Klas Eklund
|
Klas Eklund var chefsekonom på S-E-Banken. Han har utgivit flera böcker, bl a en även internationellt uppmärksammad lärobok i nationalekonomi, (Vår Ekonomi, Tiden). Han har tidigare varit bl a assistent åt dåvarande statsministern Olof Palme och sakkunnig åt finansminister Kjell-Olof Feldt. Klas Eklund gillar läget. |
|
Klas Eklund berättar i sin
biografi: |
Redan om några år bildar de stora länderna på kontinenten av allt att döma en valutaunion.
Man kan gilla eller ogilla EMU av flera skäl, men man kan inte önska bort verkligheten. Man måste gilla läget.
Klas Eklund, DN Debatt 1996-07-14
” Jag röstar nej. Jag tror att Sverige
kan stå på egna ben.
Det är kanske lite fegt men jag
röstar nej nu så får vi se sedan”
Robert Bergqvist, chefsanalytiker
på SEB Merchant Banking
Intervjuad i SvD Näringsliv 2/1
2003
Dagens partiledning har inte orkat ta itu med socialdemokratins sår.
Nu står vi inför uppgiften att bygga en Kapitalism 4.0, /Kaletsky/ som är mer ansvarstagande och långsiktig.
Klas Eklund, Dagens Industri 2012-01-23
Strukturtendenserna kunde skönjas redan på 1970-talet. Och de har slagit igenom i tydligt sjunkande väljarstöd sedan 1980-talet.
Partiledningen har inte tacklat dem öppet och strategiskt. I stället har man slätat över, anpassat delar av politiken men bevarat mycket av den gamla retoriken.
Därmed har en krympande grupp av äldre partiaktivister hållits någorlunda nöjda – men stödet i väljarkåren som helhet har fallit medan partiet blivit alltmer strategilöst och famlande.
I en debattartikel (DN 14/1) har jag försökt beskriva hur kapitalismen gått igenom flera faser sedan den första, laissez faire-varianten, ”Kapitalism 1.0”.
Den keynesianska ekonomiska politiken, ”Kapitalism 2.0”, passade S som hand i handske men stelnade under 1970-talet och gav stagnation och inflation.
Den följdes av en kontrarevolution, internationellt ledd av Margaret Thatcher och Ronald Reagan.
Denna avreglerade kapitalism, ”Kapitalism 3.0”, kraschlandade 2008.
Nu står vi inför uppgiften att bygga en Kapitalism 4.0.
Klas Eklund är seniorekonom på SEB. Arbetade på 1980-talet med Olof Palme i statsrådsberedningen och Kjell-Olof Feldt i finansdepartementet, skrev volymen om Olof Palme i boxen ”Sveriges statsministrar under 100 år”.
Capitalism 4.0 by Anatole Kaletsky
Rolf Englund 20/10 2010
Anatole Kaletsky är "kal" i GaveKal
Charles Gave beskriver situationen i Grekland som ett ”lågintensivt inbördeskrig”.
”Och det kommer att sprida sig till Frankrike, Portugal och Spanien och andra länder”
”Många känner sig lurade. Eurokraterna försökte genomföra en politisk kupp när euron infördes, i syfte att skapa en europeisk stat.
Men befolkningen i Europa vill inte ha en sådan stat. Nu ser vi motreaktionen”
DI 23 sept 2011
Grekland borde aldrig ha gått med i euron, det vet vi nu.
Grekland är redan i djup depression – som kommer att fördjupas, so oder so
EU, IMF och ECB vill undvika att Grekland tvingas lämna euron på ett sätt som skapar ännu värre sprickor.
Klas Eklund, kolumn SvD 2 oktober 2011
Ibland hörs i den svenska debatten att det vore bra för Grekland att återupprätta sin egen valuta och den vägen återvinna konkurrenskraft. Argumentet är baserat på den svenska utvecklingen efter kronfallet 1992.
Men en grekisk exit får större globala konsekvenser eftersom en nationell valuta ska skapas ur en multinationell,
Poängen med att återskapa drachman är att den ska bli svagare. Men varje förväntan om inrättandet av en ny svag valuta skulle utlösa en omedelbar run mot det grekiska banksystemet inför utsikten att alla utländska skulder ökar i värde.
betalningsinställelse och i synnerhet exit riskerar att medföra farliga spridningseffekter. Därför det frenetiska arbetet – inte i första hand för att ”rädda Grekland” utan för att bygga brandväggar runt det sargade landet och upprätta krishanteringsmekanismer
för att minska effekterna av den kommande grekiska konkursen.
För egen del tror jag att ännu starkare europeisk medicin då krävs än den som nu är aktuell:
samordnad budgetpolitik, mer ambitiös strukturpolitik, gemensam finansinspektion, bankakut och euroobligationer.
De europeiska politikerna och deras väljare är dock inte beredda att gå så långt – i alla fall inte ännu.
Poängen i artikeln var inte att Grekland måste stanna i euron utan att det gäller att begränsa smittoeffekterna på internationell konjunktur och finansmarknad av konkurs och i värsta fall exit.
Början på sidanI Grekland-krisens kvarnar mals motståndet mot ökad överstatlighet ned.
”Hela krispaketet som beslutades i helgen är ett stort steg mot ökad samordning”
Klas Eklund, Nils Lundgren och Calmfors uttalar sig SvD/E24 14 maj 2010
– Valutaområdet är inte optimalt. Det tycks vara för stort och det är för stora skillnader mellan länderna
En harmonisering av EMU:s arbetsmarknad kräver att man gör socialförsäkringssystem och skattesystem mer likartade. Men det är svårt eftersom skillnaderna i Europa är så stora
Klas Eklund, SvD/E24 2010-03-17
Han menar att unionen har lidit av två saker: EMU-länderna har inte byggt upp budgetöverskott i goda tider. Ytterligare ett problem är att samordningen av finanspolitiken och harmoniseringen av arbetsmarknaden inte har fungerat tillräckligt bra.
– En harmonisering av EMU:s arbetsmarknad kräver att man gör socialförsäkringssystem och skattesystem mer likartade. Men det är svårt eftersom skillnaderna i Europa är så stora, säger Klas Eklund.
Inför EMU-starten var det många bedömare som kritiserade hela konstruktionen: En gemensam valuta och en överstatlig penningpolitik kräver också en federal finanspolitik.
Den stabilitetspakt som tillkom på Tysklands initiativ inför starten av valutaunionen skulle vara svaret.
Men stabilitetspakten havererade. I mars 2005 reformerades den dåvarande stabilitetspakten och "små och tillfälliga" brott mot regeln att ha ett budgetunderskott på maximalt 3 procent tilläts. Det här var något som bland andra professor Lars Calmfors kritiserade.
Klas Eklund, kunnig och trendkänslig, verkar byta fot om EMU
Rolf Englund blog 18/3 2010
Att euron ger ökade resurser är alltså
tämligen okontroversiellt.
Klas Eklund kolumn SvD
ledarsida 7/7 2003
Den 9 juni avger Storbritanniens regering sitt utlåtande
om huruvida landet uppfyller de fem kriterier för en övergång
till euron som satts upp av finansdepartementet. Det mesta pekar på att
beskedet blir "vänta och se".
Klas Eklund Kolumn SvD ledarsida 4/6
”Euron lyfter Sverige” (SvD Brännpunkt den 14
maj).
Euron leder till ökad handel och tillväxt, som i sin
tur kommer att leda till stärkt välfärd och ökad
lönsamhet för företagen
Klas Eklund
och Carl Johan Åberg, tillsammans med åtta andra
nationalekonomer
Replik: Flytande krona mer stabil än euron
Bengt
Kriström Jonas Ljungberg Birgitta Swedenborg Lars Pålsson Syll
SvD 3/6 2003
De ekonomiska aspekterna av beslutet den 14
september är väsentliga främst i det större perspektivet.
För att erinra om detta har Klas Eklund, SEB:s chefsekonom, ställt
samman de ekonomiska argumenten för att Sverige nu fullt ut ska bli medlem
av den europeiska valutaunionen. För vår långsiktiga
tillväxt - så kan Klas Eklund sammanfattas.
DN-ledare
22/5 2003
Länken här går till en power-point-fil med föredragsbilder. Om man klickar på "Visa/anteckningssidor" (Notes view) kan man också läsa den löptext som hör till varje bild och som ingår i den tryckta versionen.
Inför folkomröstningen om euron
hävdar många att Tyskland utgör ett varnande exempel. Exakt
på vad är dock oklart. För egen del ser jag inte de tyska
problemen som skäl att säga nej till euron - däremot som en
varning om vad som sker om arbetsmarknaden är för stel och
kostnaderna för höga.
Klas
Eklund, kolumn SvD 7/5 2003
Klas Eklund: På något decenniums sikt
förefaller det som om handeln kan komma att öka med 50 – 60
procent.
Ja-sidan 8/4 2003
Får Mats Svegfors rätt när befarar
att ett nej - på tvärs mot vad Lars Wohlin och andra liberala
nejsägare önskar - i själva verket stärker de krafter som
arbetar för ett mer inskränkt och bakåtsträvande Sverige?
Det är den avgörande frågan.
Klas
Eklund, kolumn SvD ledarsida 29/3
När Klas Eklund, chefsekonom på SEB, ska
förklara sin inställning till EMU och euron visar han en bild
på sitt barnbarn Viggo. Det kan tyckas lite emotionellt.
Södermanlands Nyheter 22/3 2003
Kostnaden för terminssäkring av 10
miljoner kr är 2.000 kr
Klas Eklund, SEB
Regeringen förespråkar att kronan byts mot euron.
Det finns goda skäl till det:
Tillväxten, handeln och
köpkraften ökar.
Men makten över räntan flyttas till
Frankfurt
Klas
Eklund SvD 12/3 2003
Min skolning som ekonom säger mig
att euron knappast
är det avgörande fredsinstrument som dess
fäder hoppades
Klas Eklund, SvD kolumn ledarsidan 22/2 2003
Det har blivit en vogue bland svenska EMU-motståndare att förlöjliga talet om fred i Europa. Det är chict att antyda att de som argumenterar för euron med fredsargument är lite töntiga.
Min skolning som ekonom säger mig att euron knappast är det avgörande fredsinstrument som dess fäder hoppades.
Tyskland kan vara ett varnade
exempel för EMU-debatten
Går det dåligt för
Tyskland, kan viljan att gå med i deras klubb ta stryk
Klas Eklund,
ekot, 8/1 2003
Klas Eklund: Visst skulle Sverige klara sig utan EMU
De tröga prognosmakarnas dilemma
Klas Eklund på SvD:s ledarsida 2001-03-20
Klas Eklund: På
något decenniums sikt förefaller det som om handeln kan komma att
öka med 50 – 60 procent.
Ja-sidan 8/4 2003
Klas Eklund konstaterade att ett flertal undersökningar nu visar på eurons positiva påverkan på utrikeshandeln, och att detta är särskilt påtagligt för små och medelstora företag. På något decenniums sikt förefaller det som om handeln kan komma att öka med 50 – 60 procent.
Klas Eklund menade också att föreställningen att ekonomer och företagare är splittrade i fråga om euromedlemskapet är felaktig. En bred majoritet av företagsledarna anser att Sverige bör införa euron, och samma sak gäller för en majoritet av landets professorer i nationalekonomi.
Från en näringslivssynpunkt innebär euron en större marknad, större stabilitet, lägre transaktionskostnader, lägre räntor, bättre tillgång till riskkapital, större prispress och större förnyelsekrav summerade Klas Eklund.
Att euron ger ökade resurser är
alltså tämligen okontroversiellt.
Klas Eklund kolumn SvD
ledarsida 7/7 2003
Den gemensamma valutan ger högre långsiktig tillväxt. Ekonomerna må vara oense om exakt hur stor effekten är. Men de är ändå hyfsat överens om att större marknad och ökad handel på sikt leder till ökade resurser. I en opinionsundersökning angav 60 procent av de svenska ekonomiprofessorerna att de tänker rösta ja, många just av detta skäl. Bara 20 procent ska rösta nej. Att euron ger ökade resurser är alltså tämligen okontroversiellt.
Kommentar av Rolf Englund:
Hela Klas Eklunds artikel
bygger på påståendet/antagandet att euron leder till
högre tillväxt.
Detta högeligen kontroversiella
påstående vilar i sin tur på Klas Eklunds hänvisning
till
en
Temo-undersökning från december 2002 gjord på uppdrag av
Ja-organisationen som kallar sig Eurofakta.
Jfr SIF-Tidningen:
- Politiker, företagsledare
och ekonomer rymmer både ja- och nejsägare. Att Svenskt
Näringsliv hänvisar till en Temo-mätning, där sex av tio
svenska ekonomiprofessorer sägs vara positiva till EMU och endast
två är negativa, kan inte tas som intäkt för att Sverige
bör gå med i valutaunionen. Samma organisations slutsats att Sverige
skulle ha haft 100 000 fler arbetstillfällen, om vi varit med i
eurosamarbetet från början, går inte heller att leda i bevis.
http://www.siftidn.sif.se/nyh/index_led.shtml
Klas Eklund skriver vidare:
Omröstningen i september handlar om euron. Den avgörande frågan är därför huruvida euron ger ökad tillväxt, inte vad höger respektive vänster vill att den ska användas till. Mediedebatten borde därför främst röra vilken total resurstillväxt ett ja skulle ge i förhållande till ett nej. Ändå ältar medier intill fördumning att olika jaförespråkare - till höger respektive vänster - vill ha olika långsiktig utveckling av skattetryck och sysselsättning.
Strunta i om Persson är en buffel eller inte, och bry Dig mindre om huruvida han har rätt i att det blir exakt x nya jobb i den eller den kommunen.
Storleken på x beror nämligen inte så mycket på euron som på frågan om vilket skattetryck vi får. Försök i stället att skära igenom mediebruset om personlighet och fördelning och urskilj det viktiga och relevanta, nämligen att euron faktiskt ger högre tillväxt.
Klas Eklunds artikel i full text http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_5814196.asp
Lars Calmfors: Trots att jag inte ser EMU som någon
ekonomisk fördel, ska jag ändå rösta ja - inte på
grund av, utan trots, den ekonomiska argumentation som jasidan hittills
fört fram
Lars Calmfors DN Debatt
5/7 2003
Får Mats Svegfors
rätt när befarar att ett nej - på tvärs mot vad Lars
Wohlin och andra liberala nejsägare önskar - i själva verket
stärker de krafter som arbetar för ett mer inskränkt och
bakåtsträvande Sverige?
Det är den avgörande
frågan.
Klas Eklund, kolumn SvD ledarsida 29/3
Självfallet vill socialdemokraterna ha högre offentligt sparande än moderaterna, alldeles oavsett vad valutan heter. Och lika självklart kommer moderaterna att vilja ha ett lägre skattetryck än socialdemokraterna - även efter en övergång till euron. Det var väl ingen överraskning? Det samma gäller på nejsidan. Lars Wohlin och Margit Gennser står för lägre skatter och mindre offentlig sektor än Lars Ohly och Gudrun Schyman - oavsett om vi röstar ja eller nej.
Kraven på "gemensamma" ja- respektive nejlinjer är därför dödfödda - och har varit det redan från början. Socialdemokrater och moderater står för skilda ekonomisk-politiska strategier, oavsett vilken valuta vi har.
Viktigare än vad ja- respektive nejsidan säger före omröstningen är därför vilken politisk utveckling som utlöses vid ett ja respektive nej. Här vet vi att ett ja - trots de inbördes skillnaderna mellan m och s om skatter och offentlig sektor - medför ett Sverige som är fastare integrerat i arbetet för ett väl fungerande Europa. Men vilken politisk dynamik tar överhanden vid ett nej? Vilka politiska krafter skulle stärkas av ett nej till euron?
Får Mats Svegfors rätt, när han i sin nya bok om folkomröstningen befarar att ett nej - på tvärs mot vad Lars Wohlin och andra liberala nejsägare (RE: som t ex Sture Eskilsson) önskar - i själva verket stärker de krafter som arbetar för ett mer inskränkt och bakåtsträvande Sverige? Det är den avgörande frågan.
När Klas Eklund, chefsekonom på
SEB, ska förklara sin inställning till EMU
och euron visar han en
bild på sitt barnbarn Viggo. Det kan tyckas lite emotionellt.
Södermanlands Nyheter 22/3 2003
Summeringen slutar på tre tunga plus och ett viktigt minus. Det är ett starkt politiskt plus att euroövergången gör att vi deltar aktivt i fortsättningen på freds- ocn integrationsprojektet EU, att Sverige kan finnas med där de viktiga framtidsbesluten fattas. Euron ger plus för tillväxt och för köpkraften, vilket är positivt för den vanliga konsumenten.
Eklund sätt även plus för lägre inflation men också ett minus för räntepolitiken – räntan sätts inte längre för valutaområdet Sverige utan för valutaområdet EMU.
Eklund varnar för att räntevapnet riskerar att övervärderas i debatten. En räntesats kan inte sättas optimalt för alla EMU-regioner, men den svenska räntesats som lämpar sig för Mälardalsregionen är sällan den optimala för exempelvis skogslänen. Räntan sätts efter ett genomsnitt – oavsett storleken på valutaområdet.
Det avgörande är att det svenska räntesnittet ligger i någorlunda fas med EMU-snittet och har så gjort de senaste tio åren. Det finns fördelar och nackdelar med ett byte av valuta, men fördelarna väger över.
Inte minst i det långsiktiga perspektivet – lille Viggos och hans jämnårigas perspektiv.
Kommentar av Rolf Englund: Vi gratulerar Klas
till barnbarnet. Men vi måste påpeka att, som Klas vet bättre
än de flesta, skogslänen får ett omfattande direkt, och
indirekt, stöd från Mälardalen. Som Klas väl är
medveten om måste därför, om EMU skall fungera, det skapas ett
omfattande system av skatteutjämning och regionalstöd över hela
Euroland. En ny skatte- och transfereringsstat skapas.
Det borde Bo
Lundgren vara emot. Klas, som förstår det här, borde
förklara detta för Bo Lundgren så att han kan dra den
sjävklara moderata slutsatsen att det här med EMU var nog ingen bra
idé, även om EEC och frihandel var det.
Nils
Lundgren har förklarat detta med räntan och regionerna
och
även här i sitt
särskilda yttrande till Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU
2002:16)
Lawrence Lindsey, the most influential member of
President George W. Bush's economic team
enligt Reginald Dale,
International Herald Tribune, July 20, 2001
har förklarat samma
sak på engelska
Kostnaden för terminssäkring av 10
miljoner kr är 2.000 kr
Klas Eklund, SEB
Ikeasson kan redan i dag försäkra sig om att intäkterna, mätta i svenska kronor, inte urholkas av oväntade valutaförändringar. En terminsaffär av detta slag (det finns många sätt att utforma dem) är således en sorts försäkring. Den naturliga motparten för Ikeasson är en bank - låt oss kalla den FSEB.
FSEB genomför dollarköpet mot en avgift, som normalt i handeln med stora valutor är 0,02 procent.
Om Ikeasson vill terminssäkra 10 miljoner kronor tar banken alltså 2 000 kronor i avgift för transaktionen och för att ta på sig Ikeassons valutarisk, d v s den risk som ligger i att valutakursen kan röra sig och orsaka oväntade förluster.
När FSEB köper Ikeassons dollar övertar banken den risken. Bankens valutarisk ökar därmed - såvida inte en annan av bankens kunder i samma ögonblick gör en lika stor transaktion i motsatt riktning, så att bankens valutainnehav blir oförändrat.
Ur boken Tobinskatten: Ett medel söker sitt mål,
Timbro.
Den kan
köpas eller läsas on-line genom att klicka här
För egen del landar jag
därför i ett Ja
- om än osäkert och med viss
vånda.
Klas Eklund Eurofokus 3/12 2002
Finns det då inga argument mot ett svenskt deltagande?
Stabiliseringspolitiken! Äntligen har Sverige fått fason
på stabiliteten. Det är osäkert vad som sker om vi går in
i EMU, och det finns en uppenbar risk att det blir sämre.
Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16) - Buffertfonder
"USA har ryckt åt sig ett stort
försprång och har världens mest framgångsrika ekonomi"
Klas Eklund
på SvD:s ledarsida 2000-08-11
Regeringen förespråkar att
kronan byts mot euron. Det finns goda skäl till det:
Tillväxten,
handeln och köpkraften ökar.
Men makten över räntan
flyttas till Frankfurt
Klas Eklund SvD 12/3 2003
Anledning att fundera över regelsystem och institutioner som förmår att dämpa svängningarna. Budgetreformerna under 90-talet - utgiftstak och starkare ställning för finansutskottet - var ett steg i rätt riktning. Den senaste tidens erfarenheter visar dock att inte heller de utgör någon heltäckande försäkring mot politiker som vill dra på sig spenderbyxorna. Penningpolitiken fungerar bättre. Ett skäl är klara regler.
Riksbanken har ett specificerat mål (två procents inflation), ett tydligt medel (styrräntan), klar beslutsregel (höj räntan om inflationen pekar över två procent, sänk annars), transparens i beslutsfattandet (inflationsrapporter och protokoll), samt en särskilt tillsatt grupp kompetenta beslutsfattare (direktionen).
Regeringen förespråkar att kronan byts mot euron. Det finns goda skäl till det: Tillväxten, handeln och köpkraften ökar. Men makten över räntan flyttas till Frankfurt när Sverige går med i valutaunionen. I stället får finanspolitiken ökat ansvar för att stabilisera den svenska ekonomin.
Därför är det illavarslande när budgeten börjar knäa under disciplinproblem, trots alla regler som har införts just för att strama upp finanspolitiken. Om regeringen menar allvar med sitt euroengagemang, måste ambitionsnivån höjas rejält.
Nu föreslås att målet för budgetöverskottet höjs, från 2 till 2,5 procent av BNP. Gott så. Men än viktigare för budgetpolitiken vore att - som Riksbanken rekommenderat - lära av hur penningpolitiken har bedrivits. Vi bör införa ett tydligt mål för stabiliseringspolitiken, avgränsa de medel som används, samt utveckla metoder för att utvärdera och utkräva ansvar.
Klas Eklund: Visst skulle Sverige klara
sig utan EMU
SEB web 2002-08-30
Varför har så många ”experter” olika uppfattning om EMU?
- Ingenting är svart eller vitt när det gäller detta. Det finns både för- och nackdelar och det är inte konstigt att det finns så många olika åsikter om EMU. Det vore mycket konstigare om vi alla tyckte likadant.
Vilka är dina huvudsakliga argument för att Sverige bör gå med i EMU?
- Det första är politiskt. Vi riskerar att bli marginaliserade och ställas utanför det europeiska samarbetet. Om vi går med kan vi bidra till integration mellan länder och ett politiskt samarbete. Står vi utanför blir det andra länder som är drivande.
- Det andra argumentet är ekonomiskt. En gemensam valuta betyder hårdare omvandlingstryck på företagen och krav på större genomskinlighet. Det gör att det blir lättare för konsumenter att göra prisjämförelser. Det leder sannolikt till högre produktivitet, bättre ekonomisk tillväxt och på sikt högre materiell standard.
Vilka är nackdelarna med att gå med i EMU?
- Om vi går med förlorar Sverige möjligheten att driva sin penningpolitik. Då har vi ingen egen ränta och ingen valuta som kan fungera som buffert. Det är Bengt Dennis argument till att säga nej till EMU. Det kan vara ett problem, men jag tycker att resonemanget är tveeggat.
- Om Sverige hade en struktur som kraftigt skilde sig från övriga länder i Europa, som till exempel oljelandet Norge, skulle det bli stora problem utan en egen penningpolitik. Men eftersom Sverige numera är så pass likt övriga Europa när det gäller industriell struktur och konjunktur är det inte lika viktigt att ha en egen valuta.
- Dessutom är det ju ett faktum att Sverige genom årtiondena har missbrukat valutavapnet. Vi har misskött oss och kortsiktigt räddat oss genom att devalvera. Kronan har blivit svagare och svagare. Det har hjälpt exportindustrin på kort sikt, men lett till sämre levnadsstandard och minskad köpkraft för konsumenterna.
Så hur ska en lekman resonera för att bilda sig en uppfattning om EMU?
- Man ska göra en liten lista, där man ställer de politiska frågorna mot de ekonomiska, den korta sikten mot den långa och så vidare. Sedan ska man systematiskt fråga sig vad som är viktigast. - I praktiken tror jag att den självupplevda verkligheten kommer att avgöra. Människor ser att euron finns och att den fungerar. En framtida folkomröstning skulle därför kanske bli mindre dramatisk än vad vi tror i dag. Svenskarna vill ha trygghet och ju längre euron finns som valuta omkring oss, desto mer otryggt kan det kännas att stå utanför. Det kan nog vara ett avgörande argument för många.
Behöver Sverige EMU?
- Det beror på vad du menar med "behöver". Visst skulle Sverige klara sig utan EMU. Men på lång sikt tror jag det vore bättre för Sverige att gå med än att stå utanför.
Bengt Dennis -
Milton Friedman -
Nils Lundgren
Otmar Issing -
Lars Wohlin
Sverker
Gustavsson
EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment
De tröga prognosmakarnas dilemma
Klas Eklund på SvD:s ledarsida 2001-03-20
Sant är att såväl makroprognoserna (om BNP-tillväxt etc) som företagsanalyserna (om vinstutsikterna) i år har visat sig vara för optimistiska. Kanske har en del köprekommendationer baserats mer på önsketänkande och önskan om fler affärer än på kyligt omdöme. Men problemet är mer komplicerat än så, åtminstone vad gäller makroprognoserna.
Faktum är nämligen att vi ekonomer - om jag tar på mig rollen som ställföreträdande lidare för professionen - inte bara är dåliga på att spå skarpa konjunkturvändningar nedåt. Vi är också dåliga på att pricka in vändningar uppåt.
Utgå från att ekonomerna är hyggligt bra på att ange färdriktningen, men att de ofta underskattar kraften i vändningarna. Verkligheten svänger mer än vad ekonomernas modeller förmår att spå.
Men tro inte att ekonomerna medvetet gör fel - att vi alltid är för optimistiska för att det skulle gynna våra egna intressen. Den som på det viset lurar sina kunder blir snart rökt.
Någon sinister komplott mot småspararna föreligger inte, hur frestande det än kan vara att tro det.
Financial Times hade samma dag en ledare om samma ämne
Shoot all the analysts Published: March 20
Twenty years ago, investment analysis was a respectable if rather dull trade. Accountants, actuaries and other worthy citizens would be found in the dustier corners of the stockbrokers office working out the production costs of cement or the number of no-fault auto claims in Massachusetts. From this data, profits forecasts would be drawn and passed over to the sales force to be used as part of the pitch.
Then things changed. First, the broking firms were taken over by investment bankers, who found the analysts special expertise in their sectors had much more value as a way of attracting corporate finance business than it did as a source of investment advice. You want a detailed but very positive appreciation of your business prospects to help you float your companys stock? Fine, we have just the person. Independent analysis became an endangered species: conflicts of interest multiplied.
Second, big companies found that analysts were a very useful way of managing market expectations. By subtle and not so subtle guidance, finance directors built a consensus view about their business prospects, which they aimed on most occasions to be just a little bit behind reality. There was no longer much point in checking out the cement kilns: a quick telephone call would usually do the job.
Third, as the great bull market roared ahead, analysts were turned by the media into far-sighted seers and sources of wisdom. The most articulate of them, by now extremely rich, would feature regularly on the business TV shows, wearing suits that were worth more than most of their clients portfolios. They learnt a new trick: instead of forecasting earnings per share, they were now in the business of forecasting share prices themselves. And those prices were almost always very optimistic.
Now, at last, they have had their come-uppance. Much of what many of them have done in the past several years has turned out to be worthless. High-flying stocks that a year ago were going to be cheap at twice the price have halved or worse - and some analysts have been putting out buy recommendations all the way down. The speed of the setback in the US has made it impossible for companies to guide analysts down gently: profit warnings are two a penny.
There are four conclusions to be drawn. The media, including the Financial Times, should be much more chary about attributing wisdom to analysts. Investors should treat their written work with care: favoured clients can expect a private phone call that may be more frank. Companies should never take any action of any kind just to please the analysts.
And the analysts themselves? They should learn a little humility and get back to analysis.
