|
LO
LO-chefen Wanja Lundy-Wedin har godkänt ett pensionsavtal värt minst 36 miljoner kronor för AFA Försäkrings förra vd Torgny Wännström, skriver Aftonbladet SvT 23/3 2009. Karl-Petter, Carl Bildt, Anders Borg och Assar Lindbeck "Wanja Lundby-Wedins ursäkt håller inte"
Det är ett stort ansvar att sitta i en bolagsstyrelse. Inte minst om bolaget, som AMF Pension förvaltar 290 miljarder kronor som ska trygga pensionerna för flera miljoner sparare.
- Jag vet inte om jag känner mig
överkörd LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, tjänar nästan 400.000 kronor LO - LO-Tidningen - LO-ekonomerna Transport - Fackliga EU-kritiker - Handels LOs kongress 2000 om EMU - protokoll EMU - fortsatt behandling
Tisdagen den 5 september -
EUs grundläggande uppdrag är att vara en union för fred och
säkerhet. Workers of Europe unite, you've only euro chains to lose We shall overcome Euroområdet går mot fiskal union. Men det sker till priset av demokratin. Monika Arvidsson LO-ekonom Transport: EU-fördraget måste behandlas som en grundlag LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen borde kräva ett undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen i förhandlingarna om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag. Vi ser att avsaknaden av nationell penningpolitik ställer
nya krav på politiken.
Vi har enats om att skapa ett fristående ekonomiskt
råd om euron införs i Sverige Facket måste facket bygga upp ett
internationellt samarbete. När allt fler beslut fattas utanför Sverige måste också facket bygga upp ett internationellt samarbete. Vi måste inse att om vi öppnat gränserna, som vi gjort tydligt i Europa, för både kapital, tjänster, varor och arbete, då måste vi också se Europa som en gemensam arena för hur vi bäst skapar tillväxt och fördelar kakan. Där måste vi hitta mycket bättre och mer insiktsfulla fackliga strategier, och jag tror vi är en bit på väg men har mycket långt kvar att gå. Det är ju det som är den stora frågan. Större än frågan om en gemensam valuta. Europafacket är ett
första, trevande försök att skapa en europeisk facklig struktur.
När ekonomin internationaliseras måste de fackliga arbetsmetoderna följa efter. Och därför kräver de fackliga organisationerna en femte frihet rätten till sympatistrejker över gränserna. På ett politiskt plan handlar Europafackets strategi om att lägga ett golv i det europeiska samarbetet. EU borde, anser man, arbeta mer med gemensamma minimiregler inom områden som arbetsrätt, barnomsorg, vidareutbildning och social välfärd. På det viset förhindras social dumpning. Löntagarnas trygghet ökar, vilket i längden (det visar all tillgänglig statistik) även gynnar den ekonomiska utvecklingen. Målet är ökad rättvisa, strategin är ett federalt Europa. Mot den bakgrunden känns det naturligt att Europafackets nye generalsekreterare kommer heta John Monks,s från brittiska TUC. Ljusår från Sverige Den brittiska fackföreningsrörelsen har länge varit mycket pro-europeisk och driver bland annat på för att Storbritannien ska ansluta sig till EMU. Fackets entusiasm grundlades under den löntagarfientliga Thatcherepoken, och har sedan manifesterats ytterligare sedan Tony Blair inte på allvar tagit sig an de stora utvecklingshämmande ojämlikheterna i det brittiska samhället. Därmed befinner sig både TUC och Europafacket ljusår ifrån EU-motståndarna i Sverige. Nu i april ställde LO-Tidningen den fråga som ska
besvaras i folkomröstningen: Anser du att Sverige ska införa
euron som valuta? - Jag är förvånad över att inte fler ser
behovet av mekanismer som kan träda in, om regering och riksdag inte
ensamma förmår att klara uppgiften Wanja Lundby-Wedin
och Göran Persson presenterar gemensamt program Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson presenterar "ett program för ett Sverige utan kronan". Trots att LO inte ska ta ställning till EMU. Men LO:s ordförande tycker inte att det gemensamma program
som nu ska presenteras innebär att hon tar ställning. EMU-papperen på bordet, Ringholm LO och förbunden kommer att fortsätta driva frågan att Sverige måste ha en stabilitetsreserv, en ekonomisk reserv på minst 100 miljarder att ta till, för att möta allvarliga ekonomiska kriser vid ett EMU-medlemskap. Något som partiordförande Göran Persson sagt nej till. På fredag ska partistyrelsen behandla frågan. Socialdemokraternas förtroenderåd tillsatte en gemensam arbetsgrupp SAP-LO som fick i uppdrag att "pröva frågan om strukturråd och buffertfonder och i övrigt utforma en politik i syfte att trygga hög sysselsättning och stabil välfärd". Arbetsgruppen som letts av finansminister Bosse Ringholm blev överens om en sådan ny finanspolitik i nio punkter. Den tionde punkten om stabilitetsreserven var det enda gruppen inte kunde enas om. Tyvärr är inte konflikten slut med oenigheten om stabilitetsreserven. Arbetsgruppen har inte avslutat sitt jobb. Ordföranden har inte kallat till slutsammanträde trots att resultatet var tänkt att presenteras på fredag för partistyrelsen. Ringholm meddelade i går att det inte blir någon rapport. "Man kan inte presentera ett gemensamt dokument som inte innehåller slutsatsen - att förorda ett medlemskap i EMU", hävdade han. LO-ledningen kunde hoppas att
EMU-mardrömmen var över, när statsminister Göran Persson
för några veckor sedan bestämde sig för att inte
tillgodose LO:s krav på buffertfonder. I stället hade den bara
börjat. På tisdagen beslutade LO:s representantskap, precis som styrelsen rekommenderat, att LO skall vara neutral i EMU-omröstningen. - Men styrelsen föreslår också representantskapet att ge LO:s styrelse i uppdrag att verka för en aktivare finanspolitik, sade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i sitt tal till "repskapet", och försäkrade att ett "neutralt LO inte är ett passivt LO". Lundby-Wedin pekade på framgångar i den arbetsgrupp
där LO och partiet, under Bosse Ringholms ledning, diskuterade
buffertfonderna. Svenskt Näringslivs vd Göran Tunhammar ger LO dagens
andra örfil. Professor Lars Calmfors är skeptisk till det ekonomiska råd LO nu talar om. Han menar att uppdraget bör ges från regeringen eller riksdagen, inte från arbetsmarknadens parter. Och en blandad sammansättning av partsrepresentanter och fristående ekonomer är, enligt honom, olämplig: - Regeringen behöver expertsynpunkter som en del av budgetprocessen. Medlemmarna i ett råd med den uppgiften bör få sitt uppdrag från politikerna, inte från arbetsmarknadens parter. Representanter för parterna hamnar då lätt i rollkonflikter, där det blir omöjligt att hålla isär deras ståndpunkter som ekonomer från vad de framför i egenskap av organisationsföreträdare, säger Calmfors. En enig LO-styrelse konstaterade måndagen den 7 april att kongressvillkoren för att LO ska kunna ställa sig positiv till ett svenskt EMU-medlemskap inte är uppfyllda. Styrelsen föreslår därför LOs representantskap att besluta att LO ska vara neutral i frågan om Sverige bör ansluta sig till den gemensamma valutan. Styrelsen ansåg att huvuddelen av villkoren från LOs kongress är uppfyllda, men menade att den viktiga frågan; vilka finanspolitiska åtgärder som ska kunna ersätta förlusten av en självständig penningpolitik vid ett EMU-medlemskap, inte har fått en tillfredsställande lösning. Eftersom våra medlemmar alltid löper störst risk att bli arbetslösa vid ekonomiska kriser är detta den viktigaste frågan när det gäller EMU-medlemskapet, säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin. Wanja Lundby-Wedin underströk också att det inte bara handlar om att ha verktyg för att hålla uppe sysselsättningen vid ekonomiska chocker. Den socialdemokratiska regeringens sysselsättningsmål är 80 procent, medan EUs är 70 procent. Eftersom vi har högre ambitioner måste vi också har kraftigare verktyg, säger Wanja Lundby-Wedin. LO-styrelsen beslutade därför också att föreslå representantskapet att LOs styrelse får i uppdrag att arbeta för en aktivare finanspolitik som bidrar till att trygga hög sysselsättning och stabil välfärd vid ett EMU-medlemskap.Klicka här för full text LOs förslag till en politik för full
sysselsättning och hög välfärd i valutaunionen - Jag vet inte om jag känner mig
överkörd Statsministern spelar ett
högt spel där LO:s beslut nu kommer att tolkas som ett stöd
för nej-sidan. Uppenbarligen missbedömde Göran Persson LO-styrelsens möjligheter att omtolka LO-kongressens krav. Kulturen inom fackföreningsrörelsen är en annan än den i politiken. I facket kör man inte över kongressbeslut efter hur konjunkturvindarna blåser. Partiordföranden förödmjukar LO:s ledning, örfilen drabbar Göran Johnsson i Metall, Ninel Jansson i Handels och övriga förbundsordförande likaväl som LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Med sitt uttalande om fondsocialism är Göran Persson tillbaka på ruta ett där han inledde sitt maktinnehav med att kalla LO ett särintresse bland andra. Det kommer att sätta spår i den fackliga politiska samverkan under lång tid. LO:s förslag om stabilitetsreserv och en långsiktigt hållbar finanspolitik har ingenting med fondsocialism att göra. Det är ett försök att ge kommande regeringar och riksdagar ett finanspolitiskt instrument att klara ekonomiska kriser utan att sysselsättning och välfärd äventyras. Det vet statsministern väl. Statsministern spelar ett högt spel där LO:s beslut nu kommer att tolkas som ett stöd för nej-sidan. Många inom arbetarrörelsen kommer att känna tveksamhet när socialdemokratin går arm i arm med folkpartiet och kristdemokraterna, två partier som i dag står långt ut på högerkanten. Därmed har Göran Persson gjort omröstningen till sin förtroendefråga. Nu blir det mer än någonsin hans ansvar att övertyga om att EMU är bra för Sverige. "Jag har inte bestämt mig" "Ja till EMU" har spruckit LO kommer inte att ta ställning i den kommande
folkomröstningen om euron LOs chefsekonom Dan Andersson har rätt:
LO:s styrelse kommer troligen att
avstå från att ta ställning för eller mot ett svenskt
medlemskap i valutaunionen EMU. När styrelsen träffas på
måndag är det mest sannolika att den konstaterar att LO-kongressens
villkor för att säga ja till EMU inte är uppfyllda. Ett medlemskap i EMU handlar inte främst om ekonomi, utan
om politik Nu strider ja-sidans falanger Folkomröstningen om kärnkraft 1980 föregicks av politiskt kattrakande. Manipulation, säger somliga. Än idag bråkas det om vad som lovades under kampanjen och vad folkets röst egentligen sade. Omröstningen har lämnat en bitter eftersmak. Går årets folkomröstning, om valutan euro, samma väg? Risken finns. Inte heller igår kunde LO:s styrelse ge något svar i EMU-frågan. Beskedet skjuts denna gång upp till den 7 april. Nu strider ja-sidans falanger. Utan buffertfonder röstar LO-folket nej till EMU, heter det. Med buffertfonder frestas borgerliga väljare att rösta nej, kontrar andra. Och socialdemokraternas ja-general Anders Sundström uppmanade häromdagen LO och de borgerliga att "lyfta sig" ur sina skyttegravar och enas. Vem inbillar sig att vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, moderaten Margit Gennser och ekonomen Nils Lundgren säger nej till EMU från samma utgångspunkter? Ibland hävdas det att bevisbördan ligger på ja-sidan, eftersom den förespråkar förändring medan nej-sidan vill ha status quo. Ett sådant resonemang haltar. Om Sverige väljer utanförskap när EMU-samarbetet utvidgas till nya EU-länder blir det inte fråga om något svenskt status quo. Och då är det viktigt att veta vems fördjupade utanförskap som gäller - centerns, vänsterpartiets eller Sverigedemokraternas? Dessutom har det bisarra nu inträffat
att enskilda LO-förbund redan har gått ut och tagit ställning
för euron utan att invänta resultatet av arbetsgruppens
förhandlingar. Svaret från kadern av LO-ombudsmän blir förstås att det handlar om representativ demokrati. Vi ombudsmän har blivit valda och fått mandat att fatta sådana här beslut åt medlemmarna, hävdar de förstås. Och det är naturligtvis sant. Men det sticker onekligen i ögonen att de fattar ett beslut som man i övrigt enats om inte skall hanteras enligt representativ princip utan medelst direktdemokrati. Dessutom är det i grund och botten en märklig tanke, att LO:s medlemmar skall betala fackavgift för att finansiera en opinionsbildning som har som främsta syfte att få dem själva att ändra sig i viktiga samhällsfrågor. Kränkande, skulle många tycka. Dessutom har det bisarra nu inträffat att enskilda LO-förbund redan har gått ut och tagit ställning för euron utan att invänta resultatet av arbetsgruppens förhandlingar. De anser sig alltså inte bundna av kongressens intentioner. Och naturligtvis har inte heller deras beslut föregåtts av någon intern omröstning. Trots att det är allmänt känt att deras medlemmar till övervägande delen tillhör nej-sidan. Det hela har kommit att bli en riktigt pinsam historia för LO. Varför skulle man prompt ge sig i kast med euron över huvud taget? LO skulle göra sin trovärdighet en tjänst om man gjorde som andra fackförbund har gjort och helt sonika förklarar att beslutet om ja eller nej till euro är något som man inte har med att göra utan med varm hand överlämnar till medlemmarna och resten av svenska folket att fatta. Strunta
i LO-basen Egentligen borde det inte spela så stor roll vad LO:s styrelse säger. Enligt LO-tidningen (28/3) har Metall, Pappers och Industrifacket redan bestämt sig för att driva frågan om ja till EMU. Med sådant eldunderstöd kanske statsminister Göran Persson kan klara sig utan draghjälp från LO-basen Wanja Lundby-Wedin. "LO:s styrelse är inte oense om någonting utan det
är arbetsgruppen som har fastnat i en lång rad principiella
frågor." LO-styrelse kommer inte att fatta
något beslut om EMU i morgon måndag den 31 mars 2003.
Kommentar av Rolf Englund: Vadan denna vacklan? När LO
skulle ta makten 1975 var LO-styrelsen (landssekretariatet) mer rakt på
sak: Regeringen säger ja till
EMU det gör inte LO Vill folkpartiet helhjärtat ha ett ja i
folkomröstningen om EMU? LO tvekar om euron Finns det något land
där en av de allra viktigaste frågorna - vilken valutaregim man ska
ha - kan avgöras av styrelsen i en intresseorganisation? Rörlig växelkurs, stabila statsfinanser som kan
anpassa efterfrågan LO kräver 10 miljarder per år för ja till EMU
"För det första är detta ingen fond, det är
ett höjt överskottsmål", skrev Munkhammar och fortsatte i samma
stil. Detta är vad jag kallar för koko-argumentation Facken tar inte ställning
till EMU EMU är en politisk fråga och därmed inget för
facket. Det anser en överväldigande majoritet av fackförbunden
inom LO, TCO och Saco, visar en kartläggning som Ekot gjort. Ekot 10/3 Kan LO kan lita på att buffertfonderna
kommer att finnas kvar för all framtid vid ett svenskt EMU-medlemskap?
Moderaterna har ju lovat att riva upp beslutet om de vinner nästa val.
Mitt argument gäller bara om LO:s krav på omfattande
buffertar och buffertfond genomförs. Men om nu inte arbetarrörelsen
kan ge buffertar till löntagarna så har de skäl att rösta
nej nu och avvakta. Finansminister Bosse Ringholm ville på måndagen
inte bekräfta vad andra vet, att LO viker sig i frågan om
buffertfonder. Det kan ju inte bli några fonder enligt LO:s ursprungliga
modell, eftersom det skulle äventyra ett svenskt ja till euron i
folkomröstningen den 14 september. Bara nu inte LO dummar sig Förslag om buffertfonder döms ut Regeringen är beredd att
avsätta drygt tio miljarder kronor per år till den buffertfond som
LO krävt för att säga ja till ett svenskt EMU-medlemskap. Ett
nyinrättat ekonomiskt råd skall lägga förslag om hur
pengarna bör användas. Sedan i november leder finansminister Bosse Ringholm en arbetsgrupp där ledande företrädare för socialdemokraterna och LO försöker hitta lösningar som skall göra det möjligt för LO att säga ja till EMU. Enligt vad DN erfar har Ringholms grupp nu enats om en modell som skall tillfredsställa LO. Bufferten väljer man att kalla "reserv": den skapas genom att överskottsmålet för de offentliga finanserna, som i dag är 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel, höjs till 2,5 procent. Höjningen med 0,5 procent motsvarar drygt 10 statliga miljarder kronor per år, som alltså enligt Ringholms grupp skall "avsättas i en särskild reserv" för att kunna användas till att motverka nedgångar i konjunkturen. Reserven skall också kunna utnyttjas för att möta de demografiska problem Sverige står inför med en åldrande arbetskraft och växande kostnader för äldrevården. Reserven skall tidigast börja byggas upp 2007, ett år efter det planerade EMU-inträdet, och storleken skall omprövas när avsättningarna inte längre kan motiveras av "demografiska skäl". Reserven skall utnyttjas om svensk ekonomi efter ett EMU-medlemskap drabbas av en djup lågkonjunktur eller överhettning, och den räntepolitik som bedrivs av Europeiska centralbanken, ECB, inte är anpassad till svenska förhållanden.
Stefan Carlén: Det finns risk för att LO:s och socialdemokraternas arbetsgrupp medvetet förhalar presentationen av sin rapport om stabiliseringspolitiken vid ett svenskt EMU-medlemskap, i förhoppning om att debatten inför LO:s representantskap den 22 april blir kort. Det säger Stefan Carlén, förbundsekonom i LO-förbundet Handels, till Nyhetsbyrån Direkt. Stefan Carlén väntar otåligt på arbetsgruppens diskussionsresultat, men konstaterar att han får samma svar som media av sina fackliga kollegor. Nämligen att inget är klart ännu. "Det är deras taktik", säger Stefan Carlén som påpekar att den breda fackliga debatten i EMU-frågan uteblir så länge inget konkret förslag läggs fram. Han anser att representantskapet representerar det fackliga etablissemanget som är intresserat av att EMU-frågan "klubbas igenom snabbt". Mitt argument gäller bara om LO:s krav
på omfattande buffertar och buffertfond genomförs. Men om nu inte
arbetarrörelsen kan ge buffertar till löntagarna så har de
skäl att rösta nej nu och avvakta. En försiktighetsprincip vid allt beslutsfattande är att inte bestämma sig förrän man behöver. Ett förledande argument är att man kan vänta med att rösta ja till EMU. Det går att rösta nej nu och rösta ja sedan. På så sätt får man faktiskt två röstsedlar. Smart eller? Den tes jag driver är att det faktiskt kan vara riskabelt att rösta nej nu och hoppas att man kan rösta ja sen, då man vet mer om hur det blir med EMU. Det Keynes gjorde var att visa att staten måste balansera marknadskrafterna genom att över eller underbalansera budgeten eller genom en stimulerande penningpolitik. Om Sverige vill ha hög grad av handlingsfrihet måste det stå utanför EMU eller alternativt kraftfullt stärka statsmaktens förmåga att stabilisera konjunkturen. Frågeställningen nu är inte bara om Sverige skall gå med i EMU utan om Sverige skall gå med i EMU med mer politik och mindre utrymme för marknadskrafter. För det är så här enkelt. Det finns påtagliga tillväxtfördelar med ett EMU-medlemskap; lättare att jämföra priser, mindre växlingskostnader, lättare för företag att jobba i flera länder och handeln underlättas. Men det finns också betydande risker för sysselsättningen. Det har inneburit att LO:s kongress krävt buffertfonder, ett ekonomiskt råd att påverka lönebildningen som krav för att säga ja till EMU. Men är då LO riktigt klokt? Ja. Det LO vill ha är bara ekonomisk politik enligt Wigforss eller Keynes och garanti för att staten uthålligt orkar motverka en lågkonjunktur. 90-talskrisen får inte upprepas. EMU-medlemskap behöver inte vara ett hot mot sysselsättningen i Sverige. I EMU blir den nationella finanspolitiken mer kraftfull. Ett EMU-medlemskap ger mindre utrymme för fria kapitalrörelser och de finansiella marknaderna blir svagare. Sverige bör, om vi går med skaffa sig mycket starka statsfinanser som tillåter en betydande nationell handlingsfrihet för att i besvärliga konjunkturlägen kunna stabilisera produktion och sysselsättning. Jag tror att den tveksamme folkomröstaren kommer att påverkas av om Sveriges skapar en nationell handlingsfrihet så att vi kan kompensera för det verktyg vi förlorar genom att riksbanken makt övergår till den europeiska centralbanken. Men säger den tveksamme läsaren. Om jag röstar nej nu kan jag rösta ja i framtiden. I ett annat läge kan vi tvingas med i EMU - utan att ha förberett oss. Ur försiktighetsperspektivet är det rationellt att nu gå med i EMU om man tror att det kan bli omröstning någon gång i framtiden utan vänstermajoritet i riksdagen. Men mitt argument gäller bara om LO:s krav på omfattande buffertar och buffertfond genomförs. Men om nu inte arbetarrörelsen kan ge buffertar till löntagarna så har de skäl att rösta nej nu och avvakta. Finansminister Bosse Ringholm ville på
måndagen inte bekräfta Högaktuellt Jag hoppas att jag, tillsammans med andra
fackliga ledare, ska kunna verka för ett svenskt EMU-medlemskap. Men det
förutsätter att LO-kongressens krav har uppfyllts Jag har två förhoppningar inför folkomröstningen om EMU den 14 september. För det första hoppas jag på ett högt valdeltagande. LO kommer att bidra med en bred folkbildnings- och informationsinsats för att underlätta för LO:s medlemmar att ta ställning. För det andra så hoppas jag att jag, tillsammans med andra fackliga ledare, ska kunna verka för ett svenskt EMU-medlemskap. Men det förutsätter att LO-kongressens krav har uppfyllts. Vi har kommit en bit på väg, men en hel del återstår för att LO ska kunna säga ja till EMU. Varför ställde då LO-kongressen upp villkor för ett ja till EMU? Räcker det inte att EMU ger vissa säkra vinster som följd av minskad valutarisk, att växlingskostnaderna försvinner inom euroländerna och att sannolikheten är stor för ökade investeringar, ökad export och lägre konsumentpriser? Vi vet av erfarenhet att när arbetslösheten ökar, så drabbar den LO-medlemmar mer än andra. Därför anser vi att det ska skapas utrymme och verktyg som gör att riskerna i dåliga tider kan utjämnas mellan olika grupper. Medlemskap i EMU ställer större krav på politiken på nationell nivå. Ska vi även fortsättningsvis kunna ha höga ambitioner för såväl arbete som välfärd, så måste vi stärka den nationella politikens möjligheter. Vi har lärt oss av 90-talets kris. Vi ska inte åter behöva hamna i en situation då vi tvingas välja mellan arbete och välfärd. Vi ska inte en gång till behöva se en dramatisk höjning av arbetslösheten och försämringar i kvaliteten i vården, omsorgen och skolan. Därför vill LO nu att det skapas resurser för trygghet i framtiden, genom så kallade buffertfonder. Buffertfonderna måste vara av en sådan omfattning att en framtida regering inte behöver låna i stor omfattning för att klara en ekonomisk kris. LO-kongressens grundhållning till EMU förutsätter att ett medlemskap i valutaunionen går att förena med en aktiv politik för trygghet och rättvisa. Vi ska inte behöva välja mellan arbete och välfärd. Först då det står klart, kan LO säga ja till svenskt deltagande. LO-krav 1: Ett av LO-kongressens villkor är att lönebildningen visat sig vara tillräckligt stabil. Vi har under de senaste åren klarat reallöneökningar för medlemmarna samtidigt som sysselsättningen har ökat. Vi har goda förhoppningar om att kunna klara det också i framtiden. LO-krav 2: Ett annat villkor för LO är att det inrättas ett strukturråd ett nytt ekonomiskt råd. Fackliga och arbetsgivarorganisationer ska där tillsammans med andra aktörer söka skapa samsyn kring de ekonomiska förutsättningarna. LO-krav 3: Det tredje villkoret från LO-kongressen är att buffertfonder ska skapas för att kunna motverka arbetslöshet vid ekonomiska kriser. Förslag om buffertfonder döms ut Man kan ana konturerna av en uppgörelse
S och LO Gruppen förefaller var hyggligt överens om att någon form av nytt ekonomiskt råd ska stiftas. I detta råd kan sitta ett antal erkända ekonomer, också från arbetsmarknadens parter. Rådets uppgift blir att dels vaka över att lönebildningen ligger i takt med konkurrentländerna, dels ge rekommendationer om när extra åtgärder måste sättas in i den ekonomiska politiken för att motverka en djup svacka med risk för ökad arbetslöshet. Gruppen verkar också vara överens om att i statsfinanserna skapa en sorts buffert för att mildra en djup lågkonjunktur eller ekonomisk kris. Bufferten kan skapas genom att man årligen sätter av en marginal på några procent av statsbudgeten till en särskild konjunkturmarginal. En sådan årlig reservation växer snabbt till ett kraftfullt instrument i stabiliseringspolitiken. Man har också vädrat idén att till bufferten föra över från Riksbanken den del av valutareserven som blir över när Riksbanken har levererat in sin obligatoriska del av Europeiska centralbankens (ECB:s) gemensamma valutareserv. Om riksdagen (som ju äger Riksbanken) så vill skulle bufferten kunna få ett rejält startkapital. Det nybildade ekonomiska rådet kan rekommendera regering och riksdag när pengarna ska användas för att stimulera ekonomin med till exempel en tillfällig momssänkning eller sänkning av arbetsgivaravgiften. Pengarna ska också kunna användas i arbetsmarknadspolitiken, till exempel i insatser för att höja arbetskraftens kompetens. Det fiffiga med den här lösningen är att det skapas en sorts buffertfond, som LO visserligen inte disponerar, men ändå har ett visst inflytande över. Det återstår sedan att se om LO:s representantskap, som träffas den 22 april, ställer sig bakom konstruktionen. LO utlyser extra EMU-konferens LO har kongressbeslut på att säga ja till EMU men med villkoret att det inrättas buffertfonder, med statliga miljarder som kan användas i krislägen för att motverka arbetslöshet. Men den socialdemokratiska regeringen vill inte ta ut någon extraskatt för att inrätta buffertfonder, och en majoritet i riksdagen säger blankt nej till kravet. Regeringen tycker att det räcker med överskottsmålet i de offentliga finanserna. Därför har socialdemokraterna och LO tillsatt en arbetsgrupp med bland andra finansminister Bosse Ringholm som ska försöka utarbeta en kompromiss. Den ska sedan LO:s representantskap ta ställning till i april. Metallordföranden Göran Johsson, som ingår i arbetsgruppen, har redan lanserat ett kompromissförslag: Samtliga partier ska skriva under på målet om att det ska finnas ett överskott i de offentliga finanserna. Dessutom ska det upprättas ett omskolningsavtal mellan arbetsmarknadens parter Det är en klar övervikt för nej-sidan bland de
socialdemokratiska väljarna - 46-39. Och bland LO-medlemmarna är en
stor majoritet EMU-motståndare - 57-29. "Vad skall Riksbanken göra
mellan nio och fem när Sverige har gått med i
EMU?" EMU mer än pengar
Går verkligen allt för sig i dagens
Sverige? LOs remiss-svar om buffertfonder "Motsättningarna mellan LO och SAP
och Folksamdirektör vägrar att vittna
I måndags diskuterade
LO:s styrelse hur lönebildningen ska hanteras, akut i år och
långsiktigt inför LO:s remissvar på EMU-utredningen, som ska
lämnas 1 november. Spring inte ifrån
facket, Persson LO-Wanja om EMU och tidpunkten för
folkomröstningen Persson nobbar LO:s EMU-krav
"Jag tycker att Persson trots allt lämnar en liten
öppning för att höja överskottsmålet. Och om
tillräckligt många remissinstanser tycker det tror jag att han kan
komma att ändra sig", säger Wanja Lundby-Wedin. "Allt gick korrekt till"
Folksam borde avstå från sådana
här affärer "Motsättningarna mellan LO
och SAP och Aftonbladet har på ledarplats i flera artiklar berättat om motsättningarna mellan LO och SAP och konflikterna inom LO vad gäller EMU. Gårdagens partistyrelsebeslut kan på ytan tolkas som att arbetarrörelsen nu står rätt så enad. Så är det inte. LO har inte tagit ställning än. Visserligen står ordförande Wanja Lundby-Wedin bakom partistyrelsebeslutet, därför att det uppfyller partikongressens krav. Dock kvarstår LO-kongressens krav. Även om Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna bland EU-länderna så anser vi att det finns skäl att när växelkursen upphör som nationellt instrument, öka den nationella handlingsfriheten vad gäller finanspolitiken , skriver partistyrelsen. Det kan tolkas som en seger åt LO som hävdar att det krävs ett större överskott i statsbudgeten än dagens nivå och att buffertfonder bör skapas för att rädda sysselsättningen vid kris. Partistyrelsen skriver vagt att arbetsgruppen skall vara klar i god tid före folkomröstningen. Förmodligen innebär det att gruppen ska komma fram till något tidigt i vår. Först därefter bestämmer sig LO. Det socialdemokratiska förtroenderådet ska emellertid ta sitt EMU-beslut redan 16 november. Då finns ingen samlad analys från arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar. Det är olyckligt och ger sken av att socialdemokratin återigen försöker hindra en rejäl och bra debatt om EMU. För de flesta är frågan om hur Sverige ska hantera överhettning och lågkonjunktur utan att arbetslösheten ökar avgörande för deras inställning till EMU. Förhoppningsvis tar förtroenderådet detta på allvar. Varken demokratin eller EMU-projektet mår bra av att svåra frågor mörkas. Stabiliseringspolitik i
valutaunionen (SOU 2002:16) Socialdemokratiska EMU-skeptiker LO-Wanja om EMU och tidpunkten
för folkomröstningen I en intervju i fredagens upplaga av LO-tidningen sa Wanja Lundby-Wedin att "mycket talar för att det är bäst (att rösta, reds.anm) under våren nästa år eftersom en folkomröstning på hösten krockar med avtalsrörelsen som tar fart under hösten." Det var stora nyheter för de flesta bedömare, som riktat in sig på en folkomröstning först nästa höst. Den oväntade LO-omsvängningen fick kronan att i fredags eftermiddag börja stärkas mot euron. I den asiatiska handeln under natten till måndagen svensk tid kostade euron 8,99 kronor, vilket är den starkaste kronnivån sedan april. Och LO ville på måndagen tona ned uttalandet. "Det finns inget beslut från vare sig styrelse eller kongress. Det är mer Wanja Lundby-Wedins personliga funderingar", sa Gunilla Lundén, presschef på LO, till DI. Artikeln i LO-Tidningen finns på http://lotidningen.lo.se/nyheter/artikel.asp?type=ARTIKEL&nID=465 Däri sägs bland annat att - Jag ska försöka få konsensus för ett ja till EMU. Men först måste riksdag och regering ta beslut om buffertfonder och strukturråd. Även lönebildningen måste bli stabilare. Så tolkar Wanja Lundby-Wedin förra LO-kongressens beslut att säga ja till EMU, under vissa förutsättningar. - LO:s styrelse har att välja mellan att säga ja eller inte ta ställning alls. Kongressen har inte gett oss mandat till ett nej, säger Wanja Lundby-Wedin. Om Transport och Handels väljer att trots att förutsättningarna uppnås hålla fast vid ett nej kan ett majoritetsbeslut bli aktuellt. Men konsensus är naturligtvis målet, betonar hon. I LO skriver en arbetsgrupp, där förbunden ingår, ett remissvar på den statliga EMU-utredningen som presenterades i mars i år. Remissvaret ska vara hos regeringen senast den 1 november. Kommittén hade förslag på förändringar av stabiliseringspolitiken vid svenskt medlemskap i EMU. Men deras slutsatser är inte sådana att LO kan ställa sig bakom dem. LO ska också invänta propositionen innan styrelsen kan ta beslut om att säga ja. Utredningen föreslog inte buffertfonder med statliga subventioner utan ansåg att om parterna kan bygga upp sådana själva så är de välkomna. - Det är inte rimligt att löntagarna ska ta både kostnaden och hela risken. Därför anser vi att hela kostnaden ska smetas ut med hjälp av statliga subventioner, säger Monika Itri-Arvidsson, LO-ekonom. LO:s uppfattning skiljer sig också när det gäller kravet på strukturråd. I EMU-utredningen föreslås ett finanspolitiskt råd utan deltagande av arbetsmarknadens parter. Bäst att folkomrösta på våren Frågan är om LO kan påverka innehållet i en kommande proposition så att LO kan bli drivande för ett ja i folkomröstningen. Även lönebildningen måste vägas in, men kommer inte att behandlas i remissen. LO är bundet till att skaffa bästa möjliga förutsättningar inför folkomröstningen. När ska en sådan äga rum? - Mycket talar för att det är bäst under våren nästa år eftersom en folkomröstning på hösten krockar med avtalsrörelsen som tar fart under hösten. Men räcker tiden till att genomföra både buffertfonder, strukturråd, stabilare lönebildning och en bred folkbildningssatsning om EMU innan våren nästa år? - Allt hinner regering och riksdag inte genomföra. Men det räcker med att beslut tagits om buffertar och strukturråd och att tron stärkts på att lönebildningen fungerar hyggligt, säger Wanja Lundby-Wedin. Går verkligen allt för sig i
dagens Sverige? Det är häpnadsväckande att Finansinspektionen behöver pricka LO:s ordförande. Det är nästan lika häpnadsväckande att Svenskt Näringslivs ordförande Sören Gyll sitter kvar trots en storkonkurs. Vi har sett den ena företagsskandalen i USA efter den andra - Enron, Worldcom etcetera. Men när rättvisan börjar mala over there sker det med besked. Direktörer hämtas av polis och får handbojor som vanliga bovar. Så är det inte i Sverige. När Finansinspektionen prickar Folksam för felaktig redovisning i samband med en anmärkningsvärd försäkringskonkurs, går vd Tore Andersson till angrepp mot tillsynsmyndigheten. Den är okunnig och kan inget, svarar Folksams vd fräckt. Med tanke på att Folksam vid försäljningen av återförsäkringsbolaget Folksam International i praktiken har anklagats för något som liknar bedrägeri, är svansföringen onekligen hög. Kanske tror sig Folksamledningen vara immun från ansvar eftersom ordförande i Folksam Sak, tidigare moderbolag till det sålda och konkursade återförsäkringsbolaget, är ingen mindre än LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Ingen annan försäkringsdirektör hade tagit till ett sådant ordval mot en Finansinspektion vars styrelse innefattar en vice riksbankschef, en rättschef på ett departement, chefekonomen på Riksgälden, generaldirektören på Konsumentverket, etcetera. http://www.folksam.se/folksam/styrelsen.htm Man kan bara hoppas att Tore Anderssons attityd inte har förankring i verkligheten - att ordförandeskap av en LO-ordförande ger frisedel för ansvar i vad framstår som skumraskaffärer. Folksam undandrar sig helt enkelt ansvar som försäkringsbolag när man försöker undslippa förpliktelser som konkursförvaltaren har uppskattat till närmare 2 miljarder kronor. Det är emellertid inte bara LO:s ordförande som vill vältra bördorna på andra. Även Sören Gyll, ordförande för arbetsgivareorganisationen Svenskt Näringsliv, gör detta. Sören Gyll var ordförande för DHJ Media som sattes i konkurs i maj. Huvudägare var Industrivärden, investmentbolaget inom Handelsbankssfären. Andra ägare var Skandia och Carnegie. Folksamdirektör vägrar att
vittna Folksams vice VD och ekonomidirektör Mikael Öhlund vill inte vittna i dagens tingsrättsförhandlingar, där det konkursade före detta dotterbolaget Folksam Internationals finanser ska slås fast. Mikael Öhlund är kallad till rätten, men har bestridit kallelsen. "Det är mycket märkligt att han inte vill avlägga ed. Folksams koncernledning måste ha haft den övergripande kontrollen över bolaget", säger konkursförvaltaren Rolf Åbjörnsson. Mikael Öhlund satt i Folksam Internationals styrelse fram till slutet av mars i år. Han har som ekonomidirektör även haft ansvar för Folksam Internationals bokföring, som sköttes av Folksam fram till mars i år. "De nya ägarna, som ska avlägga ed, hävdar att de haft problem med att få inblick i bolagets affärer. Mitt syfte är att ringa in de personer som haft fullständig insyn i bolaget. Öhlund satt ju i styrelsen till den 26 mars", säger Rolf Åbjörnsson. Det var i maj i år som Folksams då nyligen avyttrade återförsäkringsbolag Folksam International (namnändrat till det mer anonyma Luap) sattes i konkurs av de nya ägarna, tre försäkringsmatematiker och en advokat, bland andra VD:n Gunnar Roos. De hade köpt bolaget för 1 krona av Folksam, bara dagar före årsskiftet 2001/2002, men tillträdde först i mars i år. "Allt gick korrekt till"
Folksam Saks ordförande, LOs Wanja Lundby-Wedin, säger att Folksam har hanterat försäljningen av dotterbolaget Folksam International korrekt. Därför anser hon inte heller att Folksam har något ansvar i bolagets konkurs som kommer att drabba svenska och utländska försäkringsbolag. "Det är en självvald konkurs. Om köparna inte längre anser att de vill driva bolaget vidare, har jag väldigt svårt att se att Folksam har ett ansvar", säger Wanja Lundby-Wedin. Hon ser inte heller några tveksamheter i att sälja ett försäkringsbolag till fyra privatpersoner, som inte kan backa upp bolaget med nytt kapital. "Det gällde att hitta en köpare som var intresserad. De är alla personer som har lång erfarenhet av återförsäkringsbranschen och uppfattas som seriösa och kunniga. De köpte för 1 krona och tog i den meningen heller inga risker." "Det är bara att beklaga att köparna inte fann det mödan värt att driva det vidare", säger hon. Har inte Folksam åtminstone något moraliskt ansvar för sina gamla affärer? "Nej, här måste det vara traditionell affärssed som råder. Det skulle vara helt ogörligt om gamla ägare ska ha ett ansvar, om nya ägare inte förmår driva det företag som de har köpt", säger hon. Folksam borde avstå från
sådana här affärer I går avslöjade Dagens Industri att underskottet i konkursen nu uppgår till enorma 1,5 miljarder kronor och att konkursförvaltaren tror att summan kommer att växa ytterligare. Förlorarna i konkursen är svenska och utländska försäkringsbolag som återförsäkrat sig hos Folksam International, numera namnbytt till Luap. Bland förlorarna finns Folksam med en fordran på 200 Mkr. Det är dock avsevärt mindre än vad Folksam Sak hade förlorat om företaget hade behållit sitt dotterbolag. Det var alldeles före årsskiftet som Folksam Sak sålde av Folksam International. För Folksams sakförsäkringsbolag var läget akut. Bolaget riskerade att bli insolvent, det vill säga kapitalbasen var på väg att bli mindre än vad myndigheterna kräver för att trygga åtagandena mot kunderna. Snabbt gjordes en affär där Folksam International såldes till fyra svenska privatpersoner. Folksam International hade då i årsredovisningen värderats till 850 Mkr. Resultatet visade en förlust på 1 miljard kronor. Företaget såldes för 1 krona. I samma veva omvandlade Folksam Sak ett förlagslån till garantikapital och stärkte därmed sitt egna kapital. Utan den omvandlingen och försäljningen av Folksam International hade Folksam Sak blivit insolvent. I slutet av maj sattes Folksam International i konkurs. Försäkringbranschen har problem och Folksam hör till de värst drabbade. För 2001 blev förlusten 6,3 miljarder kronor. Folksam International kunde ha stjälpt hela bolaget. Att sätta dotterbolag i konkurs är ett oskick. Det ville Folksam uppenbarligen undvika. Men att låta andra göra det smutsiga jobbet är knappast snyggare. Har styrelsen inte varit medveten om hur illa det stod till i Folksam International har den misskött sitt uppdrag. Har den medvetet sålt bolaget på falska premisser är det ännu värre. Ägarna, det vill säga fackföreningsrörelsen och dess närstående bolag, räddade sitt aktiekapital men förlorade hedern. Sämst till i branschen ligger det av Folksam ägda Spar Liv /styrelseordförande Wanja-Lundby-Wedin/ med en konsolidering på 85 procent. Men även SEB Trygg Liv och Länsförsäkringar ligger mycket dåligt till. Europas fackföreningar säger jag till euron I princip alla fackföreningar i de 14 EU-länderna utöver Sverige säger ja till euron. Den slutsatsen drar Eurofakta i en rapport. Flera av fackföreningarna har dessutom drivit på från början, skriver rapportförfattaren Johnny Munkhammar från Svenskt Näringsliv, i en debattartikel. Fackens argument har till stor del handlat om ekonomi, att euron är bra för både näringslivet och dess medarbetare. Men de betonar även fördelarna med ett ökat europeiskt samarbete. Graden av entusiasm, betoning av argument och långsiktiga mål skiljer sig dock åt mellan de olika fackföreningarna. Tyngst väger ofta principiella uppfattningar om europeisk integration på olika områden. Där betraktas euron som ett självklart steg vidare. "Min bedömning
är att folkomröstningen kommer att hållas under 2003. Det
är fortfarande en öppen fråga om det blir under våren
eller hösten", sa Göran Persson till nyhetsbyrån
Reuters. LO och
EMU-fällan Vem värnar rätten?
Olika rättsordningar har hamnat i konflikt med varandra. Frågan är då vilken rättsordning som ska ha företräde: de bestämmelser som följer av svensk grundlag, FN-deklararationen om mänskliga rättigheter och Europakonventionen till skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna eller de beslut som fattats av en sanktionskommitté inom FN och en ståndrätt i uppenbarelse av EU-kommissionen? Svaret på den frågan ges i Regeringsformen (10:5). Grundlagsfäderna var inte så naiva som dagens regering och konstitutionsutskott. Till skillnad från dem kunde de föreställa sig att en konflikt kunde uppstå mellan den svenska grundlagens rättighetsskydd och beslut i de internationella sammanslutningar i vilka Sverige deltar. De har därför skrivit in i grundlagen hur sådana konflikter ska hanteras och lösas. I regeringsformen stadgas att "beslutanderätt som direkt grundar sig på denna regeringsform (kan) i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete till vilken riket är anslutet eller ska bliva anslutet. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga /? / om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap" (som handlar om grundläggande fri- och rättigheter). Det är viktigt att observera att det här rör sig om ett absolut förbud att överhuvudtaget till FN eller till EU överlämna beslutanderätt i frågor som inskränker de mänskliga fri- och rättigheterna (RF 2:23). Om sådana inskränkningar ska aktualiseras, måste de övervägas och beslutas av den svenska riksdagen i de former som gäller för grundlagsändring. Det har inte skett. Om EU-förordningen alls ska kunna anses ha någon rättsverkan i Sverige, måste man därför hävda att en inskränkning av de tre svenska medborgarnas fri- och rättigheter inte har ägt rum. Men den som hävdar detta måste då också hävda att det är förenligt med svensk grundlag att utan skymten av bevis och utan rannsakan beslagta medborgares egendom, och att dessa administrativa ingripanden är tillåtna i evig tid utan att de drabbade har laglig rätt att överklaga besluten eller att inom rimlig få sin sak prövad i domstol. LO ställer sig positivt till ett svenskt
medlemskap i EMUs tredje steg, valutaunionen, under förutsättning att
lönebildningen visar sig stabil och att vi får nya instrument
för att kunna hantera ekonomiska chocker. EMU ÄR EN DUM
KONSTRUKTION Vad ska vi med grundlagen till när politikerna
ändå struntar i att följa den? LO säger nej till EMU-omröstning i
höst LO ställer sig positivt till ett
svenskt medlemskap i EMUs tredje steg, valutaunionen, under
förutsättning att lönebildningen visar sig stabil och att vi
får nya instrument för att kunna hantera ekonomiska chocker. Hon betonade att LO ställer sig positivt till ett svenskt medlemskap i EMUs tredje steg, valutaunionen, under förutsättning att lönebildningen visar sig stabil och att vi får nya instrument för att kunna hantera ekonomiska chocker. -Det nationella handlingsutrymmet är begränsat även utanför valutaunionen, men det är ingen tvekan om att det vid ett medlemskap krävs nya instrument. - Att privata arbetsgivare abdikerar från sitt ansvar för en stabil lönebildning på nationell nivå gör dessutom att lönebildningen kan bli ett problem för en svensk anslutning till EMUs tredje steg. Wanja Lundby-Wedin var också på flera punkter kritisk mot den statliga EMU- utredningens förslag: - Förslagen är otillräckliga. Utredningen har helt enkelt tagit för lätt på de utmaningar Sverige står inför. - När det gäller utredningens förslag om löntagarfinansierade buffertfonder säger vi från LOs sida ett bestämt nej. Det är inte rimligt att enbart löntagarna ska bära kostnaderna för något som drabbar alla. Vi menar att samtliga medborgare bör dela på risken, därför måste staten finansiera de buffertar som behövs. Wanja Lundby-Wedin avvisade också utredningens förslag om ett ekonomiskt expertråd som ska få stort inflytande över regeringens ekonomiska politik: - Vår ekonomiska politik ska utformas av folkets valda ombud i riksdag och regering. Finanspolitik är ingen vetenskap, den handlar om politiska värderingar och politiska val. Vi menar att man istället för utredningens förslag bör stärka riksdagens inflytande, exempelvis genom ett utökat utredningskansli för finans- och skatteutskotten. Persson nobbar LO:s EMU-krav
Vad ska vi med grundlagen till när
politikerna ändå struntar i att följa den? En tredje kreativ grundlagstolkning skedde i samband med EU-omröstningen. Inför denna infördes som en fotnot (!) i grundlagen en bestämmelse att om en rådgivande folkomröstning uttalat sig för EU-medlemskap, så kan en riksdagsmajoritet negligera den spärregel som säger att överlåtelse av beslutsbefogenheter till mellanfolklig organisation förutsätter att minst fem sjättedelar av riksdagsledamöterna stöder förslaget, om överlåtelsen ska genomföras utan ett mellanliggande riksdagsval. Fiffigheten med denna fotnot var förstås att man därmed kunde förhindra att vänsterpartiet och miljöpartiet försinkade ett svenskt EU-inträde. Förfarandet var märkligt. Universitetslärare i statsrätt har för länge sedan gett upp att försöka förklara logiken i denna författningsändring för sina studenter. Uppgivenheten är begriplig. Konststycket är nämligen inte möjligt med annat än att de lär ut att grundlagen består av gummiparagrafer som kan töjas hur som helst. Innebörden av fotnoten är ju den att en enbart rådgivande folkomröstning tas till intäkt för att tillfälligt sätta grundlagens minoritetsskydd ur spel, vid ett av de få tillfällen då detta minoritetsskydd skulle kunna tänkas komma till användning. Nu förbereds det slutliga obehövliggörandet av grundlagen. Regeringen föreslår i en proposition framlagd före jul, att riksdagen ska kunna överföra beslutsbefogenheter till EU utan att mellanliggande val behöver hållas, inte blott i frågor som gäller den så kallade första pelaren (reglerna som gäller den inre marknadens affärstransaktioner) utan även i frågor som gäller utrikespolitiken inom den andra pelaren, rättsfrågorna inom den tredje och välfärdspolitiken inom den fjärde. Förslaget innebär att beslutanderätt utan undantag i alla politiska frågor av vikt kan överföras till EU. Den enda beslutanderätt som ännu inte ska få delegeras är "principerna för statsskicket". Statsvetaren Sverker Gustavsson har ironiskt anmärkt i Svenska Dagbladet (13 januari) att riksdagen får tillåtelse att delegera allt till EU utom just rätten att delegera. Han konstaterar: "Inom samma valperiod går Sverige som självständigt land inte att avskaffa. Ett aktivt beslut om att landet ska upphöra kräver likalydande beslut och mellanliggande val." Vi får vara tacksamma för det lilla. Mot denna bakgrund kan man fråga sig varför vi alls har en grundlag. Meningen med en grundlag bör väl vara den att dess fri- och rättighetsskydd efterlevs benhårt, att dess procedurregler inte godtyckligt kan åsidosättas när det passar en riksdagsmajoritet och att den upprätthåller bestämda gränser för hur mycket av det egna landets suveränitet som kan överlåtas till överstatliga organ? Hur kan det komma sig att riksdagens stora partier hanterar grundlagen med sådan brist på allvar? En förklaring kan vara att de är så förvissade om sin egen rättrådighet och sina goda avsikter att de inte ens behöver grubbla över vad grundlagen kräver av dem. Men som varje ettbetygsstudent i statsvetenskap känner till: en sådan övertygelse hos de styrande är livsfarlig därför att den förr eller senare brukar leda till att staten förklarar somliga medborgare för fredlösa. LO säger nej till EMU-omröstning
i höst LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger i dag att facket får svårt att stödja ett ja till EMU om en omröstning hålls före hösten 2003. Det behövs mer tid för en folkbildningskampanj, säger hon i en intervju i Finanstidningen. Wanja Lundby-Wedin vill ha en folkomröstning tidigast hösten 2003 för att kunna stödja ett ja till EMU. - Mycket talar för att vänta med folkomröstningen till minst ett år efter valet, alltså absolut tidigast hösten 2003. Blir det en tidigare folkomröstning har jag svårt att se att förutsättningarna för att vi ska kunna rekommendera våra medlemmar att rösta ja är uppfyllda, säger hon till Finanstidningen. Hon anser också att den statliga EMU-utredningen måste bli klar och att ordentligt med tid bör ges för att behandla resultatet av den. Utredningen beräknas presenteras den 15 februari. Wanja Lundby-Wedin EMU är en demokratisk kraft, en motkraft till kapitalets makt på europeisk nivå. EMU framställs ofta som ett byråkratiskt och odemokratiskt projekt. Men om man ser på möjligheten till demokratiskt inflytande så tror jag att den kommer att öka både på nationell och internationell nivå om vi går med. Ur Aftonbladet 2000-09-06 Det är så mycket känslor inblandade i EMU-frågan, säger Wanja Lundby-Welin. Sent i går kväll sa LO-kongressen med 269 röster för och 143 röster emot ja till EMU, under förutsättning att lönebildningen visat sig tillräckligt stabil samt att ett strukturråd med buffertfonder har tillskapats är positivt till att Sverige ansluter sig till EMU. LO säger ja till EMU Nästan samtliga LO:s förbund säger ja till den europeiska valutaunionen EMU. 16 f8rbund sade ja medan två, Handels och Transport, reserverade sig när styrelsen tvingades ta beslut till Metalls EMU-motion inför kongressen i september, skriver LO-tidningen. Samtidigt sade styrelsen ja till Transports motion om folkomröstning i EMU-frågan, dock först efter riksdagsvalet 2002. Det positiva stälIningstagandet till EMU görs med förbehållet att lönebildningen måiste vara stabil. Riskerna för kostnads- och strukturkriser måste också begränsas genom någon typ av buffertfonder. Fackliga EU-kritiker - Fackliga röster för Europa LOs ekonomer vill ha folkomröstning om EMU 2000-03-07 Martin Lindblom, chefredaktör för LO-tidningen, Sverker
Gustafson, Olle Svenning, Carl Tham, m fl
|