|
|
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu |
Robert SparveRegeringens beslut att Sverige bör
gå med i EMU den 1 januari 2006 vid ett ja i höstens
folkomröstning är i linje med vad Riksbanken
förespråkar. Europaparlamentarikern Olle Schmidt
(fp) Varför tvingar JA-sidan fram
en folkomröstning omedelbart före omvälvande
förändringar av EU? Grundlagens bestämmelser om riksbankens ensamrätt att
utge sedlar och mynt måste ändras, innan Sverige kan anslutas till
EMU (RF 9:13) Riksbanken utser ny chefsjurist “EMU-planen hotar
spricka” "Vår handlingsfrihet hotas"
Europaparlamentarikern Olle Schmidt
(fp) Sverige har uppfyllt tre av de fem kriterier som krävs för att vi ska kunna bli fullvärdiga medlemmar i EMU och införa euron, efter ett eventuellt ja i folkomröstningen den 14 september. Det som återstår är att kronan hålls stabil mot euron inför inträdet och att vi ändrar i vår lagstiftning, huvudsakligen om Riksbankens ställning. Europaparlamentarikern Olle Schmidt har haft parlamentets uppgift att undersöka hur kriterierna tolkas och hur snabbt Sverige kan uppfylla dem. Slutsatsen är att kriterierna kommer att tolkas flexibelt. Någon tvåårig knytning för kronan mot euron inom växelkursmekanismen ERM2 behövs inte, vilket även är den svenska regeringens uppfattning. Kronan följer nu generellt eurons rörelser mot dollarn och yenen. Dessa faktum gör att Sverige väntas klara nästa stabilitetstest som görs våren 2004. Därmed kan Sverige träda in i valutaunionen redan den 1 januari 2005, bedömer Olle Schmidt. Att Sverige inte hinner ändra den nationella lagstiftningen tills dess (grundlagsändringar kräver två beslut med riksdagsval emellan) gör inte så mycket. Detta eftersom EG-rätten står över nationell rätt. Riksbanken rensar ut försvarare av grundlagen Riksbankens direktion har utsett Per Håkansson till ny chefsjurist efter Robert Sparve, som enligt tidigare meddelande lämnat Riksbanken för att tillträda en tjänst vid Internationella Valutafonden i Washington. Det framgår av ett pressmeddelande på tisdagen. Rolf Englund: En annan som skickats i exil till IMF är
Stefan Ingves, tidigare vice riksbankschef. I Ekonomisk Debatt nr 1/1998 skrev han och en kollega att
Mer om grundlagen och brotten däremot “EMU-planen hotar
spricka” Regeringen måste lägga fram en proposition om ändringar i grundlagen före årsskiftet, annars kan Sverige inte gå med i EMU förrän tidigast 2007. Den varningen utfärdar Riksbankens chefsjurist Robert Sparve. Men regeringen planerar inte att lägga någon sådan proposition. Robert Sparve menar att de bestämmelser i regeringsformen som rör penningpolitiken, valutapolitiken och kanske också sedelutgivningen måste ändras för att de ska bli förenliga med EU-fördraget och för att Sverige därmed ska kunna gå med i EMU. Och för att ett EMU-inträde ska kunna bli verklighet i nästa mandatperiod om vi beslutar oss för detta är det bråttom. För att ändra i regeringsformen, en av grundlagarna, krävs det att riksdagen fattar två separata beslut med ett val emellan. Dessutom måste regeringen lägga fram en proposition senast nio månader före valet. Då valet är i september nästa år måste regeringen således lägga fram en proposition före årsskiftet. Görs inte detta finns det det en betydande risk att Sverige inte tillåts att bli medlem i EMU förrän tidigast 2007, eftersom man måste vänta till efter riksdagsvalet 2006 innan man kan fatta det andra beslutet om en grundlagsändring, säger Sparve. Statsminister Göran Persson har sagt att han tror att Sverige är med i EMU 2005, men inom regeringskansliet har man inga planer på att lägga en proposition. Vi kommer inte att göra några lagändringar förrän efter vi bestämt om vi ska gå med och först ska vi ju ha en folkomröstning, säger Sven Hegelund, statssekreterare på Finansdepartementet. Min tolkning av vad våra jurister sagt är att det inte behövs några grundlagsändringar, men att det vore önskvärt. Men detta är som sagt ingen aktuell fråga, tillägger han. Fredrik Fällman, politisk sakkunnig på Finansdepartementet, menar att det skulle kunna uppfattas som provocerande om man lade fram en proposition innan svenska folket sagt sitt. Det problem du pekar på förutsätter också att det kommer hållas en folkomröstning nästa mandatperiod, att det blir ett ja och att det krävs grundlagsändringar. Inget av detta är ju säkert, säger han. Det är en ingen juridisk bedömning, utan en politisk, vilken jag har förståelse för. Men det rimmar illa med riksdagens beslut att Sverige ska ha största möjliga handlingsfrihet inför ett EMU-inträde, kommenterar Robert Sparve. På den europeiska centralbanken, ECB, har man ingen klar uppfattning i frågan. Det man sagt är att den nuvarande skrivningen i regeringsformen är oförenlig med fördraget då den inte beaktar ECB:s befogenheter om Sverige går med i EMU och därför måste åtgärdas. Men vi har inte tagit ställning till om det krävs ändring av grundlagen eller någon annan lag. Det kan mycket väl bli så, men vårt ställningstagande dröjer tills Sverige bestämt om att man vill gå med, säger Nils Buneman, på ECB. Robert Sparve menar att bara det faktum att det finns en för risk att ett eventuellt EMU-medlemsskap försenas gör att regeringen bör lägga en proposition. Regeringen bör då göra klart att detta är ett förberedande beslut och att det klart och tydligt framgår att ändringen träder i kraft först om och när Sverige beslutar sig för att delta i EMU. Ändringar i
regeringsformen och riksbankslagen trädde i kraft 1 januari 1999. Både
kommissionen och Europeiska centralbanken anser dock att dessa ändringar
är otillräckliga Trots att Sverige inte deltar i valutaunionen är Sverige skyldigt att göra den nationella lagstiftningen förenlig med den monetära unionens regelverk. Skyldigheten att göra lagstiftningen (inklusive riksbankslagen) förenlig med EG-fördraget och stadgan för det Europeiska centralbankssystemet gäller sedan 1 juli 1998. Med anledning av detta gjordes ändringar i regeringsformen och riksbankslagen som trädde i kraft 1 januari 1999. Både kommissionen och Europeiska centralbanken anser dock att dessa ändringar är otillräckliga, vilket de har påpekat i ett antal s.k. konvergensrapporter. Både i de ursprungliga konvergensrapporterna, och i samtliga rapporter sedan dess1, menar både kommissionen och ECB att de lagändringar som genomfördes i Sverige 1999 inte är tillräckliga för att göra Sveriges lagstiftning förenlig med EG-fördraget och ECBS-stadgan. Kommissionens synpunkter handlar dels om att Riksbanken inte gjorts tillräckligt oberoende, dels att Riksbanken inte integrerats fullständigt i ECBS. Regeringens bedömning när propositionen lades fram var dels att vissa anpassningar (t.ex. vad gäller sedelutgivningen) är lämpliga att göra först vid en faktisk svensk anslutning till valutaunionen, dels att det är onödigt (kanske direkt olämpligt) att upprepa vissa av EGfördragets bestämmelser i svensk lag, eftersom EG-fördraget redan är en del av den svenska rättsordningen. "Vår handlingsfrihet hotas"
Om Sverige skall kunna delta i EMU före 2007 är det hög tid att sätta igång en lagstiftningsprocess för att förbereda nödvändiga ändringar i regeringsformen. Om ingenting görs före valet år 2002 kan Sverige inte släppas in i EMU före 2007. Alla som följt debatten kring EMU känner till konvergenskraven. För att kvala in skall vissa krav vara uppfyllda i fråga om inflationstakt, ränteutveckling med mera. Sverige uppfyller kraven med ett visst frågetecken för kravet på stabil växelkurs, som vissa menar innebär krav på medlemskap i ERM II under minst två år. Hur den frågan slutligen skall lösas, om Sverige vill delta i valutaunionen, blir sannolikt resultatet av förhandlingar och slutligen ett ställningstagande av de övriga medlemsstaternas regeringar. Det enda som är säkert är att ERM-kravet inte finns uttryckligen utsagt i fördraget och att det därför bör finnas ett visst rättsligt utrymme för förhandlingar och en politisk lösning. Men det finns också ett vad man kan kalla för legalt konvergenskrav för att en medlemsstat i EU skall tillåtas delta i EMU. Den nationella lagstiftningen, inbegripet stadgan för den nationella centralbanken, skall vara förenlig med fördraget och ECBS-stadgan (artikel 109, fd artikel 108 fördraget). Vad betyder det? Skulle det kunna vara ett problem? Det legala konvergenskravet är speciellt i ett avseende. Föreskrifterna i fördraget är överordnade nationell lagstiftning och har alltså företräde oavsett vad som sägs i nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen behöver därför inte oavvisligen anpassas till fördragets bestämmelser. Vid en lagkonflikt mellan bestämmelserna i nationell lag och i fördraget har fördragsbestämmelserna företräde; nationell lag som står i strid med fördraget blir en nullitet. Det legala konvergenskravet innebär en förpliktelse för medlemsstaterna att ha nationell lag som är förenlig med fördraget. Medlemsstaterna kan alltså inte hänvisa till principen om fördragsbestämmelsernas företräde och låta nationell lag vara som den är. Den nationella lagen måste anpassas så att den blir förenlig med fördraget. Problemet med svensk lag är att det finns tre bestämmelser i regeringsformen som måste eller i något fall lämpligen borde ändras. Det gäller regeringsformens bestämmelser om ansvaret för valutapolitiken, penningpolitiken och sedelmonopolet (9 kap 11- 13). I dessa bestämmelser föreskrivs att regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor, att Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken och att Riksbanken har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. Dessa bestämmelser i regeringsformen kan naturligtvis ändras, men det tar tid. Det är ju fråga om ändringar av grundlag, som kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Har andra EU-länder samma problem? Nej, det har de inte. Bara i Sverige och Finland ligger centralbanken direkt under parlamentet. Det gör det nödvändigt att reglera maktfördelningen i den ekonomiska politiken mellan regeringen och centralbanken i grundlagen. I Finland behöver inte alltid ändringar av grundlag ske genom två beslut med mellanliggande val. Ändring kan ske med kvalificerad majoritet. Så är inte förhållandet i Sverige. När kan då ändringarna tidigast beslutas i Sverige? Låt oss göra en tänkt tidsplan och räkna baklänges. Nästa ordinarie riksdagsval är i september 2002. Teoretiskt sett kan riksdagen besluta om grundlagsändringar dels under våren 2002 och dels, efter valet, under hösten 2002. Ändringarna kan då träda i kraft den 1 januari 2003. Den tidsplanen kräver att regeringen lämnar en proposition i frågan senast i december 2001. Är regeringen verkligen beredd att göra det före en folkomröstning? Och skulle riksdagen vara beredd att godta ändringen i ett första beslut under våren 2002 innan frågan varit föremål för riksdagsval eller folkomröstning? Vilket är då alternativet? Det är att någon gång i slutet av valperioden efter riksdagsvalet hösten 2002 hålls en folkomröstning. Därefter beslutas om ändringar i regeringsformen år 2005 eller 2006 och, efter riksdagsvalet i september 2006, en andra gång. Ändringarna kan i detta alternativ alltså träda i kraft först den 1 januari 2007. Om denna alternativa tidsplan väljs, kan Sverige inte delta i EMU förrän 2007, av rent legala skäl. Men, invänder kanske någon, kravet på laganpassning i artikel 109 behöver inte nödvändigtvis läsas så absolut. Frågan bör kunna blir föremål för förhandlingar med Kommissionen, ECB och i sista hand inom ECOFIN och med medlemsstaternas regeringar. Det borde kunna anses tillräckligt om riksdagen beslutar en första gång under valperioden 2002- 2006 om ändringar i regeringsformen. Övriga medlemsstater borde kunna ta hänsyn till att Sverige har grundlagsproblem genom centralbankens ställning direkt under riksdagen. Jag är inte så säker på att övriga medlemsstater går med på det. EU står inför en gigantisk uppgift, att i unionen integrera nästan lika många nya medlemsstater som nu ingår i unionen. Flera nya medlemsstater kan få svårt att på relativt kort tid hinna i kapp nuvarande medlemsstater inte minst på det rättsliga området. Ligger det inte nära till hands för EMU-länderna att säga att om Sverige inte fullt ut tillämpar det legala konvergenskravet, hur skall vi då kunna upprätthålla en strikt linje för andra kommande medlemsstater som också vill bli medlemmar i EMU? Och vad händer om Sverige av någon anledning avstår från att genomföra grundlagsändringen? Endast ett beslut medför inte någon annan rättslig effekt än att man hunnit halvvägs. Tar inte riksdagen upp frågan en andra gång, till exempel sedan regeringen återkallat propositionen, eller om riksdagen vid andra omröstningen helt enkelt röstar nej, vad händer då? Skall Sverige i så fall gå ur EMU och återgå till kronor? Jag tror att regeringen får svårt att övertyga sina EU-kollegor om att godta "halva" beslut. I december 1997 beslutade riksdagen att Sverige inte skulle delta i EMU från start 1999. Men samtidigt beslöt riksdagen att Sverige bör hålla största möjliga handlingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt framtida deltagande i valutaunionen (prop 1997/98:25, bet. 1997/98:FiU9). Om regeringen lojalt skall följa riksdagsbeslutet om största möjliga handlingsfrihet borde regeringen därför i en proposition till riksdagen senast i december 2001 föreslå nödvändiga grundlagsändringar. I annat fall finns ju inte någon handlingsberedskap som riksdagen beställt. Tala om att detta är ett förberedande beslut och att det klart och tydligt i övergångsbestämmelserna sägs att ändringen träder i kraft först om och när Sverige deltar i EMU. I så fall kan efter valet i september 2002 och efter en folkomröstning ett nytt, andra beslut tas av riksdagen. Med en sådan ordning kan Sverige tidigast delta från den 1 januari 2003. Det kanske inte är den för Sverige lämpligaste tidpunkten, den infaller kanske hellre 2004 eller 2005. Men det är inte det viktiga, det väsentliga är att Sverige får handlingsfrihet att förhandla fram och själv besluta om den lämpligaste tidpunkten. Handlingsfriheten är det viktiga. Att behöva vänta till 2007 kanske inte är det bästa alternativet. Jag vill uppmana politikerna: ta tjuren vid hornen, var inte rädda att förklara för väljarna varför grundlagsfrågorna kommer upp innan folket sagt sitt! Det är för att bevara handlingsfriheten. Om folket sedan röstar nej, faller frågan. Riksbankens direktion utsåg idag Per Håkansson till ny chefsjurist med placering vid bankens direktionsavdelning från den 1 oktober 2002. Chefsjuristen rapporterar till direktionen i juridiska frågor och bereder sådana ärenden tillsammans med riksbankschefen. Riksbanken utser ny chefsjurist
DI 2002-09-24
Om Riksbankens sedelutgivningsmonopol, se även Tom Heyman Det finns inga bärande argument för att också svenskarna ska folkomrösta om det nya EU-fördraget, eftersom det inte kräver några grundlagsändringar.
|
