-
Nytt -
Index A till Ö -
EMU-skeptiker -
Statsvetare - Medborgare mot
EMU
|
|
Stefan CarlénDeras tidigare ordförande hette Kenth Pettersson Tänk om Tyskland, för säg två år
sedan, hade kunnat sänka sin ränta kraftigt. Det hade naturligtvis
haft positiva effekter för investeringar, produktion och
sysselsättning. Att förneka det är att förneka alla
kända ekonomiska samband. Stefan Carlén: "kul; en folkomröstning för
eller mot Göran Persson" LO-Wanja om EMU och tidpunkten
för folkomröstningen Tänk om Tyskland, för säg
två år sedan, hade kunnat sänka sin ränta kraftigt. Det
hade naturligtvis haft positiva effekter för investeringar, produktion och
sysselsättning. Att förneka det är att förneka alla
kända ekonomiska samband. Jag har lyssnat på Tysklands utrikesminister Joshka Fischer. Han flögs in av den svenska ja-sidan till Almedalen på Gotland för att ge ja-kampanjen sitt stöd. Han hade gjort sin hemläxa väl. I en välregisserad föreställning talade han precis om det som ja-sidan ville att svenska väljare skulle få höra. Tysklands ekonomiska problem hade, enligt Fischer, ingenting med euron och EMU att göra. En massarbetslöshet på över 10 procent som växer för varje dag; en stagnerande ekonomi och stora budgetunderskott som tvingar fram kraftiga försämringar i välfärden. Det hade med allt annat att göra, som till exempel en åldrande befolkning och kostnaden för återföreningen, men som sagt euron och EMU var helt oskyldiga till denna ekonomiska katastrof.
Låt mig i all blygsamhet göra en enkel invändning. Tänk om Tyskland, för säg två år sedan, hade kunnat sänka sin ränta kraftigt. Det hade naturligtvis haft positiva effekter för investeringar, produktion och sysselsättning. Att förneka det är att förneka alla kända ekonomiska samband.
Ett bättre fungerande Tyskland hade i sin tur gett draghjälp åt andra ekonomier i Europa. Tysklands problem beror också på att man i samband med avskaffandet av D-marken knöt an till euron på en alltför hög nivå. Det har hämmat tysk industri och än mer bidragit till problemen.
En sänkt ränta hade lett till en mer konkurrenskraftig D-mark. Det som hindrade Tyskland från att sänka räntan var just EMU. Man har ju avskaffat sitt självbestämmande och sin egen ränta och sin egen valuta.
Den tyska arbetslösheten skapar i sin tur stora budgetproblem. Tyskland tvingas nu av EMU till stora nedskärningar i välfärden och försämringar i arbetsrätten. Det drabbar de gamla, sjuka och arbetslösa och slår hårt mot fackföreningsrörelsen. Naturligtvis beror inte alla problem i Tyskland på EMU. Det har aldrig någon från nej-sidan hävdat. Men att EMU-medlemskapet medfört problem och dessutom hindrar Tyskland från att ta sig ur problemen, det står bortom allt rimligt tvivel. Svenska väljare vet om när de blir utsatta för bondfångeri med löften om 100 000 nya jobb. Varför kryllar det då inte av välbetalda jobb i EMU-området? Varför är arbetslösheten dubbelt så hög i EMU-området än i de självständiga länderna? Det är högst relevanta frågor som jag hört den senaste tiden. Man låter sig helt enkelt inte luras, inte ens av ett mediejippo med Tysklands utrikesminister. Makteliten i Europa kan åka omkring och bedyra vad som helst. Men svenska väljare ser lätt igenom detta. Jag tror att det politiska immunförsvaret har stärkts kraftigt de senaste månaderna när ja-sidan lovat guld och gröna skogar vid ett EMU-medlemskap. Man är milt sagt lätt skeptisk. Det är också därför ja-sidan trots överlägsna resurser inte kunnat vända den starka nej-opinionen. Rörlig växelkurs säkrar
stabiliteten En flexibel växelkurs är en automatisk stabilisator, en stötdämpare som jämnar ut svängningar i produktionen och på arbetsmarknaden. En försäkring som är lika viktig i goda tider som i dåliga. Kommentarer om valutors värde mot varandra har de senaste åren lidit av brist på långsiktig konsekvens. Först gällde det den allt svagare euron, och den starka dollarn. Den senaste tiden har det framförallt gällt försvagningen av den svenska kronan. På lång sikt är det skillnader i inflationstakt som i huvudsak förklarar valutors värde mot varandra. Inflationen i EMU-området har sedan 1993 – då Sverige övergått till rörlig växelkurs – fram till i dag varit totalt drygt 4 procent högre än i Sverige. Det innebär att kronans långsiktiga värde mot euron sedan dess har ökat med cirka 40 öre. Beräknas utgångsvärdet till säg 9,20 (genomsnittet 93-95) ska det långsiktiga värdet i dag således ligga på cirka 8,80. På kort sikt ska dock valutornas värde röra sig mot varandra kring det långsiktiga värdet. Det är ju själva idén med rörliga växelkurser. När det går bättre för Sverige ska kronan stärkas för att dämpa överhettning och inflationsimpulser. När det går sämre för Sverige ska kronan försvagas för att dämpa minskning i produktion och sysselsättning. Den rörliga växelkursen är i sig en automatisk stabilisator – en stötdämpare i ekonomin. Genom att växelkursen är flexibel, blir produktion och sysselsättning mer stabil. Så säger skolboken, men hur ser det ut i verkligheten. Låt oss jämföra den svenska industrins orderläge mot utvecklingen av kronkursen mot euron. Det är mest relevant eftersom frågan i kommande folkomröstning blir om vi ska utplåna kronan och delta i EMU, eller bibehålla självbestämmandet över penningpolitiken. Vi börjar i maj 1998, när EMU-valutorna oåterkalleligen låstes mot varandra. Industrins orderingångar var då relativt goda, och kronans värde hamnade kring 8,55 för en euro. Sedan inleddes en kraftig försvagning av industrins orderläge som pågick fram till början av 1999, innan orderingångarna åter ökade och stod på topp under våresn 2000. Valutan reagerade enligt skolboken. Först försvagades kronan fram till början av 1999, innan den vände och stärktes kraftigt från cirka 9,40 till 8,20 under våren 2000. Under andra hälften av år 2000 till i dag har orderläget åter försämrats kraftigt, inte minst till följd av raset för telekombranschen. Kronan har därför vänt och åter försvagats mot euron. För mig är det uppenbart att stötdämparen hittills har fungerat som den var tänkt. Den rörliga växelkursen är en försäkring. Dels förebygger den under goda tider risken för hamna i överhettning och kostnadskris. Dels skyddar den under sämre tider ett exportberoende land som Sverige från att tappa allt för mycket i produktion och sysselsättning. Denna försäkring blir än viktigare när landet i fråga har ett relativt stort beroende av vissa branscher eller vissa företag. Ett frustrerande inslag i dagens debatt gäller devalveringar och omvandlingstryck. I dag är många av dessa argument inte längre relevanta. Det är en fundamental skillnad mellan en regim med fasta men justerbara kurser och en regim med rörliga kurser och inflationsmål. Det går inte att säga att vi med rörlig växelkurs och inflationsmål kommer att föra en ständig devalveringspolitik. Tvärtom har det långsiktiga värdet av kronan ökat, men under tiden har det skett förskjutningar både över och under detta värde. Precis som det ska göra. Det känns en smula torftigt när svenskar ena året slår sig för bröstet för att kronan är så stark, och året efter tycker det är pinsamt att kronan just blivit svag i samband med ett EU-toppmöte. Det är väl ingen machotävling för makthavare! En stark valuta är för mig en valuta som på lång sikt är förenlig med en stabil produktion och full sysselsättning. Det går inte heller att hävda att omvandlingstryck och produktivitet minskar med en rörlig växelkurs. Sedan vi fick rörlig växelkurs har tvärtom produktiviteten och omvandlingstrycket varit högre i Sverige än i konkurrentländerna. Kostnadsökningar har inte kunnat spillas över i ökad inflation utan stimulerat till starkare produktivitet. Reallönerna har därför ökat betydligt mer än i till exempel EMU-området. Det går inte heller att säga att Sverige är osolidariskt och kastar över arbetslöshet till andra länder när kronan för tillfället försvagas. Var i så fall Sverige solidariskt för ett år sedan och tog på sig arbetslöshet när kronan förstärktes? Turas länder om att vara solidariska och osolidariska mot varandra i ett system med rörliga kurser? Sveriges tid med rörlig växelkurs har varit framgångsrik. Naturligtvis har det funnits problem. Men på det stora hela har vi klarat både högkonjunkturer och konjunktursvackor. Förhållandena på arbetsmarknaden har stabiliserats tack vare att valutan varit flexibel. Det tjänar alla på – både företagare och löntagare. Argumenten för att behålla svenskt självbestämmande över penningpolitiken har aldrig känts starkare än nu. Stefan Carlén Om försäkringsargumentet, se även Anders Ferm Stefan Carlén är intervjuad i boken "Krona eller Euro" av Torsten Sverenius Är EMU ett skydd mot kapitalets globalisering? Sammanfattning Ett vanligt förekommande argument för att Sverige ska
gå med i EMU är att det större valutaområdet skulle
innebära ett skydd mot negativa effekter av fria kapitalrörelser och
den oro som då och då uppkommer på de globala finansiella
marknaderna. Här ifrågasätts detta argument eftersom det inte
går att hitta något starkt empiriskt stöd för argumentet.
Rapporten kan laddas ner här:
Är EMU ett skydd mot
kapitalets globalisering? (pdf-fil)
|
