EU Constitution grundlag konstitution hos nejtillemu.com

Detta är en äldre version - för ny version klicka här

Unionens motto ska vara "Förenat i mångfalden".
Unionens valuta ska vara euron.
Den 9 maj ska högtidlighållas i hela unionen som Europadagen till minne av
Robert Schumans förklaring som inledde det europeiska integrationsprojektet.
Läs mer hos EU

På vilket sätt tycker du att Sverige ska avgöra frågan om förslaget till EU-grundlag?
54% Fråga folket i folkomröstning
29% Låta den riksdag som väljs 2006 fatta beslutet efter en rejäl valkampanj i frågan.
13% Låta den nu sittande riksdagen fatta beslutet utan folkomröstning eller föregående valkampanj.
4% Vet inte
Junilistan 17/1 2005

When a reality TV show attracts more votes than an election, democracy is in trouble.
Here are the figures: in the UK, 11 million votes were cast in the 1999 European election, while 23 million were cast in the third series of Big Brother in 2002.
One British eurosceptic wrote, with an acid pen, that the ungrateful people had voted for "the wrong Big Brother".
BBC

Mrs. Thatcher: They are not more European than we are. They are just more federal.

The debate on the new European constitution is not an easy one. Is it a beast or a beacon?
It of course depends on your starting point and basic attitude towards the European Union.
Margot Wallström blog 6/4 2005

Göran Perssons ambition är inte att vänta med beslutet till efter nästa val, något som centerpartiets riksstämma krävt för att "ge svenska folket och riksdagen en reell möjlighet att diskutera frågan".
Inte heller centerpartiet har i riskdagen drivit kravet att vänta till hösten 2006 utan liksom m, fp och kd gått med på Göran Perssons tidtabell.
2005

The - possibly fatal - conceit was to dress up necessary reforms of EU institutions in the guise of a constitution,
with a status comparable to that of the document defining the United States of America.
A No will be a No to the constitution, not to Europe.
The Charter of Fundamental Rights sounds, and is, the constitution's centrepiece, but the charter is either purely rhetorical, or a growing influence on the jurisprudence of the EU,
depending on whom you ask and what they think you wish to hear.
John Kay: A French No would be best, Financial Times 10/5 2005

A future document would then have to resolve the nature of the EU, rather than attempt to accommodate every possible view of it. The death of the notion that support for the European project requires support for every European initiative is a mark not of that project's failure but of its maturity.

F A Hayek var en av förra århundradets stora liberala individualister. Han varnade tidigt för politisk maktkoncentration och kollektivism.
Tyvärr har EU många av de kollektivistiska drag som Hayek varnade för.
Organisationen styrs av teknokrater och de demokratiska inslagen har blivit alltmer försvagade.
EU-projektet har dessutom saluförts på ett medvetet oärligt sätt.
Margit Gennser blog 8/5 2005

För EU är det livsviktigt att få medborgarna i de olika länderna att "känna samhörighet" med EU och då krävs det propaganda. Vice ordföranden i EU-kommissionen, Margot Wallström, har utsetts till ”propagandakommissionär”.

Måste svensk grundlag ändras för att Sverige ska kunna anta den nya EU-konstitutionen?
Sveriges jurister är oense om svaret på den laddade frågan.
Om grundlagen måste ändras för att EU-konstitutionen ska antas öppnar regeringsformen möjlighet för en minoritet i riksdagen att driva fram folkomröstning om en sådan grundlagsändring.
DN 10/5 reporter Ingrid Hedström 2005

Vid ett seminarium anordnat av Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier,

Thomas Bull, docent vid Uppsala universitet, invände att beslutsformen visst har stor betydelse om den innebär att Sverige förlorar möjligheten att inlägga veto:
- Om vi går från en situation där Sverige haft möjlighet att stoppa beslut innebär det att den svenska riksdagens och regeringens ställning försvagas, sade Thomas Bull, som ville ta upp frågan om huruvida EU-konstitutionen medför förändringar som berör "principerna för statsskicket" i Sverige.

Den franska folkomröstningdebatten förs numera på nätet. Särskilt nejsidan, som kanske med rätta anser sig styvmoderligt behandlad av etablerade medier, för fram sitt budskap i cyberrymde
Sedan några dagar tillbaka bloggar EU-parlamentsveteranen Jean-Louis Bourlanges loss på Le Mondes hemsida i en dubbelblogg med grundlagskritikern Dominique Rousseau.
DN reporter Ingrid Hedström 7/5 2005

En majoritet av de holländare som väljer att delta i folkomröstningen den första juni om EU-konstitutionen tänker rösta nej, visar en opinionsundersökning.
DN 7/5 2005

The European Union's three biggest countries, Britain, Germany and France, go to the polls this month in a coincidence of votes that in different ways will manifest the kind of Europe Europeans want.
In Britain's general election on Thursday, in regional elections in North Rhine-Westphalia, Germany's most populous state, on May 22, and in France's referendum on the EU's constitutional treaty on May 29, voters have a historic opportunity to express their judgment about the road the union is taking.
Graham Bowley International Herald Tribune 3/5 2005

"In France and Germany, a new phenomenon has emerged where people who are intrinsically pro-European are uncomfortable about the direction the EU is heading," said Mark Leonard, director of foreign policy of the Center for European Reform in London.

En opinionsundersökning som publicerades i Paris Matchs nätupplaga visar en exakt jämvikt. 50-50, mellan lägren.
Jacques Chirac:Den här konstitutionen vänder ryggen åt dem som försvarar tesen om Europa som endast en inre marknad. Den förenar kravet på en stor marknad och kravet på en social harmonisering, sade Chirac i talet och försäkrade dessutom att konstitutionen är "huvudsakligen franskinspirerad".
DN/TT 5/5 2005

Man undrar lite var anständighetens gräns går mellan halvsanningar och rena osanningar.
Om vi har haft hundraprocentigt inflytande över ett beslut och sedan ska dela det med 25 eller 27 andra har vi väl i all sin dar tappat beslutsmakt!
Björn von der Esch (kd) i Riksdagen 29/4 2005

Ur Riksdagens EU-debatt
Snabbprotokoll 2004/05:115 i urval av Rolf Englund
Fredagen den 29 april 2005

Three weeks ago, the political leadership of the European Union had no Plan B if the French vote No in their referendum on the EU constitutional treaty on May 29. This is no longer the case.
As the prospects of a French No have grown, at least two such plans have developed.
Wolfgang Munchau, Financial Times April 24 2005 20:12

Jean-Claude Juncker, the prime minister of Luxembourg, which currently holds the EU presidency, simply proposed to let the treaty ratification process continue
Assume, for argument's sake, that after a French No, the Dutch were to vote Yes in their referendum three days later. Assume further, that all the others ratify the Treaty, except perhaps the UK.
This is a circumstance under which France might conceivably agree to hold a second referendum, perhaps one that raised the stakes and combined acceptance of the constitution with continued EU membership.

The British position is that ratification should stop after a French No. It would let Tony Blair, the UK prime minister, off the hook because there would then be no need for a British referendum, which opinion polls suggest Mr Blair would lose.

There exists an alternative Plan B that has generated some excitement in political circles in Paris and Berlin - the "core-Europe scenario". Under this plan, the constitution would be dropped, while France and Germany would agree bilaterally to enhance their co-operation in economic and fiscal policy. This could include the imposition of minimum tax rates or tax bands for some categories of taxation, and perhaps an attempt to preserve or strengthen their social model.

But, whatever the long-term political and economic merits of closer policy co-ordination in the eurozone, there exists a seemingly insurmountable problem. The political leadership in Europe is so weak that such a bold plan is extremely unlikely to move beyond the drafting stage. A French No would turn Jacques Chirac, France's president, into a lame duck. In Germany, opinion polls suggest that the SPD, Chancellor Schröder's party, risks losing next month's state elections in North-Rhine Westphalia, Germany's most populous state, which it has governed since 1966. On May 30, Mr Chirac and Mr Schröder are far more likely to be preoccupied with their own political survival than with the next phase of European integration.

The Group of Seven said in its communiqué that "we emphasise that more flexibility in exchange rates is desirable for major countries and areas that lack such flexibility to promote smooth and widespread adjustments in the international financial system, based on market mechanisms".
After the meeting they /finance ministers and central bank governors of France, Germany, Italy, the UK and the European Union/ went home to administer the single European currency and to try to persuade their voters to accept the EU constitution, including the euro.
Rolf Englund Financial Times 22/4 2005

In part, this new nationalism is a kind of geopolitical fundamentalism -- in which people cleave to old identities as a way of coping with the new stresses of globalization itself.
These national traits may be inefficient, in a free-market sense, but a
European constitution that tries to sweep them away will fail.
David Ignatius The Washington Post April 20, 2005

A funny thing is happening on the way to a globalized economy: Even as national boundaries are getting fuzzier because of free trade and instant flows of capital, the world is becoming more nationalistic.

Contrary to the assumptions of a decade ago, globalization isn't sweeping away national identities. In part, this new nationalism is a kind of geopolitical fundamentalism -- in which people cleave to old identities as a way of coping with the new stresses of globalization itself.

After prodding other European nations for a generation toward its view of a unified Europe -- and after former President Valery Giscard d'Estaing took the lead in writing a new European constitution -- the French public is now leaning against ratifying that constitution.

The old vision of a quasi-federal Europe must accommodate the new nationalism that is stirring across the continent.

The French (and most other Europeans) want to guard their national sovereignty, their national culture, their national prerogatives, their protected national labor markets. These national traits may be inefficient, in a free-market sense, but a European constitution that tries to sweep them away will fail.

The Economist:
The members of the constitutional convention, after some debate, omitted any reference to God in the preamble. They might now be regretting that decision, as it looks like the constitution may need a miracle.
18/4 2005

I debatten om ”Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa” är en inte oväsentlig fråga hur riksdagen kommer att behandla frågan med avseende på grundlagens bestämmelser.
Fera remissinstanser ( Justitiekanslern JK, Högsta Domstolen HD, Regeringsrätten RR, Justitieombudsmannen JO) uttryckt mer eller mindre starka tvivel över regeringens slutsats ( s.76 del 1 )att ingen ytterligare beslutsrätt överlåts vid ett ja till fördraget
Regeringen kommer att fatta ett formellt beslut om lagrådsgranskning den 2 juni 2005. Dvs resultatet kommer först när riksdagen börjat sitt sommaruppehåll.
Björn von der Esch (kd), Europaportalen 18/4 2005

The Dutch government will bombard voters with reasons to support the treaty
The current issue of Elsevier, the leading Dutch weekly news magazine, has a nine-page cover article under the headline: “Why No is better than Yes”
Financial Times 18/4 2005

Carl Bildt:
Practically all of my French friends are now telling me that it looks as if the referendum on May 29 is going to result in France saying "non" to the constitutional treaty of the European Union.
Carl Bildt blog 18/4 2005

Financial Times editorial:
The meeting between 83 young voters and the 72-year-old Mr Chirac exposed a wide gulf between ruler and ruled.
Young and old talked past each other. The 18- to 30-year-olds were preoccupied with national issues, such as jobs and public services, while Mr Chirac's arguments focused on Europe's role as a power in a multi-polar world.
When the organisation was conceived, it was possible to accept its top-down, elitist nature as one of several trade-offs to assist the noble goals of banishing war and shoring up the western side of a continent divided by the Iron Curtain. Fifty years on, today's European citizens feel none of the geopolitical imperatives of the founding fathers.
16/4 2005

There is poetic justice in the fact that Mr Chirac came face to face with the problematic nature of referendums in his TV appearance. He could have known in advance that extraneous issues such as high unemployment, the prospect of Turkey's EU membership and the sheer unpopularity of France's centre-right administration would be caught up in the campaign. In an ideal world, the constitutional debate should involve none of these issues.

But the confusion of the constitutional treaty in a melee of issues and emotions highlights a wider divide between rulers and ruled in Europe. Put bluntly, the policies, practices and ideas that constitute the EU are failing to deliver what people want.

When the organisation was conceived, it was possible to accept its top-down, elitist nature as one of several trade-offs to assist the noble goals of banishing war and shoring up the western side of a continent divided by the Iron Curtain. Fifty years on, today's European citizens feel none of the geopolitical imperatives of the founding fathers. Nor can many see advantages from the policies of greater integration - or "deepening" the EU - and enlargement, or "widening", that inspired the intermediate generation of leaders such as Germany's Helmut Kohl and France's François Mitterrand.

Instead, today's enlarged 25-member EU is a cause of concern for many in France, Germany, the Netherlands and Italy. There are the spectres of Anglo-Saxon free-market liberalism and "social dumping", represented by low-cost labour from the new member states, which threaten hard-won and jealously guarded privileges.

This undertow of discontent, reflecting unemployment rates of 10 per cent or more, helps explain the absence of a natural constituency for the constitutional treaty and the uphill struggle its supporters face in the 10 countries that have signalled that ratification will be by referendum.
But having embarked on that struggle, the constitution's backers have no option but to battle on. Just as it is difficult to overstate the political turmoil the referendum debate is causing in France, it is hard to exaggerate the risks a No vote would entail.

In the short term, not much might change. The EU could continue using the clumsy instruments of the Treaty of Nice. But the psychological shock of a No vote in France would be huge.

John Mauldin:
European voters are being asked to accept an 800 page constitution that almost no one has read and which would create a powerful new bureaucracy in Brussels, as if Europe doesn't have enough bureaucracy as it is.
The left in France is worried that the welfare state could be changed and
the right is worried that even more regulations and nonsense could come down from Brussels.
They are both right to worry.
16/4 2005

Expressen ledare:
Konstitutionen kommer nu med all sannolikhet
att skjutas i sank redan den 29 maj då Frankrike håller folkomröstning.
Ett Nice-fördrag som inte passar för 25 medlemmar, en havererad stabilitetspakt som inte fungerar som ankare för euron och med en allt skröpligare ekonomi som inte klarar att skapa nya jobb när de gamla försvinner till Kina.
11/4 2005

It is almost impossible to overstate the importance of the French referendum on the European constitution for the future of the European Union.
For the first time since the creation of the euro in 1999, we might be discussing what the European Central Bank and euro advocates have most dreaded: how long the euro might survive.
The euro can be still justified for as long as progress towards political union continues
Wolfgang Munchau Financial Times 11/4 2005

Bit för bit läggs på plats i pusslet och bilden som träder fram är den av ett EU som en stormakt att räkna med.

Annika Ström-Melin om europeisk enighet. Ur Godmorgon, världen. 2005

The proposal for a new European Union services directive, issued when Frits Bolkestein was single market commissioner, is under attack from all sides.
Dubbed the "Frankenstein directive", it has been billed "unacceptable" by Jacques Chirac,
All this excitement is difficult to understand.
By Daniel Gros, director of the Centre for European Policy Studies
Financial Times 6/4 2005

The new constitution, with its nonsense about a "social union", makes the wrong choices.
Within an integrated labour market it is impossible for one region to offer much better benefits than others without generating a ruinously costly inflow of benefit seekers.
That is what happened to New York in the 1970s.
This is why welfare states must work at the level of the entire labour market.
Martin Wolf Financial Times 6/4 2005

Konstitutionaliseringen av de grundläggande fördragen bekräftas, dvs. att fördragen snarare har karaktär av överstatlig konstitution än mellanstatligt fördrag.
Det finns skäl att erinra om att grunden för upprättandet av en europeisk konstitution i princip lades redan i och med Nice-fördraget.
Advokatsamfundet remissvar 2005

Konstitutionaliseringen av de grundläggande fördragen bekräftas, dvs. att fördragen snarare har karaktär av överstatlig konstitution än mellanstatligt fördrag. Detta sker bland annat genom att principen om unionsrättens företräde kodifieras (artikel I-6).

Det finns skäl att erinra om att grunden för upprättandet av en europeisk konstitution i princip lades redan i och med Nice-fördraget.

Fru talman!
Först vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
Detta är mitt sista anförande i Sveriges riksdag, och jag hade önskat att jag inte hade behövt hålla det.
Ändringarna i regeringsformen innebär att riksdagen successivt kan avhända sig det mesta av sin beslutsmakt till EU, vilket innebär att främmande politiker utan någon bindning eller mycket ringa bindning, kunskap eller något ansvar inför oss svenska medborgare kommer att bestämma i mycket hög grad om vår politik och besluta om våra lagar.
Margit Gennser i riksdagen

I torsdags godkände Sveriges riksdag detta olyckliga avtal. Parollerna från utrikesministern och från konstitutionsutskottets ordförande Per Unckel var att avtalet ökade effektiviteten och underlättade utvidgningen till nya länder. Inte är väl långbänk och beslutsförlamning tecken på ökad effektivitet? Det är möjligt att Per Unckel och utrikesministern trodde på vad de sa. Aningslöshet är dock värre än ohederlighet, när de ska försvara våra intressen i Bryssel.
"Gitter de sätta sig in i de stora frågorna?"
Margit Gennser i Barometern december 2001

Justitiekanslern JK:
Det finns skäl att närmare behandla frågan om överlåtelsen kan anses röra principerna för statsskicket
Någon närmare analys av överlåtelsefrågan redovisas inte. Detta är enligt min mening anmärkningsvärt med tanke på den stora vikt frågan har.
JK 2005-03-22

Högt över våra huvuden har ett grundlagsdokument för EU beslutats.
EU-konstitutionen öppnar i praktiken för en europeisk överstat med breda och mångfaldiga befogenheter att intervenera i ekonomi och samhällsliv.
Än värre är att de borgerliga partierna ihop med regeringen beslutat att denna EU-konstitution vare sig ska prövas i allmänna val eller i en folkomröstning. Istället kuppas den igenom av en riksdagsmajoritet som valdes innan det ens var aktuellt med ett förslag om EU-konstitution.
Mattias Svensson (m), Europaportalen 29/3 2005

Högt över våra huvuden har ett grundlagsdokument för EU beslutats. EU-konstitutionen öppnar i praktiken för en europeisk överstat med breda och mångfaldiga befogenheter att intervenera i ekonomi och samhällsliv. Tidningen The Economist har redan föreslagit en lämplig slutförvaringsplats för konstitutionen - i papperskorgen. Den som vill se ett Europa präglat av öppenhet mot omvärlden, begränsade statsmakter och fria marknader har all anledning att instämma.

Istället för att vara begravda i protokollstext och glömda till och med av politikerna själva finns detaljer och regleringar nu katalogiserade i en överskådlig text. Med andra ord är konstitutionstexten i sig ett veritabelt smörgåsbord för de makthungriga skaror som vill ha fler politiska ingrepp i vår vardag. Det är ingen önskvärd förenkling.

Att medlemsstaterna är underordnade unionen slås också fast. De ska ”underlätta att unionens uppgifter fullgörs och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra att konstitutionens mål uppnås”. Varje åtgärd som ”kan äventyra” att något av ovanstående mål inte uppnås är alltså förbjuden. Tolkningen görs av EU-domstolen, känd för sin legala ”aktivism” i syfte att maximera makten för gemenskapens institutioner. Det innebär alltså att ett land som liberaliserar på egen hand kan få rejäla problem.

Om vi inte själva röstar nej i Sverige kommer vi alltså att sitta med en grundlag som rättfärdigar i stort sett varenda politiskt ingrepp och som stadfäster EU:s rätt att centralisera ekonomisk politik, bygga upp ett militärt försvar och underkasta varje medlemsstat genom sitt tolkningsföreträde vid konflikt. Det är illa nog.

Än värre är att de borgerliga partierna ihop med regeringen beslutat att denna EU-konstitution vare sig ska prövas i allmänna val eller i en folkomröstning. Istället kuppas den igenom av en riksdagsmajoritet som valdes innan det ens var aktuellt med ett förslag om EU-konstitution.

Förmodligen är det bara en tidsfråga innan statsminister Göran Persson basunerar ut att en folkomröstning om EU:s nya konstitution ska hållas.
Ser man krasst på saken vore det ingen katastrof ens för EU-vännerna om regeringen bytte fot i frågan.
Maria Abrahamsson, SvD ledarsida 2/4 2005

Ändringar i regeringsformen och riksbankslagen trädde i kraft 1 januari 1999. Både kommissionen och Europeiska centralbanken anser dock att dessa ändringar är otillräckliga
Trots att Sverige inte deltar i valutaunionen är Sverige skyldigt att göra den nationella lagstiftningen förenlig med den monetära unionens regelverk.
Riksdagens utredningstjänst, PM 2005-03-17 Dnr 2005:5512005

58 procent av svenskarna vill ha en folkomröstning om EU:s nya grundlag.
Endast 12 procent stödjer regeringen Perssons och den borgerliga linjen att beslutet ska fattas innan valet 2006.
DN 24/3 2005

- Tjaa, jag vill ju inte sticka under stol med att siffrorna är lite bättre än vi vågade hoppas. Vi gjorde en liknande undersökning redan i januari - och de nu aktuella siffrorna visar att EU-kritiken tilltagit i styrka.

Säger Nils Lundgren, klädd i elegant blå kostym och orange slips - som sig bör: Junilistan har officiellt deklarerat att orange är "deras" politiska färg.

Observera att Lilla Helgonet Margot Wallström står bakom kommissionens förslag till tjänstedirektiv
Rolf Englund 24/3 2005

Two recent opinion polls in France indicated that opponents of the constitution now outnumber its supporters.
The vote is not till May 29, but the idea that France, a founder member, might vote No has caused consternation in the Union.
Hence the readiness to hold back on any issue that seems to upset French voters.
Quentin Peel Financial Times 24/3 2005

The British, French and Dutch all have difficult referendums on the constitution. Germany has a general election in autumn next year. All are too scared of their voters to reach agreement on a more generous deal.

Indeed, both Mr Chirac and Mr Blair have been notable for their reluctance to argue loudly in favour of "their" constitution. Instead they allow their acolytes to present the case in favour as "keeping Brussels at bay". No wonder the No voters are picking up support.

Svenska socialdemokrater har i allians med allsköns protektionister motarbetat förslaget om en fri marknad för tjänster, det så kallade tjänstedirektivet. Nej, regeringen vill inte kännas vid att den är mot konkurrens, men i praktiken innebär invändningarna mot förslaget att inskränkningar görs i rätten att sälja tjänster över gränserna. Inget som kan tänkas utmana facket eller kollektivavtalen tillåts slinka igenom. Lägg till detta kraven från Frankrike och andra om att offentliga tjänstemonopol måste skyddas så återstår inte mycket av den fria marknaden för tjänster. Direktivet går nu en osäker framtid till mötes.
SvD-ledare 24/3 2004

Kommentar av Rolf Englund:De som SvD kallar "allsköns protektionister" är EU:s högsta beslutande organ, som SvD annars brukar anse som ofelbara.

När Frankrike haft sin folkomröstning om konstitutionen kan Barroso och hans medarbetare återkomma med ett omarbetat förslag som fortfarande ställer till stora problem för löntagare och konsumenter.
Aftonbladet ledare 24/3 2005

Mr Chirac said he had chosen to have a referendum on the Constitution out of respect for French citizens and traditions.
According to him, all choices must be respected, including abstention, if they are well considered.
EU Observer 23/3 2005

Europe's centralising dynamic must be checked
Letter from Prof Roland Vaubel on behalf of the European Constitutional Group,
including Peter Stein, Sweden
Financial Times 23/3 2005

Sir, The signatories to this letter - more than 100 from universities and think-tanks in Europe - unite in rejecting the agreement reached by heads of state or government on the proposed constitution for the European Union. We call on the peoples of the Union to withhold ratification through their parliamentary representatives or through referendums.

First, the proposed constitution paves the way for ever-more matters to be decided at an ever-increasing distance from the citizen. Instead of trying to provide a clear focus on what the Union can do best and leave the rest to member states and their regions, the constitution opens doors for the Union to pre-empt the role of other jurisdictions in an increasing number of fields.

Second, the proposed constitution opens up numerous new avenues for increased regulation in Europe. It would undermine Europe's competitiveness in the world economy. Europe needs less regulation, not more.

Third, by centralising policymaking the proposed constitution gives the state more power over the citizens and suppresses international differences in preferences and needs. The centralising dynamic has to be checked by institutions that do not have a vested interest in centralisation.

Fourth, the fundamental purpose of a constitution to base the rules of political association on popular assent cannot be achieved with such a complicated and ambiguous document.

Crucially important matters such as whether or not the Union has the power to tax or how the charter of rights is to be applied have been left deliberately obscure or have become hopelessly over-complicated.

We do not deny that the proposed constitution contains some positive elements. But on balance it clearly makes things worse. It pushes people still further away from those who exercise power in their name. It must be rejected.

Europhiles in France and Germany, the European Union's largest countries, face a worrying development: their governments appear to be becoming eurosceptic.
That, at least, is the impression conveyed by politicians in Paris and Berlin in their recent tussles with the European Commission in Brussels.
Financial Times 23/3 2005

So what could have turned the two nations that led European integration in the 1950s into hotbeds of anti-Brussels agitation?

Robert Badinter, one of France's leading constitutional scholars and a former justice minister, says the French elite has belatedly recognised it has lost control of its creation. "The French saw a perspective that answered their historical desires to play an important role, if not a dominant role, in the European Union. Now they no longer recognise themselves in the project. It no longer exalts them."

While France has a twin tradition of euroscepticism - nationalist on the right and social on the left - it is more recent in Germany. Berlin politicians blame the economic crisis that followed unification. It robbed the country of its status as the EU's economic role model and restricted its fiscal leeway, making it harder for Germany to act as the EU's financier of last resort, as it had under Helmut Kohl, Mr Schröder's predecessor.

Risken för bakslag i den franska folkomröstningen överskuggar allt mer arbetet i EU.
Som det ser ut i dag kommer franska folket om två månader att säga nej till förslaget till EU-konstitutionen.
Rolf Gustavsson SvD 23/3 2005

Det finns "i dagsläget" inte någon anledning att ompröva regeringens inställning till en folkomröstning, men "inget är hugget i sten".
Jens Orback Text-TV/TT 22/3 2005

Så sade statsrådet Jens Orback då nät- verket Folkomröstning.nu i dag över- lämnade en namnlista med krav på folk- omröstning om EU:s grundlag.
-Det är en positionsförändring, säger juni- listans pressekreterare Jesper Katz.

Men enligt Orbacks pressekreterare Olle Eriksson var det mer avsett som ett "allmänfilosofiskt" konstaterande. Regeringens hållning är att det inte ska hållas någon folkomröstning.

Konstitutionen är en missad chans. Men jag är inte beredd att döma ut EU:s sätt att framskrida via trial-and-error för det.
Låt oss bara tacka nej till detta error, så ger vi EU:s statsmän en chans att arbeta fram ett bättre förslag.
Besluten handlar om att makt tas från individerna och från politiska nivåer som ligger närmare medborgarna. Det ska vara svårt att fatta sådana beslut.
Johan Norberg (Timbro) hos Europaportalen 22/3 2005

Tisdag 22 mars klockan 10.00
Folkomröstning.nu lämnar in över 100 000 namnunderskrifter
Junilistan 21/3 2005

Vad som är fullständigt oacceptabelt är att den nu sittande riksdagen, vald utan att frågan om EU-grundlagen behandlades i valdebatten, skall fatta beslutet.
Detta är emellertid vad samarbetspartierna - kollaboratörspartierna - socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centern har kommit överens om.
Deras lika fiffiga som djupt odemokratiska plan, ovärdigt till och med demokratin i Katrineholm, är att riksdagen under den brådast julhandeln nu i december skall klubba igenom EU-grundlagen
Rolf Englund 16/3 2005

Om folkomröstning i LOs yttrande över förslaget till ny EU-grundlag, mars 2005

Riksdagen kan utan grundlagsändring överlåta beslutanderätt till EU med tre fjärdedels majoritet alternativt med samma tillvägagångsätt som vid grundlagsändring.

Mot bakgrund av detta och debatten i Sverige diskuterade LO-kongressen i juni 2004 frågan om det behövs en folkomröstning. LO-kongressens svar blev nej.

Grundfrågan var om det finns någon principiell förändring i förslaget till nytt fördrag jämfört med de nuvarande fördragen som det svenska folket inte tog ställning till i folkomröstningen 1994.

Förändringarna vad avser nya frågor på EUs dagordning ansågs inte vara av principiell karaktär, förändringarna speciellt vad avser arbetsrätten går dessutom i rätt riktning.

Det ansågs till sist också omöjligt att säga ett enkelt ja eller nej till två så komplicerade regelverk utan att gå in på en mängd detaljer varför det inte är lämpligt med en folkomröstning.

Det franska politiska etablissemanget vill, trots riskerna och trots erfarenheterna av den ytterst knappa ja-segern om Maastrichtavtalet 1992, förankra EU:s traktat i folkomröstning.
De stora svenska partierna vågar inte pröva författningsfrågan ens i den kommande valrörelsen.
Aftonbladadet ledare 7/3 2005

Frankrike håller folkomröstning om EU-traktaten den 29 maj, något tidigare än väntat. Ja-sidan har stöd av president Chirac, hans borgerliga regering och av majoriteten inom såväl socialistpartiet som de gröna. Ändå finns det betydande oro för utgången av omröstningen. Nej-sidan har ökat med tio procent bara på några månader och når 40 procent

Carl Bildt: Vi har inte tillräckligt mandat
/för att i riksdagen fatta beslut utan folkomröstning om EUs grundlag/
Carl Bildt hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003

Jag håller med Margot /Wallström/ i grunden. Detta är en fråga som till och med bättre skulle behandlas i riksdagsvalen. Problemet är att vi i Sverige inte har gjort det.
Vi har inte tillräckligt mandat. Det är ett dilemma.

Margot Wallström sätta upp en grupp "informerade journalister" som skall ge EU-konstitutionen sitt stöd.
Journalisterna bör säga tack, men nej tack till detta. De skall vara fria, kritiska och ifrågasätta makthavarna.
Henrik Alexandersson 8/3 2005

Margot Wallström är inte "Sveriges representant i Bryssel"
Hon är EU:s informationsminister
The Guardian har kommit över hennes plan för att få EU-grundlagen godkänd
Margot Wallström's note on the 'action plan'
INFORMATION NOTE FROM VICE-PRESIDENT WALLSTROM TO THE COMMISSION
Thursday March 3, 2005

Personligen vill jag förorda att beslutet i Riksdagen kommer efter valet år 2006.
Anders Wijkmans Nyhetsbrev 3 februari, 2005

Det allra första som måste ske är att långt bättre förankra EU-samarbetet bland Sveriges befolkning. Det urusla valdeltagandet i EU-valet var en tankeställare för oss alla. Förslaget till ny författning innebär ett utmärkt tillfälle att engagera i en bred debatt om EU:s framtid.

Förslag har väckts om en folkomröstning. Jag menar att denna fråga lämpar sig mindre väl för just en folkomröstning. Vi folkomröstar inte om vår egen författning. Varför då göra det om EU:s, särskilt som förslaget mest är en fråga om att tydliggöra EU:s uppgifter och att stärka beslutskraften. Däremot måste debatten få ta den tid som krävs för att möjliggöra en ordentlig genomlysning av alla centrala frågor.

Personligen vill jag förorda att beslutet i Riksdagen kommer efter valet år 2006. Då säkerställer vi att vi får en ordentlig koppling mellan inrikespolitiken och de många frågor som avgörs på EU-nivå. Därtill får väljarna en möjlighet att välja både parti och person efter sina preferenser i EU-politiken. Slutligen får ett riksdagsbeslut om konstitutionen starkt ökad legitimitet genom att avgörandet tas först efter ett val.

Det finns inga bärande argument för att också svenskarna ska folkomrösta om det nya EU-fördraget, eftersom det inte kräver några grundlagsändringar.
Riksdagen anser sig ha legitimitet att fatta det beslut som krävs och det saknas vägande konstitutionella invändningar.
Trots att det finns enskilda jurister som har en avvikande åsikt är den förhärskande meningen att det nya EU-fördraget inte kräver några svenska grundlagsändringar. Förhållandet mellan EU och medlemsstaterna förblir i huvudsak oförändrat.
Olof Petersson SvD 4/3 2005

Moderaterna är inkonsekventa om EU-grundlagen
en intressant röstförklaring. I den avvisar man flera av EU-konstitutionens grundbultar, exempelvis EU-presidenten och den så kallade passarellen som gör det möjligt för rådet att ta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Man anser det vara "grundläggande" att förändringar av konstitutionen måste godkännas av Sveriges riksdag och andra nationella parlament.
Men man röstade för grundlagen ändå
Lars Wohlin m fl 2005-02-03

Vi minns debatten inför EU-parlamentsvalet i juni förra året då de etablerade partierna började tävla om att vara "EU-kritiska" - allt för att stoppa Junilistans valframgång. Moderaternas toppkandidat Gunnar Hökmark deklarerade stolt att kritiker till EU-centralism och detaljreglering minsann borde rösta på honom i stället för på Junilistan.

Gunnar Hökmark var inte närvarande vid omröstningen, men moderaternas övriga EU-parlamentariker lämnade in en intressant röstförklaring. I den avvisar man flera av EU-konstitutionens grundbultar, exempelvis EU-presidenten och den så kallade passarellen som gör det möjligt för rådet att ta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Man anser det vara "grundläggande" att förändringar av konstitutionen måste godkännas av Sveriges riksdag och andra nationella parlament.

Junilistan delar helt den analysen. Därför frågar vi oss hur moderaterna till sist kunde rösta för EU-konstitutionen i sin helhet! Moderaterna vågar tydligen inte stå för sin analys vid omröstningen, utan hukar för den konservativa gruppen de tillhör och accepterar förslag som de säger sig vara emot! Trots sin röstförklaring säger moderaterna ja till EU-presidenten och till att grundlagen ska kunna ändras utan godkännande i nationella parlament eller genom folkomröstningar.

Demokrati betyder folkvälde. Alltså måste vi först finna ett folk.
Barometern 2/3 2005

Folket ju fick rösta om en svensk anslutning till euron. Mot den bakgrunden kan man undra varför folket inte ska få rösta om EU-konstitutionen.
Men euron borde inte ha varit föremål för någon folkomröstning heller. För den gemensamma valutan fanns med i det EUpaket som en majoritet av svenska folket godkände 1994.
Dagens Industri ledare 3/3 2005

DET FINNS TVÅ VIKTIGA anledningar till att debatten om folkomröstning har blivit infekterad i Sverige. Den ena är att folket ju fick rösta om en svensk anslutning till euron. Mot den bakgrunden kan man undra varför folket inte ska få rösta om EU-konstitutionen. Men euron borde inte ha varit föremål för någon folkomröstning heller. För den gemensamma valutan fanns med i det EUpaket som en majoritet av svenska folket godkände 1994.

Låt väljarna på valdagen nästa år få säga ja eller nej till EU-konstitutionen.
Krister Thelin är domare i Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, kolumnist på SvD:s ledarsida och var moderat statssekreterare i justitiedepartementet 1991–1994.
Krister Thelin kolumn SvD ledarsida 2/3 2005

Danmark ska hålla en folkomröstning om EU:s nya grundlag den 27 september. Det sa statsminister Anders Fogh Rasmussen på måndagen.
Ekot 28/2 2005

Dansk grundlag kräver folkomröstning om EU-traktaten. Dagen valdes efter samråd mellan Anders Fogh Rasmussens två regeringspartier Venstre och Konservative och Radikale Venstre, Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti i opposition. Alla ingår i den så kallade nationella kompromiss som slutits om EU-grundlagen och alla står för ett ja till grundlagen.

På nej-sidan och utanför den nationella kompromissen, står Dansk Folkeparti, regeringen stödparti och längs ut på vänsterkanten Enhedslistan.

Om det inte ska hållas en folkomröstning borde konstitutionsfrågan ställas till medborgarna i ett ordinarie riksdagsval.
I enlighet med svensk parlamentarisk tradition ska konstitutionella frågor avgöras av två parlament med ett val emellan.
Tystnadens strategi har också starka anhängare på den borgerliga sidan inte minst hos moderata samlingspartiet.
Aftonbladet ledare signerad HK, 27/2 2005

Vi måste en gång för alla visa att tanken på en fungerande utvecklad europeisk union inte bara är en politikeridé utan något svenska folket önskar sig. Det sker enklast genom att folkomrösta om konstitutionsförslaget.
Barometern 21/2 2005

Det är självdestruktivt när så många svenska politiker envetet hävdar att inget har hänt. Och att EU fortfarande bara handlar om marknader, och att konstitutionen är en betydelselös papperslapp (förlåt, papperslunta). Alltför många ser att så inte är fallet, och misstron sprider sig. Det var den misstron som förde junilistan in i EU-parlamentet. Ska nu dagens politikers tendens att ducka i debatten föda en septemberlista, som sätter käppar i hjulet för ett regeringsskifte efter valet 2006?

Det rimliga är och förblir att alla de som tror på EU:s möjligheter och vill se en union med bred förankring också tar tjuren vid hornen? Vi måste en gång för alla visa att tanken på en fungerande utvecklad europeisk union inte bara är en politikeridé utan något svenska folket önskar sig. Det sker enklast genom att folkomrösta om konstitutionsförslaget.

Riksdagens beslut om EU:s nya konstitutionella fördrag bör tas först efter nästa val, inte redan i höst som regeringen och de borgerliga oppositionspartierna gjort upp om.
Det hävdar docenten i Europarätt Carl Fredrik Bergström, som är tillförordnad chef för Svenska Institutet för Europapolitiska Studier, Sieps.
SvD 26/2 2005, reporter Mats Hallgren

- Ansvariga politiker säger sig vilja ha en ordentlig debatt, men jag ser inga tecken på att man verkligen aktivt vill få igång debatten, snarare tvärt om, säger han.

- EU byter inte karaktär på något fundamentalt sätt. Men det nya fördraget vidgar tveklöst EU:s kompetens på en rad områden. Vi får en större överlappning och därmed oklarheter mellan EU-rätten och den nationella rätten, säger han.

Som exempel på detta nämner han att EU-rättens företräde framför nationell rätt blir fördragsfäst. Unionens domstol i Luxemburg får ökad kompetens. EU:s utökade rätt att lagstifta med kvalificerad majoritet (ingen vetorätt) inom straffrätten är en tydlig överföring av kompetens.

Han är starkt kritisk till hur EU-medlemskapet har framställts i Sverige av ledande politiker. EU-medlemskapet har "sålts till folket" som en god ekonomisk affär för Sverige och man har förtigit EU:s karaktär av förpliktigande politisk gemenskap.

Det är faktiskt inte odemokratiskt att medborgarna delegerar komplicerade frågor till riksdagen.
Dessutom innebär inte EU-konstitutionen någon dramatisk förändring i relationen mellan Sverige och EU.
Expressen ledare 21/2 2005

Moderata ungdomsförbundet i Stockholm beslutade på sin stämma i dag med stor majoritet att uttala att de det nuvarande förslaget till EU-konstitution inte bör antas
samt att Moderaterna bör verka för att fälla det nuvarande förslaget till konstitution för Europa.
20/2 2005

Sverige uppfyller alla inträdeskrav till EMU – inklusive kravet på två års stabil växelkurs för kronan. Det visar en analys som Dagens Industri gjort. ”Sverige är egentligen skyldigt att gå med när vi uppfyller alla inträdeskrav”, säger Ulf Bernitz, professor i Europarätt.
Reporter Gunnar Örn
DI 22/2 2005

Till skillnad mot Danmark och Storbritannien har Sverige ingen undantagsklausul som ger oss rätt att stå utanför EMU. ”Sverige är därmed skyldigt enligt fördraget att införa euron, vilket innebär att landet måste sträva efter att uppfylla samtliga konvergenskriterier, inbegripet växelkurskriteriet”, heter det i Europeiska centralbankens senaste konvergensrapport.

Vi väljer riksdagsledamöter som vi har förtroende för, för att de ska fatta besluten åt oss i komplexa frågor som grundlagsfrågor. Inte ens svenska grundlagar har varit föremål för folkomröstning och ska inte vara det.
Folkomröstningsinstitutet bör förbehållas ja eller nej till verkligt stora avgörande förändringar, som EU-medlemskapet.
Dagens Industri ledare 22/2 2005

EU:S NYA GRUNDLAG ändrar inte Sveriges förhållande till EU på så avgörande sätt att det skulle kräva en folkomröstning. Grundlagen är ingen ”massiv överflyttning” av makt från Sverige till EU, som miljöpartisterna hävdar. Inga nya beslutsområden flyttas till unionsnivå. Att vetorätten tas bort i 31 fall gör det något lättare att fatta beslut i en union med 25 länder, men betyder inte att Sverige riskerar att bli dramatiskt överkört i någon nationellt viktig fråga. EU är ett samarbete mellan stats- och regeringschefer som har stor förståelse för varandras behov av att kunna försvara beslut inför väljare.

Det finns en väg mellan elitismens Skylla och populismens Charybdis.
Som Olof Ruin och även DN:s ledarsida tidigare har föreslagit:
skjut upp den parlamentariska ratificeringen till efter valet 2006. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen och den osunda gränsen mellan svensk inrikespolitik och EU-frågor äntligen raderas.
DN huvudledare 22/2 2005

Om man är i grunden positiv till EU-projektet kan man peka på att den nya författningen sammanfattar mycket som redan är på plats: ett samarbete mellan suveräna stater där makten delegeras uppåt. De förändringar som sker handlar mest om att klara av utvidgningen.

Den som är emot EU kan peka på just de områden där överstatligheten ökar. Framför allt handlar det om att EU får företräde i rättsliga frågor samt förstärkningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Även om man kan ifrågasätta graden av förändring från dagens mellanstatliga samarbete innebär kodifieringen i sig ett fall framåt för överstatligheten på just dessa områden.

Vilken slutsats ska man då dra? Som kritikerna framhåller har EU valt att betrakta konstitutionen som ett nödvändigt led i unionens utveckling. Om dokumentet är komplicerat beror det på att EU är komplicerat. Och om EU ska förankras demokratiskt måste medborgarna ha rätt att ta ställning just till denna komplexitet.

Sverige har valt att förlägga beslutet till riksdagen. Det är i linje med den svenska representativa demokratin. Men beslutet undermineras av att de politiska partierna av taktiska skäl tidigare har använt folkomröstningsinstrumentet på ett oansvarigt sätt. Bosse Ringholms plädering för den representativa demokratin efter turerna kring kärnkraften och EMU är ingen vacker syn.

Det finns en väg mellan elitismens Skylla och populismens Charybdis. Som Olof Ruin och även DN:s ledarsida tidigare har föreslagit: skjut upp den parlamentariska ratificeringen till efter valet 2006. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen och den osunda gränsen mellan svensk inrikespolitik och EU-frågor äntligen raderas.

Syftningen var på DN:s ledarsida den 5 december 2004
Ett alternativ är att riksdagsbeslutet förläggs till hösten 2006, efter nästa val. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen, och den osunda avskiljningen av svensk inrikespolitik från Europafrågor brytas. Men eftersom det sannolikt skulle gynna de EU-kritiska partierna håller både socialdemokrater och borgerliga emot.
Klicka här

Tre fjärdedels majoritet är ett strikt krav och en minst lika god garant för demokratisk förankring som beslut av två riksdagar med val emellan
DN-ledare 11/5 2004

Både vänsterpartiet och Junilistan har en poäng.
De svenska medborgarna bör få en möjlighet att ta ställning till EU:s grundlagsförslag.
Den givna lösningen är att fatta riksdagsbeslutet om godkännande efter 2006 års val.
Henrik Berggren, signerat DNs ledarsida 23/12 2004

Uppskjut riksdagsbehandlingen av EU:s grundlag till efter de allmänna valen i september 2006.
Riksdagen skulle få en helt annan demokratisk legitimitet bakom de beslut på detta område som den har att fatta än om dessa beslut skall tas redan om ett år av en riksdag, vald 2002. Olof Ruin DN Debatt 18/12 2004

Spaniards voted overwhelmingly in favour of a constitution for the European Union yesterday but the low turnout was likely to send worrying signals to nine other member states that will be submitting the EU charter to referendums over the next 18 months.
Financial Times 20/2 2005

Three out of four voters - nearly 11m Spaniards - backed the new EU charter. Official results showed 77 per cent voted Yes, against 17 per cent of voters who rejected the treaty.
However, participation was 42.3 per cent, the lowest electoral turnout since the restoration of democracy in 1978, and an indication of the Spanish government's failure to ignite interest in the referendum campaign.

Vi är övertygade att om riksdagen på initiativ av s-regeringen ratificerar EU-konstitutionen före valet 2006 så gör det ett framtida närmare samarbete mellan socialdemokraterna och miljöpartiet i det närmaste omöjligt.
15 framträdande miljöpartister i riksdagen, partistyrelsen och ungdomsförbundet DN Debatt 20/2 2005

Kravet på folkomröstning är inte något nej-krav. Enbart kännedom om vad för sorts regeringar som utlyst folkomröstningar i tio EU-länder borde räcka för att bevisa detta. Men inte heller i Sverige är folkomröstning ett nej-krav. En ja-vinst är inte omöjlig och vore ett allvarligt bakslag för EU-motståndet. Ändå kräver vi, som är övertygade motståndare till EU-konstitutionen, en folkomröstning, på samma sätt som övertygade ja-sägare har utlyst folkomröstning också i länder där det inte är absolut nödvändigt av konstitutionella skäl och där ja-seger inte alls är säker, till exempel Frankrike och Storbritannien. Hur skall detta förklaras? Svaret är förstås enkelt, ett litet ord vars tillämpning tycks ha fallit i glömska bland svenska EU-älskare: demokrati.

Det är uppenbart att en fullföljning av den planerade bortmyglingen av EU-konstitutionen från varje form av väljarinflytande, av de allra flesta miljöpartister skulle uppfattas som ett slag i ansiktet. Hur ett förtroendefullt samarbete efter valet 2006 skulle kunna baseras på en flagrant och utmanande kränkning av den gröna grundläggande övertygelsen och demokratisynen är för oss obegripligt.

Förslaget till EU-konstitution innebär en massiv överflyttning av makt från nationell nivå till EU-nivå där möjligheten till nationellt veto avskaffas i inte mindre än 31 fall. Makten överflyttas till EU-parlament och EU-kommission och en sådan maktöverföring ska inte riksdagen själv kunna göra. Makt kan i en fungerande demokrati bara ges av folket, inte tas från det. Den sittande riksdagen har tydligt bevisat att man saknar representativitet i EU-frågor, medan en stor majoritet av riksdagsledamöterna var för EMU röstade en stor majoritet svenskar nej.

I syfte att förhindra en folkomröstning i Sverige om EU:s nya grundlag har de fyra borgerliga partierna ingått en ohelig allians med självaste socialdemokraterna.
Den alliansen benämner min partikollega Ingvar Svensson (kd) de "fem positiva partierna"
(SvD Brännpunkt 18/2).
Björn von der Esch SvD Brännpunkt 20/2 2005

The French parliament on Thursday amended the country's constitution, clearing the way for President Jacques Chirac to accelerate the timetable for a divisive national referendum on Europe's constitutional treaty.

FT February 17 2005

While opinion polls show that about 60 per cent of French voters support the treaty, the government has been exhibiting increasing signs of concern about the outcome of the vote. French officials have hinted they could accelerate the timetable for the ballot from June to May to prevent the No campaign from gaining too much momentum.

Riksbanken ger ut ett minnesmynt för att uppmärksamma att det är 100 år sedan unionen mellan Sverige och Norge upplöstes.
Unionsupplösningen 1905 är väl värd en hyllning.R
Lars Jonung 18/2 2005

The outcome of Sunday's vote is not in doubt: the Spanish remain among the EU's biggest supporters. But a low turnout would be an inauspicious start to a campaign of national referendums that could plunge the EU into crisis.

FT 16/2 2005

The constitution can come into force only with the approval of all 25 member states. Most will push the treaty through national parliaments with little public debate - the old way of doing things. But up to 10 countries are to expose the treaty to a referendum - a strategy forcing Europe's politicians to explain their project to a public often ignorant about the EU, bored by it or outright hostile.

If one or more countries reject the treaty, legally it would be dead. Five years of political effort could be lost - and the European Union's attempts to equip itself for the 21st century and make it more relevant in the world would be in danger.

The Czech Republic, whose President Vaclav Klaus is the most elevated eurosceptic in the EU, is another potential trouble-spot. "I am not critical, I am 100 per cent against," Mr Klaus said of the treaty on a recent visit to Germany.

Opinion polls show that about 60 per cent of French voters are in favour of the treaty. However, officials are concerned that the referendum could be influenced by issues not on the ballot paper: dislike of Mr Chirac's government, antipathy towards Turkey's entry talks and trades union opposition to the reform of France's 35-hour working week. Patrick Devedjian, industry minister, warned last week that this "coagulation of discontents" could jeopardise the vote. Other French officials are talking about bringing forward the date from June to May to cut short the No campaign.

The Netherlands, planning a referendum this spring, has a volatile political climate, with the enlargements of the EU feeding growing popular concern over immigration. Almost half of Dutch voters are undecided, according to opinion polls, although the government is confident it can secure a Yes vote.

Svenska institutet för europapolitiska studier
Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, har till uppgift att bedriva och främja forskning, utvärdering, analys och studier i europapolitiska frågor med inriktning på områdena ekonomi och handel, statsvetenskap och juridik.
Klicka här

Tillsammans med EU2004-kommittén och Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) ordnar SNS ett seminarium med anledning av att "Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa" kommer ut i bokform med kommentarer av statsvetarna Hans Hegeland (Sveriges riksdag) och Olof Petersson (SNS).

Aldrig har riksdagen varit så i otakt med väljarna som när det gäller EU:s konstitution.
Planerna från Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Göran Hägglund och Maud Olofsson att låta sittande riksdag anta konstitutionen redan i år, utan vare sig folkomröstning eller mellanliggande val, stöds endast av drygt tio procent av väljarna.
BJÖRN VON DER ESCH, ZAIDA CATALAN, MARGIT GENNSER, HÉLÈNE GOUDIN, JAN-ERIK GUSTAVSSON, HÅKAN LARSSON, SÖREN WIBE, PER WINBERG, PERNILLA ZETHRAEUS SvD Brännpunkt 5/2 2005

I nuvarande riksdag finns en betryggande majoritet för att säga ja till EU-konstitutionen. Vad få vet är emellertid att det enligt regeringsformen endast krävs 25 procent av ledamöterna för att förkasta det hela. Efter ett riksdagsval, med nya kandidater, och kanske nya partier, kan detta antal lätt uppnås. Och detta är förmodligen ett skäl till att man redan före nästa val vill lotsa konstitutionen genom den nuvarande riksdagen. Att svenska folket tycks vara av en annan mening förefaller vara en måhända besvärande, men inte hindrande, omständighet.

Konstitutionen framställs som ett betydelselöst dokument av den socialdemokratiska regeringen och de borgerliga allianspartierna. Den inställningen är ohållbar. Om konstitutionen vore harmlös, varför har man då beslutat om eller planerar folkomröstningar i fler än tio andra EU-länder?

Most opinion polls suggest that Tony Blair is likely to win the general election pencilled in for May 5 2005.
Most opinion polls suggest that Tony Blair is likely to lose the referendum on the European Union's constitutional treaty probably not be held until September 2006
Philip Stephens FT 1/2 2005

"Should the UK approve the treaty establishing a constitution for the EU" is hardly a formulation to set electoral pulses racing. Deliberately so. Mr Blair's best - probably his only - chance of securing a Yes vote is to make the case that endorsement of the treaty represents affirmation of the status quo rather than an integrationist leap.

In the other big European nations the votes are about the direction of the EU. Were France to vote No in its referendum later this year, the treaty would fall.

It is taken as a given, and probably rightly so, that rejection by the British electorate would also spell the end of Mr Blair's premiership. Even if he sought to stay in 10 Downing Street, Mr Blair would have lost all authority.

A Yes vote would be equally momentous, and not simply because it would settle the argument of the past two decades about Britain's place in Europe. Many, perhaps most, in the Conservative party would accept the verdict of the electorate and move on. But Michael Howard's party includes a sizeable minority who will never be reconciled to sharing national sovereignty in Europe. They would choose to fight on, alongside the UK Independence party and other assorted remnants on the distant right. The result could be a Tory split and a realignment of British politics as profound as anything since Labour displaced the Liberals in the early decades of the last century

Hitherto, the talk has been of a vote in the late spring or summer of next year. Nothing is fixed, but the murmurs in Whitehall now suggest that Mr Blair might well delay until September 2006. That should ensure that Britain is the last of the 25 nations to vote and thus cast the choice as one between continued membership of the European club and self-exclusion. That is probably the only way to win

If the other 24 nations, among them fiercely independent Poland and sceptical Denmark as well as federalist Belgium, say Yes, should Britain cut itself loose?

The treaty may pretend to create a constitution, but that description is a case of rhetoric substituting for reality.

Instead, it mixes modest improvements in the Union's institutions with consolidation of what has gone before.

What would happen if one of the 25 member states of the European Union refused to ratify the constitutional treaty?
Some say the non-ratifying country would have to leave the EU. Others argue that nothing would happen: the EU would simply continue on the basis of the existing treaties.
Faced with such a choice, one might want to consider a third alternative.
Wolfgang Munchau FT 17/1 2005

An intriguing possibility would be to split the EU in two - an outer part, in which all members take part, and the eurozone.

The outer part would consist of a customs union, a common external trade policy, an internal market, a single competition policy and free movement of goods, services, labour and capital. This is essentially today's EU minus the eurozone and perhaps also minus the common agricultural policy, structural funds, and the common foreign and security policy.

The politically strengthened eurozone would act as a hub for future economic and political integration. It would be the logical choice of a hard core because it would constitute the greatest degree of integration the EU had achieved so far. All EU countries should in principle have the right, but not the obligation, to join it. But membership would come with the implicit obligation to pursue further political integration. The eurozone would require a proper constitution. The outer part could exist on the basis of existing treaties, albeit revised. It would have no further integrationist agenda.

The first of the referendums on the treaty is due to be held in Spain on February 20. The Spanish will almost certainly vote "Yes". But there will be at least nine further referendums, including in the UK, where opinion polls show a strong and increasing majority for a "No" vote. I know of few EU officials who expect all 25 countries to ratify the constitution.

If some choose not to ratify, EU leaders will meet at a summit in 2006 to decide whether those countries should be asked to leave - a decision for which there is no legal basis - or whether they accept the politically unrealistic alternative of living without the constitution.

It is not good politics perpetually to confront national electorates with the stark choice between accepting a deeply integrated Europe Union and leaving it altogether. There must be an another way.

The ratification of the EU constitution, which has to be approved unanimously by all 25 member states, is supposed to be completed by the autumn of 2006.
The process starts next month in Spain, which is expected to approve the treaty in a referendum, but much trickier polls lie ahead in countries including France, the Netherlands, Britain, the Czech Republic, Denmark and Poland.
FT 10/1 2005

Mr Juncker, the Luxembourg prime minister, said there could be pressure to put off sensitive decisions because of their possible impact on national referendums.

"I do see a danger of the possibility of getting bogged down due to a succession of long, difficult, ratification referendums in a number of member states," he said.

With a national election expected this spring in Britain and in Germany in autumn 2006, Mr Juncker said he feared there would be pressure to "suspend" difficult EU decisions for domestic political reasons.

Mr Juncker's most immediate priority is preparing a crucial EU economic summit in March, which will attempt to reinvigorate Europe's creaking economic reform programme. The summit will also hope to agree reforms to the EU's stability and growth pact, the five-year-old fiscal rulebook, which has fallen into disrepair after repeated breaches of its deficit rules by France and Germany.

Mr Juncker wants the pact to put more pressure on countries to run surpluses in upturns, but says it needs to be more flexible "during times of the economic cycle when we have periods of stagnation or even recession". Such a loosening of the rules is being resisted by fiscal hardliners such as Austria and the Netherlands. Meanwhile, Italy is opposing plans to make the pact focus more on levels of national debt; its debt-to-gross domestic product ratio is the second highest in the EU at 106 per cent.

Jacques Chirac faces a testing vote on the EU constitution in the early summer
The vote will take place “before the summer”, he declared in his televised new year's address. This probably means early June.
The Economist 6/1 2005

DN har tidigare pläderat för denna lösning och nu har även statsvetaren Olof Ruin anslutit sig till denna ståndpunkt (DN Debatt 18/12). Fördelen är att väljarna då skulle kunna göra en samlad bedömning av vilket parti de föredrar och väga inrikespolitiken och EU-frågorna gemensamt. Det sätter press på partierna, som får sina omsorgsfullt lagda strategier för nästa valrörelse kullkastade. Men också på väljarna, som blir tvungna att ta ett helhetsansvar för svensk politik. Effekten i båda fallen vore att stärka demokratin.

Sverige är i dag underställt unionen utan annat lagstöd än vad som följer av att riksdagen genom enkel lag har beslutat, att unionslagstiftningen "gäller här i landet".
Så uttrycks saken kort, koncist och nästan poetiskt i en lag (SFS 1994:1500) bestående av fyra paragrafer och undertecknad av Mona Sahlin.
Sverker Gustavsson Uppsala Nya Tidning 2/12 2004

Regeringsformen förblev oförändrad. Om EG-rättens principiella företräde hade gjorts till en grundlagsfråga, hade saken behövt diskuteras från den utgångspunkten i en vanlig valrörelse. Den formella aspekten hade då lätt kunnat ta överhanden. Därför ansågs det säkrast att inte ställa problemet konstitutionellt.

Regeringen är rädd för folket.
Så får man tolka regeringens mening att låta riksdagen avgöra ratificeringen av fördraget om EU:s grundlag före valet 2006
Carl Bildt får nu som ledamot av författningskommittén ta ställning till plattläggningsparagrafen ännu en gång
Agne Gustafsson 20/12 2004

Statsminister Persson fruktar mer överstatlighet genom EU-parlamentets maktyttring vid kommissionärskrisen nyligen, men om Göran Persson vill ha ett mellanstatligt EU, varför har han då skrivit under fördraget om EU:s grundlag. Denna stärker EU-parlamentet, EG-domstolen och överstatligheten, särskilt på bekostnad av de små medlemsstaternas reger-ingar och parlament.

En svensk underskrift godkänner också Sveriges presumtiva inträde i EMU trots svenska folkets klara nej i folkomröstningen.

Diskussionen om EU:s grundlag aktualiserar de grundläggande principerna bakom konstitutionella reformer, vilket Sverker Gustavsson nyligen utvecklat i UNT (5/11). Skall reformerna ske genom ändringar av grundlagens texter eller genom författningsomvandling, varigenom praxis blir gällande rätt under överinseende av domstolar?

Grundlagsutredningen inför EG föreslog på sin tid, att EG-rättens företrädesrätt framför svensk lag och grundlag öppet skulle redovisas i en enda heltäckande "plattläggningsparagraf" i regeringsformen (SOU 1993:14). Dåvarande statsministern Carl Bildt vågade dock inte föreslå svenska folket en sådan naken kapitulation inför EU, av rädsla för att förlora folkomröstningen om anslutning till EU.

Carl Bildt får nu som ledamot av författningskommittén ta ställning till plattläggningsparagrafen ännu en gång. Den återkommer nämligen i EU:s grundlag: "Konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats, skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt" (Art. 1: 5a).

There are two reasons why the constitution is important:
one is because it widens the scope of European integration, for example by creating the job of a European foreign minister and extending the involvement of the EU in justice and home affairs.
Most importantly, it changes the voting weights.
Wolfgang Munchau, Financial Times 20/12 2004

Naturligtvis kan ett uppskjutande av riksdagens beslut i fråga om EU:s grundlag till efter valrörelsen 2006 ge Junilistan extra anledning att engagera sig i denna valrörelse och ställa upp kandidater till riksdagen. De fem partier som bestämt sig för en annan beslutsordning ser säkerligen denna lista som en icke önskvärd konkurrent om medborgarnas röster. Ändå kan jag inte tycka att denna oro skall få utgöra skäl mot en ordning som ur demokratisk synpunkt ter sig betydligt mer tilltalande än den som de fem partierna kommit överens om.

Ett uppskjutande av den svenska riksdagens ställningstagande i frågan om EU:s grundlag med ett år utgör knappast heller något problem för beslutsprocessen inom unionen i dess helhet. Över huvud är tidtabellen när det gäller hela detta projekt tämligen osäker. Många folkomröstningar kommer att äga rum nästa år, och blir det ett nej i någon av dem - särskilt om det sker i ett stort EU-land - återstår många nya förhandlingar. Kanske man över huvud misslyckas med att samla sig kring en grundlag.

Carl Bildt: Vi har inte tillräckligt mandat
/för att i riksdagen fatta beslut utan folkomröstning om EUs grundlag/
Carl Bildt hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003

Jag håller med Margot /Wallström/ i grunden. Detta är en fråga som till och med bättre skulle behandlas i riksdagsvalen. Problemet är att vi i Sverige inte har gjort det. Vi har inte tillräckligt mandat. Det är ett dilemma.

- VI HAR INTE TILLRÄCKLIGT MANDAT
ATT UTAN EN FOLKOMRÖSTING FATTA BESLUT OM EU:S GRUNDLAG
Detta konstaterade Du hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003.

Om nu de borgerliga och socialdemokraterna i förening ska börja driva kampanj om EU-grundlagsfördraget kommer detta att resultera i ett surfläge för Junilistans inomsvenska avläggare.
De fyra borgerliga partiernas ledningar saknar tydligen självbevarelsedrift. Eller så vill de bli landshövningar hela bunten.
Barometern 9/12 2004

Regeringen "slår fast" = "påstår"
Förändringarna innebär inte någon svensk grundlagsändring
Att vissa beslutsformer förändras, från att alla måste vara överens om ett förslag till att majoriteten är för ett förslag, innebär enligt regeringen inte att Sverige lämnar ifrån sig mer makt till EU
Ekot 8/12 2004

Regeringen slår fast att förändringarna inte innebär någon svensk grundlagsändring, alltså att det inte handlar om att mer makt förs över till EU. Att vissa beslutsformer förändras, från att alla måste vara överens om ett förslag till att majoriteten är för ett förslag, innebär enligt regeringen inte att Sverige lämnar ifrån sig mer makt till EU.

På onsdagsmorgonen 8/12 har de borgerliga partiledarna överläggningar med statsminister Göran Persson om hur folkupplysningen kring EU:s nya grundlag ska bli så bra som möjligt. Men regeringen är redan färdig med argumenten som ska bli offentliga strax före jul.

På onsdag möts Göran Persson och de borgerliga partiledarna
Därmed vill de ta udden av krav på folkomröstning och svensk grundlagsändring
DN 7/12 2004

Elva av EU:s medlemsländer väntas ordna folkomröstning om unionens nya konstitution, och de svenska nejpartierna vänsterpartiet, miljöpartiet och Junilistan tycker att också de svenska väljarna borde få ta ställning vid valurnorna.

Men socialdemokraterna och de borgerliga tycker att riksdagen ska ta beslutet om EU-konstitutionen. Samtidigt har de svårt att förneka behovet av bättre folklig förankring för den nya EU-författningen.

EUs grundlag: "en ny sorts politisk entitet som är något mer än vanligt internationellt samarbete men något betydligt mindre än en ny statsbildning"
I nästan hälften av medlemsländerna kommer frågan att föreläggas medborgarna i en folkomröstning.
I Sverige är det riksdagen som ska ratificera förslaget. Med tanke på hur folkomröstningsinstrumentet har missbrukats av svenska politiker är detta sunt.
DN-ledare 5/12 2004

Ändå måste väljarna få möjlighet att delta i en bred, offentlig debatt kring den nya konstitutionen. Ett alternativ är att riksdagsbeslutet förläggs till hösten 2006, efter nästa val. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen, och den osunda avskiljningen av svensk inrikespolitik från Europafrågor brytas. Men eftersom det sannolikt skulle gynna de EU-kritiska partierna håller både socialdemokrater och borgerliga emot.

Vissa är mot konstitutionen därför att den är för överstatlig, som stora delar av den svenska vänstern eller den brittiska högern. Andra för att den är för lite överstatlig, som till exempel den minoritet inom det franska socialistpartiet som förespråkade ett nej eller vissa mer principiellt hängivna federalister.

På en rad principiella punkter är författningsförslaget ett steg framåt. Alla medborgare i EU-länder blir också unionsmedborgare, deras grundläggande rättigheter definieras och vikten av deras demokratiska deltagande i EU:s beslutsprocesser understryks. Att EU genom författningen dessutom får ställning som en juridisk person stärker också Europas möjlighet att spela en internationell roll.

Den som är positiv eller har blandade känslor måste ta ställning till om dessa förbättringar när det gäller demokrati, medborgarskap och internationellt engagemang uppväger riskerna med att anta en författning som inte ger några garantier för att den framtida utvecklingen för EU:s institutioner blir precis som man själv önskar.

Rolf Englund: Pikant nog är Barbro Hedvall på DNs ledarsida en av dem som räknar sig till den federalistiska förtruppen.

Med ett rungande "ja" gav de franska socialisterna, PS, sitt stöd till EU:s nya grundlag, vid sin interna omröstning på onsdagskvällen.
DN 2/12 2004

Another unlikely group is lining up to take sides with European eurosceptics:
American conservatives and neo-conservatives.
The political establishment in Washington has suddenly discovered the EU treaty and many who are close to the present administration do not appear to like what they see.
Quentin Peel Financial Times 2/12 2004

Centerpartiets Maud Olofsson diskuterar direkt med statsminister Göran Persson om hur EU:s nya fördrag ska behandlas i Sverige.
I veckan skrev hon ett brev till statsministern, där hon krävde att riksdagen ska inrätta nytt slags demokratikonvent.
Ekot 28/11 2004

Trots att inte ett enda kommatecken kan ändras i fördraget kan det på så sätt komma fram synpunkter som kan få betydelse för riksdagens behandling av frågan, tror hon.

Britter och svenskar har ett viktigt gemensamt Europaintresse,
att bevara ett mer löst organiserat, utåtriktat Europa än det mer integrerade Europa Tysklands utrikesminister Joschka Fischer förespråkar
Vernon Bogdanor, statsvetarprofessor Oxford DN Debatt 28/11 2004

På 1960-talet fruktade de Gaulle att ett brittiskt EG-inträde skulle hota den gemensamma jordbrukspolitiken. I dag hotar Storbritannien, tillsammans med de nya medlemsstaterna, den franska föreställningen om ett inåtvänt Europa, avskilt från eller rent av fientligt mot USA. I dag sätter sig Frankrike mot Storbritannien inte för att det inte skulle vara tillräckligt "europeiskt", utan för att Frankrike fruktar att Storbritannien kan ha blivit europeiskt på ett sätt som hotar Frankrikes egna syften.

Storbritannien, tillsammans med de nya medlemsstaterna, är mer positivt inställt till USA:s utrikespolitik än vad de sex grundarstaterna - och också Sverige - är. Britter och svenskar har ändå ett viktigt gemensamt Europaintresse, och det är att bevara ett mer löst organiserat, utåtriktat Europa än det mer integrerade Europa Tysklands utrikesminister Joschka Fischer förespråkar.

Alla den franska femte republikens presidenter, från de Gaulle till Chirac, har haft en Europaidé. Det är en idé grundad på fransk hegemoni och med ett Tyskland - oförmöget att hävda sig på grund av minnet av nazismen - som underordnad och medgörlig partner.

Europa håller på att framkalla den farligaste av politiska klyftor - den mellan den politiska klassen och folket.
Vernon Bogdanor DN Debatt 6/6 2004

On Wednesday, the Socialist party, which forms the chief opposition to the government, will vote on whether the party should campaign for or against the constitutional treaty in the national referendum that Jacques Chirac, the president of France, has called for next year. The result could have momentous consequences for the Socialist party, for France, and for Europe.
Financial Times 26/11 2004

Dominique Strauss-Kahn, one of the French Socialist Party's most senior figures, has warned of the possible "breakdown of Europe" if his party's members reject the European Union's constitutional treaty in an internal vote next week.
Financial Times 26/11 2004

Jag skulle jag betrakta en ratificering av EU-konstitutionen före riksdagsvalet 2006 som en krigsförklaring som dödar varje tanke på en mp-s-regering för överskådlig tid.
Enligt miljöpartiets övertygelse betyder nuvarande inriktning att EU obevekligt stegvis utvecklas till en federal stat där Sverige får ställning av ett sorts utkantslän, något som svenska folket aldrig accepterat.
Per Gahrton SvD Brännpunkt 19/11 2004

Med tanke på förekomsten av gröna strömningar inom s-partiet och Göran Perssons nystart för det gröna folkhemmet finns det ändå anledning att tro att för de traditionella miljöfrågorna vore en mp-s-regering bättre än varje annat möjligt alternativ. Problemet finns på annat håll.

Enligt miljöpartiets övertygelse betyder nuvarande inriktning att EU obevekligt stegvis utvecklas till en federal stat där Sverige får ställning av ett sorts utkantslän, något som svenska folket aldrig accepterat.

För mp är det en huvudfråga att stoppa denna utveckling och styra om det europeiska samarbetet så att vi får ett i huvudsak mellanstatligt all-europeiskt samarbete med endast begränsade överstatliga inslag. Ibland låter det som om Göran Persson har samma syn.

En folkomröstning om EU-konstitutionen är inte bara det enda sättet att ge framtidens EU-politik demokratisk legitimitet. Det är också det enda sättet att skapa grundval för en mp-s-regerings EU-linje, eftersom båda parter givetvis måste acceptera folkomröstningens utfall som bestämmande för regeringens handlande (vilket inte betyder att de måste ändra övertygelse och åsikt!).

Om däremot Göran Persson skulle göra allvar av sitt hot att tvinga igenom en ratificering av konstitutionsfördraget redan nästa år, vilket skulle göra väljarna helt överspelade, betraktar jag frågan om en rödgrön regering som avförd från dagordningen. För egen del, och jag är inte ensam inom miljöpartiet, skulle jag betrakta en ratificering av EU-konstitutionen före riksdagsvalet 2006 som en krigsförklaring som dödar varje tanke på en mp-s-regering för överskådlig tid.

Vi måste få folkomrösta om EU-konstitutionen!
Partiledarna vill inte förstå. Ansvaret för de förlösande orden:
”Låt oss få folkomrösta om vår demokratiska framtid”
måste därför komma från riksdagens talman.
Margit Gennser i Barometern 17/11 2004

Circle of Barbed Wire
By Bernard Connolly (2004)
author of "The Rotten Heart of Europe: The Dirty War for Europe's Money"

The EU "constitution" has been put forward by a body known, in a deliberate and rather disgusting parody of the Philadelphia Constitutional Convention, as the European Convention. Its chairman was Valéry Giscard d'Estaing, a former French president so ineffectual that he was easily defeated in 1981 by Francois Mitterrand.

Blair has signed us up to the sharia of Euro-enthusiasts
By Charles Moore Daily Telegraph 30/10/2004

My first reaction, on hearing that Rocco Buttiglione was considered unfit to be the EU Justice and Home Affairs Commissioner because he follows Roman Catholic teaching on sexual matters, was anger. The Treaty of Rome, largely conceived by three Catholics – De Gasperi, Schuman and Adenauer – was signed at the heart of Western Christian civilisation in 1957. It was intended to mend and advance that civilisation. Yesterday, the leaders of EU member states met, again in Rome, to sign the new European Constitution, from which all mention of God has been excluded. Is active religious belief a disqualification from taking part in the government of modern Europe?

My anger rose further at the astonishing virulence of an article by Matthew Parris in The Times last week. Parris is a brilliant writer and usually a thoughtful, humane man, but here he was beside himself. "Kick him out," he yelled, in reference to Mr Buttiglione, and, "I say: enough of tolerance." He said that Mr Buttiglione had "indeed been the victim of anti-Christian discrimination, and that such discrimination is now in order". Parris wanted people with "anti-modern beliefs" excluded from public positions unless they agreed not to act on such beliefs.

We have been here before. The men who first used the guillotine after the French Revolution believed that organised religion was anti-modern. So did Hitler. So did the Communists who ran half of Europe from the end of the war until 1989. There are many million people alive today who experienced "modern" government and would not care to return to it. They are also, unfortunately, many million people who experienced it and, as a result, are dead. I notice that two of the commissioners presented to the European Parliament at the same time as Mr Buttiglione were once active in Communist government in their countries. The parliament approved them.

The main reason, though, for refusing to get angry is the job itself, the one that Mr Buttiglione didn't get. He was going to be Justice and Home Affairs Commissioner, in charge of civil liberties. Why do we think that the European Commission should be in charge of our justice and our home affairs? Why does the job exist?

Like most things in the EU, it has crept up on us. For years, the EU was only an "economic community". Justice and home affairs first feature in EU treaties with Maastricht in 1991, and have been moving forward ever since. Now we have ideas such as the common European arrest warrant and a common asylum policy. We are also moving towards a pan-European prosecuting magistracy and the granting of executive powers to Europol, which is supposed to be no more than a body for police co-operation, rather than a European police force.

Most of these powers, in fact, are not in the treaties – they are simply pushed forward on the basis of summit communiqués and suchlike. But they will be cemented by the European Constitution, and the Charter of Fundamental Rights contained within it. When the European Parliament recently interviewed all 25 potential commissioners, it asked each whether he or she would feel free to implement their bits of the European Constitution now, without waiting for the national referendums and ratifications on the subject. Only six out of the 25 said they should wait. One of the 19 who wanted to go ahead without democratic approval was Mr Buttiglione.

The Charter of Fundamental Rights is an amazing document. It veers between the high generality – "spiritual and moral heritage", "dignity, freedom, equality and solidarity" – and the weirdly specific: "Everyone has the right of access to a free placement service." It says that trade unions must be consulted by employers. Everyone has a right to a "high level" of this and that – healthcare, environmental protection, ciabatta, whatever.

The key point about the Charter is not so much what it says, as how it will be implemented. It will give the European Court a much wider basis for making decisions. Until recently, most European decisions have been economic. Now they will be cultural. This is about what sort of lives we should lead, and it gives legal authority to European judges and bureaucrats to tell us how to lead them.

Since the European Court is staffed only by judges who believe in ever-closer European integration, it will make its decisions in that light. The constitution is the sharia of the Euro-enthusiasts.

To be sure, the judges' world-view is politically correct. They are part of the enormous international industry of "human rights", which obsesses about wheelchair access but not about abortion, about asbestos but not pornography. They like positive discrimination (the charter explicitly says so), dislike national independence. With the vast new scope granted them under the charter and the constitution, they will surely act like the Warren Supreme Court in the United States in the 1960s and 1970s, pushing through an essentially political agenda under a legal guise.

But the real objection to all this is not that what the court wants is wrong. It is that it shouldn't possess such powers. The US Supreme Court is a body set up by a single nation and appointed by the elected president of the nation, with the approval of Congress. It has properly granted authority – the right, as it were, to be wrong. The European Court should have no such right because it arises out of no such nation, with no such consent. So we should resist it, whether its judges adhere to the Sermon on the Mount, the Koran or the gospel according to Matrix Chambers. But yesterday in Rome, Mr Blair signed up to its vast new power.

Tony Blair is to use Britain's presidency of the European Union next year to launch a referendum on its constitution in the spring of 2006.
Financial Times 30/10 2004

The prime minister, who has staked his political future on the referendum, believes the period of EU leadership will turn public opinion in favour of the treaty.

Ministers are set to publish a bill within weeks of next month's Queen's Speech that, if approved by parliament, would ratify the treaty. The bill is expected to contain the wording of the question that would be put to voters.

By introducing the bill quickly, Labour hopes to shelve a contentious political issue before next year's probable general election and lay the ground for a referendum.

Den svenska regeringen anser att beslutet skall fattas av riksdagen. Inte utan anledning.
Folkomröstningar bör utlysas sparsamt i en representativ demokrati.
Sydsvenskan 30/10 2004

Sverker Gustavsson: det borde krävas ett beslut om grundlagsändring i Sverige,
vilket innebär krav på två likalydande riksdagsbeslut med val emellan.
Daniel "Flip-Flop" Tarschys var mer tveksam. Han hade ännu inte bestämt sig
för om han ansåg att det kunde räcka med ett enskilt riksdagsbeslut utifrån den grundlagsändring som gjordes 2002 eller om det krävdes två beslut med val emellan.
Plattläggningsparagrafen som säger att EU-bestämmelser tar över nationella bestämmelser nu slås fast även för Sveriges del
Debatt ordnad av Palmecentret 2004-10-21

Sverker Gustavsson, som på 1980-talet var statssekreterare i utbildningsdepartementet, pekade på tre områden där han anser att förslaget till ny grundlag för EU innebär en förändring även i sak. Han hävdar att det gör stora stater starkare, strukturen mindre tydlig genom att systemet med pelare tas bort samt att den så kallade plattläggningsparagrafen som säger att EU-bestämmelser tar över nationella bestämmelser nu slås fast även för Sveriges del.

Teija Tiilikainen, som förutom forskarrollen också var sin regerings representant i det konvent som tog fram det första förslaget till nytt fördrag, förstod inte den sista frågan, eftersom inte heller den formuleringen i förslaget innebär någon förändring jämfört med tidigare. - Nej, det kan stämma, men i Sverige har vi inte låtsats om den tidigare. Nu blir formuleringen sådan att vi inte kan göra så längre, sade Sverker Gustavsson med ett leende

Daniel Tarschys konstaterade att det är acceptabelt att EU-rätten ska gälla framför svensk rätt på de områden där Sverige lämnat över beslutsrätt till EU. Men däremot ansåg han det viktigt att Sverige ehåller rätten att tolka ifall beslutskompetensen för ett visst sakområde verkligen lämnats över till EU.

– Dessutom är det viktigt att riksdagen tar tillbaka den makt man förlorat till regeringen under de senaste tio åren på grund av EU. Om man accepterar den så kallade ”passerellen” (spången), en bestämmelse i förslaget till grundlag som säger att EU kan få beslutsrätt över fler politikområden om medlemsländerna är eniga om det, måste riksdagen markera att detta inte är något som regeringen kan besluta om för Sveriges del. Det måste krävas riksdagsbeslut, sade Daniel Tarschys.

De tidigare riksdagsmännen och EU-parlamentarikerna Hans Lindkvist (c) och Maj Britt Theorin (s), båda ledande EU- och EMU-motståndare, talade från publiken för en folkomröstning, men varken Daniel Tarschys eller Teija Tiilikainen ansåg att någon sådan behövdes.

Aningen överraskande, åtminstone för diskussionsledare Färm, var även den normalt relativt EU-kritiske Sverker Gustavsson emot svensk folkomröstning.
- Det skulle innebära en fastlåsning i ja eller nej till EU. Vi måste nå ett läge där vi kan ha en fri debatt om de enskilda sakfrågorna i EU-politiken på samma sätt som i inrikespolitiken. Idag tenderar EU-vänner att anse att allt är bra och de som stod på nej-sidan att allt är dåligt. Då kan vi inte ha en folkomröstning som låser fast det läget, sade han.

Han ansåg däremot att förändringen var så stor att det borde krävas ett beslut om grundlagsändring i Sverige, vilket innebär krav på två likalydande riksdagsbeslut med val emellan. Daniel Tarschys var mer tveksam. Han hade ännu inte bestämt sig för om han ansåg att det kunde räcka med ett enskilt riksdagsbeslut utifrån den grundlagsändring som gjordes 2002 eller om det krävdes två beslut med val emellan.

För Sverker Gustavsson är det stora problemet med EU att det är lättare att enas om övernationella beslut om avregleringar av marknader och fri konkurrens än om att bygga en välfärdsstat. Det verkliga testet på om EU kan bli en fungerande demokratisk stat är om solidariteten mellan befolkningarna räcker till för att ge EU en rejäl gemensam pengapåse att omfördela välfärd mellan invånare, oavsett nationalitet. Han konstaterade att först när det finns en offentlig arena för allmän debatt över gränserna inom EU är det möjligt att gå vidare och åstadkomma detta.

A group of eurosceptic MEPs have launched an alliance
against the European Constitution - 'The Referendum Group'
EU Observer 26/10 2004

A group of eurosceptic MEPs have launched an alliance against the European Constitution – just three days before the document is due to be signed by EU leaders.

Called 'The Referendum Group', it crosses the political spectrum in the European Parliament and is expected to comprise up to 100 MEPs.

Göran Persson: – Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte
Jag har avvisat folkomröstningen med de argument som jag nyss anfört och har heller ingen anledning att fördjupa mig i en diskussion om detta ska avgöras under ett riksdagsval
Göran Persson i riksdagen ref i Ekot 16/10 med länkar till riksdagen

Det var i en riksdagsdebatt tidigare i veckan som statsminister Göran Persson efter att först ha avfärdat tanken på folkomröstning, slog fast att frågan om den nya grundlagen inte heller ska bli föremål för diskussion i nästa val. – Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte, för då är det lika bra att gå till en folkomröstning för då blir ju riksdagsvalet folkomröstningen. Det är ju det de vill ha som vill ha det under rikdagsvalet naturligtvis, sa Göran Persson.

Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) replik:
Nej till folkomröstning, ja till beslut i riksdagen
Riksdagen 13/10 2004

Fru talman! Det är ingen sensation som jag kommer att säga till Peter Eriksson, utan det är en debatt vi har haft här i kammaren många gånger. Vi har uppfattningen att riksdagen ska hantera ratificeringen. Det ser vi som ett uttryck för den här kammarens status och kompetens. Vi ser det också som ett uttryck för att det fördrag som nu ligger i grunden inte ändrar relationen mellan Sverige och EU. Därför bör riksdagen kunna godkänna det nya fördraget, efter en diskussion naturligtvis.

Sedan aspekten att andra folkomröstar, alltså borde vi göra det också. Andra ska inte besluta åt oss hur vi ska hantera vår demokratiska process. Jag är en bestämd motståndare till överstatlighet, Peter Eriksson, i alla sammanhang. Den yttersta formen av överstatlighet vore ju att låta andra bestämma hur vi ska hantera vår egen ratifikationsprocess.

Anf. 65 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) replik:
Jag har avvisat folkomröstningen med de argument som jag nyss anfört och har heller ingen anledning att fördjupa mig i en diskussion om detta ska avgöras under ett riksdagsval.

Fru talman! Det är tråkigt om Peter Eriksson inte har noterat min principiella hållning till EU-samarbetet. Jag är för mellanstatlighet, har i alla sammanhang argumenterat för detta. Några gånger gäller överstatlighet, men det är vid de tillfällen då vi inte klarar själva att hantera svåra samhällsproblem. Vi klarar definitivt själva att hantera en ratifikation av ett fördrag. Alltså ska vi själva ta ställning till den saken. Det beslutar inte tyskar och fransmän åt oss, utan det beslutar Sveriges riksdag, valda ombud för Sveriges folk.

Sedan kommer den andra kroken: Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte. Då är det lika bra att man håller en folkomröstning, för då blir riksdagsvalet folkomröstningen. Det är naturligtvis det de vill ha som vill ha det under riksdagsvalet. Då är det bättre att säga att man ska ha en folkomröstning.

Jag har avvisat folkomröstningen med de argument som jag nyss anfört och har heller ingen anledning att fördjupa mig i en diskussion om detta ska avgöras under ett riksdagsval.

I dagens partiledardebatt har Göran Persson möjlighet att ge ett viktigt besked om att det är dags att involvera svenska folket i diskussionen om EU och EU:s framtid.
Med tanke på regeringens undfallande hållning i debatten om Europas framtid finns det anledning att befara att man tänker sig en sedvanlig intern beredning i regeringen, följd av ett snabbt beslut i riksdagen. Låt mig redan nu göra klart att centerpartiet anser att Europafrågan förtjänar en djupare behandling än så.
Maud Olofsson, SvD Brännpunkt 13/10 2004

Redan om två år kan Ungern och Rumänien vara medlemmar. I somras fick Kroatien status som kandidatland och i förra veckan gavs grönt ljus för att inleda förhandlingar om medlemskap med Turkiet

Det EU vi nu ser växa fram är verkligen det alleuropeiska samarbete många av oss talade om inför folkomröstningen 1994. Likväl är skepsisen till samarbetet stor i vårt land.

Den ojämförligt viktigaste måste vara det sätt på vilket främst regeringen, men också hela det politiska systemet, har hanterat vårt medlemskap.

godkännande av fördraget bör föregås av en bred process där många kan göra sin röster hörda och där vi kan sätta in fördraget i en vidare diskussion om hur EU bör utvecklas i framtiden. En sådan process bör bestå åtminstone av fyra steg:

Partiöverläggningar - En mycket bred diskussion bör genomföras, helst i form av ett demokratikonvent - Riksdagens behandling bör ske i ett sammansatt utskott för konstitutionella och utrikes frågor. Som avslutning på processen bör en frågestund genomföras - regionala "frågestunder"

Tre utvägar: 1. Den konventsmodell jag skisserat ovan.
2. En uppskjuten riksdagsbehandling, där vi gör fördraget till en fråga i valrörelsen 2006 och låter den nyvalda riksdagen fatta beslutet.
3. En folkomröstning med klara ja- och nejalternativ.

On the face of it, the proposed European Union constitution imitates the American federalist form. But its specific provisions move in an entirely different direction.

It voices a deeply felt commitment to open borders and free movement of capital and labour within the Union. But it also embraces "the sustainable development of the earth, solidarity and mutual respect among peoples, free and fair trade, eradication of poverty and protection of human rights". It then extols "growth, price stability, social progress, full employment, balanced economic growth and price stability, a highly competitive social market economy, aiming at full employment and social progress".

Unfortunately, ducking hard choices today invites larger conflict tomorrow. Britain and other EU member states should steer clear of a constitution that promises little benefit and much hardship. The alternative is to push hard for a comprehensive free-trade agreement that avoids the risk of oppressive centralised regulation and exerts pressure for the EU to liberalise its own internal markets. But do not make the foolish bet that the EU's byzantine political processes will cleanse its cluttered and flawed constitution.

The Netherlands' economic problems may have had a negative impact on Dutch attitudes to Europe.
The Dutch used to be among the most enthusiastic supporters of European integration. But recent opinion polls suggest a rise in euro-scepticism. The outcome of a forthcoming referendum on the European Constitution is not clear.
Wolfgang Munchau, Fínancial Times October 11 2004

Eftersom konstitutionen för Europa i praktiken innebär en grundlagsändring, bör den godkännas i samma ordning som gäller för stiftande av grundlag.
Ulf Öberg, doktorand och kursansvarig i konstitutionell Europarätt vid Stockholms universitet
SvD Brännpunkt 7/10 2004

Europe is likely to split
The bandwagon against the European constitutional treaty is rolling.
Wolfgang Munchau, Financial Times October 4 2004

According to a poll by French newspaper Le Monde, the French Socialist party - traditionally one of the most pro-European parties in the European Union - is evenly split over whether to accept the proposed constitution. There is still a pro-constitution majority across all mainstream political parties in France but its margin has become uncomfortably small. There are also doubts about the vote in the Netherlands, which, like France, is committed to holding a referendum.

The chances that the constitutional treaty will be ratified in all 25 EU countries are not high. Legally, the treaty comes into effect only after it is ratified by all. In reality, it also matters who rejects the treaty. A No vote in the UK, for example, would raise more questions about UK membership than about the treaty itself. But what if a founding member of the EU were to reject the treaty? If the French were to vote Non, the agreement would be dead, and the same might happen if the Dutch voted against.

Given the realistic prospect of a No vote in France and the Netherlands, it is worth asking whether there is such a thing as a Plan B.

The answer is no, at least not officially. In fact, the European Commission never had a coherent Plan A. The political leaders of France, Germany and Italy are not known for their keen interest in or competence with European affairs but it is likely that if faced with a crisis Gerhard Schröder, Germany's chancellor, and Jacques Chirac, France's president, would formulate a joint strategic response. What would such a plan look like? Would it be a lesser treaty, a version that strengthened the national capitals, one that supported the national veto?

Of course not. If France votes No, the reason will be that the constitution has not gone far enough to establish a common European social and economic policy. As a result, a French No is more likely to be seen as a vote in favour of integration than against. This raises the prospect that it could lead to a far more integrationist treaty than the present one. The trouble is that this is by no means assured - and pro-European No campaigners should not take comfort from the hope that they will automatically get a better treaty by voting No. But even if such a treaty were to emerge it would stand no chance of being adopted, let alone ratified, by all 25 EU members. Instead, it would precipitate a split of the EU into an integrationist camp and a free-trading fringe.

The alternative is the continued lack of a Plan B. In that case, the Treaty of Nice would remain in force, complete with a defunct voting regime that has already brought decision-making in the EU to a halt. That could also eventually trigger a split, as pro-integration countries are becoming increasingly frustrated.

Taking a long-term strategic look at the present EU, it is difficult to see how it can fail to split. The real issue is that the introduction of the euro, by far the biggest project o f European integration so far, has fuelled a need for further European integration among the members of the eurozone, while non-members have different priorities. Just witness the debate about tax harmonisation. Most participants of the eurozone are in favour, while many of those who oppose it, such as the UK and several eastern European countries, happen to be outside the eurozone.

Membership of the EU and the eurozone are not likely to coincide for a long time, if ever. The UK, Sweden and Denmark may never join the euro, while several of the recent entrants will be dragging their feet. This is the underlying reason why an à la carte EU that continues to enlarge is inherently unstable.

Fransk revolution mot EU-fördraget
Montebourg och hans radikala fraktion inom franska socialistpartiet är revoltörerna. De bekämpar intensivt fördraget. Oväntat nog stöds de av Laurent Fabius, en gång i tiden upphöjd till premiärminister av François Mitterrand.
De 120 000 medlemmarna ska om en månad rösta ja eller nej till EU-traktaten. Ett nej innebär med stor säkerhet att författningen dör
Olle Svenning, Aftonbladet 2/10 2004

– En konstitution ska vara koncis, överblickbar och befriad från ideologiserande. Här har vi en stor, osorterad textmassa. Dessutom kodifierar den den kapitalistiska ideologin genom att skriva in marknadsekonomin som en del av konstitutionen.

Hans ”nya socialistiska parti” är anhängare av federalism och Europademokrati: Ett nej tvingar fram en bättre, mer demokratisk konstitution och binder oss inte för årtionden vid den ostrukturerade kompromiss som maldes fram av EU-konventet, menar Montebourg. En replik riktad till dem i partiledningen som ser ett nej som returbiljett till Nice och den gamla ännu eländigare beslutsordningen.

De 120 000 medlemmarna ska om en månad rösta ja eller nej till EU-traktaten. Ett nej innebär med stor säkerhet att författningen dör. Socialisterna är landets största parti, dessutom den största partigruppen bland EU:s vänsterpartier.

– Vi håller samråd med de flesta av EU:s socialdemokratiska partier och menar att de borde göra som vi: låta medlemmarna rösta. Demokratin måste byggas från basen. Och författningen är i högsta grad medborgarnas angelägenhet. Det är ett budskap riktat också till Sverige, säger Montebourg.

Av oklara skäl fick Margot Wallström i våras rykte om sig att vara en av de få s-politiker som vågar utmana president Persson. I själva verket slogs hon för sitt jobb inom EU-byråkratin. Nu har hon en viktig post i EU-kommissionen, ska bli dess ansikte utåt och bland annat slåss för EUs nya grundlag. Och visst, med sitt sympatiska sätt kan hon säkert ge EU-byråkratin ett mer mänskligt ansikte.

Igår frågades hon ut inför EU-parlamentet och lovade att försöka förankra EU genom en djupare dialog med medborgarna. Men på en direkt fråga ville hon inte ens rekommendera medlemsstaterna att hålla folkomröstningar i grundlagsfrågan. Monologen uppifrån fortsätter.

Den här tidtabellen är inte nödvändig.
Sverige skulle inte försena processen om den nyvalda riksdagen hösten 2006 fick ta ställning
DN-ledare 1/10 2004

EU-frågorna har hänförts till folkomröstningar och EU-parlamentsval men hållits utanför riksdagsvalrörelserna. Det har konserverat ja- och nejinställningarna hos människor och konstruerat en motsättning mellan elit och folk, som gröper ur den representativa demokratin.

Olyckligtvis ämnar regeringen fortsätta på den här vägen. Enligt dess nyligen offentliggjorda arbetsprogram för EU-politiken 2004-2005 ska en proposition läggas till riksdagen i september 2005 om EU:s nya författning. Regeringen vill uppenbart ha frågan ur vägen före valåret 2006.

Den här tidtabellen är inte nödvändig, Sverige skulle inte försena processen om den nyvalda riksdagen hösten 2006 fick ta ställning.

Författningsförslaget i sig är knappast revolutionerande, men det har fått en symbolisk tyngd. Dess godkännande uppfattas alltmer som ett ja till Europa-arbetet över huvud taget. Kraven på folkomröstning är ett uttryck för det.

Men det bästa tillfället att diskutera och ta ställning till en så övergripande fråga som vad vårt EU-medlemskap innebär och hur Sverige ska medverka i Europaprojektet är en riksdagsvalrörelse.

Regeringen vill att riksdagen klubbar EU:s nya grundlag före jul nästa år
- väl i lä av riksdagsvalet 2006
DN nyhetsplats, Anders Bolling och Göran Eriksson, 30/9 2004

I sitt färska arbetsprogram för EU-politiken 2004-2005 lägger regeringen för första gången fram en tidsplan för behandlingen av EU:s nya grundlag i Sverige. En proposition läggs på riksdagens bord i september. Med normal riksdagsbehandling kan det nya EU-fördraget klubbas i december nästa år.

- Vår linje är att det är totalt oacceptabelt, säger det gröna språkröret Maria Wetterstrand.

Nils Lundgren: Redan att låta den nu sittande riksdagen avgöra frågan är ett brott mot demokratins spelregler.
Ledamöterna är valda i september 2002 efter en valkampanj där EU-frågor inte diskuterades och då författningsförslaget inte fanns. De har alltså inget som helst mandat från svenska folket att ta ställning i denna fråga.
Regeringen vill alltså att ett avgörande beslut om Sveriges framtid skall avgöras av en riksdag utan mandat vid en tidpunkt på året då den politiska uppmärksamheten är som lägst.
Det är en beklämmande manöver som det är svårt att tro att andra riksdagspartier kan medverka till.

Dokumentet som visar regeringens strategi är Arbetsprogram för EU-politiken 2004-2005 (http://www.regeringen.se/sb/d/1488/a/18577;jsessionid=aN0uME1an7_b) där regeringen angående det konstitutionella fördraget skriver att "Det interna svenska arbetet förväntas mynna ut i en proposition i september 2005 inför riksdagsbeslut i december samma år."

Jan Peter Balkenende
Hollands premiärminister och ordförande i Europeiska rådet
I slutet av oktober kommer EU:s konstitutionella fördrag att undertecknas
Ingressen till EU-konstitutionen slår fast att Europa är "förenat i sin mångfald".
Men orden "förenade i mångfald" väcker frågan om vari enheten består.
DN 23/9 2004, översättning: Peter Wolodarski

I början av 1950-talet skrev Jean Monnet att "vi inte formar en koalition av stater. Vi enar folk". Men tyvärr har det inte blivit så. I takt med att unionen rört sig framåt verkar det som om den har förlorat Europas medborgare på vägen.

Många människor vänder projektet ryggen. De har svårt att se vad som förenar Europa. De känner sig inte som en del av helheten. Även i de nya medlemsstaterna minskar entusiasmen för den europeiska familjen av demokratier. Vi har uppnått ett enat Europa utan att ena européerna.

Ingressen till EU-konstitutionen slår fast att Europa är "förenat i sin mångfald". Kanske är detta det mest precisa uttrycket för vad som gör Europa till Europa. Men orden "förenade i mångfald" väcker frågan om vari enheten består.

Svaret står att finna i de värden på vilka unionen vilar. De är inneslutna i tre koncept: frihet, solidaritet och ömsesidig respekt.

In the short term, a failure to ratify the constitution may actually disrupt the emergence of the multi-tiered European Union described above. In the long run, however, a constitutional crisis would confirm that the emerging European Union is simply too diverse to contain within a single uniform structure. The federalist dream of a “United States of Europe” will slide into irrelevance.

A more diverse EU would allow countries and their citizens to adopt different levels of European integration to suit their national preferences. Second, diversity would allow some useful competition between different economic and social models within Europe. With peace and prosperity established, the European Union can safely abandon its old aim of an “ever closer union”.

Det nya EU-fördraget bekräftar ordningen med ett i huvudsak mellanstatligt samarbete.
En bred remissbehandling genomförs innan riksdagen tar ställning till förslaget
Ur Regeringsförklaringen 14 september 2004

Former Prime Minister Laurent Fabius is drifting towards a firm rejection of the Constitution
In a France 2 interview last Thursday (9 September), Mr Fabius placed conditions upon his support for the text, saying it was insufficient to create a "social Europe". He called for tax harmonisation across the EU, an increase of EU spending on education and research and a renaming of the Stability and Growth Pact to "Stability and Employment Pact"
EU Observer 14/9 2004

Valéry Giscard d'Estaing, the father of Europe's new constitution, said that in principle he was in favor of referendums in all member states.
"The advantage of a referendum is to address the basic issue of distance between the people and the states," he said.
"If you have a big project like this, it should be normal to ask the opinion of the citizens."
International Herald Tribune 13/9 2004

En ny översyn av den svenska regeringsformen skall göras av parlamentariker. Men det är inte en självklar arbetsform att partierna själva skall avgöra reglerna för det politiska spelet, samtidigt som de också är aktiva spelare i matchen.
Med denna dubbelroll frestas partiernas representanter att taktiskt slå vakt om sina egna maktpolitiska intressen i utredningen. Det är en djupt demokratisk tanke att medborgarna själva bör bestämma över demokratins grundläggande spelregler
Redan dagens regeringsform säger att all offentlig makt utgår från folket. Men vart tar den sedan vägen?
Det naturliga uttrycket för folksuveränitetstanken är att folket självt bestämmer över villkoren för hur dess makt ska förvaltas
Jörgen Westerståhl och Olof Petersson DN Debatt 5/9 2004

Blir det ingen folkomröstning om EU:s nya grundlag kan vi få se enfrågepartiet Septemberlistan - syskon till Junilistan - konkurrera med de etablerade partierna i riksdagsvalet 2006
DN nyhet 7/9 2004 med bra länkar

Can the world trust Germany, and can Germans trust themselves?
81% of Germans say they want a referendum on the EU constitution
Nearly 60 years after the second world war, such questions must seem almost insulting. Yet Germany is still not a permanent member of the United Nations Security Council. And it is one of the few big democracies not to allow referendums.
Now change is in the air on both fronts. The German government is campaigning hard for a permanent Security Council seat. And, after the British and French decisions to hold referendums on the European Union constitution, the pressure is building for Germany to follow suit.
The Economist "Trust but verify" 26/8 2004

Only now has it sunk in that it was not referendums that paved the way for Hitler—there were only two during the Weimar Republic. Today, politicians are more fearful of being seen to mistrust the people: 81% of Germans say they want a referendum on the EU constitution.

Socialdemokraterna i Malmö gick vid ett representantskapsmöte på måndagskvällen mot sin egen styrelse och ställde sig bakom kravet på en folkomröstning om EU:s nya grundlag.

Riksdagsledamoten Leif Jacobsson som är kassör i Malmö Arbetarkommun är besviken och säger att en folkomröstning är fel och odemokratisk.

- En folkomröstning måste vara lättolkad och lätt att klara ut vad resultatet egentligen innebär, säger han.

Kommentar av Rolf Englund:
Något mer lättolkat än ett ja eller nej till föreliggande förslag till ny författning är väl svårt att tänka sig.

Beslutet innebär att EU får lägga fram ett nytt förslag, om det aktuella förslaget har avvisats av folket.

Det märkliga dokument som kommit ut från de långa mötena i EU:s regeringskonferens är tekniskt sett inte en konstitution. Ingenstans går det till exempel att läsa "Vi, Europas folk..." I stället kallas dokumentet ett "fördrag om upprättande av en konstitution för Europa", beslutat av "höga fördragsslutande parter", alltså de nationella regeringarna. Det ska ratificeras av medlemsländernas parlament - i vissa fall genom folkomröstningar - och kan endast ändras av framtida regeringskonferenser, inte av Europaparlamentet eller det (icke-existerande) "europeiska folket".

Ju äldre och mer förankrad demokratin är i respektive medlemsland, desto mer skeptiska är medborgarna mot det konstitutionella fördraget. Gapet mellan vision och verklighet växer således i Europa.

Hur kan man stödja ett samarbete mellan Europas folk utan att fråga sitt eget?
Lave K Broch, statsvetare från Köpenhamn och ordförande för det EU-kritiska nätverket inom Radikale venstre
Sydsvenskan 19/7 2004

Författningsförslaget förser unionen med klassiska symboler som en flagga, en nationalsång och en nationaldag - vilket inte är så olikt en egentlig statsbildning, men ännu viktigare är att förslaget slår fast att "konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt" (artikel 5-1).

Europa håller på att framkalla den farligaste av politiska klyftor - den mellan den politiska klassen och folket.
Vernon Bogdanor DN Debatt 6/6 2004

I nästan varenda medlemsstat är det regerande partiet starkt engagerat för EU. Väljarna däremot blir allt mer skeptiska, och många av dem vill lämna unionen. De känner sig inte representerade, utan allt mer alienerade från de traditionella partierna.

Reaktionerna på Maastrichtavtalet visade att folket var mindre positivt till Europa än de ledare som sade sig representera dem. Det är följaktligen föga förvånande att nya EU-skeptiska partier har bildats inför det kommande EU-valet, i Danmark och det hittills EU-positiva Belgien, liksom i nya medlemsländer - i Tjeckien, där de leds av förre premiärministern Vaclav Klaus, och i Polen, där den EU-skeptiske partiledaren Andrzej Lepper jämför EU med den tyska invasionen 1939. Men det är ändå i Sverige och Storbritannien, två länder i unionens geografiska periferi, som den EU-skeptiska opinionens tillväxt har varit mest tydlig.

Europas ledare har bara sig själva att skylla problemen på. Väljarna har skickat dem signaler, men de har valt att inte lyssna. De har fullständigt misslyckats med att förklara vilket syfte EU tjänar i världen efter kalla kriget, och hur unionen kan göras mer ansvarig. Förslaget till en EU-grundlag är ett förlorat tillfälle, för det ger inga svar på de frågorna - och det är hur som helst obegripligt för den vanlige väljaren.

Var går Europas gräns?
I valet mellan en författning som aldrig går att ändra och ingen författning kan även en EU-vän undra om det inte är att föredra att vara utan författning.
Hans Bergström DN 25/5 2004

Var går Europas gräns? Frågan tränger sig på, sedan Europeiska unionen gått från sex medlemmar till 25 och fler vill in. Bulgarien, Rumänien och Turkiet har redan medlemskap i utsikt. Kroatien, Serbien och Bosnien kan kvalificera sig genom att stabilisera sina demokratier. Schweiz, Norge och Island har tagit intryck av EU:s utvidgning till en alleuropeisk organisation. Men hur ser vi på Ukraina? Ryssland? Armenien? Israel? Marocko?

EU:s östra gräns har i ett slag flyttats fram till Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Kan och bör expansionen fortsätta, österut och kanske rent av söderut? I förslaget till konstitution för EU sägs det: "Unionen skall vara öppen för alla europeiska stater som respekterar dess värderingar och förbinder sig att gemensamt främja dem." Men frågan vilka stater som är "europeiska" lämnas i sig öppen.

Förslaget till konstitution för EU saknar något av det mest fundamentala i varje författning: fungerande regler för framtida tillägg och förändringar. "Ändringar träder i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser", står där.

I valet mellan en författning som aldrig går att ändra och ingen författning kan även en EU-vän undra om det inte är att föredra att vara utan författning.

Var anser du att EU:s framtida geografiska östgräns ska gå?
Givetvis såväl länderna på Balkan som Rumänien och Bulgarien men i ett längre perspektiv även Turkiet. Ukraina, Moldavien och Vitryssland
Anders Wijkman DN 7/6 2004

- Jag anser att man inte idag kan eller ska besluta om slutgiltiga gränser, men alla europeiska länder som uppfyller de politiska och ekonomiska kriterierna har rätt till ett framtida medlemskap. Det gäller givetvis såväl länderna på Balkan som Rumänien och Bulgarien men i ett längre perspektiv även Turkiet. Ukraina, Moldavien och Vitryssland är också tänkbara kandidater.

If there is ground for criticism it is that Tony Blair held out so long in a delaying battle to prevent the inevitable
Member states exercise their competence there "to the extent that the Union has not exercised its competence". The treaty makes sense only on the assumption that there is already a will to create a superstate but that in some areas there is still a lingering need for unanimous decisions.
Samuel Brittan Financial Times 23/4 2004
RE: Very Important Article

Some over-enthusiastic supporters of the European Union are gnashing their teeth in dismay now that the UK has joined several other countries that have already declared that they are to hold referendums on the proposed European constitutional treaty. They are mistaken. If there is ground for criticism it is that Tony Blair held out so long in a delaying battle to prevent the inevitable.

Other countries may save the British government embarrassment if they vote "No" beforehand. But it cannot rely on this kind of bail-out.

What makes the treaty so elusive is the "Community-speak" in which it is written. The best concise analysis I have seen comes from a paper from the National Bureau of Economic Research*. The authors argue that, far from clarifying the division of responsibility between EU institutions and national governments, the draft document lists 10 areas of so-called "shared competence", including loosely defined ones such as "economic, social and territorial cohesion" and "freedom, security and justice".

Member states exercise their competence there "to the extent that the Union has not exercised its competence". There are also unspecified "supporting, co-ordinating or complementary actions" in other areas including industry, culture, education and vocational training. Moreover, "the Union shall have the competence to promote and co-ordinate economic and employment policies". As the authors remark: a legitimate interpretation of the verbiage is that it "intends to leave the door open for future more or less veiled extensions of competence on virtually all possible areas one can think of".

The treaty makes sense only on the assumption that there is already a will to create a superstate but that in some areas there is still a lingering need for unanimous decisions.

Historically, confederations have had a sad history. The confederation formed by the original American colonies was soon found to be ineffective and gave way to the present US constitution in 1789. There was in the 19th century a German Confederation, whose only achievement was to hound Richard Wagner out of Germany and into neighbouring German-speaking Switzerland. It was swept aside by the unsentimental "blood and iron" of Bismarck's Reich.

A No vote will not destroy the EU but be a signal that over-centralisation has increased, is increasing and ought to be diminished.

Why Tony Blair is right to propose a national referendum on the draft EU constitution
The Economist 22/4 2004

Europhiles have often argued against a referendum on the EU constitution because—like the European project in general—it seems so unloved. In brute terms, they fear that it will be rejected. But this is in fact the second reason why a referendum is a good idea. For a big factor contributing to popular disillusion with the EU, which is felt well beyond Britain, is that a huge gulf has opened between what is seen as an elite project run from Brussels and the day-to-day concerns of ordinary voters. And the best way to try to bridge that gulf is to stage a full-blown campaign that gets voters to focus on European issues—and then decide whether they want the constitution that the Brussels elite is proposing.

What happens if they say no? Nobody knows for sure. In legal terms, the new constitution, like all EU treaties, must be ratified by all member countries (including ten new ones joining next month) before it can come into force; a rejection in one country, whether Britain or somewhere else, is enough to stop it in its tracks. But the experience of Denmark and Ireland, both of which voted to reject previous treaties, suggests that a more likely outcome is that, after minor titivations, a single naysayer would be asked to vote again. If, however, the naysayer is big or recalcitrant, or if several countries say no, it is more likely that the entire constitutional treaty will fall.

Eurosceptics who have been baying for a referendum would doubtless welcome that. But voters may also learn during the campaign that this is unlikely to be the end of the matter. The countries that want more European federalism might go ahead without those that prefer to entrench the European project as solely inter-governmental—especially if the main or only foot-dragger is Britain. It is thus possible that the endgame will be one in which the foot-draggers have to choose whether they want to be in or out of the EU. And it is precisely because the stakes could be this high that it is right to put the constitution to a referendum.

Why referendums on a new constitution would be good for the European Union
If a European government is to be created, it can only be with the consent of the governed.
The Economist 25/9 2003

Låt oss folkomrösta
Precis som i EMU-frågan idiotförklaras svensken och reduceras till lallande fån som inte fattar det här med storpolitik.
Norrländska Socialdemokraten 20/4 2004

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tycker inte att Blairs beslut påverkar partiets tidigare nej till en folkomröstning.
Tony Blair tar till folkomröstningen av partitaktiska skäl för att vinna parlamentsvalet
GP 22/4 2004

Frågan var vad jag skulle göra, sade Blair.
Tillbringa ett år till med att debattera varför jag är så odemokratisk och arrogant och vägrar låta folket bestämma, eller säga ok, om det är vad folk vill ha så låt oss ha en folkomröstning och debattera sakfrågan
Ekot 22/4 2004

Det är nej till folkomröstning som gäller
Fredrik Reinfeldt befarar att beslutet i Storbritannien får konsekvenser i Sverige och i valrörelsen inför EU-parlamentsvalet i juni
Fredrik Reinfeldt, GP 22/4 2004

Folkpartiets Carl B Hamilton säger att partiet kommer att stå fast vid sitt nej till folkomröstning.
Om vi mot förmodan får en omröstning i Sverige får man nog sätta hela medlemskapet på spel.
GP 22/4 2004

Ett skäl är att vi får slå vakt om riksdagsvalen som den överordnade kanalen för folkligt inflytande. Om vi mot förmodan får en omröstning i Sverige får man nog sätta hela medlemskapet på spel.

Och har man en fråga som EU-medlemskapet är det väl bättre att ha ett extra riksdagsval på den frågan än att ha en folkomröstning

Sällan har premiärminister Tony Blair varit så lik en förlorare, som när han helomvände från nej till ja i fråga om en brittisk EU-folkomröstning.

Britterna är inte ensamma. Det räcker med att en medlemsstat säger nej till konstitutionen för att den ska falla. Braket lär bli betydligt.

Folkomröstningsköret mot Göran Persson har redan börjat. EU-motståndarna larmar och står i. Men vill Persson bättra på sitt skamfilade europarykte är blankt nej det enda alternativet.

Tårarna rinner redan över ett förlorat slag om Europa. Men blir det någon katastrof? Förslaget till konstitution skulle må bra av en grundlig bearbetning som gör det mer principiellt och mindre storsvulet. Det finns tid. Trots allt ska EU:s medborgare leva med sin nya grundlag i decennier framöver. Kanske skulle det också öka möjligheterna att vinna gehör.

Blair visar vägen ut ur ja-bunkern
Göran Greider, Dala-Demokraten 21/4 2004

Efter etablissemangets snöpliga nederlag i EMU-valet vill varken regering eller opposition ha någon folkomröstning om saken. Men nu har Tony Blair till slut sagt ja till en brittisk omröstning - och därmed borde pressen öka på svenska politiker att lämna sin Ja-till-allt-i-EU- bunker och möta folket.

Grundlagen är en symbolfråga som bör krympas till sina rätta proportioner
Det behöver vi inte folkomrösta om
Expressen ledare 21/4 2004

Risken för ett nej i den brittiska folkomröstningen är stor.
Och ett nej skulle det antagligen bli även i Sverige.
Vi uppdrar åt betrodda medborgare att sätta sig in i komplexa frågor och besluta på våra vägnar.
Göteborgs-Posten 21/4 2004

Britterna ska få folkomrösta om EU:s nya grundlag. Det lovade Tony Blair på tisdagen, i sin största, mest överraskande helomvändning på sju år som premiärminister.
DN 21/4 2004

Med gårdagens besked sätter Blair både sin och EU-konstitutionens framtid på spel. I Bryssel väcker det oro. Ett enda nationellt veto räcker för att stjälpa det mödosamt framförhandlade fördraget, som stats- och regeringscheferna väntas underteckna i juni. Även i Paris kommer president Jacques Chirac under förnyad press att utlysa folkomröstning.

- Förklara er beredda att genomföra en folkomröstning före ett riksdagsbeslut om ratificering av EUs nya grundlag.
Det kräver Föreningen Medborgare för folkomröstning i ett brev till partiledarna för socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna.
Pressmeddelande 21/4 2004

Persson anser att det svenska folket får uttrycka sin mening även utan en folkomröstning, genom de folkvalda i riksdagen.
DN 21/4 2004

- Vi har valt representanter som skall ta svåra beslut, säger Persson på tisdagen. Och jag tror att vi går en farlig väg om vi tar ifrån riksdagen den typen av beslut och lägger i folkomröstningar, därför att det kommer att försvaga riksdagen.

Persson hänvisar till att "vi har en riksdag som är vald för att ta svåra beslut". Det är bara det att denna riksdag inte är representativ för folket. Folkets majoritet vill inte ha mer maktcentralisering till EU.
Corren 21/4 2004

Folkomrösta om EU:s grundlag
Aftonbladet anser fortfarande att de principiella skälen mot folkomröstningar väger tungt. Vi inser dock att verklighetens förändringar gör det allt svårare att hårdnackat säga nej till en svensk folkomröstning.
Varför ska de svenska medborgarna inte få rösta om den nya konstitutionen när andra länders medborgare får det, däribland britterna?
Aftonbladet ledare 21/4 2004

My party has consistently argued that measures that involve the transfer of significant powers away from Westminster must be approved by the British people. We called for a referendum on the Maastricht Treaty - which actually established the EU and set out its current shape. We were also the first party to argue for a referendum on the euro.

I don't accept the Government's argument that this is simply a ''tidying-up exercise''. Enshrining the Charter of Fundamental Rights at the heart of the treaty, together with the proposed changes to the presidency of the council and the new areas of majority voting for aspects of justice and home affairs, do, I believe, involve a significant transfer of powers.

Blairs abrupt conversion to holding a referendum over the new European Union constitution is a bid to defuse the campaign for a vote led by the Conservatives
Financial Times 20/4 2004

It is an opportunistic and high-risk move that could weaken the chances of winning the ratification by all 25 EU member states that the constitution needs to become law.

Later today, Mr Blair is expected to announce his abrupt volte-face in the Commons. He will have to explain why he has changed his mind on the need for a plebiscite on a constitution that he said - repeatedly and rightly - does not change fundamentally the relationship between Britain and the EU. He will also have to tell parliament why he no longer believes it is the proper place to debate the new treaty.

His claim that the Conservative pledge to renegotiate the treaty changes everything is tripe. Treaties once ratified cannot be renegotiated without the consent of the other signatories.

The real reason Mr Blair has agreed to this expedient populism is to weaken Tory attacks on the issue ahead of this summer's European election and next year's general election.

In practice, he may be bailed out by rejection of the new constitution in other EU member states. Seven countries are already committed to such votes, and ratification must be unanimous for the treaty to become law. The Netherlands is seen as one that could vote No, and Mr Blair's U-turn will not make winning the vote any easier.

It will also add pressure on the French to call a vote that would be even more unpredictable. The 1992 referendum on the Maastricht treaty in France was won by a whisker - despite the support of the political establishment. Today there is no such consensus, with the EU unpopular for vetoing state aid to businesses and for demanding tax rises or spending cuts to comply with the stability and growth pact.

Jack Straw, Britain's foreign secretary, will make a statement to parliament on Tuesday on the European Union constitution but Downing Street refused to confirm whether he would announce plans for a referendum.
Financial Times 19/4 2004

Tony Blair's widely expected decision to allow a referendum will cast a shadow over the treaty, which has been under preparation for more than two years. Britain is the most eurosceptic country in Europe: only 28 per cent of its people believe the EU is “a good thing” compared with a European average of 48 per cent.

The constitution can only be ratified if all 25 EU member states agree, and a British referendum will almost certainly be the most difficult to win of the seven or eight expected.

Mr Blair’s decision will also increase pressure on Jacques Chirac, French president, to hold a similar vote; France only narrowly approved the EU’s Maastricht Treaty when it held a referendum in the early 1990s.

However if Britain is the only country to say No to the constitution, that could raise questions for the country’s future membership of the EU. The draft treaty says that if 23 or 24 members say Yes, then the European Council would decide what to do next. One option might be to reconstitute the EU under the new constitution - a so-called “institutional rupture” - leaving the refuseniks excluded from the EU Mark II.

Mr Blair will not go into details about when the referendum will be held when he makes his announcement this week.
It is expected, however, that the Labour manifesto for next year's general election will include a pledge to hold a referendum - a move designed to neutralise one of the Tories' main lines of attack. This would avoid the danger of a defeat before the election which could threaten Labour's chances of securing a historic successive third term.
Guardian 19/4 2004

Mr Blair's announcement - which will risk a damaging showdown with pro-European cabinet ministers - was described by pro-European Labour MPs last night as a dangerous gamble. "A No result would be a disaster for Labour, it would be the end of Blair," one senior MP said.

The prime minister will resist Tory demands for an early referendum, saying that three hurdles must first be cleared. They are to:
· Reach an agreement on the constitution, which came back into play last month when the new Socialist government in Spain announced it would drop Madrid's objections.
· Win a Commons vote on the referendum, which may become trickier because Eurosceptic Labour MPs are likely to argue for a free vote
· Win a Lords vote which will become easier in the light of the prime minister's decision. Peers had threatened to table a "wrecking amendment" if no referendum was held.

Mr Blair will attempt to put a brave face on his decision by blaming the Tories for his change of heart. He will say that Michael Howard's pledge to renegotiate the constitution if it is merely ratified by parliament - and not by the people in a referendum - would threaten Britain's position as a "flourishing" member of the EU. His attack on the Tories is designed to allow him to turn the referendum into a wider poll on whether Britain should stay in or leave the EU.

To comply with strict rules that are likely to be imposed by the Electoral Commission, voters will be asked simply to say Yes or No to the constitution. Mr Blair hopes people will regard the votes as a Yes or No to continued British membership of the EU.

A referendum: brave, right and risky
The Prime Minister is putting his future on the line for the sake of his principles, and that is something every democrat should applaud.
Daily Telegraph 19/4 2004

If, as now seems likely, Tony Blair commits himself to a referendum on the EU constitution, he will be doing something brave and right. This newspaper has spent much of the past two years demanding that the matter be put directly to voters. Now that we finally appear to have got our way, it would be petty to cavil about whether the poll will be manipulated, or gloat at Mr Blair's U-turn. The plain fact is that the Prime Minister is putting his future on the line for the sake of his principles, and that is something every democrat should applaud.

Logically, the poll should be held as soon as possible: having decided to consult the people, there is no point in leaving them hanging around. Yet Mr Blair may well be tempted to play it long. Brussels often tries to produce a domino effect in referendums, starting in the countries likeliest to vote "yes" and thus putting pressure on the more recalcitrant states. It used this device in Austria and Scandinavia in 1994, and again in the enlargement referendums last year.

If several other states had voted "yes", europhiles would be able to trot out their old bus-missing metaphors. If, on the other hand, another nation voted "no", Mr Blair would be off the hook. He would then enjoy all the kudos of promising a referendum without actually having to hold one.

This is one of the most serious political risks Mr Blair will ever take. If he lost on an issue of such magnitude, he would almost certainly have to resign. Even if he clung on, his authority would be destroyed. But the question of Britain's relationship with the EU is bigger than any prime minister. At stake is whether we want to be an independent country, living under our own laws, or part of a bigger country called Europe.

Valet till EU-parlamentet den 13 juni blir framför allt ett tillfälle att säga sin mening om EU:s förändring i ännu mer centralistisk riktning.
Det hålls helgen innan EU-ledarna träffas för att underteckna unionens nya grundlag.
Corren 19/4 2004

I helgen hade vänsterpartiets kandidater valupptakt. Jonas Sjöstedt, partiets förstanamn, framhöll att grundlagen – som innebär ett stort steg i centralistisk riktning – är den viktigaste frågan i valet. Formellt är det inte EU-parlamentet som beslutar i denna fråga. Alla de partier som säger ja till förslaget till grundlag kommer också att försöka glida undan genom att hänvisa till att beslutet tas av varje enskilt medlemsland. Men EU-parlamentsvalet får inte desto mindre stor symbolisk betydelse. Det hålls helgen innan EU-ledarna träffas för att underteckna unionens nya grundlag.

En framgång för de partier – socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centern – som säger ja till grundlagen och nej till att svenska folket får säga sin mening om den kommer av dessa också att tas till intäkt för att väljarna i Sverige godkänner marschen i fortsatt överstatlig riktning.

En framgång för vänstern, miljöpartiet och Junilistan (som blir ett alternativ för borgerliga och socialdemokrater som är kritiska till överstatligheten) kommer i gengäld att tolkas som en ny manifestation av den opinion som kom till uttryck i folkomröstningen om EMU.

Framför allt är det viktigt att få partietablissemanget att ändra uppfattning i synen på folkomröstning om grundlagen.

British voters are likely to be given the opportunity to vote in a referendum on the planned European Union constitution,
a move that would mark a major U-turn by the government, newspapers reported on Sunday.
CNN/Reuters 18/4 2004

Several Sunday newspapers said Blair may decide for a vote this week and that an interview on Saturday when he refused to rule out a referendum was the strongest signal yet. "Our policy has not changed and if there is any question of it changing, I can assure you we will tell you. You will have to wait and see," Blair told BBC radio.

Djup klyfta mellan det partipolitiska etablissemanget och folket
Större delen av partieliten är överens om att ge mer makt till EU
Större delen av folket sade nej till detta i folkomröstningen om EMU
Nu har socialdemokraterna beslutat att utesluta Nils Lundgren
Corren 15/4 2004

Större delen av partieliten är överens om att ge mer makt till EU. Större delen av folket sade nej till detta i folkomröstningen om EMU. Det föranledde inget omtänkande på det partipolitiska planet. Närmast demonstrativt svarade i stället majoriteten i riksdagen med att efter euroomröstningen godkänna huvuddragen i förslaget till grundlag för EU som kraftigt ökar den överstatliga makten.

När partierna satte ihop sina kandidatlistor inför valet till EU-parlamentet märktes heller ingenting av att Sverige precis hade haft en folkomröstning med ett glasklart budskap om mindre makt till överstaten.

Nästan sextio procent av de socialdemokratiska väljarna röstade nej till EMU. Men partiets lista befolkas på valbara platser bara av anhängare av mer överstatlighet. En EU-kritiker förekommer på trettioförsta plats, en placering som är att betrakta som ett hån mot den stora majoriteten socialdemokratiska väljare.

Nästan trettio procent av de moderata väljarna röstade nej till EMU. Andelen moderater som i dag säger nej till euron uppgår till över fyrtio procent. Av detta märks inget på partiets lista eller i dess politik. Moderaterna vill ge mer makt till EU, till exempel på det utrikes- och försvarspolitiska området.

Det vill också centern som efter folkomröstningen svängt och numera spricker av iver över att ge mer makt till Bryssel. Partiet säger ja till EU-grundlagen och har särskilt profilerat sig som en anhängare av dess försvarspolitiska ambitioner. Maud Olofsson vill underordna Sverige i ett EU som hon vill se förvandlat till en militärunion där besluten i utrikes- och försvarsfrågor fattas med majoritetsbeslut. Svenska soldater skall alltså skickas i strid, även om Sveriges riksdag och regering inte vill det.

Centerledningens omsvängning är ännu ett exempel på hur det partipolitiska etablissemanget struntar i och utmanar folkopinionen i synen på överstatligheten.

Ett svar på att partierna vägrar att ta till sig det folkliga budskapet, på att politiken fortsätter i samma hjulspår och med samma uppsättning jasägare till mer EU-makt, är den nya formationen Junilistan med Nils Lundgren i spetsen. Junilistan lanserar sig som ett alternativ för de socialdemokratiska och borgerliga väljare som önskar sätta gränser för överstatligheten. Att det inte är fråga om ett parti i vanlig bemärkelse framgår av att man valt att kalla sig för en "lista". Kandidaterna på listan förenas i synen att EU skall ha mindre makt, men representerar olika ideologier inrikespolitiskt. Det motsvarar hur det ser ut bland väljarna.

Tanken är att socialdemokratiska, moderata, kristdemokratiska, liberala och allmänt borgerliga väljare som motsätter sig sina partiers hållning i EU-frågorna och som vill markera mot överstatligheten skall kunna göra det utan att känna sig som "svikare" inrikespolitiskt; socialdemokratiska väljare skulle till exempel kunna sätta ett kryss på socialdemokraten Nils Lundgren.

Men nu har socialdemokraterna beslutat att utesluta Nils Lundgren ur det parti där han varit medlem i trettio år. Principen att man inte kan vara med i två partier är givetvis riktig, men den nu uppkomna situationen är speciell, och inte minst ett resultat av partietablissemangets maktfullkomliga agerande. Uteslutningen av Lundgren kan bara ytterligare befästa intrycket av maktfullkomlighet.

Socialdemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna har också tagit strid för att hindra kandidaterna på Junilistan från att beteckna sig som socialdemokrat, moderat och kristdemokrat. Det är förstås ett uttryck för den oro som dessa partier känner. Men det måste faktiskt vara tillåtet för människor att behålla sin politiska identitet, även när deras partier inte ger rum för deras syn på EU-makten och därför tvingar dem att skapa ett kompletterande alternativ i denna fråga.

Rösta inte på partierna som lägger sig platt
Vi måste förhindra att EU-författningen kuppas igenom
Rolf Englund, Barometern 31/3 2004

Mr Blair's refusal to put the constitutional treaty to a referendum means he will probably rush it through parliament later this year, ahead of a likely general election next spring.
However the combined forces of opposition Conservatives and Liberal Democrats - who are both demanding a referendum - could give the legislation a stormy passage
Financial Times 11/4 2004

Jacques Chirac, French president, is also under pressure to put the constitution to a referendum. Like Mr Blair, he fears he could lose such a poll.

Britain is proposing that national parliaments should have the power to veto new European Union legislation that they believe encroaches on national sovereignty.
The move is a late attempt to amend the draft European constitutional treaty, which is expected to be adopted by EU leaders at a summit in Brussels on June 17-18.
Financial Times 11/4 2004

Denis MacShane, Britain's minister for Europe, believes the "red card" initiative would help to make the treaty more palatable to the national parliaments that have to ratify it. Mr MacShane told the Financial Times the initiative had support from some other EU countries, including the Netherlands, and from Giuliano Amato, the vice-president of the European Convention that drafted the treaty.

He said: "I know that all British MPs were disappointed that the convention watered down the proposal to allow national parliaments the right to reject a European Commission proposal if a majority or two-thirds of national parliaments raised objections."

Vi håller på att få en mängd nya dimensioner i politiken, vilka snarare hvuvudsakligen rör sig längs skalan federalism-mellanstatlighet än längs det ganska platta spektrum av höger-vänster som vi hittills känt.
”Vänster för Europa” drog till stor del upp riktlinjer som de med federala sympatier, även högerut, kan ställa upp på.
Barometern 10/4 2004

Det blir allt tydligare att europapolitiken i Bryssel håller på att dra upp helt nya riktlinjer på Sveriges politiska karta. Den är inte bara en potentiell konflikthärd i höger-vänsterskalan: den vänder helt upp och ned på vår hittills kända politiska verklighet, även inom det borgerliga lägret.

Vi håller på att få en mängd nya dimensioner i politiken, vilka snarare hvuvudsakligen rör sig längs skalan federalism-mellanstatlighet än längs det ganska platta spektrum av höger-vänster som vi hittills känt. Detta kommer utan tvekan bidra till politiska konvulsioner, i den mån det inte redan gör det, i Europas länder.

Gårdagens debattartikel i Dagens Nyheter är ett tydligt tecken i tiden. ”Vänster för Europa” drog till stor del upp riktlinjer som de med federala sympatier, även högerut, kan ställa upp på. Om man låtsas som om Europanivån inte finns så kommer dessa nya dimensioner förefalla helt obegripliga.

För demokratins och delaktighetens skull borde vi därför för länge sedan haft en vettig Europadebatt i Sverige. Idag är det istället ett par månader kvar till Europaparlamentsvalet den 13 juni, och få medborgare har blivit uppmärksamma på att de faktiskt kan säga sitt till Bryssel. Några dagar efter valet är det meningen att den nya grundlagen ska klubbas.

How many readers think that the big weakness of the European Union is its inability to enact a large enough number of regulations? If you do, you should welcome the draft constitutional treaty.
If you aspire to a more dynamic and flexible European economy, you should oppose it.
Martin Wolf , Financial Times 7/4 2004

Remember that one of the objectives of those engaged in the constitutional convention, under the chairmanship of Valéry Giscard d'Estaing, was to increase the EU's "efficiency". One measure of this, it appears, is the ease of passing regulations or laws. Yet the notion that the EU is failing to pass sufficient numbers of regulations is quite extraordinary. The body of EU laws and regulations - referred to, with reverence, as the acquis communautaire - consists of 97,000 pages. Apparently, the legislative process that generated this mountain of paper is insufficiently effective. A thrust of the new treaty is to allow the EU to pass more laws, in more areas and more easily than ever before

The new constitutional treaty would tend to increase EU legislative activity in at least three ways: by expanding EU sole and shared competences; by lowering the threshold for so called qualified majority voting (QMV) and by increasing the number of areas subject to QMV. To this should be added the inclusion of the EU Charter of Fundamental Rights, which seems certain to increase the powers of European institutions, including the European Court of Justice.

Competences have been added in energy, intellectual property, space, foreign direct investment and sport. Despite talk of "subsidiarity", no competences are to be returned to member states. Geoffrey Fitchew, a former Commission director-general for financial institutions, alleges that "the Union is given a power to legislate to impose binding principles of an unspecified character on 'services of general economic interest', a term which covers universal post and public transport systems, but also includes education and health".

"Vänster för Europa" gillar det liggande grundlagsförslaget och vill inte ha folkomröstning om det
DN 7/4 2004

"If he is going to hold a referendum, he should hold it on the EU constitution and not hold a fraudulent debate on being in or out of Europe."
Tony Blair has repeatedly ignored Tory and Lib Dem calls to give the public a say on the controversial constitution.
BBC 6/4 2004

Downing Street said that also applied to a wider poll on Britain's place in the EU. No referendum A source reportedly told The Sun:

"The Tories will go into the next election saying they are ready to offer people a say while we won't.

"If we hold a referendum, it will call their bluff because they have no alternative policy except to pull out."

A Downing Street spokeswoman insisted Mr Blair's position had remained "consistent" and there would be no referendum. But the BBC's political editor Andrew Marr said that despite Number 10's denials, "there are people around Tony Blair thinking about this kind of thing".

It would be a "big risk" politically, Mr Marr said, but if Labour performs badly at the European elections in June, Mr Blair may lack the "moral authority" to ratify the EU constitution in Parliament.

Michael Howard has launched a nationwide petition, piling pressure on the Blair government to promise a UK referendum on the proposed EU constitution.
It will involve a large-scale transfer of power to Brussels. It is more honest to call this the capstone of a federal state
Conservatives 2/4 2004

The Opposition Leader made the move just hours after the Conservative Party placed a poster on the streets of London urging people to phone the Labour Party - on 08705 900200 - and demand a Yes or No vote on the critical issue.

Warning that the proposed constitution would give the EU the "attributes of statehood" with its own president, foreign minister and legal system, Mr Howard added: "That is a profound and radical change. It is dishonourable to pretend that this is merely a tidying up exercise. It will involve a large-scale transfer of power to Brussels. It is more honest to call this the capstone of a federal state."

- Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ.
Göran Persson

Vi var ett antal liberaler som också skrev i Arena och bedyrade vår federalism; Barbro Hedvall på DN, Göran Rosenberg, Ann-Charlotte Marteus och jag själv här på Expressen.
PM Nilsson

Replikskifte
Finns det inte anledning att ompröva beslutet att vi inte ska ha folkomröstning om den nya grundlagen?
Björn von der Esch riksdagen och Statsminister GÖRAN PERSSON (s): 1/4 2004
Nej, det finns inte anledning att göra detta. Varför är jag så tydlig?
Jo, därför att det handlar om demokrati och demokratins institutioner.
Anf. 157-160

Så här svarar Moderaterna på frågan: "Ska EU ha en egen konstitution?"
Nej. EU skall inte ha en egen konstitution i den meningen att det är en grundlag för ett "Europas förenta stater".
Däremot måste det genomföras en konsolidering och förenkling av fördragen.
Detta grundfördrag kan givetvis kallas för konstitution, men EU skall fortsätta att vila på mellanstatlighetens grund, d v s vara en sammanslutning mellan suveräna stater.
EU2004

Michael Howard is to step up pressure on Tony Blair by turning June's European elections into a "referendum on a referendum" on the EU constitution
The Guardian - 1 Apr 2004

Philippe de Villiers is a French rebel with a cause. He breaks a general taboo among respectable politicians in France. He says boldly that "the Europe of Brussels is an anti-democratic dictatorship".
In the last European elections Mr de Villiers' political party, the Movement for France, won more votes than any other centre-right party, including the one led by President Jacques Chirac.
BBC 30/3 2004

Tories can kill off the European Constitution
The next best opportunity is the European elections in June, which might, with an energetic campaign, be turned into a de facto referendum. But an election in which most people normally abstain and in which other issues are bound to figure will not be easy to focus on so abstract a proposition as the constitution.
Daily Telegraph 30/3 2004

Tony Blairs view is that this is an arcane document of no fundamental importance, which consolidates older EU treaties but otherwise adds little to the long-established ascendancy of European over British law. In the Commons, Mr Blair ridiculed the Conservative critique as alarmist exaggeration, implying that not much would change. In reality, the draft constitution would have incalculable consequences.

Superimposed on our own unwritten set of conventions, it would inaugurate an organic and inexorable process of centralisation, leading to the atrophy of the nation state and the hypertrophy of the superstate.

The constitution would not merely circumscribe, but abdicate parliamentary sovereignty - and in perpetuity. It is the Trojan horse whereby the last citadel of independence could be subverted from within.

Because the new constitution is established by a treaty, it still requires ratification. Once the constitution creates Europe as a legal entity, treaties and ratification - the badges of sovereignty - would be consigned to the dustbin of history.

The best form of ratification would be a referendum. There is a strong and popular case for it, but so far Mr Blair has remained unmoved. Yesterday Downing Street dismissed the notion with a "No!" emphatic enough for a Thatcher or a de Gaulle. Given such authoritarian intransigence, it is imperative for the democratic Opposition (Liberal as well as Tory) to have a plan B, a way of testing public opinion, just in case Labour refuses to hold a referendum that it would probably lose.

The next best opportunity is the European elections in June, which might, with an energetic campaign, be turned into a de facto referendum. But an election in which most people normally abstain and in which other issues are bound to figure will not be easy to focus on so abstract a proposition as the constitution.

A promise to "renegotiate" the constitution is not enough. Mr Howard needs to spell out precisely how he would reverse this inglorious revolution.

Förhoppningsvis klarar Persson att stå emot påtryckningarna inifrån och utanför sitt eget parti. Det handlar inte om det politiska etablissemangets "överhetsattityd", som Sören Wibe och Junilistans Nils Lundgren påstår. Det handlar om respekt för den svenska grundlagen.
Folket skall säga sitt. Och får säga sitt. Genom en allmän och lika rösträtt till ett representativt parlament. Den som vill ändra på det bör kräva en ny grundlag - för Sverige.
Sydsvenskan 28/3 2004

Det väckte en hel del uppmärksamhet när oberoende liberala Sydsvenskan inför valet 2002 förordade Göran Persson och socialdemokraterna.
Sydsvenskan 30/3 2004
Var det fel? Antag att den borgerliga fyrklövern hade vunnit valet. En moderat finansminister: partiet gick till val på en ohållbar skattepolitik, det medger även moderatledningen numera. En kristdemokrat som utbildnings- och forskningsansvarig: vetenskap och Bibeln, ingen bra kombination. En folkpartist som justitieminister: ordning och reda, buggning på freda'. Centerledaren Maud Olofsson som utrikesminister: en rysare. Eller - ännu värre - antag att fp-ledaren Lars Leijonborg hade lyckats bilda en mittenkoalition med miljöpartiet...

Mr Blair is trying to have it both ways by sounding suddenly so keen. Notwithstanding his officials' insistence that Downing Street's "red lines" remain firmly drawn, it is clear that much in the EU constitution is not in Britain's interests, and contrary to Mr Blair's Atlanticist instincts.

Eventually, Britain will be forced to go along with the spirit of the new constitution, because that is how the EU historically has developed. European economic policy under the new constitution would be designed to "ensure co-ordination of the economic policies of the member states". Meanwhile, defence and foreign policy are moving towards a "common union defence policy" built on the spirit of "loyalty and mutual solidarity".

We believe the EU constitution sets Europe on the wrong course and is not in Britain's national interests. It will further undermine our parliamentary sovereignty. We do not think supporters of the constitution are bad or evil, but simply wrong, and that a good open debate would make that clear. There is only one way to resolve this issue properly, and that is with a referendum.

If the citizens of one or other part of Europe send the constitution back to the bin, the EU might be forced to come back with a simpler, more sensible version a few years from now, when its new members have had time to settle in and any problems of an enlarged Union will have had time to emerge.
This would be no bad thing.
The Economist 26/3 2004

European Union leaders have relaunched their plan to give the EU a written constitution, which had looked doomed after the collapse of talks last December. The leaders now seem ready to compromise but what about their voters and parliaments?

“Twelve weeks to stop Euro superstate”, screamed Britain’s Europhobic tabloid Sun this week

To the horror of those opposed to “Ever closer union”, the constitution would among other things extend the Union’s powers and remove national governments’ vetoes in many areas. It would also give the EU a full-time president and foreign minister and introduce a charter of fundamental rights.

Mr Chirac has raised the possibility of France holding a referendum to ratify the EU constitution but is now backing off, realising his compatriots might also say Non. And Britain’s prime minister, Tony Blair, is under strong pressure from the opposition Conservatives and the Eurosceptic British press to call a referendum. If he continues to resist this, he will only boost the fortunes of the Eurosceptic opposition leader, Michael Howard, ahead of an election expected next year.

Since the constitution only takes effect if it is ratified by all 25 countries, there is a strong chance that, despite the EU leaders’ willingness to compromise, it will fail to get through.

The draft constitution that EU leaders have been discussing, drawn up by a 105-member European Convention, is a terrible mess. It is so hard to understand that even the convention’s members struggle to explain it. Whereas it ought to have strengthened the principle of “subsidiarity” (devolving decision-making so it is as close to the people as possible), it does the opposite—making everything subordinate to the Union’s objectives, which include various types of “cohesion” (read: Brussels-led harmonisation).

Why referendums on a new constitution would be good for the European Union
If a European government is to be created, it can only be with the consent of the governed.
The Economist 25/9 2003

Europe's constitution turns into nightmare
The European debate will suddenly shift from antiseptic conference rooms in Brussels to the floors of national parliaments and out on to the streets. For many EU leaders, it is not an appealing thought.
the biggest risk to the constitution will come in countries where its merits are put directly to the electors in a referendum, including - so far - Denmark, Ireland, Luxembourg, The Netherlands, Portugal and Spain
George Parker Financial Times March 24 2004

Europe's constitution was born in the royal Belgian parkland of Laeken in 2001, at a summit European Union leaders proclaimed to be "a defining moment". In future the EU would be "more democratic, more transparent and more efficient". A simple, honest, constitution would explain the European project to an increasingly sceptical public. It may have seemed a good idea at the time, but Europe's constitution is about to become a political nightmare for many of the EU leaders who launched it more than two years ago.

If all goes to plan, the constitution will be signed by the 25 leaders of an enlarged EU at a summit in June. But that is when the trouble could really start. The constitution does not come into force until each of the 25 member states has ratified it, through potentially stormy parliamentary votes or unpredictable referendums. The European debate will suddenly shift from antiseptic conference rooms in Brussels to the floors of national parliaments and out on to the streets. For many EU leaders, it is not an appealing thought.

Since the Laeken summit the EU's popularity has sunk to new lows. The distance between the Brussels elite and the people is expected to be reflected in dismal voter turnout figures in the European parliament elections in June. The number of Europeans who thought the EU was "a good thing", in a Eurobarometer poll in December, fell below 50 per cent for the first time to 48 per cent. Britain managed 28 per cent.

It is a document that creates a new EU president and foreign minister; the European parliament will have more power; national vetoes will be removed in several areas; EU action in defence and foreign policy will be enhanced. Winning parliamentary support for the constitution, let alone winning a referendum, will be a considerable political challenge in many countries.

Mr Blair called the draft treaty "good news for Britain", but he will have trouble persuading a hostile press, including the tabloid The Sun which warned this week: "12 weeks to stop euro super state."

But perhaps the biggest risk to the constitution will come in countries where its merits are put directly to the electors in a referendum, including - so far - Denmark, Ireland, Luxembourg, The Netherlands, Portugal and Spain.

Michael Howard has promised that an in-coming Conservative government would seek to re-negotiate a new EU constitution adopted by Britain under Tony Blair
Conservatives 24/3 2004

Warning that accepting a constitution would dramatically increase the powers of the Brussels-based EU Commission and rob Britain of the right to control its borders, the Opposition Leader protested: "This would amount to the biggest constitutional change since the 17th century, and a Conservative government would re-open negotiations on it. I would start negotiating about it to change those arrangements." Mr Howard was commenting on the eve of the latest summit of EU leaders, when talks on reviving a new European constitution are likely to be back on the agenda.

Vid en middag sent på torsdagkvällen enades EU-ledarna om att på nytt dra i gång de grundlagsförhandlingar som så snöpligt strandade i december.
- Vi är alla överens om att göra en ny förhandlingsstart och att fullfölja under det irländska ordförandeskapet, senast på det toppmöte som börjar den 17 juni, berättade statsminister Göran Persson efter toppmötesmiddagen.
DN 26/3 2004

Ahern överväger också att samla EU-ledarna till en arbetsmiddag i Dublin i samband med festligheterna kring EU:s utvidgning 1 maj.

Göran Persson fortsätter att blankt avvisa de krav som samarbetspartierna vänster- och miljöpartiet, bland andra, driver om att en folkomröstning bör hållas i Sverige om förslaget till grundlag.
DN/TT 26/3 2004

- Mycket kan gå snett, men ett andra misslyckande i anslutning till valen till EU-parlamentet är ett mycket högt pris att betala, sade statsminister Göran Persson efter middagen med kollegorna från de 24 övriga nuvarande och blivande EU-länderna vid toppmötet i Bryssel, sent på torsdagskvällen.

EU-ledarna har flera gånger sagt att en överenskommelse om en ny konstitution skulle finnas klar i god tid före EU-parlamentsvalen den 12 och 13 juni i år. Väljarna skulle få möjlighet att ta ställning till resultatet före valen, även om de parlamentariker som ska väljas då har just inget inflytande över vad som händer med konstitutionen. Nu kan en uppgörelse bli klar bara några dagar efter valen.

Bland diplomater i Bryssel spekuleras det i att den franske presidenten Jacques Chirac inte vill ha någon överenskommelse klar före valen. Han tros vara oroad över att motståndarpartier ska vinna röster i valrörelsen på att kräva en folkomröstning om grundlagen.

If we really want to convince our citizens that the EU is actually working for them, we should abandon this grandiose state-building project
We should let this wretched constitution slip quietly away. It would not be mourned.
Michael Ancram, Financial Times March 25 2004 20:00
The writer is the Conservative party's spokesman on foreign affairs.

As EU president, Mr Ahern is limited in what he can say. In truth, he is desperately trying not to say what we all know: that the proposed European constitution is like the emperor with no clothes. The peoples of Europe are not gripped by enthusiasm for a European constitution. The convention on the future of Europe was not established in response to a popular desire for deeper integration. People on the street are not calling for a document that the Belgian prime minister has called the "capstone" of a "federal state".

The text the convention produced, the constitution, has not excited Europeans - and no wonder. As Gisela Stuart MP, the Labour representative who helped draw up the constitution, noted in a lucidly argued pamphlet, "the process in the convention was itself riddled with imperfections and moulded by a largely unaccountable political elite, set on a particular outcome from the very start".

Why, then, are we forced to continue down a road few want to travel? It seems that too few European politicians want to answer hard questions about the EU's development. Mr Ahern rightly draws attention to the need for progress on the Lisbon process. Indeed, it is all the stranger that rather than concentrating on a programme to invigorate Europe's troubled economies, Europe's political class should have invested so much time and effort in a constitutional project. Mr Ahern talks about "momentum" and "credibility" just as the French foreign minister talks of the constitution being needed for the EU to "advance".

Momentum to what end? Advance whither? Credibility as what? If they mean that the constitution is needed to move the EU closer to a federal European state, they should understand that not all EU countries want that. It would be more productive to turn away from the rigid, uniform structure the constitution would impose. Rather, the aim should be to create a flexible Europe, which allows those countries that want deeper integration to proceed, while accepting that others may not follow them.

If we really want to convince our citizens that the EU is actually working for them, we should abandon this grandiose state-building project and concentrate on practical measures to make a positive difference to the way people live and go about their business every day. We should let this wretched constitution slip quietly away. It would not be mourned.

Nytt fördrag för EU behövs nu
Det nya fördraget är tydligare och mer lättläst än dagens fördrag. Det nya fördraget ger oss en grund för en starkare europeisk utrikespolitik, nu när den behövs mer än någonsin.
utrikesminister Laila Freivalds (s), Sydsvenskan 26 mars 2004

Det nya fördraget är tydligare och mer lättläst än dagens fördrag. Det visar klart och tydligt vad unionen har ansvar för och vad medlemsstaterna har ansvar för. Det i sin tur gör demokratiskt ansvarsutkrävande enklare. Det nya fördraget ger oss en grund för en starkare europeisk utrikespolitik, nu när den behövs mer än någonsin. Tillsammans kan vi påverka utvecklingen såväl i vårt grannskap som i andra delar av världen. EU är världens största biståndsgivare. Vi vill stärka EU:s möjligheter att förebygga konflikter och skicka fredstrupper när FN så begär.

EU-samarbetet är Sveriges kanske viktigaste medel att påverka utvecklingen i Europa och världen. Därför vill jag gärna se och delta i en livligare debatt om EU:s framtid. Ett tillfälle att göra detta blir inför valet till Europaparlamentet 13 juni.

Just three months after failing spectacularly to agree on a new constitutional treaty, leaders of the soon-to-be-25 member states seem set to decide that it is now or never
At least seven countries, including the Netherlands, have promised to put the treaty to referendums
Quentin Peel Financial Times 25/3 2004

At dinner tonight in Brussels, Bertie Ahern, the Irish prime minister who is currently in the chair, will challenge them to have another go at agreeing on a new set of rules for the enlarged EU. If Jacques Chirac, France's president, and Leszek Miller, Poland's prime minister - hitherto the two most doubtful - say yes, a deal by the end of June looks more than likely. The EU leaders would not try again if they did not expect to succeed this time. To fail twice would be seen as a political disaster for them all.

There are also ominous plans afoot to curb the powers of the European parliament, the one body that ensures a degree of democratic control over the European Commission and the Council of Ministers' bureaucracies (Council decisions are largely taken by national civil servants, rubber-stamped by government ministers). EU finance ministers are trying to ensure they have the last say on the budget, instead of being forced to reach agreement with the elected parliament.

If they come up with a lousy compromise, however, voters could yet have their revenge. At least seven countries, including the Netherlands, have promised to put the treaty to referendums.

Mr Chirac has suggested the same in France. Yet both the Dutch and the French are capable of voting "no": the former because they resent paying so much money to Brussels; the latter because they do not like enlargement, especially if Turkey is in line as well.

Voters need to be persuaded that the future constitution is going to make the EU not just more effective but also more democratic. It must balance the interest of small states against those of the big ones. If it fails, it only takes one country to refuse to ratify and Europe will be back to the drawing board.

EU-tåget rullar igen
Det mesta talar nu för att arbetet med författningen kommer att gå snabbt.
DN-ledare 24/3 2004

Regeringsskiftet i Madrid har löst upp knutar mellan EU:s medlemmar. Centervänsterblocket har stärkts - vad det nu kan betyda för den framtida ekonomiska politiken. Den spanska högerregeringen förde en tillväxtvänlig politik men med sociala avigsidor i form av extremt korta anställningar och av en uppblåst fastighetsmarknad.

Det har fått den redan hårt trängda polska regeringen att ändra tonläge och från Tyskland signaleras kompromissvilja. Det mesta talar nu för att arbetet med författningen kommer att gå snabbt. Målsnöret kan till och med komma att sprängas före det junitoppmöte med vilket Irland avslutar sitt ordförandeskap. Borta är också talet om ett Europa i flera hastigheter, ett Kärneuropa och ett Europa i periferin. Må vara att det verkar litet tillkämpat men flera ledande politiker talar nu för att alla måste vara med, att bara ett Europa som håller samman kan tala med tyngd i världen.

Rösta om EU:s framtid!
Säger Sverige och flera andra länder nej till förslaget om ny EU-konstitution kan ett nytt representativt konvent välja mellan ett mångfaldens Europa och en superstat med höga murar
Gustav Fridolin (mp), Corren 24/3 2004

Det finns en bild av att en gemensam konstitution är den enda vägen EU kan gå. Men det finns givetvis alternativ till konstitutionen. Vi som är kritiska till EU:s utveckling framstår gärna som uppgivna, men det är vi inte. Den verkliga uppgivenhet finns på andra sidan, bland dem som vägrar se att det finns alternativ till EU. Det finns en uppgivenhet, en tro bland EU:s politiker att EU är den enda vägen.

Den brittiska liberala historikern Timothy Garton Ash uttryckte det som om man tror att ett Europa som inte går "framåt mot enandet" är dömt att "gå bakåt". Men, som Garton Ash så självklart uttrycker det, "denna åsikt tar sig uttryck i den så kallade ‘trampcykelteorin’ för europeisk integration: om man slutar trampa ramlar cykeln omkull. I själva verket är det ju så, som alla som kan cykla vet, att man bara behöver sätta ner en fot i marken. Och hur som helst är Europa ingen cykel."

- Det är som att cykla, skrev Percy Barnevik om EU i Financial Times i juni förra året. Det går inte att stå stilla, antingen rör man sig framåt eller så faller man, hette det i artikeln, förmodligen skriven av någon av Wallenbergssfärens välbetalda PR-konsulter. Men varje 5-åring vet ju att det är mycket lätt att få stopp på cykeln utan att ramla. Man bromsar och sätter ner foten. Likadant är det med EU. Man skall bromsa och sätta ned foten
Wallenbergssfären, Percy och EMU Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2002-03-01

June target set for European constitution
"Clearly I believe it is possible to conclude an agreement," Bertie Ahern, Irish holder of the rotating EU presidency, said on Monday.
"We must do this between now and the June European Council [summit on June 17-18]."
Financial Times 22/3 2004

Europe's increasingly divisive debate on a new constitution could be wrapped up by mid-June, Bertie Ahern, Irish holder of the rotating EU presidency, said on Monday. Mr Ahern announced his intention to restart treaty negotiations - which collapsed in acrimony last December - after a meeting in Paris with Jacques Chirac, French president.

The Irish prime minister was on the final leg of talks with EU leaders ahead of the two-day European Council summit in Brussels starting on Thursday.

The bombings of the commuter trains in Madrid and the ensuing debate about the alleged triumph of terrorism may have overshadowed the real political significance of this event. But let there be no mistake: the politics of the European Union is fundamentally different today from what it was eight days ago.
Wolfgang Munchau, Financial Times 22/3 2004

The Socialist victory in Spain has given the process of European integration the biggest boost in many years.Mr Zapatero's announcement that he wants to align Spain more closely with France and Germany, its traditional allies, could have a series of political implications: for Europe's future constitution, for its foreign policy and also for Tony Blair, the British prime minister, who had forged a strategic alliance with José Mara Aznar, Spain's outgoing prime minister.

Let us take those issues in turn. Apart from supporting US policy over Iraq, Mr Aznar played a crucial role in the failure of the intergovernmental conference to agree a new European constitution last year. Together with Poland, Spain rejected the draft constitution, insisting that the proposed voting weights in the enlarged EU would cement the relative power of the most populous countries at their expense.

All this has left senior EU diplomats optimistic about the prospects of a deal over the constitution in June. There are still more than a dozen disputed points to be sorted out, and the process may yet be derailed. But if the Irish presidency of the EU manages to secure an agreement, Mr Zapatero's election may prove to have been a turning point.

The draft constitution has a number of shortcomings, especially the parts dealing with democratic processes and with economic policy. These shortcomings are serious enough for the constitution probably to need revision at some point in the future.

At the same time, it is a far more coherent and readable document than the present convoluted treaties. It also lays the ground for a common European foreign and security policy, not least through the creation of the position of a European foreign minister.

Where does this leave Mr Blair? In an uncomfortable position. He will not veto the constitution and risk isolation in the EU as long as the final draft takes account of the UK's main concerns, such as maintaining the national veto over tax harmonisation. But if the constitution is agreed at the EU's June summit, it could become an uncomfortable domestic issue at a bad time - a year before the election, which may take place next summer. For European integrationists, however, this is a moment of hope and opportunity. They have much to thank Spain's voters for.

Frågan om övergångsregler för den fria rörligheten kan kokas ner till problemet med arbetstagares självförsörjning. Pudelns kärna ligger i EU-lagen med det spännande namnet 1612/68
DN Anders Bolling, 22/3 2004

Poland has given its clearest signal yet that it will compromise on the Constitution - removing a major obstacle to eventual agreement on the treaty blueprint
EU Observer 19/3 2004

Polish president Aleksander Kwasniewski yesterday (18 March) spoke in positive terms about the new voting system in the draft Constitution - something which until now Warsaw had been strongly against. Mr Kwasniewski told FT Deutschland that a compromise on the voting method - known as the double majority system - currently being considered by the Irish EU Presidency is "an important and interesting idea". "

The compromise says that in the future decisions would be taken when 55% of member states representing 55% of the EU population agree to it.

Leszek Miller, the prime minister, said he did not want his country to be isolated
Mr Miller said he would recommend to Bertie Ahern, the Irish holder of the rotating EU presidency, that talks on the constitution should be relaunched at next week's summit in Brussels
Financial Times 19/3 2004

Leszek Miller, the prime minister, said he did not want his country to be isolated after the new Socialist government in Spain signalled it would no longer fight alongside Poland in a battle over EU voting weights.

"For an individual loneliness is a very unpleasant mental state," he told Brussels-based journalists. "For a country it would be very dangerous."

Mr Miller said he would recommend to Bertie Ahern, the Irish holder of the rotating EU presidency, that talks on the constitution should be relaunched at next week's summit in Brussels.

Why referendums on a new constitution would be good for the European Union
If a European government is to be created, it can only be with the consent of the governed.
The Economist 25/9 2003

In any event, regardless of the result, referendums on European issues serve a vital democratic purpose. Politicians and civil servants in Brussels spend a lot of time searching for ways to “bring Europe closer to the people”. The Irish and Swedish experiences show that referendums are the best way—possibly the only way—to achieve this.

For a jaded observer from Brussels it was oddly heartening to get into a taxi in Dublin at the height of the referendum campaign and be treated not to the usual moans about traffic and football but to an expletive-filled tirade against article 133 of the Nice treaty. In a politer, more Nordic way the Swedes also had an intense debate about the euro. The constraints of Europe's stability-and-growth pact, which limits government borrowing, are normally debated only by economists and Brussels nerds. Yet in Sweden, you heard ordinary people discussing the impact of the pact on the Portuguese welfare state.

In normal circumstances, public indifference to EU issues is entirely understandable. People believe, rightly, that such issues are usually decided far away, and above their heads. But give ordinary people a chance to have a say, and the Swedish and Irish experiences show that the great unwashed are perfectly capable of a proper debate about Europe. Recent experience also shows that a standard argument against referendums—that elected politicians can represent the views of their voters—is questionable when it comes to European issues, where the professional political class is often totally out of tune with public opinion.

Some of the more candid and thoughtful advocates of a federal Europe have begun to admit this and to argue for referendums. Pascal Lamy, a European commissioner from France and a self-declared “militant” believer in European unity, argues that holding a referendum on the EU constitution in France is the only way to counteract a growing French Euroscepticism and to “renew the marriage contract between the French and the construction of Europe.” Many Liberal Democrats, from Britain's most “pro-European” party, have joined Eurosceptic Tories in calling for a referendum. Even Valéry Giscard d'Estaing, the chairman of the convention that produced the draft, has made favourable noises about referendums, despite the risk that they might destroy his work. Such advocates of European unity have appreciated a simple truth.

If a European government is to be created, it can only be with the consent of the governed.

Nätverk med krav på folkomröstning om EU:s nya grundlag
EU är redan, eller är på väg att bli, helt annorlunda än det var vid folkomröstningen om svenskt inträde i unionen 1994
DN 19/3 2004

Miljöpartiet och vänstern har tillsammans med EU-kritiska socialdemokrater, centerpartister och kristdemokrater bildat ett nätverk med krav på folkomröstning om EU:s nya grundlag. I nätverket ingår också den nybildade EU-kritiska Junilistan och fackförbundet Transport.

- Vår enda arbetsuppgift är att samla in namn för att få till stånd en folkomröstning. Vi hoppas få in omkring 50.000 namn före sommaren på vår hemsida folkomröstning.nu och genom att samla in namn manuellt, förklarade Sören Wibe, socialdemokratisk riksdagsman.

När nätverket presenterades i Riksdagshuset på torsdagen tryckte man framför allt på att EU redan har eller är på väg att bli helt annorlunda än det var vid folkomröstningen om svenskt inträde i unionen 1994.

Mr Chirac said that France and Germany favoured finishing negotiations on the new Constitution "as soon as possible and certainly by the end of 2004"
"France and Germany will work for this", said the German Chancellor
EU Observer 17/3 2004

France and Germany have given positive signs about the Constitution just ten days before a crucial meeting of EU leaders to decide whether there is enough political will to revive negotiations. A meeting between German Chancellor Gerhard Schröder and French President Jacques Chirac in Paris on Tuesday (16 March) saw the two leaders agree that the Constitution must be wrapped up quickly.

Mr Schröder was more optimistic about the timing.
"I believe that we have the chance to secure a deal under the Irish Presidency [which runs until the end of June]. France and Germany will work for this", said the German Chancellor.

Jacques Chirac, France's president, was under mounting pressure to hold a referendum on the future European constitution yesterday after Jean-Pierre Raffarin, his prime minister, came out in unexpected support for the idea of a nationwide vote on the treaty.
FT October 10, 2003

"It will be necessary to have a referendum. A true European cannot not want a referendum," Mr Raffarin told reporters

When the European Council meets next week, our citizens will look to it to see progress on issues that are of fundamental importance to them and to the European Union. I strongly believe that if we do not make early progress on the constitution, we risk a further loss of momentum and of credibility. Confidence in the Union will erode
Bertie Ahern, Financial Times, March 16 2004
The writer is prime minister of Ireland and president of the European Council

The institutional questions are the most sensitive and will be the trickiest to resolve. I urge partners to approach them in the round. If the Union is to meet its citizens' expectations and to fulfil its international potential, its institutions must have a capacity for efficient, legitimate decision-making.

We need a parliament with an enhanced role that guarantees a level of representation with which citizens are comfortable and that enables MEPs to make a meaningful contribution.

We need to balance the equally valid demands for representativeness and efficiency in the Commission. A strong and effective Commission better protects the rights and interests of all member states, especially the smaller ones. A weak Commission will simply be bypassed.

Hopes are rising in European capitals that the change of government in Madrid could break the deadlock over a new constitution for the European Union
Finacial Times 16/3 2004

José Luis Rodríguez Zapatero, Spain's prime minister-elect: "I believe that we will rapidly reach an agreement which will maintain a reasonable balance of power that will define the new, enlarged Europe." Poland, which fought alongside Spain to oppose the constitution's proposed voting system in the Council of Ministers, admitted Mr Zapatero's election could leave Warsaw isolated.

Leszek Miller, the Polish prime minister, said: "If Spain changes its position on the European constitution, then the worst thing that could happen to Poland would be isolation. Therefore we have to find a solution which will not lead to that isolation."

The improved mood may persuade Bertie Ahern, the Irish holder of the rotating EU presidency, to announce at next week's EU summit that he will push for a final deal. That could come either at a special summit next month, or after the European elections in June.

Berlin is considering a compromise on the key issue of vote weighting in a future EU
- which could shift the whole tone of the Constitution debate
EU Observer 8/3 2004

Currently, the draft Constitution suggests that 50% of member states representing 60% of EU citizens is needed for a decision to be taken. Small- and medium-sized member states - particularly Poland and Spain - have been strongly opposed to the new system fearing it means large member states can run roughshod over them in important decisions.

The idea being bandied about is lowering the population criterion (from 60%) and raising the number of countries threshold (from 50%). If the reports turn out to be the official position of the German government it would substantially alter the tone and nature of the discussion on the Constitution. It may also give the general push towards an overall compromise that the Irish EU Presidency is hoping to secure before a crucial meeting of EU leaders later this month.

Jean-Claude Juncker, tipped by many to become the next president of the European Commission, urged other European leaders to accept a "two-speed" Europe only as a last resort
The prime minister of Luxembourg, who is seeking re-election, says a large European Union comprised of 25 states "must be given the chance to work", even though many diplomats insist a bigger EU will be too unwieldy to work effectively.
Financial Times 4/3 2004

The prime minister of Luxembourg, who is seeking re-election, says a large European Union comprised of 25 states "must be given the chance to work", even though many diplomats insist a bigger EU will be too unwieldy to work effectively. But, as one of the staunchest defenders of a more politically integrated Europe, Mr Juncker told the Financial Times he would not rule out "a united, hard grouping if that were the way to move European integration forward". He said the EU's future direction depended on whether Ireland, holder of the presidency, could push through a new constitutional treaty for Europe before June's European parliamentary elections.

Mr Juncker was speaking after Joschka Fischer, German foreign minister, did an about-turn last weekend when he said he no longer supported the idea of a "two-speed" or core Europe. Once a firm supporter of a few countries taking the lead in more EU integration, Mr Fischer said his priority now was for a bigger, stronger and more integrated Europe - with Turkey as a member - that could deal with new threats.

Dublin will draw up a progress report for EU leaders later this month (25-26 March).
EU Observer 1/3 2004

The next three weeks are set to be the deciding phase for whether a European Constitution can be achieved within the first half of this year and so under the current Irish EU Presidency.

While Irish prime minister Bertie Ahern has publicly met his counterparts from all of the key players in the treaty negotiations - France, Germany, the UK, Spain and Poland - background negotiations will continue over the next few weeks to see where a compromise can be found.

Chirac yesterday increased the tempo in the Constitution debate by saying that all of Europe's energy should be devoted to breaking the deadlock and securing a deal by the end of the year
Mr Chirac repeated his case for a two-speed Europe
EU Observer 25/2 2004

that "pioneer groups" need to be set up that could move faster than others on some issues. This would allow "more flexibility", according to the French President. "Certain countries will have the desire and the ability to move at a quicker pace: let's open the door for them", said Mr Chirac. On the other hand, "for others who are more hesitant, let's allow them as much time as they need".

Will not France and Germany seek to exploit Mr Blair's delight at being at the heart of Europe for their own ends, the first to build a defence capability to rival Nato's, the second to advance a federal agenda?
Daily Telegraph 19/2 2004

Do we want to get into bed with two countries whose recent record has been so retrograde, initially over reform of the Common Agricultural Policy, then in breaching the guidelines of the stability and growth pact?

What of our relationships with other European allies, notably Italy, Poland and Spain, which fear that the Berlin triumvirate is an embryonic directory designed to present European summits with faits accomplis, thus excluding them from decision-making? And can a country which remains outside the euro zone really claim to belong to the core?

The seismic shifts which are taking place offer Britain an opportunity to reassert Europe's vocation as a union of nation states rather than a would-be federation. France and Germany, the old motors of integration, have alienated many of their partners by their behaviour over Iraq and the stability pact.

The Commission has rarely been weaker. Differences over voting rights have prevented adoption of a European constitution. The new entrants are looking for liberal economic policies which will allow them to make the most of membership. As a champion of transatlantic unity and free trade, Britain has the potential to be the continent's pace-maker.

The problem is Mr Blair's ambivalence. He is a close ally of Washington, yet has accepted the union's acquiring an autonomous defence capability outside Nato. Despite domestic opposition, he still dreams of taking Britain into the euro zone. His attitude towards the new European constitution remains confusing: he talks of red lines that cannot be crossed, yet appears ready to accept a document which would radically alter the union's status.

Michael Howard, the Conservative leader, drew two ineradicable lines in the sand on Thursday
he said that Conservatives "oppose the idea of having an EU constitution"
total opposition to British membership of the euro
Financial Times 12/2 2004

Den mest brännande utrikespolitiska frågan just nu:
det svenska EU-medlemskapets vara eller icke vara.
Expressen-ledare 11/2 2004

För något håller på att hända. Sverige är på väg att lämna EU. Inte med en skräll utan med ett gnäll, för att tala med TS Eliot; inte genom ett formellt utträde, utan genom att steg för steg tassa ut ur gemenskapen.

Att säga nej till euron var ett tydligt steg mot periferin. Sverige signalerade sin misstro mot det europeiska projektet, och vårt inflytande över den ekonomiska agendan har smultit ihop till ett intet.

Den nya grundlagen har också hanterats som om svenska politiker själsligen stått utanför i EU. Under framtidskonventet, där grundlagen arbetades fram, tog Sveriges förhandlare, dåvarande utrikesminister Lena Hjelm-Wallén och statssekreterare Lars Danielsson, processen med en uttråkad klackspark. Först i elfte timmen insåg man att Europas framtid stod på spel. Men då var Sverige redan på efterkälken. "

Den fråga som förmodligen kommer att definiera och konsolidera EU i framtiden är den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken. Här finns en fungerande europeisk motor, bestående av Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Syftet är att stärka EU som aktör på den internationella scenen. Inte att bli en konkurrent till USA, men en partner som måste tas på allvar.

Målet är att verka för fred, rättvisa och demokrati. Den svenska regeringen blev emellertid så svårt chockad av den utvecklingen att både Göran Persson och Laila Freivalds förnekade att någon överenskommelse existerade.

Ingen gemensam ekonomisk politik för Sverige, alltså. Ingen gemensam säkerhets- och utrikespolitik, heller. Och nu drar vi åt tumskruvarna för den fria rörligheten för EU-medborgare, och talar övergångsregler. Det sistnämnda är vi förvisso inte ensamma om. Alla medlemsländer utom Storbritannien och Irland ger nykomlingarna kalla handen. Men sammantaget skapas bilden av ett Sverige som vänder EU ryggen.

Saknaden efter Anna Lindh är som sagt stor. I Almedalen förra sommaren höll hon ett fantastiskt tal, där hon drog en linje mellan den gemensamma utrikespolitiken, det gemensamma myntet och den gemensamma kampen för fred, social rättvisa och mänskliga rättigheter. Hon hymlade inte om att EU handlar om politisk makt, utan påminde i stället om att socialdemokratin alltid sökt sig till makten för att driva de frågor man trott på. Om Anna Lindhs efterträdare Laila Freivalds, tillsammans med Göran Persson - och ostörd av oppositionen - förslösar det arvet, och fortsätter att fega och passa, då ger man de verkliga EU-skeptikerna tolkningsföreträde och ut-ur-EU-partier kan få luft under vingarna.

Om /Turkiet/ kommer med så har vi ju plötsligt gränser mot både Irak och Iran.
Frankrike kommer aldrig att gå med på att ratificera konstitutionen om de anar att Turkiet kan komma med i EU.
Elmar Brok, tysk kristdemokrat och ordförande i EU-parlamentets utskott för utrikes- och säkerhetspolitik
Barometern 24/1 2004

Barometern-OT: Är det inte alltid så att intressena kring vad som ska försvaras blir alltmer olika alltmedan Europa växer? Är det inte risk för splittring inom EU i detta hänseende?

Elmar Brok: Jo, det är det – om vi växer för snabbt. Detta är en klassisk fråga. Alla vet ju att allianser och imperier alltid faller när de är som starkast. Till detta kommer också den turkiska frågan, vilken måste vävas in i resonemanget. Om de kommer med så har vi ju plötsligt gränser mot både Irak och Iran. Det gäller att EU måste visa sin styrka att kunna begränsa sig.

EB: Ja, absolut. Detta berör också frågan om den nya konstitutionen. Frankrike kommer aldrig att gå med på att ratificera den om de anar att Turkiet kan komma med i EU.

Elmar Brok är ett namn som inger respekt bland dem som är aktiva inom politiken på Europanivå. Han är tysk kristdemokrat och har en gedigen bana bakom sig inom tysk och europeisk politik. I grunden är han utbildad journalist. Han är för tillfället ordförande i EU-parlamentets utskott för utrikes- och säkerhetspolitik samt mänskliga rättigheter. Barometern-OT får en pratstund med honom över en öl efter hans anförande om europeisk framtida säkerhet på konferensen för Folk och försvar.

Europe can trust in France's support
For France, Europe is first and foremost a state of mind, a community of souls whose aim, since the Enlightenment, has been the quest for happiness and justice.
Jean-Pierre Raffarin, Financial Times January 14 2004
The writer is prime minister of France

The proximate cause of the breakdown was a row about voting rules.
But the reality is that nobody was keen enough on the draft before them to make the summit succeed.
The Economist editorial 18/12 2003

The Economist has long argued that the European Union needs a constitution that is simpler to understand than the present hotch-potch of treaties, and that sets out clearly and definitively the division of powers between the centre and the member countries.

I den grundlagskonferens som EU just lagt på is efter sammanbrottet vid toppmötet i Bryssel förra helgen har Sverige hållit en påfallande låg profil.
Men det beror inte på att Sverige efter folkomröstningen aktar sig för att sticka ut, försäkrar Persson, utan på en vilja att ta ansvar för att Europeiska Unionen får ett beslutsmaskineri som fungerar med 25 medlemmar.
- Alternativet är ju att det här havererar och går i stå. Och om varje land då ska matcha sina positioner, då kommer det här att sluta med ett elände.
Intervju i DN 20/12 2003

The collapse of the European Union's efforts to agree on a constitution raises several issues that America struggled with more than 200 years ago.
Like Europe today, America in 1787 was a collection of independent states forced by their geography and economies into an ever-closer union.
James A. Thompson, Financial Times December 19 2003

The writer is president and chief executive officer of Rand Corporation of the US and chairman of the board of Rand Europe.

The ratification of the US constitution in the 18th century set in motion a process of transferring power from the individual states to the federal government. The next few years will tell whether Europe stands on the brink of a similar process in the 21st century. This is, of course, what Eurosceptics fear most.

Germany, Austria, Britain, France, the Netherlands and Sweden said the budget should not exceed 1% of the EU's gross national product from 2007 onwards.
Their letter came just days after Spain and Poland blocked a deal on the EU's future constitution at Brussels talks.
BBC 16/12 2003

The letter's proposal would slice 25 billion euros ($31bn) from the budget which the European Commission is expected to propose.

In a swift reply, European Commission President Romano Prodi said that with less money it would simply not be possible to do what EU governments and the rest of the world expected in terms of foreign aid and improved border and immigration controls.

Det finns ingen enda väg mot ett framtida Europa. Än så länge har vi ett val.
Vi måste inte följa Frankrike och Tyskland längs centraliseringsvägen.
EU kan antingen fungera som ett ramverk för fri rörlighet eller för att skapa ytterligare nivåer för politiska ingrepp. Mattias Svensson, Kolumn Timbros Smedjan 18/12 2003

Det franska agerandet sägs bero på att man vill skapa en liten förtrupp av EU-medlemmar som går än snabbare fram med "integrationen", det vill säga centraliseringen av makt och befogenheter över områden som militär och ekonomisk planering. De länder som ingår i denna "förtrupp" kommer naturligtvis att få oproportionerligt stort inflytande över hur makten kommer att utövas på central nivå. Med en sådan utveckling hoppas Frankrike kunna bevara sin möjlighet att diktera EU:s utveckling efter egna nationella intressen, samtidigt som fler och fler politikområden dikteras från Bryssel.

Det finns en utbredd dumdumretorik som kategoriserar länder som föregångare och eftersläntrare efter hur villig dess regering/befolkning är att centralisera politisk makt i Bryssel. Enligt denna retorik är Frankrike, Tyskland och deras federalistiska kumpaner föregångare, för att de vill ha överstatlig styrning av militär och ekonomisk politik eller för att de drivit igenom euron. Att de samtidigt är eftersläntrare i Lissabonarbetet och genomförandet av den inre marknaden och följaktligen eftersläntrare i termer av ekonomisk tillväxt, talas det däremot tyst om.

En franskledd förtrupp längs centraliseringsvägen har den fördelen att den ställer frågan på sin spets om det verkligen är önskvärt att alls följa efter. Det, och inte takten, är den avgörande Europafrågan.

Vi kanske måste inse att några länder - påhejade av lobbyister, byråkrater, hovreportrar och politiker stationerade i Bryssel - kommer att begå det historiska misstaget att välja centraliseringens och den politiserade samordningens väg. Frågan blir då hur vi bäst undviker dess negativa konsekvenser.

Här kan det utvidgade EU i själva verket få en nyckelfunktion genom svårigheten att enas om nya beslutsområden. Några länder kan välja att centralisera fler befogenheter, vilket företrädesvis bör ske utanför EU:s ram eller med en explicit möjlighet för länder att inte medverka där ett "nej" betyder "nej" - inte "senare".

Därmed kan EU i praktiken begränsas till ett ramverk för den inre marknadens fyra friheter, och den politiska energin kan läggas på att rensa bort allt onödigt som EU redan pysslar med i stället för att behandla ständigt nya onödigheter.

Det finns ingen enda väg mot ett framtida Europa. Än så länge har vi ett val. Vi måste inte följa Frankrike och Tyskland längs centraliseringsvägen. EU kan antingen fungera som ett ramverk för fri rörlighet eller för att skapa ytterligare nivåer för politiska ingrepp.

Ytterst handlar det om vad som ska vara Europas förenande kitt: öppenhet eller underkastelse?

Slaget om Europa har börjat
Toppmötet bröt samman. Detta kan ses som en varning för att denna utvidgning kan bli så omskakande att den i stället för att bli en enkel förändring av EU kan den leda till en radikal omvälvning.
Ian Davidson, rådgivare och kolumnist för European Policy Centre, Bryssel
Kolumn DN 18/12 2003

Problemets kärna är att författningsförslaget skulle ge EU en ny och mycket enklare metod att fatta majoritetsbeslut i ministerrådet. Det föreslagna nya systemet slopar de vägda rösterna. Varje medlemsstat får en röst och för ett majoritetsbeslut krävs 50 procent av medlemsstaterna och 60 procent av EU:s befolkning.

Det var detta som utlöste lördagens sammanbrott: Spanien och Polen vägrade ge upp de röstfördelar de fick i Nice. Men om detta var den verkliga anledningen borde det ha kunnat lösas genom en hård förhandling om röstreglerna. I själva verket förefaller motsättningarna om röstreglerna vara en förevändning, det handlar om djupare oenigheter om EU:s framtid.

Alla vet att jordbruksstödet borde ha reformerats för flera årtionden sedan - och reformera betyder att minska stöden. Men det blir ingen reform utan rätt majoritet i ministerrådet. Därför vill inte Spanien och Polen ge upp sina röstprivilegier.

Men de djupare meningsskiljaktigheterna är politiska. Vilket slags EU vill medlemmarna, de nuvarande och de blivande, ha? Vill de ha ett politiskt integrerat EU? Vill de på längre sikt ha något sådant som en federal union? Eller vill de ha ett frihandelseområde grundat på mellanstatliga överenskommelser?

Men är då verkligen de gamla medlemmarna överens om ändamålet med det europeiska projektet? Olyckligtvis inte, inte sedan britterna kom med för trettio år sedan. Britterna har länge varit emot europeisk integration. Tony Blair säger att han vill att Storbritannien ska vara med i Europas mitt. Detta är bara prat: Tony Blair har inte den svagaste aning om vad Europas mitt betyder.

Frågan är: Vill de nya medlemmarna ha ett mer politiskt integrerat Europa?
Eller vill de i själva verket ha ett Frihandels-Europa, politiskt följsamt gentemot USA?
Dessa är de utmanande frågor som sammanbrottet i Bryssel i lördags reser.

I Frankrike lever stundom föreställningen kvar att landets stormaktsstatus skall garanteras genom ett europeiskt samarbete.
Att värna den fransk-tyska axeln framför allt annat tycks vara förbundskansler Gerhard Schröders överordnade mål.
Smålandsposten 15/12 2003

The siren song of a two-speed Europe
Heather Grabbe, Financial Times December 16 2003
The writer is deputy director of the Centre for European Reform

When the European Union's Brussels summit collapsed last weekend, Jacques Chirac, the French president, reached immediately for his Plan B: the idea of a "two-speed" Europe led by a pioneer group with Germany and France at its heart.

But the formation of a hard core would be dangerous for Europe and counter-productive for its members, particularly Germany. It would be dangerous because the current conception is essentially divisive: the aim is not so much to show the way for other member states as to leave the laggards behind. Yet the original idea behind "core Europe", as formulated in 1994 by Karl Lamers and Wolfgang Schäuble, the German Christian Democrats, was that the core would draw other countries in. A few years later Joschka Fischer, Germany's foreign minister, took the idea up, talking of an "avant garde" that would take European integration forward. This conception harks back to the days when the Franco-German partnership was the Union's "motor". Bilateral deals between Paris and Berlin initiated projects to deepen integration between all the EU's members, a strategy that led to the single currency and the Schengen area of passport-free travel.

But now the Berlin-Paris axis has become defensive and self-interested, rather than progressive and constructive.

A constitution in tatters
Years of negotiation over a proposed constitution for the European Union collapsed in failure at the weekend. Or, to put it another way, they ended in a victory for good sense.
The Economist, Dec 15th 2003

Ironically, the proposition on voting arrangements that sank the draft constitution was one of its more sensible ideas. In most other respects, the document was a disaster.

Constitutions are supposed to give citizens a clear and concise explanation of the powers—and the limits to the powers—of the principal organs of government. However, the long, rambling draft produced by the 105-member European Convention was so vague on how it assigned powers to various institutions that at times even convention members themselves could not explain it.

And the EU’s principle of “subsidiarity” (devolving decision-making so it is as close to the people as possible), far from being strengthened, was undermined by making it subordinate to the Union’s objectives, which included various types of “cohesion” (read: Brussels-led harmonisation).

Ett ännu större problem än fiaskot i Bryssel är EU:s bristande förankring på hemmaplan
Aftonbladet 15/12 2003

Demokrati kräver tid för dialog och eftertanke. Det är naturligt att EU-ledarna nu vill slå vakt om de kompromisser som nåddes i de hetsiga förberedelserna inför toppmötet. Men ett ännu större problem än fiaskot i Bryssel är EU:s bristande förankring på hemmaplan. Det gäller även Sverige. Fortfarande finns motsättningarna kvar från folkomröstningen om euron, inte minst inom det socialdemokratiska partiet. Att byta säkerhetspolitik utan ordentlig diskussion vore förödande.

Germany has issued dark hints that Spain and Poland will be punished financially for blocking a deal on a new European Union constitution
Financial Times 15/12 2003

Germany has issued dark hints that Spain and Poland will be punished financially for blocking a deal on a new European Union constitution at the divisive EU summit in Brussels at the weekend. The early breakdown of the meeting on Saturday has thrown the future of the constitutional treaty into doubt, and threatened to open up new rifts in Europe.

Germany is now expected to exact revenge on Spain and Poland early in 2004, when member states start discussing the next EU budget round. Gerhard Schröder, the German chancellor, warned there were "certain parallels" between the treaty negotiations and the the seven-year EU budget period, which starts in 2007.

Germany, the biggest net contributor to the budget, says it wants to keep spending pegged to just 1 per cent of the EU's GDP, or roughly €100bn (£70bn, $117bn) a year. That is about €25bn a year less than many inside the European Commission argue is needed to sustain aid to the poorest EU regions, including southern Spain and all of Poland.

The Myth of European Unity
Europe's fragmentation on Iraq policy, its waves of racism and anti-Semitism and its tactical submission, under French and German pressure, in abandoning the Stability and Growth Pact
International Herald Tribune 15/12 2003

In a year of European divisiveness, the collapse added a new, embarrassing coda to Europe's fragmentation on Iraq policy, its waves of racism and anti-Semitism and its tactical submission, under French and German pressure, in abandoning the deficit and debt limits that gave substance to the Stability and Growth Pact behind EU economic and monetary policy.

Indeed, a sense of fiasco lay at the heart of the dispute over voting rights under the new constitution that broke the summit apart.

Stripped of its complex computer projections on how many votes and what percentage of the EU's overall population it would actually take to allow the integration process to go forward with 25 members, the confrontation involved Germany and France backing a formula that would bolster their attempts at pre-eminence. This hinged on the constitutional draft's provision to reduce the voting rights of Spain and Poland, seen as faithful allies of the United States, and together capable of forming the basis of a blocking minority.

The absurdity of the current situation was in the fact that Spain and Poland's advantageous share of power was won through a French plan at the Nice Summit of December 2000. Then, France engineered strengthened Spanish and Polish decision-making roles while Chirac openly warned of an effort by Germany to "unhook" itself from voting parity with other big countries and seize European primacy.

In that context, Chirac called the Nice solution "the best text ever signed since the Common Market came into existence." In turn, the Nice Treaty was duly ratified, member state by member state, to go into existence with the entry of the new candidates from the old Soviet bloc on May 1, 2004.

Incoherence or just the inconsistency of bald power politics? Analysis points in any case to a reversal in the politics of national interest of both France and Germany. During late 2002 and spring 2003, by freeing Schröder from isolation on his Iraq war stance, Chirac has successfully moved French and German policy into closer alignment and greater distance from the United States.

This is not the end of it
Yesterday, Europe's leaders were on the brink of adopting a constitution which would have turned the EU from an association of states into a state in its own right.
No one was objecting to the supremacy of EU law, or the creation of a European criminal justice system, or the huge increases in power for the European Commission and Parliament or, indeed, the very fact of having a European constitution.
Daily Telegraph 14/12 2003

What mighty contests rise from trivial things. Yesterday, Europe's leaders were on the brink of adopting a constitution which would have turned the EU from an association of states into a state in its own right. Today, they are bickering about whom to blame for the break-down.

Extraordinarily, the summit did not fail over an issue of principle: no one was objecting to the supremacy of EU law, or the creation of a European criminal justice system, or the huge increases in power for the European Commission and Parliament or, indeed, the very fact of having a European constitution.

Rather, the process foundered on the most tangential of questions: voting weights. It is as though the Philadelphia Convention of 1787 had failed because no one could agree on where the signing ceremony should take place.

Supporters of the proposed constitution are incredulous. They had invested two years in the drafting process: 18 months of regular meetings by the European Convention, followed by a further six of inter-governmental negotiations.

This process had seen an astonishing - indeed, almost sinister - agreement on the broad picture. Everyone agreed that the EU should cease to be an alliance of states bound by international treaty, and become instead a single polity with its own constitution. So what on Earth happened?

To answer this question, it is necessary to recall a little of the EU's history. In the early days, there was near unanimity about Europe's unitary destination, the so-called finalite politique. The arguments only began in earnest when the six founder members were joined, in 1973, by Britain, Ireland and Denmark.

While the political elites of these new members were broadly happy with ever-closer union, they were constrained by the scepticism of their electorates. Indeed, it was at around this time that the word "Euro-sceptic" was coined.

One measure of Spain's success is that it has always been treated on a par with the bigger states - Germany, France, Italy and Britain - in terms of its representation in EU institutions. It has two Commissioners, for example, an extra judge at the European Court of Justice, and a very generous block of votes in the Council of Ministers.

Until now, the bigger states - in particular Germany, which is most penalised by the voting system - have been prepared to tolerate Spain as an anomaly. The trouble is that Poland, which happens to have roughly the same population as Spain, understandably expects the same deal.

The Germans, equally understandably, feel that this is unreasonable. But, of course, Polish-German rows are in a completely different category to spats between Germany and Spain. No Polish politician can get away with being seen to make concessions to Germany.

Opponents of the constitution might allow themselves a brief smile, but no more. The constitution is not dead. This is not the first EU summit to have broken down in acrimony. Indeed, given the desire of politicians to posture for their home audiences, it is quite normal for inter-governmental conferences to finish behind schedule. Amsterdam and Nice both overran, while Maastricht was signed almost a year after the date originally envisaged.

Given the magnitude of the constitution - every past treaty would be automatically dissolved on the day it entered into force - a certain delay was only to be expected. Indeed, this newspaper predicted several months ago that the IGC would not be concluded under the Italian presidency. The constitution will surely be back, and in a form little different from the one currently proposed.

Perhaps the most revealing policy statement he /Blair/ made on the subject came in his first speech as Labour leader in 1994 when he promised: "Under my leadership, Britain will never be isolated or left behind in Europe." He is less interested in the precise articles of the constitution than in the fact of being one of the gang.

And so the process goes on. Neither Spanish amour propre, nor German obstreperousness, nor popular opposition, nor even, we suspect, one or two "no" votes in referendums will stop it. For the Euro-elites, what matters is the process itself. They have almost forgotten the original declared purposes - peace, prosperity and so forth - in their determination to integrate, always and everywhere.

They are almost like the apparatchiks of the Eastern bloc in the late 1980s, who had long since stopped believing in the principles of Marxism-Leninism, but who kept going because they did not know what else to do - and who were able to get away with it, too, by ignoring popular opinion. Eventually, the desire for national democracy caught up with them. Sooner or later, it will do for the Euro-elites, too.

The Prime Minister has only to listen to one of his back-bench MPs, Gisela Stuart, who served both on the Convention and on the presidium which produced the draft constitution
"The Convention brought together a self-selected group of the European political elite, many of whom have their eyes on a career at a European level, which is dependent on more and more integration," she writes. "Not once in the 16 months I spent on the Convention did representatives question whether deeper integration is what the people of Europe want, whether it serves their best interests or whether it provides the best basis for a sustainable structure for an expanding Union."
Daily Telegraph 11/12 2003

The draft European Constitution, to be agreed at an inter-governmental conference opening in Brussels tomorrow, greatly increases the power of the Parliament, Commission and Court of Justice.

Valéry Giscard d'Estaing has rightly described the draft produced by his Convention on the Future of Europe as a "great leap forward" in integration. The Government, fearful of subjecting the constitution to a referendum, let alone a free vote in the House of Commons, pretends it is merely a "tidying up" operation. Jack Straw has even compared it to a golf club charter.

After meeting Jacques Chirac in Paris on Tuesday, Gerhard Schröder said that if the summit failed to reach agreement on the constitution, the two countries would press ahead with closer integration as a core group. Their threat has put Tony Blair in a quandary familiar to British prime ministers: how to stay at the heart of Europe without giving ground on key national issues.

At Brussels these will include tax, social security, criminal procedures, foreign policy, defence and the British rebate. The Prime Minister is due to have an emergency meeting with his French and German opposite numbers in an attempt to stave off the division of Europe into fast and slow lanes.

If the fear of being left behind is familiar, so is the foreboding that, when it comes to the crunch, the Government will yield to the majority, as it has already done over the Charter of Fundamental Rights. The possibility of fudge or messy compromise is especially depressing in the case of a document which, rather than engaging the peoples of Europe or assisting next year's enlargement, has turned out to be an instrument of further integration driven by a self-interested elite.

The Prime Minister has only to listen to one of his back-bench MPs, Gisela Stuart, who served both on the Convention and on the presidium which produced the draft constitution. In a Fabian Society pamphlet, "The Making of Europe's Constitution", published in August, Mrs Stuart describes how she embarked on the consultation with an enthusiasm which gave way to scepticism.

"The Convention brought together a self-selected group of the European political elite, many of whom have their eyes on a career at a European level, which is dependent on more and more integration," she writes. "Not once in the 16 months I spent on the Convention did representatives question whether deeper integration is what the people of Europe want, whether it serves their best interests or whether it provides the best basis for a sustainable structure for an expanding Union."

So there we are: an exercise supposed to make the EU more democratic has merely reinforced the tendency to promote ever greater integration regardless of public opinion. M Giscard d'Estaing's wretched document deserves to be summarily dismissed. Judging by past performance, the more likely outcome is protracted horse trading resulting in a deliberately abstruse compromise from which all parties can claim victory.

This proposal increases the power of big countries. Germany, for example, has 9.2% of the EU’s voting power under Nice and 18.2% under the new plan. The smallest countries retain extra influence through the simple-majority-of-countries formula. But medium-sized countries, meaning Spain and Poland, are clear losers. Not surprisingly, they say that they cannot accept the change. The Spanish government says that “with the double majority system, the EU would end up being governed by the four most populous states.”

In the 1980s and 1990s, summits often ended with Britain fighting alone against an integrationist move favoured by the rest. The British are pleased that this time they are bystanders in the bloodiest battle, over voting weights. But when the summit turns from institutions to policies, it will be evident that Britain has more reservations (known as red lines) than any other country. The British remain unhappy with aspects of the Charter of Fundamental Rights. They will fight particularly hard against moves to dilute national vetoes in such sensitive areas as tax, foreign policy, social security and the finances of the EU.

Britain, Ireland, Sweden and Denmark fret that a proposed EU public prosecutor might be a pointer towards further criminal-law harmonisation, especially if the text allows changes to criminal-law procedures to be made by majority vote.

The Irish are not the only country brandishing the threat of a referendum over their negotiating partners. The Dutch are planning to depart from tradition by holding a plebiscite on the new constitution. For them, the trickiest issue is the fact that France and Germany have blatantly violated the stability and growth pact, the fiscal rules governing the EU’s common currency.

This is an issue this weekend because the pact is incorporated virtually unaltered into the new constitution. The Dutch may demand some changes to make it harder to violate the pact in future. They are likely to be told to get lost, but this might encourage their voters to take revenge in a referendum.

The prospect of votes on the constitutional treaty in many EU countries should concentrate leaders’ minds. But it will also be a nagging reminder that, even if they reach agreement in Brussels, it could ultimately be in vain. Any new text must be ratified by all 25 EU countries. That looks like a daunting hurdle.

Vi bör sträva efter ett EU som förbundsstat, ett USE
Krister Thelin. Barometern 29/11 2003
Krister Thelin är lagman i Skånska hovrätten och var
moderat statssekreterare i justitiedepartementet 1991–1994.

Någon gång under nästa år kommer mänskligt att döma EU att få en riktig konstititution med valspråk, flagga, hymn och nationaldag. Vi får dubbelt medborgarskap, både i EU och Sverige, liksom medborgarna i de tio nya stater som i maj nästa år förenar sig med de 15.

Endast folkpartiet förespråkade en tydligfederal linje, medan det självutnämnda stora Europapartiet Moderaterna skyggade och närmast förordade ett statsförbund. Därmed lade partiet också grunden för sprickan i EMU-frågan.

Moderaternas officiella linje, att vara för EMU men emot fortsatt politisk integration à la federation, var och är inkonsekvent.

EMU, vilken nu knäsätts också i den nya konstitutionen, är inte enbart en teknisk-ekonomisk fråga, den är politiskoch integrationistisk.

De moderata EMU-nej-sägare som är konfederalister var alltså hedervärda i sin konsekvens, liksom federalistiska jasägare i alla partier.

Också nu lyser ”F-ordet” med sin frånvaro i den inhemska debatten, av okunnighet eller opportunism, alltmedan den politiska EU-integrationen alltså ytterligare formaliseras. Mig gör det inget, att EU får en ytterligare markerad ställning som förbundsstat. Jag är federalist och anser, att subsidiaritesprincipen är den enda hållbara också för oss som vill stärka individens ställning gentemot övermakten.

Beslutsfattandet skall utformas så att EU förblir en gemenskap av stater. Det Europeiska rådet och ministerrådet bör förbli samarbetets viktigaste fora för beslutsfattande. Europeiska rådet och ministerrådets ledamöter är som företrädare för nationella demokratiskt valda regeringar ansvariga inför sina medborgare och parlament. I ett Europa med många tiotals språkområden finns det naturliga begränsningar för den alleuropeiska samhällsdebatt som skulle krävas för en folklig kontroll av ett Europaparlament med vittgående lagstiftande befogenheten Europaparlamentets makt skall därför utövas gentemot EU:s institutioner och inte överta de nationella parlamentens ställning i den demokratiska processen.
Ur Moderata Samlingspartiets handlingsprogram, antaget vid 1993 års partistämma

Gennser: Stöd Bildts krav på folkomröstning!
Det är bra att Carl Bildt nu stöder kravet på en folkomröstning om den nya EU-grundlagen. Det säger Margit Gennser, ledare för de borgerliga EMU-motståndarna i ett uttalande.
Pressmeddelande från Medborgare mot EMU Stockholm 2003-12-08

Chancellor Gerhard Schröder and President Jacques Chirac will on Tuesday present a unified Franco-German front
to prevent any further dilution of proposals for the European Union's new institutional structure, due to be finalised at the Intergovernmnetal Conference beginning on Friday in Brussels.
Financial Times 9/12 2003

På fredag möts ledare från 25 europeiska länder i Bryssel för att försöka enas om en grundlag för Europeiska unionen, ett konstitutionellt fördrag.
Tredje delen handlar om det konkreta Europasamarbetet på områden som inre marknad, jordbruk, fiske, asylpolitik och straffrättsligt samarbete. Där föreslås att medlemsländerna på ett 20-tal områden, exempelvis asylpolitiken, ska släppa ifrån sig den vetorätt de har i dag och övergå till beslut med kvalificerad majoritet
DN 8/12 2003, reporter Ingrid Hedström

De stora striderna vid luciatoppmötet kommer att stå kring maktfrågorna, framför allt om röstviktningen i EU:s beslutande ministerråd. På det området gick Valéry Giscard d´Estaings framtidskonvent ifrån sin beställning när det valde att skriva om den med stor möda framförhandlade röstfördelningen i det gällande Nice-fördraget. Det hade ingen bett dem göra. I Nice 2000 gick Tyskland med på att trots en betydligt större befolkning ha lika många röster i ministerrådet, 29, som Frankrike och Storbritannien. Spanien lyckades förhandla till sig 27 röster trots att landet bara har 40 miljoner invånare mot Tysklands 80 miljoner, Polen, ungefär lika stort som Spanien, tilldelades också 27 röster.

För Frankrike är ett huvudmål med EU-projektet att det ska bli en tung aktör på världsscenen, att Europa ska ta sig ur USA:s skugga och kunna agera med egen kraft. När man nu lyckats få Storbritannien att trots intensiva påtryckningar från amerikanerna gå med på att stärka EU militärt och öka EU:s möjligheter att agera militärt oberoende av det USA-dominerade Nato, då kommer president Jacques Chirac inte att missa den möjligheten. Det talar starkt för en uppgörelse i Bryssel kommande helg.

Sent omsider kan Sverige få ett renodlat EU-skeptiskt parti på den borgerliga kanten. Paradoxalt nog har i så fall den socialdemokratiska regeringens hantering av EU:s grundlag bidragit till den nya partibildningen.
Anders Jonsson, SvD 6/12 2003

När förhandlingarna om fördraget startade utan att riksdagen hade hunnit ge regeringen några direktiv lugnade statsministern med att det inte var någon brådska. Det viktiga var att regeringskonferensen hade enats om en grundlag för EU före valet till EU-parlamentet i juni, argumenterade Persson. Utrikesminister Laila Freivalds fortsatte i samma spår och förklarade för SvD att "medborgarna får ta ställning till grundlagen i valet till EU-parlamentet". Och statsministerns statssekreterare för EU-frågor, Lars Danielsson, ansåg att då får "svenska folket tillfälle att demonstrera sin uppfattning".

Vad skulle hända om nejsägarna i vänster- och miljöpartiet fick en stor del av rösterna i valet? Uppläggningen är ju en rent av en uppmaning från regeringen till den som är skeptisk till EU:s nya konstitution att rösta på (v) eller (mp). Om de får majoritet, ska riksdagen då förkasta fördraget?

Frågorna visar hur illa genomtänkt idén om att folket skulle få "demonstrera sin uppfattning" i valet till EU-parlamentet var. Och numera har också regeringen gjort helt om via utrikesminister Laila Freivalds. "Valet till Europaparlamentet har inte något att göra med de regeringsförhandlingar som nu pågår", förklarade Freivalds i ekots lördagsintervju för några veckor sedan. Dock utan att försöka dementera sina tidigare uttalanden.

Om folket skulle få säga sitt i valet i juni måste det ju finnas något att rösta på för den som är kritisk till EU:s grundlag, men inte kan tänka sig (v) eller (mp). Och finns det inte några borgerliga eller socialdemokratiska EU-kritiker på valbar plats måste vi kanske bilda eget, resonerar ledningen för nätverket Medborgare mot EMU. Där ingår bland andra Margit Gennser, före detta moderat riksdagsledamot, Lars Wohlin, före detta statssekreterare (m) och riksbankschef, Björn von der Esch, riksdagsman för kristdemokraterna och Nils Lundgren, s-märkt nationalekonom.

Om det verkligen blir ett nytt parti återstår att se. Mot talar, förutom brist på pengar, att de som arbetar för den alternativa listan sannolikt blir uteslutna ur sina nuvarande partier. Något en partiveteran som Margit Gennser ogärna vill vara med om. För talar att engagemanget mot EU:s grundlag tycks stort och att erfarenheterna från euroomröstningen visar att man kan komma långt utan allt för stora kampanjresurser.

Det nya partiet spränger blockpolitiken i småbitar
Inom borgerligheten håller just nu ett nytt europarti på att bildas ur Medborgare mot EMU, till EU-valet i juni. Får det nya partiet bestämma kommer nästa blocköverskridande storkonflikt stå om EU:s nya grundlag. Det står allt klarare att EU-integrationen är en dynamitgubbe som kan komma att spräcka våra traditionella partier mitt itu.
Barometern 6/12 2003

EU får inte bli en försvarsunion, som främst skulle motiveras av Frankrikes önskan att minska USA:s inflytande i världspolitiken
SvD-ledare 6/12 2003

Mr Giscard d'Estaing told the European parliament:
"History teaches us that bad constitutions, those which are felt to be unjust or ineffective by citizens, lead to revolution or rebellion. In this particular case, I don't think that any barricades will be raised, but I do think we would see the gradual falling apart of the European Union."
Financial Times 6/12 2003

The European Union risks falling apart if heads of government put in place a flawed constitution next week, according to Valéry Giscard d'Estaing, the former French president who was the architect of the draft constitution. Mr Giscard d'Estaing on Friday launched a vigorous defence of his draft, warning that political haggling was threatening to water down his efforts to a level that would be unacceptable for European citizens.

Speaking in Brussels on Friday (4 December) at a reconvening of the MEPs and MPs who drew up the draft Constitution, Mr Giscard said " ... we would have rather no constitution than a bad constitution; than a mutilated Constitution". He called on MEPs and MPs to make their protests calmly - " with equanimity but with some force". He accused governments of picking apart the text saying that their job is to improve the Constitution "but certainly not to water it down" - citing moves on criminal law, economic governance and the powers of the European Parliament as evidence of back tracking.

Bäva månde ja-etablissemanget. Ett nytt EU-kritiskt parti för borgerligt sinnade är i stöpsleven. Kd-riksdagsmannen Björn von der Esch är redo att ställa upp.
DN 5/12 2003

På torsdagskvällen samlades det eurokritiska nätverket Medborgare mot EMU till medlemsmöte i Riksdagshuset. På dagordningen fanns frågan om att bilda ett nytt parti inför valet till EU-parlamentet i juni. En tvärpolitisk nejlista.

Nu ligger fokus på den nya EU-grundlag som snart ska klubbas. Den utgör ett större hot mot svensk självständighet än vad som är känt, enligt kritikerna. Dessutom betyder den att Sverige på sikt tvingas in i eurosamarbetet trots nejet den 15 september, menar Margit Gennser, ordförande i Medborgare mot EMU.

- Det absolut viktigaste är att vi folkomröstar också om den nya grundlagen. Men om regeringen kör över folkomröstningsresultatet i september blir det nödvändigt med en lista. Det var ändå en miljon borgerliga väljare som röstade nej, säger Gennser.

Bland de aktiva euromotståndarna utanför nejpartierna mp och v har diskussioner om att skapa en egen EU-valslista förts en tid. Centralfigurer är bland andra förutom Gennser förra riksbankschefen Lars Wohlin och kristdemokratiska riksdagsledamoten Björn von der Esch.

Det finns två viktiga hinder på vägen mot ett nytt parti. Det första är pengar. Som nykomling måste man bekosta tryck och distribution av valsedlar. Men får partiet ihop en procent av rösterna får det tillbaka pengarna. Det gäller alltså att hitta finansiärer som kan ligga ute med några miljoner kronor. Det andra problemet är svårare att komma åt. Ett mål som ventilerats i den potentiella "partiledningen" är att få fram en lista med sex personer som är engagerade och samtidigt tillräckligt kända för att vara trovärdiga. Men de flesta som sysslar med politik på heltid är insydda i de vanliga partierna och vågar inte offra sin politiska karriär.

- Det kostar ju personligt obehag, det har jag erfarenhet av, säger von der Esch, som redan uteslutits ur moderaterna en gång för sin starkt EU-kritiska hållning.
- Men det har jag vägt in i vågskålen. Jag tar gärna obehag, vad gör ett eller två år mer i politiken, fortsätter 73-årige von der Esch. Han säger sig dessutom inte vara säker på att partierna har samma stränga hållning till illojalitet mot partilinjen i ett EU-val som i ett riksdagsval.

To limit the damage to monetary union and prevent the institutional framework from being undermined, it is now more important than ever to protect the integrity of the monetary pillar. Yet the draft treaty establishing a constitution for Europe would alter the institutional foundations of monetary union substantially.
Ernst Welteke, Financial Times, December 4 2003
The writer is president of the Bundesbank

First, whereas the Maastricht treaty declares the EU's objective to be "non-inflationary" growth, the draft constitution refers to "balanced growth". This wording offers policymakers a degree of discretion, which could be detrimental to price stability. The recent history of the stability pact provides a vivid and alarming illustration of where that can lead.

Second, achieving and maintaining monetary stability requires central banks to be independent. But whereas the convention's draft enshrines ECB independence in the main body of the treaty, it tucks away the independence of the national central banks in the operational annex. The European system of central banks (ESCB) must not be fragmented like this. Independence of all the EU central banks must be guaranteed on equal terms.

Finally, the Maastricht treaty deliberately does not classify the ECB and the ESCB as EU bodies but rather as institutions sui generis. This reinforces their independence, because they are not governed by the general rules applicable to EU bodies. This unique status is surrendered in the convention's draft. As a result, there is a danger that the ESCB could be given a mandate to pursue other objectives, which would inevitably lead to a conflict with the aim of price stability.

The intergovernmental conference, which is considering the draft, should adopt alternatives to these three points, as proposed by the ECB governing council.

But these areas are not the only threats to the status quo. Last week, the Italian presidency of the EU took up a far-reaching proposal from the European Commission. According to this proposal, the European Council would be able to alter the composition, decision-making rules and tasks of the ECB governing council and executive board, if either the ECB recommended this or the Commission proposed it. At present, such changes have to be confirmed by national parliaments or by a referendum. The proposal implies the Commission and the Council could even abolish the ECB governing council, without consulting parliaments.

We must not allow the consensus on European stability to be jettisoned through the backdoor, using the European draft constitution. The institutional foundations of monetary union - the rules of the Maastricht treaty and the stability pact - must be left intact.

Sir, In Sir John Kerr's review of Peter Norman's book The Accidental Constitution ("Europe's treaty and the art of the possible", November 26), he states that "the old goal of 'ever closer union' has been displaced and further development blocked by insistence on a requirement for unanimity".

This is not so. The wording may have been changed in Part I of the draft constitution but certainly the phrase "creating an ever closer union" appears in the first sentence of the preamble to Part II.

In addition it can hardly be said that further development is being blocked when it is proposed that considerable new areas (including, inter alia, energy and territorial cohesion) be moved to "shared competence" (Article 13 of Part 1). The term "shared" is of course grossly misleading, as the power has been shifted fully to the Union. Member states can only exercise their competence when the Union does not want to.

ECB President Mr Trichet, giving evidence at the European parliament 1/12 2003
The ECB has followed the constitution-building process with great interest and welcomes all efforts to further the construction of a united Europe.
From the ECB's point of view, the recent proposal to introduce into the Constitution an extended enabling clause which would allow the European Council to amend, by unanimity, important parts of the Statute of the ESCB and of the ECB is certainly not welcome.
In a letter which I sent to the current President of the Council, Mr Frattini, last week, I stressed that the ECB is seriously concerned about this proposal.
Such an expansion of the simplified amendment procedure would imply a far-reaching change to the current constitution of the ESCB, which the ECB could not support.

ECB har härvidlag stöd av Svenska Dagbladet:
Ständigt dessa pessereller...
SvD har varit kritisk mot enskildheter i fördragsförslaget; mot en alltför omfattande kompetenskatalog (inklusive jordbrukspolitiken), mot en ”EU-president”, och mot de så kallade passerellerna.

Hot mot Nato
Europa har inte förmåga att försvara sig utan stödet från USA. Frankrikes ambition är att minska USA:s inflytande och Tyskland verkar söka sin internationella roll i samma fack. Det bör Sverige säga nej till.
SvD-ledare 2/12 2003

European countries should strike out Article III-76 paragraph 2(a) from the draft constitutional treaty, which reaffirms the 3 per cent deficit limit.
There is no point writing rules that countries have no intention of keeping to.
Financial Times editorial 27/11 2003

Storbritannien visar vägen
EU:s nya konstitution innebär att Sverige ger upp självständighet
Svenska energitillgångar, vattenkraft och outbyggda älvar, urberg som förvaringsplats för använt kärnbränsle och stora områden för vindkraft berörs givetvis också av art. III 157.
Margit Gennser, Barometern, november 2003

One could be forgiven for wondering whether the EU itself is unravelling. But the collapse of the stability pact should give Europe's leaders pause for thought before they rush into an agreement on a new constitutional treaty at their next summit, scheduled for December 12-13.
Wolfgang Munchau, Financial Times, 1/12 2003

After a week like this, one could be forgiven for wondering whether the EU itself is unravelling. Things are not quite as bad as that. But the collapse of the stability pact should give Europe's leaders pause for thought before they rush into an agreement on a new constitutional treaty at their next summit, scheduled for December 12-13.

The battle over the stability pact was symptomatic of a fundamental flaw in the governance of the eurozone.

A monetary union comprising very different economies must have some binding mechanism for co-ordinating policy. Voluntary co-operation between EU members on economic policy has an unhappy history. The trouble is that the present system of economic governance has a tough enforcement mechanism but its overall design is faulty. The European convention would have been an ideal forum for reopening the debate about budgetary rules and enforcement. Its failure to do so was a big mistake.

If EU leaders agree on the present draft of the constitutional treaty, they will reaffirm the rules and procedures set out in article 104 of the present European treaty. This states that governments should not incur excessive deficits and includes the (now discredited) excessive deficit procedure. The 3 per cent rule would also survive, even though many economists have questioned the appropriateness of fixed annual deficit targets, as opposed to other mechanisms - for example, targets based on net debt or expenditure.

Changing the target would require a significant revision of the draft constitutional treaty. Francis Mer, the French finance minister, has proposed that EU leaders should adopt the constitution as it is now, but change the stability pact later. This proposal has a superficial attraction, but would not solve the problem.

The fact is that both countries are on course to run deficits of more 3 per cent of GDP for large parts of this decade. Their public finances are genuinely unsustainable. Simply introducing more flexibility will not solve this basic problem.

Defenders of the present draft treaty argue that it contains many improvements on the existing treaties. This is true - but, like the treaties it supersedes, it still fails to provide a coherent framework for economic policy. The EU's leaders would be foolish to sign up to it in its present form. They should wait until it has been redrafted to make economic sense. Among other things, that means it must take account of a country's specific economic circumstances, including its cyclical position and any structural reform programmes. Without such redrafting, the constitution will undermine the viability of the eurozone itself - which is the most ambitious project of European integration so far.

Vacklar ECB faller euron. Sett i perspektiv av flykten från pakten är det av stor betydelse att Trichet får med sig EU-parlamentarikerna i kampen mot förslaget från det italienska ordförandeskapet om att minska den Europeiska centralbankens självständighet. Det är oroande tongångar, inte minst därför att premiärminister Silvio Berlusconi regelmässigt kritiserar ECB för att vara fixerad vid prisstabilitet.

Om det italienska förslaget skulle införlivas med EU:s nya grundlag blir det lättare för politikerna i ministerrådet att byta ut ECB:s styrelse och ändra röstreglerna. Det är snarare motsatsen som är både önskvärd och beklagligtvis också nödvändig: garantier för den Europeiska centralbankens självständighet.

Den här gången i motsättningar mellan de tre gamla stormakterna - England, Frankrike, Tyskland - och de medelstora och mindre medlemmarna, både gamla och nytillkommande. Men framför allt finns risken för ett sönderkompromissat resultat som inte stärker EU hos dess medborgare eller i omvärlden.

Forget the economic arguments for a moment. It is the politics of the Franco-German coup against the eurozone's stability and growth pact that is most damaging.
Financial Times columnist Quentin Peel, November 26 2003

It could scarcely have happened at a worse time. In just two weeks the 25 present and future members of the European Union are supposed to be finalising their new constitutional treaty. Tension between the bigger and smaller member states threatens to upset the process.

The big states fear being outvoted in the future by a gang of smalls, while the little ones worry that a directoire of three or four large members will try to fix all the main policies in smoke-filled rooms outside the conference chamber. The last thing needed was a brutal reminder that there are two classes of member state in the union: big bullies such as France, Germany, Britain and Italy, which can get away with blocking or bending the rules, and lesser states, which must negotiate and obey.

Leaders of the European Union having all but destroyed its stability and growth pact are marching into a potential crisis over the constitution.
The stability pact debacle is bad enough. Failure to agree a new treaty in the intergovernmental conference at the Brussels summit in three weeks' time, or a botched deal that satisfies no one, would cast doubt on the credibility of the entire project.
Financial Times editorial 27/11 2003

Leaders of the European Union need to think urgently about where the organisation is heading. Having all but destroyed its stability and growth pact this week - without putting anything in its place - member states are marching into a potential crisis over the constitution. The stability pact debacle is bad enough. Failure to agree a new treaty in the intergovernmental conference that reaches its climax at the Brussels summit in three weeks' time, or a botched deal that satisfies no one, would cast doubt on the credibility of the entire project.

Such a double failure, ahead of enlargement next May from 15 to 25 countries, would cause immense damage. The constitutional talks were already running into difficulties and will be made more problematic by the dispute over the stability pact. The same issue underlies both: a growing fear among smaller countries that big nations, notably France and Germany, are riding roughshod over them.

För att visa enighet efter den uppslitande striden beslöt EU-länderna att utfärda en gemensam deklaration till stöd för pakten, ömsesidig övervakning av den ekonomiska politiken och likabehandling av olika länder.
Nyhetsbyrån Direkt 25/11 2003

Italy has sent EU governments a basis for a compromise deal on the European Constitution just two days before foreign ministers meet in Naples to hammer out the remaining issues.
EU Observer 26/11 2003

What odds would you like to give me that this Government will actually veto the next step in the establishment of the European Union of Mr Blair's dreams?
What all this bluster and brinkmanship suggests to me is that we are about to have a replay of John Major's Maastricht strategy: make lots of ineffectual threatening noises to satisfy the home audience, emerge from "tough" negotiations to declare a British victory, and then sign on the dotted - thereby locking the country into irretrievable losses of democratic control over its own government.
Janet Daley, Daily Telegraph 26/11 2003
Highly recommended

This is a moment of real personal crisis for Mr Blair. There have been two visions that have dominated his premiership. The original one was to take Britain into an emergent Europe, founded on social democratic principles.

But his other big idea - which has been in the ascendant for the past two years - is to join with America in the war on terror. In this guise, he can see clearly that the EU - or, more specifically, the Old Europe of Mr Chirac - is purblind, selfish and arrogant.

The French and the Germans are so obsessed with their own historical tragedies and their national shame over the events of the past century, that they fail to see the true global danger of this one. So infinitely relieved are they that the European nightmare is ended, and so narcissistic are they as to believe that a peaceful Europe must equal a peaceful world, that they cannot see the threat of Islamic terrorism for what it is.

They seem unaware that all that modern European thought and political culture has achieved is now under systematic assault. The force that is attacking it is nihilistic to a degree that makes it almost incomprehensible to its enemies. Even the terrifying Cold War, which for a time seemed to threaten nuclear holocaust, was somehow intelligible to the European mind.

Frightening as the potential was for mutual destruction, the essence of the disagreement was still tractable. You could hope to persuade your enemy that he was mistaken and win him over to your side. (As indeed often happened - which is why the world contained so many ex-communists.)

If ever there was a clear-cut battle against the forces of darkness, this is it. But Old Europeans are much too self-absorbed to see this and Mr Blair seems unable to convince them of it.

When a reality TV show attracts more votes than an election, democracy is in trouble.
in the UK, 11 million votes were cast in the 1999 European election,
while 23 million were cast in the third series of Big Brother in 2002.
BBC 21/11 2003

Here are the figures: in the UK, 11 million votes were cast in the 1999 European election, while 23 million were cast in the third series of Big Brother in 2002.

One British eurosceptic wrote, with an acid pen, that the ungrateful people had voted for "the wrong Big Brother".

Britain is ready to veto proposals for a new constitution for the European Union rather than give up vital national powers over defence, foreign policy and taxation.
Daily Telegraph 25/11 2003

A senior Government source said Britain was not seeking a deal at any cost, and that its "red lines" - issues on which the country would not compromise - were not a bluff. He said the European Union would continue to operate without a constutition. "This is in the category of highly desirable, but it's not in the category of absolutely necessary. If there were no agreement it would complicate all sorts of things. But plainly life will go on under existing treaties."

The threat to use the veto, a move that has been described as the "nuclear option", represents a significant change of tactics.

Folkomröstningen självklarhet
Det är inte bara regeringen, utan en bedövande stor majoritet i riksdagen - bestående av socialdemokrater, moderater, folkpartister, kristdemokrater och flertalet centerpartister - som motsätter sig en folkomröstning om EU-grundlagen.
Corren 24/11 2003

Miljöpartiets styrelse beslutade i går att inleda en nationell namninsamling för en folkomröstning om EU:s - och därmed också Sveriges - nya författning. "Det finns en växande oro för konsekvenserna av EU-konstitutionen. Samtidigt som förslaget till konstitution flyttar makten längre från folket, vill regeringen hindra folket från att säga sin åsikt i frågan", heter det i ett pressmeddelande från miljöpartiet.

Det finns anledning till en precisering: Det är inte bara regeringen, utan en bedövande stor majoritet i riksdagen - bestående av socialdemokrater, moderater, folkpartister, kristdemokrater och flertalet centerpartister - som motsätter sig en folkomröstning om EU-grundlagen.

Riksdagen antog i slutet av förra veckan det förhandlingsmandat som skall gälla för regeringen i de pågående förhandlingarna med övriga medlemsländer om författningstexten.

Riksdagsmajoriteten anser att förslaget huvudsakligen är bra. Men på en rad punkter, några mindre andra betydligt mer viktiga, vill riksdagen se förändringar.

Motståndet mot att EU får en president har fått stor uppmärksamhet. Men det är i själva verket mindre väsentligt om man jämför med annat. Dock är förslaget ännu ett uttryck för den ambition som genomsyrar grundlagsförslaget, att stärka de stora ländernas grepp om unionen.

Riksdagen har dessutom bett att större hänsyn skall tas till de nationella grundlagarna, när det som huvudregel fastslås att EU-rätten är överordnad nationell rätt.

Man ogillar vidare att EU utan de nationella parlamenten hörande skall kunna utvidga sin beslutskompetens genom att avskaffa medlemsländernas vetorätt.

Det är gott och väl, men problemet är att riksdagen inte givit någon signal om att den också kommer att förkasta en författning som i sin slutversion ändå innehåller allt detta. Mandatet till regeringen är uttryckligen "öppet". Regeringen skall framföra dessa invändningar, men nöja sig därmed och inte ta någon strid. Följaktligen betyder riksdagens kritik inte ett skvatt.

Som vanligt fungerar alltså riksdagen som transportkompani i den ökande överstatlighetens tjänst. Det är bekymmersamt.

Majoriteten i riksdagen är därmed inte representativ för majoriteten av väljarna. I folkomröstningen om EMU var budskapet från väljarna att man inte vill att makten försvinner för långt bort. Den nya EU-författningen är i detta avseende värre än EMU. Dessutom blir EMU obligatoriskt enligt författningen. Antas författningen kommer resultatet i folkomröstningen att kunna upphävas med hänvisning till EU-rättens primat.

Eftersom politikerna inte talar för väljarna, bör frågan få avgöras av medborgarna själva. För övrigt har redan i dag sex EU-länder bestämt sig för att folkomrösta om författningen. Fler kommer att tillkomma. I det läget kommer det att bli ännu mer orimligt att hålla fast vid att svenska folket inte skall få säga sin mening.

Nej-sägare är irrelevanta i valet till EU-parlamentet
Inga nej-sägare på valbar plats.
Det står klart efter att socialdemokraternas partistyrelse i går presenterat sina namn inför valen till Europaparlamentet i juni nästa år.
Aftonbladet, ledare 22/11 2003

Listan toppas av Inger Segelström, riksdagsledamot och tidigare ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Efter folkomröstningen om EMU i höstas krävde socialdemokraternas nej-sida att valresultatet skulle få genomslag på listorna. Nej-sidan brukar hävda att nej-namn på listorna är ett sätt att öka röstdeltagandet. På det viset får den starka EU-kritiska opinionen röst i EU-systemen.

Men ytterst få inom socialdemokratin kräver i dag att Sverige ska lämna EU. Att i det läget förespegla väljarna att nej till EU är ett alternativ är inte bara politiskt ohederligt, det är också kortsiktigt tänkt om målet är att öka intresset för EU-politiken.

SvD har varit kritisk mot enskildheter i fördragsförslaget; mot en alltför omfattande kompetenskatalog (inklusive jordbrukspolitiken), mot en ”EU-president”, och mot de så kallade passerellerna. Men ...

Med definition av de s.k. passerellernaSvD-ledare 21/11 2003

SvD har varit kritisk mot enskildheter i fördragsförslaget; mot en alltför omfattande kompetenskatalog (inklusive jordbrukspolitiken), mot en ”EU-president”, och mot de så kallade passerellerna. Men invändningarna är underordnade helheten; fördraget utgör ett steg framåt i tydliggörandet av regler för den fortsatta integrationsprocessen.

Svårigheter med förankringen i medlemsländerna antyder att ratificeringsprocessen kan falla på folkomröstningar i några medlemsländer (förhoppningsvis inte Sverige, om socialdemokraterna kan stå emot vänsterkraven).

Kommentar av Rolf Englund:
För den som undrar vad passrellerna är kan upplysas följande:
Konventets förslag innehåller artiklar med mekanismer för förenklat ändringsförfarande (de s.k. passerellerna.) Dessa innebär att Europeiska rådet med enhällighet ska kunna besluta om övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på områden där beslut annars ska fattas med enhällighet. Som ovan har angivits är emellertid frågan om hur besluten fattas av ett behörigt EU-organ skild från frågan huruvida överlåtelse enligt 10 kap. 5 § första stycket RF erfordras. Ett förenklat ändringsförfarande förutsätter inte i sig överlåtelse av beslutanderätt.
Läs mer på http://www.riksdagen.se/debatt/200304/utskott/KUU/KUU1/KUU10005.ASP

Hela den stora apparaten är ett sätt att förtydliga och något förenkla den ordning som gäller i EU samt att bereda plats för de nya medlemmarna.
DN-ledare 21/11 2003

De flesta människor är måttligt politiskt intresserade, ännu måttligare är deras EU-intresse. När så EU-frågorna gäller ett helt författningspaket och där finns tjugofem parter, är det inte märkligt om många är svala. I den situationen är det frestande för dem som ogillar hela EU-projektet att antyda att det är något skumt på gång. Att makten av några illvilliga politiker ska tas ifrån väljarna, eller att de ska utsättas för dekret ovanifrån.

Så är inte fallet. Hela den stora apparaten är ett sätt att förtydliga och något förenkla den ordning som gäller i EU samt att bereda plats för de nya medlemmarna.

Hur det blir avgörs till slut av den känsla för det gemensamma bästa som är kärnan i EU-samarbetet. Den måste vara tillräckligt stark hos alla, ty en ny EU-författning kräver större eller mindre reträtter av alla.

The last time Europe triedto agree a new treaty, it ended with the toxic Nice summit in December 2000, a drawn-out struggle for power between the European Union's big and small member states.
Financial Times 20/11 2003

The unloved product of that "five-shirt" summit, the Nice treaty did little to settle the arguments about how power should be divided in an expanding EU, and left only resentment. In just three weeks, 25 EU leaders will meet in Brussels to try again, as they attempt to agree a new constitutional treaty and clean up the mess of Nice.

The biggest obstacle standing in the way of a deal on the EU's new constitutional treaty - some say the only real obstacle - is the old issue of how the EU distributes power.

At one end of the argument is Germany, Europe's biggest country, which has thrown off its historical baggage and finally wants to punch its weight in the EU. Along with many other countries, it supports a new voting system, proposed in the draft treaty drawn up by Valery Giscard d'Estaing's European Convention, in which voting power reflects population. Decisions would be taken at the Council of Ministers under a simple double majority: half of all member states, representing at least 60 per cent of the Union's population.

Other countries, notably Poland and Spain, but also smaller nations such as Austria, prefer the complex Nice voting formula, which they claim preserves a better balance of power in the EU. Under this formula, accepted by German chancellor Gerhard Schröder at Nice under duress from Jacques Chirac, his French counterpart, Germany has 29 votes - the same number as less populous Britain, France and Italy.

Poland and Spain both have 27 votes under this arrangement, even though they have populations half the size of Germany. Both argue this formula maintains the balance needed to stop Europe being run by a "directorate" of big member states. Already the rhetoric is being cranked up. Wlodzimierz Cimoszewicz, Polish foreign minister, argued yesterday there was a danger that a population-based voting formula would "risk a unipolar EU" with the Franco-German axis at its heart.

Björn von der Esch (kd) framhåller i motion K1 att frågan om Sveriges ställningstagande till det nya konstitutionella fördraget bör avgöras slutligt genom en folkomröstning (yrkande 2). Om beslut likväl avses att tas av riksdagen krävs, med hänsyn till demokratins spelregler, att riksdagen dessförinnan upplöses och nyval förrättas, så att väljarna ges möjlighet att i demokratisk ordning, inför valet, ge riksdagen en för folkopinionen representativ sammansättning (yrkande 3).

Ur motionen: "Den i RF 8:15 tvingande grundlagsfästa möjligheten att inom 15 dagar kunna yrka på beslutande folkomröstning om vilande grundlagsförslag åsidosattes då av talmannen. Påföljande höst då det andra beslutet skulle tas kunde talmannen ha vägrat ställa proposition med hänvisning till riksdagsordningen 2:9 under åberopande av det under våren inträffade. Så skedde ej."

Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF i dess lydelse sedan den 1 januari 2003 är det möjligt att överlåta beslutanderätt "inom ramen för samarbete i Europeiska unionen".
Kommentar av Rolf Englund: Tidigare "EG" - en ändring av EG till EU, som drastigt ökade området för maktöverlämnande från riksdagen. För mer härom se debatten om prop. 72.

Det sistnämnda villkoret tillkom genom den grundlagsändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Av förarbetena (prop. 2001/02:72, bet. 2001/02:KU18) framgår att syftet med denna ytterligare förutsättning för överlåtelse var att kodifiera förarbetsuttalanden som gjordes i samband med grundlagsändringarna inför Sveriges anslutning till EU (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21). Då uttalades att överlåtelse av beslutanderätt inte kan ske utan grundlagsändring i sådan omfattning att regeringsformens bestämmelser om statsskickets grunder upphör att vara giltiga.

Is the much-argued-over EU constitution doomed from the start by the requirement to have it ratified by every member state - in some cases by referendum?
Prime Minister Goran Persson said the vote revealed "profound scepticism towards the European project".
BBC 17/9 2003

Swedes in the street often did not even refer to the economy or the single currency when asked about their reasons for voting one way or the other. Instead, they answered in terms of "we have to be together with Europe", or "we need to preserve our independence (or traditions or way of doing things)".

Almost all commentators on the Swedish rejection of the euro interpreted the vote as a rebuff to the EU, not just its currency. Prime Minister Goran Persson said the vote revealed "profound scepticism towards the European project".

EU referendums - on any subject - are used by voters to vent their feelings about Brussels. This augurs badly for the new constitution. Not all states will put it to a referendum, but those that do will know that voters will take the chance not so much to approve the fine print of a complicated legal text, but simply to pass judgment on their membership of the EU. Countries like Sweden and Denmark could easily throw the entire project out, especially as their highly active anti-euro movements will portray the constitution as a major step towards further integration and loss of sovereignty.

Unionen är inte är någon federal stat och inte någon stat över huvud taget. Men unionen är också betydligt mer än en internationell organisation. Ordet ”konstitution” står som symbol för ett gemensamt öde som bygger på mer än ett ordinärt internationellt fördrag.
Nu måste de egentliga förhandlingarna komma igång i förhoppning om att bästa möjliga kompromiss ska kunna uppnås i december. Detta kräver inte enbart gemensam god vilja utan också prov på en genuin europeisk anda.
Michel Barnier, fransk ledamot av EU-kommissionen, SvD Brännpunkt 18/11 2003

Det ska erinras om att unionen inte är någon federal stat och inte någon stat över huvud taget. Den amerikanska konstitutionen kunde ratificeras av endast nio av de tretton grundarstaterna. Den tyska konstitutionen trädde i kraft trots en avvikande röst från Bayern. Detta är inte möjligt och inte heller önskvärt för Europeiska unionens del. Men unionen är också betydligt mer än en internationell organisation. Ordet ”konstitution” står som symbol för ett gemensamt öde som bygger på mer än ett ordinärt internationellt fördrag.

Vi måste således återvända till källorna för den europeiska integrationen för att förbereda oss för det stora konstitutionella språnget.

Riksdagen spelar karsk
Men riksdagens invändningar är inte allvarligt menade. Kravet på till exempel tydligare formuleringar om "hänsyn" till svenska grundlagar är i själva verket hur luddigt som helst. Det ger intryck av att det finns sådana, hänsynstagande formuleringar i författningen, men att det bara måste bli "tydligare".
Formuleringen är att "unionsrätten har företräde framför medlemstaternas rätt". Den glasklara tydligheten är man antingen glasklart för eller emot, det finns ingen mellanväg.
Corren 14/11 2003

The Italian Foreign Minister, said on Tuesday (11 November) that Rome would present the deal at a special meeting of EU foreign ministers in Naples on 28 November.
EU Observer 12/11 2003

At this meeting the gloves are really expected to come off. The 25 foreign ministers from the current and future EU member states will try and hammer out an agreement on the remaining sticking points - generally institutional - before a meeting of EU leaders on 12-13 December in Brussels.

"Vi vill stärka EU:s säkerhetspolitik", lydde rubriken på debattartikeln, som signerats av Freivalds och Erkki Tuomioja, Finlands utrikesminister. Det är kod. Det är kod för "Vi vill INTE stärka EU:s säkerhetspolitik. Allra helst vill vi låtsas som att den inte finns."
Ann-Charlotte Marteus, Expressens ledarsida 12/1 2003

Det finns en oro för att unionen ska kunna utvidga sin egen kompetens utan att få ett direkt överlåtande från parlamenten
Sverige bör göra klart för domstolen att man förutsätter att den ger svensk grundlag stor tyngd
Plattläggningsparagrafens fader Olof Ruin, SvD 11/11 2003

Statsvetare letar efter ord som beskriver det politiska samarbetet. Nätverksstat, federation, konfederation, consortio, condominio, Europolity, flernivåsystem?
Statsvetaren Philippe C Schmitter varnar för att omvandla EU över en natt, genom ett slags konstitutionellt Big Bang. Låt i stället demokratiseringen av Europa ske gradvis och smygande, är hans råd.
Lisa Irenius, DN Kultur 6/11 2003

Lisa Irenius är född 1978 i Stockholm och har bland annat: Studerat franska i Paris. Arbetat på internetbyrån Virgule Bleue i Paris. Skrivit för Svenska Dagbladet och den franska tidskriften Futuribles. Studerat statsvetenskap på Paris åttonde universitet genom ett Erasmusutbyte. Just nu bor Lisa växelvis i Paris och Stockholm. Hon arbetar som frilansskribent för bland annat Dagens Nyheter och Axess samt läser statsvetenskap på Stockholms universitet.

Statsvetare letar efter ord som beskriver det politiska samarbetet. Nätverksstat, federation, konfederation, consortio, condominio, Europolity, flernivåsystem? Utan ord är det svårt att diskutera unionens nuvarande och framtida strukturer, liksom att förklara dem för medborgarna.

Jacques Delors, ordförande för EU-kommissionen 1985-95, liknade en gång det europeiska samarbetet vid ett "oidentifierat politiskt objekt" (objet politique non-identifié, ett OPNI), en omskrivning av ufo på franska (objet volant non-identifié, OVNI). EU framstår fortfarande som en märklig och lite undflyende politisk konstruktion, en sui generis, en aldrig tidigare skådad.

Allt är bra som det är, sägs det, Europa är okej som ett slags konfederation, ett lösare förbund av stater där var och en sköter sin demokrati. De mest Europaskeptiska blåser i gengäld upp otydligheten till ett jätteproblem och skräms med en diffus "superstat".

Men tänk om just denna otydlighet och ovisshet kring EU är något att ta fasta på och försiktigt förvalta. Något som med tiden kan resultera i nya former av politisk representation, beslutsfattande och medborgarskap - en välbehövd förnyelse av demokratin?

Statsvetaren Philippe C Schmitter tror att Europeiska unionen kan bli en modell för en ny sorts demokrati - därför krävs också nya begrepp för att beskriva den. Han förkastar både federation och konfederation, eftersom EU är något mitt emellan. Själv har han föreslagit de neolatinska termerna consortio och condominio, eller helt enkelt Europolity, ungefär "europeisk statsbildning".

Europolity är, som han uttrycker det, ett "blekt" och "intetsägande" begrepp. Fördelen är att det därför kan fyllas med mening efter hand. Schmitter varnar för att omvandla EU över en natt, genom ett slags konstitutionellt Big Bang. Låt i stället demokratiseringen av Europa ske gradvis och smygande, är hans råd.

Schmitter är en tungviktare inom EU-forskningen, född i USA 1936, tidigare verksam vid universiteten i Chicago och Stanford, i dag professor på Istituto Universitario Europeo (IUE) i Florens.

Han har bland annat skrivit en bok kallad "How to Democratize the European Union - and Why Bother?" (Rowman & Littlefield, 2000) Ja, varför bry sig om att demokratisera Europa? Därför att EU, enligt Schmitter, oåterkalleligen har utvecklats till något mer än ett samarbete självständiga stater emellan, samtidigt som unionen knappast är en egen självständig stat. Detta mellanläge har orsakat ett så kallat demokratiskt underskott. Dessutom behövs ett enat och demokratiskt Europa för att bemöta de starka krafterna i globaliserings- och europeiseringsprocesserna, menar han.

Spain and Germany - seen by some as hardliners in their opposing stances on voting weights in the future Constitution - have been unable to come to an agreement on this thorny issue, despite two days of talks.

Berlin - along with Paris and London - supports the proposed new system of voting, known as the 'double majority'. Under this system, decisions would be reached with a majority of member states representing at least 60% of the EU's population. But Spain fears that the big four - the UK, Germany, France and Italy - could use the new system to block any proposals they do not agree with.

The Spanish premier José Maria Aznar favours keeping the voting system thrashed out in the Nice Treaty, whereby Spain wields almost as much power as Germany. Spain's position is backed by Poland and several smaller states.

Mr Schröder said after the meeting, "Unexpectedly, we have not been able to sort out these differences of opinion today".
Mr Aznar said there were "certain institutional divergences that we are not hiding".

Det finns i dag märkbara skillnader såväl inom som mellan medlemsstaterna.
Därför är det viktigt att använda EU och den gemensamma Europapolitiken för att minska klyftorna inom och mellan medlemsstaterna.
socialdemokraternas och miljöpartiets partisekreterare, Lars Stjernkvist respektive Håkan Wåhlstedt, DN Debatt 3/11 2003

EU:s strukturpolitik har redan inneburit att skillnaderna minskat och välståndet är mer jämnt fördelat i unionen. Men det finns fortfarande stora klyftor. Utvidgningen, med tio nya medlemsstater, riskerar också att innebära nya stora inkomst- och välståndsklyftor. Konsekvenserna av dessa stora skillnader är ofta social utslagning, sämre skolor och högre arbetslöshet. Därför är det viktigt att använda EU och den gemensamma Europapolitiken för att minska klyftorna inom och mellan medlemsstaterna.

Centerpartiets djupa splittring om EU-politiken visar sig tydligt när partiet ska ta ställning till det nya grundlagsförslaget.
EU-kritikerna under ledning av Hans Lindqvist kräver att få en diskussion med partiledningen inför beslutet om vallista inför nästa års EU-parlamentsval
DN 2003-10-30

Varför ska svenska folket få säga sitt om EU:s nya konstitution i ett val som inte har något med saken att göra?
Och vad händer om folket säger nej?
Anders Jonsson, SvD 2003-10-30

Fears for Europe's future constitution increase as nervous national governments unpick the stitches
Very Important Article
Financial Times October 30 2003

Jacques Chirac ended two days of intense but fruitless talks with France's main political leaders yesterday still facing one of the most painful dilemmas of his long political career: whether or not to call a referendum to ratify Europe's new constitution.
Alain Juppé, the former conservative prime minister who now heads the UMP, said yesterday:
"I think it would be best, for a text of this importance, for the people to be allowed to express their view."
The Guardian 2003-10-30

The French president is not opposed to a national vote on the issue, and has said he will not make his mind up until a final text is agreed. But he knows that holding a referendum on Europe could prove his biggest blunder since the disastrous early dissolution of parliament in 1997. The political class in France is deeply and unhappily split over the European constitution drawn up by the former French president Valéry Giscard d'Estaing and now being debated in Brussels.

Persson måste bromsa processen. Det är möjligt att de andra länder inom EU kommer att betrakta Sverige som ett besvärligt land, som sätter käppar i hjulet för ett snabbt beslut. Det må så vara.
Det handlar trots allt om det svenska folkstyrets möjligheter att påverka framtiden för den union vi är och bör förbli medlemmar i.
Aftonbladet 2003-10-29

”What Is Wrong with the Proposed EU Constitution - And What Is the Alternative?”
Professor Roland Vaubel, University of Mannheim Mr. Göran Lennmarker, MP Professor Daniel Tarschys, Stockholm University
The Ratio Institute 28/10 2003

I den svenska Europadebatten finns få fulare ord än "federalism".
Det är märkligt eftersom federalister tillhör dem som är mest kritiska mot EU-centralism och slutenhet.
Är det på några områden världens länder borde ha mindre suveränitet och där samarbetsorgan som EU borde stå starka så är det i fråga om hur militära konflikter skall hanteras.
Maud Olofsson, Sydsvenskan 2003-10-26

Efter euron - nu gäller det grundlagen
Ett nytt EU-fördrag är i faggorna - denna gång kallat konstitution.
Det betyder nytt liv för debatten om den svenska grundlagens förhållande till EU-medlemskapet. Den har just börjat.
Anders Bolling, DN 2003-10-26

Vår tyngsta opolitiska sakkunskap inom såväl juridik som statsvetenskap konstaterar att EG:s grundlag strider mot vår egen grundlag
Så oerhört stark är vår statsministers ställning i svensk politik idag att inte ens i frågor som rör åsidosättande av grundlag ifrågasätts hans agerande av riksdagsmajoriteten
Björn von der Esch, Radions Klarspråk 2003-10-24

EU-kritiker hotar med egen lista till Europavalet
Margit Gennser och Nils Lundgren överväger en gemensam lista för EU-kritiker oavsett partifärg
SvD 24/10 2003

"Nationalstaten värd att värna"
Stefan Eklöf, historiker och forskare vid Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier vid Lunds universitet.
Sydsvenskan 2003-10-24

Wibe kräver omröstning om EU-grundlag
Björn von der Esch(kd) vill också att frågan ska avgöras i en folkomröstning.
SvD 2003-10-21

Majoriteten i riksdagen vill för allt i världen avvärja en folkomröstning om EU:s - och därmed Sveriges - nya författning. Frågan skall avgöras i riksdagen. Men för att den ståndpunkten skall kunna försvaras framgångsrikt vill det till att riksdagen kan ge sken av att vara något annat än det transportkompani som man annars är i EU-sammanhang. Det är bakgrunden till att riksdagsmajoriteten nu, genom det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet, till synes beskär regeringens förhandlingsmandat i författningsfrågan.

Riksdagen slår i sitt mandat till regeringen fast att denna måste argumentera mot att det inrättas en EU-president (eller en vald ordförande som den exakta formuleringen lyder). Regeringen skall också hävda rätten för varje land att tillsätta en EU-kommissionär. Den skall vidare kräva "tydligare formuleringar om att hänsyn tas" till Sveriges grundlagar när EU-rätten i konstitutionen överordnas nationell rätt.

Slutligen vill riksdagen att regeringen arbetar emot de förslag som gör det möjligt för EU:s styrande organ att på egen hand, utan inblandning av de nationella parlamenten, ta bort vetorätten för medlemsländerna.

De direktiv som riksdagen ger regeringen är viktiga. Man har ringat in några av de mest problematiska delarna av EU-författningen. Regeringens ursprungliga linje har annars varit att nästan inget alls skulle ändras i förslaget.

Men riksdagens invändningar är inte allvarligt menade. Kravet på till exempel tydligare formuleringar om "hänsyn" till svenska grundlagar är i själva verket hur luddigt som helst. Det ger intryck av att det finns sådana, hänsynstagande formuleringar i författningen, men att det bara måste bli "tydligare". Formuleringen är att "unionsrätten har företräde framför medlemstaternas rätt". Den glasklara tydligheten är man antingen glasklart för eller emot, det finns ingen mellanväg.

Moderaten Gunnar Hökmark låter förvisso karsk: "Om regeringen struntar i riksdagens synpunkter, så stärks uppfattningen att riksdagen inte har något att säga till om, och att en folkomröstning vore bäst." Den senare delen i denna mening är den maktpolitiskt avslöjande. För samtidigt försäkrar moderaterna - liksom givetvis även folkpartiet - att invändningarna inte är behängda med något krav att regeringen i förhandlingarna också skall inlägga veto för att stoppa förslagen. Utskottet understryker tvärtom vikten av att regeringen har ett kompromissutrymme i förhandlingarna.

Mandatet är med andra ord i praktiken öppet. Regeringen får i uppdrag att framföra en rad synpunkter. Om ingen lyssnar, behöver den inte sätta sig på tvären. Genom att avstå från att kräva att regeringen sätter någon kraft bakom de formulerade kraven, så säger riksdagen också mellan raderna att inte heller den kommer att sätta sig på tvären när författningen återkommer.

Det är med andra ord ett spel för gallerierna. Folket skall inbillas att riksdagen minsann är med och bestämmer.

Varför ska svenska folket få säga sitt om EU:s nya konstitution i ett val som inte har något med saken att göra?
Och vad händer om folket säger nej?
Anders Jonsson, SvD 2003-10-30

Frågorna hopar sig om regeringens handläggning av EU:s nya konstitution. Debatten om förslaget till EU:s framtida grundlag börjar sent omsider ta fart även i Sverige. Måste den svenska grundlagen skrivas om eller inte? Kommer några länder att kunna gå före med försvarssamarbete? Kommer Sverige att tvingas överge en mer generös flyktingpolitik?

Experter och politiker är oeniga om hur förslaget ska tolkas. Och oenigheten är lika stor om hur det slutgiltiga resultatet som kommer ut av EU:s regeringskonferens ska behandlas.

Vänster- och miljöpartiet har, styrkta av utslaget i EMU-omröstningen, som väntat krävt att svenska folket ska få säga ja eller nej i en folkomröstning. EU-skeptiker inom såväl socialdemokratin som borgerligheten har anslutit sig. Men regeringen och de borgerliga partierna, inklusive centern, säger nej. Det slutgiltiga fördrag som EU:s stats- och regeringschefer enas kring ska godkännas av den svenska riksdagen utan att först prövas i en folkomröstning. Regeringens linje är i stället att förslaget ska vara klart före valet till Europaparlamentet i juni nästa år. Då får "medborgarna ta ställning", har utrikesminister Laila Freivalds förklarat i SvD.

Och statssekreterare Lars Danielsson som är statsminister Göran Perssons närmaste man i EU-frågor har sagt att svenska folket då får tillfälle att "demonstrera sin uppfattning".

Hittills har dock ingen från regeringen försökt sig på att redogöra för hur resonemanget hänger ihop. Uppläggningen är ju mer eller mindre en uppmaning till alla som är emot den nya grundlagen att rösta på vänster- och miljöpartiet. Åtminstone om socialdemokraternas och de borgerligas kandidater alla är för och partierna sagt nej till en särskild lista med socialdemokratiska och borgerliga EU-skeptiker.

Det bäddar i sin tur för ett ännu lägre valdeltagande än vanligt i valet till Europaparlamentet. Många som vanligtvis röstar borgerligt eller socialdemokratiskt avstår hellre än att rösta på (v) eller (mp).

Valdeltagandet kan möjligen hållas uppe om euromotståndarna Margit Gennser (m) och Nils Lundgren (s) gör slag i saken och bildar ett nytt parti. Och vad händer om en majoritet av väljarna med Lars Danielsson freudianska uttryckssätt "demonstrerar" mot EU:s nya konstitution. Ska riksdagen då - där det finns en klar majoritet för - säga nej till att ratificera det nya fördraget? Sannolikt inte.

Som synes finns en rad oklarheter, för att inte säga logiska kullerbyttor, i regeringens resonemang. Så blir det när man för att ge sken av folklig legitimitet drar in ett val som inte har med saken att göra. Strategin kan mycket väl visa sig binda ris åt egen rygg.

Det rör på sig i den fortsatta EU-debatten. Nejsegern mot euron har som väntat satt fart på kravet om en ny folkomröstning för att ännu en gång hoppa över riksdagen och låta väljarna direkt ta ställning till EU:s nya konstitutionella fördrag. Ett nej till fördraget skulle rimligen tvinga Sverige att lämna EU, varför det är förståeligt att de gröna och vänstern driver på. Även nejhögern ser i en ny folkomröstning en chans att fortsätta splittra den borgerliga EU-opinionen för att sätta stopp för EU-integrationen.

Men avgörande är hur den interna disciplinen fungerar inom socialdemokratin. Till varje pris måste ledarskapets auktoritet skyddas mot fler gräsrotsrevolter. Frågan kan inte tillåtas explodera inför den extra partikongressen om tillväxt den 16-18 april och LO-kongressen om jämlikhet den 19-23 juni. Det är symtomatiskt att LO i framtidsdebatten undviker fördragsfrågan. I veckan presenterades två skrifter i kongressarbetet med bäring på Europadebatten, och båda saknar resonemang om fördragets betydelse.

I rapporten Långt borta och nära - 20 omvärldstrender till 2010 identifieras två säkra utvecklingar: EU och EMU blir större, och EU-direktiv och annan lagstiftning styr svensk arbetsmarknad. Färdriktningen beskrivs i positiva ordalag: "Det nya EU kommer att bli en mycket stor ekonomisk union. Stordriftsfördelar i produktionen kan utnyttjas. Nätverksorganisationer inom branscher kan enkelt utvecklas inom unionen. Den inre marknaden och valutaunionen bidrar sannolikt till ökad handel inom EU. En gemensam finansmarknad utvecklas alltmer Ingen motkraft mot EU:s utvidgning och EMU:s expansion kan tydligt skönjas."

I häftet Det nya EU, facket och framtiden betonas hur facket har flyttat fram positionerna på Europanivå. Amsterdamfördraget 1997 stadfäste arbetsmarknadsparternas rätt att förhandla fram lagstiftning i EU, vilket har lett till att Europafacket förvandlats "från en renodlad lobbyorganisation till en förhandlingsorganisation", onekligen en korporativ triumf.

Den 13 juni får de i alla fall chansen. Då hålls val till Europaparlamentet, en tilldragelse som väckte föga intresse förra gången (1999), då bara 38 procent av väljarna röstade. Kanske kan större entusiasm mobiliseras denna gång, med tanke på att fördraget väcker heta känslor på nejsidan?

Till detta bidrar kommande nomineringsstrider mellan ja- och nejanhängare inom partierna, för att inte tala om hotet från en spränglista på nejsidan med bred förankring över partigränserna. En sådan skulle, med attraktiva namn och kampanjresurser, kunna samla flest röster, givet att väljarna vill fortsätta att proteströsta mot "Bryssel". De stora partierna skulle tappa mandat, de små kanske utraderas, om rösterna fördelades som i euroomröstningen.

Alltså: Varför skulle den majoritet som nyss ställde Sverige utanför eurogemenskapen plötsligt vilja välja sig representanter som är för att utveckla Europaintegrationen med ett fördrag vars grundidé om maktöverföring man är emot?

Direkt surrealistiskt blir det när man kan konstatera att den ekonomiska och monetära unionen över huvud taget inte finns i regeringsskrivelsen, och det trots att den intar en prominent plats i det författningsfördrag som statsministern skall underteckna i maj och som riksdagen därefter skall ratificera
I Sverige råder konsensus om att en folkomröstning inte behövs.
Men vi skall inte bortse från att ett avstående från en folkomröstning... innebär att vi återigen kommer att missa den möjlighet att förankra det europeiska samarbetet på bredden och djupet av vårt samhälle under den process som leder fram till att författningsfördraget träder i kraft.
Carl Bildt, veckobrev 20 oktober 2003

Sent omsider avgav regeringen i veckan före den som nu passerat en skrivelse till riksdagen om hur man bedömer förslaget till författningsfördrag. Att påstå att skrivelsen avlämnades med pukor och trumpeter är nog att överdriva saken. Men direkt surrealistiskt blir det när man kan konstatera att den ekonomiska och monetära unionen över huvud taget inte finns i regeringsskrivelsen, och det trots att den intar en prominent plats i det författningsfördrag som statsministern skall underteckna i maj och som riksdagen därefter skall ratificera.

Att det inte är alldeles lätt att se hur Sverige efter folkomröstningen skall ställa sig i denna fråga är en sak, men att gå så långt att man försöker sudda i verkligheten är att gå över gränsen. Det återstår att se hur riksdagsbehandlingen kommer att utfalla på denna punkt - regeringen förefaller so oder so att ha abdikerat i ärendet.

Partiordföranden Ian Duncan-Smith gick till storms även mot författningsfördraget i ordalag som antydde att landets överlevnad inte bara som fri nation utan som nation över huvud taget hotades i och med det förslag som nu föreligger. Med all kraft vill man driva fram en folkomröstning i frågan, och i denna med all kraft försöka att få ett nej.

Det skulle inte förvåna mig om Tony Blair trots detta leker med tanken på en folkomröstning om författningsfördraget där han i praktiken ställer frågan om Storbritannien skall gå med eller skall gå ur. Att demolera det konservativa partiets möjligheter att återkomma i regeringsställning under överskådlig tid måste vara frestande.

Det är tydligt att allt fler länder nu överväger folkomröstningar... I Sverige råder konsensus om att en folkomröstning inte behövs. Det är kanske inte så svårt att förstå mot bakgrund av det som ligger just bakom oss. Men vi skall inte bortse från att ett avstående från en folkomröstning, i förening med en fortsättning av den strutsartade profil som regeringen ofta intar till dessa frågor, innebär att vi återigen kommer att missa den möjlighet att förankra det europeiska samarbetet på bredden och djupet av vårt samhälle under den process som leder fram till att författningsfördraget träder i kraft.

Fears for Europe's future constitution increase as nervous national governments unpick the stitches
Financial Times October 30 2003

Four months ago Valéry Giscard d'Estaing and his cohorts raised champagne glasses to toast their success in producing a draft European constitution, as the chords of Beethoven's Ninth Symphony swelled to a climax.

Yesterday, the European Commission vocalised its concern that the text was being unpicked by European governments - and warned that the road to a final agreement looked more perilous than ever. The Commission's chief spokesman warned of a "lack of progress" and the danger that the work of Mr Giscard d'Estaing's Convention on the Future of Europe was "being eroded".

"The spirit of the three musketeers, of one for all and all for one, is not there," he said.

Other Commission officials admit the constitution text can now only grow "weaker" rather than "stronger". That would mean fewer powers for EU institutions such as the Commission and the European parliament, and greater retention of veto rights compared with the Giscard text. They also acknowledge that as disputes over the draft text grow in number, the prospect of reaching a deal at a summit on December 12-13 looks distinctly more difficult.

Fears have mounted in the wake of formal discussions this week, in which many countries endorsed an unprecedented contribution by finance ministers to change some of the constitution's key provisions.

Mr Giscard d'Estaing's Convention proposed giving the parliament a more central role in agreeing annual budgets and long-term financial programmes. But the finance ministers would like to reduce the parliament's say over both issues and limit the Commission's scope in overseeing the EU's stability and growth pact as well.

Germany and a handful of other states made their opposition known. But Franco Frattini, the Italian foreign minister, who chaired the meeting because of Italy's presidency of the EU, said "numerous" countries had backed the thrust of the finance ministers' proposals.

The dispute adds a new front to the battles that need to be resolved by the end of the year. Silvio Berlusconi, Italy's prime minister, already has to deal with resistance by Spain and Poland to provisions that would water down their voting power, while a range of other countries are worried about the proposed elimination of vetoes in areas such as criminal law.

Member states also need to resolve such issues as the job description of a new EU foreign minister, the precise role of a president of the European council of national leaders, and references to God in the new constitution.

Spain, Ireland, Malta, Poland, Portugal, Slovakia and the Czech Republic all want a reference to the Christian inheritance of Europe - a suggestion furiously resisted by France and others. In all, there are more than 100 areas in the policy-related part of the constitution alone for which countries have submitted amendments.

Italy intends to hold a series of bilateral meetings with other member states throughout November to iron out differences, before coming out with its own proposed deal at the end of that month. It has also been toying with the idea of an "informal" gathering of EU leaders in November to move closer to a final agreement.

Next to no one wants the December deadline for the constitution to slip - including Ireland, which takes on the EU presidency from Italy in January. But at the moment, concerns about the timing and content of a deal have reached a new pitch.

- Sannolikheten för att det godkänns i alla 25 länderna är i stort sett noll, förklarar den föredragande experten.
Jag har aldrig tidigare upplevt en så uppgiven stämning i Bryssel.
Rolf Gustavsson, SvD 19/10 2003

- Jag kan inte föreställa mig att vi ska bli klara i december, sade Göran Persson innan det var dags att slå sig ned vid middagsbordet på torsdagskvällen. Men nästa morgon sade han: - Jag utesluter inte längre att vi blir klara till jul.
- På lång sikt vet man aldrig vad som händer men det här fördraget kommer inte att landa i någon försvarsunion, sade Göran Persson.
DN 2003-10-19

Från att tidigare ha hållit låg profil och spelat ned betydelsen av de förhandlingar som pågår, valde Göran Persson oväntat att byta hastighet och följa övriga EU-länder i den italienska ordföranden Silvio Berlusconis spår. Italien driver hårt på för att få fram en uppgörelse under sitt ordförandehalvår. Vändpunkten kom efter EU-ledarnas middag på torsdagskvällen, där de känsliga försvarsfrågorna diskuterades. De tillträdande EU-länderna som nyligen blivit medlemmar i Nato, gick samman med dem som värnar förhållandet till USA, framför allt Storbritannien, Spanien och Nederländerna. Tillsammans höjde de stoppskylten för det förslag om en europeisk försvarsallians som EU:s framtidskonvent lagt fram.

Även om de flesta menar att länderna har närmat sig varandra i försvarsfrågan så innebär det inte att alla möjligheter till ett närmare samarbete är borta. - Jag hoppas att det strukturerade samarbetet ska göra det möjligt att skapa ett europeiskt försvar som är öppet för alla och förenligt med våra åtaganden gentemot Nato, sade den franske presidenten Jacques Chirac på fredagen. Ordföranden Silvio Berlusconi underströk att ett europeiskt militärt samarbete ska ses som ett komplement, inte som ett alternativ till Nato.

- På lång sikt vet man aldrig vad som händer men det här fördraget kommer inte att landa i någon försvarsunion, sade Göran Persson.

Låt folket ta ställning till EU:s nya grundlag!
Håkan Larsson, Östersunds-Posten 22 oktober 2003

Den här veckan besöker EU-stafetten Jämtland med utställningar och föredrag om förslaget till "konstitutionellt fördrag" för Europeiska Unionen. Att den parlamentariska EU 2004-kommittén arbetar för att sprida kunskap om Unionens framtidsfrågor är naturligtvis utmärkt. Jag tror emellertid att det bästa sättet att få till stånd en bred diskussion om vilket europeiskt samarbete vi verkligen önskar är att utlysa en folkomröstning om det dokument den pågående regeringskonferensen kommer att enas om.

Att anta en grundlag är inte vilket dussinbeslut som helst. Tidigare har EU:s grundtexter betecknats som "fördrag", som mellanstatliga avtal brukar, nu talar man om "konstitution" eller "författning", begrepp som vanligen betecknar staters grundlagar. Enbart detta faktum bör leda till eftertanke om i vilken riktning Unionen utvecklas.

Grundlagsändring i Sverige kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande val eller folkomröstning. Ur demokratisk synvinkel borde det inte vara annorlunda när Europeiska Unionen, där Sverige är medlem, nu står i begrepp att anta en grundlag. Särskilt som det förslag som EU:s framtidskonvent presenterat innebär nya steg mot att omvandla Unionen till en statsbildning.

En nyckelmening i konventsförslaget är Artikel 10:1:
"Konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt."

Här slås alltså fast att unionsrätten - utan undantag - har företräde framför nationell rätt, även grundlagar. Tidigare har EU-rättens företräde varit praxis på vissa områden, men inte generellt grundlagsfäst. Om vi önskar att EU även i framtiden ska vara ett i huvudsak mellanstatligt samarbete kan inte en sådan generell mening accepteras.

Tunga remissinstanser med stor juridisk kunskap som Uppsala universitet och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet hävdar att konventets förslag till EU-grundlag kräver svensk grundlagsändring. Även Jörgen Hettne och Ulf Öberg kommer i en aktuell forskarrapport fram till samma sak. Forskarna konstaterar att skrivningarna är så tydliga att det blir svårt att "hävda att nationella grundlagsbestämmelser ens i exeptionella fall kan ha företräde framför EU:s konstitution" (Svd 10/10 2003). Konsekvensen blir att EG-domstolen i praktiken avgör kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. Detta strider mot Regeringsformen, 10:e kapitlet, femte paragrafen, enligt vilken riksdagen inte har rätt att överlåta beslutanderätt som rör "principerna för statsskicket".

Konstitutionsförslaget samlar tidigare fördrag till ett dokument, vilket gör det lättare att förstå vad EU sysslar med. Samtidigt finns det en rad förslag som innebär mer av centralisering och maktkoncentration. Förutom att unionsrätten överordnas nationell lag finns förslag om att inrätta en EU-president, en EU-utrikesminister, en EU-finansminister, möjligheter för EU att utvidga sin egen kompetens och en diskussion om att EU också ska bli en försvarsunion. Fler områden än i dag föreslås beslutas med majoritetsbeslut och de större staternas inflytande föreslås öka på de mindres bekostnad.

I en rad länder planeras folkomröstningar om EU-grundlagen. Danmark och Irland har krav på detta i sina grundlagar, men även i Nederländerna, Spanien, Portugal och Luxembourg är det klart att folket kommer att få ta ställning. I Belgien, Tjeckien, Italien, Slovenien, Österrike, Ungern, Litauen, Polen och Slovakien finns starka krav på folkomröstning, ja även i Finland, Storbritannien och Tyskland hålls dörren till folkomröstning öppen.

Det är därför närmast absurt när Göran Persson avfärdar kraven på att folket ska tillfrågas med att hävda att folkomröstningar skulle bryta sönder det parlamentariska systemet. De länder som tänker låta folket rösta om EU-grundlagen är alla fungerande parlamentariska demokratier, eller?

I Finland krävde EU:s tidigare ombudsman Jacob Söderman nyligen folkomröstning med motiveringen att alla måste få möjlighet att svara på frågan om de är beredda att ge EU större makt i frågor som berör Finland och Frankrikes premiärminister Jean-Pierre Raffarin vill fråga folket med motiveringen att "en sann europé kan inte säga nej till folkomröstning". Bara för att ta ett par exempel från diskussionen i andra EU-länder.

Såväl EU-skeptiker som EU-entusiaster bör kunna enas om vikten av att ett så betydelsefullt dokument är folkligt förankrat. Låt oss därför rösta om EU-grundlagen i samband med parlamentsvalet den 13 juni nästa år!

Den demokratiska välfärdsstaten som tar hand om sina medborgare från vaggan till graven är nationalstatsprojektets "högsta (och sista?) form", enligt Hettne. Den nya "postwestfaliska" era vi är på väg in i söker andra organisatoriska lösningar på samhällsproblemen än nationalstatens begränsande.
Finns det några européer i egentlig mening, utöver Carl Bildt?
SvD-ledare 2003-10-19

We should all worry about the Euro-constitution
Catherine Meyer, Daily Telegraph 2003-10-17
Lady Meyer is co-chairman of Vote 2004, the cross-party campaign for a referendum on the constitution

Vad ska Europa vara?
I morgon träffas EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel för att skriva en ny konstitution för Europa. Men vad är egentligen Europa, och framför allt; vad ska det vara?
Ledarsidans fyra fasta medarbetare tyder stjärntecknet i flaggan.
Expressen 2003-10-15
RE: Mycket läs- och tänkvärt

Den nya författningen som lär bli klar under vintern kommer visserligen att innebära nyheter, i huvudsak lägger man dock fast den ordning som redan gäller samt gör Unionen mer effektiv.
Det är en process som sköts bäst i riksdagen, som kan göra de avvägningar som behövs i ett så invecklat arbete.
Att andra länder kommer att hålla folkomröstningar är inget skäl för Sverige att göra det.
DN-ledare 2003-10-15

Det folk som så länge varit disciplinerat i ett otal sammanslutningar, i fackföreningar, bondekooperation, nykterhetsrörelse och andra traditionella folkrörelser eller i föreningar av skattebetalare, bilägare, villaboende, idrottare, trädgårdsodlare och så vidare har slutat följa sina ledningar. Den svenska eliten lider av en auktoritetsförlust - och är i detta ingalunda ensam.

Det här stämningsomslaget har emellertid svårt att nå fram till politiker, debattörer, organisationsföreträdare, kampanjmakare. De handlar som vore det en fråga om kunskapsbrist.

Hur tänker då de 42 procent av väljarna som sade ja? Förmodligen har de större tillit till både svenska politiker och europeiska beslutsfattare, många av dem därför att de länge stött sina partier och inte blivit så besvikna att de vill protestera.

Mer konkret är uppgiften att föra en svensk EU-politik trots det starka nejet. Regeringens huvudlinje tycks vara att gå vidare som om ingenting hänt utom att Sverige inte ska byta kronan mot euron inom den närmaste framtiden. Det är en lika snäv som korrekt tolkning av valutslaget. Och möjligen är det inte nu läge för en fortsatt omfattande Europadiskussion.

Den nya författningen som lär bli klar under vintern kommer visserligen att innebära nyheter, i huvudsak lägger man dock fast den ordning som redan gäller samt gör Unionen mer effektiv. Det är en process som sköts bäst i riksdagen, som kan göra de avvägningar som behövs i ett så invecklat arbete. Att andra länder kommer att hålla folkomröstningar är inget skäl för Sverige att göra det.

Regeringens skrivelse kan tolkas som alltifrån ett hyllningsepos för unionen
till ett farväl till Sverige som suverän stat.
Det här är Sveriges viktigaste framtidsfrågor. Nyss räknade jag till sex ledamöter i kammaren. Nu är vi inte så många längre.
Anf. 105 BJÖRN VON DER ESCH (kd):
Snabbprotokoll 2003/04:13 Onsdagen den 15 oktober 2003

Fru talman! Regeringens skrivelse kan tolkas som alltifrån ett hyllningsepos för unionen till ett farväl till Sverige som suverän stat.

Inför Sveriges medlemskap i EU för tio år sedan krävde en minoritet i riksdagen att det klart skulle framgå för medborgarna att all svensk lagstiftning, inklusive våra grundlagar, kommer att underordnas EG-rätten. Den politiska majoriteten förhindrade att medborgarna fick den upplysningen. Den skulle kunna oroa, sade man.

Den minnesgode erinrar sig hur förra talmannen i juni 2002 genom åsidosättande av regeringsformen 8:15 förhindrade en beslutande folkomröstning om överlåtelse av riksdagens makt till EU – ett rättsvidrigt beslut som hade kunnat rättas till påföljande höst, enligt riksdagsordningen 2 kap. 9 §. Det blev inte så. Hur rättsuppfattningen ute i näringsliv och samhälle påverkas av sådana händelser är kanske det vi bevittnar just nu.

Taktiken i vårt närmande till EU är och har således varit att inledningsvis mörka för medborgarna vad som verkligen överenskommits. När EU tvingar oss att anpassa vår lagstiftning till ingångna förpliktelser och vi måste lägga korten på bordet, först då får medborgarna veta att den nya lagstiftningen i själva verket inte är ny utan endast en bekräftelse på vad som gällt under lång tid.

Med samma taktik avser riksdagsmajoriteten nu anta förslaget till ny grundlag för EU. Sveriges möjligheter att påverka förslaget är redan försuttna. Med talmannens beslut att inte inkalla riksdagen redan i somras saknas nämligen nu möjligheter till meningsfull riksdagsbehandling. I september inledde EU förberedande möten, och regeringskonferensen är redan i full gång. Den avses vara avslutad i mitten av december, och vår riksdag kommer inte ens att ha sina synpunkter klara förrän om en månad. Runtom i EU undrar man vad Sverige egentligen håller på med.

I regeringens skrivelse, som vi diskuterar i dag, förbigås ofta remissinstansernas strängt sakliga kritik, och den är så summariskt återgiven att den riskerar att ge direkt missvisande intryck. Inget sägs heller om möjligheten att med EU:s nya grundlag tvinga in Sverige bakvägen i EMU.

Regeringens skrivelse, kombinerad med riksdagens exempellöst bristfälliga handläggning, har fått EU:s största ödesfråga att framstå som ett enda sentida eko av preussiskt marschieren, nicht diskutieren. Det illustrerades med all tydlighet här i förmiddags av statsministerns häpnadsväckande uttalande om folkomröstningar som ett hot mot parlamentarismen. Kan statsministern verkligen ha menat vad han sade?

Frågor som framtidskonventet tar upp om president, kommissionärer, krigsmakt och så vidare må vara aldrig så intressanta. De utgör emellertid endast medel för att uppnå målet, som är ett federalt Europa – det vill säga ett Europas förenta stater.

Alltså – hur mycket mer nationellt självbestämmande vill vi avstå i utbyte mot unionsöverhöghet? Det är det frågan ytterst gäller och det som vi har att ta ställning till. Låt oss därför inte förledas att låta delfrågorna flytta debattens fokus från slutmålet, som är Sverige som en delstat i ett Europas förenta stater!

Folkomröstningen om EU visade att nuvarande riksdags beredvillighet att överlämna mer makt till EU inte återspeglar folkopinionen. Ett förnyat åsidosättande av grundlagens krav på ändring i regeringsformen vore en demokratisk katastrof. En ändring ger också möjlighet till en beslutande folkomröstning i likhet med vad som planeras i andra EU-länder. Alternativet är att beslutet tas upp av en nyvald riksdag där ledamöternas uppfattning i EU-frågor är känd för väljarna före valet.

Skulle nu sittande riksdag fatta beslut om att anta EU:s nya grundlag utan ändring av regeringsformen så kommer en sannolikt stor majoritet av svenska folket – med all rätt – att ifrågasätta beslutets legitimitet. Därmed är de framtida förutsättningarna för vårt medlemskap i EU och för tilltron till våra politiker de sämsta tänkbara.

Det här är Sveriges viktigaste framtidsfrågor. Nyss räknade jag till sex ledamöter i kammaren. Nu är vi inte så många längre.

Brev till Riksdagens konstitutionsutskott från Björn von der Esch (kd), ledamot av KU 2002-09-06
Riksdagens konstitutionsutskott Begärna om omedelbar utredning av riksdagens åsidosättande av grundlagen (RF 8 kap 15§) vid behandlingen av KU:18 den 13 juni 2002 (Riksdagens möjlighet att överlåta beslutanderätt till EU mm.) ... klicka här

The Italian Presidency will present a compromise proposal on the EU Constitution at a planned informal summit of EU heads of state and government in November.
The aim would be to present a final proposal at the EU summit and Intergovernmental Conference in December.
EU Observer 16/10 2003

On his arrival at the European Peoples' Party (EPP) summit in Meise, Belgium yesterday, Italy’s Premier Silvio Berlusconi said that after the European Council meeting (16 and 17 October), "the Italian Presidency will be holding bilateral meetings with individual premiers of various countries, and will put together a complete package of proposals which will probably be discussed at a meeting in mid-November, perhaps an informal one", he said according to Rai News 24.

The aim would be to present a final proposal at the EU summit and Intergovernmental Conference in December.

Riksdagen debatterar förslag till ny EU-grundlag
Talman Björn von Sydow har beslutat att det blir debatt i riksdagen onsdagen den 15 oktober
med anledning av regeringens skrivelse om Europeiska konventet. Debatten inleds kl 1400 .

Alla försök att uppnå Utopia, att skapa den magiska harmonin under ledning av Platons elit, nazismens överlägsna ras, kommunismens proletariat, fundamentalismens gudsstat eller för den delen "folket" eller "allmänviljan" är dömt att sluta i förtryck
DN-ledare 15/10 2003 om Karl Popper och boken "The Open Society and Its Enemies"

The second meeting of the IGC at the level of Heads of State and Government is scheduled for the morning of 16 October.
Italian Presidency website

As the heads of 25 nations sat round a table in Rome a week ago, the extraordinarily ambitious nature of the European project at last became apparent. The proposed constitution of the European Union will weld together nations as diverse as Finland and Portugal, Malta and Germany, Britain and Estonia.
Michael Prowse, Financial Times 11/10 2003

At the moment, Denmark, Ireland, France, Luxembourg, the Netherlands, Spain, Portugal and the Czech Republic are set to have referendums.
It is also looking very likely in Italy, Belgium and Slovenia.
EU Observer 9/10 2003

Det är regeringen som för Sveriges talan i världen, det är regeringen som förhandlar om avtal med andra länder. Ytterst är EU:s nya så kallade konstitutionella fördrag just ett fördrag, ett avtal, mellan EU:s medlemsstater.

Vi har under vår tid som medlem i EU godkänt två nya fördrag, Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Den svenska traditionen är entydig. Nya fördrag i EU har behandlats på samma sätt som andra fördrag. Regeringen har förhandlat för Sveriges räkning och svenska folkets främsta företrädare har godkänt fördragen i riksdagen. Detta är den ordning som bör råda även vad gäller nästa grundlag. Det bör därför inte bli någon folkomröstning om EU:s nya grundlag.

Att godkänna eller förkasta EU:s nya grundlag är en fråga som passar väl i just riksdagen. Där finns möjligheterna till diskussion och kompromiss. Där finns möjligheten att väga olika intressen mot varandra och finna en medelväg mellan ett ja och ett nej.

Kommentar av Rolf Englund:
Hur skall man kunna kompromissa och finna en medelväg när uppgiften är att godkänna eller förkasta EU:s nya grundlag?

En medelväg som de allra flesta kan vara ganska nöjda med även om man inte fått allt. Att ta den diskussionen, att göra de kompromisserna och att fatta de väl avvägda besluten är riksdagens uppdrag i den svenska demokratin. Detta är riksdagens uppdrag i alla frågor, stora som små. Det är vårt ansvar som valda företrädare för svenska folket att besluta om denna fråga. Riksdagen bör inte abdikera utan ta det ansvaret.

Ett annat argument som framförts är att medborgarna skulle få ytterligare en möjlighet att sätta sig in i frågorna och att fler skulle diskutera Europafrågor om vi hade en folkomröstning. Jag tycker att det är ett dåligt argument. Arbetet med den nya grundlagen har föregåtts av en bred diskussion.

Riksdagen får inte abdikera från sitt ansvar i denna fråga. Därför bör vi inte ha någon folkomröstning om EU:s nya grundlag.

EU-grundlagen kräver svensk grundlagsändring!
De partier som är positivt inställda till EU-samarbetet upprepar att det grundlagsförslag som skrivs är av mindre betydelse.
Mot detta står i stark kontrast statsvetenskaplig och juridisk expertis.
Man kan citera ur Uppsala universitets 9 september ivägsända remissvar till UD som konstaterar att den nya EU-grundlaagen i princip kan slå all svensk grundlag över ända:
”Juridiskt synes en aktiv ratificering av artikel I-10 ge unionsrätten företräde även framför successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen” (s 4).
Barometern 11/10 2003

Som liberal halvfederalist hoppas jag på fortsatt integration och därmed sammanhängande subsidiär
maktöverföring på ett begränsat antal områden. Men befarar det värsta, att inget ändras.
Mats Johansson , SvD 12/10 2003

Mannen som myntade begreppet "det öppna samhället", Karl Popper, är också filosofen som formulerat denna försiktiga hållning. I boken "The Open Society and Its Enemies" från 1945 vänder han på frågan om hur man uppnår en god samhällsordning:
vad det gäller är inte att ha ett mål för utvecklingen eller att ha idealiska ledare, utan att lära av misstag och fredligt kunna avsätta de dåliga ledarna.

Demokratin är så sårbar, och storslagen, just för att dess ambitioner är så begränsade. Alla försök att uppnå Utopia, att skapa den magiska harmonin under ledning av Platons elit, nazismens överlägsna ras, kommunismens proletariat, fundamentalismens gudsstat eller för den delen "folket" eller "allmänviljan" är dömt att sluta i förtryck. Det bästa vi någonsin kan hoppas på är negativ frihet och ett system där vi i små steg rättar till brister med hjälp av kontrollfunktioner och öppen debatt.

A political edifice that encompasses many cultures and language groups is admittedly nothing new. The Roman and Austro-Hungarian empires and, more recently, the Soviet Union were multicultural, polyglot constructions. The difference is that Europe's leaders are trying to forge a Union founded on democracy and the rule of law rather than the sword.

From the Olympian perspective of Europe's elite politicians and bureaucrats this is the world's boldest experiment in supranational, multicultural democracy. Yet, to their masters' intense frustration, Europe's 450m people seem bored by the enterprise. And when they are not bored, they often seem outright hostile.

The ex-communist states voted to join the EU, it is true - but, given their desire to keep clear of Russia's orbit, this was hardly surprising. Elsewhere, the project is faring badly. The Swedes turned down the euro. In France, Euroscepticism is gathering strength. Although President Jacques Chirac is under pressure to hold a referendum on the EU constitution, pundits no longer regard a Yes vote as certain. In Britain, popular support has dropped to a miserable level: some polls indicate that only 30 per cent regard EU membership as desirable.

The problem is not primarily that Brussels and Strasbourg seem so remote from most of Europe's people. Nor is it the EU's continental reach. The US is larger, geographically speaking, and Washington, DC, hardly feels close in Wyoming or Idaho. The problem is that Americans share a "public space" and political consciousness (and did so even before the Philadelphia convention), whereas Europeans still do not.

Britain's peculiar problem, thanks to language and history, is that its people are much closer to sharing America's public space than they are to sharing a political consciousness with their European counterparts.

Some US presidents are liked more than others (George W. Bush is much less popular than Bill Clinton), but in this media age every US president becomes an important personality for most British citizens. By contrast, the likes of Mr Chirac, Gerhard Schröder, the German chancellor, and Romano Prodi, the Commission president, remain shadowy, distant and ultimately incomprehensible figures. You could begin a conversation in a British pub on the merits of Mr Bush's presidency but your fellow drinkers would only stare blankly if you tried to discuss Mr Prodi's record in Brussels.

But to a lesser degree every European nation is isolated. There are points of cultural contact. You can hear the same operas sung in the same languages in concert halls across Europe. You can see paintings from the same European masters in every national art gallery. And Europe's leading football teams are multicultural to a greater degree than most of its other businesses. What is missing is a shared political consciousness. There is not one debate about the EU's future constitution but 25 debates conducted in almost as many languages and, in most cases, by only a tiny fraction of the populations in question.

The problem of cultural separation is not going to disappear for generations. Pundits are thus mistaken when they complain that the EU is the creation of political elites. It could hardly be otherwise. If you think about it, nation states are nearly always top-down rather than bottom-up affairs. Most were created through the forcible joining of disparate peoples; the sense of organic unity tends to emerge after the event, if it emerges at all.

EU today has no option but to appeal to the rationality of European citizens. It must demonstrate that its main institutions can secure a better future for Europeans, conceived as individuals with personal goals and aspirations rather than as bearers of particular ethnic identities, than can national governments acting alone

Som liberal halvfederalist hoppas jag på fortsatt integration och därmed sammanhängande subsidiär maktöverföring på ett begränsat antal områden. Men befarar det värsta, att inget ändras.
Mats Johansson , SvD 12/10 2003

Fischer puts forward deal on new EU constitution
Financial Times; Oct 07, 2003

The EU's founding members and the UK have argued for only minimal changes to the draft treaty drawn up before the summer by Valéry Giscard d'Estaing's Convention on the future of Europe. But Poland and Spain have vigorously opposed voting rules they fear would dilute their influence.

Under the Convention's proposal, decisions would require support from at least half the member states, provided they represented 60 per cent of the population. Spain and Poland currently have almost as many votes as Germany, which is twice as populous.

"The double majority reflects the twin nature of the EU as a union of states and a union of people, it is the only sensible way to go," Mr Fischer said. "The six largest member states represent 80 per cent of the EU's population and gross domestic product, against 20 per cent for the remaining 19 members."

However, he hinted Germany might accept changes to the provision that would see member states give up their automatic right to appoint a commissioner. "I can understand if some countries have doubts about giving up their commissioner," Mr Fischer said. "We will have to talk about this."

The growing EU problem: 25 leaders and 25 opinions
the meeting failed to achieve what Italian planners had hoped.
And it exposed the enormous challenges facing the EU as it prepares to expand to a union of 25 countries representing 450 million people.
International Herald Tribune 6/10 2003

The main lines of disagreement were over the future voting system, the size of the European Commission and whether to include a reference to Christianity in the document. . Leaders of larger countries, who are more enthusiastic supporters of the draft, issued thinly disguised threats about withholding funding if they did not get their way.

The 10 Eastern European and Mediterranean countries scheduled to join the EU in May had already participated in meetings before the summit meeting Saturday. But this was the first time that countries like Latvia, Poland or the Czech Republic were given a vote equal to that of Germany or France.

The Poles, who on the question of the constitution have been among the most aggressive campaigners of all countries, new and old, forcefully repeated their position that the voting weights laid out in the Nice treaty of 2000 should not be changed. . That treaty gives the Poles disproportionately high voting power, while the draft constitution proposes a mathematical system based on population that would substantially reduce their weighting. . The Hungarians sought a clause in the new constitution protecting the rights of minorities. More than two million ethnic Hungarians live in Romania, Ukraine, Slovakia, Serbia and Croatia. The Italian government, which holds the rotating presidency of the EU, hopes a final draft of the constitution can be agreed upon before Christmas.

Maria Abrahamsson
Avvikande mening om EU:s nya grundlag
av vilken anledning ska Sverige avstå makt till Frankrike och Italien?
SvD ledarsida 4/10 2003

Ingen kan tycka att kommissionen har signalerat omtänksamhet mot de små medlemsländerna genom att halvhjärtat eller inte alls ingripa när bjässar som Frankrike och Tyskland alltför länge tagit sig friheten att strunta i stabilitetspaktens krav på att medlemsländerna ska ha sina budgetar i någorlunda balans.

Men det tyngsta argumentet för att stärka rådet med en egen president är ändå nästa års utvidgning från 15 till 25 EU-länder. Det säger sig självt att det nuvarande millimeterrättvisa systemet med ett mellan medlemsländerna halvårsvis roterande ordförandeskap blir förödande för samarbetets effektivitet i EU-25. Och hur mycket är dagens rättvisa praktiskt och politiskt värd när varje land får vara ordförande en gång vart tolfte år? Och hur ska länder som Malta och Cypern klara att leda EU utan att bli lekbollar i händerna på de största medlemsstaterna och en allt mäktigare kommission?

Betydligt mer tveksam, för att inte säga direkt negativ, bör riksdagen vara till regeringens ståndpunkt att stödja förslaget om att stora medlemsländer ska får mer att säga till om i förhållande till de medelstora. Slinker det nya röstberäkningsförfarandet igenom den just inledda regeringskonferensen innebär det att de befolkningsrikaste länderna lättare än i dag kan driva igenom vilka frågor de själva önskar.

Det räcker att de i rådet lyckas få stöd från 50 procent av länderna, representerande 60 procent av EU:s befolkning. Det lär bli en enkel match, och gissa om Frankrike, Tyskland och Italien håller tummarna.

Varför den svenska regeringen har sällat sig till denna skara är obegripligt. Att de nuvarande medlemsstaterna bör avstå en del av makten till de 10 nykomlingarna är självklart. Men av vilken anledning ska Sverige avstå makt till Frankrike och Italien?

Europe's new constitution will not provide a functioning, coherent framework for economic policy.
Since the majority of the EU policy areas involve some form of economic co-operation, this is a serious flaw.
Wolfgang Munchau, Financial Times 6/10 2003

At the moment, Europe's new constitution exists only in draft form. It is already clear it will have few strong points and many serious shortcomings. It will streamline the European Union's unwieldy set of treaties. But whatever the outcome of the official treaty negotiations that began this weekend, it will not provide a functioning, coherent framework for economic policy.

In particular, the writers of the draft have shied away from changing the stability and growth pact, the set of rules governing economic policy co-ordination in the eurozone. Even the pact's erstwhile supporters no longer rally to the defence of its economic rationale. Romano Prodi, president of the European Commission, called it "stupid" and "rigid" - and this is the man who counts guardian of the European treaties as part of his job definition.

At the core of the pact are three main rules, which economists have derided as restrictive, arbitrary and pro-cyclical. EU members must: cap public sector deficits at less than 3 per cent of gross domestic product, keep public sector net debt at below 60 per cent of GDP and achieve a medium-term budget position that is "close to balance or in surplus".

Even though these rules are simple, the implementation rules are not. A German compilation of all the legislation related to the euro and EU economic policy runs to 320 pages. Most EU officials who are involved with economic policy have only read extracts.

Take, for example, the clause that forces member states with excessive deficits to change policy or face sanctions. The pact says members should put such deficits right the year after they are discovered "unless there are special circumstances". Until recently, no one paid much attention to this phrase. These special circumstances are distinct from the "exceptional circumstances", mentioned elsewhere in the pact, which are a euphemism for severe recession. The special circumstances are never defined, which makes them dangerously vague. After all, there are always special circumstances that might oblige governments to run deficits. An election is one. An incompetent finance minister is another.

Europe's governments know the pact has shortcomings, yet they fear that reform would delay the adoption of the constitution. During the constitutional convention not one delegate stood up to propose changes to the pact. Europe's leaders are people in a hurry, except when it comes to the economy. By not reforming the pact they risk delaying the economic success of the eurozone for years.

EU-ismen skapas med nya kompromisser
"Det är glada dagar för euro-pessimisterna."
Förhandlingarna om en europeisk konstitution kan sluta i ett nytt haveri, befarar Delors
Rolf Gustavsson, kolumn SvD 5/10 2003

"Det är glada dagar för euro-pessimisterna."I början av veckan skriver jag ned meningen på en lapp som stöd för mitt allt kortare närminne. Min ambition är att några timmar senare börja skriva dagens kolumn.

Veckans bottennivå når jag som straff för att jag låtit mig smickras att åta mig en uppgift jag alltid misslyckas med, att framträda som middagstalare. Det var sista gången. För jag gör allt fel. Middagstal skall vara kåserande, inte seriösa, upplyftande inte dystra, hellre förljugna än uppriktiga.

Under dagen deltar jag i ett seminarium med den alltjämt mycket vitale, allt mer elake Jacques Delors, 78, som i januari kommer ut med sina frispråkiga memoarer om tio år som Mr Europe (1985-95). Han kritiserar numera skarpt och utan omsvep dagens politiska ledarskap i EU. Det gäng som möttes igår i Rom tänker alltför kortsiktigt och inkrökt egoistiskt.

- När öst och väst förenas i EU borde det väl vara ett mycket lyckligt ögonblick, tycker Delors. Men regeringarna talar bara om svårigheter och kostnader. Ingen tänker på Europa. Ett EU behärskat av sådana nationalistiska attityder skapar bara besvikelser och förhandlingarna om en europeisk konstitution kan sluta i ett nytt haveri, befarar Delors.

Regeringarna kommer att skapa nya kompromisser som är så komplicerade att ingen förstår dem och som tjänstemännen behöver månader för att rekonstruera.

- En absurd fars som i Nice, någonting för Bröderna Marx eller kanske Woody Allen, säger Jacques Delors, som bara har respekt för Tony Blair bland dagens alla stats- och regeringschefer i EU.

Värd för seminariet är vicomten Etienne Davignon, 71, som sedan fyrtio år i många olika funktioner lidelsefullt verkar för att omsätta Europa-drömmen i realiteter. Han är något av EU:s levande historiebok. Davignon kritiserar att vi behållit järnridån i våra huvuden, att vi tänker i begreppen vi och dom, väst och öst, gamla och nya. Om vi vill undvika nya besvikelser och bakslag måste vi se till helheten, inte stirra oss blinda på alla detaljer. När drömmen om Europa förverkligas måste vi lära oss att se på Europa som en process i ett gemensamt projekt, säger han.

- Vi underskattar ofta hur lång tid den insikten kräver. Det har tagit oss femtio år att förstå, påstår Davignon. Engelsmän och danskar har efter trettio ännu inte förstått.

- Och vissa förstår nog aldrig, till exempel svenskarna, tillägger Etienne Davignon bittert.

Dagligen möter jag frågan om Sverige vill och kan spela någon roll i EU. En ytterst obehaglig fråga som fördärvar stämningen bland svenskar. I synnerhet om den ställs av gamla Sverige-vänner som Etienne Davignon och Jacques Delors, som hellre talar om Henke Larsson än om Göran Persson.

French President Jacques Chirac told the conference that, while not perfect, the draft should be accepted fairly much as it is.
"To contest this or that element of the compromise would inevitably open a Pandora's box and could lead to the failure of the intergovernmental conference," he said.
BBC, with good links, as usual, 4/10 2003

The euro's deficit rules are apparently unenforceable yet unchangeable
Why is the Union now intent on incorporating this unworkable piece of legislation into its constitution?
The Economist 2/10 2003

The convention's text was an inelegant, often incomprehensible and ultimately disappointing document that satisfied neither out-and-out federalists nor those who wanted to stop Europe's drive towards ever closer union.

That is why, in June, this newspaper called for it to be binned, and for work to begin instead on a simpler, clearer constitution that would genuinely bring Europe closer to its people. Sadly, this is unlikely to happen now. So Europe's governments should treat the convention text not as a definitive constitution—that will be for another day—but as, in effect, just another treaty, like those of Maastricht, Amsterdam and Nice.

President Vaclav Klaus of the Czech Republic has already chilled the mood by refusing to attend today's ceremonial launch, and slamming the draft text as a blueprint for a European super-state.
"This is crossing the Rubicon after which there will be no more sovereign states in Europe with fully fledged governments and parliaments which represent legitimate interests of their citizens," he said.
"Basic matters will be decided by a remote federal government in Brussels, and Czech citizens will be only a tiny particle whose voice and influence will be almost zero."
Ambrose Evans-Pritchard, Daily Telegraph 4/10 2003

Europe's peoples played no role for a year and a half as MEPs and national MPs sketched the "future of Europe" under the lordly guidance of Valery Giscard d'Estaing. But the crushing No in Sweden's referendum on the euro last month has prompted fears that the draft text may never secure popular approval in all 25 states.

President Vaclav Klaus of the Czech Republic has already chilled the mood by refusing to attend today's ceremonial launch, and slamming the draft text as a blueprint for a European super-state.
"This is crossing the Rubicon after which there will be no more sovereign states in Europe with fully fledged governments and parliaments which represent legitimate interests of their citizens," he said. "Basic matters will be decided by a remote federal government in Brussels, and Czech citizens will be only a tiny particle whose voice and influence will be almost zero."

From now until Christmas, ministers and diplomats meeting behind closed doors at the granite Justus Lipsius building in Brussels will haggle over the draft, trading minor concessions in the hallowed tradition of EU treaty talks. Then the real trouble starts. Denmark, Ireland, Luxembourg, Holland, and Portugal are all committed to a referendum. Spain and Italy are expected to follow suit. President Jacques Chirac has said there ought to be a vote in France, hoping that it will trigger bitter divisions among his foes.

It only takes one country to block the constitution. A No vote in two or three would force Brussels to abandon the plan altogether. If the French rebelled it would be an earthquake, though it nearly happened over the Maastricht Treaty, which passed by 50.5 per cent to 49.5 in 1992.

A string of bitter clashes between Paris and Brussels over breaches of the euro zone Stability Pact and illegal bail-outs for struggling French firms has revived Gallic Euroscepticism. Pierre Mauroy, the former prime minister, said: "If Chirac holds a referendum, there is a big chance that the French would vote no. And that holds for the Socialist grass roots as well." For the French Left, the EU is increasingly seen as the tool of "savage" Anglo-Saxon capitalism.

The Dutch, once model Europeans, can no longer be counted on either in the new political landscape left by the firebrand populist Pim Fortuyn. The biggest net contributor to the EU budget, the country is now in deep recession yet is having to slash welfare spending to stick within the Stability Pact, even as France cuts taxes and blithely tears up the rules of the euro zone.

"Om regeringen framhärdar i denna totala nonchalans som innebär att Göran Persson sätter fingret i magen på hela riksdagen, så kommer det inte ske ostraffat", utbrast i går kristdemokraternas Mats Odell. /EU-president/
Corren 3/10 2003

När Sverige innehade ordförandeskapet första halvåret 2001 ökade betecknande nog stödet för EU markant bland svenskarna. I riksdagen är den partipolitiska uppslutningen bakom ett bibehållande av detta system närmast totalt. Därför var redan det faktum att regeringen i våras valde att helt bortse från detta partipolitiska samförstånd bland de folkvalda, och uttalade stöd för planerna på en EU-president, anmärkningsvärt. Ännu mer anmärkningsvärt är det att regeringen i sin skrivelse till riksdagen nu vidhåller denna uppfattning.

Det sker alltså i strid mot vad en samlad riksdag anser. "Om regeringen framhärdar i denna totala nonchalans som innebär att Göran Persson sätter fingret i magen på hela riksdagen, så kommer det inte ske ostraffat", utbrast i går kristdemokraternas Mats Odell. "Vi hade förväntat oss mer lyhördhet efter folkomröstningen, och inte den totala tondövhet som skrivelsen representerar", fortsätter Odell.

Det är bara att instämma. Idén om EU-president drivs betecknande nog framför allt av de stora länderna Frankrike och Tyskland som på detta sätt maktpolitiskt vill strömlinjeforma EU. Det handlar om att beskära de små ländernas inflytande. Det ligger inte i Sveriges intresse, som litet medlemsland, att främja en utveckling mot ett sådant, mer toppstyrt EU. Göran Perssons personliga, europeiska maktambitioner träder här fram i all sin nakenhet.

Kan Sverige, som nu sagt nej till euron, skriva på ett fördrag där införandet av euron är obligatoriskt?
Sydsvenskan 3/10 2003

Kan Sverige, som nu sagt nej till euron, skriva på ett fördrag där införandet av euron är obligatoriskt? Ett uttalat undantag hade varit att föredra. Men något sådant vill inte statsministern ha. Kanske har Persson en räddningsplanka. I grundlagsutkastet sägs att "De medlemsstater beträffande vilka ministerrådet inte har beslutat att de uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av euron" skall betecknas som "medlemsstater med undantag". Och Sverige uppfyller inte kravet att delta i växelkurssamarbetet ERM2. Detaljer kan ifrågasättas. Men det ligger mycket i vad Lars Danielsson säger om helheten. Konventsförslaget är en hygglig kompromiss.

Lars Danielsson är statssekreterare, Perssons närmaste man. Han ska förhandla för Sverige under EU:s regeringskonferens om den nya grundlagen som börjar i morgon.
I gårdagens Svenska Dagbladet tyckte Lars Danielsson att EU:s framtidskonvent "har ägnat för mycket tid åt konstitutionella frågor och för lite åt sakfrågorna".
Framför allt tyckte han att det har diskuterats för lite jordbrukspolitik. Det är fantastiskt.
Ann-Charlotte Marteus, Expressens ledarsida 3/10 2003

SYFTET MED FRAMTIDSKONVENTET VAR INTE ATT DISKUTERA KOSSOR! DET HANDLADE OM FÖRDELNING AV MAKT MELLAN EU OCH NATIONALSTATERNA, OM DEMOKRATI OCH ÖPPENHET OCH MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER! Men han är förstås inte dum, Lars Danielsson. Han fullföljer bara regeringens kristallklara taktik: Vi låtsas att konstitutionsarbetet är något oviktigt som händer långt borta och som inte påverkar vår puckade valmanskår. För om folk börjar tänka utanför den intellektuella Bermudatriangeln, skola-vård-omsorg, då vet man aldrig var det slutar.

Till SvD säger Danielsson också att förslaget om en EU-president, som ska vara unionens galjonsfigur och väljas av Persson och hans genuinely good friend Tony och de andra, är bra. Varför bra? Jo, för det är "i princip omöjligt att sköta både uppdraget som EU-ordförande och regeringschef". Danielsson försöker få förslaget om EU-president att framstå som en fråga om hotande utbrändhet. Det var himla jobbigt för Göran att vara både EU-ordförande och statsminister.

I själva verket handlar frågan om vilket styrkeförhållande man vill ha mellan stora stater och små, mellan kommissionen och Europeiska rådet, mellan överstatlighet och mellanstatlighet. I den skrivelse som regeringen sent i går skickade till riksdagen, där den presenterar sin syn på konstitutionen, står det att "det är regeringens bestämda ambition att besluten inom EU ska vara väl förankrade hos medborgarna". Men samma regering fick på nöten av konstitutionsutskottet när den i våras kom med förslaget om EU-president, eftersom det inte var förankrat i riksdagen... Och nu vill regeringen inte ens förklara i författningspolitiska termer varför man vill ha denne president. I skrivelsen upprepas bara utbrändhetstesen.

Med en president skapas en formell och informell maktplattform som varken är önskvärd eller förutsedd i grundlagsförslaget.
SvD-ledare 4/10 2003

I dag samlas EU:s stats- och regeringschefer i Rom för att sätta i gång förhandlingarna om en ny författning.
Och högt flyger de högtravande orden medan tanken ofta nog stilla står.
DN-ledare 4/10 2003

I dag samlas EU:s stats- och regeringschefer i Rom för att sätta i gång förhandlingarna om en ny författning. Grunden lades av framtidskonventet. I det europeiska samarbetet duggar de historiska tillfällena tätt. Och högt flyger de högtravande orden medan tanken ofta nog stilla står.

Förslaget från framtidskonventet, det som leddes så överraskande väl av den förre franske presidenten Valéry Giscard d´Estaing, är utgångsdokumentet. Två vägar står öppna - ta det som det är och bli klara till jul eller arbeta igenom förslagen, förankra dem och låta arbetet ta den tid som behövs.

EU:s kärna eller de gamla EU-medlemmarna vill göra på det första viset, de senare tillkomna och de blivande i den yttre kretsen på det senare. Storbritannien hör till de senare men står i stort bakom konventsförslaget. Men eftersom det krävs enighet både kring proceduren och resultatet blir det inget snabbspår. Däremot finns det skäl att hoppas att regeringarna blir färdiga med ett författningsförslag i god tid till nästa års val till EU-parlamentet. Då ges ett utmärkt tillfälle att diskutera de europeiska frågorna i ett större perspektiv och att göra det samtidigt i alla länder.

Det är givetvis inte rimligt att påstå att målet ( författningen) är oviktigt men vägen dit betyder i sanning mycket. På den kommer sammanhållningen i EU att prövas. Vi ser redan hur två grupperingar skiljer ut sig, dels euroländerna, dels de försvarsaktiva. Sköts inte regeringskonferensen väl finns risken att EU delas upp än mer i grupper med olika hastighet.

Utmaningen är att finna ett sätt att mobilisera folkliga känslor för byggandet av Europa. Möjligheten är att skapa ett mera demokratiskt Europa.
Utan det kommer det europeiska projektet att misslyckas.
Vernon Bogdanor, DN Debatt 24/9 2003
Vernon Bogdanor is professor of government at Oxford University. He is editor of The British Constitution in the 20th Century, to be published by Oxford University Press

Europeiska unionen har sin grund i ett föråldrat styrelsesätt. I en demokratisk tidsålder kan Europa bara byggas med ett folkligt engagemang. För både Storbritannien och Sverige, som delar en lång tradition av parlamentariskt styre, har gapet mellan elitens föreställningar och folkets åsikter lett till bakslag. Men bakslagen kan också ses som en utmaning och en möjlighet. Utmaningen är att finna ett sätt att mobilisera folkliga känslor för byggandet av Europa. Möjligheten är att skapa ett mera demokratiskt Europa. Utan det kommer det europeiska projektet att misslyckas.

But the greatest failing of the convention lies in its inability to provide a rallying cry for Europeans. In the 1950s, the aims were obvious. They were, in the words of a cynic, to keep the Americans in, the Russians out and the Germans down.
With the end of the cold war, some new statement of purpose is desperately needed. How can the heads of government expect Europe's citizens to enthuse about their project when they themselves seem to have no clear idea what it is for?
The Guardian May 28, 2003

Unionens förlorare: demos utan kratos
EU-KONSTITUTION/ Utkastet till ett nytt fördrag rensar upp i djungeln av lagar och regler, men behandlar inte två aspekter som är avgörande för Europas framtid: subsidiaritet och demokrati.
Av Michael Wohlgemuth Fil.dr, Forskningsledare vid Walter Eucken-institutet i Freiburg Översättning: Lennart Simonsson
Axess

Visst liknar EU i mycket en stat: det har en flagga, nationalhymn, medborgarskap, ambassader, en imponerande mängd lagar och regler (gemenskapens regelverk acquis communautaire omfattar cirka 97 000 sidor), en högsta domstol, utrikesminister, juridisk person, universitet, diplomater, gemensam valuta, centralbank, polismyndighet, president, två huvudstäder, fri rörlighet över gränser för varor, tjänster, människor och kapital, en budget, parlament, förvaltning, och med tiden skall det få en nationell helgdag – och måhända en konstitution. Earlen av Stockton förklarar: "om det ser ut som en anka, simmar som en anka och kvackar som en anka – låt oss då kalla det för en jävla anka!".

EN (TYSK) STATSVETARE skulle emellertid ställa en procedurfråga: har den "Kompetenzkompetenz", det vill säga behörighet att omdefiniera och skapa sin egen kompetens? Svaret är: inte riktigt och inte riktigt än.

Även efter det att konventets utkast har ratificerats kommer EU att sakna en stats främsta kännetecken: beskattningsrätt och förmågan att förklara krig. Inom alla områden som inte exklusivt tillhör unionen förblir medlemsstaterna "herrarna över fördragen", eftersom endast nationella regeringar kan bevilja unionens organ nya befogenheter genom enhälliga beslut.

Den avgörande bristen är att maktdelningen inom EU-systemet framstår som diffus och därmed inbjuder till politiska manövrer för att öka EU:s beslutsområde på ett oförutsett sätt.
SvD-ledare 21/9 2003

Voters can be such a nuisance
Will Europe's leaders ever start listening to their citizens?
The Economist Sep 18th 2003

At least five existing EU members have said that they will hold referendums as early as next year to decide whether to accept the proposed constitution for Europe. And if a single country in the enlarged Union of 25 lands votes down the constitution, ‘‘legally speaking it will be dead,’’ said Stefaan de Rynck, a spokesman for the European Commission.
International Herald Tribune 18/9 2003

After Sunday’s solid rejection of the euro by Swedish voters, the prospect of so many national ballots makes for a nail-biting experience for proponents of a unified Europe. Officials in Brussels say the proper functioning of a Union of 25 is predicated on the acceptance of the constitution.

The 25 EU members — current and future — are meeting Oct. 4 in Rome to begin discussions. But the debate has already gained momentum. On Wednesday, Romano Prodi, president of the European Commission, the EU’s executive branch, announced that he would request substantial changes to the constitution.

Prodi said the document needed more majority voting, greater economic powers for the 12 countries that have adopted the euro and an easier procedure for amending the constitution in the future. Leaders are supposed to come up with a final document before May 1.

Denmark, Ireland, the Netherlands, Portugal and Spain have already said they would ratify the constitution through referendums, according to de Rynck, the commission spokesman. But the list is likely to be much longer. President Jacques Chirac of France says he is favorable to a referendum, although he has not made a final decision. Other countries that may put the question to a national vote include Belgium, Finland, Germany and Italy, de Rynck said.

Redan av Maastrichtfördraget, som trädde i kraft 1993, framgår att den gemensamma valutan är en förpliktelse. Ingenting tyder på att det nya fördraget skulle bli mindre precist på den punkten. Sverige kan följaktligen inte acceptera en ny fördragstext och samtidigt hävda att resultatet i folkomröstningen respekteras.
Sydsvenskan 18/9 2003

Att stjälpa hela arbetet och därigenom riskera en total beslutsförlamning i det utvidgade EU genom att säga kategoriskt nej till fördragstexten ingår knappast i regeringens planer.

The referendum has sparked fears that if the future constitution is put to the vote, at least some of the 25 members will say No - and bring the whole project to a halt.
Any new treaty has to be approved unanimously by the enlarged EU.
Financial Times 16/9 2003

Sweden's emphatic 56-42 per cent vote against the euro raises serious questions for the European Union. The issue is not simply about the membership and prospects of the single currency.
It is about the nature of the EU and its relationship with its citizens.
Financial Times editorial 16/9 2003

Germany signalled its determination on Monday to press ahead with building a two-speed Europe, in the face of Sweden's resounding decision not to join the euro.
If any country refuses to ratify, the new constitution would be killed off, leaving the enlarged EU facing possible gridlock. Alternatively, countries refusing to ratify could be asked to leave the union.
Financial Times 15/9 2003

Indeed, this Constitution does not create a federation (whatever defines a federation),
but a single State that looks like a "federation".
Sharon Ellul Bonici Coordinator of TEAM
TEAM Chronicle, 25 July 2003

Björn von der Esch 5 bästa argument mot EMU
1. Vi vet inte vilken kurs vi växlar in kronan mot.
2. Vi ska avvakta och se de förändringar som väntar EMU-samarbetet vid nyår.
3. Inflytandet i europeiska centralbanken är minimalt.
4. Vi är dåligt informerade om vad vi röstar om.
5. Det är större risker att vara med. EMU-samarbetet brakar sannolikt snart ihop.

The Italian and German governments have agreed to seek a quick adoption of the European Constitution, with as few changes as possible.
Meeting with his Italian counterpart on Saturday in Verona the German Chancellor Gerhard Schröder spoke in favour of having the draft Constitution adopted without changes.
EU Observer 25/8 2003

The agreement to limit the number of amendments made by governments when they pour over the document later this year is being seen as an attempt by Rome to place relations between the two countries on a better footing.

Meeting with his Italian counterpart on Saturday in Verona the German Chancellor Gerhard Schröder spoke in favour of having the draft Constitution adopted without changes. Pleased with the draft presented by the Convention on the Future of Europe Berlin is keen to see that the agreement is not watered down.

Berlusconi vill stressa fram en ny grundlag för EU.
Helst ska den vara klar redan i december
Först utvidgningen: i maj nästa år får EU tio nya medlemmar.
Sedan konstitutionen: den har många brister, men det är alldeles uppenbart att med den tar EU ännu ett steg mot ökad integration och samverkan. Fler frågor kommer i framtiden att beslutas med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet får ytterligare beslutsbefogenhet.
Aftonbladet ledare 22/8 2003

Berlusconi vill stressa fram en ny grundlag för EU. Helst ska den vara klar redan i december. Det skulle vara en historisk fjäder i hatten för det italienska ordförandeskapet.

Jag ser ingen annan historisk möjlighet att säkra fred och frihet än att
successivt bygga en federation av nationalstater mellan Ryssland och Atlanten, Ishavet och Medelhavet.
Detta är ett arbete utan modell och utan slut.
Steg för steg bygger vi ett gemensamt demokratiskt beslutsfattande i alla de frågor som vårt samarbete omfattar.
Rom byggdes inte på en dag,
Carl Bildt, DN Debatt 19/8 2003

The leader of the Danish Social Democrats in the European Parliament, Torben Lund would like to see the European Constitution turned down in a referendum next year.
"We are 5 per cent from a real European federal state"
EU Observer 13/8 2003

"I think it goes too far in giving away influence from the national parliaments to Brussels", Mr Lund said, according to Politiken. Mr Lund's crusade against the European Union Constitution started already on Tuesday, 12 August, when parts of an article, to be published on the European Parliament website, were leaked to Politiken.

"We are 5 per cent from a real European federal state and claims about the independence of countries will have a more and more hollow ring", Mr Lund wrote in the article. "I am not sure the citizens are in any way aware of what is going on. All the changes are duly labelled in calming phrases", Mr Lund wrote.

Göran Persson: Det blir ingen europeisk superstat. Vi vill det inte. Våra franska vänner vill det inte. Tyskarna vill heller inte ha någon.
Ekot 12/8 2003

No conceivable remedies at the EU level can solve these problems. It will require intense deliberation between national leaders and their voters to re-evaluate national democracy in the light of European integration. Without this, even the most brilliant of solutions to the problems of EU-level democracy may fail.

Such national deliberations, however, will necessarily vary greatly across member states. Historical, cultural and institutional differences ensure that each country must fashion its own new democratic compromise to legitimise the realities of European integration. The opportunity for such deliberations will come when national referendums and parliamentary debates are held on a new constitutional treaty.

But will national leaders take advantage of this opportunity to engage their citizens in deliberations about their own national democracies rather than focusing solely on the new EU architecture? The future not only of national democracies but also of the EU itself may be at stake.

Till sist gratulerar vi talman Björn von Sydow till gårdagens beslut att inte gå centern och miljöpartiet till mötes och extrainkalla riksdagen i förtid för att debattera EU-konventets förslag till ny EU-grundlag.

Var sak har sin tid, och nejsidan bör nu satsa krutet på att diskutera euron. Det är den svenskarna ska rösta om i höst, inte om Sverige ska vara med i EU. (SvD-ledare 8/8 2003)

Maktdelning kräver eftertanke
Det vilar något hysteriskt över önskan att med blixtens hastighet göra de fyra stora till viljes i maktfrågan. Problemen behöver tänkas igenom utifrån nyckelbegreppen folkstyre, självbestämmande och folklig acceptans.
Sverker Gustavsson, SvD Brännpunkt 7/8 2003

Italy, the current holder of the EU presidency, wants to launch an inter-governmental conference of EU leaders in early October and conclude negotiations on the text by the end of the year.
But Finland, Austria and Lithuania said on Monday that the discussions were too important for them to commit to such a tight schedule.
BBC 6/8 2003

Regeringen Persson struntar i riksdagsbeslut, döljer fakta i samtalet om EU:s konstitution och undanhåller svenska remissinstanser ett betydelsefullt minoritetsförslag.
Per Gahrton och Gustav Fridolin SvD 6/8 2003

Sweden's resounding rejection of the euro on Sunday, by 56 to 42 per cent, has provoked a bout of uncertainty and recrimination in European capitals and the corridors of Brussels. It confirms recent experience in both Denmark and Ireland that when voters are asked a European question in a referendum they answer either No, or a very narrow Yes.

The referendum has sparked fears that if the future constitution is put to the vote, at least some of the 25 members will say No - and bring the whole project to a halt. Any new treaty has to be approved unanimously by the enlarged EU.

The forthcoming intergovernmental conference (IGC), to be launched by Silvio Berlusconi, the Italian prime minister, on October 4, has the formidable task of reconciling Europe's divisions. Mr Berlusconi, whose own erratic style has already upset many of his European partners, will have to perform a supreme diplomatic balancing act if he hopes to complete the conference by the end of Italy's EU presidency on December 31.

The most serious divide he has to bridge is between the largest member states, including France, Germany and Britain, as well as his own, and the smaller ones. It is a dispute that has been brewing for years, as smaller countries such as Belgium, Austria, Finland and Portugal have built up resentments over the perceived bullying of the big countries.

The squabbles came to a head after the last IGC, culminating in the treaty of Nice, which left the small countries fuming at institutional reforms they saw as forced through by France, Germany, Britain, and Spain, in particular. The latest attempt at a new constitutional settlement is in effect an effort to heal that divide. But it has been aggravated by the splits over the stability pact, the fiscal rules underpinning the euro.

The second split is between north and south - the net budget contributors and the net budget receivers. With the advent of so many poorer new members in the east, that tension over cash is certain to grow, pitting east against south and both groups against the north. There is a particular problem for the two "almost big" member states - Spain and Poland - which fear they will lose votes under the new constitution and be relegated to the second rank of small and medium members.

The third divide is between new member states and old, aggravated by the disputes over Iraq. The former Soviet bloc members all backed the US-led invasion, along with Britain, Spain and Italy, and against the objections of EU founder members such as France and Germany.

And behind it all lies another profound but essentially psychological split: between the six founder members (France, Germany, Italy, the Netherlands, Belgium and Luxembourg) on the one hand; the late-comers who joined after 1973 (Britain, Denmark and Ireland, Greece, Spain and Portugal, and finally Austria, Finland and Sweden); and the new member states who will join next year.

The eurozone is already an example of a two-speed Europe, although only Britain, Denmark and Sweden remain outside. Defence is another area where France and Germany think it could be pursued. But the idea is anathema to others - above all the new member states.

Insiders believe new members such as Poland will not be ready to join the single currency for many years. Until last year the new members themselves expected to be admitted quickly. Now they admit it will take longer - but they take it for granted that membership will come sooner rather than later.

Most dislike the idea of a full-time president of the European Council. They will try to clip the wings of the new president, because they fear he or she will become a spokesman for the big member states.

On the other hand, Britain, France and Germany are showing signs of co-ordinating their rival position. With the treaty negotiations less than three weeks away, the EU's three most powerful leaders - Gerhard Schröder, Jacques Chirac and Tony Blair - will discuss a common strategy in Berlin on Saturday. José Mara Aznar of Spain will then be briefed by Mr Blair on Sunday.

Philippe de Schoutheete, former Belgian permanent representative to the EU and now an adviser to the European Commission on the constitutional negotiations, believes the Swedish result is not entirely negative. "We do not want people in [the euro] who are half-hearted," he says, "or who are there for the wrong reasons. "The plague of Europe for 30 years has been that Britain and Denmark joined on false assumptions: [they believed] it was all economic and not political. It is better not to have countries in the eurozone [that] are there reluctantly."

Some countries will have to ratify the new treaty with potentially fraught referendums, including the Danes and Irish. Others including France, Spain and Italy are considering doing the same.

A spokesman for Romano Prodi, European Commission president, admits it will be a "huge challenge for our communication efforts" to sell the treaty. If it is not ratified, Europe faces the messy choice of grinding to a halt or possibly having to expel one of its members.

The Swedish experience revealed the problems of securing a Yes even when the entire political and business establishment supports the cause. Ireland's political and business elite also failed to mobilise the Irish to vote Yes to the EU's Nice treaty in 2001.

Det finns inte något sakligt skäl att hasta - för trots de goda sidorna i det förslag som Giscard d"Estaings konvent levererade i somras finns det åtskilligt att dryfta. För svenskt vidkommande kan regeringen inte börja realförhandla förrän riksdagen sagt sitt om Sveriges positioner. Mot bakgrund av att mer än halva den svenska väljarkåren nyss valde ett halvt EU-medlemskap vore en livaktig offentlig debatt om vårt Europa välkommen.

I långa stycken finns dock redan accept i medlemsstaterna för konventets förslag; arbetet handlar i den delen mer om juridiskt hantverk. I andra delar finns det utestående konflikter som avspeglar fundamentala skillnader mellan staterna i nord-sydlig riktning, i storlek och i flödena av bidragsströmmar.

Det kan kanske beklagas, men det är ambivalensen mellan likhet (gemensamma intressen) och olikhet (nationell särart) som är Europa. Det reser särskilda krav på det konstitutionella fördraget.

Andra skiljelinjer rör grundarstaternas särskilda anspråk och anspråken på likabehandling från de länder som är på väg in i gemenskapen. Det finns inte något gemensamt synsätt på vare sig utrikes- eller försvarspolitik.

Allt detta, liksom det faktum att EU-medborgarna i de flesta medlemsstater är positiva till mer integration som princip men inte som praktik, ska tas hänsyn till för att den nya konstitutionen ska svara mot krav på legitimitet - utan att samtidigt förlora för mycket i effektivitet.

Ingen vet hur EU kommer att utvecklas; mixen mellan federalism och nationell suveränitet är inte för alltid given. Efter en tid av ökad federalism stärks medlemsstaterna på kommissionens bekostnad. De stora staternas storhet avspeglas i förslaget om "dubbla majoriteter", samtidigt som det finns en öppenhet för att grupper av länder går sin egen väg. Allt detta är rimliga lösningar i EU-pragmatismens anda, vilket däremot inte kan sägas om tanken på en EU-president eller reducering av antalet kommissionärer.

EU-konstitutionen blir till slut inte en principstrid utan en fråga för politisk kompromiss, som i enlighet med europeisk tradition kommer att innehålla mycket bludder och kravlistor över vad individen kan förvänta sig från staten. Den avgörande bristen är att maktdelningen inom EU-systemet framstår som diffus och därmed inbjuder till politiska manövrer för att öka EU:s beslutsområde på ett oförutsett sätt.

Samma sak kan sägas om avsaknaden av det grundläggande liberala perspektiv som slår fast att konstitutionens utgångspunkt borde vara individens frihet från staten.

Björn von Sydow kommer inte ge de folkvalda en chans att säga sin mening om den nya EU-grundlagen. Det blir ingen extra riksdag, trots att grundlagen kommer vara ett av de viktigaste besluten i den Europeiska Unionens historia.

Björn von Sydows obegripliga beslut går precis i linje med den svenska politikens attityder till vad som händer i EU: inte så viktigt för svenskarna att ta del av.

Det svenska folket är draget vid näsan. Självklart kan riksdagen inte sammankallas nu. Det skulle gjorts redan tidigt i somras, när texterna till den nya grundlagen blev klara och lades fram för allmänheten. Varför det inte skedde, motiverades i ett pressmeddelande från riksdagen i torsdags. Det är ett lamt försök till förklaring.

EU:s framtidskonvent hann lägga fram sina viktigaste förslag sista dagen riksdagen sammanträdde före sommaruppehållet. Samma dag höll det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet en offentlig utfrågning med en videokonferens med riksdagens konventsledamöter.

Det är just detta som är problemet med hela den svenska EU-debatten. Nämligen det förolämpande antagandet att det som händer i EU-politiken bara är intressant för dem som är närmast involverade, och en liten krets utanför dessa.

Det är snubblande nära för en kritiker att säga (men det gör vi förstås inte) att eliterna vill ha EU:s utveckling för sig själva.

Talman von Sydow har också hört gruppledarnna för riksdagens partier. Och det är ju bra i sig. Men partier nämns visserligen i regeringsform och riksdagsordning, så i någon mening är de offentligt reglerade instanser. Men ser vi hur opinionen fördelar sig praktiskt ser vi hur tvivlet not utvecklingen i EU ofta finns i preiferier. Att lyssna till partiledningar är ingen ersättning för de valdas fria debatt.

Med tanke på hur få svenskar som vet vilka som sitter i EU-parlamentet, än mindre satt i framtidskonventet, så är arrangemanget med videokonferens helt simpelt bara en pliktskyldig gest. Gick videokonferensen ens ut på Internet? Fanns det någon som helst möjlighet vanliga svenskar att ta del av det som sades?

Om nu svaret mot förmodan skulle vara ja, så är det fortfarande den svenska riksdagen, åtminstone denna ledarsida veterligen, som är de slutliga representanterna för det svenska folket.

Sverige är med i EU. Men vi medborgare förnekas ständigt att verkligen delta i debatten. Om riksdagen hade fått säga sitt om grundlagen, det vill säga innan utrikesministrarna träffas den 5-6 september, så kunde även svenska folket fått bli något mer delaktigt.

Nu ska det i stället hållas en utfrågning med Anna Lindh i EU-nämnden den 21 augusti.

Brev från Björn von der Esch till talmannen Björn von Sydow
om riksdagens behandling av konventets förslag
29/7 2003

I våras övervägde Du att inkalla riksdagen under sommaren när EU:s nya förslag till konstitution blivit klart. Omedelbart lät regeringen förstå att en sådan debatt före folkomröstningen var ytterst ovälkommen. Därmed tystnade allt - även Du.

Den 5 september kommer, såvitt känt, regeringen att till EU lämna synpunkter på konstitutionen, som omfattar 246 sidor med 461 artiklar. Konstitutionen kommer att stå över alla svenska lagar. Trots att riksdagen utgör Sveriges enda lagstiftande församling har ledamöter ställts totalt utanför processen - inte ens lagtexten har skickats till oss. Vi hålls därmed ovetande om EMU:s framtida ramverk och arbetsformer, och om hur man hoppas kunna förhindra stabilitetspaktens definitiva sammanbrott, förutom alla övriga förslag om EU:s maktfrågor.

Svenska folket tvingas alltså att den 14 september ta ställning till ett EMU-alternativ vars verkliga innebörd vi får veta tidigast tre månader efter folkomröstningen.

Danmarks statsminister har förklarat att, med hänsyn till demokratins mest elementära krav, är det uteslutet att låta danskarna folkomrösta om euron innan de vet hur EU:s nya konstitution utformats och vilka konsekvenser den får för medborgarna.

Såvitt jag förstår är i en demokrati talmannens viktigast uppgift att förmå upprätthålla riksdagens integritet och lagstiftningsmakt. Det måste gälla i Sverige precis som i Danmark Därför känner jag djupaste oro och frustration över att Ditt uteblivna agerande i denna ödesfråga skall förstärka en redan utbredd skepsis bland medborgarna mot riksdagens kompetens. Det kan sluta i politiskt kaos!

Argumenten tryter
ännu ett försök från nejsidan att skrämma folkopinionen för ett EU som blivande superstat
SvD-ledare 6/8 2003

För det italienska ordförandeskapets lika fåfänge som excentriske president Silvio Berlusconi skulle det vara en stor prestigevinst om EU:s stundande regeringskonferens skriver ihop sig om ett nytt epokgörande EU-fördrag innan ordförandeskapet byter stafettpinne vid årsskiftet. För att snabba på processen har därför den italienska regeringen uppmanat medlemsstaterna att lämna synpunkter på grundlagsförslaget redan innan regeringskonferensen börjar i Rom den 4 oktober.

Från den svenska regeringens sida har man klokt nog tagit det hela kallt och låtit förstå att visst kan Sverige lämna synpunkter redan nu, men bara vad gäller de delar av konventsförslaget som har passerat och godkänts av riksdagen.

Exempelvis att EU:s nuvarande konstruktion med tre pelare ska ersättas med ett mer begripligt system och att EU ska ansöka om anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lägg därtill att riksdagen med hänvisning till höstens folkomröstning tidigare i år har konstaterat att den inte kommer att hinna behandla konventets förslag till ny EU-grundlag före regeringskonferensen.

Allt detta struntar dock centern och miljöpartiet i när de kräver att riksdagen ska extrainkallas för att just debattera framtidskonventets förslag. Det bakomliggande motivet är knappast att de båda partierna vill ge Berlusconi en hjälpande hand. Snarare handlar det om ännu ett försök från nejsidan att skrämma folkopinionen för ett EU som blivande superstat och därmed knipa röster i EMU-valet. Skrämselargumenten mot euron tror man tydligen inte ens själv på.

Brev från Björn von der Esch till talmannen Björn von Sydow
om riksdagens behandling av konventets förslag
29/7 2003

Risken är stor att landets folkvalda parlament inte
får någon chans att debattera förslaget från EU:s framtidskonvent
Aftonbladet 4/8 2003

Italiens premiärminister Silvio Berlusconi stressar på behandlingen av EU:s nya grundlag. Han vill att den ska klubbas igenom under höstens italienska ordförandeskap. I sin iver att skriva in sitt namn i historieböckerna struntar Berlusconi i normala demokratiska processer.

I Sverige blir problemet uppenbart. Italien har begärt in remissvar från alla medlemsländer senast i september. Riksdagen träffas igen först i oktober. Risken är därmed stor att landets folkvalda parlament inte får någon chans att debattera det förslag EU:s framtidskonvent la tidigare i somras. Regeringen hinner säga sitt, men det räcker inte

. EU behöver en ny grundlag. Dagens virrvarr av beslutsformer, pelare och balansfunktioner bidrar till det man brukar kalla EU:s demokratiska underskott. Men det finns verkligen inga skäl till brådska. En ny grundlag behöver tidigast finnas på plats när de nya medlemsländerna kommer med i unionen nästa sommar. Ett snabbt beslut ökar risken för att den nya grundlagen blir en halvmesyr, ungefär som Nicefördraget.

Det finns nu två sätt att undgå ett demokratiskt nederlag. Antingen kallar riksdagens talman Björn von Sydow in riksdagen under sommaruppehållet. Det är en mycket ovanlig åtgärd, som kan bli nödvändig. Problemet är att riksdagen med ett sådant upplägg ändå skulle tvingas till en snabbehandling av frågan.

Eller också slår Göran Persson en signal till sina regeringskollegor ute i Europa. En samlad linje kan möjligen få Berlusconi på andra tankar.

Margit Gennser: Det är en demokratisk nödvändighet att riksdagen extrainkallas för att behandla förslaget till ny EU-grundlag.
Margit Gennser, ordförande för Medborgare mot EMU, frågar i sitt brev till statsministern:
1. På vilket sätt är riskerna nu mindre än tidigare för att EMU leder till en utveckling mot det federala Europa som Du tidigare har varnat för? 2. Vilka punkter i konventets förslag till konstitution för den Europeiska Unionen kommer Du att motsätta Dig? 3. Kommer riksdagen att extrainkallas för att diskutera och ställning till förslaget och på vilket sätt kommer det svenska folket och dess valda representanter att kunna debattera och påverka den svenska regeringens ställningstagande vid den kommande regeringskonferensen?
Pressmeddelande från Medborgare mot EMU

Nations must vote on EU constitution
No European, however enthusiastic for a united Europe, should overlook the shortcomings of the constitution produced by Valéry Giscard d'Estaing's convention.
Pedro Schwartz Financial Times July 20 2003 21:54

No European, however enthusiastic for a united Europe, should overlook the shortcomings of the constitution produced by Valéry Giscard d'Estaing's convention.

Under the guise of bringing together the various treaties on which the European Union is based, the draft magnifies some of the defects that have made the EU a byword for bureaucratic intrusiveness. It steers towards the kind of political centralisation and imposed uniformity that has given Brussels a bad name. More importantly, the constitution fails to make the fundamental principles of a market economy one of its central tenets.

Many want to present the draft as a mere summary of existing treaties, with the purpose of disarming opposition. It is not so inoffensive.

The meddlesome nature of the constitution can be gauged from its length. The US constitution comprises nine articles divided into 18 sections, plus 24 amendments: 16 pages in all. The current European text consists of 461 articles plus six protocols, over 246 pages.

It makes some crucial centralising reforms, creating a president and foreign minister of the Union, extending majority voting and increasing the powers of the European parliament. The excuse for all this is a better and more democratic form of government for an EU of 25 members.

The text forgets the lesson of the US constitution of 1787: the need to limit the powers of government with checks and balances, not least of which is the economic autonomy of individuals.

The members of the convention perhaps believed that by including a charter of fundamental rights they would guarantee individual freedoms. What they have overlooked is that the economic freedom of the individual is as powerful a barrier as any against undue political interference. The draft constitution fails to mention private property, freedom of contract, free enterprise, workable competition or free trade in its opening definition of the EU's objectives.

Although these guarantees are variously mentioned in different parts of the text (even Mr Giscard d'Estaing understands that they bring prosperity), they are not given their rightful place as essential elements of individual liberty.

Instead, the text sets out the EU's central objectives as, among other things, "a Europe of sustainable development based on balanced economic growth; a social market economy, highly competitive and aiming at full employment and social progress; and with a high level of protection and improvement of the quality of the environment". This is politically correct to a fault. Fashionable concepts, contradictory aims and pious hopes cannot hide a misunderstanding of what full economic freedom can do for society.

The principles of "subsidiarity" and "proportionality" are painstakingly set out in the draft as a check on the abuse of power by Council, Commission and parliament. But principles count for little. Read the text (if you have a spare couple of days) and you will see that EU is granted control not only over the establishment of the internal market but also over economic, monetary and competition policy, employment and social policy, economic, social and territorial cohesion, agriculture and fisheries, environment, consumer protection, transport, trans-European networks and research and technological development - not forgetting Mr Giscard d'Estaing's pet project, space exploration.

The EU may also take co- ordinating, complementary or supporting action in public health, industry, culture, education, vocational training, youth and sport and civil protection.

Many of these goals could be more easily and cheaply attained by allowing individuals to exercise their economic freedoms under the national legal regime of their choosing. Mutual recognition of national legal arrangements would lead to spontaneous convergence through jurisdictional competition.

Mr Giscard d'Estaing, Gerhard Schröder, the German chancellor, and the Italian government, which holds the EU presidency, have made it clear that they will brook no unpicking of the compromises achieved in the convention. Their aim is to change nothing in this unsatisfactory document.

So the only way to force Europe's political and bureaucratic elites to change the proposed constitution is to demand a referendum in each and every state of the Union. Only when ordinary voters are asked to give their consent will Europe have a constitution that entrenches the notion of individual freedom.

After nearly two years of self-imposed silence, Iain Duncan Smith picked a good time and a good place to set out his vision of the future of Europe. The timing was right, because yesterday the draft European Constitution was finalised by Valery Giscard d'Estaing.
Daily Telegraph 11/7 2003

So much for what Mr Duncan Smith, echoing Donald Rumsfeld, calls "Old Europe". He chose to deliver his speech in Prague, the heart of what he calls "New Europe": nations like the Poles and the Czechs, proud of their newly won freedom, jealous of their sovereignty and Atlanticist in outlook. In a city that symbolised the liberation of Eastern Europe from Soviet tyranny, the Conservative leader proposed a "democratic revolution" to restore power to the nation state. He demanded a referendum on the constitution, insisting that "Parliament has no more right to lay Britain's sovereignty at the feet of a foreign constitution than it has to ban elections".

Mr Duncan Smith's Prague speech could well turn out to be the most coherent Conservative prospectus for Europe since Margaret Thatcher's Bruges speech 16 years ago. That would be no mean achievement.

Ian Duncan Smith has called for a new cross-Continental alliance committed to sweeping away the "Old Europe" concept of a EU super state. And on a visit to Prague, he unveiled his vision of a "New Europe" built around a partnership of sovereign states trading freely and co-operating on matters of common interest.
Full text of speech

The EU's draft Constitution was given a positive send-off by its craftsmen at a final ceremony to mark the end of the Convention on Europe's Future.
EU Observer 10/7 2003

Convention President Valéry Giscard d'Estaing, whose autocratic and forceful style prevented the whole process from derailing at times during the past year, said: "I am proud to have been your president, to have led our ship, at times through the fog, at times through the cold and over the waves - but we have come safely into port". "In one's life, one is, if one is lucky, permitted once or twice to make a difference, to touch the hem of history. Together we have had that chance".

Italian Prime Minister Silvio Berlusconi has said his country will use the "art of mediation" to reach agreement on the new European constitution during its six-month European Union presidency.
It would lead to a Europe capable of speaking with "one voice" and sharing the values of democracy and freedom with its partner the United States,
BBC 7/7 2003

"The Italian presidency of the European Union will be no ordinary administration. On the contrary, it will be a crucial presidency," he said.

It would lead to a Europe capable of speaking with "one voice" and sharing the values of democracy and freedom with its partner the United States, he added. He said his government expected European Convention chairman Valery Giscard d'Estaing to hand over the remainder of the draft constitution on 18 July.

Preparations for the mandate of the intergovernmental conference to fine-tune the draft constitutional treaty are currently being drawn up by EU member states.
the timetable is set to be agreed next Wednesday or Thursday (16-17 July)
EU Observer 8/7 2003

The proposals which will formally include the starting date of the IGC, the representation and the timetable is set to be agreed by member state ambassadors at their meeting next Wednesday or Thursday (16-17 July) said a spokesperson.

At their meeting in Thessaloniki in June (20-21), EU leaders issued a statement saying that the IGC "should complete its work and agree the Constitutional Treaty as soon as possible and in time for it to become known to European citizens before the June 2004 elections for the European Parliament".

The perils of political Europe
Ever closer political union could mean ever louder criticism of “Brussels"
This week, Gerhard Schröder, the German chancellor, made the latest of a series of recent
attacks on “Brussels bureaucrats”
The Economist June 26th 2003

Europe's voting reform will shift power balance. Little attention has been paid to the most critical:
the reform of EU decision-making procedures.
This lack of scrutiny is astounding. Decision-making rules are at the heart of any constitution.
By Richard Baldwin and Mika Widgren, Financial Times June 23 2003
The authors are professors of economics at the Graduate Institute of International Studies in Geneva
and at the Turku School of Economics in Finland respectively

Toppmötet enades om en tidsplan som innebär att den avgörande förhandlingen mellan medlemsregeringarna - regeringskonferensen (IGC) - kallas in den 15 oktober i Rom
SvD Rolf Gustavsson 22/6 2003

Megalomanin skenar i den växande skaran stats- och regeringschefer, där den minsta potentat uppträder som solkungen själv, inbäddad i ett följe av rådgivare, diplomater, PR-maskinister, livvakter och betjänter.
Rolf Gustavsson kolumn SvD 22/6 2003
Fotnot: Megalomani: storhetsvansinne

Det överdrivna mardrömsscenario som euromotståndarna till vänster förberett faller sedan EU:s framtidskonvent presenterats på sin egen orimlighet. Visst finns det brister i förslaget. Stora som små.
Men någon superstat är det inte frågan om. Tvärtom präglas konventsdokumentet av mer
öppenhet, fördjupad demokrati och tydligare maktdelning.
Smålands-Posten, Martin Tunström 18 juni 2003

The proposed EU constitution fundamentally changes the union
Then it is champagne all round and much mutual backslapping. A new state is being born, and I leave as quickly as possible.
By David Heathcoat-Amory, Daily Telegraph 18/6 2003

We sit in the vast hemicycle in the European Parliament building in Brussels. This is the last full meeting of the Convention on the Future of Europe. Our president, Valéry Giscard d'Estaing, has declared a "consensus" on the draft European Constitution. Giscard's speech is followed by a rather crackly version of Beethoven's Ninth, relayed over the loudspeakers. Then it is champagne all round and much mutual backslapping. A new state is being born, and I leave as quickly as possible.

Our instructions were to design a simpler, more democratic Europe, "closer to its citizens". We certainly failed on simplification. The draft constitution on my desk runs to 224 pages, but there was never any real effort to streamline the EU, reform its bureaucracy or cut the 97,000 pages of accumulated laws and regulations known as the acquis communautaire.

No one in the convention doubts the scale of the undertaking or the huge implications for the way Europe is governed - except, apparently, the British Government, which is completely isolated in maintaining that the new constitution is just a "tidying-up exercise".

The truth is that the European Constitution founds a new union, with a single unified structure and legal personality. The existing structure, which secures the rights of member states to make their own decisions and collective arrangements about foreign policy and criminal justice matters, will disappear. The EU will have "exclusive competence" over trade, competition rules, common commercial policy, fisheries conservation and the signing of all international agreements.

European Constitution,
Readerfriendly Edition, Part I
Official Documents European Constitution Parts I and II
European Constiutiton Volume II
EU Observer 13/6 2003

Germany has been called everything from the sick man of Europe to the sleeping giant of the European Union. But in a little-noticed consequence of Europe's constitutional convention, Berlin has emerged as perhaps the biggest winner in the Union's internal power struggle.
A landmark compromise negotiated last week gives Germany significantly greater voting weight while replacing the old system where Germany was at par with Britain, France and Italy.
Intrenational Herald Tribune 10 june, 2003

The fact is that each successive EU treaty has added new and little noticed powers to Brussels institutions, often involving majority voting. It is arguable that the EU now emerging is sufficiently different from anything approved by the 1975 referendum as to justify a fresh appeal to the British voter.
Samuel Brittan Financial Times 6/6 2003

Mr Giscard d'Estaing would like to be remembered for drafting a constitution that, however much it is amended at the forthcoming summit of national leaders, will govern the EU for a long time to come. A referendum has already been promised in several European countries and is supported by Mr Giscard d'Estaing himself.

The fact is that each successive EU treaty has added new and little noticed powers to Brussels institutions, often involving majority voting. This was true of the Single European Act signed by Margaret Thatcher herself as well as the Maastricht, Amsterdam and Nice treaties signed by her successors. It is arguable that the EU now emerging is sufficiently different from anything approved by the 1975 referendum as to justify a fresh appeal to the British voter.

Ett folk under en konstitution med en stark, om än begränsad, centralmakt. En valuta, ett banksystem, en armé och stor, men begränsad självständighet för delstaterna.
Expressens Ann-Charlotte Martéus om EU och USA 4/6 2003

EU ska i framtiden ledas av en vald president. I utbyte får de mindre länderna behålla var sin EU-kommissionär, åtminstone ett tag till. Det anses bli den troliga kompromissen om EU:s framtid.
På måndag lägger konventets ledning fram ett nytt förslag till hur unionens institutioner ska se ut och ledas.
DN 1/6 2003

Framtidskonventet blir helt avgörande för vilket slags EU som vi med ett ja till EMU blir oupplösligt sammanbundna med. Det är därför demokratiskt otillständigt att tvinga svenska folket att ta ställning till EMU några månader innan EU:s framtida maktstruktur och uppgifter blivit kända för allmänheten.
Björn von der Esch, Dagens Industri 31/5 2003

Lena Hjelm-Wallén varnar Valéry Giscard d´Estaing;
EU:s framtidskonvent riskerar förlamning om han fortsätter driva kravet på en mindre EU-kommission.
Sanningens minut närmar sig för EU:s framtidskonvent, som i dag, fredag, möts i Bryssel.
DN 30/5 2003

På andra punkter ger Lena Hjelm-Wallén godkänt åt slutförslaget från konventets ledning. Hon tycker det är bra att skrivningen om "federalism" strukits och är nöjd med att "equality", jämlikhet/jämställdhet, fått sin plats i avsnittet om EU:s grundläggande värderingar och mål.

British prime minister Tony Blair believes that Britain does not need to have a referendum on the new European Union constitution because it will not bring a fundamental change to the British constitution.
EU Observer 29/5 2003

The mendacious attacks by much of the British press on the European convention's draft constitution are a powerful argument against a referendum on the subject.
No argument has been too tortuous or too long in the tooth for the leading anti-EU newspapers this week. The draft constitution could force Britons to sell their houses for less than their market value, said The Daily Telegraph. "Britain would simply cease to exist as a sovereign nation," the Daily Mail claimed.
It would sweep away the common law, according to The Times - whose sister paper, The Sun, said it handed control of Britain to Europe.
Financial Times editorial 29/5 2003

Valéry Giscard d'Estaing, president of the Convention on Europe's future on Thursday, 29 May receivec the Charlemagne Prize for the "fostering of a United Europe" amid a barrage of criticism for his latest constitutional proposals.
EU Observer 29/5 2003

EU är ingen stat och bör inte heller bli det.
Den uppfattningen delar även Valéry Giscard d'Estaing, vilket märks tydligt i konstitutionsutkastet. Artikel I-5 slår fast att "unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater". För att understryka detta ytterligare har förslaget att döpa om EU till Europas förenta stater strukits.
Sydsvenskan 27/5 2003

Steget
Ska vi ta steget ut i Europabygget, växla kronan mot euron och låta finansminister Bosse Ringholm ta plats med de andra finansministrarna, när de försöker få fart på ekonomin, öka sysselsättningen och samtidigt hålla balans i de offentliga budgetarna?
DN ledare 27/5 2003

Just nu pågår ett ivrigt hamrande i framtidskonventet i Bryssel. Ordföranden Valéry Giscard d´Estaing håller på att få ett förslag till författning för EU färdigt att presentera för EU:s stats- och regeringschefer i Thessaloniki i midsommar. Möjligen kommer han att bifoga ett eller ett par alternativ, men pressen på deltagarna i konventet - och indirekt på regeringarna - att gå med på ett enda förslag är stark.

Förutom att texten ska räta ut saker och ting för oss medborgare så ska EU:s ledningskapacitet bli en annan. Det ska i sin tur göra arbetet med att jämka samman medlemmarna kring utrikes- och säkerhetspolitiken lättare. Och på samma sätt är de tolv euroländerna på väg att forma en närmare samverkan kring den ekonomiska politiken.

Allt det här kan ses på två sätt, antingen så att makt och inflytande flyttar bort, "till Bryssel", eller så att vi flyttar vårt inflytande och medverkan till en större räjong, "till Europa". Det förra synsättet är vanligt, sannolikt ännu vanligare än det senare. Inte så märkligt med tanke på den förhållandevis korta tid som Europa varit öppet, i sommar blir det fjorton år sedan taggtråden mellan Ungern och Österrike klipptes upp. Inte heller överraskande eftersom vi människor i allmänhet handlar efter regeln "man vet vad man har men inte vad man får". Och i Sverige har vi haft det rätt hyggligt under efterkrigstiden, i våra egna ögon rent av bättre än alla andra.

Ska vi ta steget ut i Europabygget, växla kronan mot euron och låta finansminister Bosse Ringholm ta plats med de andra finansministrarna, när de försöker få fart på ekonomin, öka sysselsättningen och samtidigt hålla balans i de offentliga budgetarna?

Controversial plans for sweeping changes to the way the European Union works - including a call for an elected EU president - have been published.
The draft proposals from the convention on Europe's future also include an elected foreign minister and backing for a common foreign policy.
BBC Monday, 26 May, 2003
PDF Document Draft Constitution - Volume I - Revised text of part I

The European Union's draft constitution proposes radical reforms of the EU's institutions - more sweeping than those in the Single European Act and the Maastricht and Nice Treaties combined. Many reforms have been debated but little attention has been paid to the most critical: the reform of EU decision-making procedures. This lack of scrutiny is astounding. Decision-making rules are at the heart of any constitution. Most EU laws are adopted by majority voting. These laws are binding in all member states - including those that opposed them.

Our research demonstrates that the constitution's rules would make it much easier to pass EU laws, improve the EU's decision-making efficiency and would shift a great deal of power to the four largest members: Germany, France, Britain and Italy.

The increased decision-making efficiency stems from reform of majority voting in the Council of Ministers. Instead of the Nice Treaty's complex system, the Council would pass EU laws when half the members, representing at least 60 per cent of the EU population, vote for it. This would make it easier to achieve a winning majority in the Council.

Under the Nice rules, only about 2 per cent of all conceivable coalitions constitute a qualified majority. Under the Constitution's rules, over a fifth of all coalitions will achieve that goal.

Such a change primarily benefits the European Commission. It has a monopoly right to propose legislation. This right - which amounts to a "pre-veto" over legislative ideas that it dislikes - gives the Commission influence over the shape of EU laws.

On each law every member in the Council has particular concerns. The law that passes does not have to address all these concerns - only those of countries representing at least half of the members and 60 per cent of the population. With so many ways to form a winning coalition, the Commission will have more choice over which concerns it pays attention to.

One hopes that the Commission will act in the best interests of Europe, of course. But constitutions should be about power, not hope.

The European Parliament also gains. The constitution would strengthen its power over EU legislation in two ways. First, it would require parliamentary approval for most EU laws, including many that are now decided only by the Council. Second, the greater decision-making efficiency means legislation will be passed more quickly.

In contrast, the Council of Ministers loses. It does not decide which proposals it votes on - that is the Commission's job. Making it easier to find a winning coalition reduces the Council's influence on what is passed. After all, when many alternative winning coalitions are possible in the Council, the coalitions can be played off against each other - either by the Commission with its "pre-veto" power or by the parliament with its actual veto.

The reforms now contained in the draft constitution were deemed so sensitive they were rejected at the summits in Amsterdam in 1997 and Nice in 2000. So does their inclusion in the draft constitution indicate a change of heart among EU leaders? Probably not. Once it was clear that Valéry Giscard d'Estaing's convention would produce a single draft constitution, many member states decided the convention was not the place to fight the changes. The isssue is bound to emerge again at this year's intergovernmental conference, where the member states are in charge.

The new rules are good for Europe but they have complex implications. Once EU leaders begin to appreciate these, they are likely to reject the draft constitution, or at least many of its proposals.

There was always quite a risk attached to this “blame the EU” strategy. What if voters stopped accepting that EU-driven reforms are technocratic exercises for the general European good, and began to see them as highly political decisions over which they have little democratic control? What if politicians started to pander to such feeling by attacking unpopular EU decisions rather than endorsing them with a wink and a shrug? There are signs that this is beginning to happen.

At the beginning of the 1990s, 72% of EU citizens regarded their countries' membership of the Union as a “good thing”; this is now down to 54%.

This tendency is only likely to be strengthened by the fact that Brussels-bashing is an increasingly popular sport, even for mainstream European politicians who would once have disdained such rhetoric as irresponsibly populist. This week, Gerhard Schröder, the German chancellor, made the latest of a series of recent attacks on “Brussels bureaucrats”, arguing that a mixture of financial liberalisation and environmental regulation was threatening to destroy large sections of German industry.

Supporters of a “political Europe” should, at least in theory, be encouraged by such developments. A pan-European democracy must necessarily involve argument and debate, even if some of it is crude and ill-informed. But there will be a price to be paid. It is already hard enough to achieve EU agreement, when it is just a question of 15 (soon to be 25) political leaders striking a deal in a conference room. Add in a stone-throwing mob outside and dipping support for the Union back home, and things will get even harder. Welcome to “political Europe”.

EMU har en inbyggd skevhet som hotar demokratin. Politikerna förlorar makten över de ekonomisk-politiska besluten, men behåller ansvaret för välfärd och sysselsättning.
Sverker Gustavsson, Uppsalaprofessor i statsvetenskap, intervjuad i DN 31/5 2003

Med EMU uppstår en farlig obalans mellan den europeiska och den nationella nivån för politiskt beslutsfattande, menar Sverker Gustavsson - som utvecklar sin syn i ett kommande nummer av tidskriften Ekonomisk Debatt. Han anser att valutaunionen kan komma i svåra situationer där demokratin blir äventyrad. I ett sådant nödläge blir den bästa möjligheten att gå vidare till en fiskal union, alltså att EU ges egen beskattningsrätt över medlemsländernas invånare.

- I Tyskland har regeringen ställts med ryggen mot väggen, eftersom den inte kan påverka räntan eller valutakursen och inte tillåts öka budgetunderskottet. Den har inget annat val än att försämra välfärdssystemen och anställningstryggheten, trots att väljarna inte är med på det, säger han.

Det är i sådana krissituationer som Sverker Gustavsson menar att demokratin kan råka i fara. Ytterst står då valet mellan ett fiasko för EMU eller att politikerna tar till auktoritära metoder, såsom att regera genom tillfälliga dekret i stället för parlamentsbeslut. Ett sätt att övervinna väljarnas motstånd är annars att bilda en samlingsregering, vilket kan bli aktuellt i Tyskland.

Ett mer demokratiskt alternativ skulle då vara EMU utvecklas i riktning mot en förbundsstat, med en stor gemensam budget som kan användas till omfördelning mellan olika delar av euroområdet. Resurser skulle då kunna styras till ett medlemsland som hamnar i akuta svårigheter och inte på egen hand klarar att lösa problemen.

Dit är dock steget ganska långt: Sverker Gustavsson jämför de relativt måttliga 1,27 procent av BNP som betalas i årlig EU-avgift med storleken på de federala budgetarna i USA, Kanada och Tyskland, som är tio till tjugo procent av BNP.
- Det blir svårt för politiker att stå på ett torgmöte och förklara för sina väljare att så stora resurser ska tas från det egna landet och disponeras av EU. Hittills har den nuvarande avgiftsnivån setts som den yttersta gränsen för vad medlemsländernas invånare är beredda att avstå från, förklarar Sverker Gustavsson.

Jag fruktar att det våras för kejsarvansinnet i Europa och att jag måste överge mitt experiment att se positivt och optimistiskt på framtiden.
Rolf Gustafsson kolumn SvD 18/5 2003

Kanske har vårt ledarskap ändå djupa insikter och höga ideal som vi förbiser? Kanske kan till och med politiker bli bättre människor på gamla dar? Ta till exempel den gamle aristokraten Valéry Giscard d"Estaing (VGE) som nu leder EU:s framtidskonvent och som till midsommar presenterar ritningarna för det nya Europa. Vi som följt VGE de senaste trettio åren känner till den briljante, fåfänge förre franske presidentens stora passion för jakt - inte bara på makt och ära utan på även pengar, kvinnor och storvilt i Afrika (hos kejsar Bokassa). Men vid 77 års ålder har han kanske lärt sig lite ödmjukhet och förmåga att lyssna?

Det räcker inte med att han bara byter om till polotröja och keps och spelar dragspel för folket. Jag har försökt att ge VGE "the benefit of the doubt", men jag måste medge att så som han nu uppträder som ordförande - pardon, président - i konventet så bara bekräftar han det gamla ordspråket att ingen är så döv som den som inte vill höra. Det är mycket illavarslande.

This is it: the moment that we have repeatedly been told would never come about. The EU is about to transform itself, de jure and de facto, into a single state. The European Convention, which has been meeting this past year under the chairmanship of the former French president Valéry Giscard d'Estaing, will issue its final text in June. That draft will be adopted by the EU's leaders next year, and a new polity will be born.
Europe: the wolf is here
Daily Telegraph editorial 12/5 2003

Upprorsstämning råder i EU:s framtidskonvent. Orsaken är ordföranden Valéry Giscard d'Éstaings förslag till hur unionen ska ledas. Det betraktas av många av de 105 ledamöterna som ett försök till statskupp.
De små länderna ser sin ställning hotad i framtidens EU.
DN/TT 27/4 2003

De är rädda för att de stora ska stärka sitt grepp över unionen om Giscard d'Éstaing får som han vill. Den förre franske presidenten anklagas för att gå Frankrikes, Storbritanniens och Spaniens ärenden. De tre vill att EU ska ledas av en "president".

Valéry Giscard d´Estaings förslag ett gigantiskt misslyckande
Aftonbladet 15/4 2003

EU består i dag av ett virrvarr av traktat, pelare och sinsemellan balanserande maktinstitutioner, allt formulerat i tusentals sidor lagtext. Systemet är helt oöverskådligt för den vanlige medborgaren. Därför har ett av de viktigaste uppdragen för EU:s framtidskonvent varit att göra regelverket enklare. Mot den bakgrunden måste det förslag som konventets ordförande Valéry Giscard d´Estaing la fram i veckan beskrivas som ett gigantiskt misslyckande. Det hela ger sammantaget ett lätt epileptiskt intryck.

Om d´Estaing får sin vilja igenom blir det fler överstatliga beslut inom EU. Fast utvecklingen åtföljs inte av mer demokrati på den nivån. Konventet är överens om att fler beslut, till exempel inom juridiken och utrikespolitiken, ska kunna fattas med majoritet.

Giscard d´Estaings reformförslag för EU
The Economist 24 april 2003, översättning Leif Widén

Presidenten för EU:s konstitutionskonvent har lagt fram sina förslag. Och startat ett riktigt bråk.

Med bara 60 dagar kvar tills Framtidskonventet skall vara färdigt med sitt konstitutionsförslag för EU borde ett samförstånd hålla på att växa fram. Istället har ett bittert bråk brutit ut mellan Valéry Giscard d´Estaing, den f d franske president som är konventets ordförande och den Europeiska Kommissionen, uppbackad av ett antal olyckliga nationella regeringar och EU-parlamentariker.

Den 22 april avslöjade Mr Giscard d´Estaing sina idéer om reformering av de framtida, förstorade EU-institutionerna. Han vill ge Ministerrådet, där EU-ländernas nationella regeringar är representerade, sin en egen mäktig president, kompletterad med ett mini-kabinett som vägvisare för EU:s arbete.

Detta betraktas (med rätta) av Kommissionen – som anser sig stå över regeringarna och som vanligen är Bryssels mäktigaste institution – som en direkt utmaning mot sin auktoritet. Inom några få timmar efter att Mr Giscard d´Estaing hade offentliggjort sina förslag hade Kommissionen hastat ut med ett kritiskt uttalande om förslagen och varnade för att de troligen skulle skapa ”förvirring och dubblerad byråkrati” och ”ojämlik behandling av medlemsstater”.

Inte heller gladdes Europaparlamentet, det tredje hörnet i EU:s konstitutionella triangel, av förslagen. Elmar Brok, en konservativ tysk EU-parlamentariker som är ordförande i parlamentets största grupp, fördömde Mr Giscard d´Estaing som ”autistisk” och förklarade att dennes förslag ”bara gick ut på att reducera makten för mindre EU-länder, Kommissionen och Europaparlamentet”.

För utomstående som inte är skolade i EU:s ecklesiastik kunde dessa argument låta som dunkla dispyter om den byråkratiska processen. Men i verkligheten handlar det om frågor med största praktiska betydelse: i huvudsak vem som skall ha makt inom EU. Dispyterna ställer försvararna av nationalstaten mot förespråkare för en mäktigare paneuropeisk regering och de ställer EU:s mindre länder mot de större.

Mr Giscard d´Estaing säger att hans förslag bara avser att förbättra Ministerrådets funktion utan att försvaga andra institutioner. För närvarande leds rådet med ett roterande presidentskap där varje EU-land oavsett storlek sitter ordförande i sex månader. Mr Giscard d´Estaings förslag skulle skapa större kontinuitet med en president som sitter upp till sex år, kompletterad med en utrikesminister.

Förslagens kritiker befarar att rådets nya president och dennes kabinett oundvikligen skulle inkräkta på Kommissionens område.

Andra delar av Mr Giscard d´Estaings förslag skärper dessa misstankar. Han tänker sig att antalet kommissionärer minskas till 15 från dagens 20 och att presidenten sedan skulle utnämna 15 ”rådgivande” kommissionärer utan rösträtt – en tydlig och ganska förolämpande brödbit till mindre länder som fruktar att förlora ”sin” kommissionär.

Mindre länder är också oroliga över tanken på att antalet EU-parlamentariker från varje land skulle göras direkt proportionellt mot dess befolkning, ett förslag som drastiskt skulle reducera deras representation. Och parlamentet som helhet hotas direkt av ytterligre en Giscard-idé: skapandet av en helt ny institution, en europeisk kongress där två tredjedelar av ledamöterna skulle komma från de nationella regeringarna och som skulle besluta om framtida ändringar i konstitutionen samt debattera den nya rådspresidentens policyförslag.

Medan dessa idéer redan har skapat ett protesternas getingbo i Bryssel och de mindre EU-länderna kan man räkna med att de välkomnas i London, Paris och Madrid. Fransmännen och engelsmännen som under de senaste månaderna har argumenterat om EU:s utrikespolitik kan förenas kring förslagen som faktiskt tycks favorisera de större länderna. Attityden i Tyskland, EU:s största land men traditionellt också en av de starkaste förespråkarna för EU-parlamentet och Kommissionen, är emellertid både otydlig och motsägelsefull.

Men innan EU-regeringarna och alla andra intresserade på allvar får diskutera Mr Giscard d´Estaings förslag måste ha först få dem igenom hos framtidskonventet. Opposition inom dess presidium med 12 medlemmar har redan fått honom att modifiera sina förslag en aning. Räkna med att de tilltygas mer av konventet in pleno.

Reforming the European Union
Institutional mayhem
The Economist, April 24th 2003

With just 60 days to go before the Convention on the Future of Europe is meant to finish its draft constitution for the European Union, consensus should be emerging. Instead a bitter row has broken out between Valéry Giscard d'Estaing, the former French president who chairs the convention, and the European Commission, backed by various unhappy national governments and Euro-parliamentarians.

On April 22nd, Mr Giscard d'Estaing unveiled his ideas for the reform of the future, enlarged EU's institutions. He wants to give the Council of Ministers, where EU countries' national governments are represented, its own powerful president, who would preside over a mini-cabinet charged with guiding the EU's work.

This is (accurately) seen by the commission—which holds itself aloof from national governments, and is traditionally the most powerful institution in Brussels—as a direct challenge to its authority. Within a few hours of Mr Giscard d'Estaing's announcement of his proposals, the commission had rushed out a statement denouncing them as liable to create “confusion and duplication of bureaucracies” and “unequal treatment of member states”.

The European Parliament, the third element of the EU's institutional triangle, also is unamused. Elmar Brok, a conservative German Euro-MP who chairs the largest parliamentary group, denounced Mr Giscard d'Estaing as “autistic” and claimed his proposals were “purely about reducing the powers of smaller EU countries, the commission and the European Parliament.”

Folkstyre ja - EMU nej
Jag misstror i grunden den utveckling, som i dag präglar EU. Det pågår en sorts glidande men obeveklig rörelse utan tydliga beslutspunkter i riktning mot ett alltmer överstatligt, federativt EU, där de nationella parlamenten och medborgarna får allt mindre att säga till om.
Birgitta Dahl, GP, 20/4 2003

Synd att Persson redan nu uteslutit en separat folkomröstning om den nya EU-konstitutionen.
Aftonbladet, ledare 18/4 2003

Tänk om de ambitiösa planerna på en levande och folklig EU-debatt hade förverkligats. Tänk om folkviljan hade önskat sig fler reformer av EU än de statsministern är beredd att göra. Mot den bakgrunden är det också synd att Persson redan nu uteslutit en separat folkomröstning om den nya EU-konstitutionen. Flera andra länder kommer att genomföra en sådan för att ge väljarna chansen att säga sitt. Oberoende av vilket går det inte att komma ifrån att det är ett gigantiskt demokratiskt problem att så få medborgare deltar i debatten om EU:s framtida konstruktion, trots att frågan kommer vara direkt avgörande för välfärden, ekonomin och demokratin i Europa.

The Convention on the future of Europe must end its work by 20 June and present the result of its work in the form of a constitutional treaty to the EU summit in Thessaloniki. This was the clear message from the heads of state at the European Union meeting in Athens today
EU Observer, 16 April.

I Sverige är det i det närmaste tabu att tala om EU som en federation, men det är svårt att se hur unionen kan överleva med 25 medlemmar, i förlängningen ännu fler, utan att samtidigt ta steg i federativ riktning.
Aftonbladet ledare 17/4 2003

De tio blivande medlemmarna i Europeiska unionen undertecknade i dag sina anslutningsfördrag vid en högtidlig ceremoni under toppmötet i den grekiska huvudstaden Aten.
-Detta är en historisk dag som får oss att se optimistiskt på framtiden, sade ordförandelandet Greklands premiärminister Kostas Simitis.

De nya medlemsländerna tillför unionen 75 miljoner nya invånare. Totalt kommer EU den 1 maj 2004, då de nya medelemmarnas formella inträde sker, att ha 451 miljoner invånare.

Riksdagen får inte bli ett rundningsmärke i skattefrågor efter ett svenskt EMU-medlemskap.

- Det kommer i konflikt med det som är en av riksdagens kärnuppgifter, att se till att svenska folket sig självt beskattar
Göran Persson. i rikdagen 10/4, ref DN 11/4

While we liberate Iraq, Europe is busy planning to enslave us
By the time the Iraqi crisis is over, it may already be too late for the Government to stop a political disaster in Europe. The European Union's first constitution will be a done deal, and, from what we have seen of the text so far, it will usher in a new order that overturns the governing basis of British parliamentary democracy for ever.
By Ambrose Evans-Pritchard, Daily Telegraph 3/4 2003

Det blir inte ett federalt EU om man med det menar en federation av amerikansk modell, "det är omöjligt" på grund av de kulturella skillnaderna mellan EU-länderna.
Giscard d´Estaing, DN 9/4 2003

Låt medborgarna ta ställning till EU:s nya grundlag i folkomröstningar på samma dag i hela EU! Det kräver nu mer än hälften av medlemmarna i EU:s framtidskonvent. Men Sveriges ledamöter håller enad front mot folkomröstningskravet.
DN 8/4 2003

The Convention on the Future of Europe today has revealed the long-awaited ratification and withdrawal from the Union articles
EU Observer 4/4 2003

The Convention on the Future of Europe today has revealed the long-awaited ratification and withdrawal from the Union articles - laying out the future nature of the European Union. On retiring from the Union, article 46 suggests that member states should decide by qualified majority how the new relationship with the Union should be defined.

The Convention on the Future of Europe has started work on what to do
when a country voluntarily wants to leave the new Union
EU Observer 28/3 2003

The Convention on the Future of Europe has started work on some of it most difficult articles for its draft constitutional treaty. They concern what to do when a country voluntarily wants to leave the new Union and ratification of the new treaty.

European Commission:
Croatia, Serbia-Montenegro, Macedonia, Bosnia-Herzegovina
and Albania will be members too
Financial Times 25/3 2003

Fråga statsministern: Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte den fråga som är så helt avgörande för EU:s framtid, nämligen framtidskonventet?
Björn von der Esch (kd):
Anf. 62 Riksdagen 25/3 2003

This /Iraq/ war shows the need to construct a united Europe and
rapidly create a European defence force. This war demonstrates the urgent need for
Europe to advance political union, to become a federal Europe, both more
democratic and integrated.
Laurent Fabius, formerly prime minister of France
Financial Times 26/3 2003

"Jag är motståndare till en europeisk federation. Kanske den är möjlig i en avlägsen framtid, när vi som sitter här försvunnit till saligare ängder. Därför är detta en viktig fas.
Jag vill inte vara med och tvinga fram en finanspolitik på europeisk nivå."
Göran Persson, Dagens Industri 27/3 2003

Det är dags att bemöta de krafter som eftersträvar en
starkare centralism på subsidiaritetens bekostnad
SvD-ledare 12/3 2003

Under senare år har EU utvidgat sin makt inom många områden. Frågan är vad som till slut blir kvar på nationell, regional och kommunal nivå.
Ulrika Mörth, Olof Petersson och Jonas Tallberg, SNS i DI 3/3 2003
Författarna medverkar i SNS Demokratiråd som i juni kommer med en rapport om demokratin i EU.

Konventets uppdrag är klart och tydligt: lägg förslag till en genomgripande ombyggnad av EU. Förslaget skall ligga på EU-toppmötets bord i Thessaloniki i midsommar.
Rolf Gustavsson SvD 28/2 2003

Kruxet är att EU- och EMU-motståndare ibland använder ett grovt och alarmistiskt språkbruk som spelar tokhögern i händerna. När riksdagen i höstas tog sitt andra och definitiva beslut om överlåtelse av mer makt till EU hävdade kritikerna att det var en "statskupp".
Sydsvenskan 23/2 2003

Miljöpartiets annars balanserade gruppledare, Claes Roxbergh, hävde ur sig att man i andra länder "hade gått ut i krig för att försvara det vi nu skickar iväg". För dem som använder så starka uttryck ligger det kanske nära till hands att i nästa andetag beskriva euron som en "ockupationsvaluta".

Carl Bildt
Arbetet i det europeiska konventet saknar historiska förebilder
Och jag tror att det är viktigt att vi fullt ut ser att det handlar om
en författning för en framväxande federation
Utrikespolitiska Institutet, Stockholm, 11 februari 2003

Arbetet i det europeiska konventet har nu tydligt inriktats på att ta fram ett förslag till en första författning för denna framväxande federation. I ett allt bredare och djupare samarbete handlar det om att bygga institutioner som kan tillgodose krav på såväl effektivitet som legitimitet. Det är ett arbete som helt och hållet saknar historiska förebilder.
Och jag tror att det är viktigt att vi fullt ut ser att det handlar om en författning för en framväxande federation.
kan läsas på http://www.bildt.net/

Jasägarna både till höger och vänster vill att Sverige deltar fullt ut som EU-medlem.
- Övergången till euro är en naturlig följd av det svenska EU-medlemskapet, säger de på båda håll. Men sedan blir det krångligt. De har olika uppfattningar om vad EU ska vara till för, vad det ska syssla med och var beslutsmakten ska ligga.
DN-ledare 22/2 2003

Federala förtrupper?
vi bedyrade vår federalism; Barbro Hedvall på DN, Göran Rosenberg,
Ann-Charlotte Marteus och jag själv
PM Nilsson
Expressen 21/2 2003

Det enade Europa
en dröm om öppna gränser, fred, välstånd
en mardröm om en förkvävande stormakt med globala anspråk
DN-ledare 20/2 2003

Flera av EU-länderna vill att beslutet om unionens nya grundlag ska tas tidigare än det är tänkt, och i så fall blir det bråttom för Sveriges riksdag att enas kring en ståndpunkt i frågan. Statsminister Göran Persson meddelade på onsdagen riksdagsledamöterna att de kan bli tvungna att avbryta sitt sommarlov för att ta ställning till regeringens förslag till EU-konventet.
Ekot 19/2 2003

Artikel 16 ligger snubblande nära federalisternas våta dröm
om att EU:s institutioner med Europaparlamentet i centrum ska få
befogenhet att själva bestämmavilka maktfunktioner som unionen ska ha
SvD-ledare 16/2 2003

Konventets presidium presenterade så i förra veckan ett kraftigt försenat utkast till inledning på en ny grundtext. Det är en första ansats till ny EU-konstitution, som i fullbordat skick ska ersätta Romfördraget från 1957. Statsministerns representant i konventet, Lena Hjelm-Wallén, konstaterade lite väl snabbt i Riksdag & Departement (4/03) att utkastet inte handlar om att mer makt ska flyttas över till EU och därmed inte heller om att göra EU till en federation.

Men den som lusläser presidiets snåriga juristprosa stöter snart på formuleringar som just innebär att unionens beslutanderätt ökar på medlemsstaternas bekostnad. Därmed inte sagt att det i dagsläget finns anledning till panik.

Dels är överstatlighet i många fall bra, dels finns flera anhalter kvar på den långa resan fram till det slutgiltiga konstitutionella fördraget. Dock bör regeringskansliet snarast uppmärksamma Hjelm-Wallén om innebörden av exempelvis artikel 12. Där talas om att unionen ska ha beslutsmakt på "området med frihet, säkerhet och rättvisa". I klartext betyder det att Sverige i fortsättningen inte får fatta egna beslut på det polisiära och straffrättsliga samarbetsområdet. Också folkhälsan pekas ut som ett område där överstatlighet ska gälla, vilket är en stor förändring jämfört med i dag.

Och vad sägs om artikel 16? Enligt den ska den europeiska unionen ha rätt att på nästan vilket område som helst "vidta de åtgärder som behövs" om unionens mål inte kan förverkligas på annat sätt. Med en så luddig formulering är det svårt att se hur riksdagen ska kunna veta exakt hur mycket av sin egen kompetens den överlåter genom det nya fördraget.

Artikel 16 ligger snubblande nära federalisternas våta dröm om att EU:s institutioner med Europaparlamentet i centrum ska få befogenhet att själva bestämma vilka maktfunktioner som unionen ska ha, utan att behöva inhämta godkännande av medlemsstaternas parlament.

Genom nätverket DemokratiAkademin, där Palmecentret är en av ca 60 samverkande organisationer, anordnas 28/2-2/3 ett seminarium i Kungälv under rubriken: "Gemensam valuta? Gemensam demokrati?"

Medverkande bland andra: Maciej Zaremba, Dagens Nyheter; Dick Henriksson, Göteborgs-Posten; Jan Jörnmark, Göteborgs Universitet samt Göran Hemberg och Pernilla Johansson, DemokratiAkademin.

Danmark kommer troligen att folkomrösta om EU:s nya grundlag. Det säger Henning Christophersen, den danska regeringens man i EU:s framtidskonvent.
DN 11/2 2002

En europeisk skatteunion skulle visserligen ofrånkomligt leda till ett federalt Europa - men vore då en europeisk demokrati så skräckinjagande?
Dan Jönsson DN Kultur 4/3 2003
Dan Jönsson är litteratur- och konstkritiker i Dagens Nyheter. Han medverkar dessutom regelbundet i 00TAL.

Bara genom skatten blir nämligen solidaritetsprincipen synlig. Menar den europeiska so-cialdemokratin och vänstern allvar med sitt tal om en "social union" borde man logiskt sett med fullt engagemang gå in för en skatteunion.

Dagens EMU har försökt gå runt frågan genom en konstitutionell paradox, som sammanfattas i den så kallade stabilitetspakten. Å ena sidan hårda krav från ECB på medlemsländerna vad gäller inflation och budgetdisciplin; å den andra en förpliktelse dessa emellan att inte hjälpa varandra ekonomiskt (ett slags antisolidaritetspakt, alltså).

Makten således hos ECB; ansvaret (det vill säga beskattningsrätten) hos nationalstaterna. Det är en absurd situation, som veterligen saknar motstycke.

Men att den europeiska valutaunionen är den första i världshistorien som inte åtföljts av att tio tjugo procent av BNP använts för att jämna ut regionala skillnader är tydligen inget skäl att diskutera saken. Frågan om att göra EU till en skatteunion tycks tvärtom vara den europeiska debattens verkliga tabu.

Jag tror att framför allt vänstern är på väg att göra ett historiskt misstag. En europeisk skatteunion skulle visserligen ofrånkomligt leda till ett federalt Europa - men vore då en europeisk demokrati så skräckinjagande?

Proposals for a new constitution for the European Union have infuriated sceptical countries like Britain with their talk of federalism. They fear, not without reason, being forced either to accept a more centralised Union, or to leave it.

Bland undertecknarna finns representanter för hela den politiska skalan från höger till vänster - socialdemokrater, kristdemokrater, gröna, reformerade kommunister. Där finns såväl den danske EU-skeptikern Jens-Peter Bonde som Frankrikes förre Europaminister Alain Lamassoure, en ivrig anhängare av den europeiska integrationen.

Bland de mer kända namnen märks Europafackets ledare Emilio Gabaglio, Italiens vice premiärminister Gianfranco Fini och Turkiets förre ekonomiminister Kemal Dervis. Av de 28 EU-länder, blivande EU-länder och kandidatländer som deltar i konventets arbete finns 24 representerade bland uppropets undertecknare, därav 14 av unionens nuvarande 15 medlemsländer.

Sverige uppvisar dock som enda EU-land enad front mot folkomröstningskravet bland sina konventsledamöter. Ingen av de svenska konventsdelegaterna har undertecknat uppropet.

Lena Hjelm-Wallén: Jag ser med stigande frustration hur konventet
börjat förhandla som i en regeringskonferens DI 8/21 2003

"Jag och andra regeringsrepresentanter ser med stigande frustration hur konventet börjat förhandla som i en regeringskonferens", säger den svenska regeringens representant Lena Hjelm-Wallén.
DI 8/21 2003

"Jag sitter här som statsministerns personliga representant, men jag har inget förhandlingsmandat från regeringen."

EU:s framtidskonvent har presenterat de 16 första artiklarna i en ny konstitution för EU, som ska vara klar i juni. Den nya konstitutionen ska behandlas under nästa års regeringskonferens. Problemet är att framtidskonventet redan börjat förhandla som en riktig regeringskonferens, då Tyskland och Frankrike skickat in sina utrikesministrar som ledamöter i konventet.

Konventets ordförande Giscard d'Estaing och hans presidium på sex personer vill bara lägga fram förslag som man anser att de flesta står bakom.

"Giscard har till exempel konstaterat att det finns konsensus för att införa kvalificerade majoritetsbeslut på skatteområdet", säger Lena Hjelm-Wallén. "Men det säger Sverige definitivt nej till. Det kommer regeringskonferensen att rätta till."

"Vi har underskattat konventets betydelse", medger Urban Ahlin, ordförande i riksdagens utrikesutskott.

Sweden, Ireland and Finland have called for a "period of reflection" between the handing over of the Convention's draft constitution and the beginning of the Intergovernmental Conference (IGC) to fine tune the details. At the general affairs council on Tuesday, Ireland and Finland backed a statement by the Swedish representative calling for time between the conclusion of the Convention and the IGC.

For Sweden there is also the small matter of the referendum on the euro. This will take place on September 14. "We cannot have two public debates at the same time," said a Swedish diplomat. "Amalgamating the two [debates] will not be good for the euro," he added. EUOBSERVER29.01.2003 - 17:18 CET

Det är dags att bemöta de krafter som eftersträvar en
starkare centralism på subsidiaritetens bekostnad
SvD-ledare 12/3 2003

När finansutskottet i går frågade ut Göran Lennmarker (m) om arbetet i EU:s framtidskonvent framkom att det finns en betydande skillnad mellan riksdagspartierna i synen på EU. Lennmarker målade upp en vision av en begränsad union där alla beslut om höjda skatter tas med enhällighet, där parlamentet får inflytande över den gemensamma jordbrukspolitiken och där stabilitetspakten förblir intakt.

Medan andra partier, exempelvis folkpartiet, verkar sträva mot att EU ska ha möjlighet att fatta beslut om exempelvis höjda miljöskatter med kvalificerad majoritet, hyser moderaterna tvivel om att detta är rätt väg. Samma signaler skickade deras partisekreterare Sven-Otto Littorin på måndagen när han oroade sig för tecken på ökad federalism inom EU (Reuters 10/3).

Det är dags att bemöta de krafter som eftersträvar en starkare centralism på subsidiaritetens bekostnad.

Men det är lika viktigt att bevara de gemensamma riktlinjer, exempelvis stabilitetspakten, som redan har etablerats och som nu hotas av lågkonjunkturen och medlemsstaternas bristande ekonomiska disciplin.

Pat Cox, EU-parlamentets talman. Denne liberal från Cork på Irland kan bli en strålande stjärna i europeisk politik. Klok, kommunikativ och välorienterad.

Den bild Pat Cox gav av vad som nu sker i EU:s framtidskonvent förstärkts mitt intryck att den svenska regeringen håller på att bli hopplöst akterseglad.

- Man skall inte stirra sig blind på alla utspel om en president för Europa, sade Cox. Titta istället på vilken bred uppslutning det redan finns i ett tiotal andra tunga sakfrågor. Här pågår en tyst, konstitutionell revolution.

Brett samförstånd i en fråga innebär att den blir mycket svårt att stoppa med ett nationellt veto. Göran Persson har formellt rätt att lägga in veto mot allt, men kan i praktiken bara utnyttja den rätten en, möjligen två gånger.

Cox presentation aktualiserade efterlysningen. Har Göran Persson verkligen ingen övertygad Europavän bland sina förtrogna? En som dessutom kan väcka statsministern ur dagdrömmarna om att han sitter på kuskbocken och styr Europa tillsammans med Tony Blair och Jacques Chirac.

"We the people and the states of America establish a union which shall administer certain competences according to the principle of subsidiarity as laid down in the Protocol on the application of the principles of subsidiarity and proportionality."

And so on for 16 tortuous articles written in tone-deaf bureaucratese. Would that have inspired a young nation with the high ideals of the American dream?

The problem with Valéry Giscard d'Estaing is that – right down to the mock aristocratic title – he represents old Europe: de haut en bas.

The abiding problem of Europe's present constitution is that the citizens of the member states – as opposed to those of the countries joining next year – feel alienated from it. This is not merely a question of language, important though that is. It should be possible to express the governing principles of the union in plain words that mean something, even in translation, to all its citizens.

There are important questions of how the peoples of Europe can hold their leaders to account – through the European Parliament and through enforceable checks and balances. But these are ignored in the draft.

Voting in EU institutions is so heavily weighted in the smalls' favour that it borders on the anti-democratic.
The Economist 23/1 2003

Before the single currency was adopted by 12 EU countries, the European Union was, essentially, in the D-mark zone. Germany set interest rates to suit its own economy, and most other Europeans were then obliged to adapt.

Now things have changed. The head of each country's central bank has an equal voice in making European monetary policy; the governor of Germany's Bundesbank, for instance, has no more say than the governor of Greece's central bank. Partly as a result, Germany is now discovering that European monetary policy is too tight for its struggling economy.

Wolfgang Clement, Germany's minister for employment, recently told the Financial Times, a tad melodramatically, that the German economy had had to “sacrifice itself” to the goal of European integration.

Voting in EU institutions is so heavily weighted in the smalls' favour that it borders on the anti-democratic. Whereas in the United States a bias towards small states in the Senate is balanced by a House of Representatives where votes depend on population, all three of the EU's major institutions—the commission, the parliament and the council—are heavily weighted in favour of the smalls. Once the EU embraces 25 members, every country will be entitled to one European commissioner with one vote.

In theory, these commissioners will think only of the European interest, yet the ferocity with which the smalls are demanding to keep their right to a national commissioner suggests otherwise.

The day after a lengthy debate in the Convention on future division of power in the EU where there was large consensus that the European parliament should elect the Commission president, the body's president has spoken out against it.

In an interview with Le Figaro on Tuesday, Valéry Giscard d'Estaing said that "the election of the Commission by the parliament risks ... a politization of the Commission." Maintaining that he is very "respectful" of the Convention and not trying to "predict" its conclusions, the president nevertheless went on to say that the Commission's "impartiality" would be affected. EU Observer 23/1 2003

Nya gränser för Frankland
Den visionen, om en union inom unionen, presenterade häromdagen de båda EU-kommissionärerna Günther Verheugen och Pascal Lamy.
SvD-ledare 23/1 2003

En samordning av den ekonomiska, utrikes- och försvarspolitiken för Frankrike och Tyskland med sammanslagna försvarstyrkor och en enda diplomatisk representation. Frankland skulle ha en gränsöverskridande parlamentarisk församling och möten mellan ministrarna varje vecka.

Den visionen, om en union inom unionen, presenterade häromdagen de båda EU-kommissionärerna Günther Verheugen och Pascal Lamy. Kort sagt, de gjorde en "Tham".

The German European Commissioner Günter Verheugen and his French colleague Pascal Lamy have called for a Franco-German federation.
EU Observer 21/1 2003

In a joint contribution published in Berliner Zeitung and Liberation they propose a Franco-German federation with common governmental institutions. The two countries should have common foreign, security, and financial policies.

Det var i Versailles som Vilhelm I utropades till kejsare över det tyska riket när Frankrike besegrades i kriget 1870-1871.

Det var i Versailles som ett slaget Tyskland 1919 tvingades acceptera hårda fredsvillkor efter första världskriget - under iskallt överinseende av den franske konseljpresidenten Georges Clemenceau: "Ni har bett oss om fred." Därför har det stor symbolisk betydelse när Luftwaffe kommer lastat med tyska förbundsdagsledamöter till Paris.

Tillsammans med den franska nationalförsamlingen skall de idag högtidlighålla Élyséefördragets 40-årsjubileum i Versailles. Detta vänskaps- och samarbetsavtal ingicks av Frankrikes president Charles de Gaulle och Västtysklands förbundskansler Konrad Adenauer 1963. Västtyskland erkändes som en likvärdig partner i Europa efter andra världskriget medan de Gaulle såg fördraget som en möjlighet för Frankrike att återta en ledande roll och balansera USA.

Därmed inleddes ett samarbete som ibland beskrivits som den europeiska integrationens motor

Med ett dubbelkommando är det som upplagt för tvister och rivalitet. Tankarna går till en bisarr episod i Europas historia: kardinalkollegiets försök att 1378 lösa sina interna motsättningar genom att utse två påvar. En vald president för EU-kommissionen skulle politisera en institution som förutom initiativrätten också har en administrativ roll. Det fransk-tyska förhållandet bygger inte på kärlek. Det är ett utpräglat resonemangsparti. Och så finns det en tredje part. Britterna är de främsta förespråkarna för den mellanstatliga linjen. De verkar för en snäv begränsning av EU:s makt. I motsats till fransmännen är de tämligen konsekventa i sina ansträngningar.

Fransmännen började oroa sig för att de proamerikanska och frihandelsvänliga britterna skulle bestämma dagordningen. Man kan nästan höra hur ropen ekade mellan Berlins väggar: Achtung, Engländer!

Tyskland och Frankrike skickade sina utrikesministrar till konventet. Sedan möttes Schröder och Chirac. Och voilà! Två presidenter!

Charles de Gaulle lade på 60-talet in veto mot ett brittiskt medlemskap i EEC. Han ansåg inte att britterna var riktiga européer och hade svårt att svälja att ett perifert öfolk hade befriat Frankrike med hjälp av oborstade kusiner från Amerika. Och han skulle ha blivit förfärad om han sett vad som nu, 40 år efter Élyséefördraget, definierar den europeiska integrationens förutsättningar:

Ett triangeldrama mellan Frankrike, Tyskland och Storbritannien, där två slår den tredje i skiftande konstellationer. .
Sydsvenskan 22/1 2003

EU:s framtidskonvent höll på måndagen och tisdagen sin första stora debatt om maktfrågorna i unionen. Och en massiv majoritet bland talarna sade nej till det fransk-tyska förslaget att dagens system där EU-ländernas turas om att leda unionen ska ersättas med en "EU-president", en permanent rådsordförande för stats- och regeringschefernas EU-arbete.

- De problem som finns kan vi åtgärda utan att begå någon institutionell statskupp, sade den irländske regeringsrepresentanten Dick Roche

- Många tycker att det här liknar en statskupp från de stora staterna, sade den finländske EU-parlamentarikern Seppo Eskänen.(DN 22/1 2003)

EU2004-kommittén: Det demokratiska underskottet består men ingen förtroendekris för EU - ännu

EU lider fortfarande av ett stort demokratiunderskott. En rad faktorer gör att EU:s beslutsprocesser inte är fullständigt demokratiska. Samtidigt hotas inte unionen av en akut legitimitetskris.

"ja-sidan riskerar att gå ett gruvligt nederlag till mötes"
"ja-sidan vill inte ha någon debatt om eurons politiska dimension eftersom det skulle föra upp frågan om en europeisk federation på dagordningen"
Fredrik Malm
ordförande för Liberala ungdomsförbundet
Sydsvenskan 14/1 2003

It takes time to build a United States
if the constitution had provided for secession, the US would have disintegrated on any
number of occasions in its first 100 years.
By Stephan Newhouse
The writer is chairman of Morgan Stanley International
Financial Times, January 13 2003

Lena Hjelm-Wallén:
EMU är ju delvis ett enormt experiment.För dem som vill ha Europas förenta stater är det enkelt. Men det vill inte jag.

In the next two weeks, France and Germany have promised to table joint proposals on institutional reform. They want to mark the 40th anniversary of their Elysée treaty, which laid the foundations for Franco-German co-operation.
Financial Times editorial 6/1 2003

Den 11 januari 2003 arrangerar Palmecentret, EU 2004-kommittén och ABF Stockholm ett möte om EU och demokrati. Diskussionen kommer att ske mot bakgrund av debatten i framtidskonventet och dess förberedelser av nya beslutsformer inom unionen.

In an interview with the Financial Times Mr MacShane attacked the German proposal for a much stronger head of the European Commission, saying that this would decrease the importance of national governments.

"Vi ska bygga världens första supranationella demokrati i världen."
Så sammanfattar EU-kommissionens ordförande Romano Prodi det förslag till EU:s framtid som han i går överlämnade till konventet, som ska baka ihop alla idéer om EU:s framtid.
DI 6/12 2002

Prodi causes confusion with secret draft constitution
In the end, the 177-page document was reduced to a "working document" and is introduced with the words "this feasibility study does not necessarily represent the views of the European Commission." Whether it represents the views of many commissioners or otherwise it contains some big proposals - not least on how to ratify a future treaty.

Mr Prodi's draft constitution suggests that member states make "a declaration confirming the resolve of its people to continue to belong to the Union". Failure to do this means the state "leaves the Union." If 5/6 of member states approve the new treaty, then it will enter into force anyway. Such a ratification clause could cause problems for countries such as Ireland, where referenda on new EU treaties have become the norm. This country's delay in ratifying the Nice Treaty gave rise to the current debate on ratification.

Varför ja till euron?
Göran Rosenberg
Att jag är för euron beror således på att jag är för en federation.
Något annat övertygande skäl att säga ja har jag nämligen svårt att se.

Margot Wallström, som sågade flera av de förslag konventet hittills kommit med. Till exempel att döpa om EU.
- Det är fel ände att börja i. Det ger fel signaler.
DN 2002-11-12
RE: Giscard föreslog bl a namnet Europas Förenta Stater. Margot Wallström vill väl skapa EFS och sedan ändra namnet. Det är att "börja i rätt ände". Men fel signaler. Det är ju inte fel i sak om vill skapa EFS. Det är bara taktiskt fel, och det är väl det som Margot menar.

Speaking at the presentation of the EPP’s draft constitution, which was drawn up on the basis of Mr Giscard’s structural outline, Wilfried Marten, EPP chairman, said it was "not acceptable."

The UK government is not prepared to give the British people a say in a referendum on the new EU constitution being currently drawn up by the European Convention in Brussels.... more

- EU är ingen stat och man ska inte förvrida bilden av vad EU är, säger regeringens representant i konventet Lena Hjelm-Wallén till TT apropå förslaget till namnbyte. Hjelm-Wallén tycker inte heller att det behövs någon ny alleuropeisk kongress.
Utrikesminister Anna Lindh är också allmänt skeptisk till utkastet:
- Även om en del är bra och en del är dåligt tror vi inte att förslaget kommer att utgöra grunden för ett framtida Europa, säger hon.
Lindh menar att en federalistisk utveckling inte längre står på medlemsländernas dagordning.
- Vi tror att EU kommer att se ut ungefär som i dag, fast med tio nya medlemsländer. DN 20021028

EU 'constitution' draft unveiled
BBC 2002-10-28
Mr Giscard d'Estaing's draft suggests a basic definition of what the EU is - a union of European States, which, while retaining their national identities, closely co-ordinate their policies at a European level and administer certain common competences on a federal basis.
It walks into controversy in article one, wondering aloud what the name of Europe should be. One possibility is United Europe - Mr Giscard d'Estaing's preference - or United States of Europe.
That last name, in the words of one senior British official, "has not a cat in hell's chance of success".

"Sverige klarar inte av EU-tempot"
Daniel Tarschys, DN Debatt 2002-06-04
Sverige klarar inte av det tuffa tempot i EU-samarbetet. Allt fler europeiska regler och riktlinjer dimper ner som en överraskning för de närmast berörda här hemma.
Åtskilliga europeiska parlament bräcker riksdagen när det gäller grundlighet och offentlighet i hanteringen av EU-frågor. Vill vi ha något att säga till om i Europa krävs bättre spaning, vidgat deltagande och en mer energisk bevakning av EU-frågorna. Annars riskerar vi att medborgarnas främlingskap inför EU förblir starkt, skriver professorn i statsvetenskap Daniel Tarschys vid Stockholms universitet.

As Europe’s constitutional convention starts this morning in Brussels, as France and Germany move towards their most unpredictable elections in living memory, as rifts widen in the transatlantic alliance, as the EU prepares to embrace 100 million extra citizens from Eastern Europe in less than two years’ time, this is a decisive moment in the history of Europe and indeed of the world. It is a moment that Tony Blair ought to relish.

EU socialists want social treaty as constitution
The priority for the Convention on the EU future should be to produce a European constitution as a social Treaty which gives a place to the European social model in the Treaties, according to former French minister for social affairs Martine Aubry.

Dags för demokrati
Expressen-ledare 2002-02-26
Federationen har en rad fördelar, särskilt för små stater.

Frågan från vänsterpartiets Marie Engström gällde Riksbankens förslag att regeringen efter ett EMU-inträde borde få vidgade befogenheter att höja och sänka skatter, utan att åtgärderna först godkänts av riksdagen. Syftet skulle vara att ge regeringen möjlighet att snabbare stimulera ekonomin i exempelvis en lågkonjunktur.

- Efter att ha lyssnat till debatten, så tror jag att vi skall söka oss fram på ett sätt som gör att riksdagen har sin givna roll, sade Persson. Men om man kan hitta ett snabbare och enklare förfaringssätt, så tror jag det vore bra.

Efter frågestunden förklarade Persson att nejsidan inför euroomröstningen inte skall kunna påstå att regeringen har planer på att försöka gå förbi riksdagen i skattefrågor.

Men statsministern vill inleda samtal med övriga riksdagspartier efter folkomröstningen, om hur skatteförändringar skall kunna genomföras snabbare när det anses nödvändigt.

- Vi kan forta på processen, för detta ska användas i lägen då situationen är kritisk. Det kanske kan hända vart tionde år, sade han.

While we liberate Iraq, Europe is busy planning to enslave us
By the time the Iraqi crisis is over, it may already be too late for the Government to stop a political disaster in Europe. The European Union's first constitution will be a done deal, and, from what we have seen of the text so far, it will usher in a new order that overturns the governing basis of British parliamentary democracy for ever.
By Ambrose Evans-Pritchard, Daily Telegraph 3/4 2003

The EU will no longer be a treaty organisation in which member states agree to lend power to Brussels for certain purposes, on the understanding that they can take it back again. The EU itself will become the fount of power, with its own legal personality, delegating functions back to Britain. Draft Article 9 puts Brussels at the top of the pyramid. "The Constitution will have primacy over the law of Member States," it says.

The new order may also be irreversible. Article 46 stipulates that the terms of secession from the EU must be agreed by two thirds of the member states. In other words, one third can impose intolerable conditions

Under a new notion called "shared competence", Brussels takes charge of virtually all areas of national life. Unless the EU chooses to waive its primacy, Westminster will be prohibited from legislating in public health, social policy, transport, justice, agriculture, energy, economic and social cohesion, the environment, internal and external trade, and consumer protection.

The EU will have the power to "co-ordinate the economic policies of the member states" and - showing some chutzpah given what happened over Iraq - "define and implement a common foreign and security policy, including the progressive framing of a common defence policy".

The man chosen to shepherd the "people" and enthuse Europe's disenchanted youth was the lordly Valéry Giscard d'Estaing, who incarnates the elitism of the 1970s French establishment.

Tony Blair was slow to see the threat. Downing Street at first dismissed the convention as a talking shop, but woke up when the French, Spanish, German and Italian governments gave it irresistible authority by appointing to it their foreign or deputy prime ministers. The Government then fell back to a second self-deception, imagining that France and Spain would join Britain in blocking any major assault on national prerogatives. Peter Hain, Downing Street's man on the forum, confidently told reporters that the East Europeans would not give away freedoms so recently wrested from the Soviet Union.

None of this has happened. France has abandoned Britain, and her own historical attachment to a Europe where national capitals always have the whip hand over Brussels. They seem to be accepting federalism as the price of relaunching the broken Franco-German axis. As for the Spanish, they are silent.

It is almost pitiful to read through the long list of amendments put up by Mr Hain. Britain is alone, supported by just a handful of lonely Euro-sceptics.

Mr Blair will win a few face-saving concessions. The meaningless term "federal" will be taken out of Article 1.

De allra mest kontroversiella frågorna om makt och demokrati kommer sist i arbetsplanen (april). Det betyder att konventet i maj och juni tar ställning bland annat till den spektakulära striden om en "EU-president".

På slutet lurar också ett par andra svårhanterliga frågor. En brukar kallas "den danska frågan", men skulle nog lika gärna kunna kallas för irländsk eller svensk. Vad händer om ett land säger nej till förslaget? Ta det extrema fallet att en majoritet av Maltas 325 000 invånare säger nej till det nya fördraget. Hindrar det i så fall EU:s övriga 425 miljoner medborgare från att anta det? En annan näraliggande fråga: kan man tänka sig att fördraget blir föremål för en samtidig folkomröstning i EU-länderna? En folkomröstning samma dag i hela EU?

Det är ordföranden Valéry Giscard d"Estaing som har privilegiet att urskilja vad som utgör konsensus i församlingen utan att gå till formella omröstningar. Är detta möjligt när det föreligger tusentals ändringsförslag som pekar åt olika håll? Konventets vice ordförande Jean-Luc Dehaene, Belgiens förre premiärminister, svarade häromdagen att det inte var något oöverkomligt problem - om man vet vilken konsensus man själv vill ha!

Det slutdokument som Valéry Giscard d"Estaing så småningom presenterar som konventetets förslag till konstitutionellt fördrag blir inte föremål för någon omröstning. Ej heller för några reservationer. Innehållet avgörs i sista hand av ordförandens uppfattning av vad som motsvarar majoritetens uppfattning i konventet.

The most ardent centralisers are disappointed that the old pledge of “ever closer union”, which has spurred on Europe's integration since the Treaty of Rome in 1957, has disappeared from Mr Giscard d'Estaing's draft. But in general those who want a pan-European federation centred in Brussels are happy. The draft meets many of their longstanding demands, in particular the legal incorporation of a “charter of fundamental rights” and the establishment of an independent “legal personality” for the EU.

Those who fear a further centralisation of power in Brussels have grounds for alarm. The French are upset that Article 11 will give the EU “exclusive competence” over “common commercial policy”—which could mean the end of France's right to protect its cultural and film industries.

The killer clause for anti-federalists, though, is Article 12 on “shared competences”. This lists a series of policy areas where European nations “may” legislate, but only when “the Union has not exercised or ceases to exercise its competence”.

It is a breathtakingly broad list, including “economic and social cohesion”, security and justice, social policy, transport and public health: in other words, most of the basic stuff of national politics.

Those who like the draft say soothingly that its sweep should not be exaggerated. Just because the EU would have supreme power over transport and social policy does not mean it would have to run the number 27 bus or indeed set levels of unemployment benefit. Yet experts at the European Commission acknowledge that Article 12 has the potential for a very wide expansion of EU powers. The language could allow for anything from tax harmonisation to the creation of a pan-European social-security system.

It would be unwise to take assurances at face value that the Union has no plans to extend its powers in these ways. After all, plans can change; few people would sign a contract letting their neighbours demolish their house, based on an oral assurance that they had no such intention.

Quentin Peel: The glue that binds Paris and Berlin
The trouble is that it is not at all clear whether their solution is a workable compromise or just an agreement to disagree.
FT 20/1 2003

The trouble is that it is not at all clear whether their solution is a workable compromise or just an agreement to disagree. Each kept what he wanted.

Mr Chirac has a new full-time president of the European Council, to give that intergovernmental body more coherence and more prominence.

Mr Schröder has got elections via the European parliament for the rival president of the European Commission, the leading light of EU integration.

They have done nothing to resolve the divided rule that makes the union so hard to understand and almost impossible to control democratically.

I dag diskuterar EU:s framtidskonvent i Bryssel hur unionen ska styras. Göran Persson har fått kritik för svensk passivitet i debatten. I en intervju med DN talar han nu klarspråk i de heta diskussionsfrågorna.

Och som en röd tråd genom allt han säger löper ett mycket tydligt ställningstagande: efter sex år i EU:s högsta ledning tror den svenske statsministern inte på ett mer federalt Europa.

Han ser som sin roll i framtidsdebatten att hålla medlemsländernas fana högt mot "de starka advokater med höga röster" som vill stärka de överstatliga organen i Bryssel, parlamentet och kommissionen.

- Ett av de avgörande argumenten för mig mot en federal utveckling är att jag inte tror att det kommer att gå att skapa ett europeiskt parlamentet som kommer att upplevas som legitimt som lagstiftare av folkflertalet i Europa, säger Göran Persson, ett uttalande som kommer att reta åtskilliga.

Han har mycket att säga om detta. Men först det som han är för: Göran Persson vill ha en EU-president som leder stats- och regeringschefernas organ Europeiska rådet, fast han föredrar att på svenska mer blygsamt tala om en ordförande för rådet.

- Det här har ju beskrivits som ett uttryck för något slags superstatstänkande, en Europapresident som skulle vara en motsvarighet till George W Bush. Så är det inte, utan det är ett sätt att stärka Europeiska rådet och därmed behålla balansen mellan de europeiska institutionerna, säger han.

Snart växer EU från 15 till 25 medlemmar. För att denna jätteunion ska kunna fatta beslut måste medlemsländerna lämna ifrån sig sin vetorätt på ännu fler områden i dag, "och det tror jag kommer", säger Persson. Han pekar på det rättsliga samarbetet, asyl- och migrationsfrågor samt "en del på det sociala området" som områden där fler majoritetsbeslut är möjliga.

Men när det gäller skatter håller Persson upp stoppflaggan. Där kan han aldrig godta majoritetsbeslut i EU, inte ens ett begränsat område som miljöskatter:

- Det är en grundläggande princip för mig att ett lands befolkning ska beskattas av en institution som det själv har möjlighet att påverka politiskt. Om vi röstar mot ett skatteförslag i en majoritetsomröstning och vi förlorar, då införs i Sverige en skatt vi inte beslutat om.

Göran Persson är positiv till förslagets franskinspirerade del, rådspresidenten, men mycket negativ till den tyska tanken på en vald kommissionsordförande.

- Jag tycker inte att den personen ska utses av parlamentet. Särskilt som man lägger till att den här presidenten i praktiken själv ska plocka ut sina kommissionärer. Det leder naturligtvis till en partipolitisering av kommissionen.

Jag tycker det känns som ett halvt steg mot en europeisk parlamentarism som vi inte har konstitutionella förutsättningar eller folkets stöd för, säger han.

Men egentligen är han inte rädd att det ska bära i väg i en riktning han inte gillar eftersom Frankrikes syn på federalism och mellanstatlighet ligger rätt nära den svenska, "det är ju det som är det trygga", säger Göran Persson som räknar med att Frankrike de kommande åren kommer att vara unionens viktigaste land.

Det fransk-tyska förslaget är en kompromiss mellan nationalstatslinjen
enligt vilken EU ska fortsätta framåt på den mellanstatliga vägen, och den federala
en saklig och informativ ledare ur DN 17/1 2003

I höstas överraskade Jacques Chirac och Gerhard Schröder sina EU-kolleger med att före toppmötet i Bryssel göra upp om jordbrukspolitiken. En uppgörelse som väckte irritation hos dem, - bland andra Storbritannien och Sverige - som vill göra om jordbruksstödet innan EU får ytterligare tio medlemmar.

Och nu har de två blivit överens om hur de vill se EU-styret i framtiden. Två presidenter, en för Europeiska rådet och en för EU-kommissionen. Den förre ska väljas av regeringscheferna och ersätta de nu roterande sexmånadersordförandena. Den senare ska väljas av EU-parlamentet och vara ordförande för kommissionärerna som precis som nu ska utses av regeringarna. En utrikesminister i stället för som nu två vill Frankrike och Tyskland se.

Starkt förenklat kommer den förste presidenten, rådspresidenten, att få en ställning liknande den franske presidentens - att vara EU:s ansikte och tunga företrädare utåt, medan EU-kommissionens ordförande blir en verkställande premiärminister som svarar för verksamheten på unionsplanet.

Men till skillnad från vad som är fallet i nationella författningar kommer de att ha skilda mandat, de är båda indirekt folkvalda men genom helt olika kanaler. För kommissionspresidenten spelar den partipolitiska ställningen i EU-parlamentet en roll - och ytterst EU-medborgarnas partipolitiska preferenser sådana de kommit fram i EU-parlamentsvalen.

För rådspresidenten lär de personliga kvalifikationerna och vederbörandes ställning hos sina kolleger spela större roll än hans eller hennes partipolitiska färg.

Givetvis väger de större staterna tungt i detta val, men är det så givet att Europapresidenten kommer att vara en av dem, det vill säga britt, fransman, eller tysk? Det skulle sannolikt förutsätta en uppgörelse mellan herrar Blair, Chirac och Schröder. Och en sådan är inte så sannolik, allra minst så länge Storbritannien står utanför EMU och därmed inte tar del fullt ut i EU-arbetet.

Här öppnar sig alltså möjligheter också för personer från mindre medlemsländer förutsatt att de har tillräcklig tyngd.

Det fransk-tyska förslaget är en kompromiss mellan nationalstatslinjen enligt vilken EU ska fortsätta framåt på den mellanstatliga vägen, och den federala som betyder att de gemensamma institutionerna stärks.

Tysklands aktive utrikesminister Joschka Fischer, som enligt tillförlitliga uppgifter är intresserad av att bli EU-president, vill ha ordförandeposten i EU-kommissionen.

Den franska linjen - och den svenska - däremot går ut på att stärka Europeiska rådet, att ge Europa en företrädare som kan föra Europas talan i Washington.

Svagheten med två-presidentlösningen är dock uppenbar, den bäddar för förlamande kompetenstvister. Och ytterst kommer de att gälla huruvida EU är en sammanslutning av stater eller av medborgare. För närvarande är det bäggedera, om än vi som EU-medborgare är väsentligt svagare än som medborgare i våra stater.

En EU president – tanken väcktes i höstas och genast kom olika bud på hur en sådan skulle kunna se ut. På tisdagkvällen föreslog president Chirac efter överläggningar med förbundskansler Schröder två presidenter, en EU-kommisionens president vald av EU-parlamentet och en direkt vald av ministerrådet alltså av regeringscheferna i medlemsländerna.

Förslaget presenterades inte närmare i går, det kommer att ske nästa onsdag när det är 40 års jubiléet av Elysèefördraget, den fransk-tyska vänskapsöverenskommelsen som lade grunden för dagens nära relationer mellan länderna.

Firandet kommer alltså inte bara att innebära högtidstal och ömsesidiga ömhetsbetygelser, nej Frankrike och Tyskland har än en gång tänkt sig att se till att EU:s utveckling går i den riktning de båda stormakterna vill.

Förutom uppgifterna om de dubbla presidentrollerna så har det även talats om fransk-tyska planer för unionen som innebär en satsning på bättre säkerhets och försvarspolitik, möjligheter till en överåklagare inom unionen, ett gemensamt straffregister och en gränspolis som uttryckligen skall verka för att stoppa illegal invandring.

Institutional progress is in sharp contrast with persistent economic failure
The Economist Jan 15th 2003

EUROPEAN heads of government start to get nervous when Jacques Chirac and Gerhard Schröder have a dinner date. The newly blossoming love affair between the French president and the German chancellor may, in reality, be nothing more than a marriage of convenience for the two most powerful members of the European Union.

For most other member states, though, the relationship is beginning to look like a Franco-German stitch-up, a determined bilateral effort to control the future shape of the EU.

The latest dîner à deux, in Paris on January 14th, sealed agreement between the two leaders on how the newly enlarged Union (with the number of members rising from 15 to 25 next year) will be governed. Everyone else will now be expected to fall into line—some more grudgingly than others.

The convention on the future of Europe, the assembly seeking to draft a new constitution for the enlarged European Union, is starting to get serious. The coming weeks will see the debate at last focus on the heart of the matter: who will wield executive power in the future EU; and to whom they will be accountable. Providing a clear answer is not going to be easy.

Since its launch 10 months ago, the convention has confounded the sceptics and made real progress. It has reached broad consensus on creating a constitutional treaty and has produced a framework for it. It has agreed to give the EU a single legal entity. It has made proposals for drastic simplification of procedures and legislation. But it has yet to tackle the really difficult political issues centred on the balance of power between EU institutions.

Gerhard Schröder, the German chancellor, is under pressure from his own Social Democratic party to reject a powerful new Council president, favoured by Britain and Spain as well as France. Joschka Fischer, his foreign minister, wants an elected Commission president to fill that role as well. Britain and France seem unlikely to agree but smaller EU members would be in favour.

But there are political limits to extending the Commission's authority, particularly to questions such as foreign policy and defence and direct taxation. The new constitutional treaty will have to be ratified in all member states. Britain and France, as well as smaller countries such as Denmark and Ireland, are unlikely to abandon their veto rights on such issues.

The challenge for Valéry Giscard d'Estaing, the convention president, is to steer the debate towards compromise and prevent ideology taking over from common sense. He has struck the right note by stressing the importance of making the eventual EU constitution simple enough to be understood by secondary school pupils. It must also be workable and democratic. A hybrid constitution will be complex. A simple one may take many more months to negotiate.

I juni när EU:s framtidskonvent lägger fram sitt förslag till europeisk konstitution måste kanske Lena Hjelm-Wallén, regeringens representant, reservera sig mot en rad punkter i den nya grundlagen.
Ja-sidan i folkomröstningen om euron står då inför en svår debatt om EU:s utveckling.
Aftonbladet 2/1 2003

På konventets senaste möte drev en majoritet igenom långtgående förslag om försvarssamarbete. Reformerna skiljer sig väsentligt från den syn som Sveriges och Finlands utrikesministrar marknadsför. Tidigare har Lena Hjelm-Wallén tvingats protestera mot majoritetsbeslut på skatteområdet. Både konventets ledning och EU-kommissionen umgås med planer på att tveksamma länder ska ställas inför ett ultimatum. Om de inte godkänner konstitutionen kan de tvingas lämna EU.

När kommer de gemensamma förslagen med andra länder om jobben, miljön och de sociala rättigheterna?

Picture the scene, a year from now. At a grand ceremony in Rome,
under the auspices of the Italian presidency of the European Union, 25 countries assemble
to sign a historic new constitution for Europe.
George Parker, Financial Times 30/12 2002

That such an occasion is even being talked of is testament to the remarkable - even surprising - progress achieved this year in the convention on the future of Europe.

When, early on, Valéry Giscard d'Estaing, the imperious former French president who chairs the meetings, compared its work to the Philadelphia convention of 1787 you could hear the guffaws resounding around Europe's chancelleries. "Most people thought it would be a talking shop, a harmless public relations stunt," admits one EU diplomat. "We would let him produce his draft treaty and then we would rewrite the whole thing behind closed doors as usual."

The convention was initiated at the EU's summit in Laeken, Belgium, in late 2001, a time when far-right nationalist sentiment was on the rise and populist politicians were gaining ground by campaigning against "Brussels".

The prospect of an enlarged union of 25 members, from Lisbon to Lithuania, also made a redesign necessary, to prevent the political machinery from grinding to a halt.

The close involvement of the likes of Mr /Joschka/ Fischer and Mr de Villepin makes it less likely that the convention's final draft treaty will be unpicked by EU leaders. As the convention moves into its last stages, the search is on for a lasting settlement between those who favour more intergovernmental co-operation and those who seek a more federal model of deeper integration.

Germany is pivotal. Under Mr Schröder, Germany has become more assertive: less inhibited by the guilt of its past, it is willing to throw its weight around, like the other "big" member states. But because of its attachment to a federal model of government, it also instinctively favours a federal solution for Europe with a strong centre.

The decisive moment may come in January when Mr Chirac and Mr Schröder are expected to produce a joint Franco-German paper on Europe's future institutional arrangements, as part of events to mark the 40th anniversary of the Elysée treaty that began the post-war reconciliation of the two countries.

There is a fierce debate about whether countries should be given an "exit clause" to leave the Union. But would that prompt a series of secession crises, with member states threatening to leave unless they got their way on a certain issue? And what happens if members refuse to agree the new treaty? Should they be forced to leave? This could turn out to be the most sensitive issue of all.

A draft European constitution, code-named “Penelope”
The Economist 12/12 2002

A draft European constitution, code-named “Penelope” while being drawn up in secret for Romano Prodi, the commission's president, and released just a week before the Copenhagen meeting, dwells in loving detail on the idea that any country that fails to ratify the new constitution should be booted out of the club.

To invite an array of new members to join the EU while preparing plans to expel others may sound paradoxical. In fact, the two ideas are linked. The constitutional convention under way in Brussels is trying to work out exactly how an enlarged EU of 25 countries is going to work. In traditional jargon, the problem has been posed as “widening versus deepening”.

Supporters of enlargement, in particular the British, have always hoped that a larger EU would make the federalist dream of a “deeper” United Europe impossible. How can you possibly impose common foreign, economic and social policies on 25 or more countries, with very different levels of wealth and national traditions?

The federalists respond that a wider EU may actually demand deeper integration, pointing out that if all countries retained vetoes over many of the Union's actions, the organisation would get stuck.

Penelope, in short, is an extreme federalist, and many of her suggestions will be binned before the convention ends. But some of her ideas will get through, reflecting the strong federalist presence on the convention floor.

The final draft will probably include a commitment to a common defence, the setting of harmonised taxes by majority vote, and expanded powers for an embryonic European police force and prosecutor's office.

The EU's forward-planners are vexed. How, they ask, can 4m Irish people be allowed to block the adoption of a constitution for 470m Europeans? The threat of an Irish or Danish rejection, they reckon, is heightened by the fact that a no vote will have no tangible consequences for a recalcitrant country. Hence their suggestion, ever so politely put, that any country that fails to ratify should leave the Union. It is not just Penelope who is arguing for this. More significantly, Valéry Giscard d'Estaing, a former French president who is chairing the convention, also favours this “constitutional rupture”.

The commission's lawyers reckon that the awkward legal requirement for unanimous approval could be circumvented by getting all EU countries to make a “political declaration” that any country that rejects the constitution will agree to leave the club.

"Det skrivs historia när EU:s framtidskonvent vrider och
vänder på byggstenarna i vad som ska bli en konstitution för unionen"
SvD-ledare 9/12 2002

Det kanske inte märks så mycket än, men det skrivs historia när EU:s framtidskonvent vrider och vänder på byggstenarna i vad som ska bli en konstitution för unionen.

EU är en unik organisation med sin blandning av mellanstatligt samarbete och överstatlighet.

I veckan pläderade Tony Blair för en starkare betoning av mellanstatligheten. I nästa månad ska Frankrike och Tyskland presentera ett gemensamt ställningstagande. Kanske. Om det är möjligt att förena Frankrikes vilja att minimera tyskt inflytande i det nya EU med Tysklands önskan om en ökad federalism - och mer tysk makt.

Det är bra att Prodi slår vakt om kommissionens roll som väktare av fördragen, men däremot är tankarna på skattemakt och ett vidgat utrikespolitiskt mandat felaktiga.

Skatteharmonisering strider såväl mot subsidiaritetsprincipen som behovet av institutionell konkurrens.

"ett förenat Europa med en regering, ett parlament, en beskattning,
ett försvar och medlemsländerna som delstater med delstatsregeringar och -parlament.
ett mål att sträva mot"
DN-ledare 9/12 2002

På torsdag är det dags igen - EU-ledarna samlas till sitt luciatoppmöte. Huvudämnet är spikat sedan länge - utvidgningen och slutförhandlingen med de tio kandidatländer som befunnits mogna för medlemskap. Litet vid sidan om kommer man att tala om det andra ämnet - hur makten i EU ska organiseras och fördelas.

EU:s framtidskonvent uppfattades från början som en harmlös diskussionsklubb, vars resultat skulle läggas åt sidan, när de verkliga förhandlingarna mellan regeringarna började. Nu är det plötsligt centrum för ett tufft maktspel. Den erfarne, förre franske presidenten Valéry Giscard d´Estaing har med olika skarpa förslag lockat regeringarna ut på mattan.

Den återupplivade fransk-tyska alliansen har bidragit - nu är både den tyske utrikesministern Joschka Fischer och hans franske kollega Dominique de Villepin medlemmar av konventet. Tillsammans kommer de att matcha sina förslag.

EU:s framtid kan betraktas med olika glasögon. Med ett par riktigt långseende går det att se ett förenat Europa med en regering, ett parlament, en beskattning, ett försvar och medlemsländerna som delstater med delstatsregeringar och -parlament.

I ett sådant Europa är uppdelningen klar mellan gemensamma frågor och delstaternas angelägenheter. Det är ett Europa som till de politiska formerna rätt mycket påminner om förbundsrepubliken Tyskland. Ett sådant Europa förutsätter emellertid en gemensam offentlighet, det vill säga ett språk som de allra flesta förstår och talar, tidningar och tevekanaler som finns över hela Europa och som läses respektive ses av det överväldigande flertalet. Det förutsätter ett antal personer som är kända överallt och som uppfattas som legitima företrädare av de flesta.

Men vi har lång väg kvar. Dagens EU-maktspel utspelar sig i en annan verklighet. Där är den nationella arenan grunden för politisk legitimitet.

EU-parlamentets ledamöter är visserligen direktvalda, men de kan svårligen hävda ett starkare folkligt mandat än regeringarna. Därför är EU:s ministerråd, det vill säga regeringschefer och ministrar, det forum som har både legitimitet och makt i dag.

Vad som också framträder tydligt är ministerrådets svaghet - det är en klubb av politiker med var och en sin nationella agenda. När nationella intressen avgör får det gemensamma bästa stå tillbaka. När nationella styrkeförhållanden spelar in, kommer lätt de mindre staterna till korta. Den EU-författning som nu arbetas fram lär komma att ha ministerrådet som bas. Men den måste ge tillräcklig styrka åt EU-kommissionen, som ju är det organ som ska värna det gemensamma bästa. Kommissionen måste fås att fungera bättre som garant för det gemensamma och övervakare av det gemensamma regelverket. Riktigt hur det ska ske är oklart.

Kommissionsordföranden Romano Prodis förslag att låta parlamentet välja en president/ordförande för kommissionen och förvandla kommissionen till en EU-regering har emellertid knappast några förutsättningar att förverkligas. Det är framför allt för tidigt väckt.

En förutsättning för kommissionens legitimitet är dock att varje medlemsland får en kommissionär. En sådan återkoppling mellan medlemsland och det gemensamma Europa-arbetet är nödvändig. Nödvändig är också en bättre kontinuitet i EU:s ledning. En ordförande vald på längre tid och sekunderad av ett presidium tycks vara en modell som allt fler förespråkar.

- Det blir inga Europas förenta stater, det kan jag lova! utbrast Lena Hjelm-Wallén.
DN 23/11 reporter Mats Carlbom

Franske presidenten Valéry Giscard d´Estaings, ordförande i EU:s framtidskonvent, påstår att det finns enighet om att vissa företagsskatter skulle kunna antas med kvalificerad majoritet i EU. Sverige skulle alltså mot sin vilja tvingas införa vissa skatter.

-Det är helt emot Sveriges principer, sade Lena Hjelm-Wallén vid en pressträff i Rosenbad.
- Vi blev ganska förgrymmade. Det är riksdagens sak att beskatta det svenska folket, ingen annans.

Också delegaterna från Storbritannien, Irland, Estland och Lettland reagerade och undertecknade brevet tillsammans med Sverige.

Valéry Giscard d´Estaing redogör ofta ganska självsvåldigt för vad konventet kommit fram till i diskussionen om EU:s framtid, låter Hjelm-Wallén förstå när hon sammanfattar arbetet. Som det här med "Europas förenta stater". Det var ett av de namn Giscard nyligen uppgav att EU kan få i framtiden.

- Det blir inga Europas förenta stater, det kan jag lova! utbrast Lena Hjelm-Wallén. Då ska man inte lura någon - varken de federalister som vill ha det eller de som är motståndare.

Giscard d'Estaing:
admitting Turkey would be "the end of the European Union"
EU Observer 2002-1-08

Valéry Giscard d'Estaing, the forthright chairman of the Convention, has never been shy about putting forward his own views. This time, however, he has caused more of a furore than usual. In an interview with four newspapers including Le Monde and Handelsblatt, he stated "Turkey is not a European country, it is a country that is situated near Europe." He went on to add that "its capital is not in Europe and 95 per cent of its population live outside Europe."

Joschka Fischer, the German foreign minister, who recently spoke out in support of Turkey getting a date for starting accession negotiations, stuck to this position. Turkey is an "important partner land" and the "door" should not be closed to it, he said on Friday.

SvD-ledare: Vilket EU vill vi ha?
Enligt ordföranden för EU:s framtidskonvent, den förre franske presidenten Valery Giscard d"Estaing, är förespråkarna för ett turkiskt medlemskap motståndare till Europeiska unionen. För honom är Turkiet inte europeiskt och kan därför per definition inte bli med i gemenskapen. Att befolkningen är muslimer och att födelsetalen är höga anser Giscard d"Estaing inte heller vara europeiskt.

The European Union is going to have a constitution, and about time too. A first effort is being drafted by the grandly named Convention on the Future of Europe. But does anyone care, outside the usual small group of dedicated Europhiles and Eurosceptics?

This is not a constitution for a single nation state, like the US constitution, but for a collection of states: it is as much an inter-state treaty as a constitution. What it fails to do is spell out where power will lie in the future EU and how it will be controlled.

Mr Giscard d'Estaing is trying terribly hard to ensure that the conclusions of the convention are acceptable to the EU leaders sitting in the European Council. They will decide the final constitution, after their own intergovernmental conference. But if the convention does not demand far greater accountability of the EU leaders themselves, sitting in their summit meetings, the whole purpose of the exercise will be vain. If EU institutions are to be closer to their citizens, they must be simpler, more transparent and more directly democratic.

The logic is inexorably towards a more federal Europe, with directly accountable institutions.

Valery Giscard d'Estaing, the shrewd Frenchman who chairs Europe's constitutional convention, hasn't quite said as much. But the thought must have crossed his mind this week as he unveiled a first "skeleton" draft of a future EU constitution.

Only a year ago, sceptics (with British politicians to the fore) were deriding the whole idea of a convention. Giscard was no Thomas Jefferson, they said. And a formal EU constitution was neither necessary nor desirable. Yet, as so often before, the doubters are being proved wrong.

Giscard is going to produce a draft European constitution and Europe's leaders are going to endorse some variant of the document he produces. With enlargement to the east proceeding - the Irish vote in favour of the Treaty of Nice was another blow for sceptics - the EU has no option but to reform the way that it does business. It is unfashionable to think of history, in Hegelian fashion, as a force that propels individuals along, but in the case of the EU it somehow seems apt.

The danger of underestimating Europe's forward momentum is one of the few reliable historical lessons of the past 40 odd years.

When I was based in Washington in the mid-1990s I recall discussing the possibility of a single European currency with an astute American columnist. He had sound views on almost everything: indeed his columns remain beacons of reason. But like many of his compatriots he had a peculiar blind spot for Europe.

When I predicted that monetary union would happen, he nearly exploded. There was just no way, he claimed, that the Germans, French and Italians would ever agree on a common currency. Differences of history, culture and temperament would forever preclude that degree of co-operation.

I don't know what he would say today. Perhaps he would follow British eurosceptics and argue that the euro was a bad mistake. Perhaps he would predict its eventual demise. But the significant point is that he misjudged both Europe's desire for greater economic integration and its capacity for pulling off complex institutional reforms.

The euro was, and remains, an historic achievement. There are no parallels for the pooling of monetary sovereignty on this scale: never before have so many established nation states voluntarily surrendered their own currencies.

And I can assure my American friend that Britain will not stay out of the euro indefinitely. British politicians seem incapable of adopting anything but a foot-dragging posture with regard to Europe. But sooner or later they will recognise the economic costs - in terms of lost exports, production and investment - of staying out. A currency crisis will blow up, and a chancellor will go scurrying to Brussels for help.

My suspicion is that sceptics (on both sides of the Atlantic) underestimate the EU mainly because they find the idea of European unity so profoundly disturbing.

The unease on Americans' part is understandable. At present, the US is the world's undisputed superpower. However implausible it may seem today, an enlarged EU is the political entity that is most likely to challenge US political dominance later this century.

Everything points that way: Europe's history, its geographical size, its economic muscle and its depth of human talent. The one thing the EU still lacks is a constitution - a set of political rules - that will allow it to play its proper role in global affairs.

Rules are almost everything in politics. They are far more important than mere personalities. If the US had had exactly the same presidents during the past 200 years, but a markedly inferior constitution, it would not today enjoy a fraction of its present power and wealth.

So a great deal hangs on the work of Giscard and his delegates. My guess is that he is playing a canny game. In order to get his bird in flight, he has had to appease eurosceptics. He has thus talked enthusiastically about the intergovernmental methods of settling disputes that appeal to British politicians, and played down the advantages of the federal mechanisms that Germany, and most of the smaller EU states, favour.

Yet the constitution that is finally agreed is likely to rely more heavily on federal mechanisms, or at least on mechanisms that utilise the European Commission's executive skills, than most observers now expect.

I say this for a simple reason. Reaching sensible agreements through inter- governmental negotiation is hard enough even with 15 members. Just look at the stupid and acrimonious "agreement" reached on agricultural subsidies as a result of bilateral talks between France and Germany.

With 25 or more members, it would be absurd to expect unstructured debates between cliques of national leaders to produce coherent policies.

And Britain's "solution" - the appointment of a "president" of the European Council (the forum for heads of governments) - is quite insufficient. How, Pascal Lamy, the EU trade commissioner, asks, is the policy of this president to be determined? He can hardly treat other EU leaders in the way that Tony Blair treats his cabinet: as a set of stooges who must do what they are told.

I rather fear Britain's undemocratic proposals are a product of the near-dictatorial conditions that obtain at Westminster once a political party gains a parliamentary majority.

The finally agreed constitution will need to include rules that promote open, democratic decision-making and ensure that 25 separate voices get a fair hearing. Even those who flinch at federalist language will have to concede the relevance of some of the underlying principles.

"Större EU försvagar Sverige"
professorn i EU-rätt Ulf Bernitz
DN Debatt 2002-10-30

Vad betyder utvidgningen för Sveriges ställning i EU? I dagens EU finns fortfarande till stor del kvar en kultur från den tid medlemsstaterna var färre och som innebär att man strävar efter en huvudsaklig samstämmighet också när besluten inte fordrar enhällighet. Man tar normalt stor hänsyn till uppfattningen i varje medlemsstat, och som bekant förekommer omfattande formella och informella samråd mellan staternas regeringar och enskilda ministrar och andra representanter.

Risken är stor att det i praktiken inte blir möjligt att hålla kvar vid en sådan ordning när antalet stater blir 25 och i en framtid sannolikt ytterligare fler. Det finns en klar risk att informella underhandsuppgörelser inom en mindre grupp av stora EU-länder får allt större betydelse.

Vi får också räkna med fördragsändringar som ytterligare reducerar de områden där beslut skall tas enhälligt. Detta blir nog nödvändigt för att säkra effektiviteten och hindra att medlemsstater kan utnyttja enhällighetskrav i utpressningssyfte för att tillskansa sig fördelar.

"Konventet". I ett europeiskt sammanhang klingar namnet skickelsedigert. Konventet var den valda församling i Frankrike som införde republiken 1792; här undertecknades Ludvig XVI:s dödsdom. Konventet skapade på ont och gott det nya Frankrikes politiska grund, och det revolutionära Frankrike det nya Europas.

Den bakgrunden är ofrånkomlig för en kontinentaleuropé som nu betraktar EU:s framtidskonvent. En svensk märker inte laddningen av associationer på samma sätt.

Nu har dock federalisterna i EU:s konvent med ordföranden Valéry Giscard d«Éstaings initiativ på måndagen tagit ett långt steg för att dagens konvent ska bli det man minns, inte franska revolutionens. I en blåkopia över hur en Europagrundlag bör se ut har man satt sig i besittning av spelbrädets centrum.

Den franske förre presidenten föreslår ett särskilt EU-medborgarskap, med utmejslade rättigheter, oberoende av nationella medborgarskap. Han föreslår att ett europeiskt presidentämbete skapas. Han föreslår en valförsamling för presidenten, en församling som ska fungera ungefär som Finlands presidentelektorer. Han föreslår att unionen på ett helt annat sätt än dagens EU skall vara en juridisk person, ungefär som en suverän stat.

Man ska kunna ta upp skatt på ett enhetligt vis. Unionen - inte dess medlemsstater - ska kunna utesluta medlemmar som bryter mot dess grundvärden. Men det ska också finnas möjligheter att utträda frivilligt.

Sist men inte minst: EU bör byta namn, till exempel till "Europas Förenta Stater".

Reaktionerna låter inte vänta på sig. EU-motståndare mobiliserade redan på måndagseftermiddagen med pressmeddelanden och uttalanden. Färre reaktioner hördes från dem som visserligen inte är EU-motståndare, men som hellre vill ha bevarade nationalstater inom en lös union av gemensamma friheter. Det är en brokig samling, vars skiljelinje nog först och främst är geografisk. Många av kontinentens europeiska stater lutar mot stora befogenheter för EU, medan Sverige, Storbritannien och numera även Italien står på den skeptiska linjen.

Här är alltså den högerpopulistiske Silvio Berlusconi på samma linje som Tony Blair och Göran Persson.

Det som styr är nationella politiska traditioner, förutom den politiska dimension som vi nästan helt saknar här hemma: viljan eller oviljan att göra Europa till en stark aktör i internationell politik, en aktör som kan tävla med USA, åtminstone i sitt närområde.

Här hemma har vi extra svårt att diskutera detta. Dels har vi en lång tradition av isolationism bakom oss, dels har EU i vår debatt framställts först och främst som ett projekt som ska ge välstånd, inte makt. Sverige har också en lång historia av distans till Europas gamla kolonialmakter och deras politiska perspektiv.

Får vi svenskar något att säga till om i denna process? Frågan saknar svar, det beror helt på om vi vill ha något att säga till om. I så fall är det nog bråttom.

When the notion of a constitutional convention for the European Union was first vented two years ago, Tony Blair assured British voters that there was nothing to worry about.

What was paraded before the public yesterday by the convention’s president, Valéry Giscard d’Estaing, is as uninformative a document as the EU has ever spawned. It is little more than a contents list — the skeleton, in M Giscard’s words, of a “constitutional treaty”.

Two things are evident. The federalist intent is clear from the very first “article”, which records the “decision” to give whatever it is to be called — the “European Community/Union, United States of Europe, United Europe” — an explicit legal personality.

Secondly, far from providing legally solid safeguards against otiose meddling by Brussels, the proposed constitution could weaken those that now exist.

Giscard d'Estaing hopes EU will be called "United Europe"
and will propose a formal way out of the EU
Financial Times

The former French president Giscard d'Estaing will next week propose creating a formal way out of the EU, when he publishes his draft outline of a constitution for Europe, but others believe it would be a recipe for chaos, with euro-sceptic parties in member states provoking secession crises
Mr Giscard d'Estaing gave a glimpse of his thinking, when he told Der Spiegel, the German magazine, there would be no obligation to stay in what he hopes will be called "United Europe".

A constitution for Europe
Jack Straw, Britain's foreign secretary
Oct 10th 2002 The Economist

The minimal requirement is for the two current texts to be merged into one, and put in a logical order—purpose, principles, then organs and institutions—the “why” and the “how” first, then the “what” in terms of broad policies, after that. But there's a much bigger point here. The very complexity of EU constitutional law is not just a matter of drafting but is indicative of serious shortcomings in the way the Union works. As last year's Laeken declaration made clear, real reform is urgently needed.

should set out the EU's mission in simple language, clarify for befuddled voters the role and responsibilities of its institutions, and draw a clear distinction between supranational and national competencies. The constitution should start with just a few lines, setting out what the EU is—a union of sovereign states who have decided to pool some of that sovereignty, better to secure peace and prosperity in Europe and the wider world. It should confirm that the Union exercises only those powers which are explicitly and freely conferred on it by the member states, which remain the EU's primary source of democratic legitimacy.

David Blunkett, Britain's home secretary, and I have already called for a common European asylum policy, which would ensure better protection across our continent for those genuinely fleeing tyranny and oppression, but provide for firm, collective action to deal with illegal immigration and the criminality which underlies it. We need to introduce qualified majority voting on asylum issues to drive this programme through.

Giscards summer reading: federalism in the U.S.
The future Europe takes form
Lee Dembart International Herald Tribune
2002-09-03

Over the summer, former President Valery Giscard dEstaing of France read David McCulloughs biography of John Adams, one of the American founding fathers.

Giscards interest in nation-founders is sparked by his current role as president of the European constitutional convention, which reconvenes this weekend in Brussels after its summer recess.

Its goal is to create a federal structure for Europe - a unified central decision-making authority comprising individual sovereign states. But, mindful of the depths of national identities, cultures, languages and loyalties, Giscard and those working with him are quick to insist that they are not building a superstate.

Giscard and other modern federalists insist, in time Europeans will come to see that greater unity is to their advantage. The strains of trying to unite 15 countries - soon to be 25 or 27 countries - are evident:

Countries that agreed to national debt limits for the euro are violating or threatening to violate those limits, and nothing is done. Strongly differing national views on subsidies to farmers remain unresolved. France continues to refuse to admit British beef despite having been repeatedly ordered to do so.

These problems will multiply as the EU expands eastward and as it tries to unify foreign policy and defense policy.

All of this puts into sharp relief the overarching questions facing the constitutional convention: What does federalism mean in Europe?

What is the relationship between the European Union and its member states? Can Brussels tell individual national capitals what to do? Can an organization whose roots go back more than a half-century to the Coal and Steel Community of six West European countries expand to four times as many members, with great diversity of history, culture and income?

Giscard agreed that the problems facing the European Union were formidable, but he said that Europe already had some federalist functions, including international trade, currency in the euro zone and competition in a single market.

For that we already have a federal approach, a single authority, he said. And we are creating some other authorities, slowly, for foreign affairs and defense. It is difficult to tell what will happen in 50 years. We dont know.

Because of this lack of legal and political heft, the European Union doesnt resolve things, said Anand Menon, director of the European Research Institute at Birmingham University. It fudges, it negotiates, it compromises, it settles, from day to day, from year to year. Its a completely different sort of political game to the one that were used to in political systems like the U.S. and the U.K., where ultimately someone decides.

Germany, France, the U.K. - if they dont stick together, they simply disappear, said Prodi, who, like Giscard, spoke in English. This is the political foundation of the idea of putting some sovereignty together. I stress some because I dont think we can be a simple federal state.

At the same time, he said, once unification begins in some areas, those matters inevitably affect and draw in other areas, which must be treated in a unified way as well. It is clear now that because of monetary union, you need some additional common rules in economic policy in order to make the system viable, Prodi said.

Though everyone underscores that Europe today is much different from America in 1787, delegates to the U.S. constitutional convention faced many strikingly similar issues.

Having just won their independence from a king, the individual states did not want to give up their sovereignty to a new federal government. The founders knew that pressing the issue of federalism would endanger the entire project, so they put it aside to be decided later.

But the Federalist Papers make clear that James Madison and Alexander Hamilton had a strong federal government in mind from the outset. Their solution lasted for 70 years, until the issue could no longer be pushed aside, eventually resulting in the Civil War, which settled at least part of the question by force of arms.

In the American system, the states are not powerless against Washington. .In Europe, theyre trying to achieve something of the U.S. stability without having to go through a civil war in order to do it, said Robert Howse, a Canadian who teaches international law at the University of Michigan and is the co-author of The Federal Vision.

The requirement that EU decisions be unanimous is certain to be dropped, as it would all but paralyze an organization of more than two dozen members.

Everybody understands that you need a new decision-making process, Prodi said. This means that we need rules, new rules, new rules, new rules, new rules. Everybody understands that unanimity is ridiculous at this stage.

Giscard said that there were at least two issues on which there was so much disagreement that unified decision-making would not be politically possible: the tax system and the social protection system.

We live in France, he said. People are attached to their single system. If there was an EU regulation telling the age of retirement, or the rate of reimbursement of medical care, he said, they will absolutely refuse it.

And, he added, we must keep for the period to come a system for opting out on certain issues, a little bit like the U.S. did at the Philadelphia convention. If a state says, For us it is not possible or acceptable, it can opt out of this system for a certain time or under certain limits, like we did with the euro.

Looking down the road, Giscard said, We will have a structure in which we will have federalistic functions and still some pieces of national sovereignty. And how this will be integrated at the end into a single system will certainly take time. We will have a sort of government in the making.

Giscard said he was taken by something that George Washington said to John Adams, and which he was adopting it as the motto of the Brussels convention: We cannot ensure success, but we can deserve it.

A merry dance around Europe (konventet om EU:s framtid)
By Quentin Peel, FT, June 9 2002 20:08

In the words of one of its leading parliamentarians, the grandly named Convention on the Future of Europe is turning out to be rather like a striptease act.

Everyone knows that the real question at stake in this constitutional assembly (for that is what it is) is about who will be the future government of the European Union. Just as important is the issue of who will control that future government and ensure that it is democratically accountable.

For the time being, however, just about everything else is being discussed: competences, legal instruments, new responsibilities. Where does foreign policy fit in, and internal security? How do you involve national parliaments and ordinary European voters? How can you make Europe heard on the world stage? All that will be relevant only when the central issue is resolved.

The battle is between the European Commission and the European Council. It is between the integrationists, who believe the EU can never function coherently unless it has something resembling a single executive body, and the inter-governmentalists, who are convinced that is a step too far and want power to remain in the hands of national governments and their ministerial councils.

Both are hybrid bodies. The Commission is half executive and half bureaucracy. The Council of Ministers is half executive and half legislature. They share power in the EU, which is a big part of why people find the Union so difficult to understand. And both are in urgent need of reform.

The looming challenge of enlargement, to take another 10 member states into the EU from central, eastern and southern Europe, is what has brought matters to a head. A 25-member Union is going to be very clumsy and cumbersome unless it can streamline its decision-making. But even before enlargement the split system of European government was looking decidedly dysfunctional.

That is the problem - and yet it has not quite reached the floor of the convention. Indeed, the politics of the whole adventure is still in a state of extraordinary flux after four months, as 105 assorted parliamentarians, ex-prime ministers, European commissioners and government officials jockey for power and position.

Valéry Giscard d'Estaing, the patrician former French president in the chair, has an extraordinary task in trying to steer the discussion towards a coherent conclusion. He has been bounced into setting up early a series of powerful working groups to focus the debate and prevent his secretariat controlling the outcome.

That is where momentum seems to be gathering for reform of the European Council and its councils of ministers, where the national governments meet. It is starting to look as if some members of the Council - which set up the convention at its Laeken summit outside Brussels last December - want to make a pre-emptive bid on the crucial question of executive authority.

The idea is being floated by Britain, with support from France, Spain and Italy, for a full-time president of the European Council to be appointed by his or her peers for up to five years at a time.

Then there is an ingenious Swedish idea being tacked on: to replace the present rotating presidency of one member state every six months with a "team presidency" of five at a time, sharing the presidency for 2? years.

The five-strong team would share out the chairs of, say, 10 ministerial councils (fewer than the present proliferation) at two per country and all these chairmen would then meet regularly under the presidency of the full Council president. They would provide a strategic sense of direction and ensure EU policies were put into effect.

That is the plan. It looks attractive. The future president would be an ex-prime minister, thus ensuring respect.

The trouble is that the EU already has an ex-prime minister as a five-year president, who is supposed to do all those things. His name is Romano Prodi and he is president of the European Commission.

There lies the rub. For this plan does not resolve the dichotomy of executive power in the EU. It will very possibly aggravate it.

The Commission has made its counter-bid to expand its authority. It wants to be in charge of the vital new areas of foreign policy, justice and internal security, in the reformed EU. It has formally tabled a maximalist bid to make itself the central executive authority.

For the Council plan to work, the Commission would have to be downgraded to a mere secretariat, to avoid interminable conflict and confusion. For the Commission paper to fly, the Council would become a glorified legislature.

Neither is really focusing on the most important question of all: how will the future government of Europe be democratically accountable?

The convention is supposed to be about making the EU more relevant, more democratic and easier to understand. That must be the test of any outcome. Sovereignty will always have to be shared between the member states and the Union. But let us not make it worse than it already is.

Romano Prodi, a desperate integrationist
May 23rd 2002 From The Economist print edition
Europe's bigger nation-states will turn their guns on Brussels's latest plan for ever closer union

The convention on the European Union's future is taking place in Brussels. Perhaps it would be more appropriate to move the meetings a few miles down the road to Waterloo. For the proposals fired off by the European Commission on May 22nd read like a last death-or-glory assault by the federalist Old Guard on the remaining powers of Europe's nation-states.

The commission, which has always seen itself as the true guardian of the European flame, proposes in essence to abolish the right of individual EU countries to run their own foreign policies. Unveiling his ideas before the European Parliament, Romano Prodi, the commission's head, Napoleonically demanded that the EU should “speak with one voice on all aspects of external relations.”

The model he has in mind for foreign and security policy is the existing one for trade, on which the EU already speaks and negotiates as a team. Just as there is no longer a British or a French trade policy, just an EU position, so Mr Prodi envisages the end of independent foreign policies.

In his paper he proposes a formal mechanism for forging a single European foreign policy. A single “high representative” for foreign policy would be based in the European Commission. He would propose foreign-policy initiatives, which EU countries would endorse by majority vote.

Mr Prodi's ambitions do not stop there. He wants to give the EU the right to raise direct taxes. He also foresees “common border controls and an integrated European police force”.

The commission must also influence national governments' budgets much more strongly; the single currency, so the paper argues, requires it.

Mr Prodi is not exaggerating when he says his plan would mark “a giant step towards European integration”.

The battlelines in the debate over Europe's future have been drawn. Romano Prodi, president of the European Commission, this week unveiled proposals to make the Brussels-based executive the "centre of gravity" in foreign policy, the representative of the eurozone to the outside world, and Europe's agenda-setter on issues such as immigration and asylum.

But his blueprint - the most detailed and far-reaching proposals yet produced on how power should be divided in Europe - sets the Commission at odds with Europe's increasingly assertive big member states. Adding urgency to the debate is the countdown to enlargement: up to 10 new member states will join the EU in 2004. That same year, the EU is due to agree a new treaty on the division of power between the Commission and the member states. Which view will prevail?

Which view will prevail? The Commission believes the prospect of a paralysed EU - or one dominated by four or five bigger member states - makes the case for a stronger central executive compelling. It has allies, too: smaller states, the European parliament and, most important, many of the members of former French president Valéry Giscard d'Estaing's constitutional Convention, which is preparing the way for the 2004 treaty.

Search the site with Google: