Ebba Lindsö

nejtillemu.com

Folkomröstningen 2003

Folkomrösta

Ebba Lindsö

Ebba Lindsö: "Det stämmer att jag har gjort skeptiska uttalanden om EMU"
SN-ordföranden Sören Gyll: "Jag är säker på att Ebba Lindsö kommer att ta ställning till EMU
på ett mycket sakligt sätt, bara hon får tid på sig". DI 17/3 2003

Minns ni folkomröstningen om EMU 2003,
när Ebba Lindsö försökte övertyga de tvivlande med att det egentligen inte är speciellt svårt att lämna euron?
”Vi kan välja att gå ur. Och en återgång till nationella valutor är rent tekniskt inte särskilt svårt.”
Och detta är väl något som Grekland kan glädja sig åt i dessa dagar. Att det rent tekniskt inte är speciellt svårt att lämna euron.
Mattias Lundbäck, 24 September 2011

Ebba Lindsö stöttar Wanja Lundby-Wedin
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin får stöd från Svenskt Näringslivs före detta vd, Ebba Lindsö,
som också var styrelseledamot i AMF när besluten om Christer Elmehagens miljonpension togs.
Expressen 25/3 2009

Lindsö petar Munkhammar
Han har vädrat åsikter som inte stämmer överens med arbetsgivarorganisationens.
I EU-, EMU- och framtidsfrågor har Johnny Munkhammar varit en av Svenskt Näringslivs ivrigaste skribenter.
Dagens Industri 7/12 2004

Vi arbetar inte som en politisk ideologisk kraft i opposition mot regeringen.
Den rollen får axlas inom det partipolitiska systemet. Där är vi inte enligt våra stadgar och där vill vi heller inte vara.
Ebba Lindsö, SvD Brännpunkt 22/4 2004

Tystlåten H G Wessberg lämnar arbetsgivartoppen
Efter 13 år i arbetsgivartoppen försvinner H G Wessberg från Svenskt Näringsliv
SvD 28/1 2004

Det råder ett massivt internt missnöje med Svenskt Näringslivs nya VD Ebba Lindsö. Såväl tjänstemän inom organisationen som i medlemsförbunden uttrycker stark kritik mot sin nya chef, som bara suttit 100 dagar vid rodret för näringslivsjätten.

"Hon har misslyckats att få tjänstemännen i organisationen med sig", säger en källa till Dagens Industri. Källan påpekar samtidigt att Svenskt Näringsliv är en trög organisation som "sannerligen behöver skakas om rejält".

Enligt uppgift har flera av medlemsförbundens ledningar svårt att samarbeta med Ebba Lindsö. Det bekräftas av DI:s högt uppsatta källor. Bland annat ska det råda en maktstrid mellan Ebba Lindsö och Anders Narvinger, VD för det tyngsta medlemsförbundet Teknikföretagen. Det förnekas dock av Anders Narvinger. "De är båda två ganska nya tuppar i hönsgården som kämpar om utrymmet", säger en källa.

Ebba Lindsö är själv nöjd med sina första 100 dagar som chef på Svenskt Näringsliv.

Du har tidigare känt en oro för att hela europrojektet skall spricka och
att det finns en sådan risk, vari består den enligt Dig?
Ebba Lindsö, blivande vd för Svenskt Näringsliv
Varför svängde hon i EMU-frågan?
Ekots lördagsintervju 17/5 2003

Ett av Lindsös argument är att Sverige ska gå med i EMU därför att
euroområdet utgör hälften av Sveriges utrikeshandel.
När blev 40 procent hälften?
Tomas Graveley, SvD Brännpunkt 16/4 2003

Lönebildningen har varit mitt första och viktigaste frågetecken.
Det andra har varit oron för att hela europrojektet skulle kunna spricka. Naturligtvis finns en sådan risk.
Därför kommer jag rösta ja till euron den 14 september.
Ebba Lindsö
SvD Brännpunkt 13/4 2003

295 000 kronor i månaden blir vd-lönen för Ebba Lindsö
när hon tar över Svenskt Näringsliv i oktober.
SvD Näringsliv 14/3 2003

Ebba Lindsö tar över som VD för Svenskt Näringsliv den 1 oktober i år
och slipper därmed ta ställning inför EMU-valet i höst.
DI 13/3 2003

Likgiltiga storbolagsdirektörer och moderater i konflikt med näringslivet är inte de bästa förutsättningar för att mobilisera borgerligheten inför EMU-omröstningen
DN, nyhetsplats 15/3 2003, reporter Henrik Brors

Varför blev det ett väldans liv när Du inte vill säga om Du var för eller mot EMU?

- Tidigare, på 90-talet tyckte jag att det var klokt att vänta och se. Nu skall vi fatta ett beslut.

- Jag tyckte också att deet verkade riskabelt. Det var på skisstadiet och det fanns anledning oroa sig över om det skulle fungera.

Du har sagt att Du fattade beslutet i samband med att Du skrev artikeln.
Kan Du beskriva den där processen när Du kommer fram till ett Ja medan Du skrev?

Kan Du beskriva den där processen när Du kommer fram till ett Ja medan Du skrev?

- Jag vill verka för ett land som växer och inte ett land som blir svagare och svagare, fattigare och fattigare.

- När jag tyckte så då på 90-talet var det ett projekt på skisstadiet, nu vet vi att det faktiskt fungerar.

Du har tidigare känt en oro för att hela europrojektet skall spricka och att det finns en sådan risk, vari består den enligt Dig?

- Jag har känt en oro kring att gå in i något som eventuellt kan spricka. Om dom spänningarna uppstår kan man lämna.

För att undvika kriser och arbetslöshet, vilka andra instrument skall vi ta till?
Vad skall man göra när lönerna rusar iväg?

- Jag tror att vi kan klara oss utan dom andra instrumenten, men det är en intressant diskussion och vi skall delta i den.

- Man målar upp riskerna som väldigt stora. Men det är väldigt positivt att få vara med om att bygga upp det framtida Europa, jobben och välfärden.

Lord Keynes blev en gång tillfrågad om varför han hade ändrat åsikt i en viss fråga. Han svarade: "Jag ändrar alltid åsikt när nya fakta kommer på bordet, gör inte ni det?" Jag kan känna igen mig i detta. I eurofrågan har jag likt Anders Sundström, Mats Svegfors och en rad ledande nationalekonomer /Rolf Englund: Ebba Lindsö avser förmodligen Lars Calmfors och Assar Lindbeck) tagit intryck av händelseutvecklingen och nya fakta och gjort en resa från en position till en annan.

För tio år sedan var löneinflation och stora budgetunderskott två allvarliga problem för Sverige. Många exportföretags arbetskraftskostnader skenade bortom all kontroll, men intäkterna blev desamma. Staten var tvungen att låna väldiga summor för att finansiera välfärden. Den 17 maj 1991 ordnade Riksbanken ett snabbt hopkallat möte. Det var ovanligt. Jag var då ansvarig för den fondkommissionärsfirma som stod för den största omsättningen i penningmarknaden. "Riksbanken knyter kronan till ECU", var rubriken på det tresidiga pressmeddelande som vi fick i handen när vi gick in genom dörren. Det var överraskande. Kopplingen innebar ett ensidigt åtagande från svensk sida.

Den 2 juni 1992 röstade danska folket med några få rösters övervikt nej till Maastrichtavtalet och därmed till EMU. Detta blev starten till en enorm turbulens i valutamarknaden som avslutades med 500 procents ränta och därefter en flytande krona.

Sverige hade genom att försöka föra en valutapolitik med fast växelkurs försökt tvinga fram ekonomiskt rationella beslut. Vi försökte koppla kronan från ett underläge. Något som misslyckades kapitalt. Mot den bakgrunden är det helt naturligt att jag tyckte att den s k Calmforsutredningen drog rätt slutsats när den 1996 rekommenderade att Sverige skulle vänta med att införa euron. Löneökningstakten var då fortfarande mycket högre här hemma än i de flesta andra europeiska länder, trots att arbetslösheten hade flerdubblats.

I dag är situationen radikalt annorlunda. Problemet med omfattande budgetunderskott är historia och skillnaden mellan vår löneökningstakt och övriga Europas har krympt till en knapp procentenhet. Detta är mycket betydelsefullt. Lönebildningsfrågan är helt avgörande för att ett euromedlemskap ska bli lyckat för svensk del. Vi kan inte ha en löneökningstakt som mer än något enstaka år ligger över genomsnittet inom euroområdet.

Om vi permanent skulle befinna oss över genomsnittet medför det först att företagens vinster urholkas. Därefter skulle arbetslösheten snabbt skjuta i höjden, och de sociala konsekvenserna av det är något som ingen vill se.

Men jag har nu tagit mig tid att tala med företrädare för näringsliv, fackliga organisationer och ekonomer - personer med insikt i frågan. Dessa samtal har lett mig fram till slutsatsen att förutsättningarna för att vi framgångsrikt ska klara lönebildningen är bättre än någonsin tidigare. Jag kommer att verka för att Svenskt Näringsliv och dess förbund tar sin del av ansvaret för detta.

Om lönebildningen har varit mitt första och viktigaste frågetecken har det andra varit oron för att hela europrojektet skulle kunna spricka. Naturligtvis finns en sådan risk. Men vi kan lämna eurosamarbetet om detta skulle bli nödvändigt. I framtidskonventet diskuteras utformningen av det formella regelverket för utträde.

Det var länge ett axiom att ett ja var för evigt, och ett ja bör förstås ses som ett åtagande på lång sikt. Men vi kan välja att gå ur. Och en återgång till nationella valutor är rent tekniskt inte särskilt svår. Ett tredje argument som jag känt sympati för var "vänta och se". Det är klart att man alltid ska välja en så riktig tidpunkt som möjligt.

Men jag är övertygad om att den tidpunkten är nu. Dels av ekonomiska skäl - vår ekonomi är rustad för ett ja. Dels av politiska skäl - det är i år som det hålls folkomröstning och allting tyder på att vi kommer att leva med ett nejresultat under lång tid framöver. Ingen vet om det överhuvudtaget finns något beslutstillfälle "senare". Rätt tidpunkt för att byta kronan mot euron är alltså nu.

Till detta kommer viktiga fakta, som stöder ett medlemskap: Euroområdet är Sveriges klart största handelspartner. Det står för hälften av vår utrikeshandel. Allt fler studier visar att euron stärker exportföretagen. Handeln mellan euroländerna har ökat med 29 procent sedan euron infördes. Sveriges export till dessa länder ökade endast med 12 procent under samma period. Euroländernas export till omvärlden har samtidigt ökat med 34 procent, Sveriges med 23 procent.

I en undersökning genomförd av Invest in Sweden Agency svarade vart tredje utländskt företag med verksamhet i Sverige att de skulle investera mer i vårt land om vi införde euron. Men för att ett medlemskap ska bli riktigt framgångsrikt måste politikerna satsa på företagandet. Skapa goda förutsättningar så att fler vill starta företag, så att fler företag vill och kan expandera och så att Sverige blir ett verkligt konkurrenskraftigt land inom euroområdet.

Det finns bred uppslutning bland företagarna bakom ett svenskt medlemskap. I en undersökning som Svenskt Näringsliv nyligen lät Temo genomföra svarade 68 procent av medlemsföretagen att de skulle rösta ja, medan bara 14 procent var emot. Det finns - inte förvånande - också en stor andel, 18 procent, som ännu inte bestämt sig. Detta stärker mig i uppfattningen att euron är viktig för företagande och utveckling i Sverige, men påminner också om att man bör argumentera på ett sätt som visar respekt för alla dem som kommer att ägna de kommande månaderna åt att ta ställning i frågan.

Medlemskap är att föredra framför utanförskap även av politiska skäl. Ett utanförskap skulle inte bara gälla EU:s ekonomiska institutioner utan återverkar på all vår delaktighet i EU. Detta utanförskap är inte kvantifierbart. Men jag vill att Sverige ska höras och våra synpunkter tas på allvar. Det förtjänar vi.

Själv säger Ebba Lindsö att hon tog ställning i frågan då hon formulerade sin EMU-positiva debattartikel, som publicerades i gårdagens SvD.
- Jag fattade beslutet i samband med att jag skrev den här artikeln, säger hon. Och när gjorde du det? - Det var ju nu.
- Det är en självklarhet att man som blivande vd företräder den organisationens grundläggande värderingar, säger Ebba Lindsö.
- Det kan till och med vara en styrka att jag verkligen har tänkt igenom den här frågan och gått från att vara skeptiker till att bli ja-sägare, förklarar hon. (SvD 14/4 2003 - klicka här för full text)

Något mindre politiskt korrekt än Ebba Lindsö finns inte. Vi har här att göra med en kvinna som kör sitt eget lopp med gaspedalen i botten och som vägrar att ta stallorder. Hon drivs, som sagt, vare sig av egen vinning eller av önskan att vara ägare till lags. Hon drivs av sin inre övertygelse om vad som är viktigt, om vad som är rätt och fel. Hon har dessutom Gud på sin sida. Korset hon bär om halsen är inte bara dekoration.

Något mera oumkullrunkeligt än Ebbas övertygelse finns inte på denna jord. Mot den bakgrunden reser sig ett gigantiskt frågetecken när det redan innan hon tillträtt framkommit att hennes uppfattningar i emu-frågan inte stämmer med Svenskt Näringslivs officiella linje. Enskilda ledamöter av styrelsen har i di krävt att hon rättar in sig i ledet. Kommer det att ske?

Det finns säkert de som kommer att säga att hon har sålt sig för positionen och lönen.
Ur ledare i Dagens Industri 14/3 2003

Men det vore en grov underskattning av Ebba Lindsö att tro att hon har ändrat uppfattning för att anpassa sig till Svenskt Näringsliv. Tvärtom visar hennes artikel på en intellektuellt prövande och omprövande inställning, som manar till efterföljd. Klicka här för full text

Ebba Lindsö är uppenbart ingen hängiven EMU-förespråkare
Om hon fick jobbet utan att säga ja till organisationens aktuellaste hjärtefråga,
då måste hon vara oerhört bra på alla andra sätt. Eller rekryterarna inkompetenta.
Dagens Industri, ledare 18/3 2003

Ebba Lindsö är uppenbart ingen hängiven EMU-förespråkare, det är rent av troligt att hon är EMU-motståndare. I vilket fall som helst har många hört henne uttala sig i skeptiska tongångar, vilket hon själv bekräftade i gårdagens DI.

Har rekryteringsgruppen fört styrelsen bakom ljuset? Nuvarande VD Sören Gyll säger att han är säker på att Ebba Lindsö kommer att ta ställning till EMU på ett mycket sakligt sätt - bara hon får tid på sig. När "traineeperioden" börjar i augusti ska hon alltså ha insett att hon egentligen är för ett svenskt deltagande i valutaunionen?

Nu är det enda säkra att de som i praktiken utsåg Ebba Lindsö var rejält angelägna. Om hon fick jobbet utan att säga ja till organisationens aktuellaste hjärtefråga, då måste hon vara oerhört bra på alla andra sätt.

Ebba, Ebba och euron och EMU
Sådär väldigt förvånad är det väl svårt att bli.
Borås Tidning, Katarina Larsson, 15/4 2003

Hade hon vid vägandet av argument kommit fram till motsatt ståndpunkt hade Svenskt Näringsliv fått göra sällskap med Sveriges Radio och ge sig ut i hetsig jakt på ny vd. Och Lindsö hade gjort platt fall i karriären, om hon nu inte velat bli nej-drottning och kämpa för ett nej ihop med Bengt Dennis och Lars Wohlin förstås.

Därför kanske man inte ska bli förvånad om någon yppar åsikten att Lindsö är en blåst blondin som bara satt sitt namn under en debattartikel som några euro-fanatiker på Svenskt Näringsliv säkert skrivit.

Lindsö hade förstås aldrig accepterat ett jobb på en organisation som arbetar för EMU utan att detta också var hennes egen uppfattning. Att hon sedan inte dagen efter att hon slutat som chef för nyhetsbyrån TT ville stämma in i euro-lovsång med Spendrup, Tunhammar och andra må vara hänt. Det finns dessutom i Lindsös ja en hälsosam återhållsamhet. Hon skriver inte som en annan Ebba, programledare Blitz, gjorde i Göteborgs-Posten om varför hon var för euron "Jag vill vara rik och kunna dela med mig."

Lindsö skriver att nu finns förutsättningarna att vi framgångsrikt ska klara lönebildningen, hon hänvisar till en undersökning att allt fler företag skulle investera i Sverige och hon skriver att det också finns politiska skäl för att gå med. Hon betonar dessutom att man bör argumentera på ett sätt som visar respekt för alla dem som kommer att ägna de kommande månaderna åt att ta ställning i frågan.

Jasidan har hamnat i ett besvärande underläge sex månader före EMU-folkomröstningen. Men statsminister Göran Persson ser nu ut att lyckas samla ihop en förvånansvärt bred front från alla politiska läger i den mest känsliga frågan, om buffertfonder. Moderatledaren Bo Lundgren och Svenskt Näringslivs nya vd Ebba Lindsö riskerar dock att skapa två hål i ja-muren

De ledande tjänstemännen på Svenskt Näringsliv engagerar sig hårt för att föra ut ja-argument i form av olika rapporter och debattinlägg. Det är mer tveksamt hur stort engagemang höjdarna i näringslivet har i frågan.

Utnämningen av ny verkställande direktör i den egna organisationen tyder inte på det. När den nya vd:n Ebba Lindsö presenterades tidigare i veckan vägrade hon tala om sin inställning till EMU. Den ska hon avslöja när hon tillträder jobbet, vilket är den 1 oktober, två veckor efter folkomröstningen.

Under tiden sitter Göran Tunhammar kvar som vd, som tydlig EMU-förespråkare men utan auktoritet eftersom hans dagar är räknade.

Ebba Lindsö sa i går att hon inte har någon uppfattning om Sverige ska ansluta sig till euron eller inte. Detta berodde på att hon fram tills i går har lett arbetet på nyhetsbyrån TT, som ska arbeta objektivt. Det var att krångla till det i onödan. Visst hade hon kunnat säga vad hon anser om en svensk euroanslutning. Hon har ju faktiskt lämnat posten som chefredaktör för TT nu.
DI-ledare 13/3 2003

295 000 kronor i månaden blir vd-lönen för Ebba Lindsö när hon tar över Svenskt Näringsliv i oktober.
SvD Näringsliv 14/3 2003

295 000 kronor i månaden blir vd-lönen för Ebba Lindsö när hon tar över Svenskt Näringsliv i oktober.

Det är 25 000 kronor mer i månaden än vad företrädaren, Göran Tunhammar har. Topptrion på den fackliga sidan, LO, TCO och Saco, är också välavlönade både från respektive organisation och i ett par fall via styrelsearvoden. Men trots det kan de inte tävla med arbetsgivarnas vd. Tillsammans har de tre fackliga ledarna en månadslön på drygt 220 000 kronor i månaden, eller 70 000 kronor mindre än Svenskt Näringslivs blivande vd.

Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande har en lön på 50 300 kronor i månaden från LO.

Sture Nordh, TCO:s ordförande har en lön från centralorganisationen på 79 000 kronor i månaden. Och för Saco:s ordförande Anna Ekström är månadslönen 92 500 kronor.

För LO:s ordförande ökar månadsinkomsten med arvoden - 29 000-30 000 kronor i månaden - från olika externa styrelseuppdrag, bland annat Första AP-fonden och Folksam.