Wallenbergssfären, Percy och EMU Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen

De nordiska bankerna har tillsammans en utlåning på 450 miljarder kronor i Baltikum.
Störst utlåning har Swedbank och SEB med 182 miljarder kronor respektive 139 miljarder kronor
DN 2008-07-03

Bildtext: Civilekonom Rolf Englund ledde motståndet mot SE-bankens vinstandelssystem.
Styrelseordföranden Lars-Eric Thunholm (närmast kameran) tycktes dock vara säker på utgången.

Kommentar av RE: Referatet i Dagens Nyheter visade dock att det blev hårt:
"I den avgörande omröstningen avstod de stora aktieägarna från att ta ställning och styrelsens förslag gick igenom med 627 302 röster mot 7 314 nej och 943 856 nedlagda."

Swedbanks riskchef Göran Bonners uttalande till nyhetsbyrån Direkt om att en devalvering i Lettland inte ger så positiva effekter: ”Lettland är ett speciellt fall. De har ingen riktig exportindustri så återhämtningsmekanismen är inte så utvecklad. Då kan man verkligen ifrågasätta om det är rätt metod att devalvera”.
Den naturliga följdfrågan är då vilka risker som Swedbank såg med att finansiera konsumtion, (bilar och bostäder) i ett bytesbalansunderskott som översteg 20 procent i ett land med så svag återbetalningsförmåga?
Det är bara att konstatera att de högst ansvariga, Lidén och Stålberg på Swedbank och Annika Falkengren och Marcus Wallenberg på SEB, för dessa excesser har kommit mycket lindrigt undan.
Per Lindvall, SvD E24 2009-06-03

AMF-affären är en repris av två tidigare affärer,
också i trebokstavskombinationer, nämligen BPA och ABB.
Tomas Fischer, Fokus 8 maj 2009

Enligt SEB:s kommunikationsdirektör Odd Eiken har Annika Falkengren
i verkligheten sänkt sin lön med 600.000 kronor,
efterson hon går från rörlig till fast lön
Ekot 12/3 2009

SEB:s vd Annika Falkengren avstår från sin bonus för 2008.
För 2007 fick SEB-chefen 4 miljoner i bonus och därmed
totalt 12,1 miljoner kronor i ersättning.
DI 2009-02-05

Från proposition till riksdagsbeslut på två dagar, och däremellan motionstid och utskottsbehandling. Det är den demokratiska tågordningen när regeringen pumpar in miljardbelopp i ABB. Och onekligen föds misstankar om panikåtgärder för att rädda en krisdrabbad jättekoncern. I största hast köper regeringen ut ABB:s 35-procentiga innehav i Svensk Exportkredit för 1 krona. Men det är långt ifrån ett kompispris från Wallenberg. ABB blir inte lottlöst utan får 1,24 miljarder kronor. Men inte från köparna utan från Svensk Exportkredits kassa.
DI-ledare 5/6 2003

Jag tycker det är viktigt för ABB:s svenska del att Sverige blir medlem i den europeiska valutaunionen eftersom det skulle dra till sig fler investeringar, säger Jürgen Dormann.
Ekot 21/5 2003

Det var Investors förre ordförande Percy Barnevik som lovade Ericssons ordförande Michael Treschow den kontroversiella extraersättningen på sammanlagt 11 Mkr för 2002 och 2003. Det löftet fick Michael Treschow redan i oktober 2001, flera månader innan han tillträdde.
DI 10/4 2003

Skandias styrelse ska inte beviljas ansvarsfrihet på bolagsstämman. Det kräver Aktiespararna, som vill att sparbolagets alla affärer granskas ingående. "Man måste klara ut vilket ansvar styrelse och ledning har för hela det här debaclet", säger VD Lars-Erik Forsgårdh.
Dagens Industri 12/3 2003

Det har länge varit förvånansvärt tyst i ja–lägret. De näringslivsföreträdare som sagt vad de tycker om euron har i stället sagt nej. Det har givit nej–sidan ett försprång, enligt SE-Bankens styrelseordförande Jacob Wallenberg, som startade sin ja-kampanj i går i Uppsala.

Tror du att nej–sidans kampanj hittills har ett visst försprång i folks medvetanden?
– Det är uppenbart, det är så det presenteras i media. Den har ett klart försprång och det här den även om man tittar på siffrorna. Men jag tror att det är först nu som den riktiga kampanjen börjar.

Men regeringen har hållit tyst om dessa kontakter. Först i går när frågan behandlades på ett extrainsatt regeringsmöte informerades oppositionen. Detta trots att man redan den 2 maj meddelat att den ordinarie bolagsstämman för Svensk Exportkredit skjuts fram från den 5 maj till den 30 juni.

För när ett företag töms på 1,24 miljarder får till och med regeringen finna sig i att beslutet måste fattas på en ordinarie bolagsstämma. Att ge riksdagen minimal betänketid för att sätta sig in i en komplicerad finansiell fråga är uppseendeväckande.

Förfarandet föder misstankar om att regeringen hållit affären hemlig in i det längsta för att snabbt kunna köra över oppositionen med argumentet att beslutet måste fattas före riksdagens sommaruppehåll.

Bakom det märkliga upplägget av affären finns från regeringens sida uppenbara budgethänsyn. Transaktionen är en i raden av bokföringstrix för att slippa belasta den redan överansträngda statsbudgeten där en utgift på 1,24 miljarder kronor direkt skulle spräcka utgiftstaket. Det är det enda som är fullkomligt klart och begripligt i den här affären.

Felaktiga investeringar och misslyckade utflyttningar har resulterat i miljardförluster, fallande börsvärden och urholkade pensionsfonder. De urstyva männen var inga frälsare utan mer lämpade för provtjänstgöring i Ebberöds bank.
Aftonbladet, sign RJ, 11/3 2003

Anställda, aktiesparare och några ekonomer frågar varför inte styrelser, ledningar och ägare tagit ett aktivt ansvar för miljard- och bonuskarusellen. Den debatten har inför bolagsstämmorna fått fäste i näringslivet. Bertil Torekull, Svenska Dagbladets förre chefredaktör och den moderna affärsjournalistikens skapare skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att: ”Girighet och kortsynthet har slagit klorna i de mest respekterade karriärer och ödelagt förtroendet för marknaden.”

Torekull undrar: ”Har aktörer som Percy Barnevik, Peter Wallenberg, Lars-Eric Petersson, Lars Ramqvist, Bo Berggren, Claes Dahlbäck, Gabriel Urwitz med flera åstadkommit något annat under guldåren än uppblåsta utspel, fusioner och transaktioner som berikat dem själva och andra insiders?”

Än längre i kritiken går Föreningssparbankens Göran Collert. Han tycker att hela styrelserna i Ericsson, ABB och Skanska ska avgå. Marie Ehrling, Sverigechef i Telia Sonera, kräver time-out från systemen med de väldiga direktörsbonusarna.

Wallenbergimperiet är omskakat efter Barnevikaffären, dotcomsmällarna och Ebnerattackerna. Ingen av de omaka kusinerna Marcus och Jacob är den naturlige ledaren och nu blir Claes Dahlbäck provisorisk frontfigur. Tills Michael Treschow tar över?

”Om några år kan vi gå på vatten igen. Hoppas jag.” Det låter pliktskyldigt optimistiskt, men Investors nye ordförande Claes Dahlbäck har sett mirakel förut under sina tre decennier i Wallenbergimperiet.

"Det ska finnas en viss balans mellan vad en vanlig löntagare tjänar och vad en VD får betalt.
Tidigare tjänade svenska chefer för lite, men nu kanske det har gått för långt åt andra hållet",
säger Claes Dahlbäck. (DU20020817)

Investor ett riskpapper? Kanske inte ännu men investmentbolaget är på god väg. Förra sommaren ökade maktbolaget portföljrisken när de växlade bort SAS, Stora Enso och SKF mot Ericsson och SEB för att få mer makt. I den färska halvårsrapporten visar investmentbolaget att de skruvat upp den finansiella hävstången och risken med 8 miljarder kronor i nya lån.

Är ett Sverige utan Investor möjligt?
Krönika Knut Kainz Rognerud, DN 8 juni 2002
För en tid sedan visades en dokumentär i tv som försökte leda i bevis att fotbolls-VM 1958 inte ägt rum. I en parallell skulle ett liknande resonemang kunna föras kring Wallenbergs maktbolag Investor.
DN har gått igenom konspirationsteorin.Den senaste tiden har diskussionerna kring Wallenbergsfamiljens så kallade maktbolag Investors roll varit omfattande. Men mycket talar för att Investor inte existerar över huvud taget.

Dagens Nyheter har grundligt granskat de så kallade bevis som framförs för att hävda att Investor finns. Det handlar om bildmaterial, registerutdrag, vittnesuppgifter och uttalanden. Men granskningen av "bevisen" visar på stora brister och ologiska resonemang. Slutsatsen blir att begreppet Investor troligen är en gigantisk bluff, iscensatt med hjälp av massmedierna och pr-konsulter av familjen Wallenberg för att försöka behålla deras alltmer ifrågasatta makt. Denna insikt kan få stora konsekvenser för svenskt näringsliv.

"Plundringståget hotar hela ekonomin"
Hans Tson Söderström
DN Debatt, 2002-05-10

De extremt höga ersättningarna till direktörer i svenska storbolag hotar näringslivets försörjning med privat riskkapital. Företagen förlorar i samhällelig legitimitet. Fackliga ledare som vågar förespråka en näringlivsvänlig linje förlorar ansiktet inför mer militanta medlemmar. De som medverkar i direktörernas plundringståg mot företagen raserar decennier av förtroendeskapande arbete. I förlängningen riskerar de att bli marknadsekonomins dödgrävare. skriver professor Hans Tson Söderström.

När familjen Wallenberg tog sin hand ifrån honom och ifrån det gamla avtalet blev summan i sig - svindlande 900 miljoner kronor - omöjlig att försvara. Genom att helt sonika betala tillbaka drygt hälften av vad han kvitterade ut 1996 bollar Percy Barnevik tillbaka bollen där den hör hemma: hos de svenska ägarna. Det betyder rimligen att punkt sätts för diskussionen om Barneviks omdöme och förmodade "girighet". I stället fortsätter den intressantare debatten om ägaransvar, ägarformer och, inte minst, om framtiden för Wallenbergimperiet.

För Wallenbergsfären innebär Barneviks återbetalning att det redan decimerade förtroendet naggas ytterligare i kanten. Imperiets makt bygger, förutom på den graderade rösträtten, på kompetens och traditioner. Här har man först ingått ett avtal som senare visar sig oförsvarligt. När man dessutom kastar Barnevik till vargarna ser det extra illa ut, både utåt och inåt.

Wallenbergssfären, Percy och EMU
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-03-01

- Det är som att cykla, skrev Percy Barnevik om EU i Financial Times i juni förra året. Det går inte att stå stilla, antingen rör man sig framåt eller så faller man, hette det i artikeln, förmodligen skriven av någon av Wallenbergssfärens välbetalda PR-konsulter.

Men varje 5-åring vet ju att det är mycket lätt att få stopp på cykeln utan att ramla. Man bromsar och sätter ner foten. Likadant är det med EU. Man skall bromsa och sätta ned foten.

- Den wallenbergska apparaten agerar som om den äger exportindustrin fast den äger en liten minoritetsandel. Den behåller sin dominans bl a i kraft av A-aktier med högre rösträtt. När EU-regler en dag kommer för rösträtt i europabolag kommer också den sfären ut på mycket osäkrare vatten.

- De båda sfärerna bygger på lojalitet och sammanhållning inom ledarkretsen. Båda har försvagats genom oförmågan att behålla begåvningar och att utan restriktioner släppa in begåvningar utifrån.

Socialdemokratin är i botten en sekt, men Wallenbergsfären är inte en sekt utan en feodal organisationsform, skrev Zetterberg. Visst skall feodalherrarna, dvs direktörerna i bolagen, väljas efter kompetens. Men de skall också visa lydnad mot Huset Wallenberg och dess Investor. Det senare kriteriet riskerar att få allt lägre korrelation med det förra, spådde han.

Vad har man för nytta av en sfär? För att förstå det kan man ta liknelsen med bostadsmarknaden. Där råder brist, eftersom vi har hyresreglering och inte marknadshyror. Vid hyresreglering är det lätt att vara chef för bostadsförmedlingen på orten och det är bra att vara god vän med den som har den posten.

Likadant är det, eller snarare var det, inom bankvärlden. Där rådde tidigare kreditreglering. Bankdirektören var chef för kreditförmedlingen. Det var då bra att vara vän med bankdirektören.

När kreditregleringen avskaffades blev de tidigare kreditförmedlarna på bankerna tvungna att agera på en marknad. Det hade de ingen kompetens för och tillsammans med bindningen av kronan till en “fast” kurs ledde det till krisen 1992 och det hemska 90-talets massarbetslöshet.

Den av socialdemokraterna omhuldade, men nu avskaffade, kreditregleringen var således basen för Wallenbergssfärens maktutövning.

Chefen för det ena benet i det andra maktcentrat, Arbetarrörelsen, LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin sade vid LO-kongressen att “EUs grundläggande uppdrag är att vara en union för fred och säkerhet. Det var det som fick mig att bestämma mig för att säja ja till EU”.

LO-kongressen kom enligt henne fram till "att LO under förutsättning att lönebildningen visat sig tillräckligt stabil samt att ett strukturråd med buffertfonder har tillskapats är positiv till att Sverige ansluter sig till EMUs tredje etapp, den gemensamma valutan".

De finska buffertfonderna var ett sätt att hjälpa finska LO att slå röda dunster i medlemmarnas ögon för att få dem att stödja EMU.

Helst ska vi tänka på de amerikaner som på 1780-talet samlades i Philadelphia och skrev författningen för den amerikanska unionen av stater, kommenterade DN, och tillade att det revolutionära konvent som knappt tjugo år senare satt i Paris och gav Frankrike såväl republik som skräckvälde är en mindre lämplig förebild.

Folkpartiet vill avskaffa den graderade rösträtten på aktier och angriper Göran Persson:
"Sluta skydda Wallenbergarna"
Lars Leijonborg, Karin Pilsäter och Carl B Hamilton.
DN Debatt 2002-03-03

- Det finns paralleller mellan Barnevikaffären i Sverige och Enronaffären i USA. I båda fallen har insynen i bolagen varit för dålig och ägarna agerat för svagt. Vi ser också vissa gemensamma drag mellan dessa affärer och kartellskandalerna i SAS och byggbranschen, nämligen den politiska maktens inflytande och betydelse för vissa företag. Det är viktigt att vi drar rätt slutsatser av det som hänt.

Svenskt Näringsliv uppvaktar en rad europeiska politiker och beslutsfattare vid ett besök i Bryssel den 30-31 januari. Högst på dagordningen står konkurrens- och förvärvsfrågor med Kommissionär Mario Monti,
samt frågan om röstvärdes-differentiering för aktier

nejtillemu.com

Wallenbergssfären