomröstning om EMU. Den 17 december kallar Persson partiledarna till överläggningar i Rosenbad. Där spikas att den 14 september 2003 ska bli dagen då svenska folket avgör om kronan ska bytas mot euron. "Det känns befriande att vi är där nu", säger statsministern efter mötet. Men i början av året åker Persson på ett bakslag. Förhandlingarna med LO går i baklås. Facket är splittrat. LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin är visserligen för EMU. Och Metallbasen Göran Johnsson är en hängiven eurovän. Men andra fackliga ledare med Handels Ninel Jansson i spetsen är emot ett svenskt medlemskap i valutaunionen. I det läget kräver LO statliga buffertfonder för att säga ja till EMU. Pengar ska avsättas i goda tider och användas i dåliga för att stimulera ekonomin och skapa jobb. Regeringen är överens med facket om att det behövs nya vapen att reglera konjunkturen med när makten över räntan flyttar från Stockholm till Frankfurt. Men buffertfonder vill Persson inte ha, det räcker med en stram budgetpoltik som tryggar ett rejält överskott i de offentliga finanserna. Parterna kan inte enas. LO vägrar därför att säga ja till EMU och ställer sig neutralt. Därmed går Persson miste om en viktig kampanjpartner. Samtidigt visar nya opinionsmätningar att EMU-vindarna har vänt. Nejsidan har kopplat greppet. Och Persson börjar visa tecken på desperation. På ett möte med partistyrelsen i slutet av april håller han räfst och rättarting. EMU-kritiska ministrar och statssekreterare som driver kampanj kommer inte att tolereras, slår han fast. Försöket att lägga munkavle på partikamrater slår dock snabbt tillbaka mot Persson själv. Plötslig hamnar hela massmedias fokus på euroskeptikerna Leif Pagrotsky, Margareta Winberg och Lena Sommestad. I sitt förstamajtal i den gamla hemstaden Katrineholm försöker Göran Persson misstänkliggöra EMU-motståndare genom att koppla samman dem med rasister och kommunister. "Nejsidan har inte ett enda vackert argument", hävdar han. Sommaren 2003 står Göran Persson i spetsen för en splittrad rörelse. EMU-motståndet bland svenska folket är starkt. Och enligt opinionsmätningarna har stödet för det socialdemokratiska partiet rasat. Sveriges statsminister hotas av det största nederlaget i sin politiska karriär. Det kan också bli hans sista. Nu hänger det tyvärr på
Göran Persson
Skulle du köpa en begagnad bil av denne man? Nehej, men en gemensam europeisk valuta då? Det blir allt tydligare att Göran Persson inte övertygar i rollen som säljare av Europatanken. Trots en lång rad fördelar - inflytande och delaktighet i EU, lägre räntor, mer handel och investeringar - är en klar majoritet fortfarande skeptisk till euron, en månad före folkomröstningen. Försäljningsargumenten är oslagbara, så varför får Persson inte in foten i dörren? Listan över orsakerna är tyvärr också lång. Lättast att se är de taktiska tabbarna. I vintras sade statsministern att det kunde bli ytterligare folkomröstningar längre fram vid ett nejresultat i år. Det var en avdramatisering av den vänta-och-se-attityd som Persson själv stod för tidigare, och som nu dröjer kvar hos hans väljare. I EU-omröstningen 1994 bidrog stämningen av kris och brådska till att övertyga de tveksamma på marginalen; nu när det går något bättre för Sverige blir den bakvända reaktionen att vi reder oss bäst själva. Statsministern misslyckades med att få upp LO på vagnen, och så började hans ministrar kampanja för både ja och nej. Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog, Margareta Winberg och Lena Sommestad gör sitt bästa för att undergräva den egna regeringens Europapolitik. Det borde chefen ha funderat på när han värvade dem. Talet i Björkvik förra söndagen speglade inställningen att EMU-frågan inte är särskilt viktig. Oavsett hur det går tänker Persson sitta kvar och fortsätta samarbetet med vänster- och miljöpartiet. Politikens innehåll spelar ingen roll bara maktförhållandet består. Det är som det brukar vara i Sverige. Den sega debatten om buffertfonder bidrog också till känslan av att det är riskabelt att vara med i EMU men riskfritt att stå utanför. De strategiska misstagen är än värre men svårare att upptäcka, som skogen för alla träd. Dit hör förstås att över huvud taget lyfta ut en enskild del av EU-samarbetet i en folkomröstning. Vi har redan röstat en gång. Det är inte lyckat att vara med i EU till hälften eftersom det kostar mer än det smakar. Det håller inte att välja en riksdagsmajoritet som står för en viss politik och sedan förkasta den politiken i separata omröstningar. Men gjort är gjort. Även om skälet till folkomröstningen är socialdemokratins inre splittring så måste resultatet givetvis respekteras för överskådlig tid. Ett nejresultat vore en protestyttring, och om den inte tas på allvar blir misstron mot det politiska systemet ännu större. Genom att stänga dörren till fullt medlemskap 1996 med politiska argument tappade Göran Persson den lilla styrfart i Europapolitiken som företrädaren Ingvar Carlsson trots allt jobbat upp. Hans allmänna motstånd mot ökad överstatlighet verkar i samma riktning. Budskapet går inte ihop. Ytterligare ett krux är socialdemokraternas beskrivning av den isolerade svenska välfärdsstaten som den bästa av alla världar. Vår valuta har urholkats stadigt i förhållande till omvärlden. Vår ekonomiska utveckling de senaste trettio åren har varit klart sämre än jämförbara länders, vilket drabbar den generella välfärden hårdare än det drabbar de redan rika. Utanförskapet har varken politiska, ekonomiska eller sociala fördelar. Men så länge det dominerande partiet inte gjort upp med sina egna myter är det svårt att övertyga någon om behovet av förändring. Än är det inte för sent. Strategi och taktik i all ära, men den 14 september handlar det om ett personligt vägval vid val-urnan som blir Sveriges vägval i världen. Ska vi tillhöra samma kategori som Vitryssland, Moldavien och Island eller samma kategori som Tyskland, Frankrike och Finland? Ska vi vara med och ta ansvar för det första projekt i historien som skapat enighet och välstånd i Europa utan blodbad - eller kan vi inte motstå den lilla njutningen att jävlas med det så kallade etablissemanget? Ansvaret är väljarens, men ingen enskild aktör betyder så mycket för utgången som Göran Persson. Ska han hinna sona sina gamla synder på 35 dagar måste han göra tre saker: Tala mer om visionen av ett enat, fredligt Europa. "Jag föddes i Vingåker, växte upp i Sverige och fyllde 50 år i Europa. Så har världen vuxit för mig, precis som den vuxit för andra i min generation", skriver Persson i den nya tankeboken "Vägskäl". Det är en bra början. Perssons Vägskäl I dagsläget ser det ut som en majoritet av det svenska folket kommer att tacka nej till en bättre ekonomisk utveckling genom att rösta nej till euron den 14 september. Det är i och för sig inte ovanligt. Det som är udda är att det (s)tora partiet står på samma sida som de flesta ekonomiska experter: euron har gynnsamma ekonomiska effekter. Inför folkomröstningen är socialdemokraterna en
enda röra. Partiet har sagt ja. Som Persson säger i sin nya bok Vägskäl hade Sverige redan kunnat vara med fullt ut i EMU. Vad han däremot inte säger är att Sverige redan har tackat ja till euron - och att folkomröstningen därför är onödig. Perssons vacklande ställning understryks av att det är flera ministrar som har fronderat mot regeringens ståndpunkt. Bristen på lojalitet bland statsråden har opinionsmässigt inte kunnat ersättas av munkavlen. Persson flirtar med antiamerikanismen genom att lyfta fram EU som motvikt till USA - för fredens och miljöns skull. Han betonar euron som en fortsättning på den integrationsprocess som har givit Europa fred. Kort sagt EU:s övergripande politiska betydelse. Valet handlar om att Sverige bör vara en del av detta, innanför. Som det heter i boken: "Jag föddes i Vingåker, växte upp i Sverige och fyllde 50 år i Europa." Att Vägskäl - och Göran Perssons nya argumentationslinje - kommer att räcka till för att jag ska få sova gott natten till den 15 september är jag dock ännu inte övertygad om. "Rösta ja för dina barns
skull" Persson ägnade den här gången inte så mycket utrymme åt de, som han hävdar, ekonomiska fördelarna av ett medlemskap. Men, hävdade han, det är sannolikt att räntor och priser kan bli lägre som en följd av ett medlemskap. Och det är viktigt att också säga ja till euron för att behålla eller ha tillgång till mesta möjliga inflytande över politiken i EU, hävdade han. Och Sverige är inte för litet att påverka, påstod han.
- Vi får inte alltid som vi vill, men vi har gott anseende
och man lyssnar på oss om vi har goda argument, sade Persson och
framhöll att EU kan vara den enda realistiska part i världspolitiken
som kan balansera ett annars allsmäktigt USA.
Han lovade att de vallöften han och partiet ställde ut för ett år sedan, före riksdagsvalet, ska uppfyllas under mandatperioden. Och riksdagen kommer att se likadan ut efter folkomröstningen, försäkrade han. En förebild finns: den insats Göran Persson gjorde
under ordförandeskapet i EU Persson framhöll att EU kan vara den enda realistiska
part i världspolitiken Göran Persson: För mig har euron blivit en ideologisk
fråga Margit Gennser, ordförande för Medborgare mot EMU,
frågar i sitt brev till statsministern: Vi ser att avsaknaden av nationell penningpolitik ställer
nya krav på politiken. Göran Person bedömer det som orealistiskt att en
uppgörelse Det har funnit en stark tilltro till den
socialdemokratiska kampanjmaskinens förmåga att vända nej till
ja. Så här långt har jakampanjen varit
tämligen misslyckad - och rent av kontraproduktiv. - Det gäller att vi behåller stödet bland
männen och samtidigt hittar ett sätt att nå fram till
kvinnorna Enligt DN/Temo har nejsidan nu ett opinionsövertag på
16 procent, ett betydligt större övertag än nejsidan hade vid
samma tidpunkt inför EU-omröstningen 1994. Göran Persson är orolig naturligtvis, "det har jag varit
hela tiden, men det ska man vara i en valrörelse". Han hoppas nu att fler
ska vakna upp till situationens allvar. DN:s siffror visar att ja-sidan nu vinner terräng bland
männen men samtidigt förlorar ytterligare stöd bland kvinnorna.
Persson är nöjd med sin regering, fast fem i den
är opassliga till den 15 september. Göran Persson är Frankrikes man Även jag har en gång sagt:
låt oss vänta och se hur det går. - Även jag har en gång sagt: låt oss
vänta och se hur det går - Vi tror inte någon går ur, då havererar
alltihop. Jag vill att ni ska bestämma inte marknaden sa
statsminister Göran Persson. Frågan om makten, om var och av vem
besluten ska fattas, är själva skärningspunkten mellan ja- och
nej-partiernas ställningstaganden. Där ja-sidan vill vidga
politikens makt och inflytande genom gemensamma beslut i EU och EMU gentemot
marknadens och det globala kapitalets kraft, varnar nej-sidan för en
elitstat där medborgarna i de enskilda länderna förlorar
möjligheten till självständiga beslut. Vi upplever nu en lågkonjunktur utan valutaoro.
Göran Persson 1997: Göran Persson 2003: Göran Persson har bestämt sig för att EMU är
bra för Sverige, men han har inte bestämt sig för vilka argument
han ska betona han testar istället i upptakten av sin kampanj, vad
som går hem bäst hos publiken. I en vanlig valrörelse
måsta man som politiker, av och till, erkänna att oppositionen har
rätt. Även om man inte gör det offentligt. Här känner
jag att det inte finns ett enda argument mot som jag tycker är varken
vackert eller hållbart. Göran Persson kommer inte att använda sig av
något öppet avgångshot inför den 14 september. Göran Persson sätter inte sig själv i pant
för ett ja i folkomröstningen. Nejkampanjen kan inte vara en integrerad del av en regering som
säger ja till euron Det kunde ha varit en scen ur
Gudfadern; Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog och deras statssekreterare ges ett
erbjudande som de inte kan tacka nej till från familjens rådgivare
Lars Stjernkvist. Fler sådana försök
att med demokratisk centralism stävja den socialdemokratiska splittringen
och jasegern är förlorad. Medborgarnas ljumma inställning till
sakfrågan, om användningen av Europas valuta även i Sverige,
kan lätt förvandlas till en het symbolfråga om pampväldet
i socialdemokratin, till en förtroendeomröstning om Göran
Persson. Gissa hur många borgerliga väljare som då med
entusiasm kommer att masa sig till vallokalen för att rösta
ja. Persson ägnar hela talet åt att
argumentera för eurons ekonomiska fördelar och han är ganska
oblyg i sina vädjanden. En EMU-anslutning ger högre tillväxt och
mer pengar till välfärden. En EMU-anslutning gör att vi skulle
kunna betala de strejkande kommunalarna bättre löner. En
EMU-anslutning gör att en så illa åtgången kommun som
Katrineholm skulle kunna få en bättre ekonomi. Expressens ledarsida är, liksom regeringen,
för ett medlemskap i valutaunionen EMU. HAN SOM BESTÄMMER
Göran Persson måste visa att
det är den socialdemokratiska partikongressens uttalande om högt i
tak som gäller framöver. Inte maktspråk och tystnad. Så sent som 1997 var Göran
Persson motståndare till en euroanslutning och det skulle dröja
innan han började svänga. Och Göran Persson har villigt tagit in
så många som fem euromotståndare i regeringen. Även om motståndarna i regeringskansliet visat dåligt omdöme är det Göran Persson som har banat vägen för dem. Så sent som 1997 var Göran Persson motståndare till en euroanslutning och det skulle dröja innan han började svänga. Kongressbeslutet om EMU innebar att frågan skulle utsättas för en folkomröstning, vilket var en tydlig eftergift för nejsägarna. Och Göran Persson har villigt tagit in så många som fem euromotståndare i regeringen. Vad hade han väntat sig? Regeringens svikna vallöften från
förra året och Perssons allt yvigare löften i EMU-frågan
har knappast heller bidragit till någon positiv image. När det gällt frågan om så kallad EU-president har Persson närmast gett intrycket att agera i egen sak - trots upprepade besked från riksdagsmajoriteten att Sverige inte vill ha någon EU-president fortsätter Persson att driva frågan. Normalt hade den borgerliga oppositionen med viss skadeglädje betraktat opinionsraset för statsministern. Nu är det snarare med bekymrade miner som Perssons svårigheter inregistreras. En ja-seger i folkomröstningen i september förutsätter bland annat att Göran Persson lyckas få sina egna väljare till valurnorna. När trovärdigheten nu sviktar för honom innebär det ett riskmoment inför EMU-avstämningen. Persson är nöjd med sin
regering, fast fem i den är opassliga till den 15 september. En av de
bästa landet haft, säger han själv. Göran Persson, så ofta kritiserad för att makten, inte idéerna, är hans drivkraft, skulle kunna längta till det Utopia Szymborska skriver om: En ö där allting bara klarnar. Här kan man stå på bevisens grund. Den enda väg här finns är den framkomliga vägen. Buskarna bara dignar under alla svaren. Persson måste i stället ta sig fram på snart igenvuxna stigar för att i tid hinna övertyga folket om att EMU är Utopia, eller i varje fall en liten bit av det. Persson vill vinna väljarna genom att locka med pengar. En taktik som vännen Bill Clinton blev president på. Om Persson ska bli president i EU måste han tala om Europa, om fred och solidaritet. Inte så mycket om Myntet. Konkurrensen om ledarposten i EU är svag, på gränsen till obetydlig. Förr var EU-politikerna stora statsmän. Så skriver också de mest erfarna Bryssel-betraktarna. Persson vet att Kohl, Mitterrand och González försvann i korruptionsträsket och att Thatcher sparkades av sin egen regering. Han underskattar alltså inte dagens ledarskap, tvärtom allierar han sig med dem. Tony, som han säger, är den ideologiska vännen. Jacques, maktpolitikens särskilde rådgivare och Gerhard är i alla fall partivän. Och förhållandet till George är gott. Persson skulle aldrig komma på idén att som Carl Bildt skriva på upprop, riktade mot Bushs närmaste ideologer. Persson är nöjd med sin regering, fast fem i den är opassliga till den 15 september. En av de bästa landet haft, säger han själv. Då borde ju inte den möjliga efterträdarfrågan vara så svår att lösa. Hård konkurrens gynnar det goda urvalet, som marknadsekonomer och socialdarwinister brukar säga. Perssons egna huvudkandidater är, med stor sannolikhet, Pär Nuder och Thomas Bodström. En strid, hårdare än den om EMU, kan därmed vara att vänta. Harpsunds sällskapsrum är dekorerat med en bokhylla, där en massa statsrådsböcker står och trängs. Persson har varit bibliotekarie. På bokryggarna kan man läsa Ola Ullsten, Birger Schlaug och också skymta några diktsamlingar av Per Ahlmark. Mycket bättre texter än hans eviga och förutsägbara debattskrik. De tre namnen har det gemensamt att de representerar de partier Persson skulle önska samarbete med. Det finns ett grönt stråk och det susar svensk skog i Perssons idévärld. Och hans praktik är inte främmande för folkpartistisk teknokrati och liberal självförtjust präktighet. Om folkomröstningen resulterar i ett nej?
Måste då inte statsminister Göran Persson
avgå? Euromotståndarna leder klart i opinionsmätningarna. Socialdemokratiska statsråd och före detta statsråd bidrar tillsammans med LO och några LO-förbund efter förmåga till att ge nej-kampanjen en bra start. Press, radio och tv tenderar dessutom att gynna nej-sidan. Nej-sägare ritas ut som fina idealister som vill mänskligheten väl samtidigt som folk som vill ansluta Sverige till eurosamarbetet framställs som pragmatiker som bara tänker på pengar och tillväxt. Men vad händer med regeringen om folkomröstningen resulterar i ett nej? Måste då inte statsminister Göran Persson avgå? Göran Persson sätter inte sig
själv i pant för ett ja i folkomröstningen. Statsministern är inte nådig i sin kritik mot nej-sägarna i basindustrin: "Det har aldrig varit deras roll att ta ansvar för långsiktiga samhällsbeslut. Många av dem har ju mycket korta perspektiv." "Storföretagen har hela avdelningar som sysslar med att säkra sig mot valutarisker. En del gör säkert pengar på riskerna. Men en småföretagare i Småland eller någon annanstans i Sverige som tar en order i Tyskland, han eller hon kan ju förlora hela affärsvinsten på valutaförändringar." "Jag har inte sett en enda borgerlig partiledare som har argumenterat tydligt för EMU. Jag saknar Alf Svensson", säger han och påpekar att ja-sidan för närvarande tappar i alla läger: "Också bland folkpartister och moderater finns ett vikande stöd nu och det har vi inte råd med. Om vi ska ta hem 50 procent av socialdemokraterna som röstar, så måste de ta hem åtminstone 65-70 procent av sina." Förutom Alf Svensson har Göran Persson en tydlig bild av sitt drömlag på ja-sidan: förre moderatledaren Carl Bildt, hans egen företrädare Ingvar Carlsson, Marit Paulsen (fp), gamle Volvochefen P G Gyllenhammar, förre fp-ledaren Bengt Westerberg samt justitieminister Thomas Bodström. Varför skall väljarna låta sig övertygas
av en regeringschef som inte ens kan övertyga sina närmaste
medarbetare? Ett lugnt kampanjande för Persson mot ett tämligen
säkert EMU-inträde kan nu förvandlas till en ruffig färd.
Inte bara när det gäller att samla en majoritet bakom ett ja,
något som än så länge inte avspeglas i opinionen, utan
också för att allt för många sår kan rivas upp inom
arbetarrörelsen. Ärrbildningar har ju en förmåga att klia
långt efter att skadan läkts. Oavsett om det blir ja eller nej den
14 september kommer det att ta tid att sluta leden. Så mycket av prestige
har redan kastats in i EMU-debatten. För Göran Persson kan ett nej
bli ytterst bekymmersamt. Hans än så länge starka
ställning riskerar att allvarligt försvagas. Riksdagen får inte bli ett rundningsmärke i
skattefrågor efter ett svenskt EMU-medlemskap. Statsministern spelar ett högt spel där
LO:s beslut nu kommer att tolkas som ett stöd för
nej-sidan. "När tyskarna väl klarat att
följa stabilitetspakten, kommer ingen annan att tillåtas bryta
den." "Just nu är det Tyskland som bygger normen kring stabilitets- och tillväxtpakten", sa Göran Persson vid ett EMU-seminarium i Stockholm. "När tyskarna väl klarat att följa stabilitetspakten, kommer ingen annan att tillåtas bryta den." "Tysklands problem beror på för mycket konservatism och för lite krisinsikt hos befolkningen, på så sätt liknar det Sverige efter vårt 1970- och 1980-tal", sa Göran Persson. Han var också övertygad om att när Tyskland väl uppfyllt stabilitetspaktens krav, så försvinner behovet att föra upp finanspolitiken på EU-nivå. "Jag är motståndare till en europeisk federation. Kanske den är möjlig i en avlägsen framtid, när vi som sitter här försvunnit till saligare ängder. Därför är detta en viktig fas. Jag vill inte vara med och tvinga fram en finanspolitik på europeisk nivå." Bland övriga talare på Nordeas seminarium var EMU-stödet inte särdeles översvallande. Nordbankens tidigare chefsekonom Nils Lundgren jämförde ett EMU-medlemskap med att säga upp sin brandförsäkring: "Vinsterna är säkra men små, riskerna svårbedömda men stora", förklarade han. Persson håller inte
måttet Hanteringen av Irakkrisen är ytterligare ett exempel på hur kraftlös den till synes kraftfulle Göran Persson är som statsminister. Precis som i EMU-frågan tar han inte debatten i sitt eget parti. Han är permanent livrädd för att vänsterpartiet ska ta väljare och hukar för socialdemokratins konservativa flygel. Han har kanske en uppfattning om vad som är bra för Sverige, men tar nästan aldrig strid med sina egna om sin övertygelse. Han är en duktig och taktisk politisk analytiker, men en urusel ledare. De sju år som Göran Persson varit statsminister har varit en ovanligt händelselös period vad gäller politiska reformer. Först förklarades stilleståndet med budgetsaneringen, sen med samarbetet med vänstern och miljöpartiet, sen med ordförandeskapet i EU, sen med valet 2002. Men det verkliga skälet tycks vara partiordförandens brist på fantasi och ledarskap. Han kan hålla budget och skaka vacker tass med Blair och Schröder, men i övrigt händer inte mycket annat än att våra välfärdssystem slits ner och den ena frågan efter den andra hamnar i malpåse. Irakkrisen var och är en prövning för alla regeringschefer. Läget är svårt och nytt. Men att så fullständigt slarva bort sig som Persson gjort är ändå en prestation. Hans anseende är ett av krigets första offer. "Göran Persson bara värd förakt"
Referat från Persson vid SAP-kongressen
Säger du att det här är politisk taktik? Vi upplever nu en lågkonjunktur
utan valutaoro. Hela Europa upplever en konjunktursvacka. Utvecklingen i Tyskland, den europeiska ekonomins motor, är särskilt oroande. Där är tillväxten mycket låg, arbetsmarknadsläget dystert och statsfinanserna under stor press. Också i Frankrike och Italien har man problem med statsfinanserna. Ändock är det så att vi nu upplever en ordentlig lågkonjunktur i Europa utan att vi har en valutaoro. Så var det alltid tidigare innan Europas länder slöt sig samman omkring det projekt som har mynt och sedlar som vi kallar för euro. Därmed har vi fått in en ny stabilitet och en ny säkerhet också vid ekonomisk nedgång. Kanske är det vid sådana tillfällen som vi bäst behöver den typ av samarbete som den monetära unionen representerar. Det är därför som Sverige också bör vara med i den växande gemenskapen. Euron har kommit inte bara för att stanna utan också för att växa och utvecklas. Snart är euron det man använder i de baltiska länderna som betalningsmedel, och snart är det så i Polen. Om det blir som vi tror, nämligen att även Norge söker ett medlemskap, kommer också Norge att ha denna valuta. När danskarna går till ny folkomröstning vet vi inte men mycket talar för att det sker inom en nära framtid. Euron växer. Det blir det vanliga i Europa ett Europa där Sverige är med och påverkar utvecklingen. Jag vill att vi ska vara med i den här gemenskapen. Jag vill inte att vi ska stå vid sidan om särskilt som vi nu också ser att euron fungerar i en lågkonjunktur och att den också skulle fungera väl för oss. Vi har allt att vinna på att vara med och påverka vår framtid, och vi har allt att förlora på att ställa oss vid sidan om.
Göran Persson tror inte
på ett mer federalt Europa Tidigare lät
det minst sagt annorlunda när Göran Persson beskrev EMU.
I Ekots lördagsintervju sa Persson att det
blir aktuellt med en "Det handlar om vilken grupp man vill tillhöra. Att stå utanför tillsammans med Ryssland är inget alternativ för Sverige", sade Göran Persson vid EU-toppmötet och tillade att han förväntar sig att de tio blivande EU-länderna också ska gå in i EMU. Finansvision 23/12 2002 Anf. 43 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s): Perssons presidentförslag
på EU:s bord A constitution of elites
- Det handlar om ett litet lands trygghet i en internationaliserad
ekonomi, sammanfattade Persson. Göran Persson, statsminister: EMU-beslutet större än
EU-beslutet EMU handlar minst av allt om att växla
pengar Socialdemokraternas kriterier för att Sverige ska kunna gå med i EMU är nu uppfyllda, anser Göran Persson. Persson nobbar LO:s EMU-krav
Persson vill egentligen
hålla EMU-frågan utanför valrörelsen Göran Persson: Sverige
går bara med i "fungerande" EMU Generalguvernören
av lydstaten Sverige Öppning
för president i framtida EU RE: Och om Blair blir president, så kanske Göran Persson får blir vice-president, om han tar in Sverige i EMU. Det är väl det dom pratar om, Tony och Goran.... "Låt grupp av länder leda EU-arbetet"
För en handfull
pund London anser sig ha Europas sundaste statsfinanser och Bryssel säger inte längre emot. Från parlamentet är det inte många steg till Downing Street 10. Tony Blairs äldste son släntrar förbi i hallen, när jag går in för att tala med EU-rådgivaren Stephen Wall. Han visar sig vara mer intresserad av att ställa frågor om Göran Persson än av att svara om EMU; "En skicklig politiker, eller hur? När kommer ni att ha er folkomröstning?" Jag får en bestämd känsla av att Wall vet mer om den saken än jag. All politik är numera kontinental. Ingen politiker törs säga något till en journalist från ett annat EU-land som han inte skulle säga till landsmän. Och kretsen kring Blair vet förmodligen mer om Perssons framtidsplaner än svenska folket. Persson säger "ja" "Euroomröstningen mitt största
beslut" Europes missed deadlines
Taktisk navigering av
Persson mot euron (och tidsplan) Göran Persson om Laeken - Jag vill ha en stark närvaro från de nationella parlamenten i konventet. Två parlamentariker från varje land är för lite, sade Persson. Det var tydligt att Persson var kritisk till många av de belgiska förslagen. Bland annat föreslås direktval till posten som EU-kommissionens ordförande, överförande av makt från nationella regeringar till unionen samt införande av majoritetsomröstning i fler EU-frågor. - Frågorna för framtiden bör vara ömsesidiga, öppna och uppmuntra till en öppen debatt. De kan inte från början ha de typ av svar vi förväntar oss. Vi vill ha en riktig, öppen och generös debatt om framtiden, sade Persson. Jag vill att ni ska bestämma
inte marknaden sa statsminister Göran Persson. Frågan om makten, om
var och av vem besluten ska fattas, är själva skärningspunkten
mellan ja- och nej-partiernas ställningstaganden. Där ja-sidan
vill vidga politikens makt och inflytande genom gemensamma beslut i EU och EMU
gentemot marknadens och det globala kapitalets kraft, varnar nej-sidan för
en elitstat där medborgarna i de enskilda länderna förlorar
möjligheten till självständiga beslut. Man kan konstatera redan nu att ja-sidan är mycket samstämmig i sin argumentation för ett euromedlemskap. Det är inflytandet inte bara i EMU-frågorna utan i hela EU som står på spel och det är de ekonomiska fördelarna som står att vinna. Vad nej-sidan hela tiden blir svaret skyldig är hur deras lösning på den svåra frågan motkrafter till det globala kapitalet ska se ut och hur USA:s världsdominans ekonomiskt och politiskt ska balanseras. Den blir svaret skyldig hur nationalistisk egoism, där vi försöker rädda det bästa åt oss själva och plocka russinen ur EU-kakan, ska kunna bidra till att skapa en större gemenskap i Europa och en fredligare värld. Riksdagens protokoll från debatten Göran Perssons huvudmotiv för ett svenskt
ja till EMU är att det skulle ge USA - Konventet - Medborgare mot EMU I Ekots lördagsintervju sa Persson
att det blir aktuellt med en ny folkomröstning om svenska folket
säger nej nästa år. Skulle väljarna göra en annan bedömning än
statsministern och rösta nej i folkomröstningen, då tror
Göran Persson att det behövs en ny omröstning. Anf. 43 Statsminister GÖRAN PERSSON
(s): Om det trots allt är någonting som får mig att vara optimist i dessa dagar är det utvecklingen inom Europeiska unionen. Det är tre saker som får mig att särskilt känna stimulans. Först är det den pågående diskussionen om EU:s framtid. Där är det viktigt för oss att säga att den grundläggande legitimiteten i EU finns i den ryggrad som går från Europeiska rådet via medlemsländernas regeringar till de nationella parlamenten. Rådets arbete måste präglas av en större öppenhet, och de nationella parlamentens roll behöver stärkas. Europaparlamentets uppgift som demokratiskt forum är viktigt men har sina naturliga begränsningar. Jag ser inga demokratiska skäl att till exempel ändra på det sätt på vilket kommissionens ordförande utses. Det andra som jag tycker är viktigt som utgångspunkt för konventets arbete är att kommissionens roll är central i det europeiska integrationsbygget. En opartisk och effektiv kommission bör vara garanten för den inre marknaden. Det finns några politikområden där utvecklingen troligen skulle bli mycket bättre om vi fattade fler beslut på europeisk nivå. Miljöfrågor är ett sådant exempel. Asyl och migration är ett annat exempel. Men detta förutsätter att vi har en kommission som konsekvent och mer öppet förvaltar det ansvar som medlemsländerna kan vilja ge den. En tredje principiell utgångspunkt för konventet är att EU behöver en tydligare profil i utrikes- och säkerhetspolitiken. Javier Solana gör ett utmärkt arbete i nära samråd med kommissionären Chris Patten, men vi behöver fundera på om det inte finns möjligheter att stärka Europas röst i viktiga internationella frågor. Det är bl.a. därför jag förordar en vald ordförande i Europeiska rådet som skulle kunna spela denna roll av Europas ansikte utåt. Det bör kunna ske utan att inkräkta på kommissionspresidentens befogenheter. Men vi behöver också andra mekanismer. En permanent plats för den europeiska unionen i FN:s säkerhetsråd bör vara vår långsiktiga ambition. Om ett halvår kommer konventet att lämna sina bidrag och en ny regeringskonferens ta vid. Jag hoppas att vi också här i kammaren kommer att få tillfälle att mer ingående diskutera frågorna. Herr talman! Om en dryg månad fattar man vid toppmötet i Köpenhamn det historiska beslutet om EU:s utvidgning. Med den irländska folkomröstningen om Nicefördraget revs det sista hindret. Drömmen om ett helt enat, fredligt och säkert Europa kan äntligen förverkligas. Vi lever i den region, Östersjöregionen, som kanske har allra mest att vinna på EU:s utvidgning. Utvidgningen erbjuder något så unikt som en situation där alla är vinnare. Nya demokratier får del av ett utvecklat demokratiskt och ekonomiskt samarbete. Gamla demokratier får del av nya, kraftigt växande marknader. Så ser bakgrunden ut när vi i Sverige nu går mot den tidpunkt då det svenska folket i folkomröstning ska underställas frågan om införandet av euron i Sverige de gemensamma europeiska pengarna. Jag vill att vi tar det steget. Sverige är nu moget för det. Vi har ansvarstagande parter på arbetsmarknaden och en väl fungerande lönebildning. Vi har en konjunktursituation som bättre låter sig fasas i euroområdets. Jag ska inte gå igenom alla för- och nackdelar med att införa euron, men låt mig nämna några viktiga motiv för denna valuta. För det första: För ett litet exportberoende land som Sverige är det viktigt att ha tillgång till större och väl fungerande marknader där våra företag kan sälja sina varor och tjänster. Exportinkomsterna avgör till stor del hur stor välfärd vi kan kosta på oss. Med gemensam valuta får svenska företag bättre möjligheter att tävla med sina konkurrenter i andra länder. För det andra: Den inre marknaden för också med sig en bättre konkurrens. Den leder till prisutjämning. Svenska priser ligger i dag 20 % högre än snittet i euroområdet. Med gemensam valuta kan priserna pressas. Exempelvis spelar lägre matpriser stor roll för det flertal medborgare som lever enbart på sin lön eller sin pension. För det tredje: Sedan euron introducerades har ränteskillnaderna mot euroområdet mer än fördubblats. Utan euron betalar vi högre räntor än vad vi annars hade behövt göra. Jag ser inga goda skäl för Sverige att ligga med en så mycket högre ränta än omvärlden. Det tror jag att många hushåll med höga kostnader för exempelvis ett villalån håller med mig om. Valutasamarbetet är inte perfekt utan kan förbättras. Men EMU är det bästa skydd som Sverige i dag har och kan få tillgång till mot växande globala marknadskrafter. Ensam är inte stark! Det handlar för mig om ett litet lands trygghet i en internationaliserad ekonomi och om en naturlig fortsättning på ett EU-samarbete som blivit vardag i Sverige. Det finns fler argument. Det finns naturligtvis för- och nackdelar. Vi ska ta god tid att diskutera dessa frågor. Det börjar med en partiledaröverläggning som jag härmed bjuder in till den 29 november, för att vi där ska kunna diskutera datum för folkomröstningen. Jag strävar i den överläggningen efter att vi ska få en samsyn om tidpunkt för folkomröstningen och att den folkomröstningen ska ligga vid en sådan tidpunkt att vi har god tid för en folkbildningsambition innan vi går till valurnorna. Göran Persson: Jag vill inte ha en federativ utveckling Perssons presidentförslag
på EU:s bord Europas röst i viktiga internationella frågor behöver stärkas, och ett sätt att göra det kan vara att utse en ordförande, en "president", som leder de europeiska stats- och regeringschefernas EU-arbete, förklarade Göran Persson i partiledardebatten: - Det är bland annat därför som jag förordar en vald ordförande i Europeiska rådet som skulle kunna spela denna roll av Europas ansikte utåt, sade han och tog därmed för första gången direkt ställning i en av EU:s hetaste maktdebatter. - Hans/hennes uppgift skulle vara att förbereda och leda Europeiska rådets möten och spela en framträdande roll när det gäller att företräda unionen utåt, heter det i det svenska papperet. Presidenten ska sitta i tre år och arbeta heltid i Bryssel. Kan EU verkligen bli demokratiskt? Statsminister Göran Persson lanserade nyligen en modell med en vald ordförande för toppmötena i Europeiska rådet. Den främsta uppgiften för en sådan person skulle vara att stärka utrikespolitiken. Därmed kunde kommissionen behålla en stark roll i andra frågor, som den inre marknaden. Medlemsländerna skulle fortfarande sitta ordförande när utrikesministar och fackministrar möts. Kanske får de också vara vice-ordföranden på toppmötena. Det är oklart hur Perssons balansgång ska gå till i praktiken. Kan en vald ordförande syssla enbart med utrikespolitiken? Knappast. En dynamisk ordförande kanske Tony Blair? lär nog vilja hålla i toppmötenas slutsatser även på andra områden och sätta sin prägel på ett årligt arbetsprogram. Då blir det svårt för viceordföranden eller kommissionen att vara en tillräcklig motvikt. Minskad insyn hotar Redan nu är det dåligt med insynen i Europeiska rådets arbete. Det blir än värre om kommissionen försvagas. Med dagens gemenskapsmetod lägger kommissionen fram förslag som diskuteras av nationella och europeiska parlamentariker innan frågorna avgörs. Trots sina brister så ger den modellen en viss öppenhet, och en chans för de små länderna att bygga allianser i tid. Framtidens EU behöver mer oberoende och öppna institutioner, inte mer slutenhet. Göran Persson,
statsminister: Just nu diskuteras framtidsfrågorna i EU i ett så kallat konvent... Jag menar att unionen ytterligare behöver utveckla sin gemensamma utrikespolitik. Vi bör nu kunna gå vidare och diskutera hur rollen för den höge representanten för utrikespolitik i EU kan bli tydligare. Jag ser det som möjligt att gifta samman denna strävan med planerna på en vald ordförande i Europeiska Rådet. Konventet - Försvars- och Säkerhetspolitik The European Unions foreign policy chief,
Javier Solana, Göran Persson: Jag vill inte ha en federativ utveckling "Euroomröstningen mitt största
beslut" "Det är viktigt att vi går till folkomröstning om att gå in i EMU på svenska kriterier. Det är det största politiska beslut jag deltar i. Det kan inte göras ogjort när det väl har genomförts. Då ska det vara utifrån våra egna förutsättningar." Han anser att EU-stabilitetspakten och konvergenskriterierna kräver en strikt disciplin eftersom det inte finns någon gemensam finanspolitik. "Jag har redovisat den svenska debatten och den bedömning av tidtabellen som jag gör för en folkomröstning", sa han. "Vi har utbytt synpunkter om hur den monetära unionen utvecklar sig just nu och att vi särskilt noga följer hur stabilitetspakten kan komma att användas. Vi är i en nedåtgående ekonomisk fas och vi ser hur några av länderna kommer nära framför allt treprocentskriteriet för budgetunderskottet. Hur det hanteras är oerhört viktigt för oss som snart ska vara medlemmar i EMU." I Storbritannien är en folkomröstning än så länge en avlägsen möjlighet och det saknas politisk enighet om EMU. Men man uppmärksammar att Sverige och Danmark båda planerar för folkomröstningar nästa år. "Vi har också diskuterat det kommande konventet om framtiden i EU", sa statsministern. "Det är angeläget att tidigt påverka debatten så att vi inte hamnar i en diskussion om ett slags federal superstat som enligt en och annan i Europa är attraktivt", kommenterade Göran Persson. Den svenska representanten i konventet om EUs framtid utnämns i februari, berättade han. "En och annan i Europa"
Göran Perssons tal om EU i
Berlin EMU-beslutet större än
EU-beslutet - Jag vet hur viktig stabilitetspakten är för mig som anhängare av en nationell finanspolitik men en europeisk penningpolitik. Det som ska förena eld och vatten där är stabilitetspakten. Om den ska börja vattnas ur - då måste vi ju prata om det. Kan Du hamna i ett läge där du förespråkar medlemskap i EMU samtidigt som valutaunionen är skakig? - Jag vill hamna i ett läge där ingen efteråt kan komma och anklaga mig för att jag inte sade att här finns det kanske ett problem. Men det problemet är inte så stort enligt min uppfattning att det väger över i negativ riktning. - Jag hävdar att EMU-beslutet paradoxalt nog är större än EU-beslutet. Jag kommer att vara den som i framtiden anklagas eller hyllas för om den här kampanjen blir seriös eller inte seriös. - Ingen ska kunna komma efteråt och säga "du sade inget". För om man efteråt kan säga att "vi gick med i EMU och de här jäkla politikerna de visste om de här problemen men de sade ingenting". Då kommer vi att få en svekdebatt av generationskaraktär kring svenskt folkstyre. Och det har vi inte råd med. Göran Persson:
Sverige går bara med i "fungerande" EMU Carl Bildt: ''Jag redovisade allt och dolde inget'' Persson säger "ja" Hur stort och hur långvarigt opinionsövertag vill du ha innan du utlyser en folkomröstning? "Jag har inte ens... Börjar du där, så blir det fel. När vi väl bestämmer oss för en folkomröstning så måste det ske utifrån objektiva kriterier, såpass objektiva som möjligt. Och skulle vi låta opinionsmätningar styra det där så kommer det omedelbart att avslöjas, och det blir en belastning för oss som sagt ja. Så glöm opinionsmätningarna!" Så ni kommer att utlysa folkomröstning även om opinionsmätningarna skulle visa ett massivt övertag för nejsidan? "Opinionen i Sverige svänger. När vi väl får kampanj kring det här så kan det hända att opinionen närmar sig 50-50. Jag tror att vi får en folkomröstning i Sverige som ser ut som alla andra folkomröstningar i svåra frågor, att det ligger i intervallet 52-48. Eller det kan vara 50,5-49,5 också. Det ligger där någonstans. Och jag tror på ett ja." Hur viktigt är det att få med LO på ja-sidan? "LO har tagit ställning för en monetär union." På vissa villkor... "Javisst, det har också partiet gjort och de villkoren är på väg att uppfyllas. LO har buffertfondsresonemanget. Jag ser det inte som något problem att klara ut den saken. Jag kan inte tänka mig att gå till en folkomröstning, där inte de stora löntagarorganisationerna är med och säger att det här är någonting som vi vill ha." Hur pass stora eftergifter är du beredd att göra finanspolitiskt? "Eftergifter finanspolitiskt blir det inte tal om. Vad LO ju vill ha, det är en försäkran om att man har ett instrument som kan användas i en nedgång, som då inte omedelbart kommer i konflikt med konvergenskriterierna. Det kan kallas för buffertfonder eller något annat. Det utreds just nu och Bengt K Å Johansson kommer snart att presentera sina förslag." Vilken ser du som den största fördelen med EMU-medlemskap? "Det har jag sagt förut. Vi får en stabilare valuta, åtminstone stabil i den meningen att det kommer att vara stabila relationer till våra viktigaste exportländer, vi kan väl nöja oss med det då. En valuta som är mindre känslig för internationell spekulation." "Därmed får vi en renare situation. De finanspolitiska åtgärderna och de strukturpolitiska åtgärderna kommer därmed också att få effekt. Annars kan det mycket väl vara så att man genomför stora finanspolitiska och strukturpolitiska åtgärder och så sopas allting bort av växelkursen." Vilken ser du som den största nackdelen med att Sverige inte varit med från start? "Vi har inte sett några nackdelar än tycker jag, som är av avgörande slag, utan jag tror att vi har valt en väldigt klok linje. Vi har kanske haft tur då som valt den här linjen i en god konjunktur. Vi får se vad som nu händer i en sämre konjunktur. Det är ett så stort beslut så man ska faktiskt ha tid på sig. Och det är ett beslut som måste vara förankrat i ett folkflertal. Så jag ser inga nackdelar med den linje vi valt." Kan man i längden ha en överstatlig penningpolitik utan att också ha en överstatlig finanspolitik? "Jag tror att det går, men det är en viktig fråga att diskutera. Jag har inte skyggat för den utan jag har faktiskt pekat på just detta som ett av de stora problemen. Jag tror att det går, men det behöver diskuteras." Innan Göran Persson sa ja till euron strax före s- kongressen i mars 2000, var han fortfarande orolig för att EMU skulle tvinga fram överstatlighet även på andra områden, till exempel på skatte- och välfärdsområdet. "När det gäller möjligheterna att genomföra EMU utan inslag av överstatlighet kastas jag mellan tvivel och hopp", bekände han i sin bok "Den som är satt i skuld är icke fri" (1997). "Det kanske är så att det går att hantera en monetär union utan att man för den skull lyfter bort vår frihet att utforma välfärdspolitiken. Men jag är inte övertygad och jag är inte säker. Så länge jag inte är det tycker jag inte heller att jag kan rekommendera svenska folket att säga ja till ett sådant projekt." Sedan dess har Göran Persson blivit tillräckligt övertygad. Nu säger han: "Det är angeläget att tidigt påverka debatten så att vi inte hamnar i en diskussion om ett slags federal superstat som enligt en och annan i Europa är attraktivt." Om det går bra... Sverige
är med i EMU 2005 Tidigt nästa mandatperiod kommer vi att göra en utvärdering. Utifrån det tar vi sedan beslutet om en folkomröstning, säger Göran Persson, som därmed kopierar sin brittiske kollega Tony Blairs vallöfte från i våras om assessment early in the next parliament. Utvärderingen ska i första hand kontrollera om Sverige har uppfyllt de krav som regeringen ställt upp för att platsa i valutaunionen. Det gäller om svensk ekonomi är i fas med EMU-länderna, om de offentliga finanserna är starka nog och om lönebildningen har hållit över en konjunkturcykel. Kriterier som Persson hittills tycker att Sverige har uppfyllt. Men statsministern vill också vänta in resultatet efter att eurons sedlar och mynt har införts. Den processen genomförs under första halvåret 2002, och Persson tror att utgången blir avgörande för om svenska folket kommer att rösta för ett medlemskap. Om det blir en bra start, så tror jag vi kommer att gå med. Men om det blir en start som hackar och blir lite krånglig så tror jag de flesta vill vänta och se, säger Persson, som ser molnen torna upp sig för EMU-länderna under hösten. Den vikande konjunkturen kommer att pressa ländernas budgetar mot konvergenskriterierna. Samtidigt har inflationen stigit väldeliga i vissa länder. Det kan bli en väldigt dramatisk höst. Men funkar det bra, som vi tror, då tror jag att vi är med 2005. Någon folkomröstning blir i varje fall inte aktuell förrän statsministern är övertygad om att det är rätt läge att gå med. Jag tänker bara gå till folkomröstning i det läget jag vill förespråka ett ja, annars är det meningslöst. Varför ska jag gå till folkomröstning för att bekräfta ett läge som vi redan har? EU official website The Future of Europe Debate Ordförande Perssons inleder debatten Persson
skeptisk mot federalisterna Europes missed deadlines
Two years ago in Lisbon, Europes leaders resolved to make the Union the most dynamic, competitive and knowledge-based economy in the world. Important achievements have been made, but overall progress is too slow. The efforts of the Spanish presidency to ensure that the Barcelona summit makes headway on the reform agenda deserve full support. The economic slowdown has made this all the more urgent. What should be done? The Community Patent must be a priority at Barcelona. It is also essential to make progress on the Financial Services Action Plan, another cornerstone of the reform agenda. Efficient air transport is vital for the Union. Decisions should be taken promptly to ensure that the deadline of 2004 for a Single European Sky is kept. In spite of 12 years of deliberations, the EU has still not established common rules on takeovers. Europe must reject the use of early retirement as a means of holding down unemployment. European countries must also step up efforts to reform their welfare systems. They should promote labour force participation, while safeguarding and enshrining the concept of solidarity in our social model. High economic growth rates are essential if Europe is to meet its challenges. But prosperity must not be at the expense of the environment. Rapid growth of energy consumption is unacceptable given the need to combat climate change and air pollution. Transport is also a key area for environmental action. The EU needs to enhance rail and water-based transport, and extend public transport. It should limit the proportion of road transport in 2010 to that of 1998. Pampen Persson är nu gosige Göran Göran Persson i TV 4, mars 2001: Statsminister
GÖRAN PERSSON (s) i riksdagen 2001-02-15: Charlemagne:
Goran Persson, a Swede leading Europe It would be a big mistake to be dismissive of the Swedes and their prime minister. At home, Mr Persson is sometimes seen as rather aloof and arrogant. But such a judgment says more about the egalitarian Swedish way of thought than about his political skills. To an outsider, Mr Persson comes across as ideally suited to European negotiations: cheerful, shrewd and with a politicians instinctive interest in the sticking-point of the person across the table. More important, whatever people in Brussels think, Mr Persson has got his priorities straight. He is surely right when he says that it is more important for the EU at last to make good on its promise to bring in the countries of Central Europe than to set off on yet another round of agonising about a constitution. EMU-politik
närmar sig verkligheten Ett av hindren Göran Persson: "Sverige redo för
EMU efter lönerörelsen" "This
is a big day for Europe", said Swedish Prime Minister Göran Persson intervjuad i SvD 2000-12-04 Ur DN-ledare 2000-11-02 HUR TÄNKER GÖRAN Persson och vad vill han med makten? Efter icke-uppgörelsen om arbetstiderna är det fler än de mest närsynta Rosenbad-skådarna som undrar. Hur har en taktiker som den socialdemokratiske partiledaren kunnat missa ett sådant tillfälle att ta sig ur den rödgröna omfamningen? TÄNKBARA FÖRKLARINGAR ÄR flera, alla rätt nedslående. Göran Person är fortfarande skakad av upplevelsen med de flinande finansvalparna på Wall Street och vill till varje pris försäkra sig om en riksdagsmajoritet i varje läge. Om
Göran Persson och kommissionen Margot Wallström på DN Debatt
2000-10-22: Statsminister Persson bör ges en eloge, SvD-ledare 2000-10-20 Om man ställer mig inför
valet mellan överstatlighet och mellanstatlighet så väljer jag
mellanstatlighet för det är det enda som har folkets stöd i
Nordeuropa. Jacques Delors said the EU's flagship project of economic and
monetary union was "not working", because of the failure of governments to work
together on fiscal policy. Varför ja till
euron? Statsminister
Göran Perssons information till EU-nämnden inför det informella
toppmötet i Biarritz den 13-14 oktober 2000. Statsminister
Göran Perssons tal om EU inför Klubb Norden den 5 oktober
2000. Persson drar ut på processen Sigfrid Leijonhufvud, SvD Näringsliv 2000-09-19 Statsminister
Göran Perssons tal på LO-kongressen den 4 september 2000.
För min del är det samma resonemang i EMU-frågan. Jag ska inte lägga mig i kongressens debatt ni kanske håller på med den fortfarande men jag vet en sak, nämligen att inga ekonomer hittills övertygande kunnat tala om vad som kommer att hända i nästa lågkonjunktur. Väldigt många ekonomer har givit oss råd under de senaste 20 åren, men sällan har de varit riktiga. Fördelen har varit att alltid någon ekonom har haft rätt så är det ju. Men vem man ska luta sig mot är svårare att veta. Det är lite olika besked. Jag är inte ekonom, långt därifrån jag har bara sysslat med statsfinanser. Men en sak vet jag: nästa lågkonjunktur kan bli påfrestande och vi måste vara garderade. Jag tror också att nästa lågkonjunktur kan bli mer våldsam till sitt förlopp med snabbare svängningar. Det beror på att vi har ett internationellt kapital som rör sig väldigt snabbt. Det märker ni i er dagliga verksamhet, inte minst ni i industrifacken. Man är utsatt för global konkurens på ett helt annat sätt än tidigare. I steget efter får det inverkan på tjänstesektorn och på offentlig sektor. Den där rörligheten och snabbheten i ekonomiska förlopp kan mycket väl ge nästa lågkonjunktur en ganska dramatisk karaktär. I en sådan situation tror jag att det är bättre att tillhöra en stor valuta än en liten, konkurrensutsatt valuta som den svenska. Detta är mitt huvudsakliga argument för att EMU utgör ett skydd. Jag ser naturligtvis många skröpligheter i den konstruktionen, som vi rimligen ska försöka hjälpa till att rätta till. Men i det här sammanhanget handlar det också om att ha någon typ av gardering så att man inte står ensam när det börjar storma på det ekonomiska världshavet. Vi har ju varit med om det en gång förut. Jag är ganska säker på att nästa konjunkturförlopp blir våldsammare. Då ska vi ha egna garderingar, men ovanpå det tror jag det är klokt att ha det skydd som en gemensam valuta utgör. Statsministerns
sommartal i Björkviks Folkets Park den 6 augusti 2000 Vi klarar inte att bekämpa knarket ensamma. Det måste vi samarbeta med andra om. Vi klarar inte att bekämpa miljöförstöringen ensamma. Vi måste samarbeta med andra. Vi klarar inte heller arbetslösheten ensamma, utan måste samarbeta med andra. Så det ligger i tiden. Men samtidigt, när vi går in i en större gemenskap så får vi direkt påverka de besluten. När vi sitter ansvariga från svensk sida för att driva Europaunionen framåt så påverkar vi ju besluten mer än någonsin. Vi vill ju att Europa ska gå i en riktning som vi tror på: ökad sysselsättning, kamp mot miljöförstöringen och att Europa ska omfatta fler länder än vad som i dag är medlemmar. It's Time to Tell the Truth About
Joining the Euro - Jag är stolt över att den som kommer
från ett vanligt arbetarhem i Vingåker nästa år
får möjlighet att hålla i ordförandeklubban och ta ansvar
för 380 miljoner människor. Kommentar RE: En enkel arbetargrabb från Linz hade på 1940-talet liknande tankar Kommentar RE: Det är enligt min mening icke att ta sitt ansvar för 380 miljoner människor att genomföra ett ekonomiskt unikt fullskaleexperiment i syfte att skapa ett Euroland av de stater de 380 miljoner människorna anser att de är medborgare i. Hur hamnade vi i krisen? Utdrag ur Göran Persson, Den som är satt i skuld är inte fri Utdrag ur
Peeter-Jan Kask, Vägen in i och ut ur krisen Bland finansvalpar och finansministrar
En fuktig vind drog längs de tomma gatorna på Manhattan. Det var tio grader kallt. Vinden blåste genom märg och ben. Vi hade kommit till New York redan på lördagen för att anpassa dygnsrytmen till nästa veckas »road shows», de möten som anordnats med amerikanska investerare och placerare. Nu var det söndag och vi vandrade planlöst på jakt efter en lunchrestaurang. Vårvintern 1995 väntade regeringen fortfarande på genomslag för saneringspolitiken. Trots förslag om budgetförbättringar på över 100 miljarder kronor hade räntorna inte sjunkit påtagligt. Fortfarande måste svenska staten - The Kingdom of Sweden, som vi kallas i dessa sammanhang - låna upp stora pengar för att klara budgeten. Enligt Riksgäldskontoret behövdes lån på sammanlagt 560 miljarder tas upp under 1995 för att klara de nya underskotten och för att omsätta förfallande lån. Marknaden bestämmer räntorna och kronans kurs. Ett land som behöver låna stora belopp på markuaden får därför också tåla en granskuing på markuadens villkor. Finansministern får finna sig i att ställa upp inför långivarna och bli förhörd om vad man gjort och vad man tänker göra. Den här dystra söndagseftermiddagen hamnade vi till sist på en nedsliten, dåligt uppvärmd McDonalds-restaurang vid Washington Square. Jag hade sällskap av Staffan Crona, min pressekreterare Ingrid Iremark, planeringschefen Knut Rexed och chefen för finansdepartementets ekonomiska avdelning, Ingemar Hansson. Vi trängde ihop oss vid ett litet bord, huttrade i kylan och åt hamburgare. När jag sedan satt på hotellrummet såg jag plötsligt något svart krypa på väggen: Kackerlackor! Det var priset för den stränga order som gått ut vid hotellbokningen: Absolut inget överdåd. Vi skulle minnsann visa att inga underskottspengar slösades på lyxliv i utlandet. I bakhuvudet ringde Olof Palmes ord om ekonomiminister Gösta Bohman och budgetminister Ingemar Mundebo när de tog upp de första utlandslånen: Under Grands kristallkronor skrev de ut skuldsedlar på svenska folket. Själv hade jag rest en hel valrörelse i Sörmland och upprepat Palmes formuleringar. Jag rös inför tanken att hamna i ett sådant sällskap. Ohyra och snålblåst. Hamburgare på en ödslig bar långt hemifrån. Det var bara de yttre tecknen på en känsla av tröstlöshet och förödmjukelse. Utrycket den som är satt i skuld är icke fri förvandlades i New York från verkningsfull retorik till bitter realitet. Något mer förnedrande än att behöva stå i New York eller London och förklara svensk ekonomi och de svenska välfärdssystemen för 25-30-åriga flinande finansvalpar, det finns inte för en svensk politiker. Åtminstone inte för en socialdemokrat. Jag hade täta kontakter med Ingvar Carlsson i Stockholm under hela resan till USA. Mitt budskap till honom blev efterhand allt mer uppfordrande: Vi måste se till att komma ur vårt skuldberoende så snart som möjligt. Inramningen var påkostad. Eleganta sammanträdesrum högt upp i skyskraporna, ofta med vidunderlig utsikt. Exklusiv mat, kaffe och eleganta bakverk. Vare sig det var frukost, lunch eller middag saknades något vid taffeln. Det var ofta en ung publik jag ställdes inför. Sverige tillhör inte världsekonomins giganter och därför var det inte ovanligt att de yngsta handläggarna började sin bana med länder som Sverige. Frågorna som ställdes var av de mest skiftande slag. Det kunde gälla detaljer i pensionssystemet eller prognoserna för budgetutvecklingen. Många frågade om krisen i det svenska banksystemet. Andra frågor kunde röra ställningen i riksdagen och lönebildningen. Till de mer bisarra minnena hör att på ett lyxhotell i New York, sj älv iklädd smoking och inför en smokingklädd publik redogöra för den svenska facklig-politiska samverkan. Under den första tiden var misstron så stark bland åhörarna att jag nästan kunde ta på den när jag kom in i rummet. Jag såg på folks ansikten att de uppfattade den svenske finansministern som en förlorare från ett förlorat land. Jag hade några möten i London av det slaget. Jag noterade den trötta misstron. Här kom jag, en sosse från Sverige med ett budskap som man tyckte sig ha hört förut. Ecofin. EU-finansministrarnas regelbundna möten i Ecofinrådet hade en alldeles speciell atmosfär. Känslan av gemenskap var starkare där än i något annat politiskt organ jag deltagit i. Vid finansministermötet träffades fjorton ganska hårt pressade farbröder och en dam, Danmarks Mariaune Jelved. Alla hade samma helvete hemma. Var det inte fackföreningarna så var det arbetsgivarna eller andra ministrar som aldrig riktigt ville förstå vad ekonomin krävde. Här fick finansministrarna en möjlighet att träffa människor som begrep vad det handlade om. Här kunde man tala ut med likasinnade. Vi var verkligen kolleger. De täta mötena och känslan av kollegialitet gjorde att det alltid var näst intill hundraprocentig närvaro. Med undantag av den gången jag måste klippa gräset vid min sommarstuga... Själva mötena handlade väldigt mycket om teknik, om skattesatser hit och dit, om invecklade skattefrågor som EUkommissionärer formulerade på ett sätt som var nästan obegripligt. Ett markant undantag utgjorde den kommissionär som hade hand om de ekonomiska frågorna när jag kom in Ecofin, dansken Henning Christophersen. Christophersen var utomordentligt skicklig. Han hade varit både finansminister, utrikesminister och kommissionär två perioder och spelade en viktig roll för Sverige under EU-medlemskapsprocessen. Henning Christophersen var väldigt erfaren och hade stor överblick. Han hade också den danska fördomsfria hållningen till det mesta, vilket gjorde att han alltid hade politisk förhandlingsmån. Det var en imponerande person, som jag sedan hade glädjen att rekrytera till det svenska Östersjörådet. Jag låg lågt under de första mötena och smälte in i miljön, som jag alltid gör när jag kommer som ny till en församling. Jag lyssnar, ser efter vem det är som är den drivande kraften, vilket för det mesta visar sig vara någon helt annan än den som är den formelle ledaren. Så är det första gången i en ny studiegrupp, så var det första gången jag kom in i kommun-styrelsen i Katrineholm och i den svenska regeringen. Så var det också i Bryssel. Jag har liknat Ecofin-rådet i Bryssel vid kommunstyrelsemötena i Katrineholm. Skillnaden var inte stor. 15 personer runt bordet på båda ställena. Samma typer. Samma sociodynamiska spel i gruppen. Sättet att argumentera och spelet gruppen var påfallande likartat. Jag roade mig ibland med att sätta egna smeknamn på mina Ecofin-kollegor, hämtade just från kommunstyrelsen i Katrineholm.
Snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj Snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj
Sakfrågan om EMU, euron och folkomröstningen har jag redan svarat på. Det finns ingen anledning att skapa någon som helst osäkerhet. Vi fullföljer den linje som vi har lagt ut. Vi vill se hur avtalsrörelsen går. Det är det första. Om jag skulle komma med något litet klagomål kan jag säga att jag tycker att det är lite trist att vi beskriver de på den ena sidan som absolut goda och de andra som absolut onda. Jag tror faktiskt att det finns nyanser i den här frågan omkring euron som talar både för och emot, och man får väga dem. Jag har vägt det här mycket noggrant under flera år och har kommit fram till att det är bra för Sverige om vi är med därför att det ger ett skydd mot det internationella kapitalet. Om jag skulle ha samma retorik som Birger Schlaug skulle jag säga att på ena sidan står vi som står för välfärdsstaten, som står för ett engagemang, som har en stor offentlig sektor och den modell som vi har byggt upp i Sverige. På andra sidan står Birger Schlaug ihop med det internationella kapitalet, som vill spekulera sönder den svenska ekonomi som vi har. Så vill inte jag säga. Det är lite för enkelt. Jag hoppas att den som kommer efter Birger Schlaug avstår från den typen av grova förenklingar. Här finns nämligen argument för och emot, och frågan är utomordentligt viktig och komplicerad. Detta är det största politiska beslut som vi kommer att medverka i, Birger Schlaug och jag. Det är jag övertygad om. EMU och federalismen, Göran Persson i boken "Den som är satt i skuld är icke fri" Affärsvärlden om Göran Perssons bok (Den som är satt i skuld....) Statsminister Göran Persson är kritisk till
förslaget från Tysklands utrikesminister Joschka Fischer om ett mer
federalt styrt EU. - Jag tror inte på hans vision, jag tror den är kontraproduktiv. Han går så långt att han praktiken skissar ett Europas förenta stater med direktvald president, regering och första-och andrakammare, säger Göran Persson. - Jag tror att det finns väldigt lite stöd för det här i Europa. Det finns en del engagerade och övertygade federalister, de gillar det. Men jag tror inte att om man frågar i kretsen av stats- och regeringschefer att det är mer än någon som tycker att det där ärenklok idé. Däremot skapar det spänningar, säger statsminister Persson. Göran Persson om humlan - öppningstal partikongressen, utdrag "Göran Persson bara värd förakt"
Referat från Persson vid SAP-kongressen
Partiledardebatt 99-11-30 om folkomröstning Riksdagen 1996/97:78 Torsdagen den 13 mars Anf. 38 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! En sak är säker: vi vet att vi nu har kommit så långt att vi har greppet om de offentliga finanserna, grunden för välfärdssamhället. Ja, vi har höga skatter i Sverige. Vi har
också ett stort välfärdssystem. Men våra inkomster och
våra utgifter är i balans. Vi bestämmer över det
själva. Det är ni som sitter i den här lokalen som har att
förfoga över besluten, inte marknadens krafter. Den frihetskampen har
vi genomfört, och i den meningen var det viktigt att framhålla att
den som är satt i skuld är icke fri. Persson, leg kongresspsykolog Anders Isaksson, Dagens Industri 2000-01-21 Att Konkurrensverket råkade rekommendera
anslutning till EMU som botemedel mot den höga svenska prisnivån
samma dag som den socialdemokratiska partiledningen tog ställning för
ett ja till valutaunionen kan förstås ha skett av en slump, men
varför förutsätta det osannolika? Alltsedan Göran Persson i
december 1998 meddelade att partiet skulle kalla in en extrakongress om
EMU-frågan har det politiska och byråkratiska etablissemanget
ställt in sig på ett kommande ja, en slutsats som baserats på
den enkla insikten att ingen gör sig sådant omak för att
bekräfta status quo. I motsats till marknadsföringen av varor och tjänster kan emellertid säljarna av politiska idéer inte hoppas på snabba genomslag. Målet är snarare att åstadkomma en glidning i sinnelag och attityder, att vänja människor vid förändringar och att successivt vinna acceptans för dem. Politiker som gärna pekar med hela handen blir sällan långsiktigt framgångsrika, demokratiska system kräver per definition långsamhet och ett lagom mått av skenbar obeslutsamhet för att känslor av sympati och förståelse ska sjunka in i både partimedlemmar, sympatisörer och väljare. Förre statsministern Ingvar Carlsson har
fått mycket beröm för sitt resoluta sätt att styra in
Sverige i EU, men priset blev den eftersläpande negativa opinion som
Persson nu försöker vända. Om partiet i stället långt
tidigare inlett en försiktig orientering mot EU skulle Sverige redan ha
varit med i EMU och opinionen förmodligen varit mer entydigt positiv till
medlemskapet. Oväntade utspel skapar inte bara en bas för
en legitim opposition utan urholkar också partiledarens auktoritet,
reducerar honom/henne från rollen som talesman för partiets
idéer till part i en intern konflikt. Partiledaren bakbinds av sitt eget
eller - som i fallet med EMU - av sin företrädares plötsliga
kursbyte, den primära uppgiften blir att besegra oppositionen och inte att
företräda och symbolisera enigheten. Hittills har allt gått Perssons väg, men
vill han erövra mästerskapet måste han också vinna
kongressens bifall till maximal handlingsfrihet, utan krav på
folkomröstning. I riksdagsdebatten i onsdags duckade han inför Gudrun
Schymans hot att bryta samarbetet om inte EMU-frågan avgjordes i en
folkomröstning, rimligen för att han föredrar ett avgörande
i riksdagen. Sakligt och politiskt finns heller inga skäl att fråga
folket, även efter nästa val lär ju s, m, fp och kd representera
en 80-procentig majoritet. Persson inte orolig för kongressnej till EMU 1 januari 2000 (TT) -- Statsministern är inte orolig för att den socialdemokratiska partikongressen i mars ska säga principiellt nej till svenskt medlemskap i EMU. - Jag tror inte vi kommer att hamna i någon extrem ståndpunkt, sade Göran Persson i en intervju med Sveriges Radios Ekoredaktion på nyårsdagen. De extrema ståndpunkterna är, enligt Persson, ett definitivt ja till att gå med i EU:s valutaunion, eller ett definitivt nej. Han räknar med att kongressen kommer att fortsätta stödja regeringens och riksdagens nuvarande linje - att vänta och se och senare ta ställning till medlemskap. Han anser fortfarande att det skulle göra stor skada för Sverige om kongressen sade nej definitivt. Tidigast andra halvåret 2001, eller våren 2002, kan det bli aktuellt att fundera på om vänta och se-linjen ska ändras, enligt Persson. Först då går det att avgöra om fack och arbetsgivare har lyckats enas om nya löneavtal som samhällsekonomin klarar. Göran Persson i SvD Brännpunkt 99-12-31 Jag menar att den ekonomiska och monetära unionen är det största ekonomisk/politiska samarbetsprojekt någonsin i vår del av världen, som också starkt påverkar Sverige - allrahelst som ju euroområdet är vår i särklass viktigaste exportmarknad. Det socialdemokratiska partiet har under det gångna året intensivt diskuterat för- och nackdelar med ett svenskt EMU-medlemskap. I linje med partikongressens beslut i Sundsvall I997 har vi noga följt EMU-processen i andra länder och i våra systerpartier i Europa. Regeringens framgångsrika ekonomiska politik har dessutom gjort att vi svenskar nu har möjlighet att utifrån en ekonomisk styrkeposition välja om (kurs här) och när vi vill att Sverige deltar i EMU:s tredje steg. Persson vill inte in i EMU
Ja nu eller ja senare? Göran Perssons besked i en intervju med Financial Times var naturligtvis avsett för utvärtes bruk. Persson säger till världen att Sverige är ett pålitligt EU-land. Han har inget val för i motsats till Danmark och England har Sverige inget undantag från Maastrichtfördraget som ger oss rätt att - när kriterierna uppfyllts - stå utanför i all oändlighet. Statsministerns uttalande är en självklarhet. Icke desto mindre har nejsägarna inom den rörelse han leder blivit besvikna och förbannade. De har inte insett att Göran Persson är deras främste bundsförvant. Så länge han är partiledare och statsminister kommer Sverige inte att gå med i EMU. Om statsministern velat få med sig rörelsen på en svensk ansökan om medlemskap så snart som möjligt borde han ha gått in i debatten långt tidigare. Nu finns ingen realistisk möjlighet att till partiets extra kongress i mars driva fram alternativet "ja nu". Det blir "ja senare" vilket i klartext är "nej nu". Men, invänder någon, kan inte Göran Perssons tystnad i EMU-debatten bero på vad han själv säger - att ge tid för debatt och eftertanke? Låt oss förbigå svaret och rikta uppmärksamheten mot en långt trovärdigare förklaring i händelse av att Persson verkligen är för EMU. Ett klart ställningstagande för skulle ge Gudrun Schymans vänsterparti möjlighet att skära pipor i vassen. Min tro är dock att taktikern Persson i så fall skulle ta förlusten nu och inte nära nästa riksdagsval. Nej, Persson är motståndare till svenskt medlem skap i EMU. Den fasta växelkurspolitiken ledde till katastrof under regeringen Bildt. Med flytande väx elkurs har Sverige klarat sig bra genom Asienkrisen och räntegapet till euron är nästan obefintligt. I stället för en uppslitande strid inom rörelsen kan Sverige - utan att någonsin säga definitivt nej - dra frågan i långbänk utan att, som Persson ser det, skada svensk ekonomi. En folkomröstning kan det bli hösten 2001 eller efter riksdagsvalet 2002. Ett Nej får inte vara för evigt för då måste vi lämna EU. Alternativen blir alltså - oavsett hur de utformas - Ja nu och Nej nu vilket kan skrivas Ja senare. Vilken linje tror ni vinner? SWEDEN: We will join euro,
says PM Sweden's prime minister has admitted that his country will inevitably join the euro at some point in the future. The statement by Göran Persson, in an interview with the Financial Times, will further stir up domestic debate ahead of a congress of his Social Democratic party next March, at which he and the party will seek to form a final position on Sweden's entry to the single currency. "It's impossible for us to say no. We have only two options. 'Yes, we want to enter now' or 'Yes, we want to enter later'," he said. If the capital markets, as seems likely, take this as a clarification of the Swedish leader's position, Swedish government bond yields - now trading at a premium of just under 50 basis points over German equivalents - could fall. That would lower the interest burden on government debt, still well above the Maastricht limit of 60 per cent of gross domestic product. Mr Persson aims to state his own position around Christmas or early next year, despite rising pressure on him to make his opinions known earlier. Last week the tabloid Aftonbladet, the country's biggest Social Democratic paper, urged a "yes" to the euro on its front page and Lena Hjelm-Wallen, deputy prime minister, said the country could not maintain its wait-and-see approach much longer. The prime minister said he would resist pressure for an early statement of his views to allow a full national debate. "The political elite, the papers and the market may be demanding a yes to monetary union. But my electorate are not so strongly engaged in this discussion yet," he said. A recent opinion poll found that 45 per cent of Swedes supported euro entry, with 41 per cent against, and 14 per cent undecided. But opinion has swung wildly, from strong support for euro entry at the start of the year, to a predominantly negative view on it by mid-year. Many people outside the big cities remain highly sceptical about the project. Analysts say Sweden's strong economy, expected to grow by up to 4 per cent this year while inflation remains low, could complicate efforts to persuade Swedes of advantages of the single currency. Mr Persson declined to indicate the timetable for a euro referendum. If the March congress comes out in favour of Emu, a referendum could be held next autumn. A "yes" vote would enable Sweden to join the euro in 2002, the year that coins and notes are to be introduced into the single currency region. S-Redaktörer: Från och med nu går den svenska debatten om EMU in i sin avgörande fas och det som hädanefter sägs kan komma att bestämma tillvaron för långa och kommande släktled............ mer Statsminister Göran Persson, tillika partiordförande, har rätt när han utpekar EMU-frågan som den kanske största fråga som svenska folket stått inför i modern tid. Naturligtvis har socialdemokratin ett särskilt ansvar för att debattera frågan grundligt: det som till sist står på spel är ju en modell för jämlik fördelning som inte kommer att överleva euron. Att regeringen så länge avstått från att ta ställning bör därför ses som ett uttryck inte bara för räddhågad taktik, utan framför allt som ett tecken på respekt inför frågans djupa allvar. *** Den europeiska monetära unionen föddes definitivt inte ur ett djupt känt folkligt behov; från första början var det de europeiska eliternas projekt. I de syrefattiga rum (ofta slottsmiljöer) och vid de väldiga konferensbord där den monetära visionen utformades var inga av Europas miljoner arbetslösa synliga; nej i Maastrichtfördraget nämndes inte ordet arbetslöshet. I själva verket är ju det fantastiskt. Det vittnar om den makt de mest ensidiga teknokratiska idéer började erövra från och med åttiotalet. Motvilliga befolkningar har övertalats och närapå hotats med utpressning att ta ställning för EMU. Vi som undertecknar denna artikel har skilda synsätt på den Europeiska unionen. Några av oss har förblivit negativa till EU medan andra intar en positiv hållning. Gemensamt förkastar vi dock de principer den monetära unionen vilar på samt, naturligtvis, ett svenskt inträde i EMU. Och vi gör det med två huvudargument, ett demokratiskt och ett ekonomiskt. *** Det demokratiska argument som måste riktas mot EMU är att den berövar medborgarna praktiskt taget allt inflytande över penningpolitiken. Hur styrs den europeiska centralbanken? Sex ledamöter, utsedda på åtta år, med det enda målet att slåss för stabila priser, och i lag förbjudna att "ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller något annat organ" (artikel 107). Oberoende ekonomiska experter - "vilkas auktoritet och yrkeserfarenhet på det penning- och valutapolitiska området eller inom bankväsendet är allmänt erkända", som artikel 109 stipulerar - bestämmer över bärande bjälkar i den ekonomiska politiken. De är enligt lag förbjuda att lyssna på folkliga rörelser eller folkvalda överhuvudtaget! Vad det handlar om är att Europas folk kommer att regeras av ekonomiska experter. *** Makten lämnar demokratin. De som är positiva till EU tvingas åse hur den nyliberala ekonomismen går före löntagarnas Europa. De som förblivit negativa till EU ser ännu ett farväl till demokratin. I det avseendet speglar EMU troligen djupt liggande auktoritära traditioner i de europeiska samhällena, ja traditioner som måste härledas ända till tiden före demokratins genombrott. *** En europeisk stormaktsdröm av 1800-talssnitt pulserar i den monetära unionens hjärta. Vi tycker oss se den. Vi skräms av den. Euron mörklägger den utomeuropeiska världen: förklarar den som fiende i den globala konkurrensen. Det ekonomiska argument som den monetära unionen inte står rycken för är det faktum att Europas länder inom överskådlig tid kommer att uppvisa djupgående olikheter. En valuta och en ränta över detta stora område kommer att tvinga fram enorma spänningar. När dessa inte kan lösas med flytande växelkurs eller nationell räntepolitik måste de pysa ut på annat sätt. Hur? Genom att löntagarna får ta stötarna. *** Valuta och ränta kan inte variera - det kan däremot arbetslösheten i de olika länderna och regionerna. Därför avkrävs Europas löntagare en helt ny nivå av "flexibilitet" i den fullt genomförda monetära unionen och hur modeordet "flexibilitet" ska uttydas råder knappast någon oklarhet kring: Mindre trygghet! Piskan att flytta dit jobben finns! Svagare arbetsrätt! Och i sista hand - vanmäktiga fackföreningar. De som ser EMU som en försäkring mot globaliseringens negativa sidor har missuppfattat saken. Under en gemensam euro fråntas nationella regeringar instrumenten att parera de ofta våldsamma svängningarna i världsekonomin, på samma sätt som fasthållandet vid guldmyntfoten under Den stora depressionen drev ner enskilda länder djupt i massarbetslöshet. Euron gör folken maktlösa. *** Vi säger Nej till Den monetära unionen. Vi är dessutom övertygade om att svensk socialdemokrati behöver en övning i självförtroende. Inte på åratal har partiet vågat ta ideologisk ställning i någon avgörande fråga; den har i stort sett flutit med den marknadsliberala strömmen. Att i EMU-frågan våga uttala sitt Nej innebär i själva verket ett Ja till något annat och mindre tidsbundet: Modet att gå en egen väg, att hålla fast vid grundläggande demokratiska principer och idén om genomskinliga institutioner. En socialdemokrati som vågar detta kan äntligen sträcka på sig en smula. GÖRAN GREIDER LOTTA GRÖNING KENNETH LUTTI JAN G ANDERSSON PETER SWEDENMARK |