|
Sören WibeLavaldomen i Vaxholmsfallet är bara det senaste exemplet på att EU-projektet syftar till att förvandla Europas oberoende nationalstater till ett federalt Storeuropa.
Lavaldomen i Vaxholmsfallet är bara det senaste exemplet på att EU-projektet syftar till att förvandla Europas oberoende nationalstater till ett federalt Storeuropa. Jakten på 6 817 namnunderskrifter har inletts. Expressens ledarsida tycker inte att EU-konstitutionen lämpar sig för en folkomröstning. Vi anser att Sveriges riksdag ska ratificera den konstitution som arbetats fram under en öppen demokratisk process i Europa. I sak rubbar knappast den nya konstitutionen maktförhållanden mellan EU och Sverige. Ett nej till EU:s nya grundlag vore också ett nej till ytterligare medlemmar i EU. Senaste medlemsomröstningen hölls 1922. Mer av Expressen om EU och EMU S-förening för folkomröstning om EU-grundlag
Socialdemokratiske riksdagsmannen Sören Wibe, som ledde
nej-sidans kampanj inför folkomröstningen om euron, ska bilda en
förening inom partiet som ska verka för att få till stånd
en folkomröstning om EU:s nya konstitution. Sören Wibe säger till DN att han skulle välkomna
ett nytt EU-kritiskt parti men inte har för avsikt att gå med
själv. Själv tänker han rösta på socialdemokraterna
och sätta kryss för EU-skeptikern Anna Hedh som står på
31:a plats. "40 procent saknar alternativ i EU-valet" Wibe kräver omröstning om EU-grundlag I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev
landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den
tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler.
Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska
politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner
inte så lite om guldmyntfoten. Kan LO kan lita på att buffertfonderna
kommer att finnas kvar för all framtid vid ett svenskt EMU-medlemskap?
Moderaterna har ju lovat att riva upp beslutet om de vinner nästa val.
Sweden can
thrive without the euro "EMU är ett särintresse
för eliten" På tisdag bildar EMU-motståndarna en
interimsstyrelse En brokig samling
på var sida Kamp i (s) mellan ja eller nej till
EMU Blanda inte in Olof Palme i
EU-debatten Sweden can thrive without the euro Göran Persson, the Swedish prime minister, has decided to bite the bullet and name September 14 as the date when Sweden will at last decide whether to join the euro. This was a brave but perhaps foolish move. The latest polls show it will be a close-run thing. In October the Yes side had a lead of almost 10 per cent but it has already lost all of this ground and the debate has hardly begun. There are still nine months to go to the referendum and a lot could happen. There could be further tensions in the eurozone. There could be economic divergence between Sweden and the euro countries. There could be further questions over enlargement. There could be war in Iraq. And if Tony Blair, UK prime minister, gets cold feet and delivers a negative assessment of his five euro tests, the Swedish Yes campaign will be shattered. We all know what happened in Denmark. The government started out way ahead but despite having all the big names, all the big parties, far more money than its opponents and the advantage of being in power, it still lost in the end. Why? Because voters in most European countries, Sweden included, are tired of being told what to do by the political elites in all matters concerning the European Union. People want politicians to start listening to voters. At the moment, governments across Europe seem to view public opinion as an obstacle to be circumvented or simply ignored. This sort of attitude has got to stop. There are lots of fine words being spoken at the convention on the future of Europe. But if Europe wants to be closer to its people, it must start by accepting that No means No. If Britain, Sweden, Denmark, or any other European country decides it wants to play a constructive role in the EU but keep its own currency, that is what it must be offered. We must not let ourselves be blackmailed by the threat of exclusion or isolation. Across Europe, there is little enthusiasm for the euro. Even in Germany, a majority has emerged in the past 12 months in favour of re-establishing the D-Mark. But far from seeing this growing disenchantment as a wake-up call, Europe's elites instead call for more information campaigns to help citizens understand why they are wrong. Swedes are sceptical about the need to join the euro. The Swedish economy is doing well outside it. Unemployment is low and stable at 5 per cent, compared with more than 8 per cent for the eurozone. Our growth rate for 2002 was double the eurozone average and we have been able to maintain generous levels of social spending while keeping our all-important export sector competitive. While the Social Democrat leadership has now swung behind the prime minister in his bid for a Yes vote, the latest polls from Demoskop show a big swing towards the No camp among SDP voters. Swedish Social Democrats do not want to give up the things of which they are the most proud: our welfare state and public services. We can invest in them only if we have the resources to do so and that means maintaining high levels of growth. Mr Persson has a tough job trying to convince Swedes that these objectives are best achieved inside the euro when we see endless feuding over the stability pact and public sector spending cuts across Europe. Sweden now has a budget surplus, achieved through hard reforms in the 1990s and painful sacrifices, but Swedish people remember what happened the last time we gambled with our currency, in the exchange rate mechanism. Our budget went from a surplus of SKr19bn ($2.2bn) in 1990 to a deficit of SKr210bn in 1993. Swedes are not hostile to Europe. We simply feel we are doing fine as we are. Why rush? A No vote keeps our options open. But if we vote Yes, that is the end of it. If the euro turns out to be a great success in 10 or 20 years, we can look at it again. But it is more likely that in 20 years people will look back and wonder what on earth happened to allow such a feeble and fundamentally flawed idea to wreak havoc with the European economy. So Mr Blair should decide what "leading in Europe" really means. The UK decision will affect the rest of Europe. If he has the courage to decide that Britain is not going to join, he will strike a blow for democracy in Europe. He would give Sweden, Denmark and possibly some accession countries the confidence to believe in their own strengths. If he decides that he wants to give up the pound, he will not be leading in Europe but blindly following. It is doubtful the British people would be behind him. På tisdag bildar
EMU-motståndarna en interimsstyrelse I partistyrelsen röstade 3 av 33 medlemmar nej: riksdagsledamöterna Lena Sandlin-Hedman och Luciano Astudillo samt ordföranden i Handelsanställdas förbund Ninel Jansson. - Gummikriterierna går att tänja och tolka hur man vill, säger Lena Sandlin-Hedman. Lönerna stiger faktiskt mer än i euroländerna. Att vi har högre tillväxt och lägre arbetslöshet är ingen skillnad mot år 2000. Men varför ska vi gå in i ett högriskprojekt som EMU när den svenska ekonomin går så bra? På tisdag bildar EMU-motståndarna en interimsstyrelse för en socialdemokratisk nejkommitté. Förutom de tre frondörerna i partistyrelsen finns riksdagsmännen Sören Wibe och Bo Bernhardsson liksom Transports ordförande Per Winberg med. Lena Sandlin-Hedman tror att opinionsläget inom socialdemokratiska partiet är helt jämnt. Det fanns 5-10 EMU-motståndare i riksdagsgruppen förra mandatperioden och de blev fler efter valet. Riktigt hur många som engagerar sig öppet mot EMU är dock osäkert. Vice statsminister Margareta Winberg och näringsminister Leif Pagrotsky, båda EMU-kritiker, tänker säga vad de tycker men inte delta i någon organisation. Marita Ulvskog är en annan skeptiker i regeringen. - Leif, Marita och jag träffas och talar ganska mycket om det här. Men vi har inte bildat någon organiserad grupp i regeringen, säger Margareta Winberg. Kamp i (s) mellan ja eller nej till
EMU I mitten av november samlas socialdemokraternas förtroenderåd för att diskutera valutaunionen EMU. Frågan är om de villkor som socialdemokraterna tidigare ställt för ett svenskt medlemsskap nu är uppfyllda. Sören Wibe, nybliven riksdagsledamot och ordförande i socialdemokratiska EMU-kritiker, tycker inte det. Vi går inte i takt med EMU-länderna. Det finns ingen ekonomisk grund eller fakta som stöder det här. Då är den naturliga tolkningen: då är villkoren från kongressen inte uppfyllda och alltså ska vi inte börja förbereda ett inträde i EMU, säger Sören Wibe. Ett av de tre villkoren är att den svenska ekonmin ska gå i takt med EMU ländernas, men för närvarande växer den svenska ekonomin snabbare än många EU-länders. I den finansplan som regeringen snart presenterar räknar man exempelvis med en dubbelt så hög tillväxt i Sverige som i EU-länderna i genomsnitt. Det andra villkoret är att lönebildningen ska vara under kontroll. För närvarande ökar lönerna i Sverige snabbare än i EMU-länderna och Wibe tycker därför inte heller att detta vilkor är uppfyllt. Det tredje villkoret är att Sverige trots ett medlemsskap ska kunna föra en konjunkturpolitk. Statsminister Persson har sagt att det spelrum på 5 procent av bruttonationalprodukten som ett medlemsskap med dagens svenska budgetpolitik skulle tillåta kan vara tillräckligt för att parera en nedgång i ekonomin. Sören Wibe tycker inte det. Utredningen om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen Blanda inte in Olof Palme i
EU-debatten Två ledande socialdemokrater, Pierre Schori och Olof Ruin, har nyligen publicerat artiklar i Aftonbladet respektive Dagens Nyheter med i stort samma innehåll, nämligen att Olof Palme skulle ha varit för ett EU-medlemskap om han hade levt. Argumenteringen i de båda artiklarna löper i samma fåror: Olof Palme var internationalist och följaktligen EU-vän. Visst, det är möjligt. Det är också möjligt att Palme skulle ha varit för 90-talets avregleringar, skattereformen, privatisering av den offentliga sektorn och utförsäljning av statliga företag. Och kanske skulle han ha stött Natos krig i Kosovo, Sveriges deltagande i EUs armé och varför inte en svensk anslutning till Nato. Det är teoretiskt möjligt att Palme skulle ha fört exakt samma politik som Pierre Schori stått för de senaste 15 åren. Men om detta vet vi inget. Det enda vi med säkerhet vet om Palme och EU är att han så länge han levde argumenterade emot en svensk anslutning. "Nej till EMU, men inte till EU", DN Debatt 2000-03-24 Ett tips på bokköp för EU-kritiker och övriga EU-intresserade! Ett tips på bokköp för EU-kritiker och övriga EU-intresserade! "Sverige i EU - en krönika över åren 1995-1999" av Jan Å Johansson och Sören Wibe Den första januari 1995 blev Sverige medlem av EU, den europeiska unionen. Det innebar att Sverige på en rad områden övertog lagar och förordningar som på olika sätt skilde sig från de som tidigare varit i bruk i landet. Vi fick en ny regional- och jordbrukspolitik, en ny handelspolitik och blev en del av den inre marknaden. Allt detta medförde att det svenska samhället ändrades, lite på några områden, mer på andra. I denna bok har författarna samlat uppgifter om en stor mängd konkreta fall där svensk politik och verklighet påverkats av EU-medlemskapet. Det rör avgörande politiska förhållanden, som t ex Sveriges delaktighet i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, lika väl som rena bagateller, som t ex hur en sko eller en sylt skall definieras. Materialet är huvudsakligen en bearbetning av tidningsartiklar som förekommit i svensk press den aktuella perioden. Boken innehåller även en beskrivning av EU-systemet och hur det fungerar, om EU-parlament och kommission, om lobbyismen och den väldiga propagandaapparaten. Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet var ett huvudargument från Ja-sidan att "vi måste med för att påverka". Men då man skall bedöma ett förhållande gäller det att väga både för- och nackdelar. Säkert har Sverige påverkat. Men Sverige har också påverkats, och det är detta som boken visar. Det är nettot som räknas. Författarnas förhoppning är att denna bok skall hjälpa läsaren att avgöra om EU-medlemskapets netto varit positivt eller negativt. Boken kan också fungera väl som uppslagsbok över vad som hände när tax free mellan EU-länderna försvann, debatten om personuppgiftlagen i Sverige m.m. Att EU-medlemskapet skulle påverka så mycket i olika vardagsfrågor var det nog ingen som trodde inför folkomröstningen 1994.Boken är häftad. 320 sidor Pris 100 kr inkl moms. Frakt kan tillkomma. Beställ genom: soren_wibe@hotmail.com. Fax 090/776876 jsjostedt@europarl.eu.int attention Jan Å Johansson. Fax 0032-2-2849563. Tel 070/3162587. Postadress: Jan Å Johansson, Parlament Europeen, rue Wiertx, 8H345, B-1047 Bryssel, Belgien. Jonas Sjöstedt i Europaparlamentet F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/97
|