Romano Prodi
A big step towards fiscal federalism in Europe
When the euro was born everyone knew that sooner or later a crisis would occur.
It was also clear that the stability and growth pact was – as I have said before – “stupid”
Romano Prodi FT May 20 2010
Romano Prodi:
“If you have a common currency of course you need common fiscal policy,”
“We must have supranational control” of policy “otherwise the euro cannot work,”
Bloomberg May 18, 2010
Prodi: front-page of the Milan daily Corriere della Sera,
called the Iraqi occupation the continuation of an illegitimate war that is
incapable of restoring peace
Newsday/AP
27/3 2004
Det står klart att våldsanvändning inte
är någon lösning på konflikter med terrorister
Romano Prodi, Metro/TT 16/3 2004
Now that the single currency is an
accomplished fact, markets and citizens alike need to be able to rely on proper
economic governance, for which we need a real economic policy (Prodis
kursivering).
Romano Prodi, An ambitious project for Europe, European Parliament Brussels, 3 December 2003
- Jag vet hur viktig stabilitetspakten är för mig som anhängare av en nationell finanspolitik men en europeisk penningpolitik. Det som ska förena eld och vatten där är stabilitetspakten.
Göran
Persson i Europa-Posten nr 7/2002
Enligt Prodi måste länderna som
är med stärka sina maktmedel, och nejet innebär att Sverige
hamnar utanför den processen.
- Man kan inte ha en gemensam valuta
utan att medlemsländerna samtidigt utvecklar instrument för beslut om
valutan, om hela den ekonomiska politiken. Det går steg för steg,
sade han.
DN/TT
20/9 2003
- Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har
inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att
kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig
att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp
europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa
inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU- sammanhanget.
Göran
Persson i Veckans Affärer 1997-10-20
"Unionens intressen ska gå före nationernas"
EU-kommissionen vill avskaffa medlemsstaternas möjligheter att
stoppa beslut. Det förslag till reformering av unionen som kommissionens
ordförande Romano Prodi presenterade för parlamentet på
torsdagen innebär att de enskilda länderna förlorar sin
vetorätt och EU blir en överstatlig union.
- I slutänden kan
vi ha världens första överstatliga demokrati, sade Romano Prodi
i sitt tal inför EU-parlamentet.
Riksdag&Departement
december 2002
EU's Prodi Calls Deficit Reduction
Accord `Stupid'
Paris, Oct. 17 (Bloomberg)
Prodi: Eurozone membership is eternal
marriage
EU Observer 2002-01-11
The president of the European Commission Romano Prodi believes that membership in the Eurozone is a “definitive marriage” and thus he feels the need for a good economic policy across the Eurozone, to keep the marriage solid. "You cannot leave the Eurozone once you´re in", Prodi said on 2002-01-09 speaking to the press together with the economic and monetary affairs commissioner Pedro Solbes.
Supporters of the euro hope to turn it into an opportunity for
further integration. Mr Prodi says openly that the lack of economic flexibility
in the euro-zone means that “some day there will be a crisis and new
economic-policy instruments will be created.”
The Economist,
editorial, 2002-01-03
Romano Prodi varnar inför
toppmötet i Laeken:
"Trångsynthet kan förlama EU"
DN
Debatt 2001-12-14
Före nästa årsskifte kommer vi att ha slutfört förhandlingarna för att utöka unionen med upp till tio nya länder. Om några år kommer EU att omfatta större delen av Europa. Vi håller på att riva ner de sista resterna av järnridån, vi förenar öst och väst och tar de avgörande stegen mot ett större Europa.
År 2003 kommer EU inte bara att förfoga över en militär styrka på 60 000 man, utan kommer också att ha bättre förmåga än i dag att agera vid humanitära kriser. Allt detta händer före utgången av mitt mandat som ordförande för Europeiska kommissionen. Det är händelser som utan tvivel kommer att påverka hela vår världsdel på ett dramatiskt sätt.
Prodi tells Dublin to think again on
Nice referendum
Daily Telegraph, 2001-06-23
For a strong Europe, with a grand
design and the means of action
Romano Prodi, President of the European
Commission
Institut d'Etudes Politiques Paris, 29 May 2001
There are times when history presents the people with a decisive
choice. In my opinion, such a time has come for the people of Europe.
Globalisation is bringing about changes similar to those which resulted
from the discovery of America five centuries ago: the world is becoming
smaller; the trade in ideas and material goods is expanding. On their own, our
nation states do not have the critical mass needed for effective action. The
countries which will influence the course of events will be those which have
recognised this change of scale. The others will have to resign themselves to
what awaits them.
In these changed circumstances, the peoples of Europe
enjoy at least three significant advantages.
....
full text
Prodi launches website on future of Europe
EU official website The Future of Europe Debate
Ordförande Perssons inleder debatten
Margit Gennser i riksdagen 2001-02-15:
I sitt tal till
EU-parlamentet i förgår kritiserade
Prodi Nice-avtalet, därför att inte rätt frågor
behandlats och fortsatte: " Regeringar, EU-parlamentet och kommissionen
måste bestämma sig om EU:s framtid och ge svar på
frågan: Är vi alla klara över om vi vill bygga en framtida
världsmakt, inte endast ett handelsblock?"
Statsministern har uttalat sig för mellanstatligt samarbete, inte en federal världsmakt. Står statsministern fast vid denna övertygelse?
Prodi urges fundamental debate on
future of EU
Financial Times, February 14, 2001
Mr Prodi told the European Parliament in Strasbourg on Tuesday that as the EU prepared to launch euro notes and coins and take in new members from Central and Eastern Europe, the time had come to decide what people wanted from Europe.
He urged that after December's EU summit in Laeken, Belgium, it create a forum or convention to discuss the future direction of the Union, bringing together representatives from the European Parliament, national assemblies, EU governments and the Commission.
The initiative is certain to raise concerns in some EU capitals, such as London, where UK prime minister Tony Blair has to win over an increasingly sceptical electorate in what is likely to be an election year.
"Are we all clear that we want to build something that can aspire to be a world power? In other words, not just a trading bloc but a political entity," Mr Prodi said.
"Do we realise that our nation-states, taken individually, would find it far more difficult to assert their existence and their identity on the world stage?"
He cautioned against the temptation to hide behind "fuzzy undertakings and conflicting hidden agendas".
Mr Prodi urged a "no holds barred" constitutional debate on the fundamental nature of the Union, which would look at several central questions, including how best to co-operate on internal and external security and to what extent the EU should seek to enforce its basic values.
His call goes well beyond the agreement at Nice to concentrate on four main areas - the charter of fundamental rights, simplifying EU treaties, clarifying the balance of power between the EU and member-states and the possibility of a second chamber of parliament.
Stanley Crossick, chairman of Brussels-based think-tank the European Policy Centre said Mr Prodi was anxious to avert a repeat of the laborious process leading up to the Nice deal.
"Nice was clearly not a comprehensive review of how the EU works, although the heads of government claimed it was. Mr Prodi disagreed with the progress made at Nice but chose not to voice this disagreement. Now he is showing his overall position, which is integrationist and aims to minimise the role of intergovernmentalism."
Romano Prodi inför Nice
SvD Brännpunkt 2000-12-08
Många tycker att frågan om EU:s institutionella reformer är ointressant, så abstrakt att den blir meningslös och så tråkig att man inte förmår att bry sig om den. Men det påbörjade Europeiska rådets möte i Nice är av avgörande betydelse för oss alla. Det kommer helt enkelt att bestämma om Europeiska unionen kommer att fungera i framtiden eller inte.
Om unionen ska fortsätta att göra framsteg måste den vara beslutsför också när den har fått nya medlemmar. Mötet i Nice måste resultera i ett fördrag som faktiskt skapar förutsättningar för snabba, effektiva svar på framtida utmaningar.
Den viktigaste frågan gäller den ökade användningen av omröstningar med kvalificerad majoritet. Vårt beslutsfattande kan bara bli effektivt med ambitiösa ändringar på det området, och då tänker jag mera på kvalitet än på kvantitet. Jag skulle knappast anse att Nicefördraget vore en framgång om vi inte gör framsteg när det gäller utrikeshandel, skattefrågor som påverkar den inre marknaden, asyl och invandring, socialpolitik och strukturfonder. Om vi kan nå goda resultat här i Nice, har vi åstadkommit konkreta, verkliga förändringar i fördraget som kommer alla medborgare i Europa till godo.
Vi måste förbättra vårt beslutsfattande i handelsfrågor. Enhällighetsbesluten är inte bara till men för vår interna effektivitet. De kan också försvaga vår ställning internationellt. Våra konkurrenter vet att de har att göra med en gemenskap där var och en har vetorätt, och det ger dem utrymme att spela ut oss mot varandra.
Europas välstånd och sysselsättning är beroende av handeln. Beslutsreglerna infördes när gemenskapen bestod av sex medlemmar och handelspolitiken främst gick ut på att avskaffa tekniska hinder för varors rörlighet. I dag står tjänsterna för 25 procent av unionens handel med resten av världen och hälften av våra utlandsinvesteringar avser tjänster. Företagen i Europa är beroende av vår förmåga att försvara deras intressen. Om vi inte kan få tillgång till andra marknader och skydda vår kultur- och industriproduktion kommer det att gå ut över sysselsättningen. Handelspolitik är ingen filosofisk diskussion, utan en politik med högst påtagliga konsekvenser för arbetsmarknaden i Europa.
Jag vet hur känslig skattepolitiken är i vissa länder. Därför vill jag göra klart att jag inte anser att EU skall bestämma skattenivåerna i medlemsstaterna, och det är inte heller vad jag föreslår. Det är en fråga för de nationella budgetarna. Jag är heller ingen motståndare till ett rimligt mått av skattekonkurrens. Det är nyttigt för en sund ekonomi och gynnar konsumenterna.
Däremot anser jag att vi måste börja fatta majoritetsbeslut i vissa skattefrågor. Bara då kan den inre marknaden fortsätta att fungera väl. Det rör sig om blygsamma ändringar som inte skulle ändra grunderna för de nationella skattesystemen. Enhällighetsbesluten skulle dessutom behållas i alla andra skattefrågor. I asyl- och invandringsfrågor ligger det i allas intresse att beslutsprocessen inte bromsas av regeln om enhällighetsbeslut. Ingen vinner på att personer som vill komma in i unionen får välja fritt mellan medlemsstater med olika mottagningsvillkor. Det blir svårt att enas om gemensamma bestämmelser, som Europeiska rådet i Tammerfors uppmanade till redan 1999, så länge som en medlemsstat kan hålla tillbaka de övriga. Återigen är lösningen att övergå till majoritetsbeslut. Jag förespråkar samma lösning för samordningen inom socialpolitiken. Inte därför att jag önskar se någon harmonisering av socialpolitiken det är inte det som är meningen.
Men den ökande rörligheten innebär att vi behöver bättre samordning av politiken när det gäller medborgare som flyttar inom unionen. En fransman som går i pension i Italien, en spansk egenföretagare som installerar sig i Belgien eller en tysk studerande som vill läsa i Sverige ska kunna räkna med att få sina sociala rättigheter tillgodosedda. Det kan vi bara garantera om beslut om samordningen fattas genom majoritetsbeslut, anser jag.
Slutligen kan inte heller beslut om strukturfonderna fattas med enhällighet i fortsättningen. Det är förstås ett område där medlemsstaterna alltid eftertryckligt kommer att försvara sina egna intressen. Men med tanke på svårigheterna att fatta beslut med femton medlemsstater kan ingen se fram emot att försöka nå enhällighet med nästan trettio medlemmar. Antingen kommer vi inte att kunna komma överens alls, eller också löper vi risken att hela tiden fatta beslut som medför att medlen sprids över hela Europa utan att ge någon verklig effekt någonstans. Argumenten för majoritetbeslut på de här fem områdena är pragmatiska, inte ideologiska. Det handlar om beslutsfattande och inte om nya befogenheter för gemenskapen. Självfallet har medlemsstaterna olika frågor där de ogärna ger upp vetorätten. Men om varje land håller fast vid sitt, kommer alla att förlora på det. Och unionen kommer att vara till mindre nytta för alla medborgare.
En fråga som kommer att diskuteras livligt i Nice förutom omröstningsreglerna är kommissionens storlek. Det gäller att se till att institutionen fortsätter att fungera smidigt och effektivt. Ett sätt vore att begränsa antalet ledamöter. Men det är lika viktigt att se över hur kommissionen fungerar internt, och ge ordföranden möjlighet att organisera sitt lag, oavsett hur stort det är.
En annan viktig uppgift blir att införa nya vägar för närmare samarbete för några medlemsstater när inte alla vill delta. Tanken är inte ny, och vissa möjligheter till mer flexibelt samarbete gavs redan i Amsterdamfördraget. Villkoren är dock strikta, och medlemsstater som inte vill delta kan ändå blockera de andras framsteg. Möjligheterna i Amsterdamfördraget har därför aldrig utnyttjats. Jag anser att metoderna för närmare samarbete bör förenklas, och att medlemsstaterna samtidigt bör garanteras möjligheten att delta, antingen från början eller vid en senare tidpunkt. Det är också viktigt att rådet, kommissionen och Europaparlamentet utför sina uppgifter, även när en mindre grupp medlemsstater samarbetar. Deltagarna i regeringskonferensen ska inte föreställa sig att vi kan skjuta upp de svåra frågor som tas upp i Nice. Den här gången kan vi inte lämna kvar några rester till ett annat tillfälle. Våra grannar i öster knackar redan på dörren. De anstränger sig hårt för att uppfylla villkoren för medlemskap i unionen, och vi måste vara beredda att ta emot dem. Den oundvikliga frågan dagen efter regeringskonferensen kommer förstås att bli: ”Är Ni nöjd med resultatet?” Jag försäkrar att jag kommer att svara uppriktigt och direkt. Jag kommer att redovisa klart och tydligt om jag tror att vi kommer att kunna verka effektivt inom den växande unionen eller inte.
Romano Prodi
"When I was talking about the European army I was not joking. If you don't want to call it a European army, don't call it a European army. You can call it "Margaret," you can call it "Mary-Ann," you can find any name, but it is a joint effort for peace-keeping missions-the first time you have a joint, not bilateral, effort at European level."
- Min personliga uppfattning är att den /stadgan om
grundläggande rättigheter/ skall vara bindande, säger
EU-kommissionens ordförande Romano Prodi.
Europa-Posten, Oktober 2000,
sidan 3, under rubriken "Stadga om grundläggande rättigheter antas i
Nice, men det dröjer innan den blir juridiskt bindande".
Charter should ultimately be incorporated in Treaties
ooner or
later it will have to be incorporated in the Treaties. When, and how?
In
a Communication adopted today, the Commission proposes elements of an
answer.
Anna Lindh har i riksdagen lovat annorlunda
Romano Prodi: Sverige får säga nej till EMU
Romano Prodi. Kommissionens ordförande ser EU som sitt
livsprojekt.
DN nyhetsartikel 2000-04-12, utdrag
Sverige har i praktiken samma valfrihet som Danmark och Storbritannien att säga nej till EMU, även om Sverige formellt inte har denna rätt inskriven i EU:s grundlag. Det är inte någon fråga om juridik, utan helt enkelt en fråga om vad folket bestämmer.
Jfr ECB-chefen Duisenberg som sagt något liknande
Jfr EU-kommissionären Anna Diamantopopulo som sagt något liknande
Det säger EU-kommissionens ordförande Romano Prodi i en intervju för Dagens Nyheter. Han tillägger att det är en utmaning för honom att försöka förklara för det svenska folket vad de går miste om, om de skulle säga nej.
Jfr t ex Lars F Tobisson som sagt att vi är bundna
Jfr t ex Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt vid Stockholms Universitet, som sagt att vi är bundna
Jfr t ex SvD som sagt att vi är bundna
Prodi tar emot på sitt lite förvirrade och mumlande sätt. Hans charm är inte att ta miste på när man sitter med honom på tu man hand. Han låter växelvis som en professor och en präst. Föreläsande och predikande. Man kan samtidigt begripa att det är många centralbyråkrater i EU-borgen i Bryssel som har svårt för hans spontana infall och invecklade resonemang.
Han fungerar bäst i mindre kretsar där hans yviga kroppsspråk och minspel hjälper till att förstå hans utläggningar. Det är dock just dessa egenskaper som gör att han ibland framstår som en katastrof i de korta nyhetssnuttarna i tv eller i pompösa offentliga sammanhang.
- Viktigast av allt är att den förestående utvidgningen med tolv nya medlemsstater lyckas. Men vi har fortfarande många olösta frågor på det området. Vi har en del kunskaper som vi kan bygga på, men ingen har ju några erfarenheter av något liknande.
Misslyckas vi riskerar vi att Europa försvinner från kartan, menar han.
När antalet medlemsländer nästan fördubblas kommer det nya EU att bli mer urvattnat än det gamla EU. Några av pionjärländerna kommer att vilja sticka före med ett fördjupat samarbete i snabbfilen, de flesta länder kanske föredrar att ligga kvar i det breda körfältet i mitten, och de tveksamma länderna som inte vill vara med i EMU får hålla till ute i vägrenen.
- Det här är inget att bekymra sig för. Huvudsaken är att vi garanterar freden och att vi kan hålla ihop staterna på den nivå av samarbetet som är bäst för dem, säger Prodi.
Han underskattar dock inte de politiska motståndarna till denna process; de som menar att nationalstaterna är den enda garanten för suveräniteten, de som tror att ett enat Europa är ett hot mot det regionala styret, och de konservativa som menar att det är bra som det är. Samtidigt är han lite upprymd över att få ta denna ideologiska strid.
Han har betydligt svårare med de obekräftade ryktena som snurrar i Bryssel om att några av hans kommissionärer skulle vara så trötta på honom att de försöker få honom avsatt. Denna anonyma kritik som förts fram i framför allt tyska tidningar betraktar han som enbart illvillig och sensationsinriktad.
- Kritiken saknar både fakta och källhänvisningar och berör därför inte mitt hjärta, säger han med ett tillkämpat lugn.
- Precis som påven är jag oavsättlig. Det finns ingen åldersgräns för mig. Så är reglerna, förklarar han med ett högljutt skratt.
- Vårt förslag till nya öppenhetsregler inom EU har vi hämtat från de nordiska länderna. Jag menar att vi i stort har samma öppenhet som ni i Sverige, säger han på sitt självklara vis.
Uppenbarligen har han ingen aning om den svenska offentlighetsprincipen. De svenska reglerna för vad som inte kan offentliggöras är glasklara jämfört med EU:s snårskog av diffusa undantag. Det har inte ens hjälpt att EU:s ombudsman, den finländske juristen Jacob Söderman, offentligt påpekat att de föreslagna EU-reglerna om öppenhet till och med skulle kunna leda till en försämring jämfört med dagsläget om de tillämpades illvilligt.
För Prodi bryr sig inte så mycket om detaljerna. Han menar att EU tagit ett stort steg mot öppenhet, och det räcker för honom.
Samtidigt står det klart att det inte är han som är bromsklossen när det gäller att helt öppna EU. Han tror dock inte att det är fråga om en motsättning mellan norra och södra Europa. Sådana funderingar anser han vara rasistiska. Motståndarna finns sannolikt i stället i Bryssel, bland hans egna EU-byråkrater som helst av allt inte vill bli störda i sitt arbete av medier eller allmänhet.
Kris hotar Prodis EU-kommission
(Bryssel, SvD) 6/4 2000
"Prodis kommission vacklar. I Bryssel tyder mycket på ett 'kungamord'."
Under denna rubrik presenterades häromdagen (4/4) huvudnyheten på första sidan i den mycket ansedda och seriösa tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ). Ännu en gång drog kommissionens pressavdelning igång den stora dementimaskinen. Tidningens uppgifter om att Prodi skulle överväga att lämna Bryssel skulle vara helt grundlösa, förklarade presstjänsten. Och någon komplott riktad mot Prodi skulle inte förekomma, försäkrade man.
Dagen innan hade dementimaskinen också varit i gång sedan den i regel välinformerade veckotidningen Der Spiegel (3/4) publicerat en längre artikel om att Prodi hamnat i skottlinjen och att han skulle kunna avsluta sitt mandat i förtid.
Debatten om Prodis avlösning har börjat, hävdar Der Spiegel, som presenterar sin nyhet om Prodi under rubriken "Den ensammaste mannen i Bryssel".
Uppgifterna i FAZ och i Der Spiegel som bygger på anonyma källor är möjligen - eller sannolikt - kraftigt överdrivna. Men icke desto mindre avspeglar de obestridligen ett problem som de senaste veckorna även behandlats i andra seriösa europeiska tidningar, som Le Monde eller Corriere della Sera. Problemet är att Romano Prodis auktoritet som ordförande i EU-kommissionen snabbt tycks hålla på att erodera, ett år efter utnämningen och drygt ett halvår efter tillträdet. Han kom till Bryssel som en frälsare efter Santerkommissionen kollektiva avgång, men han har ännu inte åstadkommit något mirakel. Otåligheten växer medan
Prodi beskriver sig själv som en dieselmotor; den går långsamt men långt.
Problemet med Prodis auktoritet har flera sidor. En av dem gäller Prodis ställning i förhållande till EU:s högsta politiska ledare; stats- och regeringscheferna. Om kommissionens ordförande åtnjuter ett starkt stöd från de tongivande politikerna i den kretsen så kan han spela en central roll i EU. Hittills finns det emellertid bara några få exempel på att Romano Prodi där lyckats vinna gehör för sina synpunkter. Uppläggningen av den stora utvidgningen (inbegripet Turkiet) på toppmötet i Helsingfors är väl det bästa exemplet. Samtidigt har Prodi fått vidkännas svidande nederlag i ett par hjärtefrågor. De ambitiösa institutionella reformplanerna verkar exempelvis tills vidare ha lagts åt sidan. Prodi tycks med andra ord sakna starka allierade bland EU:s högsta politiska ledare.
En annan sida av problemet handlar om ställningen inåt, bland kommissionärerna i kollegiet och tjänstemännen i kommissionen. Där har man uppenbarligen svårt med Prodis ledarstil. Han släpper till långa tyglar och föredrar att decentralisera så mycket som möjligt. Det kan verka sympatiskt eftersom det ger större självständighet, men riskerar samtidigt att leda till oklarheter, till exempel när sakfrågorna kräver samordning mellan flera olika kommissionärer.
Det helt avgörande interna problemet handlar om den förvaltningsreform som Neil Kinnock leder. Det handlar om att under de kommande åren genomföra en genomgripande reform, vars start varit trevande och lite paradoxal. Kommissionen har bestämt sig för att de högre posterna enbart skall tillsättas på meriter och att avskaffa det gamla systemet där vissa medlemsländer av tradition lagt beslag på vissa nyckeltjänster.
Den förändringen har emellertid skapat osäkerhet långt ner i organisationen och plötsligt har medlemsregeringarna börjat lägga sig i personalfrågorna mer än tidigare. En oväntad paradox av "avnationaliseringen".
För kommissionens anseende är förvaltningsreformerna av central betydelse liksom viljan och förmågan att göra upp med institutionens gamla försyndelser. De dyker nu upp igen när EU-parlamentet skall besluta om ansvarsfriheten för 1998. Här kommer Prodi att testas. Vilka disciplinåtgärder är han beredd att tillgripa gentemot tjänstemän som varit inblandade i skandalerna?
Prodi har vid flera tillfällen lovat att skapa världens främsta internationella förvaltning. Det är lättare sagt än gjort och det är nog i gnetandet på denna mycket besvärliga inre fronten i det egna huset som Prodikommissionens öde avgörs - mer än i turerna på den tjusiga internationella parketten.
Rolf Gustavsson
from FT, Editorial comment: Don't drop the pilot
7 Apr
2000
The European Commission in Brussels has seen fit to deny, at length and with some passion, that Romano Prodi, its president, is under pressure to resign and go home to Italy.
It was a response to prominent but unsourced media reports, particularly in Germany, that he is coming under growing criticism in European capitals. A disdainful rejection might have been in order. But in the very act of forceful denial, Mr Prodi and his officials have somehow managed to compound the impression that his leadership is in doubt.
That is both unwise and unfortunate. The last thing the European Union needs now is another damaging resignation from its executive. What it does require is clear leadership, with a firm sense of priorities. It also needs a more coherent communications strategy.
Mr Prodi had an excellent start in the job, showing a deft political touch in assembling his team of commissioners. Given the unhappy circumstances of his appointment - after the resignation en masse of the previous Commission - he did well to launch an immediate and thoroughgoing reform of his administration. But since then he seems to have lost his touch.
Mr Prodi may be his own worst enemy. He is not a great communicator himself, nor a very forceful chairman in the 20-member Commission. He tends to lead from behind.
And he has made one or two high-profile blunders, as in inviting Muammer Gadaffi,the Libyan leader, to Brussels, without consulting the member states.
But he has good political instincts, essential in a Commission president. Neither the European Parliament, nor any of the EU member states, has a serious desire to see him go.
Part of the criticism comes from those who fear that the Commission is losing its authority as the driving force of European integration.
The fact is that power has shifted more in favour of the Council of Ministers - the member states - and its secretariat, under Javier Solana. It happened under the previous Commission, and Mr Prodi has done little to win it back. But it may be inevitable.
What Mr Prodi has to provide is steady leadership, and better presentation of his policies and of his strategic thinking. He also has to demonstrate great diplomatic skill in handling the EU enlargement process, the most important item on the agenda. What he does not need to do is contemplate resigning. He must show he is in charge.
A conspiracy unmasked
Daily Telegraph, leader,
2000-04-07
No newspaper in Europe takes itself more seriously than the
Frankfurter Allgemeine Zeitung. It has elevated sobriety to an art form. Hence
there was consternation inside the European Commission on Tuesday when this
august organ splashed all over its front page a story headlined "Prodi's EU
Commission totters: allegations of 'regicide' in Brussels".
Unnamed sources
hinted at a plot to unseat Romano Prodi as president of the Commission, and
named the British commissioners Chris Patten and Neil Kinnock as conspirators.
By Wednesday the Commission was holding a crisis meeting that did nothing to calm the hysteria, Mr Prodi's spokesman was issuing furious denials of these "scandalous" rumours, and the Frankfurter Allgemeine's reporter was summoned before Berlin's permanent representative in Brussels, who wanted to be reassured that his sources were not German.
The poisonous atmosphere has still not cleared. Meanwhile a European parliamentary report posed a new threat to Mr Prodi's presidency, by alleging that he had done nothing to prevent a recurrence of the corruption that brought down the Santer Commission a year ago.
What, if anything, may be gleaned from this murky business? Tempting as it might be to speculate about a very British coup, Mr Patten does not exactly have Cassius's lean and hungry look, while Mr Kinnock - though doubtless destined to become the noblest Welshman of them all - makes an implausible Brutus. Indeed, Mr Prodi is regarded by many Europeans as too Anglo-Saxon in his policies and personally too close to Tony Blair. At the recent Lisbon summit, the Blair-Prodi double act put noses in Paris severely out of joint. Such evidence as there is points to the Jospin government as the main source of the rumours.
What, though, is the motive of the French in destabilising Mr
Prodi? They fear that the Franco-German condominium will not long survive the
Kohl-Mitterrand era.
Faced by the irresistible forces of the free
market, the English language and the internet, the immovable object of the
Brussels bureaucracy is conceding ground, at any rate to the extent of
abandoning the appearance of Gallic dirigisme.
Rather than signalling a mutiny in Brussels, these anonymous
attacks on Mr Prodi imply pique in Paris. Yet there are no grounds for
complacency in London. Mr Blair has won German support in his skirmishes with M
Jospin only by signing up to the next phase of the federalist project.
A
new treaty is in prospect, to include a European constitution. And whatever may
have changed in the political culture of Brussels, this week's cloak-and-dagger
drama proves that it is not irreversible.
The European Commission remains
more inscrutable than the Kremlin ever was.
ROMANO PRODI, the European Commission President, was confronted by claims yesterday that some fellow commissioners, including Britain's Neil Kinnock and Chris Patten, have been planning a palace coup just seven months after he was appointed.
Electronic Telegraph, 5 April 2000
The story was splashed over the front page of the prestigious German newspaper, Frankfurter Allgemeine Zeitung under the headline "Regicide". It followed a string of articles in the German press attacking Mr Prodi's leadership.
The newspaper quoted sources saying that several of Mr Prodi's 20-strong team believed that the former Italian prime minister lacked the dynamism necessary to lead the commission and would have to be replaced.
The article caused astonishment in Brussels and was denied in the strongest terms by commission spokesmen. A senior official said: "It's outrageous and ridiculous. We're not some banana republic where commissioners can stage a coup d'état."
Asked about the story at the European Union-African summit in Cairo, an angry Mr Prodi responded: "Are you stupid?" The article said "European bureaucrats" were predicting an "imminent exit" for the commission president, appointed last summer as the best man to put Brussels in order following the mass resignation of Jacques Santer's commission earlier in the year.
It maintained that the plotting commissioners were "in disagreement" over who should take over but said: "The two British commissioners, Chris Patten, who is charged with foreign policy, and Neil Kinnock, the vice-president overseeing administrative reform, are both said to have designs on the throne."
Although lacking any hard evidence or named sources, the article reflected a growing anti-Prodi, anti-Brussels feeling in the German press. Mr Prodi has been castigated for a serious of minor gaffes: from suggesting that Italy might not survive the rigours of Economic and Monetary Union, to an ad hoc invitation to the Libyan leader, Col Gaddafi, to visit Brussels.
But he is chiefly under fire in the German media for the alleged offence of a running a "weak" commission. It is clear from the tone of the attacks that Mr Prodi's real sin is to upset the cosy Franco-German way of doing things in Brussels. He prefers to use English for most EC business and has a "British" view of global economic issues.
ROMANO PRODI, the European Commission President, has been called to testify to a parliamentary investigation in Rome on his role in Italy's worst terrorist incident since the war, the kidnapping and murder of the former prime minister Aldo Moro.
Electronic Telegraph, 5 April 2000
The Italian parliament wants to find out how Mr Prodi knew the location used by the Left-wing Red Brigades to hide Mr Moro after they kidnapped him in 1978. His body was found in a car boot after 55 days of captivity. Mr Prodi had admitted in a previous deposition that he passed information to the Italian Interior Ministry on April 4, 1978, through an intermediary, tipping them off that Mr Moro was being held at an address he gave as "Gradoli".
He claimed that his source was a ouija board, which he consulted with friends to while away a rainy afternoon. In a deposition taken in 1985, he said a self-propelled coffee saucer spelled out the word Gradoli on the kitchen table after the group playfully invoked the spirits of the Christian Democratic Party. The saucer was correct.
It later came to light that Mr Moro had been held at Apartment 11, 96 Via Gradoli, Rome. Police found it soon afterwards because the terrorists had deliberately left the bathroom tap running when they moved out - as a Red Brigades calling card.
But in testifying about the ouija board, Mr Prodi was seemingly unaware that a young woman involved in relaying his information to the security services, Tina Anselmi, wrote down what she claims he had said on a piece of paper: "Gradoli 96, 11", the precise address of the safe house.
This document was preserved and is now in the hands of the terrorism commission, according to a book due out this week, Prodeide, by Antonio Selvatici, an Italian journalist. The book challenges the story of the coffee saucer, claiming that none of the facts add up and that it did not even rain that day.
Prodi: "We must tranquillise our public opinion and the public
opinion of the applicant countries"
Financial Times 2000-03-03
Romano Prodi, the European Commission president, yesterday signalled that the European Union would take a tough stance with applicant countries from eastern and central Europe after the rise to power of the far-right freedom party in Austria.
"I'm prepared to disappoint countries and ourselves too," Mr Prodi said in an interview with the Financial Times and Financial Times Deutschland.
Mr Prodi's remarks came after the Freedom party - which campaigned partly on an anti-immigrant, anti-enlargement platform - joined the government coalition in Austria and less than a month after the num her of countries negotiating to so join the EU doubled to 12.
He indicated he was concerned that unless the EU held applicant countries strictly to its condi tions for entry on such issues as agriculture and free movement of labour, opposition to enlarge ment such as that espoused by the Freedom party would grow.
"We must tranquillise our public opinion and the public opinion of the applicant countries. Otherwise, there will be hundreds of Austrian situations."
Mr Prodi also said political developments in Austria had underlined the importance of the EU adopting more qualified majority voting in its decision making.
When the Freedom party joined Austria's government coalition thd EU was "completely at risk" of having its operations blocked by a hostile government among its members and this risk would grow with enlargement. "This is a serious problem," he said.
Enlargement should also prompt the EU to consider ways of making the euro less vulnera ble to what Mr Prodi called "erratic shocks" in countries belonging to the single currency.
"This is not a problem now, but statistically it exists. Imagine 20 or 25 states in the euro. There is then a probability of having a big earthquake or social clash in one of them."
He suggested improved economic co-ordination might be part of the answer.
