Lars Jonung om EMU

Who could have foreseen the huge problems the euro would eventually cause?
Actually, lots of people., /but not Jonung/
Paul Krugman 20 July 2015

Lars Jonung delade i stort Mats Perssons syn och utfärdade varningen
”det vi ser i Europa är resan mot katastrofen”
SNS 19 juni 2012

Full text

Den union som nu håller på att ta form, med ett stort inslag av överstatlighet, stödfonder och styrning av enskilda länders skatter och utgifter,
är en helt annan union än den ”rena” valutaunion som Sverige folkomröstade om 2003.
Många av dem som röstade ”ja” då har nog anledning att känna sig lurade i dag.
Mats Persson,professor vid institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, DN Debatt 19 juni 2012

Det var inte folket som besegrade eliten. Det var den slutna ekonomins särintresse som besegrade den öppnas
Lars Jonung kolumn DNs ledarsida 10/9 2004

Nejsidan fann sitt starkaste stöd hos låginkomsttagare, anställda i stat och kommun, lågutbildade, LO-medlemmar, kvinnor och på landsbygden.
Ja-väljarna fanns främst bland höginkomsttagare, privatanställda, högutbildade, egenföretagare, Saco-medlemmar, män och i städerna.

RE: Läs mer av den arragante och förbittrade Ja-sägaren Jonung här

Det är lika svårt att peka ut de huvudansvariga för krisen som att lösa den
Sveriges underklass vände Europa ryggen
Richard Swartz

"Hur kunde euroområdet hamna i dagens prekära läge?"
Lars Jonung om "den statsfinansiella krisen" i EU
kolumn på DN:s ledarsida 9/12 2010

Nu efter ett årtionde med euron står det klart att stabilitetspakten har misslyckats.

Rätt använd av EU:s sargade politiker kan finansmarknaden via de blinkande Reuterskärmarna bana väg för de reformer och den förnyelse som behövs för att nå hållbara statsfinanser och stabil euro. Ska marknaden kritiseras är det för att den sov för länge. Men det gjorde också ansvariga politiker i Europa.

Full text

I dag driver finansmarknaden åter den politiska beslutsprocessen inom Europa. Detta är en återgång till läget innan euron infördes för lite mer än tio år sedan.
Då gällde marknadens signaler sannolikheten för justering av växelkursen

Euro Symposium
It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002
Lars Jonung1 and Eoin Drea
Econ Journal Watch, Volume 7, Number 1, January 2010, pp 4-52

My concerns were always just what they are now: fears that the lack of fiscal and labor market integration would lead to very nasty adjustment problems.
I just never dreamed how bad it would get.

Full text

Some US Eurosceptic economists

Lars Jonung, an adviser to the European Commission in Brussels
and co-author of a January paper on how American economists viewed the euro through the 1990s,
says Feldstein is a “consistent pessimist, and so far he’s been proved wrong.”
Bloomberg 17/3 2010

“The idea that Greece can go from a 12 percent deficit now to a 3 percent deficit two years from now seems fantasy,” Martin Feldstein, an adviser to U.S. presidents since Ronald Reagan,
' Bloomberg 17/3 2010

Varför försvarades den fasta kronkursen så kraftfullt under hösten 1992?
Inget annat land uppvisade en liknande beslutsamhet när det gällde att söka stå kvar vid den fasta växelkursen. Storbritannien, Italien och Finland såg sig tvingade att övergå till rörlig växelkurs denna månad.
Sverige avvek från detta mönster genom att det svenska politiska etablissemanget slöt upp bakom den fasta kursen.
Den ekonomiska krisen i Finland och Sverige. Uppgången, fallet och återhämtningen 1985-2000 Lars Jonung m fl 2004

The eurozone is set up according to this principle - "one money, one central bank".
The Scandinavian union was based on the idea "one money, three central banks"
Lars Jonung, Research adviser, DG Ecfin, European Commission
Financial Times 13 September 2004

Det var inte folket som besegrade eliten. Det var den slutna ekonomins särintresse som besegrade den öppnas
Lars Jonung kolumn DNs ledarsida 10/9 2004

THE POLITICAL ECONOMY OF MONETARY UNIFICATION:
THE SWEDISH EURO REFERENDUM OF 2003
Lars Jonung Cato Journal September 2004

Nu sällar sig professor Lars Jonung, expert i Bryssel och tidigare rådgivare åt statsminister Bildt, till kritikerna av Lindbeck och Feldt.
Jonung intar samma ståndpunkt som under Bildt-regeringens tid - inga konkreta förklaringar till hur de nya jobben skulle komma till stånd. Och utvecklingen av de fem tyngsta komponenterna i den verkliga arbetslösheten 1990-94 var en ökning med 58 procent när Jonung var rådgivare.
Danne Nordling blog 21/8 2005

Vad vill då Jonung göra istället? Det är utbudspolitik och inte efterfrågepolitik som är receptet, menar han.

[Det låter fint men saknar konkretion. Hur skulle en sådan politik, som förvisso är motiverad av andra skäl, kunna räcka för att skapa några 100 000 nya jobb på några år?]

Full text

Top

Bengt Dennis i boken "Dennis 500 procent", Bokförlaget DN:
"En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges.
Det var naturligtvis helt rätt av honom att ge uttryck för sin uppfattning men problemet var att den spreds alltför vitt och brett.
I finansdepartementet gick Jonung under beteckningen den tickande bomben men bomben detonerade aldrig, dvs nyhetsmedierna förblev okunniga om vad statsministerns rådgivare ansåg i den mest brännande av alla frågor, valutapolitiken."

Kommentar av Rolf Englund:
Men han måtte väl ändå ha upplyst Bildt och Wibble om sin uppfattning. Det var hans jobb. Då är den ännu obesvarade frågan:
När sade Jonung vad till Bildt och Wibble?

"Ingvar Carlssons invändning är att jag förbigår hans "huvudtes" att det var avregleringen som drev fram krisen och inte svag finanspolitik. Visst var det så, det är vi eniga om, men ... "
Lars Jonung, kolumn DN, 10/1 2004

Den akuta krisen 1990-93.
I dag framstår den som den oundvikliga konsekvensen av
magnifika misstag i den ekonomiska politiken.
Lars Jonung, kolumn DN, 9/3 2003
Rolf Englund: OBS att Jonung i sin artikel inte nämner orden "fast växelkurs"

Kronfallet som skakade Sverige
"Lars Jonung är professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan och verksam som forskare i Bryssel och fristående kolumnist i Dagens Nyheter"
RE: Och så var han rådgivare i Bunkern åt statsminister Carl Bildt, vilket kanske borde ha nämnts.
DN Debatt 2002-11-19

Om kronan blir hårdvaluta
Sverige har under lång tid haft betydande överskott i sina utrikes affärer.
När exporten är större än importen, brukar valutan appreciera förr eller senare
Lars Jonung, kolumn DN, 5/10 2003

I debatten inför folkomröstningen fanns två scenarier eller prognoser för kronans utveckling vid en seger för nej-sidan. Enligt den första prognosen kommer kronans kurs gentemot euron att fluktuera kring nivån 9 kronor - såsom den gjort under de senaste tio åren. Enligt den andra prognosen kommer kronan att försvagas över tiden, det vill säga depreciera. Skälet är att vår lönebildning och vår ekonomiska politik inte är tillräckligt stram för att hålla kronan på en stabil kurs till euron.

Det finns också ett tredje scenario, som knappast uppmärksammats. Enligt detta kommer kronan att stiga i värde, det vill säga appreciera, gentemot såväl dollarn som euron, de bägge världsvalutorna. Om så blir fallet, skulle kronan förvandlas till en hårdvaluta - kanske bli en Nordens schweizerfranc. Detta scenario avfärdas troligen av de flesta bedömare som orealistiskt. Varför skulle kronans kurs stiga när den fallit under de senaste 30 åren? Men det finns ett antal faktorer som talar för att kronan faktiskt kan stärkas.

För det första, placerare söker sprida sina risker. När Sverige efter det tydliga nejet i folkomröstningen valt att ställa sig utanför euroområdet, blir tillgångar i kronor - som svenska fastigheter, företag, aktier och obligationer - intressanta investeringsalternativ.

För det andra, om marknaden förväntar sig att regeringen gör allvar av sitt tal om tillväxtpolitik och skattesänkningar, så bidrar detta till en apprecierande krona. Länder med förväntat hög tillväxt drar nämligen till sig kapital.

För det tredje, Sverige har under lång tid haft betydande överskott i sina utrikes affärer. När exporten är större än importen, brukar valutan appreciera förr eller senare. Dessutom ligger den svenska räntan högre än i euroområdet, vilket i sig attraherar kapitalinflöde.

En appreciering av kronan motiverad av en framgångsrik svensk ekonomi bör välkomnas. Om kronan däremot skulle appreciera snabbt och oväntat, driven av överreaktion på de finansiella marknaderna, och sedan ligga kvar på denna nya nivå en längre tid, blir anpassningsprocessen besvärlig.

Ett förlopp med en stark och oväntad appreciering av kronan skulle kasta nytt ljus på valet mellan rörlig och fast växelkurs. Enligt den traditionella uppfattningen fungerar en rörlig växelkurs för kronan som en stötdämpare. Den skall rädda oss om vårt land drabbas av en så kallad landspecifik eller asymmetrisk störning. Men vad händer om det visar sig att stötdämparen i själva verket skapar stötarna? En plötslig och kraftig uppgång i värdet på kronan är i själva verket en asymmetrisk störning - just det slags störning som den rörliga växelkursen är tänkt att skydda oss mot.

Början på sidan

Lars Jonung:
EMU: CENTRALISERAD PENNINGPOLITIK EN STYRKA
(Direkt, 020417)

Lessons for EMU from the History of Monetary Unions
By Michael Bordo and Lars Jonung
Introduction by Robert Mundell

Lars Jonung i Dagens Nyheter 2000-04-05 om att han fått ett jobb vid EU-Kommissionien:

Bengt Dennis skriver om Lars Jonung i sin bok

Den akuta krisen 1990-93.
I dag framstår den som den oundvikliga konsekvensen av
magnifika misstag i den ekonomiska politiken.
Lars Jonung, kolumn DN, 9/3 2003
Rolf Englund: OBS att Jonung i sin artikel inte nämner orden "fast växelkurs"

Den akuta krisen 1990-93. I dag framstår den som den oundvikliga konsekvensen av magnifika misstag i den ekonomiska politiken.

Samma typ av kris som då drabbade Sverige har under de senaste tio åren träffat länder som Mexiko, Sydkorea, Thailand, Ryssland, Brasilien, Turkiet och Argentina. I Norden genomled Norge och Finland djupa finansiella kriser ungefär samtidigt som Sverige. Mönstret har varit detsamma som i vårt land. De ansvariga för stabiliseringspolitiken har avreglerat de finansiella marknaderna utan att samtidigt dämpa de expansiva krafter som avregleringen släppt lös. Följden har blivit en finansiell bubbla som med tiden kollapsat i djup depression.

Den 9 mars 1993 publicerade den så kallade Ekonomikommissionen sin rapport: "Nya villkor för ekonomi och politik". Kommissionen, under ledning av Assar Lindbeck, hade tillsatts av regeringen Bildt några månader tidigare. Dess syfte var att föreslå reformer av det ekonomiska och politiska systemet samt ange vägar ut ur den akuta krisen.

Rapporten inleddes med ett ödesmättat anslag: "Det kommer en tid då varje nation stannar upp och reflekterar över sin framtid" och avslutades med 113 förslag till åtgärder. De fick ett kraftigt genomslag i debatten och inspirerade politiken under de följande åren.

I dag är det lätt att identifiera de "specifika misstag" och den brist på kunskap om effekterna av den finansiella avregleringen som gav oss det ekonomiska sammanbrottet. Dessa faktorer är den främsta förklaringen till den djupa 90-talskrisen - inte "svagheter i det politiska systemet". Riksbankschefens och finansministerns felsteg får inte ursäktas med argumentet att de var offer för "systemet".

Min invändning är att kommissionen även här lägger skulden ensidigt på de politiska institutionerna. Om den trängt djupare, hade det blivit uppenbart att strukturproblemen är konsekvensen av de politiska värderingar, det vill säga av den ideologi, som styrt svensk ekonomisk politik. Denna ideologi är den socialdemokratiska, även accepterad inom stora delar av det borgerliga Sverige.

Det politiska systemet har överfört värderingarna hos det statsbärande s-partiet rörande rättvisa, facklig makt, utjämning, offentliga monopol med mera till praktiska resultat, vilket just är dess uppgift i en demokrati. Ekonomikommissionen vänder sig mot utfallet, men talar tyvärr tyst om den ideologiska drivkraften. Skall Sverige reformeras som kommissionen föreslår vore det lämpligt att börja med de idéer som gett upphov till problemen.

Full text

"Stålbadet i skuldfällan"
Rolf Englund på DN Debatt 92-08-26

Början på sidan

Kronfallet som skakade Sverige
"Lars Jonung är professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan och verksam som forskare i Bryssel och fristående kolumnist i Dagens Nyheter"
RE: Och så var han rådgivare i Bunkern åt statsminister Carl Bildt, vilket kanske borde ha nämnts.
DN Debatt 2002-11-19

I början av 1990-talet, när den ekonomiska nedgången kom i Sverige och när den fasta kronkursen började attackeras av spekulanter, fanns knappast någon förståelse bland beslutsfattare, politiker och ekonomer för styrkan i de mekanismer som drev krisförloppet. I dag är kunskapsläget ett annat. Den typ av kris som drabbade Sverige för tio år sedan har gått i repris - förutom i Finland och Storbritannien på hösten 1992 - i flera europeiska länder sommaren 1993, i Mexiko 1995, i Asien 1997, i Ryssland 1998, i Brasilien 1999 och i Turkiet 2001.

Gemensamt för alla dessa kriser är ett mönster av "boom-and-bust" - eller av en finansiell bubbla. "Boom", det vill säga stark högkonjunktur, har drivits av snabb uppgång i kreditgivningen samtidigt som växelkursen varit fast.

Den utlösande faktorn har varit en avreglering av finansmarknaderna, vilken öppnat för kapitalimport över gränserna. Det har blivit lätt och lönsamt att låna och därmed att investera och spekulera i aktier och fastigheter. Hushåll och företag har skuldsatt sig djupt till utlandet. Risktagandet har ökat hejdlöst liksom den inhemska konsumtionen och inflationen.

Finansdepartementets, Riksbankens och Konjunkturinstitutets experter liksom ekonomerna vid bankerna och i den akademiska världen var inte i stånd att förutsäga krisen och därmed varna i tid. Skälet är enkelt. De hade ingen erfarenhet av styrkan hos de krafter som kunde utlösas när en ekonomi som den svenska avreglerades som fallet var 1985-89.

RE: Det fanns de som varnade

I ljuset av det internationella mönstret är det uppenbart att kronans fall för tio år sedan främst orsakades av den enorma överhettningen av svensk ekonomi i slutet av 1980-talet.

Att lägga skulden på den borgerliga regering som ärvde den tidsinställda finansiella bomben när den kom till makten hösten 1991, är att maskera de långsiktiga drivkrafterna bakom krisen.

Full text

Bengt Dennis om Lars Jonung:
Statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, förespråkade under hösten /1992/
internt, men inte externt, att gällande kronkurs skulle överges.

Början på sidan

Lars Jonung, kolumn DN, 29 augusti 2002
Håller vi på att upprepa samma misstag som gjordes i den ekonomiska politiken under 1980-talet? Då avreglerades de finansiella marknaderna - utan att de negativa verkningarna av avregleringen samtidigt motverkades genom ändringar i skattesystemet och i finanspolitiken.
Följden blev en gigantisk spekulationsbubbla - vilken sprack i början på 1990-talet. Sverige kastades in i den djupaste ekonomiska krisen under hela efterkrigstiden - som resultatet av en felaktigt genomförd finansiell avreglering.

Bengt Dennis om Lars Jonung:
Statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, förespråkade under hösten /1992/
internt, men inte externt, att gällande kronkurs skulle överges.

Början på sidan

EMU: CENTRALISERAD PENNINGPOLITIK EN STYRKA
(Direkt, 020417)

EMU:s konstruktion med en centraliserad penningpolitik gör att valutaunionen kommer att kunna stå emot eventuella kriser som hög arbetslöshet och låg tillväxt. Det skriver EU-kommissionen i en ny skrift om EMU:s utmaningar och utsikter det kommande årtiondet.

Det största hotet mot EMU är i stället att den politiska legitimiteten skulle försvagas.

Ett kraftigt fall i legitimiteten för den gemensamma valutan kan hota dess överlevnad. Om stora ekonomiska problem, som hög arbetslöshet, svag tillväxt och stagnation uppstår inom ett medlemsland eller en grupp i euro-området kan populistiska rörelser frestas att utnyttja dem i en attack mot EMU, skriver professor Lars Jonung som författat skriften.

Enligt Jonung kan begäran om pengastöd, särskilda skydd eller undantag från stabilitetspaktens budgetkrav undergräva EMU:s legitimitet och den politiska enigheten.

Samtidigt anses att det framväxande finanspolitiska samrbetet mellan euroländerna snarare som en styrka än som ett svaghetstecken.

Historiskt sett uppges valutaunioner med centraliserad penningpolitik ha fungerat bättre och varit mer beständiga än valutaunioner med decentraliserad penningpolitik.

”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO Affärsvärlden, nr 12, 2002-03-20

Nils Lundgrens särskilda yttrande

Mer om Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)

Början på sidan

Lessons for EMU from the History of Monetary Unions
By Michael Bordo and Lars Jonung
Introduction by Robert Mundell

The history of monetary unions is a relatively unexplored area in economics. Yet it should be able to provide guidance for Europe's venture into monetary union. In Readings 50, Michael bordo and Lars Jonung discuss both the history and the lessons it may hold for EMU. Their paper is followed by six commentaries by other distinguished economists with a variety of viewpoints on monetary union. The book is introduced by Robert Mundell who pioneered the optimal currency area approach and who was awarded the Nobel Prize in economics in 1999.

http://www.iea.org.uk/books/r50.htm

Början på sidan

1. Lars Jonung i Dagens Nyheter 2000-04-05 om att han fått ett jobb vid EU-Kommissionien:
Jag är inte motståndare till EMU i sig, utan mina invändningar gäller har gällt Sveriges deltagande. Jag tycker fortfarande att vi inte är mogna att vara med i valutaunionen förrän arbetsmarknaden och skattesystemet har grundligt reformerats.

Fler som vill vänta och se

Lars Jonung: Var finns den oberoende professorn? (pdf)
Ekonomisk Debatt, 1997 Nummer 7

Handelshögskolans heder

2. Lars Jonung på CNN om "Euro: The great experiment":
The EMU is thus a giant full-scale experiment with no clear-cut forerunner. Experience tells us that experiments involve risks as well as rewards. And there are many risks with the EMU. Let us list a few.

First, Europe is not an optimal currency area -- that is, a geographic area well suited to have only one currency.

Second, the members of the EMU will still maintain control over their fiscal policies.

Third, a monetary union requires agreement on the common goal for monetary policy. The goal for the ECB has been defined as price stability -- period.

Fourth, the issue of democratic accountability of the European Central Bank is an open one. Who should control the ECB?

Fifth, every nation state has a system of supervision and control of its financial sector, including a lender of last resort, to guarantee the soundness and stability of the financial system. Presently, such a pan-European set of institutions is lacking.

This a short list of some commonly acknowledged risks. Of course, they have to be compared with the benefits of the euro. Such rewards may be great: reduced transaction costs for trade within the EMU, price stability within euroland and a move toward a politically and economically unified Europe, in other words a USE -- a United States of Europe.

Assar Lindbeck - Konventet

Full text at CNN - Början på sidan

3. Bengt Dennis skriver om Lars Jonung i sin bok:
"En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges. Det var naturligtvis helt rätt av honom att ge uttryck för sin uppfattning men problemet var att den spreds alltför vitt och brett. I finansdepartementet gick Jonung under beteckningen den tickande bomben men bomben detonerade aldrig, dvs nyhetsmedierna förblev okunniga om vad statsministerns rådgivare ansåg i den mest brännande av alla frågor, valutapolitken."

Början på sidan