- Nytt -
Index A
till Ö - Statsvetare |
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu |
Norrländska SocialdemokratenLåt oss
folkomrösta I Danmark, Irland, Holland, Spanien, Portugal, Tjeckien och Luxemburg kommer det att hållas folkomröstningar kring det snart framarbetade konstitutionella dokumentet för EU. Medborgarna ska få säga sitt kring det dokument som kommer att strukturera EU och dess utveckling under lång tid framöver. Rimligt? Ja. Just nu ser det dessutom ut som om Storbritannien kommer att sälla sig till den folkomröstande skaran. Därmed ökar också trycket på den svenska regeringen. Men här är det fortfarande blankt nej till en folkomröstning. Förmodligen mycket beroende på den stora skräcken för ytterligare en folkomröstning som ligger regeringen och övriga delar av Sveriges maktelit i fatet. Precis som i EMU-frågan idiotförklaras svensken och reduceras till lallande fån som inte fattar det här med storpolitik. Precis som EMU och krona eller euro-frågan handlar frågan röran-de det konstitutionella dokumentet om hur vi ser på EU och dess utveckling. Vill vi att de överstatliga inslagen inom EU ska bli större eller inte? Vill vi ha en gemensam utrikespolitik eller inte? Vill vi att de större länderna ska ha större inflytande eller inte? Även om det självklart kräver eftertanke för att kunna ta ställning till dessa frågor är det absolut inte frågor som är övermäktiga oss Svenssons. Vi klarar det. Därför är ett nej till en folkomröstning i frågan inte den självklarhet som många utmålar den till att vara. Dessutom handlar en sådan folkomröstning inte om ja eller nej till EU. EU är redan en politisk realitet. Det konstitutionella dokumentet handlar om EUs utveckling, ingenting annat. När det talas om att förhålla sig till denna verklighet borde det rimligen också gälla svensken. Förmodligen är många av våra politiska representanter rädda att vi, folket, som all offentlig makt ska utgå ifrån i Sverige skulle rösta fel om vi ges chansen. Att vi skulle förkasta dokumentet. Det är ingen självklarhet ens i EU-kritiska Sverige. Allt är beroende av vilken utformning regeringarna bestämmer sig för. I Sverige har vi representativ demokrati med inslag av direktdemokrati i form av folkomröstningar. Folkomröstningsinstrumentet är dock inte ett flitigt använt sådant och ska inte heller användas i tid och otid. Men har vi kunnat folkomrösta om höger- eller vänstertrafik borde vi även rimligtvis rösta om ett så avgörande politiskt dokument som det konstitutionella dokumentet. Det handlar ju om EUs framtid och därmed även vår. Att EU, som nu, är en angelägenhet främst för de initierade är djupt olyckligt. Organisationen förtjänar ett bättre öde än så och dess utveckling borde ligga i händerna på dem som all offentlig makt ska utgå ifrån. Folken. En skrämmande debatt EMU handlar minst av allt om att växla pengar Inga fördelar med EMU Farligt forcera folkomröstningen
En skrämmande debatt Sveriges riksdag har bestämt att låta folket rösta om Sverige ska avskaffa sina egna pengar och i stället ingå i en europisk monetär union. Beslutet innebär att Sverige också förlorar självstyret och bestämmanderätten över penningpolitiken. Riksdagen väntade länge på rätt tillfälle för folkomröstningen. Först skulle folk bildas hette det och sedan valdes ett datum strax efter semestrarna. Göran Persson menade att folk skulle vara mer positiva efter semestern eftersom många då förmodligen hade insett vad bra det var att slippa växla när de åkte utomlands. Det är med stor vånda som de etablissemangets ja-sägare har gått med på en folkomröstning om euron. Egentligen är de motståndare till ett så viktigt beslut läggs i det svenska folkets händer. Men eftersom de flesta partier är splittrade i frågan och att många partier däribland socialdemokraterna inte fått något ja från kongressen om inte folkomröstningen genomfördes, fanns inget alternativ. Men ja-sidans frustration över både folkomröstningen och den negativa opinionen framkommer dagligen och sätter sin prägel på debatten. Det är knappast den svenska stolta folkrörelsedemokratin som gör sig gällande. Den har ersatts av en förankringsdemokrati som utgår ifrån att folk ska göra som ledarna säger. Metoderna varierar. Antingen försöker ja-sidan köpa eller muta folk. Det är inte måttligt vilka löften som utlovats. 100 000 nya jobb i den offentliga sektorn, högre löner till kommunalarna, räntesäkningar till alla husägare på dryga 1 000 kr i månaden, 30 000 kr om året genom sänkta priser och en entusiastisk folkpartist har till och med utlovat fler knäoperationer. Men det är inte bara löften om stora pengar som dominerar ja-sidan valkampanj. Det finns också en annan betydligt mer motbjudande sida av kampanjen och det är den som kräver munkavle och tystnad på högt uppsatta nej-sägare. I den bemärkelsen har nog socialdemokraterna stått för de flesta grodorna. Ministrar och statssekreterare som uppmanas att hålla tyst eller avgå. Angreppen kommer från de egna regeringskollegerna. Senast var det Bosse Ringholm som på samma dag lyckades uppmana Leif Pagrotsky att avgå och dessutom fördumma miljöminister Lena Sommerstad. Anledningen var att de uttalat sig kritiskt om EMU. För alla socialdemokrater som är uppfostrade med demokratin som ledstjärna torde denna folkomröstningskampanj hittills ha varit närmast chockartad. Det är inte den folkrörelsedemokrati som arbetarrörelsen har hyllat i alla år. Tvärtom är det någon form av totalitärt centralstyre som ger dålig smak i munnen. Lägger vi dessutom till det faktum att socialdemokratiska ja-sägare vägrar debattera med nej-sidan inom partiet står det klart att den ideologiska diskussionen om EMU ska tystas ner. Det är också skrämmande för en folkrörelse som har demokratin som portalparagraf i partiprogrammet. Hittills har med andra ord ja-sidans propaganda varit en närmast skrämmande upplevelse. Vi hoppas givetvis att ja-sidan trots att den är desperat tar sitt förnuft till fånga. En folkomröstning är när folket ger politikerna råd i en viktig fråga. Det är heller inte politikerna som ska tala om för folk vad de ska tycka. Meningen är att var och en ska tänka själv och bilda sig en egen uppfattning. Varför skulle vi annars folkomrösta?
"Rösta ja för dina barns skull" Göran Persson: För mig har euron blivit en ideologisk
fråga Inga fördelar med EMU Problemet med debatten om EMU är att folk tycks tro att ett svenskt medlemskap i valutaunionen bara handlar om att vi byter pengar och att vi slipper växla när vi åker utomlands. Det är en farlig glorifiering av ett projekt som i sak handlar om att vi ska byta ekonomisk politik. Ett svenskt medlemskap i EMU handlar konkret om vår sysselsättningspolitik, om synen på den offentliga sektorn och om vi i fortsättningen ska ha något som helst politiskt inflytande över den ekonomiska politiken. Den EMU-utredning som presenterades i går visar tydligt på svårigheterna om Sverige skulle gå med i EMU. Framför allt visar utredningen på att det inte finns några ekonomiska argument för ett medlemskap. Tvärtom att gå med i EMU är bara en onödig omväg som kostar för mycket pengar. De förslag som utredningen presenterar handlar om att kompensera för förlusten av en riksbank som vi själva kan påverka och en egen räntepolitik. Förslaget om ett ökat budgetöverskott är ingen lätt uppgift även fast Bosse Ringhom försöker ge sken av motsatsen. Bosse Ringholm uttalade sig lite lättsamt om att vi redan i dag har mycket större budgetöverskott än vad som krävs. Underförstått att det därmed inte skulle bli några större svårigheter. Vi bör dock komma ihåg att den politik som förespråkas inte handlar om några år framöver, utan säkert om en 50 års period. Dessutom är det så att moderaterna inte vill ha några överskott och inte kristdemokraterna heller. Skulle vi byta regering ändras alltså också de politiska förutsättningarna för budgetöverskottet. Den viktigaste slutsatsen är ändå att det mest effektiva vapnet vi har i penningpolitiken är den självständiga räntepolitiken. Varför krångla till det? Ett medlemskap i EMU innebär bara onödigt arbete för att undanröja stora ekonomiska svårigheter. Vill vi införa konjunkturskatter och överskott går det lika bra att göra det utanför EMU. Lotta Gröning-Degerlund Farligt forcera folkomröstningen
Hur folkomröstningen om EMU kommer att genomföras är i grunden en demokratiskt oerhört viktig fråga. Den handlar om att återskapa ett förtroende hos medborgarna för den representativa demokratin. Det måste samtliga politiska partier göra, men kanske främst det socialdemokratiska arbetarepartiet. Inte bara statsminister Göran Perssons oväntade ställningstagande i EMU-frågan satte djupa spår hos gemene medlem i partiet. Även partistyrelses svek, inte bara för att de sa ja till EMU, utan för att de inte ens vågade lämna ett besked om en folkomröstning. Och så slutligen extrakongressen där partistyrelsen som en sista tröst åt folket "gick med på" att en folkomröstning ska genomföras. Tre på varandra positiva EMU-beslut från partiet. Det är sedan Sveriges inträde i EU en tydlig tendens att den etablerade politiska eliten i större utsträckning än medborgarna förespråkar ett deltagande i den monetära unionen. Toppstyrningen i en förankringsdemokrati medför automatiskt att människor tappar förtroendet för det representativa systemet. De är nämligen inte representerade. Ingen har kunnat undgå sprickan mellan politiker och väljare. Inför den extra partikongressen gjorde bland annat Finanstidningen en undersökning som visade att 57 procent av socialdemokraternas "vanliga" väljare inte vill att Sverige ska ansluta sig till EMU. Kongressen beslutade det motsatta. Nu kommer EMU-frågan dock att handla om tidpunkten för folkomröstningen. I helgen debatterades det i DN- och först ut var Olof Ruin, professor i statsvetenskap. Därefter var det moderatledaren Bo Lundgrens tur. Båda förespråkar en snar folkomröstning; hösten 2001 respektive redan i höst. Statsvetarens argument är sakligare än moderatledarens, men båda har för bråttom. Förtroendet för politikerna är kraftigt skadat. Människor tvivlar i dag starkt på att deras röst överhuvudtaget räknas i en så avgörande framtidsfråga som den om EMU. Hittills har politikerna nämligen ständigt bevisat motsatsen. Att ha bråttom med folkomröstningen förstärker bara den gamla bilden. Människor är intresserade av att fatta beslut i sitt lands viktigaste framtidsfråga, människor är politiskt intresserade och engagerade, om de bara får tid och möjlighet att visa det. Därför är det farligt att forcera fram en folkomröstning. Det finns ingenting som pekar på att en folkomröstning om EMU ska genomföras snabbt. Tvärtom. Den svenska politiska eliten måste ta i beaktande att allt fler i ett aktivt beslut föredrar soffan vid val. Det visar inte minst den senaste Sifo-undersökningen som Svenska Dagbladet presenterade i går. Lika många väljare som ,s,tappar, ökar den grupp i samhället som väljer att inte delta i ett riksdagsval. Erfarenheten säger att den gruppen växer vid ett val som har med EU att göra. Det måste förändras. Lotta Kretschek Fler EMU-skeptiska socialdemokrater
|