Håkan Larsson
Håkan Larsson på centerns website - Håkan Larsson på riksdagens website
Ordförande nätverket Nytt Europa - Tidigare politisk chefredaktör Östersunds-Posten
"medlemsstaterna ska utöva sin befogenhet i den mån som unionen inte har utövat sin befogenhet"
Folkmajoritetens nej var imponerande klarsynt. Nästan hela etablissemanget bedrev intensiv propaganda för att kronan skulle skrotas.
Håkan Larsson (c), Östersunds-Posten 14 september 2013
Den socialdemokratiska regeringen, Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet stod alla på ja-sidan. Svenskt näringsliv och de flesta fackförbund agiterade för euron. Enorma resurser satsades för att övertala väljarna att rösta ja till euron.
I gällande fördrag finns inga spärrar mot fortsatt centralisering eller regler för hur beslutsmakt kan föras tillbaka till medlemsländerna. Luddiga formuleringar som att "medlemsstaterna ska utöva sin befogenhet i den mån som unionen inte har utövat sin befogenhet" kan tolkas som att Unionen alltid har företräde.
Sverige bör, som Danmark och Storbritannien, få formellt undantag från euron, men även återta beslutsmakt på andra områden. Vi behöver ett nära samarbete mellan självständiga stater i Europa, inte ett europeiskt stormaktsbygge.
Låt folket rösta om EU-konstitutionen!
"Jag anser att EU-konstitutionen är en födelseattest för Europas Förenta Stater". Tysklands Europaminister Hans Martin Bury är entusiastisk över EU:s nya konstitution och talade klartext om hur han ser på unionens framtid i förbundsdagen nyligen.
Håkan Larsson, Birgitta Sellén och Sven Bergström, Riksdagsledamöter för centerpartiet mars 2005
Artikeln har varit publicerad i bland annat Länstidningen Östersund, Hudiksvalls Tidning och Smålandsbygdens Tidning.
I Sverige hävdar samtidigt förespråkarna för EU-konstitutionen att den inte innebär någon avgörande förändring i förhållandet till Unionen. Ett argument som inte minst statsminister Göran Persson brukar använda för att motivera sitt nej till att fråga folket. När inte detta förminskande av konstitutionens betydelse fungerar som argument brukar den svenska politiska eliten påstå att det är en alldeles för komplicerad fråga att rösta om. I grunden beror dock motståndet mot folkomröstning nog mest på oro för att folket ska svara "fel"…
Vi anser att det finns starka demokratiska skäl att låta väljarna ta ställning till EU-konstitutionen - som väljarna i tio andra medlemsländer får göra. Inför valet 2002 diskuterades EU-frågorna knappast alls, än mindre konstitutionen. Vi som idag är ledamöter av riksdagen har därför inte fått väljarnas mandat att överlämna mer makt till Unionen och dess institutioner. Vi har fått väljarnas mandat att stifta lagar, men inte att förändra maktförhållandet mellan Sverige och EU.
Att den nya unionsförfattningen innebär en omfattande maktöverföring står klart. Det slås nu fast att EU-rätten har företräde framför nationell rätt, även grundlag. De nya reglerna för majoritetsbeslut ger de stora, befolkningsrika medlemsstaterna ökat inflytande på de mindres bekostnad. Vida områden som miljö, transport och energi ska beslutas genom "delade" befogenheter, vilket innebär att medlemsländerna endast får lagstifta om EU väljer att inte göra detta. Vill vi verkligen ge EU dessa vida möjligheter att ensidigt vidga sin beslutsrätt inom centrala samhällsområden på medlemsstaternas bekostnad?
Låt folket få ta ställning till EU-grundlagen!
Eva Hellstrand, W Adolfsson, och Håkan Larsson (alla c)
Östersunds-Posten 8/4 2004
I grunden handlar kravet på
folkomröstning om demokrati.
Att driva igenom en
långtgående överstatlig grundlag som inte är
förankrad i folkviljan är farligt
Håkan Larsson,
c, LT 3/2 2004
Det främsta skälet till att svenskarna röstade nej till euron var kraven på demokrati och självbestämmande. Detta gäller i ännu högre grad EU-konstitutionen. Att strunta i folkviljan vore verkligen att riskera ökat politikerförakt och vidgade klyftor. Riksdagen verkar tyvärr lika lite representativ för folket i det här fallet som när det gällde EMU.
Låt folket ta ställning till EU:s nya
grundlag!
Håkan Larsson,
Östersunds-Posten 22 oktober 2003
Egen krona bästa
försäkringen i en allt mer globaliserad värld
Håkan Larsson, Krokom Riksdagsledamot för centerpartiet i
Jämtlands län Aktiv i nätverket "Europa ja ? euro nej"
Nya
Dagen 24/4 2003
Egentligen är det en underlig tanke att Sveriges penning- och räntepolitik skulle skötas bättre av ett gäng bankdirektörer i Eurotower i Frankfurt än av Sveriges egen riksbank. Direktörerna i Frankfurt har till uppgift att sätta en ”enhetsränta” för hela euroområdet, medan Riksbanken utgår från de specifikt svenska förhållandena när räntenivån fastställs.
Ofta hävdar euroanhängarna att ett valutabyte skulle underlätta för småföretagen när de slipper valutaväxling och valutasäkring. Visst kan det vara en fördel, men den är marginell i förhållande till det hot mot företagen som en kostnadskris kan innebära. Är vi inordnade under EMU:s regim finns inte längre våra viktigaste verktyg för att stabilisera svensk ekonomi kvar, räntan och växelkursen. Kom dessutom ihåg att fyra av Sveriges fem viktigaste handelspartners – Norge, Danmark, Storbritannien och USA – inte använder euron och att andelen av vår handel med världen utanför EU faktiskt i dag är större än den var 1994.
Några hållbara ekonomiska argument för en svensk EMU-anslutning är svåra att se. Politiskt är euron ett redskap för centralisering och för att omvandla EU till en federal statsbildning. Den som önskar att Sverige ska bli en delstat i ett framväxande Europas Förenta Stater har skäl att rösta ja, men alla vi som önskar att vårt land ska fortsätta att samarbeta i Europa och världen som självständig stat har lika starka skäl att rösta nej den 14 september.... mer
Bättre Sverige som ett
självständigt "Europas Kanada"
än att reduceras till ett
"Europas Norrland"
Håkan Larsson (c)
Hudiksvalls Tidning 15/1
2003
EMU-omrösta tidigast vid EU-valet 2004
Östersunds-Posten 2002-01-29
Sven Bergström
riksdagsledamot, c, Gävleborg
Håkan Larsson
riksdagskandidat, c, Jämtlands län
"EMU splittrar Europa"
Håkan Larsson i Östersunds-Posten 15 juni 2000
Det går inte längre att gå som
katten kring het gröt
Joschka Fischers raka besked
om att "den enda vägen" är att göra EU till en förbundsstat
Krönika av Håkan Larsson i Östersunds-Posten 29 maj
2000
När får vi en ärlig
Europadebatt?
Håkan Larsson i Östersunds-Posten 25 maj
2000:
Låt folket få ta ställning
till EU-grundlagen!
Eva Hellstrand, W Adolfsson, och Håkan
Larsson (alla c)
Östersunds-Posten 8/4 2004
Eva Hellstrand, Undersåker Distriktsordförande,
Centerpartiet i Jämtlands län Bogna
W Adolfsson, Östersund
Distriktsordförande, Centerkvinnorna i Jämtlands län
Håkan Larsson, Rödön Riksdagsledamot för Centerpartiet
i Jämtlands län
Förhandlingarna om en ”grundlag” för EU är åter i gång. Det irländska ordförandeskapet har satt upp målsättningen att en överenskommelse ska vara färdig att antas vid EU-toppmötet i juni. Därför är det hög tid för en bred, folklig debatt om hur vi egentligen önskar att samarbetet i Europa ska se ut.
I minst sju av EU:s medlemsländer kommer medborgarna att få ta ställning till EU-grundlagen i folkomröstningar. Inom Centerpartiet i Jämtlands län anser vi att det bör vara en självklarhet att även de svenska väljarna ska få ta ställning, eftersom det förslag som regeringscheferna diskuterar innebär en omfattande maktöverföring till Unionen. Majoritetsbeslut blir regel när vetorätten drastiskt inskränks.
Vi är starkt kritiska till den centralism som präglar grundlagsförslaget, men anser att även förespråkarna för grundlagen bör inse att det av demokratiska skäl är viktigt att förankra en överstatlig grundlag bland medborgarna. Att från ovan pressa igenom en grundlag, som innebär en betydande maktförskjutning från de nationella parlamenten till EU, är farligt och kan hota samarbetet i Europa.
Enligt grundlagsförslaget ska EU övergå från att vara ett samarbete mellan länderna till att bli en egen juridisk person. Det innebär att EU allt mer får karaktären av en stat, ett Europas förenta stater. En utveckling som förstärks av att Unionen föreslås få president, militär kapacitet och statssymboler som fana, nationalsång och nationaldag, fastlagda i grundlagen.
Allvarligast är att grundlagsförslaget slår fast att EU-rätt alltid är överordnad nationell rätt (Artikel 1-10). Tidigare gällde detta enbart den så kallade första pelaren (inre marknaden) - och vi kan idag konstatera vad detta har inneburit för exempelvis raserandet av den svenska alkoholpolitiken. Att ge unionsrätten generellt företräde framför svensk lag innebär stora inskränkningar i självbestämmandet, särskilt som EU-domstolen blir en överdomstol som till och med kan tolka eller förkasta bestämmelserna i svensk grundlag.
Grundlagsförslaget skulle också betyda att de stora ländernas makt stärks på de mindres bekostnad. Tyskland, Frankrike och Italien kan blockera alla beslut mot de 22 övrigas vilja, medan de nordiska och baltiska länderna alltid kan röstas ned hur eniga de än är.
Vi förespråkar ett nära, all-europeiskt samarbete mellan länder och folk. Därför är vi mycket positiva till Unionens utvidgning den 1 maj med tio nya stater. Vi är däremot motståndare till att EU utvecklas till en alltmer centralstyrd statsbildning, vilket förslaget till EU-grundlag på många punkter pekar mot.
Portalparagrafen i Sveriges grundlag slår fast att ”all offentlig makt utgår från folket”. EU:s grundlagsförslag skulle innebära en genomgripande förändring av denna grund för det svenska statsskicket. En sådan historisk förändring får inte genomföras genom ett enkelt riksdagsbeslut utan måste underställas de svenska väljarna i en folkomröstning. Danmark, Irland, Nederländerna, Luxembourg, Spanien, Portugal och Tjeckien har redan beslutat att låta folket rösta om EU-grundlagen - och i flera andra länder diskuteras folkomröstningar.
Låt även de svenska väljarna ta ställning till den kommande EU-grundlagen i en folkomröstning. Det handlar om demokrati! Ställ upp med Ditt namn i den pågående namninsamlingskampanjen för folkomröstning om EU-grundlagen även i Sverige (www.folkomrostning.nu)!
Bättre Sverige som ett
självständigt "Europas Kanada"
än att reduceras till ett
"Europas Norrland"
Håkan Larsson (c)
Hudiksvalls Tidning 15/1
2003
Numera ligger euroförespråkarna lågt med att det skulle finnas några avgörande ekonomiska fördelar med att ersätta kronan med euron och låta opåverkbara bankdirektörer i Frankfurt sköta penningpolitiken. De inser att de ekonomiska argumenten för EMU har blivit oanvändbara, eftersom Sverige har en klart bättre ekonomisk utveckling än Euroland.
Därför försöker förespråkarna nu damma av argumenten från EU-omröstningen 1994 - freden, samarbetet och inflytandet - för återanvändning inför EMU-omröstningen.
Inte heller dessa gamla argument håller emellertid särskilt bra när de konfronteras med verkligheten.
Krig om vi behåller kronan?
Är det över huvud taget någon som tror att det skulle bli krig om vi behåller kronan? Så gott som samtliga väpnade konflikter i världen i dag pågår mellan grupper som använder samma valuta.
Är det någon som verkligen inbillar sig att inflytandet över vår ekonomiska situation skulle öka om vi ger upp möjligheten att själva bestämma vilken räntenivå som bäst passar svensk ekonomi och centraliserar makten till direktörerna i Europeiska Centralbanken (ECB)? Deras uppgift är ju att sätta en enhetsränta för hela euroområdet och då kan de självfallet inte anpassa nivån till varje ingående lands förutsättningar och behov.
Och varför skulle samarbetet i Europa bli bättre av att vi inte längre kan föra en självständig penningpolitik?
Studera exemplet Kanada
För att se hur ihåliga euroförespråkarnas argument är kan man studera exemplet Kanada. Det finns nämligen många likheter mellan Kanada/USA och Sverige/EMU.
Kanada är stort till ytan men förhållandevis litet befolkningsmässigt; de ca 30 miljonerna kanadensare bor norr om USA med världens största valuta, US-dollarn. Kanada är mer ekonomiskt beroende av supermakten i söder än vad Sverige är av Euroland. Lägg till detta att Kanada och USA - till skillnad från vad fallet är i Europa - har samma huvudspråk och stora kulturella likheter så kan man tycka att det borde vara närmast en självklarhet att ge upp Kanada-dollarn för US-dollarn. Men det har kanadensarna inga planer på.
Självständig penningpolitik
Kanada har, liksom Sverige, en självständig penningpolitik med egen valuta och räntesättning och är granne med en världsvaluta.
Kanadensarna inser att deras röst inte skulle vara mycket värd om de fick "sitta med vid bordet" tillsammans med USA. Varför skulle vi avskaffa Kanadas eget bord, där vi fattar våra egna beslut självständigt när det gäller ränta och valuta, utifrån de specifika kanadensiska förhållandena, frågar de sig på goda grunder.
Vi i Sverige bör ställa oss motsvarande fråga inför ställningstagandet till om vi ska behålla kronan eller ge upp den svenska valutan för euron.
Viktigast för kanadensarna är emellertid att den egna valutan gör det lättare för dem att upprätthålla ett mer generellt välfärdssystem än USA. De ser de enorma klyftorna mellan rika och fattiga hos grannen i söder och förstår hur viktig en egen valuta är för att klara jobben och välfärden.
Argentina, som försökte sig på en slags valutaunion med USA, är dessutom ett aktuellt avskräckande exempel på hur snabbt massarbetslöshet kan skapas och välfärden raseras när ett land tappar kontrollen över den egna ekonomin.
Närmast obegripligt
Hur kommer det sig att svenska euroanhängarna vill centralisera makten över ränta och valuta till ECB i Frankfurt? Efter att ha funderat över exemplet Kanada, som med deras argument borde ha ännu större anledning att skrota den egna valutan än Sverige, framstår det som närmast obegripligt. Ur ekonomisk synvinkel vore det rent av dumdristigt. "Om vi får problem blir det oerhört svårt att rätta till det utan en egen penningpolitik och en egen valuta", som ekonomen Jörgen Appelgren vid Nordea nyligen uttryckte saken i Svenska Dagbladet.
Federal statsbildning
Det egentliga syftet med valutaunionen är att driva fram en federal statsbildning, där Sverige skulle bli en perifer delstat. Något folkligt krav på att ge upp vår självständighet finns emellertid inte - vilket säkerligen är orsaken till att euroförespråkarna inte vill tala klartext utan i stället dammar av gamla värdeord utan reell innebörd i det här sammanhanget.
Jag tror att väljarna kommer att genomskåda ja-sidans retorik innan det är dags att gå till valurnorna i september. Att fundera över varför Kanada inte har några planer på att ge upp sin egen valuta för US-dollarn underlättar ställningstagandet.
Nog vore det bättre för Sverige att i framtiden fungera som ett självständigt "Europas Kanada" än att hela landet ska reduceras till ett "Europas Norrland"!
EMU-omrösta tidigast vid EU-valet
2004
Östersunds-Posten 2002-01-29
Sven
Bergström
riksdagsledamot, c, Gävleborg
Håkan Larsson
riksdagskandidat, c, Jämtlands
län
Att ge upp den egna valutan är ett avgörande steg, som får stora konsekvenser för sysselsättning, välfärd, demokrati och självbestämmande. I realiteten innebär ställningstagandet till EMU ett långsiktigt val mellan ett Sverige som samarbetar som självständig stat i Europa och världen och ett Sverige som omvandlas till en perifer delstat i ett federalt superstatsbygge.
På kort sikt innebär ett EMU-inträde att Sverige avhänder sig möjligheten att föra en egen penningpolitik. Räntenivån skulle bestämmas av de politiskt opåverkbara direktörerna i Europeiska centralbanken i Frankfurt och kan därmed inte längre anpassas till den svenska konjunkturutvecklingen när den avviker från övriga euroland.
Konsekvenser av denna centralism kan bli ökad arbetslöshet, koncentration och intensivare flyttlasspolitik. Bekämpningen av den sociala och regionala klyvningen skulle försvåras.
När Sverige 1991 band kronan till eurons föregångare ecun medverkade detta året därpå till 500 procents ränta, tusentals utslagna företag och hundratusentals arbetslösa innan förnuftet hann i fatt beslutsfattarna, bindningen släpptes och kronan tilläts flyta. Att sanera statsfinanserna och få landet på fötter igen krävde stora uppoffringar.
Centerpartiet och dåvarande ordföranden Olof Johansson, som tog ett stort ansvar för att få ordning på de förödda finanserna, var insiktsfull och avvisade tidigt en svensk EMU-anslutning. I en riksdagsdebatt i november 1996 pläderade han för mellanstatlighet och decentralisering:
"Vi avvisar demokratiska, ekonomiska, arbetsmarknads- och regionalpolitiska äventyrligheter. Vi förordar fortsatt penningpolitisk och ekonomisk-politisk frihet under ansvar", förklarade Johansson. Ord som är lika kloka i dag som då.
EMU är ett politiskt projekt, som främst syftar till att pressa fram ett Europas förenta stater. Det är typiskt att Tysklands finansminister Hans Eichel i samband med eurointroduktionen förklarade att nästa steg måste bli ett gemensamt skattesystem. Något som svenska EMU- förespråkare av taktiska skäl vill tala tyst om.
Att knyta kronan till euron - och göra detta oåterkalleligt genom att därefter avskaffa den egna valutan - förefaller mot den här bakgrunden inte särskilt välbetänkt. Ändå framställer euroförespråkarna uppgivandet av kronan som ett närmast oundvikligt steg och den kommande folkomröstningens uppgift reduceras till att konfirmera elitens beslut. Att svenskarna - som danskarna - faktiskt kan säga nej till att delta i det gigantiska valutaexperimentet vill förespråkarna förtränga. Nu vill de folkomrösta snabbt innan den första entusiasmen över euron har hunnit lägga sig.
Alla, oberoende av inställning i sak, borde kunna inse att det finns skäl att följa valutaunionen under en längre period när Sverige nu varit förutseende att avvakta med sitt ställningstagande. Centerordföranden Maud Olofsson har pekat på det förnuftiga i att följa utvecklingen under en konjunkturcykel och ställföreträdaren i riksdagen Lena Ek underströk i partiledardebatten att det är "en oerhört viktig demokratisk aspekt" att det finns tid till diskussion, reflekterande och opinionsbildning. Kloka synpunkter från EMU-kritiska centerpartister, som även euroförespråkare i respekt för folkstyret borde kunna instämma i.
Vi menar att tidigast lämpliga tidpunkt för en folkomröstning är vid EU- valet i juni 2004. Då har ytterligare erfarenheter kunnat dras, även om inte en hel konjunkturcykel har gått, och till dess finns hyfsat med tid för folkbildning och opinionsbildning.
Ett stort plus med den här uppläggningen är också att det blir lättare att sätta in EMU i sitt sammanhang. Ett så kallat konvent börjar arbeta inom kort för att ta fram underlag för den regeringskonferens som 2004 ska ta ställning till EU:s fortsatta utveckling. Det vore en viktig demokratisk fördel om väljarna i EU-parlamentsvalet kan uttala sig om hur de anser att Sverige ska samarbeta i Europa framöver - och där spelar ställningstagandet till EMU en nyckelroll. Att kombinationen folkomröstning/parlamentsval dessutom kraftigt skulle höja valdeltagandet vore också en fördel för folkstyret.
Hasta inte fram en folkomröstning om EMU! Demokrati kräver tid.
"EMU splittrar Europa"
Håkan Larsson i Östersunds-Posten 15 juni 2000
"Euroland är förprogrammerat till att bli ett svagt valutaområde. Det kommer att leda till splittring och desorientering i Europa." Den som säger detta är inte vem som helst utan Wilhelm Hankel, professor i valutapolitik och utvecklingspolitik vid universitetet i Frankfurt, också den europeiska centralbankens säte. Hankel har dessutom ett förflutet som avdelningschef vid det tyska finansdepartementet.
Jag har träffat professor Hankel flera gånger och imponerats av hans sakkunskap. När jag nu läser en intervju med honom i den danska tidningen Notat får jag klart för mig att en intensiv eurodebatt faktiskt pågår i Tyskland för närvarande. Något våra stora medier hittills har talat tyst om.
"Ingen ska inbilla mig att Euroland har en förnuftig konstruktion. Problemen kommer eftersom politiken säger ett och ekonomin något annat", säger Wilhelm Hankel, som länge varnat för EMU-experimentet.
Tillsammans med tre andra ekonomi- och juridikprofessorer gick han 1998 till författningsdomstolen i Karlsruhe för att försöka stoppa Tysklands EMU-anslutning. Det misslyckades, men Hankel kämpar vidare. Han är idag mer bekymrad över konsekvenserna av EMU än någonsin när han ser sina farhågor slå in.
Inte minst bland sina tyska landsmän märker han en växande, och högst begriplig, oro. Genom eurons fall har tyskarna blivit fattigare och placerar nu i allt högre grad sina tillgångar i dollar, pund och schweizerfranc.
"Jag har exempelvis från eurons start placerat min svärmors pengar i dollar", säger Wilhelm Hankel. Hade hon haft sina pengar placerade i euro skulle hon i dag ha varit 25 procent fattigare."
Wilhelm Hankel ser många fel med EMU och pekar på att den genomsnittsränta som centralbanken tvingas sätta inte passar varken ett land som Tyskland i centrum eller länder i periferin som Portugal, Irland och Finland.
"Varje land behöver en räntenivå som är anpassad till det egna landet, men har inte bruk för en genomsnittsränta", säger Hankel och varnar för att euron är på väg att bli "dynamit" och inte "dynamik", som anhängarna säger, för Europa.
Eurons fall kan leda till handelskrig och protektionism, befarar han. På hemmaplan argumenterar han för att bytet av de nationella mynten och sedlarna mot euro 1 januari 2002 ska skjutas upp.
Wilhelm Hankel menar att EU:s inre marknad är den optimala lösningen för Europa. När man går in i EMU blir emellertid varje land helt beroende av beslut i Bryssel och Frankfurt. Flexibiliteten försvinner. Som socialdemokrat är han särskilt kritisk till de på vänsterkanten som förespråkar euron.
"Jag vet ingen som har svikit sina ideal som de som står till vänster och i dag bekänner sig euron. De förråder sina demokratiska traditioner och visar bristande förståelse för ekonomi", är ekonomiprofessorns hårda dom.
Wilhelm Hankel hoppas nu att Danmark säger nej till euron i folkomröstningen 28 september och att Sverige och Storbritannien följer exemplet. Det menar han vore bra för hela Europa och förutser i så fall ombytta roller.
"Vi får ett svagt och instabilt euroområde och ett starkt och stabilt nordeuropeiskt valutaområde."
Om någon tror att Wilhelm Hankel är motståndare till europeiskt samarbete tror han eller hon fullständigt fel. Själv betraktar han sig som "en glödande europé" och säger:
"Den som verkligen älskar Europa, som jag gör, måste bli motståndare till euron. Jag finner inget mer infamt än att göra oss euro-kritiker till anti-européer."
Det råder oro i det tilltänkta Euroland. Svenskar, danskar och britter ska nog skatta sig lyckliga över att de inte är indragna i experimentet. Genom att behålla sina valutor kan de bidra till sammanhållning och stabilitet i Europa.
See also: (1999) Der Euro: Barriere oder Brücke auf dem Weg
zu einem föderalistischen Europa?, in: Währungsunion und
Weltwirtschaft.
Festschrift für Wilhelm Hankel, hg. von W.
Nölling, K.A. Schachtschneider und J. Starbatty. Stuttgart: Lucius &
Lucius, S. 155-163
Karl Albrecht Schachtschneider: Die Euro-Klage. Warum die Währungsunion scheitern muß. rororo aktuell 22395, 1998, 303 Seiten, mit Wilhelm Hankel, Wilhelm Nölling, Joachim Starbatty.
Det går inte längre att gå
som katten kring het gröt
Joschka Fischers raka besked
om att "den enda vägen" är att göra EU till en förbundsstat
Krönika av Håkan Larsson i Östersunds-Posten 29 maj
2000
"Jag tror att den tyske miljöpartisten Joschka Fischers initiativ är helt rätt och nödvändigt" Denna helhjärtade uppslutning bakom Tysklands utrikesministers planer på att bygga ett Europas förenta stater framfördes på Dagens Nyheters ledarsida i lördags och författare är kommunstyrelsens ordförande i Östersund, Jens Nilsson.
Några veckor efter Joschka Fischers raka besked om att "den enda vägen" är att göra EU till en förbundsstat med mäktig direktvald president, regelrätt regering och ett parlament med två kamrar börjar debatten komma i gång även hos oss.
Grundfrågan är om vi vill att Sverige ska bli en delstat i Europas förenta stater eller om det är bättre att fortsätta att samarbeta i Europa och världen som självständig stat?
När jag 17 maj första gången skrev om den tyske utrikesministerns långtgående planer verkade det nästan bara vara Expressens ledarsida och ÖP som lagt märke till hans tal vid Humboldtuniversitet i Berlin 12 maj. Nu börjar emellertid debatten börja komma upp i varv även i Sverige.
Förre moderatledaren Carl Bildt applåderar den gröne utrikesministern, liksom DN:s avgående högerliberale chefredaktör Hans Bergström - som i sin tur alltså får applåder från det socialdemokratiska kommunalrådet i Östersund. Det är naturligtvis intressant att en ledande politiker i Jämtland, den förmodligen mest EU-kritiska delen av unionen, framträder som entusiastisk federalist. Något folkligt krav på att få en mäktig europeisk president som högste styresman finns ju inte bland jämtar och härjedalingar i gemen.
Jens Nilsson ska ha all heder av att han ärligt talar om vad han står för. Hittills har unionsförespråkarna av taktiska skäl annars gått som katten kring het gröt. Den som kommer ihåg debatten inför EU-omröstningen 1994 minns hur ja-sidan dyrt och heligt lovade att EU inte innebar något federalt statsbygge utan handlade om ett vanligt samarbete mellan självständiga stater. På så sätt lyckades man ge det falska intrycket att EU-kritikerna var motståndare till ett internationellt samarbete.
Fortfarande försöker etablissemanget förneka den stegvisa federalistiska utveckling som pågår med full kraft. När Göran Persson till slut kände sig tvungen att kommentera Joschka Fischers klartext om förbundsstaten var han kritisk och hävdade att den federala visionen är kontraproduktiv.
Det är lätt att hålla med Persson om detta, men statsministerns ord klingar falskt när han samtidigt förespråkar en svensk EMU-anslutning. Det politiska huvudsyftet med euron är ju att pressa fram en federal utveckling. Det verkade Persson inse för ett par år sedan, men när han numera vill ansluta Sverige till EMU smyger han, till skillnad från Jens, med federalismen.
De länder som önskar ge upp sina egna valutor för euron må göra det, men det behöver inte vårt land göra för den skull. Jag är för min del övertygad om att Sverige kan leva väl ekonomiskt och bidra mer till samarbetet i Europa och världen genom att fortsätta att agera som en självständig stat på den internationella arenan.
Det var ingen tillfällighet att Polens utrikesminister Geremek omgående tog avstånd från Fischers statsbyggarvisioner. Inte minst därför är jag övertygad om att Sverige lättare kan bygga broar och stärka det europeiska samarbetet genom att stanna utanför ett allt mera centralstyrt Euroland.
Federalismen kan skapa nya farliga spänningar i Europa.
När får vi en
ärlig Europadebatt?
Håkan Larsson i Östersunds-Posten 25
maj 2000:
Vi vill ha ett mellanstatligt samarbete. Vi vill inte ha ett Europas förenta stater. Det tror jag faktiskt ingen i den här kammaren vill ha. Det skulle förvåna mig mycket."
Uttalandet ovan gjordes av ingen mindre än statsminister Göran Persson vid riksdagens EU-debatt den 10 maj, för bara ett par veckor sedan. Tyvärr framstår uttalandet som ett försök att medvetet föra svenska folket bakom ljuset. Bara två dagar efter Perssons uttalande i den svenska riksdagen talade däremot Tysklands utrikesminister Joschka Fischer klartext vid Humboldtuniversitetet i Berlin.
Fischer sa öppet vad alla initierade sedan länge vet: att starka krafter verkar för att göra EU till en regelrätt förbundsstat med inte bara egen armé (kallad militär insatsstyrka) och egen valuta utan även med en mäktig president, en regering och ett starkare parlament i ledningen.
Samtidigt diskuteras EU-skatter och skatteharmonisering för fullt. I den pågående regeringskonferensen förhandlar man om hur de stora medlemsländernas makt ska förstärkas på de mindres bekostnad.
Guvernör i unionen?
Det här är naturligtvis en känslig utveckling som kan omvandla Sverige från en självständig stat till en perifer provins i Europas förenta stater. När Joschka Fischers vision förverkligas blir Göran Persson i praktiken unionens "guvernör i Sverige" i stället för statsminister i en självständig stat, som Perssons partikollega Sören Wibe konstaterade i onsdagens LT.
Denna verklighet försöker statsminister Persson och andra smygfederalister undanhålla väljarna väl medvetna om att det inte finns några folkliga krav på att svenskarna ledas från Bryssel av en EU-president och en EU-regering. Göran Persson verkar vilja dra en tystnadens slöja även
över sina egna tidigare uttalanden, exempelvis i sin tre år gamla bok "Den som är satt i skuld är icke fri", där han motiverade sin dåvarande tveksamhet till EMU så här:
"Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram."
Numera förespråkar Göran Persson som bekant - trots denna insikt - en svensk EMU-anslutning. Det måste innebära att statsministern har accepterat en federalistisk utveckling av EU, men inte är ärlig nog att stå för den. Om han menar det minsta med att förespråka ett mellanstatligt samarbete borde ett nej till svensk EMU-anslutning vara den logiska slutsatsen.
Det är demokratiskt oacceptabelt att en stor del av den svenska makteliten av taktiska skäl försöker förneka den federalistiska utvecklingen. Att EMU-förespråkarna kommer ut ur garderoben och ärligt talar om vad ett uppgivande av kronan för euron innebär är ett minimikrav.
Utanför EMU kan Sverige - gärna tillsammans med Danmark och Storbritannien - lättare bygga broar i Europa. Ingen ska inbilla sig att exempelvis Polen är berett att bli en delstat i en Brysselunion.
Det klargjorde den annars EU-vänlige polske utrikesministern Bronislaw Geremek direkt efter den tyske kollegans federalistiska Berlintal.
Svenskarna vill samarbeta och bygga broar i Europa, men inte låta sig centralstyras. Att mer union och federalism betyder centralisering och urholkat folkstyre kan inte i längden döljas för medborgarna. Vi behöver en ärlig Europadebatt nu - innan det är för sent!
Federalismen enar inte, utan splittrar Europa.
