Vi har enats om att skapa ett fristående ekonomiskt råd om euron införs i Sverige
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO, Göran Tunhammar, vd Svenskt Näringsliv
Anna Ekström, ordförande Saco, Lars Isaksson, ordförande Landstingsförbundet, Sture Nordh, ordförande TCO,
Ilmar Reepalu, ordförande Svenska kommunförbundet
DN Debatt 1/9 2003

Den 14 september gör vi i Sverige ett viktigt val mellan två olika alternativ för vår framtid. Hur utfallet än blir kommer det att innebära en förändrad framtid för Sverige.

Vi företräder sex olika organisationer av vilka Saco och Svenskt Näringsliv tagit ställning för euron, LO förklarat sig neutralt och TCO, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet inte tagit ställning till frågan. Men vi som skrivit denna artikel ser fördelar med att införa euron och är angelägna om att Sverige ska vara så väl förberett som det någonsin går vid en övergång.

Om svenska folket väljer att rösta ja till euron blir det enklare och säkrare för de företag som vill handla med andra euroländer. Fler företag vågar sig ut på den europeiska marknaden. Med ökad handel stiger sysselsättningen och inkomsterna och därmed också skatteunderlaget. Vi får bättre förutsättningar att bevara och utveckla välstånd och välfärd.

Ett ja innebär också en ökad säkerhet för löntagarna. Nu kan kronans värde falla gentemot euron och detta får löntagarna betala för med högre priser på importvaror. Om vi går över till euron försvinner denna osäkerhet om löners och pensioners verkliga värde.

En övergång till euron innebär alltså ökad säkerhet och trygghet för företag och löntagare.

Ett nej till euron innebär att vi aktivt ställer oss utanför en central del av det ekonomiska samarbetet i EU. Det minskar vårt inflytande och riskerar att minska vår trovärdighet i EU. Det kan göra Sverige mindre intressant för utländska investerare och leda till att förutsättningarna för en god utveckling av utrikeshandel och tillväxt försämras. Hur ett sådant eventuellt framtida scenario skall hanteras och vad det kräver, har ingen kunnat utreda på ett tillfredsställande sätt.

Den ekonomiska utvecklingen kommer även i framtiden att svänga i konjunkturcykler. Perioder av stagnerande tillväxt och fallande sysselsättning kommer att avlösa perioder av hög tillväxt med risk för överhettning och inflation. Med en övergång till euron kommer den svenska riksbankens roll som inflationsbekämpare att övertas av ECB, Europeiska centralbanken.
Detta innebär ett bortfall av ett stabiliseringspolitiskt instrument - den nationella penningpolitiken. Vi anser att det är möjligt att kompensera detta bortfall med dels den gemensamma penningpolitiken, dels den nationella finanspolitiken.
Vi anser därmed att en övergång till euron inte skulle innebära någon allvarlig inskränkning av Sveriges möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik.

I dagens globaliserade värld är det dock en chimär att något land skulle kunna föra en helt självständig, av andra länder oberoende, ekonomisk politik. Däremot innebär naturligtvis ett ja till euron andra förutsättningar för penning- och finanspolitiken än ett nej. Vid en övergång till euron kan inte den svenska styrräntan avvika från den i övriga euroländer. Detta är en stor poäng med att gå över till euro. Vi slipper den riskpremie som svenska låntagare, inklusive staten, nu får betala för att den svenska kronan är en liten valuta som lätt kan påverkas av valutaspekulationer. Det innebär miljardbelopp i förtjänst för det svenska folkhushållet. Men det innebär också att penningpolitik och ränta inte kan avpassas specifikt för det svenska konjunkturläget. Med den allt starkare ekonomiska integrationen i EU kommer konjunkturförloppen i de olika EU-länderna att bli allt mer sammanfallande. Men det kan naturligtvis inte uteslutas att Sverige av någon anledning tillfälligt skulle komma ur fas med resten av EU. Därför får den svenska finanspolitiken större betydelse för vår egen ekonomiska politik om vi inför euron. Finanspolitik är skatter och offentliga utgifter. Hur stora dessa ska vara och vilken profil de ska ha tillhör politikens kärna och avgörs i praktiken alltid i förhandlingar både inom och mellan partier. I sådana förhandlingar finns det alltid en risk att stabiliseringspolitiska överväganden kommer i skymundan för andra viktiga avvägningar.

Sverige har under de senaste åren haft stabilitet i priser och statsfinanser. Det har lärt oss vilken fundamental betydelse detta har för våra respektive medlemmar. Vi och våra organisationer skulle aldrig ställa oss bakom något som på allvar riskerade detta.

Vi har ändå sett det som vårt ansvar att överväga om ytterligare något kan göras för att förstärka stabilitetsmålens ställning och anser att ett fristående ekonomiskt råd skulle kunna bidra till detta. Våra respektive organisationer har därför enats om att skapa ett sådant råd om euron införs i Sverige.

Det ekonomiska rådets uppgift skall vara att, med början år 2005, årligen i oktober lämna en huvudrapport samt en uppdatering av denna i maj. Huvudrapporten bör innehålla analyser av den ekonomiska politiken med utgångspunkt i reglerna i tillväxt- och stabilitetspakten, de av statsmakterna satta målen för de offentliga finanserna avseende statsutgifter och budgetsaldo samt effekter av automatiska stabilisatorer. Vidare bör huvudrapporten innehålla en analys av kostnadsutveckling, kapacitetsutnyttjande och konkurrenskraft för ekonomin som helhet.

Rådet skall inte lämna förslag till konkreta ekonomisk-politiska åtgärder och inte heller lämna förslag eller rekommendationer som riktar sig till de avtalsslutande parterna. Rådet skall i sina analyser och rapporter vara oberoende av våra respektive organisationer samt även från riksdag och regering. Rådet är alltså inte något korporativt organ. På förslag av våra organisationer utser dessa gemensamt sex ekonomer som skall ingå som ledamöter. Dessa utser sedan gemensamt en oberoende ekonom som ordförande. Ledamot i rådet får inte vara ledamot av riksdagen, statsråd, anställd i regeringskansliet eller centralt av ett politiskt parti. Ordföranden får heller inte vara anställd av eller ha uppdrag från någon av våra organisationer eller till dem anslutna medlemsorganisationer.

Detta ekonomiska råd innebär således inte någon förändring av den grundläggande rollfördelningen mellan statsmakterna och de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden. Riksdag och regering har ansvaret för den ekonomiska politiken och de avtalsslutande parterna har ansvaret för lönebildningen och andra kollektivavtal som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Rådet ska ta fram kvalificerade och oberoende analyser av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och bidra med ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt för den svenska ekonomiska politiken. Detta är vårt gemensamma bidrag till att vid en övergång till euro behålla fokus på stabila priser, sunda statsfinanser, högt kapacitetsutnyttjande och stark konkurrenskraft.

Det är allmänt känt att det hos svenska företagare finns ett massivt stöd för en övergång till euro. I och med tillskapandet av ett ekonomiskt råd av det slag vi här redovisat anser vi som företräder den fackliga sidan, att det är möjligt för löntagarna att tillgodogöra sig de vinster som ett euromedlemskap skulle innebära av stabil sysselsättning, höjda reallöner och en god välfärd.

Erfarenheterna av övergången till euro i det land som kanske liknar oss mest, Finland, är entydigt positiva. När finska LO:s ordförande Lauri Ihalainen i somras i Visby höll ett anförande om Finlands erfarenheter av euron sade han bland annat att: "Man har inte behövt ångra EMU-avgörandet: EMU har inneburit efterlängtad finansiell stabilitet samt stabila och låga räntor ... EU och euron innebär inget hot mot välfärdssamhället ... Man bör inte överskatta vikten av en egen penningpolitik."

En övergång till euro skapar förutsättningar för ökad handel, högre tillväxt, högre inkomster och större skatteunderlag och därmed bättre möjligheter för alla till välstånd och välfärd. Men självfallet är inga förändringar problemfria. Detta gäller konsekvenserna av såväl ett ja som ett nej. Men vi är helt övertygade om att eventuella problem vid en övergång till euro kan hanteras. Den överenskommelse vi nu träffat om skapandet av ett oberoende ekonomiskt råd vid ett ja till euron är vårt bidrag till detta och ett uttryck för vår gemensamma vilja att ta ansvar.

Buffertfonder - LO/Wanja Lundby-Wedin - Svenskt Näringsliv - Sture Eskilsson - Ebba Lindsö -SACO

Medborgare mot EMU - nejtillemu.com