|
Anna Lindh
Legality of Use of Force The Court, Unanimously, Finds that it has no jurisdiction to entertain the claims made in the Application filed by Serbia and Montenegro on 29 April 1999. Institutet för Offentlig och Internationell Rätt "Jag stör mig på bilden av två shoppande väninnor"
Eva Franchel Då: Pressekreterare på socialdepartementet. Nu: Ledarskribent på Aftonbladet och författare. SvD 10 september 2013 Bild
på Göran Persson, Chirac och Anna Lindh Ibland måste man böja sig för de
stora pojkarna När Göran Persson i december 2001 skulle komma
på svarsbesök i Vita huset försäkrade sig George W Bush
personligen före mötet med Persson om att Anna Lindh inte skulle vara
med Att en statsminister från Sverige, som inte är allierat med USA genom Nato, tas emot av presidenten i Vita Huset är inte precis vardagsmat. Med sitt besök i morgon sätter Göran Persson dessutom ett svårslaget rekord. Han är den ende svenske statsminister som varit inbjuden dit tre gånger. För ett år sedan låg en sådan inbjudan inte alls i korten. Irak-kriget pågick och Sverige hade intagit en allt mer USA-kritisk hållning. Dessutom ledde det fastlåsta läget för den på Kuba tillfångatagne Mehdi Ghezali till allt mer högljudd svensk kritik. Flera uttalanden av utrikesminister Anna Lindh uppmärksammades särskilt i Vita Huset. De ansågs till och med av en högt uppsatt källa i Vita Huset ha försvårat en lösning av fallet. - Med all respekt för er mördade utrikesminister, så var Anna Lindhs uttalanden politiskt sett rena katastrofområdet (a disaster-zone), sade denna Vita hus-källa i höstas till SvD. President George W Bush träffade Anna Lindh under EU-toppmötet i Göteborg 2001, vilket var första gången en regerande amerikansk president besökte Sverige. Det största stridsämnet då mellan EU och USA var Kyoto-avtalet, och Anna Lindh var som tidigare miljöminster engagerad. När Göran Persson i december 2001 skulle komma på svarsbesök i Vita huset försäkrade sig George W Bush personligen före mötet med Persson om att Anna Lindh inte skulle vara med. Detta skedde helt i otvetydiga ordalag, enligt vad en annan högt uppsatt amerikansk företrädare uppgett för SvD. Just Anna Lindh är orsaken till Göran Perssons USA-resa. Statsministern ska i kväll i New York postumt för hennes räkning ta emot utmärkelsen "Statesman of the Year" från East-West Institute. Från svensk sida föreslogs då ett besök i Vita Huset. Det sker i morgon onsdag under 35 minuter, följt av en kort pressträff med tid för fyra frågor. Göran Persson har flera gånger under de senaste åren uttalat sig i positiva och förstående ordalag om George W Bush som person. SÄPO: Både UD och Anna Lindh var införstådda med att avvisningen skulle ske med hjälp av amerikaner. I de samtal som Säpointendenten Arne Andersson och andra anonymiserade Säpomän haft med justitieombudsmannen i den pågående utredningen vidhåller de sin historia.
Möte med Lindh
Enligt Arne Andersson berättade han vid mötet med Anna Lindh att det kommit ett erbjudande från ”vår amerikanska väntjänst”, som skulle göra det möjligt att skicka ut egyptierna så snabbt som man önskade.
"den utrikesminister som stödde ganska tuffa tag mot Serbien" Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson oroas över brådskan. - Om jag hade makten att besluta skulle jag inte bifalla detta. Man bör tänka efter lite extra. Han har avsagt sig sitt svenska medborgarskap, advokaten verkar vilja sätta honom på ett plan till Serbien helst redan i morgon och vi känner inte till någonting om ett motiv till mordet, säger han. Johan Pehrson är rädd för tag hur de starka nationalistiska strömningarna i Serbien kan påverka behandlingen av Mijailovic. - Det finns ett antal personer som inte tycker om den utrikesminister som stödde ganska tuffa tag mot Serbien när de höll på med etnisk rensning på Balkan. Hej, jag heter Johan Pehrson och representerar folkpartiet i Örebro län i riksdagen. Mona Sahlin om Anna Lindh:
"käcka lilla Anna med den rosa kavajen" I dag läser hon oftare än tidigare Anna Lindhs tal och artiklar. När du läser hennes tal mer noga, har du blivit överraskad av något? Det verkar råda ett slags outtalat tabu mot att mer ingående diskutera
frågan om den verkliga bakgrunden och orsaken till varför Mijailovic egentligen överföll utrikesministern,
och just henne. Annat var det efter mordet på Olof Palme, när man från socialdemokratiskt håll till varje pris ville få det till att det låg en omfattande internationell konspiration bakom mordet, att attentatet var en direkt följd av statsministerns många uppdrag i världsfredens tjänst. Att den svenske statsministern skulle ha fallit offer för en simpel uteliggare rimmade inte så väl med den omhuldade bilden av Palme som den moraliska stormaktens internationella superstjärna. Med Anna Lindh är det precis tvärtom; här måste det istället till varje pris handla om en psykiskt störd enslings vansinnesdåd. Några motiv som kan kopplas samman med Lindhs gärning som internationell politiker ska absolut inte hittas eller ens diskuteras. Ändå gav Anna Lindh sitt helhjärtade stöd till Natos bombningar av Kosovo våren 1999, en annan fråga där stats- och utrikesministrarna var överens men som delade det socialdemokratiska partiet. Lindh, liksom Persson, insåg att de serbiska ambitionerna på etnisk rensning måste stoppas, och då gick det inte att haka upp sig på ett icke-fungerande FN – den organisation som svensk socialdemokrati annars ömmar för i alla sammanhang. I en sådan situation var det bara Nato som kunde agera. Det förstod Anna Lindh, som bland annat under riksdagens frågestund (29/4- 99) förklarade för sina upprörda partivänner att hon hade förståelse för att en militär aktion av Nato blivit nödvändig. Den svenska utrikesministern röstade även för aktionen vid EU:s utrikesministermöte i Luxemburg i början av april samma år. Att stödja Nato och dess aktioner i Kosovo var modigt av en svensk socialdemokrat, och det var rätt; utrikesministern hade den moraliska – och i stora stycken också den folkrättsliga – rätten helt på sin sida. Tillagt här Anf. 68 KARIN WEGESTÅL (s): Fru talman! Jag har två frågor till Anna Lindh med anknytning till EU och EU-valet. Om sex veckor är det val till EU-parlamentet. Intresset för EU kom- mer att öka, och medlemmarna kommer att ha stort intresse av att ställa frågor kring bl.a. inflytandet för de vanliga medlemmarna och väljarna när det gäller parlamentet. Att Sveriges regering vid EU:s utrikes- ministermöte i Luxemburg den 9 april ställde sig bakom Natos fortsatta bombningar i Jugoslavien förvånar de flesta. De vill gärna veta vilken förank- ring detta ställningstagande har i Sveriges riksdag. Anf. 69 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Fru talman! EU:s utrikesministrar har ställt sig bakom samma punkter som FN:s generalsekreterare. EU:s utrikesministrar har sagt att den jugoslaviska regimen måste avbryta den militära aktionen, måste dra tillbaka sina trupper, måste garantera att flykting- arna kan återvända till Kosovo och att man måste ha en internationell militär styrka för att kunna garantera att en fredsöverenskommelse hålls. Man har också krävt att den jugoslaviska regimen måste förhandla på basis av Rambouillet för att vi skall få en varaktig och långsiktig fred. Detta har EU:s utrikesministrar sagt. Det är i princip detsamma som FN:s generalsekretera- re har sagt. När det gäller själva bombningarna har EU:s utri- kesministrar inte haft anledning att säga att man stö- der Natos bombningar eftersom alla EU-länder inte är Natomedlemmar. Det har samtidigt från alla länder uttalats en viss förståelse för att en militär aktion blev nödvändig. Anf. 70 KARIN WEGESTÅL (s): Fru talman! Jag fick inget svar på frågan på vilket sätt detta ställningstagande är förankrat här i Sveriges riksdag. Jag skulle vilja ställa en fråga till. Jag hörde på Ekot i morse att Koffi Annan vid sitt besök i Mos- kva hade sagt att de pågående Natobombningara är en humanitär katastrof inte bara i Kosovo utan i hela Jugoslavien. Carl Bildt sade i samma program att det nu blir EU som kommer att stå för återuppbyggnaden på Balkan och för integrationen så att folken där inte fortsätter att föra de gamla krigen. Därför vill jag fråga: Kommer regeringen att ta något initiativ för att så snabbt som möjligt få slut på bombningarna och deras humanitära konsekvenser och få i gång återuppbyggnaden och integrationen på Balkan? Anf. 71 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Fru talman! Den svenska regeringen har haft un- gefär samma inställning som FN:s generalsekreterare. Det är samma linje som omfattas av de andra länder- na i EU, nämligen att vi måste ha en långsiktig poli- tisk lösning på det som sker på Balkan. Då blir det också nödvändigt att hitta ekonomiska återuppbygg- nadsprogram dels för att reparera det som förstörts genom kriget, dels för att hela regionen, som sedan länge är en fattig region, skall få möjlighet att åter- hämta sig ekonomiskt. Här kommer naturligtvis EU att spela en viktig roll dels för det ekonomiska åter- uppbyggnadsprogrammet, dels för att se till att alla de delar av Jugoslavien som hittills legat i krig med varandra i fortsättningen kan försonas och samarbeta. Då är det viktigt att vi får dels ett ekonomiskt åter- uppbyggnadsprogram, dels ett politiskt för att garan- tera politiskt samarbete inom regionen och med andra EU-länder. LATEST DEVELOPMENT IN THE CASE From Kosovo To Fallujah America went to war
in—well, over—Kosovo partly to protect Muslims. America's harvest of
gratitude has not been bountiful - Last week's stomach-turning images from Fallujah—ecstatic children learning from adults the delights of creating and then mutilating corpses—were redundant reminders, but evidently necessary reminders, of how difficult it is going to be to build a democratic, multiethnic Iraq. The images arrived on the fifth anniversary of another ambitious undertaking. Five years ago the United States was freshly embarked on a war, of sorts. It was a war made possible by modern technology and made attractive to modern sensibilities. It was a war waged by people who thought their aim was worth killing for but not dying for. The aim, President Clinton said, was to build a "democratic, multiethnic Balkans region." The disintegration of Yugoslavia, which began when the Cold War ended, had demonstrated that "Europe" is still just a geographic expression, not a noun denoting a competent political entity. Europeans had failed to cope with the Continent's worst violence since 1945, including the 1995 massacre of 8,000 at Srebrenica, carried out while U.N. peacekeeping forces loitered a few miles away. So the United States led a NATO intervention, without U.N. authorization. The aim was to stop "ethnic cleansing" in Kosovo by rampaging Serbs against the ethnic Albanians, who are mostly Muslims and constitute 90 percent of Kosovars. Legality of Use of Force The Kosovo dream is dead Ett planerat angrepp förutsätter
ett motiv. Men om det skriver inte tingsrätten. Ett planerat angrepp förutsätter ett motiv. Men om det skriver inte tingsrätten. Mer än att det inte gått att utreda. I stället har fältet lämnats fritt för spekulation. En del teorier har vi redan tagit del av, som att mordet var en hämnd för bristande psykvård eller för Anna Lindhs stöd till Natos bombningar av Serbien. Båda teorierna är rimliga. Men fortfarande bara teorier. Mijailovic kommer sannolikt att överklaga domen. Eftersom den tekniska bevisningen är överväldigande kommer en ny rättegång främst att handla om Mijailovics mentala tillstånd vid mordet. Åklagarens linje är att Mijailovic inte var allvarligt psykiskt störd. Han visste vad han gjorde. Åklagarens argumentation skulle stärkas om motivet kunde klarläggas. Det är också en förutsättning för att Sverige helt ska kunna lägga mordet bakom sig. För det gör vi först när vi vet varför Mijailo Mijailovic ville att Anna Lindh skulle dö. Det blev inte klarlagt vilket motiv som
låg bakom mordet. Man kan utgå ifrån att det delvis hade
politiska orsaker. Men vilka? Här finns utrymme för olika tolkningar,
vilket inte kommer att underlätta det kollektiva
sorgearbetet Mijailovics motiv för att döda
landets utrikesminister har inte haft relevans för tingsrättens rent
juridiska bedömning. Men som vägledning för Säpos framtida
hotbildsanalyser och för att tillföra fakta till gissningarna om att
mordet var ett hot mot demokratin, alternativt en ensam galnings verk, hade det
varit värdefullt om frågetecknen kring motivbilden rätats ut.
Förhoppningsvis sker så i hovrätten. Vad dödade Anna Lindh? Bevisningen har detaljgranskats liksom den anklagades person. I stort har dock press, radio/teve inklusive expertkommentatorer avhållit sig från grova spekulationer om vad som drivit Mijajlovic och från generaliseringar om vad hans bakgrund betytt. Det var som utrikesminister och ledare för jasidan i eurokampanjen hon gick till NK, det var som en profilerad representant för den svenska demokratin och socialdemokratiska ideal hon attackerades. Att det skedde just den 10 september och just på NK var däremot ett slumpens verk Mijailo Mijailovic, som erkänt att han
dödat utrikesminister Anna Lindh, är inte allvarligt psykiskt
störd Därmed kan Mijailovic dömas till fängelse. Mijailovic har undersökts av ett team från rättspsykiatriska avdelningen i Huddinge under sex veckor. Under rättegången sade Mijailovic att han hört en inre röst som uppmanade honom att attackera Anna Lindh. Domen mot Mijailovic meddelas den 23 mars. Former Dutch Prime Minister Wim Kok is due to give evidence in
The Hague in connection with the Nato bombing of Yugoslavia in 1999. Legality of Use of Force Anna Lindh var beredd att ta över som statsminister efter
Göran Persson. "The tragic murder /of Anna Lindh/ and the way it was handled
clearly lead to the massive no majority that we got. Eftervalsdiskussionen har dock hittills varit mycket
dämpad. Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh har både
ledande politiker och vanliga engagerade partimedlemmar ett behov att sluta
leden och en naturlig önskan att lämna euro-striden bakom sig.
PM Nilsson: Euron enligt Lindh Enligt utrikesministern /Anna Lindh/ kommer det att dröja
minst åtta till tio år innan Sverige kan ha en ny
folkomröstning om det blir ett nej i höstens val. I sitt tal försvarade också Anna Lindh EU:s
ställning utrikespolitiskt efter oenigheten under kriget i Irak. Enligt
Lindh behövs EU för fred på Balkan och för fred i
Mellanöstern. Framförallt behövs EU som en balans till
USA. I går kom det genombrott som ja-sidan så länge
har trängtat efter. Franska politiker ordar gärna om en "multipolär"
världsordning, där kultiverade européer, naturligtvis under
Frankrikes ledning, balanserar de amerikanska råskinnen. Anna Lindh har
varit i Tensta och talat sig varm för euron, "kittet i det ekonomiska
samarbetet" i Europa: "Det är fel att ett enda land dominerar världen
så mycket som USA gör. Sverige kan aldrig ensamt balansera USA. Men
Europa kan vara en balans." Filip, 9 år, vill vara med i EMU; han tycker att man ska
göra saker tillsammans. Att mamma heter Anna Lindh har inte med saken att
göra, om man får tro vad utrikesministern berättade i går
i Stockholm vid en diskussion hos jarörelsen. Om det ändå skulle bli nej,
när kan det tidigast hållas en ny folkomröstning? Storbritannien väntas snart fatta beslut om att
fortsätta vänta och se, hur påverkar det Sverige? Blir läget ett annat om Storbritannien går med?
Folkomröstning - vänta och se - England - Tyskland Euron är nästa steg
för att fullborda EU:s och utvidgningens intentioner om ett fredligt,
gränslöst Europa Enligt utrikesministern /Anna Lindh/ kommer
det att dröja minst åtta till tio år innan Sverige kan ha en
ny folkomröstning om det blir ett nej i höstens val. – Därför måste vi vara beredda på att det beslut som vi fattar nu det kommer också att stå sig under ett antal år framöver. Vi kan inte ångra oss om två år och säga att nu vill jag vara med, nu vill jag rösta ja om vi redan har valt utanförskapet I sitt tal försvarade också
Anna Lindh EU:s ställning utrikespolitiskt efter oenigheten under kriget i
Irak. Enligt Lindh behövs EU för fred på Balkan och för
fred i Mellanöstern. Framförallt behövs EU som en balans till
USA. – Därför vill jag se en fortsatt stark europeisk
gemensam utrikespolitik. Och då kan ni säga att det har väl
ingenting med euron att göra. Och det är klart att inte får man
fred i Kongo för att om Sverige röstar ja den 14 september. I går kom det genombrott som
ja-sidan så länge har trängtat efter. I går kom det genombrott som ja-sidan så länge har trängtat efter. Anna Lindh var magnifik i sitt tal i Almedalen. Hon gjorde något så ovanligt som att ta sin publik på allvar och tala om sin värld och varför hon är övertygad om att eurosamarbetet stärker det hon tror på. Hon var internationalist, europé, idealist och visade att hon ville något. Hon talade om EU:s fredsstyrkor i Kongo, om stödet till den palestinska myndigheten, om demokratiutvecklingen runt Östersjön, om hur oenigheten i Europa drev fram krigen på Balkan Och hon lyckades med konststycket att dra en linje mellan den gemensamma utrikespolitiken, den gemensamma kampen för mänskliga rättigheter, de gemensamma ansträngningarna för social anständighet på arbetsmarknaden och det gemensamma myntet. Euron är en symbol för en politisk enighet som gör de enskilda medlemmarna långt starkare än de annars hade varit. Om Sverige säger nej till myntet säger man också nej till vad det symboliserar. Nej-sidan har haft ett övertag i uttolkandet av EU. Den har kunnat berätta för svenskarna om den starka politiska makt som unionen håller på att bygga upp, och de har beskrivit den som hotfull. När Anna Lindh Almedalstalade sa hon utan omsvep att EU handlar om politisk makt och att socialdemokratin alltid sökt sig till makten för att driva frågor rörelsen tror på.. Anne Wibbles pris för föredömligt och nydanande samhällsengagerat ledarskap år 2002 har gått till Anna Lindh. Ur motiveringen: Hon har väckt allmän respekt inom EU vars ministerråd domineras av män i högre ålder än hon själv. Anna Lindh framstår genom sin raka chosefrihet - helt i Anne Wibbles stil - som ett föredöme för kvinnligt politiskt ledarskap i det nya Europa. När Anna Lindh öppnar munnen gör hon det aldrig
för att varna för Saddams vapen för massförstörelse.
Däremot angriper hon varannan dag Israel utan att någonsin
påminna om att ockupationen hade varit avskaffad, de flesta
bosättningar nerlagda och den palestinska staten etablerad om inte Arafat
sagt nej till fred i Camp David för snart två år sen. Hon
är ett lysande exempel på EU-andan när den är som mest
ansvarslös. Anna Lindh sjöng mellanstatlighetens
lov "Jag har ändrat
mig" "Jag har ändrat
mig" FTi: Du är nu en av de ivrigaste förespråkarna
för både EU och EMU. 1989 var du EG-motståndare. Hur går
det ihop? Vilka är dina tre starkaste argument för ett svenskt
EMU-medlemskap? Du har tidigare lyft fram den starka kronan som ett argument för att gå med. Nu har kronan rasat. – Jaha, det argumentet har jag väl förträngt i
så fall (skratt). Vi har en liten valuta och då är det viktigt
att vara med och ha skydd av en större valuta, särskilt i ekonomiskt
oroliga tider. De argumenten gäller vare sig kronan är stark eller
svag. Det där kan skifta över tiden. När man hör debatten får man uppfattningen att det snarare handlar om när vi ska gå med än om. – Ja, enligt min uppfattning så är det så. Vi har inom det socialdemokratiska partiet tagit ställning för att vi ska gå med. Anna Lindh sjöng
mellanstatlighetens lov Ingen gemensam president, ingen konstitution, inga radikala federalistiska grepp. Med lite justeringar fungerar EU rätt bra som det är. Anna Lindh sjöng mellanstatlighetens lov på ett s-märkt EU-seminarium på fredagen. - Bara nationerna har legitimitet i medborgarnas ögon. Det är viktigt att inte revolutionera EU nu utan ge folk en chans att hänga med. RE: Inte nu? Hon lovordade den gemensamma utrikespolitik som försiktigt växt fram i EU de senaste åren. Det behövs en kraft vid sidan av USA, ibland i samarbete med supermakten, ibland som motvikt till den, menade hon. Men hur ska denna kraft kunna vara en motvikt till USA om den inte blir en lika stark federal stat? undrade någon. "Vi kommer att bli starkare" lovade Lindh och tillade att "om vi tvingar samman medlemsländerna utan att ha medborgarna med oss får vi ett bakslag". Hellre än en gemensam EU-president ville Anna Lindh se starkare band mellan kommissionen och EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana. Att lyssna på Anna Lindhs argument var ungefär som att komma hem till Storbritannien, tyckte seminariets andra huvudtalare Mark Leonard, chef för den brittiska utrikespolitiska tankesmedjan Foreign Policy Centre. Blott 28-åriga stjärnskottet Leonard, som i flera år haft premiärminister Tony Blairs öra, är varm EU-vän i brittisk tappning. Det innebär att han tycker att de tongivande federalisterna i EU har missuppfattat demokratiproblemen. - Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget. Göran Persson i Veckans Affärer 1997-10-20 Ska
unionen i huvudsak baseras på principen om en väljare en röst
Anf. 8 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Europe's crucial Northern Dimension
(Kaliningrad, ehemalige Königsberg) Anna Lindh och Margit
Gennser om Biarritz EU-avtal med Makedonien
EU höjde på måndagen sin profil som politisk
fredsmäklare i Makedonien. Genom ett så kallat stabiliserings- och
associeringsavtal kan Makedonien knytas närmare EU. Men närmandet
är avhängigt av att landet löser sina interna konflikter.
- Historiskt, sade utrikesminister Anna Lindh när avtalet med EU på måndagen undertecknades vid ett utrikesministermöte i Luxemburg. Makedonien hade sänt sin slaviske premiärminister Ljubko Georgievski och sin albanske vice premiärminister Ibrahim Bedredin till ceremonin. Men högtidligheten grumlades av att det albanska oppositionspartiet PDP hade vägrat att komma. EU kräver bland annat att Makedonien förbättrar de mänskliga rättigheterna och skapar ett rättvist, multietniskt samhälle. "Vi måste våga minska inflytandet" En klarsynt debatt om EU:s framtid måste utgå från hur vi bäst klarar den viktigaste uppgiften, att ena Europa, och från de europeiska medborgarnas behov. Diskussionen om Europas framtid kan inte bara handla om mycket långsiktiga frågor som en europeisk federation. Carl Lidbom menar på DN Debatt 24/5 att utvidgningen måste vänta så att vi hinner fördjupa samarbetet först. Jag menar att utvidgningen och en gradvis fördjupning av samarbetet kan gå hand i hand. Nu är utvidgningen det mest centrala. Enandet av Europa innehåller stora möjligheter. Att kunna utsträcka fredsprojektet, väva samman ekonomier, länder och folk. Med den insikten har Sverige allt sedan vi blev medlemmar av unionen gått i bräschen för utvidgningen. Att ena öst och väst är vårt viktigaste mål. På detta område har jag en helt annan uppfattning än Carl Lidbom. Han och andra ser fördjupningen mellan ett mindre antal länder som den centrala uppgiften och vill försena utvidgningen. För mig är utvidgningen det viktigaste. Jag tror heller inte att fördjupning av samarbetet kommer att hindras just av att EU får fler medlemmar. Men självfallet måste EU-institutionerna genomföra nödvändiga inre reformer för att kunna fungera effektivt också med på sikt 25–30 medlemmar. Att nya medlemmar kan innebära svårigheter – för kandidatländerna och för oss som är EU-medlemmar – är inte skäl att skjuta utvidgningen från sig. Att ta in kandidatländerna i EU så snart de uppfyller regelverkets grundelement är det bästa sättet att förbättra deras välstånd och minska de klyftor som kan orsaka problem. Kortsiktiga problem med ut-vidgningen måste ställas i relation till fördelarna, och till de konsekvenser ett delat Europa kan få. Man måste vara vaksam mot att de som vill införa federala system nu kan vilja dölja motstånd mot utvidgningen och ovilja att avstå regional- och jordbruksstöd. Jag beskyller inte Lidbom eller den tyske utrikesministern, Joschka Fischer, för att ha sådana avsikter, men det finns andra som vill flytta fokus från utvidg-ning till fördjupning för några få. Europa byggs inte av enbart principer och högtidstal. Det handlar också om vilket innehåll samarbetet ska ha. Ett förstärkt samarbete måste bygga på att medborgarna vill se mer av gemensamma åtgärder. Därför är det så viktigt att diskutera det vi kallar Medborgarnas Europa. Sverige har fört in jobben i EU:s grundlag. Vi bidrog aktivt till Lissabontoppmötet – om Europa i informationsåldern. Toppmötet i Stockholm blir ett nytt avstamp för tillväxt, jobb, IT och livslångt lärande – avgörande frågor för 2000-talet. Vi har fört in miljön som en del av alla EU:s politikområden. Margot Wallström har den viktiga uppgiften att föreslå toppmötet i Göteborg hur miljöpolitiken ska stärkas. Vi driver frågor om jämställdhet, hälsa, konsumentskydd. Om fred och säkerhet. Om mänskliga rättigheter och vår värdegemenskap. Och vi driver på för utvidgningen, som är den största framtidsfrågan. Dagens Europasamarbete präglas av starka förändringsvindar. Sysselsättningen står högt på dagordningen och har fått ett eget kapitel i Amsterdamfördraget. EMU utvecklas och euron införs som gemensam valuta i de flesta medlemsländer. Kommissionen moderniserar sitt arbete efter Santerkommissionens fall. EU utvecklar en politik för att förebygga och hantera kriser. Intensiva förhandlingar pågår om utvidgningen. Därför har de som hävdar att det gnisslar betänkligt i EU-samarbetet fel. Tvärtom dominerar dynamik och vilja till förbättring. Varje samarbete innehåller självklart motsättningar och problem. Det är bara envälden som inte gnisslar! Samarbetet om viktiga sakfrågor får också nya former. De går inte i federal riktning, snarare tvärtom. Regeringarna tar ett större ansvar för att nå framsteg i de frågor som är viktiga för medborgarna. I stället för att genast börja lagstifta på EU-nivå vill man formulera gemensamma politiska mål. Sedan kan det goda exemplet och delvis också grupptrycket leda till att länderna närmar sig varandra i synsätt, men kan välja olika tekniska lösningar. Toppmötet i Lissabon innebar ett erkännande av denna metod och den tillämpas nu på en rad områden, som utbildning, forskning och IT. Jag tror att detta arbetssätt vinner gehör därför att många regeringar ser fördelar med att undvika onödig överstatlighet – att sätta upp gemensamma mål och samtidigt ge utrymme för lösningar som passar varje enskilt land. Dessutom behåller de nationella parlamenten en stark roll. Regeringen påverkar på detta sätt, och genom arbetet för modernisering och öppenhet i EU, både institutionsbygget och vilka sakfrågor EU arbetar med. Att nya länder snart kan vara medlemmar av EU är den viktigaste anledningen till att avsluta den nu pågående regeringskonferensen detta år. Vi behöver grundläggande regler och institutioner som fungerar för upp till 25–30 medlemmar. EU-länderna har lovat att vara klara för utvidgningen 1 januari 2003. Regeringskonferensen omfattar flera frågor. Det gäller till exempel att fler beslut i ministerrådet ska kunna tas med majoritetsomröstning i stället för enhällighet. Ska försurningen av våra sjöar upphöra måste EU kunna ta beslut även om ett enskilt land tycker att kraven går för långt. Därför är det bra att sådana beslut nu går att ta med kvalificerad majoritet. Detsamma gäller många andra politikområden som miniminivåer för social trygghet, att fullt ut genomföra den inre marknaden och asyl- och invandringspolitiken. Utgår man från sakfrågorna blir principerna begripliga. Då kan många acceptera att ett flertal ibland fattar beslut mot enskilda länders vilja. Regeringskonferensen ska också bestämma hur många kommissionsledamöter vi ska ha i en större union. Det är centralt för kommissionens trovärdighet att det finns kunskap om alla medlemsländer i kommissionen. Det gäller inte minst de nya länder som snart kommer med. Därför anser vi att varje land ska ha en kommissionsledamot även i fortsättningen. I förhandlingarna ska vi även komma fram till hur tungt varje land ska väga vid omröstningar (som i och för sig är sällsynta). Här gäller förstås att om en förening blir större så minskar alla de gamla medlemmarnas inflytande. Vi måste dela med oss till de nya. Den svåra delen av förhandlingen gäller hur stor betydelse för röstvikten som ett lands befolkningsstorlek ska ha. De stora länderna vill ha ökat genomslag för sin stora befolkning. Samtidigt respekterar alla att också varje nation ska ha en särskild vikt. Det gäller att hitta en bra balans mellan principen ”ett land – en röst” och principen ”en väljare – en röst”. Om vi klarar de här frågorna enligt tidtabellen, det vill säga under detta år, har vi lagt grunden för en större union från 2003. Det kan vara vettigt att lite längre fram inleda en ny diskussion om den utvidgade unionens sätt att fungera. Vi får antagligen räkna med återkommande regeringskonferenser. Därför bör vi under detta år koncentrera oss på de mest nödvändiga förändringarna av EU:s institutioner för att inte försena utvidgningen. Att inte klara dessa beslut under 2000 vore att svika kandidatländerna som kämpar för att uppfylla de krav som ställs på medlemmar av unionen. Det vore också att svika de löften om reformer vi gav medborgare och nationella parlament med Amsterdamfördraget 1997. I ett nästa steg är det viktigt att bland annat diskutera hur fördraget ska göras begripligt, hur målen och principerna ska kunna renodlas bättre, och på vilken nivå olika beslut bör fattas. Den diskussionen bör vi ha tillsammans med de länder som nu söker medlemskap i EU. Med målet ett enat Europa och med sakfrågorna och människornas behov i centrum kan vi också ställa frågorna om hur EU ska arbeta och vara organiserat i framtiden. Det finns inga enkla svar på de frågor som lyfts fram den senaste tiden. Det finns brister och problem.Men ännu har ingen övertygande visat vad det är som skulle motivera ett federalt samarbete i stället för ett i grunden mellanstatligt. Kräver sakfrågorna att vi får en ”europeisk regering”? Blir det lättare att utkräva ansvar för dåliga förhållanden i ett federativt system? Kommer Europaparlamentet närmare medborgarna än de nationella? Jag har svårt att se det. Jag tror inte heller det gynnar EU att diskutera en framtida helhetslösning på alla problem. Tvärt-om talar mycket för att vi ska söka lösningar steg för steg som bygger på sakfrågorna. Där vi utgår från närhetsprincipen när vi prövar vilka fler beslut som bör tas gemensamt. Det är också lärdomen av hur den europeiska integrationen gått till de senaste 40 åren. Situationen i Europa i dag är annorlunda och betydligt mer komplex än när USA:s konstitution skrevs. Det behöver inte vara till EU:s nackdel att samarbetet ser olika ut på olika områden och att det saknas en samlad europeisk författning. Samhällsforskaren Manuel Castells, vars trilogi om informationssamhället fått stor uppmärksamhet, menar att dagens EU faktiskt är ett bättre svar på dagens föränderliga värld än äldre, mer stela system. Han menar att en förstärkning av samarbetet måste gå i takt med att medborgarna vet att EU sysslar med frågor som är viktiga för dem – som jobben och välfärden. Det är faktiskt detta som Europas framtid handlar om. Hur vi bäst löser gemensamma problem. Men det får inte ske utifrån abstrakta teorier, utan utifrån vad som är sakligt motiverat. Då kan vi steg för steg bygga ett Europa som medborgarna har förtroende för, och som kan hantera framtidens utmaningar. EU:s mångfald är också dess styrka. Den ska vi slå vakt om. Dagens Nyheter kommenterar på ledarplats
|
