|
Sverker GustavssonDe slutna rummens beslutsfattande är ansiktslöst
Demokrati blir mest ett hinder Sverige är i dag underställt unionen utan annat lagstöd än vad som följer av att riksdagen genom enkel lag har beslutat, att unionslagstiftningen "gäller här i landet". EMU - Ett illa genomtänkt
fullskaleexperiment Sverker Gustavsson: det borde krävas ett beslut om grundlagsändring i Sverige,
vilket innebär krav på två likalydande riksdagsbeslut med val emellan. Efter euron - nu gäller det grundlagen - Antingen ändrar man den svenska grundlagen eller så går man inte med på det här fördraget, säger statsvetarprofessor Sverker Gustavsson. - Vad jag sett finns inga skäl för grundlagsändring, säger statsvetarprofessorn Olof Petersson. Två fadäser bör avlägsnas, innan parlament
och valmanskårer uppmanas ta ställning. UPPSALA UNIVERSITET REMISSVAR Dito som utskriftsvänlig pdf-fil Debattskriften "EMU ett demokratiskt dilemma" Maktdelning kräver eftertanke Myntunion utan fiskal union äventyrar demokratin EMU har en inbyggd skevhet som hotar demokratin.
Sverker Gustavsson om prop.72 EU:s vitbok ökar misstron Växande tilltro kräver bättre kontakt med samhället. Det är grundtanken i kommissionens - av Romano Prodi på Brännpunkt den 25 juli presenterade vitbok Eurupean governance. Den kan laddas ner i pdf-format via http://europa.eu.int/comm/governance/white_paper/en.pdf "Franskt utspel sätter Sverige i knipa" Sverker Gustavsson på DN Debatt 2000-07-26 Stefan Carlén Ekonom Sverker Gustavsson Professor Olle
Svenning Journalist Carl Tham Fd statsråd (s) Sverker Gustavssson, m fl, Varför så bråttom med EMU?, Aftonbladet, 99-12-22 Statsvetare varnar för demokratiskt EU SvD 98-07-12 Bara en djup ekonomisk kris och politiskt kaos - ett
undantagstillstånd - kan få Europas folk att välja bort
nationernas självstyre och acceptera EU som en förbundsstat, menar
statsvetaren Sverker Gustavsson, docent vid Uppsala universitet. Storpolitik och ödestro är ingen bra kombination. Grunden för ett sammanbrott håller på att läggas, vill jag hävda. Det sker genom att innebörden av den så kallade integrationstrappan vantolkas och missförstås. Två fadäser bör
avlägsnas, innan parlament och valmanskårer uppmanas ta
ställning.
Härnäst handlar det om nytt unionsfördrag. Förhandlingarna inleds i morgon och kommer att fortgå hela hösten. Till våren blir det sedan parlamentens uppgift i vissa länder efter folkomröstning att godkänna vad regeringarna preliminärt har avtalat. Mycket krävs för att övertyga. Först av allt gäller det för regeringarna att tala sanning. Luftiga propagandafraser om nyordning och accelererande process gagnar föga. Grundresonemanget måste vara nyktert och sakligt. Annars väcker det misstro. Unionen har bara den beslutsförmåga, som staterna har valt att provisoriskt låna ut för gemensamt bruk. Delegerad makt kan tas tillbaka. Någon grundlag är det med andra ord inte fråga om. Unionen äger inte sig själv. Det gör medlemsländerna. Avtal, fördrag eller traktat är de rätta orden. Unionen bygger på en överenskommelse, som alla medlemsländer var för sig och samstämmigt godkänner. En grundlag, däremot, är bindande även för den som motsätter sig hur den är utformad. När den tyska författningsdomstolen för tio år sedan beslöt att inte undanröja förbundsdagens godkännande av Maastrichtfördraget, uppställde den tre villkor. Centraliseringen av makt utan möjlighet att utkräva ansvar måste vara marginell och förutsebar samt kunna återkallas. Samma tre kriterier låg till grund för Sveriges anslutning 1994. Det enda beslutsfattande, som har förts utom räckhåll för ländernas valmanskårer är reglerna för marknaden och myntet. Allt det övriga utrikespolitiken, straffrätten, den familjenära civilrätten och välfärdspolitiken beslutas inom respektive demokratier. Givet att regeringarna önskar vinna folkligt stöd är det framför allt två obetänksamheter, som aldrig borde ha tillåtits inflyta. Dessa båda fadäser bör avlägsnas, innan parlament och valmanskårer uppmanas ta ställning. Unionen görs enligt utkastet till egen juridisk person
utan principiell differentiering mellan de olika sakområdena eller
pelarna. Samtidigt föreslås unionsrätten
uttryckligen få generellt företräde framför ländernas
lagstiftning och rättstillämpning.
Vad regeringarna inte heller bör acceptera är att stats- och regeringscheferna på egen hand föreslås kunna göra befogenheter överstatliga. Enda villkoret är att de är eniga. Parlamenten måste informeras. Men de behöver inte tillstyrka!
Under stor uppståndelse måste regeringarna nu backa från dessa hugskott. Man kan fråga sig hur sådana tanklösheter alls har kunnat introduceras som grundläggande. Varför har dessa inte på ett tidigare stadium kunnat utmönstras? |