|
Svenska Dagbladet, från Svegfors till PJ Anders Linder och Tove Lifvendahl- I går valdes Jens Spendrup till ny ordförande i Svenskt Näringsliv.
Det innebär ett ytterst välförtjänt erkännande för insatser i den fria företagsamhetens tjänst. P J Anders Linder, signerad SvD-ledare 24 maj 2013 - Hur viktigt är det att VD:n för Svenskt Näringsliv är uttalat positiv till en svensk övergång till euro? "Det är helt avgörande. Något annat är inte tänkbart. Det är inte lämpligt att uttala sig skeptiskt om EMU. - Ebba Lindsös jobb är att göra, inte att tycka", säger Jens Spendrup (DI 18/3 2003) Finansmannen Mats Qviberg har bytt fot i EMU-frågan och säger nu att han ska rösta nej. "Jag bestämde mig i onsdags när jag lyssnade på Jens Spendrup." (DI 6/9 2003) Full text av P J Anders Linder "ja-sidan drev ibland närmast löjeväckande skräckpropaganda" Tiden läker ju alla sår, som man säger. Eller så är det eurokrisen som läker såren. På själva årsdagen hålls ett seminarium med tillhörande mingel på Musikmuseet i Stockholm
Den som hamnar utanför kan istället trösta sig med libertarianen Mattias Svenssons blogg, där han under hela veckan har postat underhållande debattstycken från den i mångt och mycket bisarra kampanjen, där ja-sidan ibland drev närmast löjeväckande skräckpropaganda. EMU2003: EMU2003: Tove Lifvendahl: Thatcher och Babylons expresståg De krafter som vill hålla levande ett europasamarbete som kan leverera fred och välstånd,
Nej. Nej. Nej. Euron förvärrar den grekiska krisen När samarbetet inleddes strömmade pengar in i länder som Grekland och Spanien eftersom räntan var högre där. Det ledde till överhettade ekonomier som lade grunden för eurokrisen 2008. Euron binder ihop befolkningar i en valutaunion som inte följts av politisk enhet. Nu står konflikten mellan olika länders befolkningar. Och det var väl ungefär det EU skapades för att motverka. Tove Lifvendahl om Grekland: Skuldavskrivning bör utgöra en väsentlig del i räddningsförsöket. Tove Lifvendahl blir ny politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet efter PJ Anders Linder.
SvD 4 maj 2013 Ur Tove Lifvendahls "veckobrev"
Svenska Dagbladet (Mats Svegfors)Jag hade rätt om EU – ni hade fel, fel, fel, fel "Det var detta vi varnade för" Vad var det jag sa? Svenska Dagbladet (Mats Johansson)Svenska Dagbladet (PJ Anders Linder)Om fonderna borde vi nu, trettio år senare, tala mer. Feldt - Jag känner stor respekt för hans insats i flera viktiga avseenden. men... Feldt för all del var med och ledde det socialdemokratiska återtåget från de mest stolliga socialistiska positionerna – men också att han varit ansvarig för att formulera just en sådan position.
Fälldin förtjänar allt beröm för sin säkra inre kompass, men när det gäller att stoppa det socialistiska experimentet med löntagarfonder var det Företagarsverig/SAF med Curt Nicolin i spetsen samt moderata politiker som Gösta Bohman och Lars Tobisson, som drog det tyngsta lasset. Utan deras målmedvetna upplysnings- och opinionsbildningsarbete vet ingen var SAP, Palme och Feldt slutligen hade landat. Om några socialdemokrater förtjänar att lyftas fram från denna partiets mörka tid är det personer som Assar Lindbeck Man vårdar varumärken, relationer och sin framtida finansiering och
Efter att noggrant ha prövat argumenten i EMU-debatten blir vår slutsats att Sverige bör säga ja till EMU nu.
Att Nederländerna ligger risigt till säger en del om Europa i stort.
I går presenterade EU-kommissionen ett förslag som för EU ett steg närmare en bankunion. EU är ännu inte en federal stat, som USA, eftersom Europas medborgare helt enkelt inte vill det.
Motståndarna till åtstramningspolitiken menar att besparingarna förvärrar krisen, i stället för att lindra den.
"Intellectuals" Medlemskap i EU ska inte vara detsamma som att lösa biljett till
Cameron reser också frågan om EU-vägen måste vara enkelriktad – en väg utan återvändo. Under trycket av eurokrisen stöps EU om i expressfart. Kommissionen vill ta sjumilasteg och redan i vår kommer det ett tysk-franskt förslag om att öka integrationen. Det brittiska alternativet till att bara låta tåget rusa fram är att konfrontera ett alltmer vildvuxet EU med de ansande frågorna: ”How? Why? To what end?” I själva verket borde en sådan prövning i medlemsländerna och i EU ligga i hela gemenskapens intresse. Det finns förvisso en ändrad inställning hos svenska moderater och socialdemokrater till Europasamarbetet, och som går i David Camerons EU-negativa riktning
Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - The dogs are barking, but the caravan is moving on, lär Helmut Kohl ha sagt På väg till krismötet i Bryssel passerade statsminister Reinfeldt riksdagens EU-nämnd för att förankra de svenska positionerna.
Att hålla ned farten och samtidigt försöka säkra inflytande i eurozonen också för utanförländerna, är klok men otillräcklig politik. De framåtsyftande inspelen behövs också. Som Carl Bildt konstaterade i en Brännpunktsartikel (15/9) måste vi prata om det där med Europa. När den norska nobelkommittén tilldelade EU fredspriset såg man bakåt. Men vad händer om man ser framåt? I boken Den europeiska skuldkrisen (SNS förlag) menar nationalekonomiprofessor Mats Persson att
Med ESM kommer inneboende risker som Europas politiker väl känner till. Maastrichtfördraget – EMU:s så kallade grundlag – förbjuder både ECB och enskilda stater från att lösa ut andra länder. Fördragets skapare ville hindra länder från att spendera alltför friskt och strunta i nödvändiga ekonomiska reformer i tron att de ändå skulle kunna räddas av stater. Vetskapen om att man kan räddas av skattefinansierade lån vid stora förluster riskerar att leda till överdrivet risktagande. Gör man vinst blir man rik, vid förlust landar man mjukt på andras pengar. Den europeiska skuldkrisen, Mats Persson, SNS Förlag Sverige är illa rustat för en kommande diskussion om en fördjupad politisk union och dess alternativ. Som ett eko av Persson vill en pressad Mario Monti få tyst i euroklassen och har kastat fram tanken på att Europeiska rådet ska diskutera en uppförandekod som ska gälla för offentliga uttalanden.
Att det europeiska samarbetet går genom en besvärlig fas just nu är tveklöst.
Har Borg knäckt den keynesianska koden? Inför 2012 var de ekonomiska utsikterna glåmiga och Konjunkturinstitutet manade till rejäla stimulanser, men regeringen valde att hålla i pengarna. På Harpsund i går kom Anders Borg med en klart mer optimistisk prognos för nästa år än andra bedömare har levererat, men samtidigt flaggade han för 23 miljarder kronor i reformer under 2013. Valåret 2014 blir tillväxten ännu högre och reformutrymmet ännu större. Början på sidanSony Mobile Communications minskar arbetsstyrkan i Lund med 650 tjänster och flyttar huvudkontoret till Japan. Hösten närmar sig med stormsteg – och det kan bli en stormig höst i Europa med eurokrisen i fokus. Frosten kan komma tidigt. Alla hoppas väl på att ECB ska göra underverk men... Om några veckor anordnar regeringens Framtidskommission ett seminarium med rubriken ”Hotas demokrati och mänskliga rättigheter i EU i framtiden?”. Att eurokrisen – även i ett positivt förlopp – dessutom kommer att ta lång tid gör inte saken bättre. SvD-ledare Claes Arvidsson, 19 augusti 2012 Början på sidanEurokrisen har utmärkts av att marknadens suckar av lättnad har följts av nya djupa andetag. Och på den vägen är det. Frågan är bara vad för slags EU som värker fram i skuggan av andningsövningarna. SvD-ledare Claes Arvidsson, 3 augusti 2012 Det som händer i Europa är stort, mycket svårt att greppa, och åtgärderna som föreslås är stundtals radikala. ”Det handlar alltså inte om en gigantisk överstatlig finanspolitisk union”, det ser bara ut så. De fyra stora bankerna har tillsammans tjänat över 32 miljarder kronor efter skatt Det finns en saga som fortfarande berättas för våra barn; ni vet den om att banken är en mellanhand som finns till för näringslivet och konsumenterna, som smörjmedel och riskminimerare. Banken är hjälten, som på ett tryggt sätt flyttar över pengar från de som vill spara, till de projekt som ger mest värde för pengarna. How to solve the financial crisis? Thomas Bodström har rätt: Carl Bildt är Sveriges mest överskattade politiker Mitt första minne av Carl Bildt var som en av hundratals internationella förhandlare som tävlade om bästa sändningstid på CNN. Holbrooke skriver om Carl Bildt i en fotnot: Barrosos idé är varken rimlig eller önskvärd, och frågan är om han ens själv tror att den är realistisk. Europeiska kommissionens ordförande Barroso höll sitt årliga stora tal inför parlamentet.
Men EU ”måste” naturligtvis ingenting annat än vad medlemsstaterna enas om. Kärleken till EU-projektet är stark i Bryssel. Där hyser många en romantisk och genuin tro på det goda i ett EU vars länder ständigt rör sig närmare varandra. Det gör inte tanken mindre verklighetsfrånvänd. Ju mer EU:s kärna drar åt det federalistiska hållet, desto mer sannolikt kommer EU att bli en splittrad union där olika länder ingår i olika grader av samarbete. Barroso och Det Stora Språnget Man kan anta att spansk kravallpolis gjorde sig beredd på en hård arbetsdag samma stund som Fierce clashes in Madrid: Idén om EU som en ständigt mer sammanväxande union håller på att falla ihop. Det var många år sedan Europa framstod så splittrat som idag. Det är knappast dagens EU som åsyftas när politiker med tindrande ögon talar om Europatanken. Hur kommer EU att se ut, när nödläget en dag blåst över?
Erixon pekar på en sanning som vissa ibland tycks tappa bort: Erixon tror inte att EU, som det ser ut idag, kan hålla. –Tanken att vi alla rör oss framåt i samma takt och med samma ambitioner är död. Vissa länder kommer att ha samma valuta och vara tätt ekonomiskt integrerade sinsemellan. Men vissa länder kommer att ha lämnat delar av samarbetet – det är inte otänkbart att några lämnar det helt. Det är till exempel inte uteslutet att Storbritannien gör det inom en tio–femton år. Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU "EU-skvadern - Om den Europeiska unionens konstitutionella framtid" i redaktion av Nils Karlson och Joakim Nergelius. Karlsons svar är att EU redan helt eller delvis uppfyller många av kriterierna för en förbundsstat. Och utvecklingstendensen är tydlig. Sprängfrågan är vilken typ av federalism som vi vill ha, det vill säga en fråga om avvägning mellan centralism och decentralisering. Det fixas och donas för att hitta kortsikta lösningar och Med kniven mot strupen – men först efter en rejält politisk fight – fattade EU:s stats- och regeringschefer i fredags flera förlösande beslut som inte bara gagnar Italien och Spanien utan hela Europa. EU:s krisfond ska kunna användas för att direkt återkapitalisera banker i kris. Därigenom är det tänkt att den destruktiva kopplingen mellan bankstöd och ökad statlig skuldsättning som pressar upp statsskuldsräntan ska brytas. ECB ska få stödköpa statsobligationer utan att ett krisande euroland först måste ha begärt räddningshjälp från inresande män i svart. Samtidigt som lösningarna pressas fram för att stilla marknadsoron skapar de emellertid social och politisk oro. Angela Merkel har fått utstå hårda ord för sin hårdhjärtade attityd, men i grunden ger de tyska väljarna henne inte mycket val Som ett eko av den kritiken får Fredrik Reinfeldt slängar från samma slev för att hålla fast vid kravet att reformtrycket måste hållas uppe i krisländerna. ECB ska inte ha betalningsföreträde i förhållande till andra gäldenärer En gäldenär är någon som har en skuld till någon annan. Wikipedia EU:s framtid på spel Särskilt mot bakgrund av det akuta behovet av lösningar ter sig Herman Van Rompuys förslag om att röra EU mot en fullfjädrad finanspolitisk union som märkligt. .. en politisk testballong för att se hur långt gränserna för unionens makt kan utökas. Politisk byråkrati tenderar att svälla av sig självt. Inte minst i krislägen som kan utnyttjas av politikerna för att förklara varför deras makt borde bli större. Greklands kris är ännu inte löst, och den framstår dessutom som en västanfläkt i jämförelse med den koloss till utmaning som EU kan ställas inför om Italiens och Spaniens finansiella kriser blir akuta. De krishanteringsverktyg som finns på plats sedan 2010 är byggda för att hantera mindre länders problem men saknar kapacitet att handskas med Europas jättar. Vid dagens toppmöte har EU:s ledare varken råd att bara tänka långsiktigt eller att strikt hålla fast vid viktiga principer, Kommentar av Rolf Englund: EU:s framtid står på spel, skriver SvD. Men det är väl i första hand eurons framtid som står på spel. Feta katter behöver ut och motionera igen Sverige har blivit en fet katt är en ny bok av Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv Fölster är inte ute för att skräckmåla Sverige som en framtida utmärglad sommarkatt, utan syftet är att få politikerna att ta ansvar för den feta katten. What is needed is a solution that is both politically feasible and economically workable " A big leap forward is now needed" Nu kommer ödesstunden för Fredrik Reinfeldt och Den Store Tigaren P J Anders Linder Herman Van Rompuy on Tuesday published a plan for the future of the eurozone Ett stort steg som pekar på fördjupning och överföring av suveränitet från nationalstaterna till den europeiska nivån. Maria Ludvigsson är Svenska Dagbladets nya ledarskribent. Maria Ludvigsson kommer senast från en tjänst på Svenskt Näringslivs kommunikationsavdelning. Maria Ludvigsson om Hatets och illviljans kolportörer Årets Engelsbergsseminarium vred och vände på eurokrisen och dess tänkbara konsekvenser Grekland måste sanera sina statsfinanser och genomföra reformer, men hur långt är det klokt att driva Merkellinjen? Den tidigare journalisten och diplomaten Peter Jay hävdade att framväxten av EU i själva verket bottnade i en fransk konspiration för att via Bryssel kunna agera stormakt i konkurrens med andra stormakter. (RE: Den franske presidenten Mitterrand ställde då ett ultimatum: för att acceptera ett tyskt enande var landet tvunget att ge upp sin D-mark och gå med på ett stärkt EU-samarbete. En annan brittisk EU-motståndare, Nigel Lawson (bland annat finansminister under Thatcher) hävdade att det bland pådrivarna för införandet av euron fanns dem som förstod att resultatet skulle bli det vi ser i dag. De valde ändå att gå vidare för att krisen skulle framtvinga en europeisk superstat. (RE: EU-kommissionens tidigare ordförande, virrpannan Romano Prodi, var så omedveten att han skrev en kolumn i självaste Financial Times (20 maj 2010),
där han lugnt konstaterade att han och alla de andra som drev fram europrojektet naturligtvis visste att det skulle leda till en svår kris förr eller senare.) Alla som har åkt berg-och-dal-bana vet hur det är. Sakta, sakta bär det uppåt och så... Även Peter Wolodarski var på årets Engelsbergsseminarium Dagens Nyheters chefredaktör skriver att "den dystra sanningen är ju att eurokrisen bär på många av de frön som en gång framkallade den stora depressionen". Det är dystra dagar för de som propagerade för en svensk anslutning till EMU och införande av euron. Det är ingen liten händelse när DNs chefredaktör gör jämförelser med Depressionen på 1930-talet. Man kan förstå, men inte ursäkta, statsministern att han slingrar sig och håller fast vid linjen att euron är bra på lång sikt och att allt beror på att andra länder misskött sig. Han leder ju en regering som vill införa euron och Carl Bildt har ännu inte avgått. Svenska Dabladets ledaravdelning fortsätter att säga så lite som möjligt. Men man kan ju inte helt negligera vad DNs chefredaktör har skrivit. På ledarsidan sägs ingenting. Om man klickar sig fram via ledarsidans blogg och klickar på Sanna Rayman, en av mina favoriter på SvDs ledarredakton, hittar man ett opus med rubriken "Merkel och moralismen". Hon konstaterar att såväl The Economist som Dagens Nyheter har kritiserat Angela Merkel. - Det jobbigaste med eurokrisen, skriver hon – frånsett hur den drabbar mängder av enskilda européer med knapphet och arbetslöshet förstås – är den mängd kommentarer och analyser den genererar.
- Alla valutaunioner i historien har antingen lett till en stat eller spruckit. Varför skulle EMU vara så annorlunda? Det skrev t ex Anders Lindberg på SvD Synpunkt 14/8 2003. Det senaste året har detta varit en stor del av debatten om eurokrisen.
Helmut Schlesinger, was president of the Bundesbank when sterling was forced out of the European Exchange Rate Mechanism in 1992.: Så sent som den 4 juni skrev Joschka Fischer i en Kolumn i DN: Han har skrivit liknande saker tidigare. Läs mer här Min kritik gäller inte i första hand Sanna Rayman. Hon gör väl bara sitt jobb efter anvisningar från sin chef, P J Anders Linder. Det är han som är ansvarig för att SvDs ledarsida undviker EMU och eurokrisen. Han kanske tror att han är listig när han undviker att vare sig hylla eller kritisera den linje som Reinfeldt och Bildt driver. Kanske är det listigt. Varför skulle han kasta sig framför tåget? Han skulle bytas ut mot en som lyder order. Listigt är det kanske. Men mycket talande för debattklimatet och det är, eller borde i alla fall vara, mycket pinsamt för en chefredaktör på Svenska Dagbladet. A Sneak Peek at Tomorrow's Europe - the abyss is no longer very far away Samma dag som Carl Bildt utnämndes till utrikesminister i oktober 2006 frågade jag honom It probably is about time to judge the euro zone as a failed idea, Peter Wolodarski och euro-pudelns kärna Det blir lite som Ring P1 ofta blir, när journalisten Alexandra Pascalidou skriver om Grekland i senaste numret av S-tidskriften Arena Nicolinpriset till PJ Anders Linder Alla som var för EMU i folkomröstningen har förbrukat sitt förtroende och bör avgå Kan verkligen krisen för de spanska bankerna bero på de dåliga statsfinanserna i Grekland? Fascismen och kommunismen har prövats i praktiken med ohyggliga följder, och i öppna samhällen attraherar de bara stollar. Denna modesta ordning erbjuder ”varken frälsning eller utopier”, som Rose /Making Modernity Work The Reconciliation of Capitalism and Democracy, By Gideon Rose Foreign Affairs, January/February 2012/ uttrycker det, men den har varit ytterst framgångsrik. Samtidigt har även högern skäl att tänka nytt om hur politiken kan bidra till sammanhållning och delaktighet i en alltmer internationaliserad och föränderlig miljö. * Så här ett kvarts sekel senare är det svårt att riktigt ta in hur extrema idéer som LO och socialdemokratin lade sig till med i kölvattnet av 68. Den demokratiska kapitalismen som socialismens högsta stadium? En biljon euro EU måste klara av att tänka politik längs två olika banor: få bukt med den akuta skuldkrisen och strukturreformera för att få upp tillväxttakten Strukturreformer är särskilt viktiga för att få igång ekonomierna i skuldländerna. Det finns folk därute vars förtroendekapital för EU också behöver stärkas – och det gäller både i de medlemsstater som nu och flera år framåt kommer att genomgå en mycket svår kur och i dem som får ställa upp med lån och garantier.
More about en biljon euro för brandväggen Politiskt dödsförakt Svenska Dagbladet har inget politiskt dödsförakt om EMU och euron Å ena sidan ger loppet Grekland möjlighet att komma i mål som ett annat land. Vi skall klara av det SvD och Martin Ljung När tänder det till på Svenska Dagbladet? Grekland står inför sin ödesdag och det är nödvändigt att hela landet inser stundens allvar. Lycka till på nya stället, Johan, och stort tack för kanonfina insatser i SvD! "en öppnare inre marknad är den bästa möjligheten" Redan i den rapport om fördjupning av den inre marknaden som han skrev till kommissionen 2010 konstaterar han att stimulanser knappast kan komma från pressade statsbudgetar utan att en öppnare inre marknad är den bästa möjligheten. Det gäller nu som då. har fått gehör för ett budgetpaket och nu stundar något svårare men också bättre: ett knippe reformer för liberalisering och ökad utvecklingskraft.Tillväxten har hindrats av byråkrati, korruption och en snårskog av licenser och skråprivilegier, och det måste röjas i denna djungel för att ekonomin ska kunna blomstra. Monti tar sig an mäktiga intressen och kommer inte att få det lätt, men han går fram längs rätt väg och bör tjäna som förebild för Europa. det enda som är riktigt säkert är att Grekland förr eller senare får ställa in betalningarna ifall inte landets skulder skrivs ned. Det handlar om konkurrenskraft, produktivitet och innovationer. Här skulle en av EU:s verkligt stora framgångar DN, SvD, Kreab, JKL och Göran Persson Är Dagens Nyheters intellektuella ohederlighet värre än Svenska Dagbladets tigande? Finanskrisen blev speciell för Sveriges del. Exporten säckade ihop, vilket slog hårt mot BNP och de anställda i industrin, Ja tack till avskaffad fastighetsskatt Var är Captain Euro när vi behöver honom? Big Bang skulle kunna användas som bild för EU:s skapelsemyt: född ur det förra århundradets världskrig för att – med Johan Fornäs ord i boken Signifying €urope (Intellect, 2011) – bli fanbärare för vår tids upplysningsprojekt som ersätter splittring och våldsam konflikt med enighet. 1999 lanserades superhjälten Captain Euro på nätet för att skapa goda vibrationer kring EU och euron. Superskurken i de två äventyr som gjordes heter Dr D Vider. Han är miljardär och finansspekulant med ett eget team vars mål är att splittra EU (divider – den som splittrar) i syfte att skapa ett alldeles eget imperium. Tjäna pengar är hans främsta mål. Captain Euro producerades på beställning av EU-kommissionen och ingår i ett batteri av symboler som uppfunnits för att skapa identifikation mellan medborgarna i medlemsstaterna och EU. I sin bok analyserar Fornäs inte bara euron utan även en rad andra symbolbärare för EU: hur de hänger ihop men också dess inneboende motsättningar. Verklighetens Captain Euro (Angela Merkel) och Europa (Nicolas Sarkozy) håller i ratten när euron kränger Än är inte slaget förlorat, men det går inte att utesluta en Big Bang som driver EU-topia ut ur symbolernas paradisvärld och ersätts av det ”fragmenterade pusslet” i den tjeckiske konstnären Cernys skandalskulptur Entropa. 10 år med euron – det ska firas Captain America, Wikipedia "Sist men inte minst ger euron EU-invånarna en handfast symbol för den europeiska identiteten. Nils Lundgren, Calmfors och eurons tigande Ja-sägarna Långivarnas nya tveksamhet inför statspapper från länder som Italien, Spanien och Belgien I ett lika kort som klartänkt paper (”European Vertigo”), från den Brysselbaserade tankesmedjan Ecipe, påpekar Fredrik Erixon att åtstramning bara räcker en bit på väg när det gäller att återupprätta förtroendet för Italien. Det verkligt avgörande är att man lyckas få i gång ett brett reformprogram som gör det möjligt med tillväxt. Inte bara i Italien. Grekland, Spanien och Portugal har samma sorts problem med strukturella stelheter, svag produktivitetsutveckling och urgröpt konkurrenskraft. Ingen annanstans har kostnaden per producerad enhet ökat lika snabbt som i dessa länder. Strukturreformer för ökad växtkraft måste hamna i centrum för europeisk politik. Full textP J Anders Linder ställer upp för Wallenberg och Tyskland Överstatligheten ökar Tyngden hos eurogruppens beslutsfattande ökar medan utanförskapsländernas roll som statister och beslutsmottagare förstärks. Men när marken skakar under eurozonen har nöden ingen lag. Cameron sade nej till att via IMF stödja krishanteringen. Kommentar av Rolf Englund: EU på väg upprepa Tysklands misstag Om EU-toppmötet kan ta konkreta steg på väg mot ett stramt och trovärdigt regelverk för finanspolitiken i euroländerna är det inte bara Inte eurons fel? Reinfeldt stöder fiffigt förslag av van Rompuy Hur skall man tolka Svenska Dagbladets pinsamma tystnad om eurokrisen? Så länge som krispaketen inte har genomförts med full effekt fungerar de inte som plåster på såren. Eurokrisen gör att Europa skakar i sina grundvalar. Inget tyder egentligen heller på ett snabbt slut på skakningarna. Under tiden blir ECB:s roll alltmer central i krishanteringen: Like a bridge over troubled water. Spanien Forskare som Alberto Alesina på Harvard har pekat på att länder som beslutsamt minskar de offentliga utgifterna faktiskt kan få god tillväxt.
Ökade offentliga utgifter har bidragit till problemen och inte, som Keynes påstod, stimulerat ekonomin. I stället är det avgörande med sunda statsfinanser, lägre offentliga utgifter och tillväxtreformer. German finance minister Wolfgang Schauble – the most dangerous man in the world Det är fortfarande svårt att ta in att amerikanska hushåll ett tag belånade sina bostäder så ivrigt att Få anade vidden av vad som skulle kunna hända när den gemensamma valutan lyfte från det europeiska startfältet. Hur det nu är så passar kaoset väl in i helhetsbilden. För på samma sätt som ett starkt grekiskt stöd för stödpaketet innebär ett tydligt ja till fortsatt EU-samarbete, kommer ett nej anses bekräfta motsatsen: Grekland drar sig ur valutasamarbetet, återinför sin gamla drachma och återtar det penningpolitiska instrumentet från Europeiska centralbanken i Frankfurt. Det finns onekligen goda argument för det senare. Euron är betydligt starkare än vad en fritt flytande drachma skulle vara, vilket är ett problem för varje grek som vill sälja en vara eller tjänst på den internationella marknaden. För Greklands haltande exportnäringar, liksom för den viktiga turismen, skulle en svagare valuta kunna vara en lockande möjlighet. Här kan Sverige dessutom tjänstgöra som förebild. Vår återhämtning efter nittiotalskrisen inleddes som bekant när kronan tilläts flyta fritt, och 2008 parerade vi i huvudsak finanskrisen med en fallande kronkurs. De alternativen saknar Grekland idag. Kommentar av Rolf Englund PJ Anders Linder, politisk chefredaktör på SvD, m fl,, borde kunna medge Göran Persson: Det finns inte ett enda vackert argument /för Nej till EMU/, utan allt kokar ner till det snöda och egoistiska... Det räcker inte med respekt för budgetbalans. Det är bekvämt att beskriva eländet som en kris för euron och det är förvisso riktigt. Men inte helt. Egentligen är statsskuldskris en bättre beskrivning. Grundproblemet är att euromedlemmar – och alltså inte bara extremen Grekland – har hål i statskassan på en nivå som inte är hållbar. Även om EU lyckas att avvärja den akuta krisen kommer det att ta år innan dess konsekvenser har klingat av. I själva verket är ett räddningspaket bara början på ett hårt politiskt arbete. Dels gäller det att uthålligt sanera statsbudgetar som utgör sänken, dels gäller det att reformera – på EU-nivå och på nationell nivå – ekonomierna så att tillväxten lyfter. /Den tyska/ Konstitutionsdomstolen har slagit fast att regeringen måste gå till förbundsdagen för att inte bryta mot grundlagen. På frågan om det blir så svarade Fredrik Reinfeldt igår: Vet ej. Eurokrisens stora beslutsfinal ska äga rum på extrainsatta toppmöten på onsdag. På frågan om det blir så svarade Fredrik Reinfeldt igår: Vet ej. Håll tummarna. På EU-nivån har beslut och beslutsfattare seglat iväg farligt långt från den allmänna opinionen, PJ Anders Linder är på rätt spår om eurokrisen SvD genom Johan Ingerö om Obamas stimulanspaket på 447 miljarder dollar Ur ekonomisk synvinkel är bilden mer komplicerad. Teorin bakom stimulanspolitiken säger att den ger Joe mer pengar att handla för i sin närbutik. Butiken får då råd att anställa Bill, som därmed börjar generera skattepengar snarare än kosta a-kassa. Men verkligheten är inte fullt så enkel. Ett av skälen till att Obamas förra stimulanspaket inte blev mer framgångsrikt är att det bokstavligt talat tar år för pengarna att sippra genom systemen och ut i det ekonomiska kretsloppet. Problemet växer dessutom i takt med att världens ekonomier blir allt större och än mer komplexa. "Euron och Saab har lite för mycket gemensamt" Det är oklart med den framtida finansieringen av krisländerna. Ska dessa orka göra vad som krävs av blod, svett och tårar för att få lån? Orkar politikerna i långivarländerna hålla ut när tålamodet tryter hos deras väljare? När Lissabonfördraget hade baxats i hamn var budskapet att det skulle dröja mycket länge innan det blev dags igen. Merkel – och andra – öppnar för ett omskrivet fördrag med en ny uppsättning institutioner knutna till euron och minskad suveränitet på det statsfinansiella området. Hennes löst skissade vision innebär varken en regelrätt politisk eller transfereringsunion, men en union tydligare uppdelad i två divisioner. * Den gemensamma valutan ska räddas genom exit för de stater som gör euron sjuk. I den bästa av världar kan detta ske under ordnande former. Anders Borg: merparten av reformutrymmet kan komma att användas till ett antal tillfälliga efterfrågestimulanser Att Merkel och Sarkozy lägger förslag som i bästa fall är ineffektiva och i värsta fall direkt dubiösa är bara en del av Europas problem. Någonstans kommer skuldkrisen ifrån, och det är ifrån skillnaden mellan resurserna som politiker och medborgare i samförstånd har gjort av med och resurserna som ekonomierna har förmått generera.
Självklart drar de offentliga finanserna till sig uppmärksamheten när skuldkrisen rasar, och att tackla de akuta problemen är politisk utmaning så det förslår. Men man måste ändå ägna energi och uppmärksamhet åt de långsiktiga frågorna. Angela Merkel och Nicolas Sarkozy har hållit toppmöte och gjort något. Ja, eller åtminstone sagt något.
Vill vi få en varaktigt gynnsam utveckling måste det näringspolitiska reformarbetet fortsätta, och det känns bra fattigt med halverad restaurangmoms som enda uppslag inför 2012. Efter en rad nödutryckningar har attityden från EU:s sida varit att marknaden inte förstått att krispolitiken varit mer än tillräcklig. Det räcker inte med att ha rätt, man ska helst ha det vid rätt tidpunkt också.
Rätt tidpunkt är den då någon bryr sig om vad som sägs SvD-ledare 30/9 2004 Habsburg, SvD och Det första världskriget DN skriver och Svenska Dagbladet tiger om eurokrisen Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är pinsamma om EMU och Grekland Svenska Dagbladet, Nationalstaten, Kungen och Europas Förenta Stater The alleged case of a successful internal devaluation — that of Latvia The alleged case of a successful internal devaluation — that of Latvia —is not relevant here: Entering the crisis, its public debt was 9% of GDP, not the 100%- plus of Greece; losses from depression and deflation were taken by foreign banks dominating its banking system; and accepting a draconian 20% fall in output was politically feasible as Latvia did not want to fall into the arms of the Russian bear again. Satsa på en hästkur av samma kraft som Lettland! Hoppas att euroländerna kan lägga prestigen åt sidan, ta hjälp av Internationella valutafonden och få Grekland att satsa på en hästkur av samma kraft som Lettland har underkastat sig. Rolf Englund blog 2010-05-02 I Sverige driver Folkpartiet frågan om det inte vore dags med en folkomröstning om euron under kommande mandatperiod. Tänk om Svenska Dagbladet hade vågat, om man nu vill det, skriva att det bör inte vara dags med en folkomröstning om euron under kommande mandatperiod. "Eurokrisen ökar klyftan mellan folk och eliter" Så klart att det är tufft att röja upp efter år av försyndelser. Likväl finns inte några enkla lösningar; det går helt enkelt inte att önska sig bort från problemen. Inte heller att skylla skulden på euron. Samtidigt är det just den populistiska vägen som lockar många och som skapar en vidgad klyfta till EU och Europatanken. Hittills har EU (och IMF) hanterat euroeländet rätt hyggligt. Samtidigt får inte krishanteringen bli hur utdragen som helst så att den permanenta stödmekanismen i praktiken övergår till ett permanent stöd till krisländerna. Lissabonfördraget innebar ännu ett steg mot mer EU, som stora opinioner inte önskade sig. Nu vidgar eurokrisen motsättningarna mellan folk och eliter. Det allmänna stödet för EU förblev intakt, även om stödet för euron störtdök, utropar Sieps som en regeringens Bagdad Bob "Irland behöver EU:s lugnande tigerbalsam" Nu hörs allt starkare röster på mer av gemensam finanspolitik. Den tidigare låt-gå-mentaliteten satte eurons skyddsnät ur spel. Ja, redan att Grekland släpptes in i värmen visade att politiken var viktigare än ekonomiska fundamenta. Nu tummar man på regelverket igen. ECB kringgår förbudet att direktköpa statsobligationer genom att nu göra det via bankerna. Å ena sidan kan sägas att det här är EU och att det funkar på något sätt, men å andra sidan hörs nu allt starkare röster på mer av gemensam finanspolitik. En hel rad knepiga val väntar. With a €500bn package of loans and guarantees, they far exceeded what was expected from a Europe that has produced too little, too late. Reinfeldt: Ingen folkomröstning om euron Det är inte aktuellt med en ny folkomröstning om euron i Sverige under nästa mandatperiod. Det säger statsminister Fredrik Reinfeldt i dag -Det ansvarsfulla är att en tänkt ja-sida, blocköverskridande och brett, är överens om ett datum för en folkomröstning, och de förutsättningarna finns inte, säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Innebär det att alliansen i valmanifestet inte kommer att utlova någon folkomröstning under nästa mandatperiod? -Det kan vi rimligen inte göra, av det enkla skälet att det är vi inte ensamma att fatta beslut om. Vi kan ju inte förutse en framtida folkomröstning utan att Socialdemokraterna är med på en tänkt ja-sida. SvD vacklar om Euron Rolf Englund blog 2010-05-07 Grekland står på randen av statsbankrutt. I riskbilden skymtar en ny finanskris med tvärstopp för den pågående ekonomiska återhämtningen – om Grekland smittar till länder som Portugal och Spanien. Det finns inte någon garanti för att Grekland kommer att lyckas. Inställda betalningar, skuldavskrivning och eventuellt utträde ur valutaunionen kan mycket väl lura bakom hörnet om den grekiska regeringen inte klarar av det dubbla tricket --- Why a devaluation would help Greece Fredrik Reinfeldt anger två villkor för att han ska lova en folkomröstning. Är krisen ett bevis på att eurons införande – som i den antika grekiska tragedin – drevs av hybris och att det är en ödesbestämd nemesis som är under uppsegling? Hur länge kan SvD tiga om Grekland? Så skönt att slippa systemskiftet
PJ Anders Linder Krönika SvD ledarsida 2/3 2008 Så här ett kvarts sekel senare är det svårt att riktigt ta in hur extrema idéer som LO och socialdemokratin lade sig till med i kölvattnet av 68. 1970-talet var ett stort undantag. SvD ledarsida under Mats Johansson Jonas Hafström ny ambassadör i Washington Urban Bäckströms utspel om att ta bort överskottsmålet i de offentliga finanserna. P J Anders Linder håller med Svenskt Närigslivs chef: Man bör fråga sig om s-regeringen 1995-96 hade vågat ordinera svenska folket Det är förstås utmärkt att Carl Bildt har fått frågan och tackat ja. Det känns befriande att Marit Paulsen gjorde comeback på folkpartiets riksmöte i Malmö. Marit om Murens fall Åtgärder kan och bör vidtas. Men... Som Anatole Kaletsky skriver i The Times (4/11): För några veckor sedan lade ekonomen Sir Nicholas Stern fram en stor rapport till den brittiska regeringen. Han vill att man ska minska utsläpp omgående i stället för att vänta: kostnaden blir enligt hans analys mycket mindre i dag än i morgon. Hans sätt att räkna har fått kritik, bland annat av den skarptänkte Robert J. Samuelson i Washington Post (10/11), With today's technologies, we don't know how to cut greenhouse gases in politically and economically acceptable ways. Svenska Dagbladet på nyhetsplats 19/11 2006: Att bo i eget hus ger ingen inkomst Att bo i eget hus ger ingen inkomst som man kan dela med staten; de allt högre skattebeloppen måste tas fram ur lön eller sparpengar, pension eller lån. Det skapar otrygghet och luktar konfiskation lång väg. Att göra taxeringsvärden och skatt beroende av prisutvecklingen skapar ett hopplöst godtycke. Top Många fruktansvärt hemska saker kan drabba Sverige. Terrorister kan slå till med kärnvapen. En pandemi kan dra in över landet. En komet kan slå ner. Ett vaccin kan bara framställas när virusets egenskaper är kända. Och det är de först när en pandemi utbryter. Vi kan inte vaccinera mot ett virus som ännu inte finns. Den gemensamma valutan är integrationens mest synliga tecken, och
förmodligen det mest långtgående steget mot en europeisk gemenskap Det är just det, den politiska integrationen, som euro-motståndarna inte vill se. Som Jakub Swiecicki betonat i EU - avgrund eller avstamp? (Världspolitikens dagsfrågor 2005:7-8) finns det grundfrågor att tala om. Världspolitikens dagsfrågor hos Utrikespolitiska Institutet Kommentar av Rolf Englund: Det är ganska enkelt. Loket i den europeiska ekonomin behöver nytt bränsle för att åter kunna få upp farten och det ställer krav på förändringar av den tyska sociala modellen... Few have realised the most dangerous feature of EMU: it has locked Germany into a seriously uncompetitive real exchange rate Martin Wolf, Financial Times, March 31, 1999 Någonting har verkligen hänt. Skulle lagrådet dela Högsta domstolens, Regeringsrättens och Justitiekanslerns uppfattning att det är oklart om regeringsformen måste ändras för att Sverige ska kunna genomföra fördragets förslag om ytterligare maktöverlåtelse från riksdagen till Bryssel, får regeringen en grundlagsdiskussion på halsen. Förutom att lagrådet kan rubba regeringens cirklar, behövs en ordentlig analys och diskussion om motiven bakom det massiva franska nejet. Kommentar av Rolf Englund: Man borde ha kunnat förvänta sig att Svenska Dagbladet, som rättsstatens försvarare, skulle protestera, inte bara av taktiska, utan främst av principiella skäl, mot en ordning enligt vilken riksdagen skulle åsidosätta grundlagen i syfte att ta ett stort steg på vägen mot att göra till vårt land till en delstat i ett framväxande Europas Förenta Stater.
PJ Anders Linder: EU-samarbetet är i svårigheter med en impopulär konstitution, en stagnerad Lissabonprocess och en urvattnad stabilitetspakt. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan statsminister Göran Persson Visst, den nya EUkonstitutionen är ingen struntsak. Sverige lämnar ifrån sig lagstiftningsmakt
till EU, inte minst på polis- och brottsbekämpningsområdet. För egen del är jag principiellt emot en folkomröstning. Men ser man krasst på saken vore det ingen katastrof ens för EU-vännerna om regeringen bytte fot i frågan. EU-konstitutionen måste sannolikt ändå arbetas om efter att Storbritannien, Danmark och Tjeckien, kanske också Frankrike, Polen och Holland, har röstat nej. Undrar just vad den väluppfostrade Alliansen gör i ett sådant läge? Vem är för, vem är emot folkomröstning? Gerhard Schröder; Det är under hans tid vid makten som den mödosamma omprövningen av en förkalkad välfärdsstat till sist ändå har inletts. Det finns ingen trovärdig vändpunkt i sikte. I dag står cirka 5,2 miljoner tyskar utan arbete. Allianspartierna tar striden för 1990-talets valfrihetsreformer och mot höjda skatter, men de erbjuder inget långsiktigt alternativ till högskattesamhället. Ingen kräver att de ska tala för chockterapi, men det behövs en idé om en annan väg. Vad socialdemokraterna vet är att anfall är bästa försvar, och att politik handlar mycket mer om ideologi än vad många vill tro. Att tala skattehöjningar och minskad valfrihet är att flytta fokus från maktmissbruk och förstelning till välfärdsfrågor och ideologi. Än en gång ska debatten handla om vem som är den tryggaste garanten för den svenska modellen - och än en gång riskerar det borgerliga Sverige att förlora, eftersom man underskattar idéernas och värderingarnas betydelse. PJ Anders Linders tvångstankar "Under en efterkrigstid som trodde benhårt på social ingenjörskonst och styrning uppifrån gick han sina egna vägar och talade för entreprenörskap och fria marknader. Vid 1960-talets mitt skrev han och Janerik Larsson en bok om säkerhetspolisens hemliga register." Slut citat End of history? PJ hyllar Sven Rydenfelt som en "fritänkare". Själv är han ingen fritänkare utan snarare en tvångstänkare, som tänker dom tankar som för dagen är gångbara. Eller som det hette i en ledare på hans ledarsida: Det räcker inte med att ha rätt, man ska helst ha det vid rätt tidpunkt också. Rätt tidpunkt är den då någon bryr sig om vad som sägs. Man skall naturligtvis inte polemisera mot en avliden i en dödsruna. Men nog hade det varit möjligt att på ett fint sätt antyda att Sven Rydenfelt haft en mot Bunkergänget och Ja-sägarna avvvikande uppfattning om både kronkursförsvaret och EMU. Vad hade hänt om Hayek, Tingsten, Sven Rydenfelt m fl hade levt efter "PJ:s princip" om att vänta med att säga något till det är opportunt? Visst är det pinsamt att PJ undviker att nämna detta. Det vore än mer pinsamt om ingen påpekade att PJ undviker att nämna detta. Sverige är ett litet land. Tystnadens konformism finns inte bara på vänsterkanten. Rolf Englund Mer om Sven Rydenfelt kan läsas här PJ:s artikel om Sven Rydenfelt kan läsas här Bostadspolitiken blev hans specialitet: i
55 år argumenterade han i böcker och artiklar för en liberal bostadsmarknad.
Sven Rydenfelt var läraren. Studenterna lyssnade fascinerade till hans föreläsningar. Med mästerlig pedagogik förklarade han hur ekonomin fungerar. Som åttioåring kunde han hänföra tjugoåringar och fick dem att hoppa över generationsgränsen. In the early 90s he was appointed Honorary Professor by the centre-right government. But Sven, always the individualist, returned the favour by rejecting two of the government’s central goals – the fixed exchange rate and the EU membership Turkiet behöver unionen, men unionen behöver också Turkiet.
I mötet mellan Stasi och den västtyska välfärdsstaten förenades det sämsta av två världar Den viktigaste förklaringen till att väljare tog sin tillflykt till den politiska periferin är upprördheten över förbundskansler Gerhard Schröders Agenda 2000 i allmänhet och särskilt mot det s k Hartz IV-förslaget som gör tillvaron som arbetslös besvärligare. Reformerna har lämnat en populistisk nisch ledig i politiken som extrempartierna tagit och som nu har växlats in i valframgångar. Förr eller senare hinns även den mest snabbpratande politiker upp av verkligheten. Tyskland har kommit till en punkt där också socialdemokraterna har tvingats tala om att det inte finns någon återvändo. Reformer är ett måste. Inom offentlig sektor, arbetslivet, näringslivet.
Företrädare för riksdagspartierna kommer att avfärda varje nykomling. Men det är inte nödvändigtvis av ondo att inarbetade aktörer får konkurrens av seriösa medtävlare. I en intervju i Folkbladet (6/9) berättar Nils Lundgren om en äldre gentleman som ville trycka hans hand. "Tänk", sade mannen, "att den fungerar i alla fall!" Demokratin, vill säga. Rimligen borde de borgerliga partierna kunna bereda plats för många av de väljare som attraherades av junilistans budskap i valet till Europaparlamentet. I slutspurten inför valet hade det redan skett ett närmande till junilistans retorik. Där finns det sannolikt något att bygga vidare på. Omsvängningsledare (1 av ?) Tårarna rinner redan över ett förlorat slag om
Europa. Men blir det någon katastrof? Det finns minst fyra skäl att säga nej till avsteg
från principen om fri rörlighet. Att det råder ett kallare
Europaklimat här hemma illustreras av att de EU-vänliga partierna
närmast tävlar om att framställa sig som svalast. Efter att
länge ha legat alltför lågt med motiverad kritik, rusar man nu
på ett publikfriande sätt åt det andra hållet.
Något har hänt. De nya medlemmarna välkomnas med en skylt om att de bara äger begränsat tillträde till EU. De fantastiska möjligheterna har smält samman till ett hot mot våra jobb och våra bidrag. Därför måste vi, anser förespråkarna för övergångsregler, skydda oss med protektionistiska åtgärder. Är det bara tillfällig eftergivenhet inför populistiska strömningar med botten i välfärdsnationalism och EU-fientlighet? Att det råder ett kallare Europaklimat här hemma illustreras av att de EU-vänliga partierna närmast tävlar om att framställa sig som svalast. Efter att länge ha legat alltför lågt med motiverad kritik, rusar man nu på ett publikfriande sätt åt det andra hållet. Något har hänt. Den europeiska författningsdiskussionen: pendeln har svängt i riktning bort från kommissionen till stats- och regeringschefernas eget råd och från ett sammanhållet EU till en modell för integrationen som gör undantag till en regel. Det är svårt för Tyskland och Frankrike att förena ledarskapsanspråk med brotten mot stabilitetspakten. Storbritannien står å sin sida utanför EMU. EU-25 är inte heller detsamma som EU-15. Mer heterogent. Det är nytt politiskt territorium. Under de närmaste åren står EU inför flera tunga avgöranden; kommissionen, budgeten, regionalpolitiken. Utvidgningen ställer nya krav. EU ska finna sin utrikespolitisk roll. Osäkerheten är stor. Den senaste Eurobarometern visar att stödet för EU minskat i alla medlemsländer; bara fyra av tio har en positiv bild av EU. I Sverige är det bara tre av tio. Svaren på en rad andra EU-frågor bekräftar att svenskarna blir mer och mer skeptiska till EU; svenska folket är de mest oengagerade européerna. Det är allvarligt. Under den missvisande varudeklarationen Ja
till EU - nej till EU-stat! hoppas den socialdemokratiske nationalekonomen Nils
Lundgren och förre riksbankschefen Lars Wohlin att samla ihop 1 500
underskrifter före februari månads slut. Därefter räknar man med att Sveriges nya "EU-kritiska parti" - junilistan - ska locka 10-20 procent av väljarna i valet till Europaparlamentet. Väl på plats i Bryssel ser junilistan som sin viktigaste uppgift att driva kravet på en svensk folkomröstning om EU:s omdiskuterade nya grundlag. Att det är Sveriges riksdag, inte EU-parlamentet i Bryssel, som bestämmer ifall det ska folkomröstas här, är en besvärande omständighet som inte tacklas i partiets program som presenterades i går. Självklart förtjänar politisk toppstyrning och klåfingrighet befogad kritik, och detta även om regleringsnitet förekommer inom EU. Men ambitionen hos initiativtagarna till junilistan verkar sträcka sig längre än så. Det är inte bara till namnet som partibeteckningen är till förväxling lik den danska nejrörelsens junibevegelsen. För det är inte främst ett utslag av sund skepsis att kräva att medlemsstaternas alltmer sammanflätade ekonomier, liksom utrikes- och säkerhetspolitiken i ett allt mer integrerat Europa, ska åternationaliseras. Grundarna har inte ett gott ord till övers för Europasamarbetet och föreslår att gränskontrollerna ska kunna återinföras. De kallar sig "EU-kritiska", men det är EU-fientlighet det handlar om. Vi betalar inte. Det borde vara
medborgarnas raka besked till kommissionens ordförande Romano Prodi efter
förslaget till långtidsbudget 2006-2013 som innebär en
ökning från dagens 900 miljarder kronor till 1 300 miljarder
2013. Hur stor budgeten faktiskt blir avgörs i förestående triangelförhandlingar mellan kommissionen, de "närande" och de "tärande" medlemsstaterna. Parlamentet ska också säga sitt. Redan nu vet vi dock med säkerhet att budgeten blir för stor. Tidigare års budgetbråk är inget mot det som är att vänta. Frusna relationer mellan kommissionen och rådet, konflikten om stabilitetspakten, liksom oenigheten om EU-konstitutionen borgar för ordkrig. Sverige och fem andra nettobidragsgivare har redan krävt ett tak på en procent av EU-ländernas totala bruttonationalinkomst. Nettobidragstagarna säger nej till taket med hänvisning till att det kräver en omfördelning från nuvarande medlemmar till nya. Rösta för ny regering den 13
juni Förra gången, 1999, uppgick det till 38 procent av de röstberättigade. I år lär det bli lika lågt, kanske lägre. Gäspningen följs sedan av den politiska elitens suckar över det oengagerade folket. Är det möjligt att få lite högspänning i ett val som för de flesta representerar ett spänningsfall i vardagen? Något mer måste i alla fall till för att engagera och detta mer är knappast en finlirsdebatt om EU:s nya grundlag. I ärlighetens namn blir Europavalet mycket lätt en ganska trist historia. Det saknar ingredienser som gör riksdagsvalen till något att tala om på jobbet: kändisar, maktväxlingsdramatik och inte minst en känsla av att utgången har en direkt betydelse för vardagen. Alternativet till en sådan valrörelse är att spänningen ska sökas i en repris på det gamla ja-till-EU-nej-till-EU-programmet med ett nybildat populistparti som publikmagnet. SvD: "Tyst i klassen!" Den socialdemokratiske nationalekonomen Nils Lundgren och förre riksbankschefen Lars Wohlin har offentliggjort planer på att bilda ett nytt, "EU-kritiskt" parti, och det spekuleras redan friskt om dess framgångar i sommarens val. Det finns onekligen en EU-kritisk opinion. Skulle partiet bli verklighet kan det säkert få en del röster. Därmed inte sagt att initiativet skulle få den effekt som initiativtagarna åtminstone säger sig vilja uppnå, nämligen ökad skepsis mot europeisk överstatlighet men med fortsatt stöd för det svenska medlemskapet. Risken är stor att de åstadkommer raka motsatsen och bidrar till att låsa fast svensk debatt i ett fortsatt sterilt ja/nej-perspektiv, där den konstruktiva EU-kritiken inte får det utrymme som vore befogat. Det är lätt att se framför sig hur nyanserna försvinner i valdebatter mellan "EU-kritiker" och "ja-partier". Borgerliga företrädare riskerar att bli ännu mer obenägna att tala klarspråk om sådant som är fel med EU i rädsla för att ge kritikerna vatten på sin kvarn. Ingen vettig människa kan vara för allt som EU:s institutioner håller på med; där finns samma tendens att lägga sig i mer och mer som överallt annars i politiken. Men i oro för att ge legitimitet åt EU-medlemskapets kritiker har jasidan från 1994 varit alltför försiktig med att sjunga ut om centralisering, byråkrati och klåfingrighet. Kommissionens beslut är välkommet. Avtal är till
för att hållas. Galna politiksjukan härjar i EU
Detta vill vi göra under det irländska ordförandeskapet i EU, kommer den irländske premiärministern Bertie Ahern att säga i dag inför Europaparlamentet i Strasbourg. Förväntningarna på framträdandet är en västanfläkt i förhållande till Silvio Berlusconis uppträdande under hösten. Men visst skulle Ahern kunna framkalla hakfall i stället för gäspningar genom att tala om det som verkligen borde prioriteras: att motverka spridningen av galna politiksjukan. Storslagna mål parade med en vilja att lägga livet till rätta på områden där nationell mångfald berikar har adderats till EU:s ambitioner att öppna marknaderna. Samtidigt som EU ska göra mer blir rötangreppen från snäva nationella intressen allt allvarligare, t ex nonchalansen mot stabilitetspakten. Därför är det bra att det sistnämnda regelbrottet nu förs vidare till EU-domstolen. I Lissabon 2000 bestämde Europeiska rådet att EU på tio års sikt skulle ha utvecklats till världens mest dynamiska ekonomi. Att måluppfyllnaden blir alltmer avlägsen sammanhänger med att medlemsstaterna har lättare att reglera än att avreglera. En verklig prioritering skulle innebära att skrinlägga alla planer på att ersätta Nato som grundbult för försvaret av Europa för att i stället kraftsamla kring uppgiften att säkra en positiv utveckling på Balkan. EU har inte råd att misslyckas (igen) när man senare i år övertar ansvaret från Nato för att upprätthålla freden i Bosnien. Om EU ska lyckas på sin egen bakgård och kunna spela en konstruktiv roll på den globala spelplanen krävs också ett nytt förhållningssätt till USA. Fransk antiamerikanism kan inte få vara vägledande för hur relationerna mellan EU och USA ska utvecklas. Tillsammans är vi starka, på egen hand är Europa svagt. Vi är beredda att göra en insats i Irak, borde Ahern säga. I stället för att pressa fram ett samförstånd under galgen om EU-konstitutionen borde Irlands förslag till toppmötet i mars vara att lägga arbetet på is ett par år. Kort sagt, ta en tankepaus. Framtidskonventets och rådets förslag var i vissa delar bra, men uppfyllde inte de krav på enkelhet och tydlighet som gör grundlagen begriplig för andra än specialisterna. Det dras också med viljan att trycka in så mycket som möjligt; ett skäl till ineffektivitet och slöseri. En tillfällig malpåse ger dessutom ökad kunskap om de problem som uppstår när EU får tio nya medlemsländer.
|