| "If there's one thing I learned, it's that if you want to interrupt the President of the most powerful nation in the world while he's delivering his Inaugural Address, it's going to cost you about $25." JEREMIAH JENKINS, Harvard Divinity School student who loudly booed Bush's speech and was arrested for disorderly conduct, jailed for a night and then fined. TIME Magazine Monday, Jan. 31, 2005 |
Begreppet antiamerikanism har fått en
högkonjunktur genom kriget i Irak.
Debatten har till 90 procent
handlat om synen på USA
, med en vänster som
alltid klagar på ena sidan och en höger som alltid jublar på
den andra.
Peace in our Time
Speech given in Defense of the Munich Agreement, 1938,
by Neville
Chamberlain
|
"To surrender the pound, to surrender our power of self-government would betray all the past generations down the ages that lived and died to defend it. "It would also be to turn our back on America, leader of the English-speaking peoples to whom Europe, let's remember, owes its freedom." |
"The issue is not "America" at
all. It is competitive market capitalism"
Samuel Brittan about The Eagle's
Shadow: Why America fascinates and infuriates the world
a book by Mark
Hertsgaard, Bloomsbury
Financial Times, December 1 2002
In a democracy, people overturn laws by winning elections, not by threatening the closure of government or even an outright default.
It is impossible to run the government of a serious country under blackmail threats of this kind.
Every time the administration gives in, it stores up more difficulty for itself. It has to stop doing so.
Martin Wolf, FT October 1, 2013
This time is different. What is at stake in this government shutdown forced by a radical Tea Party minority is
nothing less than the principle upon which our democracy is based: majority rule.
Thomas L. Friedman, New York Times October 1, 2013
When extremists feel that insulated from playing by the traditional rules of our system, if we do not defend those rules — namely majority rule
and the fact that if you don’t like a policy passed by Congress, signed by the president and affirmed by the Supreme Court then you have to go out and win an election to overturn it;
you can’t just put a fiscal gun to the country’s head — then our democracy is imperiled.
The political analyst Charlie Cook, writing in The National Journal on March 16, noted that the 2010 election gave Republican state legislatures around the country unprecedented power to redraw political boundaries, which they used to create even more “safe, lily-white” Republican strongholds that are, in effect, an “alternative universe” to the country’s diverse reality.
Finally, the rise of a separate G.O.P. (and a liberal) media universe — from talk-radio hosts, to Web sites to Fox News — has created another gravity-free zone, where there is no punishment for extreme behavior, but there’s 1,000 lashes on Twitter if you deviate from the hard-line and great coverage to those who are most extreme.
USA:s president och alla vi andra borde inte bekymra oss om Liran och Drachman
Rolf Englund blog 21 juni 2011
European Union hopes for a new era in relations with the US were thrown into chaos
when the holder of the EU presidency condemned
American remedies for the global recession as “the road to hell”.
Financial Times March 25 2009
Barely a week before Barack Obama is due to arrive in Europe on his first official visit as US president, Mirek Topolanek, the Czech Republic’s prime minister, put the 27-nation EU on a collision course with Washington.
“The US Treasury secretary talks about permanent action and we, at our spring council, were quite alarmed at that . . . The US is repeating mistakes from the 1930s, such as wide-ranging stimuluses, protectionist tendencies and appeals, the Buy American campaign, and so on,” he told a European parliament session in Strasbourg.
“All these steps, their combination and their permanency, are the road to hell.”
Other leaders of EU member states, including Angela Merkel, Germany’s chancellor, disagree with US calls for big fiscal stimuli to battle the recession.
But they have couched their opposition in more diplomatic language than Mr Topolanek’s.
After the summit and a Nato meeting in France and Germany, the US president is due to fly to Prague for an EU-US summit, at which the Czech Republic will represent all 27 member states.
EU:s ordförande, Tjeckiens premiärminister Mirek Topolanek, väckte uppståndelse igår när han varnade EU-parlamentet att USA:s enorma stimulanspaket ”kan underminera den globala finansmarknadens likviditet” och var ”vägen till helvetet”.
Senare uppgav dock talesmanen att Topolanek inte beskrivit USA:s politik med de orden utan sagt att EU skulle vara ”på väg mot helvetet”
om EU ökar sina statsutgifter mer.
SvD
EU behövs när USA sviker
USA har visat sig vara en svag garant för global stabilitet och säkerhet. Ett starkare EU behövs som motvikt till den amerikanska dominansen, anser kd-ledaren Göran Hägglund och EU-parlamentarikern Anders Wijkman.
Politiken.se 23/9 2005 om
Hägglund, Göran och Wijkman, Anders: Framtid i Europa (Informationsförlaget)
Under George W Bushs ledning har USA valt att gå sin egen väg och strunta i det internationella samfundet. Landet har vägrat att skriva under Kyotoprotokollet och står ensamt för större delen av världens miljöfarliga utsläpp. Inte sällan sätter sig just amerikanerna på tvären när kampen mot fattigdomen förs upp på dagordningen.
Om boken hos politiken.se
Om boken hos Informationsförlaget
Det var redan i Maastricht 1991 som det hela gick snett.
det europeiska projektet utformades på grundval av en ambition om att Europa äntligen skulle kunna frigöra sig från Amerika.
Stefan Hedlund, Timbros Smedjan, 23/6 2005
RE: En lysande artikel
The writer is a senior associate at the Carnegie Endowment for International Peace in Washington and author of America Right or Wrong: An Anatomy of American Nationalism
The EU was beginning to develop a quasi-Roman idea of itself as a kind of soft imperial force, spreading its system to the whole European continent or even – in the dreams of some of its wilder adherents – the world.
Anatol Lieven, Financial Times, 28/6 2005
The ruling coalition of Gerhard Schröder faces a crucial test in North Rhine-Westphalia this Sunday.
For the second time in three years, Mr Schröder's party has cultivated for short-term electoral gains a crude and dangerous debate about the country's fundamental orientation.
Who will remind the Germans that their postwar system was always capitalist; that markets created their prosperity; that Ludwig Erhard, father of their "social market economy", once said: "The freer the economy, the more social it can be"?
Jeffrey Gedmin, director of the Aspen Institute Berlin, Financial Times 18/5 2005
Mr Schröder's Social Democrats have governed the key industrial state for 39 years and an electoral defeat there - which seems likely, according to polls - will be seen as a rejection of the government's reform agenda.
For the second time in three years, Mr Schröder's party has cultivated for short-term electoral gains a crude and dangerous debate about the country's fundamental orientation.
The first time Mr Schröder did this was in the run-up to the US-led invasion of Iraq, when he reached for the anti-American card. It helped him win national elections.
But it was startling to see how quickly political tactics turned to passion and spiralled out of control. One of Mr Schröder's cabinet ministers compared the US president to Adolf Hitler. A leading Social Democratic parliamentarian said the US ambassador in Berlin was no different from a Soviet ambassador. Still another official insisted that the US was trying to impose its own "Brezhnev doctrine" on Europe.
Worst of all, such demagoguery found resonance with the German public
One sees young people in Berlin wearing T-shirts reading, "abolish capitalism". The particular bogeyman this time is foreign, especially US investors. A German trade union magazine with a readership of 2m recently portrayed an insect, holding a US stars-and-stripes hat, with the headline, "US Companies in Germany: Bloodsuckers". All this was set off by Franz Müntefering, the SPD's chairman, who stoked anti-capitalist passions with his jibe that foreign hedge funds and other investors were like "locusts" feeding off vulnerable German workers.
"The process of creating a greater Europe after the fall of the Berlin wall continues," said Vladimir Putin
Russia and the EU emphasised their collaborative approach in discussions that touched on Iran, Georgia and the Baltic states.
"There was a good atmosphere, as if we were speaking among friends," said Benita Ferrero-Waldner, EU external relations commissioner.
Financial Times 10/5 2005
Frågan kan testas: Vad händer med EU om fransmännen säger nej?
Föreställningen om EU som möjlig motvikt till USA blir till illusion.
Aftonbladet ledare 26/5 2005
I sitt tal på första maj talade EU-kommissionären Margot Wallström om Europa som en motvikt till USA på den internationella scenen.
Inte militärt, men politiskt och ekonomiskt måste den amerikanska dominansen ifrågasättas.
Aftonbladet ledare 9/5 2005 med rubriken
"Dags för Europa att axla manteln"
DN, Ingrid Hedström
Den nya EU-grundlagen behövs, förklarade Chirac, för att bemöta globaliseringens effekter
15/4 2005
"No Reason to Sacrifice Sovereignty"
The European Union, which has a flag no one salutes and an anthem no one knows, now seeks ratification of a constitution few have read.
The European project is the transformation of "Europe" from a geographic into a political denotation.
George F. Will, Washington Post 26/5 2005
Rice backs European integration process
Condoleezza Rice, the US secretary of state, ended her tour of Europe and the Middle East on Thursday with a powerful statement of US backing for European integration.
Financial Times February 11 2005
In an effort to put to rest European fears over the US administration's previous division of "old" and "new" Europe, Ms Rice insisted there was no conflict between a strong Atlantic alliance and greater European unity.
Her remarks, to a small group of newspapers, came as she expressed strong hopes that different approaches to Iran and China would be managed within the transatlantic relationship.
Ms Rice gave forthright backing to the efforts of European governments to forge a common foreign policy, saying a "unified" Europe was a "positive force". Acknowledging the concerns of some in the administration that the European Union might develop as rival to Washington, she said her meetings with European leaders had reinforced her perception of a strong identity of interests. "The most powerful message I have heard here is that there is a strong desire to move forward on a common [transatlantic] agenda."
She indicated that Washington would not stand in the way of further integration. "As Europe unifies further and has a common foreign policy - I understand what is going to happen with the constitution and that there will be unification, in effect, under a foreign minister - I think that also will be a very good development," she said.
"We have to keep reminding everybody that there is not any conflict between a European identity and a transatlantic identity . . . but this is working." Anticipating George W. Bush's visit to Brussels later this month, Ms Rice added: "I very much want to call to everyone's attention that is why the president is coming to the European Union".
European ministers to press ahead with plans to develop a satellite navigation system to provide “independence” from the US
Transport ministers agreed unanimously to end talks with a private consortium and to spend $3.2bn to build it themselves instead.
Financial Times 9/6 2007
Wolfgang Tiefensee, German transport minister, who chaired the Luxembourg talks, said Galileo was of “colossal importance” to Europe.
“Europe should have its own satellite navigation system,” he said.
“It would gain independence vis a vis other states such as the US.”
Dominque Bussereau, French transport minister, called the Galileo project “strategic and indispensable”.
Sverige representerades av Infrastrukturminister Åsa Torstensson.
i det mycket innehållslösa referatet på Regeringens website.
Biografi - Åsa Torstensson - Infrastrukturminister
SvD nyhetsplats
Det europeiska, storstilade satellitprojektet Galileo riskerar att störta innan det lyft.
Kommentar av Rolf Englund:
Ett tydligt bevis för att ambitionerna bakom EU är att bygga inte bara en superstat, utan en supermakt,
som ett led i sin europeiska ideologi byggd på bland annat USA-hat av gammalt europeiskt aristokratiskt och
vänsterintellektuellt märke.
Galileo är en utmärkt symbolfråga inför kampen om EU-Konstitutionen
Nu får vi se om PJ Anders Linder och andra Ja-sägare någon gång i sitt liv har ätit Wasa-bröd, som sägs ge råg i ryggen, ellr om han bara är en medlöpande opportunist som lovar väljarna fred och att slippa växla semesterkassan medan statsbygget pågår med domstol, parlament, valuta, president, flagga och författning - även om man nu som en eftergift skall ta bort en del av detta ur texten, men inte ur verkligheten.
EU Constitution
- Jag tror att man ska hitta ett helt nytt namn. Kanske något som innehåller solidaritet.
Symbolerna - Europadagen, flaggan, hymnen och ordet konstitution - är det första som kommer att strykas,
sade Margot Wallström vid firandet av Europadagen på Ja-sidans möte på Europadagen.
Skälet till att symbolerna skulle strykas var, sade hon, var att det "leder tanken fel"
"som om vi var på väg att skapa en superstat".
Boken med titeln Dialog om de två världssystemen, som han /Galileo/ gav ut år 1632, skapade kaos.
År 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol, där han blev tvungen att avsvärja sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran".
Det sägs att han efter domen mumlat "och ändock rör hon sig!" (it. E pur si muove!), men för detta finns få belägg.
Den tyske EU-kommissionären Günther Verheugen (s) i senaste numret av Internationale Politik (Nr 1 2005).
"Europa måste bli en världsmakt!".
För ett år sedan började Joschka Fischer, Tysklands utrikesminister, tala om EU:s "tredje dimension", den strategiska dimensionen och 2004 blir i framtiden årtalet då tyngdpunkten i EU:s uppdrag kom att förskjutas. Från fördjupad integration i det lilla Europa till geopolitisk stabilisering av ett allt större Europa.
Rolf Gustavsson SvD 7/2 2005
I fjol anslöt sig tio länder till EU, varar åtta reformländer från Öst-och Centraleuropa, då spikades tidtabellen för Bulgariens och Rumäniens anslutning (2007), då öppnades dörren för Turkiet och Kroatien, då segrade den fredliga EU-orienterade "orangea revolutionen" i Ukraina. Kort sagt, fokus för det framtida EU flyttades österut.
I fjol presenterade EU-kommissionen en skiss för ett alternativ till medlemskap. Det kallas "Europeisk grannskapspolitik" och riktar sig till 17 länder österut och söderut.
Vaclav Havel om EU:s eftergiftspolitik gentemot Kuba.
Handlingar som innebär och förebådar svek
DN 1/2 2005
Jag har ett intensivt minne av den lite löjliga, lite äventyrliga och något beklämmande belägenhet som västdiplomater i Prag befann sig i under det kalla kriget. De ställdes regelbundet inför den delikata frågan om de till sina ambassadmottagningar skulle bjuda in olika undertecknare av Charta 77 - människorättsaktivister, kritiker av den kommunistiska regimen, politiker som fallit i onåd eller till och med bannlysta författare, forskare och journalister - människor som diplomaterna i allmänhet var vänner med.
Jag kan inte erinra mig något tillfälle vid denna tid när västvärlden eller någon av dess organisationer (Nato, EG etcetera) avgav någon offentlig rekommendation eller något påbud som slog fast att en viss grupp av fritänkande människor - hur sådana än definieras - inte skulle bjudas in till diplomatiska fester, högtidligheter eller mottagningar.
Men nu händer detta. En av de starkaste och mäktigaste demokratiska institutionerna i världen - Europeiska unionen - hyser inga betänkligheter mot att avge ett offentligt löfte till den kubanska diktaturen att den ska återinföra diplomatisk apartheid
Jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt för EU att vanhedra de nobla idealen frihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter som unionen omfattar. För att försvara europeiska företags vinster, kommer unionen att sluta att bjuda in fritänkande människor till sina ambassader och kommer att dra slutsatser om vilka dessa är utifrån ansiktsuttrycken hos diktatorn och hans bundsförvanter. Det är svårt att tänka sig en mer skamlig överenskommelse.
Antiamerikanismen – den sista ideologin
Staffan Pappila Smedjan 16/12 2004
En ung iranier kommenterade filmen: ”It sure is a great country, when someone like Moore trashes the president and gets away with it – and makes so much money!”
Tack gode Allah för Europeiska Unionen
EU börjar närma sig sina yttersta gränser, vilket spetsar till frågan om vår europeiska identitet.
Signerat Niklas Ekdahl, pol red DN 6/12 2004
Another unlikely group is lining up to take sides with European eurosceptics: American conservatives and neo-conservatives.
The political establishment in Washington has suddenly discovered the EU treaty and many who are close to the present administration do not appear to like what they see.
Quentin Peel Financial Times 2/12 2004
The mood seems to be hardening. One indicator is a lengthy and outspoken article in the latest issue of Foreign Affairs, the journal of the Council on Foreign Relations.
"The political integration of the EU presents the greatest challenge to continuing US influence in Europe since World War II, and US policy must begin to adapt accordingly," says the author, Jeffrey Cimbalo. The constitution, by creating an EU foreign minister and an EU foreign policy, "would have profound and troubling implications for the transatlantic alliance". He believes it would undermine the existence of Nato. Mr Cimbalo, an attorney from the state of Virginia, has no particular party or institutional axe to grind. He is an ordinary member of the Council on Foreign Relations. But his views do find an echo among neo-conservatives and realist conservatives alike.
Irwin Stelzer, editor of a recent book of essays on neo-conservatism, says the EU constitution would be "disadvantageous" to the US for two reasons. It would undermine good bilateral relations with nation states such as Britain and former communist countries. It would also establish a common defence policy "basically hostile to America's vision of the world".
John Hulsman, senior foreign policy analyst at the Heritage Foundation, also singles out the constitution as a particular threat to the US-UK relationship. "If Britain were to join a European constitutional treaty that had even remotely a chance to lead to a common foreign and security policy, why in the world would that be better from an American perspective?" he asks.
Howard warning on EU 'superpower'
He said he was increasingly worried about the apparent ambition in some quarters to make the EU an alternative superpower to America.
BBC 17/11 2004
"One of my worries is that for some people the main motive for greater political union in Europe is to establish a rival to the United States. I don't want rivalry. I want partnership."
European leaders have openly blamed the US for the sharp rise in the value of the euro.
BBC 16/11 2004
Meeting in Brussels, finance ministers of the 12 eurozone countries voiced their concern that the rise of the european currency was harming exports.
By the standards of diplomacy the European ministers were forthright.
Nicolas Sarkozy of France said he and his colleagues were unanimous in their worry that the decline of the dollar would hit Europe's economies by eating into their exports.
"We are concerned about these developments, which are destabilising, and which are linked to the accumulation of deficits by our American friends," he said.
Bush II could be good for Europe
The re-elected president needs only to open his mouth to remind your average European of the big cultural, moral and political divide that runs through the Atlantic.
Wolfgang Munchau, Financial Times November 8 2004
If there is one man capable of making a European feel truly European, it is not President Jacques Chirac of France or Chancellor Gerhard Schröder of Germany. It is George W. Bush. The re-elected president needs only to open his mouth to remind your average European of the big cultural, moral and political divide that runs through the Atlantic.
Therein lies an opportunity. Mr Bush may not, from the point of view of Europeans, be good for transatlantic relations. But he may prove to be a catalyst for the European Union to embrace a common foreign and security policy.
Among France's Gaullists, Mr Bush's re-election has predictably led to calls to establish a political counterweight to the US. This is an unfortunate turn of phrase because of its anti-American resonance.
The most pressing need is a strategy to deal with a sharp decline in the dollar. With a US trade deficit now heading for 6 per cent of gross domestic product, Europe is facing the grim prospect of having to shoulder most of the adjustment resulting from a falling dollar, unless it can reach some political agreement with several Asian countries, including China.
EU:s försvars- och utrikespolitik
Varför står Europa passivt inför den kamp som nu pågår i Irak?
På ena sidan ett relativt stort antal självmordsbombare, kidnappare som sågar av huvudet på oskyldiga människor, extremister som gör vad som helst för att hindra att nationen liberaliseras. På andra sidan en irakisk interimsregering som planerar för fria val i landet om tre-fyra månader.
Per Ahlmark kolumn DN 12/10 2004
EU bygger sin egen gemenskap med 25 nationer på tydliga krav om mänskliga fri- och rättigheter. Varför säger Chirac, Schröder, Persson och de flesta andra i EU nej till att aktivt stödja den process som ska leda till den första demokratin i arabvärlden? Menar de att araber inte har rätt till frihet?
Darfur. Anser EU i stället att arabiska regimer har rätt att begå folkmord utan att vi ingriper? Understödda av Sudans islamistiska regering har arabiska milisgrupper i västra delen av landet nu dödat över 50 000 afrikanska muslimer, fördrivit en miljon människor från deras hem och raserat hundratals byar. De svälter ut, mördar och/eller våldtar några tusen människor i veckan. Nu kallar man det äntligen "folkmord". Utmärkt, men det räcker inte att nämna det rätta ordet, när man samtidigt låter bli att förhindra fortsatt massdöd.
Vänsterpartisten Kenneth Kvist:
På 80-talet förespråkade han fortsatta partikontakter med Östeuropa.
I dag är han EU-anhängare och öppnar till och med för att vissa skatter ska bestämmas i Bryssel.
DN 4/10 2004
Något som också påverkade honom var hans uppdrag i den författningsutredning som skulle skriva in EU i en paragraf i grundlagen. Den kallades "plattläggningsparagrafen", eftersom den enligt EU-motståndarna innebar att Sverige skulle lägga sig platt för EU. Och det var Kenneth Kvist som myntade öknamnet.
Han föreslog och fick igenom en skrivning som han menar skulle garantera att det svenska oberoendet bibehölls. Vänsterpartiets verkställande utskott höll med. - Men sen utbröt - som så ofta när det gäller EU - en moralpanikdebatt. Nu var det slut med det nationella självbestämmandet eftersom det skulle stå EU i grundlagen. En ung miljöpartist sa att riksdagen blir ett pseudoparlament.
vänsterpartiets representant i det så kallade Konventet som skulle dra upp riktlinjerna för EU:s nya grundlag. - Jag märkte snart att de flesta EU-skeptiker i Europa står på högerkanten.
När han inför folkomröstningen om euron kungjorde att han skulle rösta ja till EMU fick han trots allt inte så starka reaktioner från partikamrater. - De hade nog gett upp hoppet om mig.
Jag känner själv numera
något som liknar främlingskap inför tanken på Europas
förenta stater
Många av oss, som redan innan vi fick
rösträtt inledde kampen för svensk EU-anslutning, har
särskild anledning att bli vemodiga när vi tänker på
Europas nuvarande ledning och utveckling
Per
Ahlmark, kolumn DN 28/6 2004
The looming catastrophe
Tony Blair is swept away in
October. George W. Bush loses in November. President John Kerry and prime
minister Gordon Brown rush to pull US and British troops out of an Iraq
descending into civil war. The Saudi monarchy falls before the triumphant march
of Islamist extremism. The oil price breaks through $60 a barrel and the world
economy heads for stagflation. America's growing isolation in the world makes
way for the return of American isolationism, globalisation for global
protectionism.
By Philip Stephens, Financial Times 14/5
2004
I EU-valet i juni gäller det att stoppa högern,
för att kunna skapa en europeisk motkraft till det globala
kapitalet.
Med de argumenten hoppas statsminister Göran Persson
kunna locka socialdemokratiska sympatisörer till valurnorna.
DN 19/4 2004
Joschka Fischer has said that an EU of 25 members must now
reach a third strategic dimension. He calls for an EU that is a "strategic"
entity, a continental-type power comparable to the United States, India, China
or Russia
International Herald Tribune 12/4
2004
From Kosovo To Fallujah America went to war in—well,
over—Kosovo partly to protect Muslims. America's harvest of gratitude has
not been bountiful
By George F. Will
Newsweek April 12 issue
Det är den avgörande
frågan, behövs "motkrafter"?
DN-ledare
7/4 2004
EU splittrades och den gemensamma utrikespolitiken visade sig vara allt annat än gemensam. Den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld började tala om det "gamla" och det "nya" Europa. Dylika händelser ger ständigt nytt bränsle åt konservativa amerikanska debattörer, som exempelvis Carnegies Robert Kagan, som hävdar att Europa är så svagt att man inte ser hoten. Endast USA kan undanröja hoten, och därför är det bara USA som ser dem.
Nya nätverket Vänster för Europa vill göra
Europeiska unionen till en motkraft till USA.
Huvudregeln bör vara
att beslut tas med kvalificerad majoritet. Det gäller exempelvis
många miljöfrågor, beslut om minimiskatter, grundläggande
sociala rättigheter samt vissa säkerhetsfrågor och
utrikespolitiska frågor.
DN Debatt
6/4 2004
Prodi: front-page of the Milan daily
Corriere della Sera, called the Iraqi occupation the continuation of an
illegitimate war that is incapable of restoring peace
Newsday/AP 27/3
2004
European Commission President Romano Prodi said he had no doubt that the Italian left, if elected, would end the nation's military involvement in the U.S.-led occupation of Iraq.
Prodi, in a letter published Saturday on the front-page of the Milan daily Corriere della Sera, called the Iraqi occupation the continuation of an illegitimate war that is incapable of restoring peace.
In the letter, Prodi was identified as a top EU official, but his words are believed to reflect his position as a leader of the Olive Tree, a grouping of Italian political parties ranging from former Communists to centrists.
I sin ambition att utrota terrorismen
offrar USA egna och andras fri- och rättigheter. Terroristjakten
förstärker terrorns orsaker.
Bästa alternativet till USA:s
farliga maktambitioner är ett starkt EU, som respekterar demokrati och
internationell rättsordning
förre
statssekreteraren Ulf Dahlsten, SvD Brännpunkt 17/3 2004
Som jakten på terrorister nu förs har den inte undanröjt terrorns orsaker, snarast förstärkt dem. De etniska och religiösa motsättningarna har trappats upp, inte lösts upp. I sin ambition att svara på den 11 september har amerikanarna, som har varit kanske världens mest frihetsälskande folk, visat sig vara beredda att offra både egna och andras fri- och rättigheter i utbyte mot en förment känsla av säkerhet. Alltfler börjar förstå hur internationell lag och rätt åsidosätts och hur våld föder våld.
Många börjar inse att Guantánamo Bay bara är toppen på ett allt större isberg. Mer än tiotusen människor hålls fängslade av USA:s koalition på olika ställen i världen utan att veta vad de är anklagade för, utan rättegång och utan rätt till försvarare. Vidden av det hat dessa övergrepp föder kan vi bara ana oss till.
I dag är vi alla medlemmar i en union som alltmer svarar mot de krav som man kan ställa på en demokratiskt fungerande organisation. Förslaget till ny EU-konstitution innebär ytterligare steg i demokratiserande riktning även om det innehåller skönhetsfläckar.
Tvärtemot vad som sägs i den svenska debatten hotas inte vår nationella suveränitet. Det kan bara finnas en nivå ifrån vilken verklig grundlagsmakt kan utgå - det är nationalstaterna och så kommer det att förbli. Staterna kan låta lokala organ som kommuner sköta sig själva, men bara inom ramen för de lagar som staterna angett. Samma sak gäller uppåt. Varken FN eller EU kan ta på sig uppgifter som de inte fått mandat av länderna att behandla.
EU har utvecklats till ett värn för det öppna samhällets värderingar och är en ekonomisk stormakt.
Det står klart att
våldsanvändning inte är någon lösning på
konflikter med terrorister
Romano Prodi, Metro/TT 16/3 2004
In 1973 the US imported 33 per cent of its oil; today it imports about 60 per cent and this figure could rise to 70 per cent by 2020.
America’s transport system is still completely dependent on oil.
It is common to say that the Gulf is a “vital strategic area”.
“Strategic” is shorthand for saying that it is home to two-thirds of the world’s known oil reserves.
Gideon Rachman, FT May 12 2008
Can the troubles of the US currency be confined to the financial world or
are they set to undermine Washington’s place on the international stage?
FT
Decline and fall of the American empire
Nemesis - The Last Days of the American Republic, by Chalmers Johnson
at Michael Nystrom April 6, 2007
Chalmers Johnson is an East Asian scholar, and a widely respected one at that. He was and remains a giant in the field of Japan Studies -- my undergraduate major 20 years ago. His seminal work MITI and the Japanese Miracle was required reading back then, and probably still is today. In the introduction to his latest book Nemesis - The Last Days of the American Republic, he therefore makes a point to tell readers that he never intended to write a trilogy on the decline and fall of the American empire. However, he says "events intervened" - as they sometimes do.
Farewell to Pax Americana
Robert J. Samuelson, Washington Post 14/12 2006
With hindsight we may see 2006 as the end of Pax Americana. Ever since World War II, the United States has used its military and economic superiority to promote a stable world order that has, on the whole, kept the peace and spread prosperity. But the United States increasingly lacks both the power and the will to play this role. It isn't just Iraq, though Iraq has been profoundly destabilizing and demoralizing. Many other factors erode U.S. power: China's rise; probable nuclear proliferation; shrinking support for open trade; higher spending for Social Security and Medicare that squeezes the military; the weakness of traditional U.S. allies - Europe and Japan.
To Americans, the lesson of World War II was that to prevent a repetition, the United States had to promote global stability. It had to accept short-term costs and burdens to avoid larger long-term costs and burdens. But the triumphalism following the Cold War fed overconfidence. Pax Americana would continue forever. It was "the end of history" - democracy and free markets would spread. The United States was a "hyperpower."
Iraq has reminded us that religious and ethnic loyalties dim the appeal of democracy, freedom and materialism.
Given the rampant anti-Americanism abroad today, the fading of Pax Americana may inspire much glee. The United States is widely regarded as an arrogant source of instability, blamed for many global woes -- from greenhouse gases to Islamic militancy to unpopular globalization. No one can know what will replace Pax Americana, but with time, the people who now celebrate its decline may conclude that its failures were mainly those of good intentions and that its successes were unwisely taken for granted.
En antiamerikans bekännelser
Det fanns dagar då
jag önskade att det skulle gå åt helvete för amerikanerna
i Irak.
Ann-Charlotte Marteus på
Expressens ledarsida 17/4 2003
The looming catastrophe
Tony
Blair is swept away in October. George W. Bush loses in November. President
John Kerry and prime minister Gordon Brown rush to pull US and British troops
out of an Iraq descending into civil war. The Saudi monarchy falls before the
triumphant march of Islamist extremism. The oil price breaks through $60 a
barrel and the world economy heads for stagflation. America's growing isolation
in the world makes way for the return of American isolationism, globalisation
for global protectionism.
By
Philip Stephens, Financial Times 14/5 2004
Journalists, I know, have pessimism in their genes, but I cannot recall a moment when I have been quite so fearful about what may happen next. It feels as if we are standing at the very edge of the cliff.
Beyond such immediate horrors lies the dawning realisation of the strategic significance of the looming catastrophe in Iraq. We can argue all we like about who is responsible. To say all this is the inevitable consequence of American hubris, of Mr Bush's Manichaean fundamentalism or of Donald Rumsfeld's incompetence is to miss the point. Those who believe that Mr Bush deserves to be defeated in Iraq - and, increasingly, that seems to be most people - cannot escape the dire consequences of such a defeat.
And beyond the inter-agency infighting is the growing feeling that the battle has already been lost. American voters are not prepared yet to admit that it was an outright mistake to depose Saddam Hussein. But the latest polls show a majority believe the war has not been worth the cost. The same message is carried by Mr Bush's declining ratings. Mr Kerry, it is often said, is an unimpressive opponent. That will matter not a jot if voters blame Mr Bush for taking them into the wrong war.
The neat way of putting this, of course, is to say that the Americans are now an obstacle to peace; as if the GIs are all that prevent Sunnis, Shias, Kurds and Islamist insurgents alike from throwing down their weapons and joining hands to raise the national flag of a new Iraq. For all that, it gets harder to refute the brutal realism of withdrawal. Mr Bush can do so only if he shows he is willing, if necessary, to pour into Iraq tens of thousands of additional troops and many billions of dollars more in aid; and simultaneously to surrender political control to the United Nations. There is no sign of that.
At this point I fall into the deepest gloom. Defeat for the US in Iraq would not simply represent a momentous triumph for al-Qaeda or a bloody nose for the sole superpower. The Iraq war was both cause and effect of the destruction of the international security system that brought peace and prosperity to much of the world after the second world war. Nothing has been done since to retrieve anything from the rubble of the settlement.
Yet the threats - al-Qaeda terrorism, proliferation of weapons of mass destruction, failed and failing states - are still there. Leaving Iraq to a future of violent chaos would multiply them many times over. Paradoxically, America, even in defeat the richest and most powerful nation on earth, alone has the capacity to retreat behind a tall stockade. How safe will the rest of us feel then?
En antiamerikans bekännelser
Det fanns dagar då
jag önskade att det skulle gå åt helvete för amerikanerna
i Irak.
Ann-Charlotte Marteus på
Expressens ledarsida 17/4 2003
The terrorist enemy holds no
territory, defends no population, is unconstrained by rules of warfare, and
respects no law of morality. Such an enemy cannot be deterred, contained,
appeased, or negotiated with. It can only be destroyed.
Vice
President Dick Cheney at the Ronald Reagan Presidential Library, March 17, 2004
Peace in our Time
Speech given in Defense of the Munich Agreement, 1938,
by Neville
Chamberlain
Winston Churchill, 1940: We shall never
surrender
”We shall defend our island whatever the cost may be. We
shall fight on the beaches. We shall fight on the landing grounds. We shall
fight in the fields and in the streets. We shall fight in the hills. We shall
never surrender.”
Click
Se även Prodi och Ulf Dahlsten
The EUobserver has learned that EU
diplomats recently received a Franco-German blueprint for relations with
Russia
The Franco-German proposal would see Russia offered a path to
visa free travel as well as an increased decision-making role in European
defence
EU Observer 15/3 2004
France has made no secret of its displeasure at the hard line that some in the EU have sought to pursue with Moscow. Mr Chirac has long courted Russia as part of his drive for a ‘multi-polar world’ and has sought to use his influence in Moscow as a lever in Europe.
The French and German governments hope the plan - which covers the four thematic areas of the economy; research education and culture; security, justice and home affairs; and energy and the environment - will be taken up at the EU-Russia summit in June.
Early German-Soviet co-operation: including the Treaty of Rapallo
EU has imposed escalating tariffs on US
companies
It is the first time that the EU has hit US firms with
sanctions as part of a trade dispute
BBC 1/3 2004
Europe can trust in France's support
For France, Europe
is first and foremost a state of mind, a community of souls whose aim, since
the Enlightenment, has been the quest for happiness and justice.
Jean-Pierre Raffarin, Financial Times January 14
2004
The writer is prime minister of France
The collapse of the European Union's efforts to agree on a
constitution raises several issues that America struggled with more than 200
years ago.
Like Europe today, America in 1787 was a collection of
independent states forced by their geography and economies into an ever-closer
union.
James A. Thompson, Financial Times
December 19 2003
EU får inte bli en försvarsunion, som
främst skulle motiveras av Frankrikes önskan att minska USA:s
inflytande i världspolitiken
SvD-ledare
6/12 2003
Can the EMU persist and prosper without political
union? If political union is unrealistic, what is the future of the euro?
Will Europe's coming pension crisis undermine the Stability and Growth
Pact and jeopardize the ECB's commitment to long-run price stability? What are
the costs and benefits of joining the euro zone?
Those and related issues are the focus of the Cato
Institute's 21st Annual Monetary Conference, The Future of the Euro,
cosponsored with The Economist.
EU är den enda tänkbara
demokratiska motvikten i världen till total amerikansk dominans
Jan
Guillou Aftonbladet 7/9 2003
Också när det gäller utrikespolitiken finns få säkra konsekvenser. Fast om vi röstar nej framstår vi förstås som Europas fånar som säger nej till den gemensamma valuta som 400 miljoner andra européer tänker använda (även danskar och norrmän numera). Som fånar tas vi inte på allvar och minskar vårt inflytande.
Vilka slutsatser bör man då dra som socialist? Det föreföll mig rätt enkelt. Den sjunkande svenska kronan kommer visserligen att gynna exportindustrin men fördyra och försämra tillvaron för dem som har låglönejobb, är arbetslösa eller sjukskrivna. Ironiskt nog just de medborgare som utgör själva kärnan i den starka nej-opinionen.
Och i den värld där USA för närvarande ockuperat två länder av stor betydelse för internationell ekonomi (oljetillgångar och oljetransporter) hjälper vi inte de ockuperade, eller nästa land som ska erövras, genom vår vilja att försvaga samarbetet inom EU. Eftersom EU är den enda tänkbara demokratiska motvikten i världen till total amerikansk dominans.
USA-ekonomer skeptiska till stabilitetspakten
"Om vi
skulle begära av Japan att de hade sin budget i balans skulle
världsekonomin kollapsa", säger han.
Direkt
2003-09-05
Persson framhöll att EU kan vara den enda realistiska
part i världspolitiken
som kan balansera ett annars allsmäktigt
USA.
Göran Persson,
Björkvik 2/8 2003 SvD/TT
Länder kan lova att försvara varandra militärt
inom EU:s ram, i likhet med de försvarsgarantier som redan finns inom
Nato.
Aftonbladet, ledare 31/7 2003
EMU är ett experiment, men det fungerar.
Europa kan
utgöra en balans mot USA och det är bra
Att vänta och se
är att delta på ett halvhjärtat vis
Margot Wallström. DN 29/7 2003
Det är ändå från Europa vi har vårt
språk, vår kultur och våra traditioner. Denna bindning har
försvagats i takt med att amerikanskt språkbruk och amerikansk
kultur sköljer in över oss i form av film, tv, internet och musik.
Är det så nej-sägarna vill ha det? Att välja ja-vägen
är att återknyta till vårt europeiska arv och skapa en motvikt
mot ett starkt amerikanskt inflytande.
Nyamko Sabuni riksdagsledamot (fp)
och Cecilia Wikström riksdagsledamot (fp)
Dagens Industri 29/7 2003
EU kan inte vara en militär motvikt
gentemot USA och blir ingen militärallians. Men Europa kan på
många andra sätt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt, göra
sig gällande i en värld där USA utövar ensidig
maktarrogans.
Gunnar Fredriksson, Aftonbladet 28/7 203
Vi vill att Europa ska få en ännu tydligare
röst i världspolitiken, och samarbeta nära med FN för att
garantera att hela världens intressen tas till vara i en tid med endast en
dominerande stormakt.
Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin
DN Debatt 13/7 2003
Europa behöver EMU –
både för att balansera USA:s politiska och ekonomiska dominans och
för att skapa en motvikt till den världsomspännande
kapitalismen.
Aftonbladet
8/7 2003
Franska politiker ordar gärna om en "multipolär"
världsordning, där kultiverade européer, naturligtvis under
Frankrikes ledning, balanserar de amerikanska råskinnen. Anna Lindh har
varit i Tensta och talat sig varm för euron, "kittet i det ekonomiska
samarbetet" i Europa: "Det är fel att ett enda land dominerar världen
så mycket som USA gör. Sverige kan aldrig ensamt balansera USA. Men
Europa kan vara en balans."
Per T Ohlsson
Sydsvenskan 29/6 2003
Man bugar här för Amerika. Detta förefaller
ännu mera obegripligt
när man vet hur antiamerikansk
folkopinionen ofta är i Sverige.
Arja
Saijonmaa DN Debatt 28/6 2003
Europa behöver utveckla en ny typ av relation till
supermakten USA, som samarbetspartner och som motvikt.
Då måste
vi stå starka och eniga. Den gemensamma valutan är ett av medlen att
göra våra intressen gällande.
Sverker Åström
Aftonbladet 23/6 2003
USA-ekonomer skeptiska till
stabilitetspakten
"Om vi skulle begära av Japan att de hade sin
budget i balans skulle världsekonomin kollapsa", säger han.
Direkt 2003-09-05
JP Morgans analytiker Jim Glassman och Wells Fargos chefekonom Sung Won Sohn pekar på de teoretiska aspekterna av en valutaunion, som att det skapar stabilitet och förutsägbarhet för företagen med en gemensam valuta. Både Jim Glassman och Sung Won Sohn pekar dock på problemet med att ha samma ränta för ett område med så vitt skilda ekonomier som euroområdet.
"Det är ett helt unikt experiment och det kommer att ta årtionden innan vi ser effekterna av vad som händer för tillfället", säger Jim Glassman.
Han anser att stabilitetspakten är "en ekonoms värsta mardröm" eftersom den sätter begränsningar för finanspolitiken i situationer då ekonomin som mest behöver stimulans.
"Finanspolitiken kan användas som ett verktyg att vägleda den makroekonomiska utvecklingen, men det verkar som arkitekterna bakom stabilitetspakten snarare var oroade över tidigare missbruk av finanspolitiken", säger Jim Glassman. Jim Glassman menar att det är näst intill vansinne att begära att ett lands budget ska vara i balans när ekonominbefinner sig i recession.
"Om vi skulle begära av Japan att de hade sin budget i balans skulle världsekonomin kollapsa", säger han.
Euroekonomiernas oförmåga att elda på i dåliga tider har lagt en större börda på USA att stimulera ekonomin, enligt Jim Glassman. Han framhåller också att det är i USA som både finanspolitiken och penningpolitiken har varit mest expansiv i denna lågkonjunktur.
Enligt Sung Won Sohn är stabilitetspakten inte alls så strikt som den verkar. Tyskland och Frankrike har visserligen brutit mot pakten och riskerar böter, men "vem ska tvinga dem att betala", frågar han.
And so far as the United States is concerned the lessons are
clear.
Three absolutely crucial conditions are satisfied.
Nigel Lawson, Daily Telegraph 15/6 2003
Mr Brown did, however, offer a clue about what is fundamentally wrong with the European monetary union when he quite rightly stated that "it is important to learn the lessons not just from the experience of the euro area but also from how the states and regions adjust successfully in the United States monetary union".
And so far as the United States is concerned the lessons are
clear. Three absolutely crucial conditions are satisfied.
First, there is a
very high degree of labour mobility: Americans are prepared to move long
distances, within the union, to find work.
Second, there is a high degree
of labour market flexibility, allowing wages to move down as well as up.
And third, as a result of a genuinely federal system of taxation and public
expenditure, substantial sums of money are automatically transferred from the
more prosperous to the less prosperous parts of the union.
Not only does the European monetary union satisfy none of these conditions, but the first could fully be achieved only if the union were bound together by a common language, the second is a feature of the "brutal" Anglo-Saxon economic model which the "civilised" European social model explicitly rejects, while the third is the characteristic of a single federal state.
It is not, of course, remotely surprising that the European monetary union as we know it is fundamentally flawed since, as is openly avowed by its continental promoters, its raison d'etre is not economic but political. There is nothing remotely disreputable about this: what is disreputable is to deny it.
Håller de politiska argumenten för
EMU?
Birgitta Swedenborg
Ekonomisk Debatt 2003, nr 4, s
20-26
Den franska europapolitiken bestäms i hög grad av Frankrikes stormaktsambitioner. En ingrediens i dessa är Frankrikes önskan att inte underordna sig USA:s militära och ekonomiska överlägsenhet. Den franska antiamerikanismen delas inte av andra EU-stater, vilket i praktiken omöjliggör ett nära utrikespolitiskt samarbete inom EU. Irakkonflikten, som delat EU i två läger, är ett tydligt exempel.
I skrivande stund finns tankar på ett närmare utrikespolitiskt samarbete mellan tre av de länder som tagit avstånd från USA:s och Englands krig mot Irak, nämligen Frankrike, Tyskland och Belgien. Ett sådant samarbete skulle sannolikt öka konflikten med andra EU-länder. Det kan också i hög grad skärpa konflikten med USA. Sådana skärpta motsättningar skulle knappast främja freden i Europa eller världen.
Insikten om att vi i vår
världsdel har en ny historisk möjlighet och att det bygge som heter
Europeiska unionen inte kan stå stilla. Vinterns Irakkris erinrade om de
gamla nationernas ryggmärgsreaktioner, och om vad ett Europa delat i
intressesfärer innebär. På åtskilliga håll
såg man gamla skuggor röra sig och blev angelägen om att hitta
tillbaka till det som - trots allt - är vårt gemensamma hus.
DN
huvudledare 14 juni 2003
Vi är många som i dag ser med oro på delar av
den europeiska integration, vars idéer vi en gång var de
första att bejaka.
Sullivans slutsats är att Förenta
staterna nu systematiskt måste bevara och bygga ut relationerna med
Storbritannien och Östeuropa för att hejda den antiamerikanism som
växer sig stark i EU:s centrum.
Per
Ahlmark Kolumn i DN 2002-06-11
Robert Goebbels
Europeiska socialdemokratiska partiets
grupp
Vice ordförande Europaparlamentet
Ledamot Utskottet för
ekonomi och valutafrågor
Europeiska unionen, det vill säga
de stater som utgör unionen, har under årens lopp skapat en
ekonomisk och social modell, som visserligen säkert kan göras
bättre, men som saknar motsvarighet i världen.
Även om USA
propagerar för sitt "American way of life" utan förbehåll, och
även om vissa delar av deras "street culture", från Wall Street till
Sunset Boulevard med Silicon Valley emellan, onekligen är tilldragande,
har det gamla Europas rikare kultur och sociala modell kanske en diskretare
men, för de flesta i världen, större charm.
Klicka
här för mer av Goebbels
America's view of European unity
Gerard Baker
Financial Times, May 8 2003
Ja till euron framstår som etablissemangets och
borgerlighetens projekt. Vänsterdimensionen i att delta i EMU fullt ut och
vara med och bygga ett starkare EU som kan värna fred och europeiska
värderingar i en USA-dominerad värld riskerar att gå
förlorad.
Aftonbladet 6/5 2003
Gerhard Schröder sa ja till ett nytt militärt
högkvarter, som kan leda EU-insatser när inte USA och Nato vill vara
med. En radikal kursändring från Tysklands tidigare lojalitet med
USA, och ett hårt slag mot britterna, som vill knyta EU:s militära
förmåga nära till Nato. Det tysk-franska samarbetet väger
fortfarande tyngst inom EU, trots Blairs övertalningsförsök.
Aftonbladet ledare 4/5 2003
Frankrike, Tyskland, Luxemburg
och Belgien häromdagen tog ett gemensamt initiativ för att skynda
på försvarssamarbetet inom EU. Det visades återigen
påfallande tydligt att de femton medlemsstaterna har vitt skilda
uppfattningar om vilken EU:s internationella roll bör vara och i vilken
mån ambitionerna ska kunna backas upp militärt. Det visades
också att det i grunden är synen på USA som är
avgörande.
Per Ahlin, DNs ledarsida 3/5 2003
EU kan inte bara fortsätta att klaga på amerikansk arrogans och maktfullkomlighet utan att ha något eget att sätta emot. Det handlar därför i grunden om vad unionen vill vara - om den vill vara stark och hur styrkan i så fall ska användas. Dilemmat illustrerades tydligt när Frankrike, Tyskland, Luxemburg och Belgien häromdagen tog ett gemensamt initiativ för att skynda på försvarssamarbetet inom EU. Det visades återigen påfallande tydligt att de femton medlemsstaterna har vitt skilda uppfattningar om vilken EU:s internationella roll bör vara och i vilken mån ambitionerna ska kunna backas upp militärt. Det visades också att det i grunden är synen på USA som är avgörande.
PM Nilsson: Antiamerikanismens antisemitiska
rötter
Expressen 27/4 2003
Begreppet antiamerikanism har fått en
högkonjunktur genom kriget i Irak.
Debatten har varit så
förvirrande. Den har till 90 procent handlat om synen på USA,
med en vänster som alltid klagar på ena sidan och en höger
som alltid jublar på den andra.
Niklas Ekdahl,
DN 23/4 2003
Mini-summit on April 29. The leaders of Belgium, France,
Germany and Luxembourg will discuss the creation of a European defence union.
Charles Grant and Ulrike Guerot
Financil Times 17/4 2003
Drabble was referring to her loathing of
America. Her list of American horrors, apart from the war in Iraq, was standard
issue. "I detest," she wrote, "Disneyfication… Coca-Cola…
burgers… American infantilism... American imperialism..." and so
on.
Anti-Americans
are really against liberal democracy
Barbara Amiel, Daily TElegraph
12/05/2003
En antiamerikans bekännelser Det fanns dagar då jag
önskade att det skulle gå åt helvete för amerikanerna i
Irak.
Ann-Charlotte Marteus på
Expressens ledarsida 17/4 2003
The land of the free enjoys being a force for good
By
Gerard Baker Published: April 11 2003 19:43
Since the end of the cold war, the felling of other people's totalitarian icons has been a central feature in the self-told American narrative of the sweeping encroachment of liberty. From Berlin to Bucharest and Moscow, the image of failed tyrants ending up on the scrap heap of history has steadily banished the doubts of the Vietnam era and served increasingly to confirm Americans' faith in the ultimate success of their leadership in the human struggle for freedom.
But the events that were broadcast into US homes from Firdos Square on Wednesday captured so aptly the American self-image that they might have been scripted by military choreographers. With Saddam Hussein's regime collapsing around them, a gaggle of excited Iraqis marched into the half-empty square in central Baghdad and set about downing the giant statue of the benignly beckoning dictator. When the plinth's masonry refused to yield to their efforts, a platoon of American marines was on hand to provide the necessary final push to topple the bronze figure.
Ingen i panelen reagerade på att Tony Blair placerades i
samma kategori av ledare som Saddam Hussein och Benito Mussolini, och
Göran Hägg förblir säkert en respekterad deltagare i svensk
offentlig debatt. Sådant är det svenska värderingsklimatet.
Hans Bergström, DN 17/4 2003
Aftonbladets ledarsida hoppas att EU i
framtiden ska utveckla en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik...
motvikt mot USA:s världsdominans.
Aftonbladet 28/3 2003
Europe's leading anti-war nations have lashed out
against the decision by the US and UK to invade Iraq unless Saddam
Hussein quits.
France, Germany and Russia - the countries which
fought hardest to extend weapons inspections - angrily accused the US of going
to war without necessity or legitimacy. The Pope voiced similar
sentiments, warning that those who went to war would assume heavily
responsibility before God and history.
BBC 18/3 2003
Leading German Songwriter Criticizes Anti-War Movement Author
and songwriter Wolf Biermann has strongly criticized the German peace
movement's categorical rejection of possible military intervention in Iraq.
Deutsche Welle 25/2 2003
The former East German dissident, who was banished from the GDR for his critical songs and writings, has written in the news magazine Der Spiegel that he welcomed the military pressure the U.S. is applying on Saddam Hussein.
Without it, he wrote, "not one weapons inspector would have set foot on Iraqi soil."
The 66-year-old one-time communist rebel said in rejecting war against the Iraqi dictator, Germans have "evidently forgotten" that they have the allied armies to thank for liberating them from Hitler's regime and reuniting East and West Germany. Biermann wrote that if war-weary Germans want to be honest about their "uncompromising love of peace," they should be consistent and immediately abolish the German army.
Den handlar om vi vill ha ett starkt Europa och i
förlängningen om vilken världsordning vi vill se. Vi måste
visa enighet och gemensam militär styrka
Ulf Dahlsten, DN Debatt 2/3 2003
Anti-Americanism "light"
Moisés Naím
The
writer is editor of Foreign Policy magazine
Financial
Times 24/2 2003
Old America v New Europe
The Economist
Feb 20th 2003
But is the age difference between Europe and the United States really so big? Granted, Europe's history goes back a good deal further than America's. Granted, Europe has chateaux and schlosses while America has the Disney castle and McMansions. But the world's first new nation is hardly a spring chicken.
The early settlers arrived in Virginia and Massachusetts when the first Queen Elizabeth was on the throne and England was not yet Britain. Harvard University was founded in 1636.
The Declaration of Independence was signed a century before the unifications of Germany and Italy.
“The youth of America is their oldest tradition,” Oscar Wilde quipped more than a century ago. “It has been going on now for 300 years.”
Debatten om EMU har startat - i
USA
Andrew Sullivan skriver i den republikanska tidskriften The New
Republic
om hur euron hotar viktiga amerikanska intressen.
Sveriges
Television
Det republikanska partiet talar om "europlågan".
-Européerna försöker skapa en rival till vår globala
makt, skriver debattören Andrew Sullivan. Startskottet var en artikel i
den republikanska tidskriften The New Republic. I en lång text skriver
högerdebattören Andrew Sullivan om hur euron hotar viktiga
amerikanska intressen.
-Den nya euron undergräver USA:s centrala fördel av att ha den oomstridda världsvalutan, skriver Sullivan. Storbritannien Opinionen växer nu allt starkare inom högerkretsar i USA, till vilka presidenten hör, att skapa ett handlingsprogram mot euron. Och den viktigaste delen av det är att försöka hindra Storbritannien från att införa euron.
THE THREAT OF EUROPEAN INTEGRATION.
The New Republic
The Euro
Menace by Andrew Sullivan
America's view of European unity
Gerard Baker
Financial Times, May 8 2003
Europe Day - May 9 - never did really catch on in the American imagination. Almost every day of the year one group or another of hyphenated-Americans takes time out to celebrate their Irish-American, Mexican-American, Chinese-American, even their French-American heritage.
But I never once saw a crowd of elegantly tailored, well remunerated Euro-Americans marching proudly up Fifth Avenue, clasping their Jean Monnet statuettes, waving their blue and gold flags to the rousing finale of Beethoven's Ninth
Discerning Americans, though, especially those in powerful parts of Washington, are starting to take a more nuanced look at the hopeless Europeans. Instead of an undifferentiated bunch of peaceniks and handwringers, they see a more variegated picture. And that makes them more inclined to challenge the established assumption of US diplomacy that ever-closer European union is an unmitigated good thing.
Since Dwight Eisenhower's presidency, it has been an axiom of US policy that a strong and united Europe is in America's interests.
But with the cold war over, the cracks in the relationship started to show. As some in Europe began to articulate different sets of goals from those that had held the alliance together and others clung firmly to cold war allegiances, it was inevitable that the virtues of a single European view would become less evident to Americans.
When the Bush administration arrived in Washington, staffed with the top brass of the First Regiment of Euro Bashers and Doubters, it was widely believed the days of American encouragement of European integration were numbered. But, surprisingly, the Euro-believers continued to win the day. In the very first month of the Bush era, Tony Blair, at the time in full Euro-friendly mode himself, persuaded the president to give a warm endorsement, over the objections of the Pentagon, to the fledgling European Security and Defence Policy.
It is more likely, say even Euro-friendly officials in Washington, that the US will regard with more scepticism than usual European attempts to forge a super-European policy on virtually anything. There is evident admiration in Washington for Mr Blair, but many are nonplussed by his eagerness to drive Britain into the eurozone, especially when they hear that the reason for his enthusiasm is not economic but political.
Some European leaders will chafe at this. But before they turn up the anti-American rhetoric, they should remember the sceptical views of their own electorates about the value of European federalism. Europe Day never caught on in Europe either.
Det enade Europa
en
dröm om öppna gränser, fred, välstånd
en
mardröm om en förkvävande stormakt med globala anspråk
DN-ledare 20/2 2003
Under rubriken Nationalismens spöke i väst skriver DN:
Vart tog det enade Europa vägen? För många en dröm om öppna gränser, fred, välstånd. För några en mardröm om en förkvävande stormakt med globala anspråk.
Frankrike och Tyskland har drivit ett bestämt motstånd mot den amerikanska regeringens Irakpolitik - och det utan att rådföra sig med sina EU-kolleger. Fem EU-medlemmar plus tre kandidatländer har ställt sig bakom samma amerikanska regerings politik. Och bakom dem har tio kandidatländer formerat sig. Skällsorden har haglat, väldiga demonstrationer mot krig har fyllt huvudstäderna, politiska ledare har vunnit respektive förlorat opinionsstöd.
Bland ansökarländerna satte redan tidigare de flesta ett Nato-medlemskap framför ett EU-dito. Nu gör de så än mer. För dem är amerikanerna vad de var för västeuropéerna 1945 - befriare. Men därtill kommer att de alltsedan befrielsen från sovjetväldet känt sig bjudna till väst med armbågen. Och den vassaste armbågen har varit fransk.
President Jacques Chiracs förolämpande ordval - "ouppfostrade" - om de kandidatländer som uttalade sin solidaritet med USA, är inte någon stundens förlöpning av en irriterad politiker utan faktiskt ett utslag av en fransk hållning. Frankrike fruktade Tysklands enande men lät sig lugnas med euron.
Frankrike har i det längsta hållit emot utvidgningen men aldrig hittat något argument som tålt dagens ljus.
Dock förmådde president Chirac i höstas förbundskansler Schröder att gå med på en förlängning av det kostsamma jordbruksstödet framför näsan på britterna, något som ledde till en hetsig ordväxling mellan Jacques Chirac och den brittiske premiärministern Tony Blair.
Frankrike har under det senaste halvåret ryckt fram som den ledande EU-makten, men det har gjort det genom att förklä traditionella franska intressen i Europadräkt. Frankrike har inte givit avkall på sin ambition att vara en aktör på den stora internationella scenen, det har till exempel behållit trådar till sina forna kolonier. Och när dessa ambitioner krockar med EU-politik är valet givet - Robert Mugabe välkomnas till Paris och ett fransk-afrikanskt toppmöte, trots EU:s bojkott av den zimbabwiska regimen.
Vad kommer denna splittring att leda till, blir hela utvidgningen ett fiasko? Knappast. Den gemensamma marknaden finns där, den gemensamma valutan likaså. Ekonomin är ett viktigt kitt, men det kan inte ersätta gemensamma politiska värderingar och strävanden.
Det är ett stort ansvar de tar på sig som nu reagerar efter gamla nationalistiska maktintressen.
Kommentar av Rolf Englund:
Många
på Ja-sidan talar nedlåtande om nationalism men är
själva
förespråkare för vad man skulle kunna kalla
Supernationalism
där den nya staten Euroland - en ny Festung Europa -
skall stå upp mot USA.
Farligt göda
antiamerikanismen
Ralf Dahrendorf
medlem av
brittiska överhuset, fd rektor för London School of Economics
och
fd rektor vid Saint Anthony´s College Oxford
DN, kolumn 20
februari 2003
En annan fråga, som för somliga kan förefalla mer perifer, men som globalt sett är av lika stor betydelse, är hur de i Irakdebatten så uppenbara skillnaderna mellan Europa och Amerika ska uppfattas. Är detta en egen form av "civilisationernas kamp"?
Utan tvekan är de skillnader som nu finns mellan Amerika och Europa djupa, och de handlar inte bara om att de tysk-amerikanska relationerna tillfälligt har svalnat eller ett mer eller mindre seriöst utbyte av invektiv om "det vapentokiga Amerika" och "det gamla Europa". Även intellektuella har fångats in av dessa känslouttryck.
När den brittiske historikern Timothy Garton Ash, I New York Review of Books skilde mellan USA och Europa genom att parafrasera titeln på en bästsäljare - "Amerikaner är från mars, européer är från Venus" så var det vissa amerikanska läsare som protesterade mot framställningen av Europa som feminint och USA som macho.
Ändå är Garton Ash en av de mest proamerikanska européerna, vars åsikter om det förenade Europa ligger närmare hans vänner i det "nya" postkommunistiska Europa än de uppfattningar som finns i Frankrike eller Tyskland.
Många ledande européer börjar definiera sina avsikter med Unionen genom att kontrastera den med USA. Euron måste stabiliseras gentemot dollarn - och hurra! - it is now above parity. Europeisk utrikespolitik måste bilda en motvikt till supermakten på andra sidan Atlanten.
Närmare besett är sådana förenklade fraser djupt oroväckande. Det insåg de åtta (numera nio eller fler) regeringar som undertecknade Aznar-Berlusconi-Blair-deklarationen till stöd för USA.
Fransk
politik är billigt effektsökeri
Ulf Nilson
Metro
2003-02-12
Mer om
Frankrike
EUROPE, viewed from across the Atlantic, is often looked on as a depressing place—not so much the old continent as the dark continent: economically stuck, politically and morally confused, militarily feeble and populated most visibly by pensioners, trade-unionists, anti-Semites and terrorists.
The fact that this comprehensive and nuanced history
William
Hitchcock's “The Struggle for Europe”
should be the work of
an American historian (currently a professor at Wellesley College) is also
worth remembering in a time of transatlantic tension.
The embittered rants of Europe's Americaphobes and America's
Europe-bashers make good newspaper copy—and feed off each other—so it
is important to be reminded that there is a deep fund of mutual knowledge and
sympathy on both sides of the Atlantic.
The
Economist 6/2 2003
Anti-Americanism "light"
Moisés
Naím
The writer is editor of Foreign Policy magazine
Financial
Times 24/2 2003
There is murderous anti-Americanism and there is anti-Americanism "light". The first is the anti-Americanism of fanatical terrorists who hate the US - its power, its values and its policies - and are willing to kill and to die in order to hurt it. The second is the anti-Americanism of those who take to the streets and the media to rant against it but do not seek its destruction. Both light anti-Americans and Americans in government share the illusion that anti-Americanism that falls short of terrorism is costless. Light anti-Americans will tell you that they love the country but despise its policies, and that criticising its government is healthy.
Those who partake and spread light anti-Americanism even while sharing the principles and values that the US stands for undermine its ability to defend such principles abroad. After all, international influence requires power but it also depends on legitimacy. Such legitimacy flows from the acceptance of others that not only consent to but even welcome the use of that influence.
The US has discovered that it depends as much on the good will of other governments as it does on the lethal efficacy of its military to achieve its international goals. In turn that good will is dependent on the mood and attitudes of domestic constituencies. That is why the ascendancy of light anti-Americanism is a dangerous trend - and not only for Americans.
Rumsfeld compares Germany to Cuba
"there are three or four countries that have said
they won’t do anything.
I believe that Libya, Cuba and Germany are the
ones that have indicated they won’t help in any respect."
EU Observer
7/2 2003
När Ronald Reagan blev
president 1980 gick jag i sexan i Lund.
Först
när kalla kriget tog slut fattade jag att Ronald Reagan hade rätt och
alla andra fel.
PM Nilsson i Expressen 9/2 2003
Chirach
sees a united Europe as a necessary
counterweight to the American
hegemon.
The Economist 30/1 2003
Mr Chirac, in common with virtually all French politicians, is uneasy with the concept of an American “hyperpower” (the word was coined by the Socialists' foreign minister, Hubert Védrine) that has no need or (in French eyes) no willingness to listen to the advice of lesser powers.
Mr Chirac is not instinctively eager for a supranational EU; like De Gaulle, however, he sees a united Europe as a necessary counterweight to the American hegemon.
(“What is the point of Europe?” asked De Gaulle. “It must serve to prevent domination either by the Americans or by the Russians.”)
I Tyskland fungerar oljan som totalförklaring
till
allt som rör USA:s utrikespolitik
PM Nilsson
Expressen
3/2 2003
Anti-amerikanism
Barbro Hedvall
DN 30/1 2003
USA och
Europa - före detta allierade?
Robert Kagan: "It
is time to stop pretending that Europeans and
Americans share a common view
of the world
Sylvia Asklöf Barometern 28/1 2003
Vi kan bortse från dagens EU-prat i
Bryssel, Berlin och Paris. Ty den starkaste demokratin har äntligen
bestämt sig: massmördare ska inte styra världens framtid.
Per Ahlmark i DN 25/1 2003
Tyskland, Frankrike och Gudrun
Schyman ställer sig vid sidan av kampen mot diktaturen i Irak
SvD
24/1 2003
"old Europe."
EU Observer
24/1
Both France and Germany have reacted angrily to comments by US defence secretary Donald Rumsfeld describing them as "old Europe."
"Germany has been a problem and France has been a problem," Mr Rumsfeld told journalists on Wednesday adding that the "power centre" in Europe had moved after the expansion of NATO to include East European countries.
Vad vore Europa utan Onkel Sam?
Vad har turkar och
svenskar gemensamt som kineser saknar? Om det inte finns något europeiskt
folk kan det inte finnas någon europeisk demokrati, hävdar
kritikerna av EU-projektet.
Maciej Zaremba
rapporterar från Europas framtidskonvent, som skriver en ny grundlag
för Unionen.
”alla amerikaner, hur
mitten-vänster-liberala
de än är, är
skyldiga”
Johan Hakelius
Aftonbladet 6/1 2003
Anti-Americanism is real and has been
growing
ever since the September 11th attacks
The Economist
editorial 2/1 2003
Det avgörande är naturligtvis att vi fruktar
uppbyggnaden av en tysk-fransk napoleonsk superstat i Europa. Vi ser redan
vilka drag den kommer att få: högreglerande, trygghetsneurotisk,
anti-amerikansk.
Viveka
och Kurt Wickman
När överger USA Europa?
Europa bör fundera noga över vågen av
antiamerikanism.
Det kan växa fram ett USA som inte längre ser
Europa som en meningsfull och pålitlig partner
Stefan Hedlund
SvD Brännpunkt 2/1 2003
Man bugar här för Amerika.
Detta förefaller ännu mera obegripligt
när man vet hur
antiamerikansk folkopinionen ofta är i Sverige.
Arja Saijonmaa DN
Debatt 28/6 2003
EU är först och främst ett fredsprojekt. EU är framför allt ett kulturprojekt, för fred är kultur.
Det gav mig anledning att själv tänka tillbaka till mina år med den grekiska kultureliten i kampen mot diktaturen i Grekland.
Jag gör detta därför att jag bryr mig om vad som sker i Sverige, för kärlek till svenskarna och Sveriges egenart.
Den som vill påverka sin egen framtid, borde satsa hundra procent NU. För det europeiska tåget rullar vidare med ökande takt.
Man hör faktiskt allt oftare i olika sammanhang om Sverige att landet blivit mera amerikanskorienterat i sin kultur än självaste Amerika, menande USA. Och att man bugar här för Amerika. Detta förefaller ännu mera obegripligt när man vet hur antiamerikansk folkopinionen ofta är i Sverige.
Låt mig ta upp det finska exemplet. Finland har sagt JA till EU. Det betyder att om de sa ja till A, sa de också ja till B, alltså euron. Det tycker jag var rakryggat. Skall man vara med är man med till hundra procent. Denna attityd visade sig vara den rätta, även kulturellt. Det fullvärdiga medlemskapet frigjorde en stor mängd ny, skapande energi som visar sig just inom kulturen och har höjt medvetandet om den kulturella identiteten. Aldrig tidigare har den finska kulturen och den kulturella identiteten blomstrat så fräscht och vitalt som under den relativt korta EU och euro-tiden i Finland.
Några kan motargumentera att det visst går att leva i EU utan euro, som Storbritannien gör. Men då har man den ena foten med och den andra foten utanför.
Vi måste bevara det kulturella Europa och våra värden med integritet och stolthet. Frågan om euron bör ställas gentemot detta sammanhang. Den bör ses som ett klart ställningstagande för den kulturella identiteten och samverkan i det europeiska fredsprojektet EU.
I Tyskland fungerar oljan som
totalförklaring till
allt som rör USA:s utrikespolitik
PM
Nilsson
Expressen 3/2 2003
I Tyskland fungerar oljan som totalförklaring till allt som rör USA:s utrikespolitik. Mina demonstranters analyser ekar i varje tv-program, i varje dagstidning, i varje magasin, i varje parti, i kyrkorna och på krogarna. Om världen är svartvit i Washington är den svart i Tyskland.
Här finns inte plats för andra amerikanska drömmar än billig olja. Det vore ofint att påpeka för Louis, Giuliano, Henri och de andra på Karlsplatz att nazistregimen hade exakt samma förklaring till Englands och USA:s inblandning i andra världskriget, att den tidens, och dagens, dubiösa slagord Blod för olja återkom på förstasidorna vid FN:s befrielse av Kuwait 1991, eller att USA:s insats i det oljelösa Somalia 1993 föregicks av heta somaliska oljefynd i tysk press.
Så jag säger inget.
Anti-amerikanism
Barbro Hedvall
DN 30/1 2003
Att generalisera är nödvändigt, det vill säga att dra slutsatser från några enskilda exempel. Gjorde vi inte så skulle inte vår vardag fungera.
Å andra sidan är generaliseringar farliga, de kan föra oss alldeles vilse. Med falska generaliseringar och fördomar skapar vi falska motsättningar och bygger fiendskaper.
Just nu tycks detta vara vad vi sysslar med på båda sidorna av Atlanten.
Timothy Garton Ash, känd också för DN:s läsare som skildrare av Sovjetsystemet och dess fall och det nya Europa. I New York Review of Books skriver han om "Antieuropeism i Amerika".
Det handlar alltså om samma fenomen som i Europa går under beteckningen "anti-amerikanism", fast omvänt.
Garton Ash har talat med etablissemanget på östkusten, träffat studenter i mellanvästern och pratat med vanligt folk i bibelbältet. Resultatet är - sorgligt nog - rätt förutsägbart. Amerikanerna tycker att européerna är mjukisar - och för det har de rätt många synonymer. Det som fler och fler européer yvs över - att det har blivit fred i en världsdel som givit upphov till två förödande världskrig - är något att se ned på och som vore européerna snöpta skriver man "EUnuck".
I Nya världen finns en helt annan tro på entydiga lösningar, på att vi alla kommer att vilja detsamma som amerikaner bara vi får chansen. Det är en frälsartanke som är vacker, visst.
Problemet är alltså att så väldigt många inte vill bli frälsta.
Timothy Garton Ash
"Vi
spillde tid i Maastricht när Sarajevo började brinna"
Kommentar av Rolf Englund:
Mats
Johansson, som motiverade sin omsvängning om EMU
med att han och SvD inte ville vara i dåligt
sällskap
börjar få bekymmer, uppriktig USA-vän som
han är.
"The issue is not "America" at
all. It is competitive market capitalism"
Samuel Brittan about
The Eagle's Shadow: Why America fascinates and infuriates the world
a book
by Mark Hertsgaard, Bloomsbury
Financial Times, December 1 2002
It takes time to build a United States
if the constitution had provided for secession, the US
would have disintegrated on any
number of occasions in its first 100 years.
By Stephan Newhouse
The writer is chairman of
Morgan Stanley International
Financial Times, January 13 2003
Europe is in many ways ahead of the schedule on which the US became truly unified and its progress to date in a number of areas is impressive by comparison.
Unity was conspicuous by its absence for most of the first 100 years after the US was founded. From 1776 to 1865, most Americans referred to their country in the plural. The proper usage was the United States "are", not the US "is". Loyalties to states and regions took priority over loyalty to the nation. In 1786, for example, western Massachusetts farmers mounted a six-month armed insurrection against perceived economic and legal oppression from the east. Less than 10 years later, citizens of west Pennsylvania rose up in armed revolt against a federal tax on alcohol in the Whiskey Rebellion of 1794.
The "peculiar institution" of slavery divided America from its beginnings. While slavery and its abolition were moral issues for many, there were also economic factors. The agricultural economic model in the south depended on slave labour, in sharp contrast to the manufacturing model in the north. The northern model had insatiable demands for new infrastructure which the south did not want to subsidise through the federal government.
The consequent stresses and strains were repeatedly patched and papered over, largely through the efforts of Senator Henry Clay - known as "the great compromiser". There was the Missouri Compromise of 1820, the Compromise of 1850 - with its odious Fugitive Slave Act requiring the capture and return of runaway slaves who took refuge in the free states - and the ill-conceived Kansas-Nebraska Act of 1854, which outraged both sides.
Valéry Giscard d'Estaing has recommended that the European Constitution make specific provisions for withdrawal from the union by a member state, but the US constitution is silent on the subject. History suggests that, if the constitution had provided for secession, the US would have disintegrated on any number of occasions in its first 100 years.
On the other hand, because secession was not explicitly prohibited, 600,000 Americans died in the Civil War between 1861 and 1865 to settle the question.
Critics of the speed at which pan-European institutions are developing should note that it was not until 1862, that the US adopted a single currency. There was no real central bank in the US until the Federal Reserve was created in 1913, several previous attempts at a national central bank having been squashed by Andrew Jackson, nearly three-quarters of a century earlier.
Kommentar RE:
Sovjetunionen hade en
utträdesklausul, vilken åberopades av Estland m fl
Jacob Wallenberg varnar för att EMU-projektet
kan drabbas av barnsjukdomar:
"Det kan vara en mognadsprocess. I USA hade
man till en början vissa problem
när den gemensamma valutan
introducerades"
Dagens Industri 15/3
2003
Europa och USA fjärmar sig alltmer
från varandra. USA har en "religiös" syn på det som
händer i världen medan EU har en mer "sekulariserad"
inställning, säger unionens utrikespolitiske representant Javier
Solana
TT 8/1 2003
Europa och USA fjärmar sig alltmer från varandra. USA har en "religiös" syn på det som händer i världen medan EU har en mer "sekulariserad" inställning, säger unionens utrikespolitiske representant Javier Solana i en intervju i Financial Times på onsdagen.
Enligt Solana går dagens stämningar i USA långt utöver de utrikespolitiska svängningarna mellan unilateralism och multilateralism. Religionen driver nu på pendelrörelsen mot unilateralism.
-Det handlar om allt eller intet. För oss européer är det svårt att hantera, eftersom vi är sekulariserade. Vi ser inte världen på det sättet i svart och vitt, säger Solana. Han exemplifierar med det språk som Bushadministrationen har använt efter terrorattackerna den 11 september 2001: "med oss eller emot oss", "skurkstater", "ondskans axelmakter", "rätt och fel", "goda och onda".
Medan den amerikanska regeringen ser terrorattackerna som krigshandlingar och som uttryck för ondska betraktar européerna dem som extrema och förkastliga symptom på politiska störningar.
Européerna har enligt Solana försökt övertala USA att släppa denna tudelade syn på världen och agera via mångnationella institutioner, i synnerhet FN, så att de diplomatiska möjligheterna är uttömda innan det fattas beslut om krig mot Irak.
Javier Solana nämner i intervjun också flera andra internationella problem där USA:s och EU:s inställning skiljer sig radikalt.
-Vi gör helt enkelt en helt annan politisk analys av hur man ska hantera Arafat eller exempelvis Iran, där vi försöker driva engagemang i stället för isolering. Solana är dock inte modlös.
-Jag förtvivlar inte. En del av oss är djupt oense med Bush. Men det kan tänkas driva Europeiska unionen att bli betydligt mer aktör i världen. Det är vår plikt att bli det, säger Javier Solana till Financial Times.
Ingen i panelen reagerade på att Tony
Blair placerades i samma kategori av ledare som Saddam Hussein och Benito
Mussolini, och Göran Hägg förblir säkert en respekterad
deltagare i svensk offentlig debatt. Sådant är det svenska
värderingsklimatet.
Hans Bergström, DN 17/4 2003
Aldrig har jag sett en programledare i teve så oförställt förvånad som Claes Elfsberg i Rapport förra tisdagen. Saddam Husseins regim hade just kollapsat. Bagdadbor vädjade till amerikanska marinkåren att hjälpa till att välta symbolen för skräckväldet. I Bagdads östra stadsdelar jublade tiotusentals människor på gatorna över befrielsen. Kan det här vara sant, mumlade Elfsberg. Jag förstår honom. För alla som förlitat sig på svenska mediers dominerande rapportering från Irak, före och under kriget, måste de jublande människorna på Bagdads gator komma som en total överraskning. Likaså förbrödringen mellan amerikanska marinkårssoldater och kurderna.
Just de scener vi nyss bevittnat har annars skildrats på förhand i DN, i en kolumn av Per Ahlmark den 10 oktober 2002. Den inleddes så här: "Det kommer troligen en dag i vinter eller vår när hundratusentals människor i Bagdad strömmar ut på gatorna i glädje. Saddams regim har fallit. Folk jublar. Vittnesmålen om terrorn och tortyren i Irak blir en flodvåg i världens medier. Äntligen kan irakier tala fritt, berätta sanningen, känna hopp om en ny sorts framtid."
Under mitt sista halvår som chefredaktör på DN mottog jag nästan dagligen mejl från läsare som sade sig inte kunna förstå hur en person som Per Ahlmark kunde få skriva i tidningen, så extrem som han var. Folk i etablerade kretsar kom inte sällan fram och sa "vad har hänt med Per Ahlmark, han har blivit så ytterlighetsinriktad i sitt skrivande". Den som nu läser om Per Ahlmarks kolumner om Irak det senaste halvåret, sex artiklar, finner dem vara utomordentligt insiktsfulla, rimliga och förutseende. Där finns - för flera månader sedan - hela analysen av de problem med ordning och byggandet av demokratiska institutioner som nu upptar alla.
Till och med ett så seriöst undersökningsföretag som Temo formulerade frågan till svenska folket hårt politiskt vinklat: "Vilken inställning har du till USA:s krig mot Irak?" Vadå "USA:s krig"? Var inte åtminstone Storbritannien med i insatsen? Och vilket "krig mot Irak"? Kriget har förts mot regimen, inte mot landet och dess befolkning. Som man frågar får man svar.
I en panel i frukostteve (11/4) hör jag den uppburne författaren Göran Hägg säga att den demokratiska alliansens aktion mot Saddam Hussein är värd samma fördömande, på samma grunder, som Saddams ockupation av Kuwait 1990. "Ja, det är exakt som Mussolinis angrepp på Abessinien 1935." Hägg sätter alltså absolut likhetstecken mellan en fascistisk diktator som spred senapsgas från luften över en oskyddad civilbefolkning och Tony Blair, en socialdemokratisk ledare som försöker förhindra en tyrann att bruka kemiska vapen.
Ingen i panelen reagerade på att Tony Blair placerades i samma kategori av ledare som Saddam Hussein och Benito Mussolini, och Göran Hägg förblir säkert en respekterad deltagare i svensk offentlig debatt. Sådant är det svenska värderingsklimatet.
Aftonbladets ledarsida hoppas att EU i
framtiden ska utveckla en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik...
motvikt mot USA:s världsdominans.
Aftonbladet 28/3 2003
Många stater i Östeuropa uppfattar USA och Nato som en garanti mot ett nygammalt ryskt inflytande i regionen. Om dessa stater för tio år sedan tvingats göra ett val mellan EU och Nato hade flera av dem i första hand valt att kliva in under Natoparaplyet. Amerikanska löften om nya pengar och militär utrustning har underlättat deras ställningstagande i krigsfrågan. Därmed kan utvidgningen österut bli ett bakslag för dem som liksom Aftonbladets ledarsida hoppas att EU i framtiden ska utveckla en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Ett splittrat EU, där ett dussin medlemmar hellre vänder sig till Washington än till Bryssel i säkerhetspolitiska frågor, kommer inte att utgöra någon motvikt mot USA:s världsdominans.
”alla amerikaner, hur
mitten-vänster-liberala
de än är, är
skyldiga”
Johan Hakelius
Aftonbladet 6/1 2003
Prospect är förstås en mitten-vänster-liberal tidning. Tidningar av det där slaget är alltid det. Därför hade Linklater bjudit en kollega från The New Republic, en amerikansk mitten-vänster-liberal essäblaska, till London. Tanken var väl ungefär att de skulle enas om hur väldigt rätt de tyckte. Men det blev inte så. Allt havererade. För de brittiska mitten-vänster-liberalerna såg inte gästen som en i den Fina Klubben. De såg honom som en amerikan.
Med nya säkerhetslagar, det kommande Irakkriget, burarna på Kuba och annat sånt, var det allt som spelade roll. Och alla amerikaner, hur mitten-vänster-liberala de än är, är skyldiga.
Sedan jag lyssnade på Linklater har jag hört samma sak igen. Och igen. Gång på gång tycks amerikaner mötas för att inte förstå varandra. Det är mer än en åsiktsskillnad. Efter den 11 september har kulturerna krockat. Européernas bild av amerikanerna skiljer sig helt från amerikanernas bild av sig själva. Och tvärtom.
Amerikaner har svårt att begripa det européer ser: att USA är ett imperium, näst intill en egenmäktig kolonialmakt. För amerikaner minns vad européer glömt: att USA föddes ur ett av världens första framgångsrika antikoloniala krig. Så de tror att de, av hävd, alltid slåss för de förtryckta.
Européer, å sin sida, är övertygade om att idealism och käckhet är tecken på dumhet.
Intelligenta människor klär sig i svart, är cyniska, dricker starkt kaffe och vet att Gud är död. Alltså kan amerikaner inte vara intelligenta. De är feta bibel-lallande korkskallar i rutiga shorts och ett par interkontinentala missiler under armen. Det skrämmer skiten ur européer. Och får européer att känna sig härligt överlägsna. Så där så att det blir kul att läsa om hur klantskallen Bush slår huvudet i flygplansdörren.
Européer är snobbar. Amerikaner korsfarare. Och nu har de slutat att begripa varandra. Det blir nog inte så underbart när vi är färdiga med det.
Anti-Americanism is real and has been
growing
ever since the September 11th attacks
The Economist editorial
2/1 2003
Anti-Americanism is real and has been growing ever since the September 11th attacks, not because of those attacks but because America has, since then, been using or talking about using military force. It is harder, though, to gauge the trend's significance. In part, it is just the unhappy lot of the happy leader.
“Envy is a worm that does not rest, it is the cause of the resentment and hatred shown to us by Turks, Arabs, Jews, French, Italians, Germans, Czechs, English and Scots.” Thus a Spanish soldier writing in the 1580s, when his country was the world's hyperpower; but it could just as easily have been a Briton in the 19th century or a Roman in the second.
Now it is America's turn, as in truth it has been ever since the Aldermaston anti-nuke march, Vietnam and the cruise-missile controversy during the cold war. And America gives as good as it gets, especially since the shock of the Twin Towers.
Europeans, it is often said, are on another planet; they have no moral compass; they are appeasers and freeloaders; and, because they so often criticise Israel too, they are anti-Semitic.
"The issue is not "America" at all.
It is competitive market capitalism"
Samuel Brittan about
The
Eagle's Shadow: Why America fascinates and infuriates the world
a book by
Mark Hertsgaard, Bloomsbury
Financial Times, December 1 2002
There is one triumph that Osama bin Laden and his followers have already secured. They have managed to shift the political debate, especially in Europe, from the war against fundamentalist terrorism to a hackneyed cultural critique of US capitalism.
Some would put the blame on President George W. Bush's unilateralist instincts. This is pretty superficial. Bill Clinton might have raised fewer hackles. But those who hate American capitalism were quick to accuse him of selling out to a Republican Congress. Even some in the New York financial community ask: "Why does everyone hate America?"
The Eagle's Shadow is an attempt by an American journalist to answer this question on the basis of a world tour. So long as he is reporting on his travels, Hertsgaard makes compelling reading. He is honest enough to ask: "If America is as flawed as detractors say, why are millions of people from around the world willing to do nearly anything to emigrate here?"
Unfortunately, the greater part of the book is taken up not with these fascinating observations but with the author's account of why he himself hates US capitalist civilisation.
A hundred years ago Thorstein Veblen exposed conspicuous consumption Sixty years later Kenneth Galbraith brought the excesses of auto tail fins to worldwide attention. The core of Hertsgaard's case today is that "the current form of globalisation has punished the world's poor and the working class majority while fabulously rewarding the rich and corporate elites". He does not mention that the US also contains the world's best universities, which publish some of the best studies of European literature and philosophy.
Hertsgaard accuses the US news media of pushing the view that "cheerful, endless shopping is every American's patriotic duty". But business people also feel haunted by what they regard as a hostile left-leaning press; and economic liberals feel even more besieged by economic illiteracy.
The issue is not "America" at all. It is competitive market capitalism, which is characterised by American values because the US is the largest and most successful world economy. There has undoubtedly been an especially large increase in recent years in the wealth of the more affluent Americans - due partly to technology and partly to the scandals that always accompany the later stages of an unsustainable economic boom. It remains to be seen how far the stock exchange bust of the new century will correct this trend.
On the more important world stage, some of the supposed increase in inequality reflects the rapid growth of countries such as the east Asian tigers that have pulled away from those that have yet to embrace global capitalism. In any case it is just intellectually lazy to put everything to do with capitalism into one bundle.
Paul Krugman, the US Democrat economist, has written a coruscating indictment of growing wealth disparities in the US. But he has no time for those who declaim against the free trade in goods made from "sweated labour" overseas. By themselves corporations have much less power than envious journalists suppose. If they cannot sell their products they are sunk. They can only exercise political power if they can persuade governments to exclude competition, whether it is George W. Bush trying to protect farmers and the steel industry or Gerhard Schröder combining his pseudo-pacifist anti-Americanism with subsidies for German industry and labour.
Another example is the arms lobby, which bends the ears of successive British prime ministers to use taxpayers' money to promote weapon sales to dubious regimes. If only writers such as Hertsgaard would realise it, globalised free trade is their best defence against the corruption of politicised capitalism.
Indeed, one sometimes wonders if such writers have ever tried to work coolly through any analysis of competitive markets. If you do not understand how they are supposed to work, you cannot understand how they can malfunction.
PM Nilsson:
Antiamerikanismens antisemitiska rötter
Expressen 27/4 2003
Under januari bodde jag i München och kunde följa den tyska krigsdebatten på nära håll. Det var en klargörande upplevelse. Den tyska offentligheten var starkt fientlig till USA:s krigsplaner. Allmänheten demonstrerade flitigt i städerna, regeringsföreträdare sa absolut nej och chefredaktörerna på de stora tidningarna tävlade om vem som kunde skriva de längsta nej-till-krig-ledarna.
Det tyska nejet hade inget med omsorg om FN att göra. Tyskland sa nej även om FN skulle legitimerat ett krig mot Irak. De officiella bevekelsegrunderna handlade i stället om uttalad pacifism, om egna erfarenheter av att få sina städer bombade och om hänsyn till den stora tyska muslimska befolkningen.
Men här fanns också ett annat flöde som gav debatten en alldeles speciell intensitet. I sökandet efter en förklaring till USA:s krigsmotiv gick en häpnadsväckande stark antiamerikanism i dagen. Demoniseringen av USA hade plötsligt inte några gränser. Tidskriften Der Spiegel gick längre än andra tidningar i sin tydlighet.
Den första övertygelsen var att USA gick i krig för oljan, sammanfattat i slagordet "blod för olja", vilket också användes av Hitlerregimen för att förklara USA:s inblandning i andra världskriget.
Den andra lika knivskarpa analysen var att Irakkriget utgjorde ett led i en konspiration som syftade till amerikanskt världsherravälde.
Den tredje övertygelsen var att George W Bush ansåg sig vara Guds verktyg på jorden och att han nu skulle dra sitt svärd mot islam och köra ut de otrogna hundarna. Denna analys ackompanjerades av en detaljerad kartläggning av presidentens och hans medarbetares bönevanor och kyrktillhörighet.
I senaste numret av Judisk Krönika skriver chefredaktör Jackie Jakubowski om likheterna mellan antisemitism och antiamerikanism. Statsvetaren Lisbeth Lindeborg visar i samma nummer på en tvåhundraårig europeisk tradition av att väva samman antijudiska och antiamerikanska stereotyper till en gemensam symbol för degeneration och rotlöshet.
Jag är övertygad om att de sätter fingret på en viktig punkt. Den europeiska tusenåriga antisemitismen har otaliga former och källor, men några av de ständigt återkommande beskyllningarna är pinsamt lika vad man skällde USA för i vintras.
Konventet - Full text - Början på sidan - Tyskland
Begreppet antiamerikanism
har fått en högkonjunktur genom kriget i Irak.
Debatten har
varit så förvirrande. Den har till 90 procent handlat om synen
på USA,
med en vänster som alltid klagar på ena sidan och
en höger som alltid jublar på den andra.
Niklas Ekdahl, DN 23/4
2003
antiamerikanismens och antisemitismens schabloner flyter samman.
Judar som grupp påstås ha ett avgörande inflytande över
amerikansk politik, som i Mellanöstern antas vara dikterad av hänsyn
till Israel. Klassiska beskyllningar mot judarna riktas nu i lika hög grad
mot amerikaner:
"De vill styra världen, de är bara intresserade
av pengar (oljan), de har ingen känsla för kultur eller social
nöd", skriver till exempel Josef Joffe, chefredaktör för den
tyska tidningen Die Zeit.
Visst finns det ett mönster här, angeläget att diskutera när även USA har blivit en ockupationsmakt i Mellanöstern och när både Israel och USA utsätts för en kritikstorm som aldrig riktas mot världens verkliga skurkstater. Men jag är inte säker på att parallellerna mellan antiamerikanismen och antisemitismen gör världen mer begriplig. Risken är snarare att de används för att tysta kritik mot amerikansk eller israelisk politik, att de relativiserar antisemitismen och mystifierar USA.
När överger USA Europa?
Europa bör fundera noga över vågen av
antiamerikanism.
Det kan växa fram ett USA som inte längre ser
Europa som en meningsfull och pålitlig partner
Stefan Hedlund
SvD Brännpunkt 2/1 2003
När minsta antydan om tillbakadragande av amerikanska trupper från Bosnien och Kosovo exempelvis möts av indignation över bristande amerikanskt "ansvarstagande" är det helt enkelt bäddat för konfrontation. Idag befinner vi oss i ett läge där det amerikanska tålamodet med Europa är på väg att närma sig bristningsgränsen.
Europeisk kritik mot amerikansk utrikespolitik möts inte längre av samma överseende som tidigare. Man behöver inte vistas länge i USA för att märka hur lätt känslor nu kan sättas i svall. Det är inte bara omtumlande att tvingas bevittna hur lätt trevliga middagskonversationer mellan exempelvis europeiska och amerikanska forskare nu kan urarta till hätska ordväxlingar. Jag vill hävda att detta i sig är ett djupt oroväckande tecken på en mera djupgående förändring i relationen mellan USA och Europa.
Det är ingen större hemlighet att det sedan länge har funnits "kretsar" i amerikansk politik som har varit mycket skeptiska, för att inte säga direkt avogt inställda, till Europa. Europeiska politikers ovilja att bära sin del av kostnaderna för Nato har varit ett ständigt irritationsmoment, och deras omfattande intrigerande under konflikterna på Balkan har knappast gjort saken bättre. Om det nu är så, att även traditionellt Europavänliga kretsar har börjat ifrågasätta relationen kan det få mycket långtgående konsekvenser.
De som idag ondgör sig över USA:s roll som ensam supermakt, och som i vissa fall inte drar sig för att spela på direkt antiamerikanska känslomässiga strängar, kanske bör begrunda risken för att deras verksamhet skall bli direkt kontraproduktiv.
"Growth-friendly process of consolidation"
Schäuble: “We need to stop this debate which says you have to choose between austerity and growth,”
The two-day effort by the United States Treasury secretary, Jacob J. Lew,
to persuade Europe to consider shifting its focus from budget balance to growth highlighted a deep trans-Atlantic policy gulf
New York Times, 9 April 2013
“Nobody in Europe sees this contradiction between fiscal consolidation and growth,” said Wolfgang Schäuble, the German finance minister, sitting beside Mr. Lew at a joint news conference in Berlin on Tuesday. “We have the common position of a growth-friendly process of consolidation, or sustainable growth.”
French finance minister, Pierre Moscovici, said at a meeting with Mr. Schäuble in Strasbourg, France, last week. “If we all hit the brakes together, we all get stuck together.”
At that meeting, Mr. Schäuble stood firm. “We need to stop this debate which says you have to choose between austerity and growth,” he said.
The arrogance of European officials who convinced themselves that they could make a single currency work without a single government.
Whhy does the dollar area — also known as the United States of America — more or less work, without the kind of severe regional crises now afflicting Europe?
The answer is that we have a strong central government, and the activities of this government in effect provide automatic bailouts to states that get in trouble.
Paul Krugman, New York Times 17 June 2012
Consider, for example, what would be happening to Florida right now, in the aftermath of its huge housing bubble, if the state had to come up with the money for Social Security and Medicare out of its own suddenly reduced revenues. Luckily for Florida, Washington rather than Tallahassee is picking up the tab, which means that Florida is in effect receiving a bailout on a scale no European nation could dream of.
Or consider an older example, the savings and loan crisis of the 1980s, which was largely a Texas affair. Taxpayers ended up paying a huge sum to clean up the mess — but the vast majority of those taxpayers were in states other than Texas. Again, the state received an automatic bailout on a scale inconceivable in modern Europe.
So Greece, alThough not without sin, is mainly in trouble thanks to the arrogance of European officials, mostly from richer countries, who convinced themselves that they could make a single currency work without a single government.
The only way the euro might — might — be saved is if the Germans and the European Central Bank realize that they’re the ones who need to change their behavior, spending more and, yes, accepting higher inflation. If not — well, Greece will basically go down in history as the victim of other people’s hubris.
Varför är Sverige en fiskal union?
Rolf Englund 2012-02-19
Federalism - The United States of Europe
Economists have long warned that the euro area would be prone to such disasters.
The member states’ economies are too out of sync to be considered an “optimum currency area.”
Prices, wages and the flow of people across borders are not dynamic enough, a shortcoming that can be fatal unless the currency union has a powerful shock absorber.
Euro-area countries could create a common unemployment-insurance fund
In the currency area known as the U.S. federal transfers such as income-tax credits help struggling states catch up,
cushioning as much as 40 percent of the blow of economic downturns.
Bloomberg, editors, 11 May 2012
It would be folly to expect Europe to build a full system of federal transfers, like that in the U.S., in time to save the common currency.
But a new proposal by two economists -- Jacques Delpla of France’s Conseil d’Analyse Economique and Pierre-Olivier Gourinchas of the University of California, Berkeley -- suggests a way forward:
Euro-area countries could create a common unemployment-insurance fund, which would give struggling members an economic boost as they liberalized their labor markets.
The system would funnel money precisely to the people and countries that need it most, and precisely when they need it.
Eventually, Europe will have to forge some kind of fiscal union if it wants the common currency to survive.
Given the imminent risk and potentially devastating cost of a euro breakup, the region’s leaders would be wise to take a step in the right direction now.
What keeps the United States' monetary union strong is not our common language nor the uniformity of economic conditions across member states,
but rather our meaningful fiscal union transfers across states as part of the federal U.S. budget
If the European Monetary Union is to survive, Germany will have to dramatically increase its transfers to the periphery countries.
Ted Temzelides, professor of economics at Rice University, February 17, 2012
At the same time, for these transfers to become fruitful, periphery countries, including Greece, will need to embrace oversight and structural reforms in order to restore competitiveness
and accept that many of their national policies will need to be decided centrally.(RE: In Brussels)
A closer federal union might be the only way for Europe to emerge united out of this crisis.
The question is whether such a union is politically attainable in the current climate.
Lawrence Lindsey, EMU, an American view
(highly recommended)
Varför är Sverige en fiskal union?
Rolf Englund blog
I’ve always been a mild euroskeptic —
I’m one of the American economists that Jonung and Drea, in a spectacularly ill-timed piece, mock for their doubts about EMU.
Paul Krugman NYT February 15, 2010
Britain must avoid Germany's mistake
By Martin
Feldstein
Published: April 21 2003
19:11