Barometern
Artikelserie om EU-grundlagen
Jag är lite osäker på om det är vår egen nationella elit vi ska vara så lojala mot
Per Dahl, pol red, Barometern 21/6 2005
Det har även skingrat illusioner om EU som en säkerhetspolitiskt stabiliserande kraft.
Mycket har ordats på senare år om EU:s säkerhetsstrategi, utformad av den förträfflige Javier Solana.
Det är väl för tidigt för Turkiet och Ukraina att ge upp hoppet om ett EU-medlemskap.
Men tanken på en Europeisk Union som skulle stabilisera Europa genom att inlemma alla stater i en gemenskap har fått sig en törn.
Bo Hugemark, Barometern 11/6 2005
Skratta åt att Europas mest motbjudande ledande politiker, den uppblåste, korrupte, principlöse Jacques Chirac – mannen som sagt att liberalism är värre än kommunism – kanske till slut fått nådaskottet. Eller åt att den monstruösa konstitutionen, 263 A 4-sidor med en blandning av plattityder, potentiellt farligt nonsens som ”Var och en har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller accepterat arbete” och oändliga mängder av detaljregleringar hamnat i papperskorgen.
Ett folk som känner sig hotat av polska rörmokare ställer knappast upp för polackerna om det blir allvar av. Åtminstone inte ett folk lett av en president som föredrar Ryssland före USA.
Barometern-OT må ha varit mycket skeptisk till tanken att med politiska beslut skapa en gemensam europeisk valuta – euron.
Men på det rent politiska planet ser tidningen en europeisk federalism som den framtid som ger störst frihet och möjligheter för Europas medborgare.
Replik på Rolf Englund
Barometern 8/6 2005
De genomtänkta högerattityderna behövs i politiken
Jag tror att det ligger en fara i att moderaterna i sin längtan mot mitten inte längre ger röst åt den klassiska höger som finns i vårt samhälle
”Vi får acceptera att väldigt många tycker att det Sverige vi har är ganska bra” – ungefär så uttrycker sig den moderate partiledaren Reinfeldt.
Per Dahl Barometern 12/5 2005
Jag tror att det ligger en fara i att moderaterna i sin längtan mot mitten inte längre ger röst åt den klassiska höger som finns i vårt samhälle. Risken ökar för att i stället motvilja mot kontakter över gränser här som i Storbritannien vid en partikris blir ett alibi för avsaknaden av traditionella genomtänkta högerattityder. Eller att luckan i det politiska fältet fylls av partier helt inriktade mot att utnyttja invandringsmotstånd.
Här har moderaterna ett stort ansvar att å ena sidan ge röst, men å andra sidan hålla gränsen mot populismen.
Knut Ståhlbergs mästerliga biografi över Charles de Gaulle
Frankrikes politiska skala löper i dag från högerpopulism till kommunism.
Men det som i så många andra länder är marknadsvänlig höger saknas.
Per Dahl, Barometern 22/4 2005
Demokrati betyder folkvälde. Alltså måste vi först finna ett folk.
Barometern 2/3 2005
Demokrati betyder folkvälde. Alltså måste vi först finna ett folk. För det krävs det att de människor som ingår ska känna sig som ett folk. det ska alltså känna åtminstone en viss lojalitet till en ”storgrupp”. Och då räcker det inte med släktkänsla. För i många samhällen dominerar denna. ”Folket” är en långt mindre påtaglig referensram än alla farbröder, morbröder, sysslingar och kusiner – och alla deras släktingar i sin tur. Fungerar jag som demokrat om jag först och främst känner mig som klanmedlem? Om den viktigaste företrädaren för mig inte är den jag väljer, utan den äldre frände som så ofta hjälpt mig och som jag så gärna vill ge mitt stöd?
Ingmar Karlsson: EN EUROPEISK NATION ELLER NATIONERNAS EUROPA? Klicka här
Vi måste en gång för alla visa att tanken på en fungerande utvecklad europeisk union inte bara är en politikeridé utan något svenska folket önskar sig. Det sker enklast genom att folkomrösta om konstitutionsförslaget.
Barometern 21/2 2005
Om nu de borgerliga och socialdemokraterna i förening ska börja driva kampanj om EU-grundlagsfördraget kommer detta att resultera i ett surfläge för Junilistans inomsvenska avläggare.
De fyra borgerliga partiernas ledningar saknar tydligen självbevarelsedrift. Eller så vill de bli landshövningar hela bunten.
Barometern 9/12 2004
I dag finner vi i tidningen intervjuer och artiklar inför tioårsjubileet av det svenska medlemskapet i EU. I går rapporterades det om att socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna gemensamt tänker starta kampanjer för den nya EU-grundlagen. Och att få igenom ett riksdagsbeslut om den senhösten 2005, före 2006 års riksdagsval.
Det är intelligent gjort av Göran Persson och socialdemokraterna. De vet att det finns en mycket misstrogen opinion i Sverige mot de politiska eliterna, mot EU som medel för ökade klyftor mellan makthavare och gräsrötter och mot att Sverige bakvägen föses in i sådant vanliga människor vill ha en egen åsikt om, inte bli skrivna på näsan i.
Om nu de borgerliga och socialdemokraterna i förening ska börja driva kampanj om EU-grundlagsfördraget kommer detta att resultera i ett surfläge för Junilistans inomsvenska avläggare. Partiet kommer att kunna spela på alla apolitiska stämningar, kvotera partibeteckningar på sina valsedlar och samla proteströst efter proteströst.
Vad blir resultatet? Ett antal junimandat i riksdagen, ett oklart parlamentariskt läge. Och, efter några sinnrika manipulationer av maktpartiet, en fortsatt socialdemokratisk regering. De fyra borgerliga partiernas ledningar saknar tydligen självbevarelsedrift. Eller så vill de bli landshövningar hela bunten
Att folkomrösta om den långa texten har många komplikationer. Men i grunden är det nödvändigt för att komma bort från EU som antingen mjölkkossa eller elitprojekt. Och rensa luften och låta olika meningar om EU:s framtid bryta sig mot varandra. Det kan svårligen ske i uppifrån regisserade kampanjer.
Nu har den politiska kursen om EU:s nya grundlagsfördrag vänt även i Tyskland
Sverige bör följa dessa länders exempel och folkomrösta
Barometern ledare 31/8 2004
Nu har den politiska kursen om EU:s nya grundlagsfördrag vänt även i Tyskland. Därmed följer Tyskland grannlandet Frankrike.
Det är nu en hel rad EU-länder som annonserat eller beslutat om folkomröstningar av detta slag. Sverige bör följa dessa länders exempel och folkomrösta.
I Sverige är klyftan dock vid mellan de flesta partiers ledningar, vilka förespråkar att riksdagen ska fatta beslut om godkännande på eget mandat, och en sannolikt ganska utbredd gräsrotsopinion, som ser folkomröstningen som ett sätt att säga nej till EU på ett nytt sätt.
Gordon Brown, Hans Eichel och Nicolas Sarkozy pläderar
för att vi ska tolka EMU annorlunda. Det är lite oklart hur det ska
ske. Viktiga moment av det som de stora länderna nu inte klarar är
inskrivet i själva fördragstexten. Ska man ändra det måste
EMU byggas om från början.
Barometern 22/5 2004
Avvisa inte tanken på en folkomröstning
och den förankring denna kan ge.
Men låt oss först få fram ett bättre
fördrag att rösta om.
Barometern 26/4 2004 2005
En tidning med vår partifärg ser oftast mycket positivt på folkomröstningar, eftersom dessa kan vara goda motvikter mot maktkoncentration. Och onekligen innebär konventets fördrag förändringar som påverkar villkoren för utövandet av offentlig makt i Sverige.
Ett ja vid en omröstning skulle kraftigt öka unionens förankring och legitimitet. Ändå talar mycket mot en svensk folkomröstning om det förslag som nu finns.
Viktigare än vad som står är vad som inte står. En sådan lucka är spärrarna mot maktutvidgningar.
Förslaget saknar exempelvis uttryckliga förbud mot EU-skatter. Mycket som konventets förslag påbjuder är alltså gott. Men en konstition som inte är är en kraftfull hjälp mot missbruk är inte en god konstititon. Vill vi ha en EU-apparat utan de spärrar som nationella politiker ger får vi snabbt en Europastat.
En folkomröstning inte alls att handla om EU:s konstitution, utan om känslor i stort inför EU. Den kommer att utnyttjas som språngbräda av alla de EU-negativa grupper som finns i vårt land. Och, det är inget att huttla med, resultatet av omröstningen kommer med all sannolikhet att bli ett rungande nej.
Så avvisa inte tanken på en folkomröstning och den förankring denna kan ge. Men låt oss först få fram ett bättre fördrag att rösta om.
Icke någon påtryckning har skett
inför eurovalet från stiftelse, koncernledning, parti eller
övrig tidningsledning. Jag har som ansvarig haft full frihet att utforma
tidningens politiska linje efter mitt samvete.
Per Dahl Barometern 14/4
2004
Tidningens linje har, om jag själv ska sammanfatta, varit eftersinnande positiv till euron. Den lades efter en sammanvägning av en mängd olika faktorer. Politiska faktorer som ger ett politiskt beslut för en politisk sida.
En av dessa faktorer var min egen skepsis inför euron som långsiktigt projekt. Denna sammanfattas bäst av ekonomipristagaren Friedrich August von Hayek i hans särskiljande av ”law” och ”legislation”. Lag som rättskänsla och spontan historiskt framvuxen samhällsordning är en del av ett fritt samhälle.
Att genom politiska beslut skapa en ny valuta innebär stora risker, om den kommer ur takt med ekonomins naturligt framvuxna ordning. Dollarn är vid jämförelse en valuta som gradvis växt under sekler i takt med USA:s expansion.
Det hade enligt min mening varit bättre om euron kunnat accepteras i Europa efter hand, och företag och enskilda efter fritt val kunna välja vilken valuta de velat anförtro sina tillgångar och transaktioner. Det hade då också varit svårare att utnyttja den för politiska syften.
Att driva denna linje hade dock varit att ställa sig vid sidan av de alternativ eurovalet innebar. Detta var dessutom inte en övning i nationalekonomiska grunder, utan blev en allmänpolitisk diskussion. Om partier och om EU. Och utvecklat EU och ett starkt enat Europa är ett mycket viktigt mål Barometern-OT driver. En skepsis mot euron på nationalekonomiska grunder får inte resultera i en politisk avoghet mot EU som idé.
Vi håller på att få en mängd nya
dimensioner i politiken, vilka snarare hvuvudsakligen rör sig längs
skalan federalism-mellanstatlighet än längs det ganska platta
spektrum av höger-vänster som vi hittills känt.
”Vänster för Europa” drog till stor del upp riktlinjer som
de med federala sympatier, även högerut, kan ställa upp
på.
Barometern 10/4 2004
Det är lika roligt för en samhällsintresserad
att möta serien Europaperspektiv som för en varm fjällvandrare
att komma till en porlande bäck. Klart, svalkande, uppiggande.
Barometern 21/2 2004
20 miljoner, det är vad de svenska
riksdagspartierna får i bidrag till årets EU-parlamentsval 13
juni.
Barometern 10/1 2004
(RE: Och så får de sina valsedlar gratis tryckta och distribuerade.)
De svenska riksdagspartierna vill inte att Europaparlamentet ska vara viktigt. För ju större roll åt denna direkta demokratiska församling, desto mer överstatligt och federalistiskt blir EU. Och den allmänna svenska politiska linjen är att EU skall vara mellanstatligt och ett samarbetsorgan åt respektive stats egna valda.
För det tredje finns de svenska partierna egentligen inte alls i Europaparlamentet. De fungerar däremot som valmaskiner åt de europeiska partierna: moderater och kristdemokrater åt Europeiska folkpartiet, socialdemokrater åt Europeiska socialdemokratiska partiet, folkpartister åt Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet. Vänsterpartiet åt Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och miljöpartiet åt De gröna/Europeiska fria alliansen.
De svenska moderata och kristdemokratiska valda uppgår exempelvis till sju i en parlamentsgrupp på 232 personer.
Statsvetaren Sören Holmberg kritiserar nu de svenska riksdagspartierna för att strunta i valet. Därmed ansvarar de för ett eventuellt lågt valdeltagande och i sista hand för en kvävd Europakänsla. Klart är att något jublande intresse knappast finns där. Lite verkar det som om respektive parti satt människor som anses förtjäna välavlönade reträttposter på listorna. Men ska man anklaga partier för att visa svagt intresse för något som faktiskt också ger svag utdelning i inflytande?
Denna ledarsida kommer i alla fall att skriva mycket om valet. För Barometern-OT vill främja politisk gemenskap och en aktiv europakänsla, liksom ett vitalt EU och EU-parlament.
Det nya partiet spränger blockpolitiken
i småbitar
Inom borgerligheten håller just nu ett nytt
europarti på att bildas ur Medborgare mot EMU, till EU-valet i juni.
Får det nya partiet bestämma kommer nästa
blocköverskridande storkonflikt stå om EU:s nya grundlag. Det
står allt klarare att EU-integrationen är en dynamitgubbe som kan
komma att spräcka våra traditionella partier mitt itu.
Barometern 6/12 2003
Inom borgerligheten håller just nu ett nytt europarti på att bildas ur Medborgare mot EMU, till EU-valet i juni. Får det nya partiet bestämma kommer nästa blocköverskridande storkonflikt stå om EU:s nya grundlag. Det står allt klarare att EU-integrationen är en dynamitgubbe som kan komma att spräcka våra traditionella partier mitt itu.
Frågan är: behöver borgerligheten ytterligare ett parti? Är vi betjänta av det? Svaret är dubbeleggat. Nej, vi är inte betjänta av fler uppsplittrande krafter inom det borgerliga blocket. Redan nu påminner den svenska borgerligheten om polackerna efter den slutliga delningen av Polen 1795. Idéerna fanns kvar, nu gällde det att förmedla dem vidare till kommande generationer så de inte faller i glömska innan vi hamnar i regeringsställning nästa gång. Redan idag orsakar partidelningen längs en mängd olika dimensioner borgerligheten stora problem. Nej, vi är absolut inte betjänta av ett borgerligt parti vars enda funktion är att säga nej till allt som uppenbarar sig vid EU-horisonten.
Men ja, vi är betjänta av dynamik och ny rörelse inom borgerligheten – det behövs livgivande diskussioner och engagemang i samtida frågor. Här rör det sig ju inte heller om någon idépolitisk splittring, utan i högsta grad om sakpolitik. Vi måste alltid röra oss tillsammans med vår tid – i annat fall riskerar borgerligheten att helt marginaliseras. Dessutom visar den nya listan att borgerligheten inte lägger locket på, och att man fortfarande fungerar i sina demokratiska strukturer, oavsett vad man tycker om själva sakinnehållet.
Men man kan undra hur bred idédiskussionen är inom de partier som redan finns är. Det sades en gång att en moderat som sade nej till euron ändå är lika god moderat som alla andra medlemmar. Om ett nytt parti bildas inför eurovalet på grund av de etablerade partiernas stelhet är detta ett dåligt betyg för de fyra som finns.
Det vi ser är ju en diskussion som äntligen struntar i att utgå från redan satta s-teser utan utvecklar sina argument på egen hand. Man kan undra när spänningarna inom socialdemokratin kommer till ytan inför eurovalet. För monoliten saknar knappast inre sprickor, det fick vi tydligt demonstrerat för oss i höstas. En borgerlig nejlista till EU-grundlagen kan mycket väl öppna dammluckorna för liknande listor på den röda sidan staketet.
EMU-valet visade med all tydlighet hur de nya politiska fronterna kan komma att gå i framtiden. Många framtidsfrågor kommer att kretsa kring gränsdragning mellan nationalstat och EU och vad vi vill med Europas integration. I dag är den strävan tyvärr ofta ett elitfenomen. Medan misstron mot EU-centralismen löper som en tråd från konservativa till nyliberala gräsrötter. Här har i synnerhet moderaterna ett starkt ansvar.
Som den tidigare statssekreteraren Krister Thelin frågade i en debattartikel nyligen: hur energiskt är partiet i det motstånd mot överstatlighet som ändå finns i partiprogrammet? Ett antal länder inom EU kommer att rösta om denna nya grundlag. Förr eller senare måste diskussionen väckas på det nationella planet. På det viset gör Medborgare mot EMU en insats i den svenska debatten. Samtidigt som rörelsen riskarerar att spränga oss alla i småbitar.
Mer om EU:s grundlag och konventet
Märkligheter som sprids som om de vore sanningar, är
att det går så mycket bättre för Danmark, Sverige och
Storbritannien för att de står utanför euron.
Barometern 18/8 2003
Om stabilitetspakten ska vara en stabilitetspakt och inte bara
allmänt prat ska den gälla för alla. De hårda reglerna ska
inte bara gälla små utkantsstater, som Portugal, Finland eller
Sverige.
Barometern 22/7 2003
Sture Eskilsson intervjuad av Per Dahl
Vi ska inte inbilla
oss att ett litet land som Sverige har ett dyft givet inflytande i EU, oavsett
euro eller inte EU har blivit ett kompensationsprojekt för svenska
politiska eliter. Och till de politiska eliterna räknar jag även de
stora organisationerna, också näringslivet
Barometern 26/6 2003
Jag tror för min del att länder måste klara
sina interna problem själva. Lika svårt som det är att
införa demokrati utifrån i ett land som inte är vant vid den,
lika svårt är det att införa en förnuftig ekonomisk
politik den vägen.
Ändå kommer jag nog att rösta "ja"
i september.
Per Dahl, politisk chefredaktör,
Barometern 3 Mars 2003
USA och Europa - före detta allierade?
Robert Kagan: "It is time to stop pretending that Europeans
and
Americans share a common view of the world
Sylvia
Asklöf
Barometern 28/1 2003
Den europeiska gemensamma
skattepolitiken
måste bekämpas
Barometern 14/1 2003
Ännu är ingen stolt över
att vara europé
Sylvia Asklöf, politisk redaktör
Barometern, Onsdag 18 December 2002
Europas Förenta Stater?
Per
Dahl, Barometern
2002-10-29
Vår framtid -
valrörelsens största ickefråga
Barometern
2002-09-21
Bra med grundlagens
bakhasor!
Barometern Torsdag 16 Maj 2002
En sådan politik (buffertfonder)
kommer
resultera i samma missnöje som vi ser i Norge
Ledare i Barometern
2002-03-13
Ovisligt snabb till verkning (grundlagen)
Barometern, ledare 2002-02-01
EU-grundlagen kräver svensk
grundlagsändring!
De partier som är positivt
inställda till EU-samarbetet upprepar att det grundlagsförslag som
skrivs är av mindre betydelse.
Mot detta står i stark kontrast
statsvetenskaplig och juridisk expertis.
Man kan citera ur Uppsala
universitets 9 september ivägsända remissvar till UD som konstaterar
att den nya EU-grundlaagen i princip kan slå all svensk grundlag
över ända:
”Juridiskt synes en aktiv ratificering av artikel
I-10 ge unionsrätten företräde även framför
successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen” (s 4).
Barometern 11/10 2003
EU-grundlagen kräver svensk grundlagsändring!
Senast nästa fredag ska partierna i riksdagen ha synpunkter på Sveriges linje om EU:s nya författning. Debatten om grundlagen har inte varit utbredd, möjligen med undantag för denna tidnings envetet återkommande ledare. Men det finns goda skäl för envetenheten.
De partier som är positivt inställda till EU-samarbetet upprepar att det grundlagsförslag som skrivs är av mindre betydelse. Mot detta står i stark kontrast statsvetenskaplig och juridisk expertis. Man kan citera ur Uppsala universitets 9 september ivägsända remissvar till UD som konstaterar att den nya EU-grundlaagen i princip kan slå all svensk grundlag över ända:
”Juridiskt synes en aktiv ratificering av artikel I-10 ge unionsrätten företräde även framför successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen” (s 4).
EG-domstolen kommer alltså kunna ändra tryckfriheten och avsätta huset Bernadotte från Sveriges tron om den så vill, utan att Sveriges riksdag har något att säga till om.
Uppsala universitet påtalar också den generalklausul i EU-grundlagsförslaget som ger kommissionen rätt att i nödfall ingripa i medlemsstater när det gäller kommunikationer, follkhälsa, energiproduktion, forskning och brottsbekämpning. Utan att Sveriges riksdag kan säga ett ord.
En rapport från Instutet för Europapolitiska studier visar i sitt remissvar på hur EG-domstolens och även nationella domstolars ställning stärks markant, på i första hand politikers bekostnad.
Hur kommer sig denna underliga tystnad från i första hand borgerliga partiers sida? En förklaring är att EU-grundlagsförslaget innebär en ökad grad av maktdelning, som vattnar ur den folksuveränitetstanke som ligger till grund för Sveriges egen nuvarande konstitution. Den som kodifieras i satsen ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”.
Många borgerliga debattörer, däribland denna tidning, har påtalat behovet av ökade maktdelningsmoment Sverige. Men frågan är om denna förändring ska smygas på oss. Borde den inte beslutas medvetet? Uppsala universitets svar innehåller passusen om en möjlighet för riksdagen. ”Men av politiska bekvämlighetsskäl väjer den ändå att ratificera fördraget och hålla god min.” Men inte ens ökade rättigheter för medborgaren bör smygas på denne på grundlagsvidrigt sätt.
Som liberal halvfederalist hoppas jag på fortsatt
integration och därmed sammanhängande subsidiär
maktöverföring på ett begränsat antal områden.
Men befarar det värsta, att inget ändras.
Mats Johansson , SvD 12/10 2003
Märkligheter som sprids som om de
vore sanningar, är att det går så mycket bättre för
Danmark, Sverige och Storbritannien för att de står utanför
euron.
Barometern 18/8 2003
Märkligheter som sprids som om de vore sanningar, är att det går så mycket bättre för Danmark, Sverige och Storbritannien för att de står utanför euron. Det har trummats ut av bland andra Maria Wetterstrand. Det har hon inte några belägg för. Euron har funnits alldeles för kort tid för det. Att euro-området kommer drabbas av asymetriska chocker, med recessioner i ett område och högvarv i en annat, är också spekulationer. Det är ett skräckscenario, ägnat att skrämma. Sanningen är att ingen vet.
Den här debatten handlar i stället om något helt annant. Valet handlar om vårt förhållande och vår inställning till övriga Europa. Det vi egentligen tar ställning till är lockelsen att ingå i en större gemenskap. För varje framåtriktande person borde valet vara synnerligen enkelt.
Vi behöver en injektion i den svenska ekonomin, vilken den socialdemokratiska regeringen ensam inte klarar av att ge.
Det handlar om vikten av att den svenska kronan inte perforeras och förvandlas till en pesetas-valuta när euron oombedd börjar cirkulera i landet efter ett nej. Tjugo av trettio företag i Kalmar kommun accepterar till exempel euron som betalningsmedel.
Ett förlorat val till nej-sidan skulle vara en bugning till alla dem som tycker att Sverige bör hålla sig på sin kant. Om ja-sidan förlorar, löper Sverige stor risk att bli det sista landet runt Östersjön som inför euron. Då har vi förlorat tid, marknadsandelar och pengar, helt frivilligt. Det vore totalt vansinne.
Sture Eskilsson intervjuad av Per Dahl
Vi ska inte
inbilla oss att ett litet land som Sverige har ett dyft givet inflytande i EU,
oavsett euro eller inte EU har blivit ett kompensationsprojekt för svenska
politiska eliter. Och till de politiska eliterna räknar jag även de
stora organisationerna, också näringslivet
Barometern 26/6 2003
Jag tror för min del att länder
måste klara sina interna problem själva. Lika svårt som det
är att införa demokrati utifrån i ett land som inte är
vant vid den, lika svårt är det att införa en förnuftig
ekonomisk politik den vägen.
Ändå kommer jag nog att
rösta "ja" i september.
Per Dahl, politisk chefredaktör,
Barometern 3 Mars 2003
Behöver Sverige en ekonomisk förmyndare? Den rubriken förekom i Svenska Dagbladets debattserie om EMU. Inlägget var fil dr Birgitta Swedenborg, en av dem som säger nej till EMU.
Det intressanta är att hon mycket effektivt sammanfattar många av de outtalade ja-motiven. Ja, tänker många borgerliga, Sverige behöver en ekonomisk och kanske även politisk förmyndare.
Som Swedenborg skriver, om verklighetsfrämmande ekonomiska krav inte kan kompenseras, utan framkallar utbredd arbetslöshet, kan dessa krav tämjas. De nationalekonomiska nackdelar som EMU kan medföra får vi ta för att på detta vis minska de stora organisationernas, fackens och politikernas möjligheter att styra ekonomin. Hotet om hög arbetslöshet tvingar fram reformer som vi inte mäktar med att besluta på annat sätt.
Detta är, som Swedenborg konstaterar, ett politiskt argument, inte ett ekonomiskt.
Den fråga som ligger i förlängningen är om det också är riktigt. Kan de reformer på olika områden som Sverige så väl behöver drivas fram uppifrån och utifrån via EMU när de inte kan dras igång av vår egen inhemska politiska förmåga?
Risken är att detta inte går, av samma anledning som man inte kan få hästen att snabbt klara högre hinder genom att låta någon utomstående med ens höja dem alla med några extra decimeter. Sannolikheten är stor att hästen river ändå. Förmår Organisations-, Parti- och Facksverige uppfatta de nya förutsättningarna och förankra reformer hos sina respektive grupper så snabbt att vi kan undvika ekonomiska problem? Eller kommer vi att likt det forna Östtyskland köra in i en samhällsekonomisk vägg?
Kanske är EMU en politiskt svag borgerlighets hopp om hjälp utifrån?
Jag tror för min del att länder måste klara sina interna problem själva. Lika svårt som det är att införa demokrati utifrån i ett land som inte är vant vid den, lika svårt är det att införa en förnuftig ekonomisk politik den vägen.
Ändå kommer jag nog att rösta "ja" i september. Varför? På nyårsafton, när jag stod och lagade kalvfilé till festen, kom jag in på EMU med infodirektören i ett svenskt industriföretag, som putsade silver vid köksbordet.
"Tror du att svenska leverantörer han en chans", utbrast han, "om en koncern måste välja mellan underleverantörer med valutatrassel eller utan? Med all «just in time-filosofi«?" "Kommer en ekonomichef på kontinenten att vilja ha trassel i tabellerna?"
Nej, naturligtvis inte. Ska en inköpschef i Tyskland välja kugghjul, bromsbelägg eller svetsade avgasrör från Sverige får det inte finnas extra friktioner. Och svenska småförtetag, de är numera i hög grad underleverantörer.
Det är i svenska småföretag de nya arbetstillfällena ska skapas. Vi har inte råd att lägga krokben för dem. Vi får bara hoppas att fasta växelkurser och avskaffad riksbank får den effekt många borgerliga hoppas på.
| Tänk om det inte fungerar Valutaunionen är ett stort vågspel. om den skulle förverkligas. Det kan visserligen hända att en gemensam valuta skulle tvinga fram den anpassning som krävs för att den ska fungera: en samordnad finanspolitik, flexibla arbetsmarknader, och överföringar av människor och resurser mellan länderna. Men tänk om det inte fungerar. Gunnar Wetterberg, nu Samhällspolitisk chef på SACO |
|
Två tidigare försök att få till
stånd ett intimare monetärt samarbete mellan Europas stater - med
Werner-planen 1971 och EMS (det europeiska monetära samarbetet) 1979 - har
båda misslyckats. Sannolikheten för ännu ett, större,
misslyckande har inte minskat: inga egentliga säkerhetsventiler har
skapats. |
Två tidigare försök att få till
stånd ett intimare monetärt samarbete mellan Europas stater - med
Werner-planen 1971 och EMS (det europeiska monetära samarbetet) 1979 - har
båda misslyckats. Sannolikheten för ännu ett, större,
misslyckande har inte minskat: inga egentliga säkerhetsventiler har
skapats.
Trots detta tror jag att EMU är bra för
Europa.
Magnus
Blomström i DN 98-02-02
USA och Europa - före detta allierade?
Robert Kagan: "It is time to stop pretending that Europeans
and
Americans share a common view of the world
Sylvia
Asklöf
Barometern 28/1 2003
Alltmedan krisen mellan USA och Irak tornar upp sig på världshimlen, står Jacques Chirac och Gerhard Schröder och skakar hand i tv. De gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland, numera konkurrenter inom EU, har för tillfället stöd i varandra i målet att förhindra, eller åtminstone dra ut på, ett krigsutbrott.
Förhållandet mellan USA och Europa är inte vad det har varit. I somras publicerade Robert Kagan sin uppsats "Power and Weakness", en tiosidig reflektion över hur Europa och USA glidit isär under decenniet som följt på Warszawapaktens fall. Medan det kalla krigets skugga har dragit bort och Sovjet-unionen blivit ett minne blott, har Europa klivit av den världspolitiska arenan för att koncentrera sina krafter på sin integration och sitt fredsbyggande arbete.
Europa har, enligt Kagan, trätt in i ett posthistoriskt fredsparadis.
Man tror sig ha hittat formulan för världsfred - en formula man, naturligt nog, vill exportera. Detta alltmedan USA - ensam i världen om makten - blir terroristernas främsta mål, och därmed tvingas freda sig med rå styrka.
Uppsatsen har blivit något av ett landmärke bland statsvetare. Dess inledningsord är numera välkända: "It is time to stop pretending that Europeans and Americans share a common view of the world (...)". Alltså: Det är dags för européer och amerikaner att sluta med att låsas att man delar samma syn på världen.
Robert Kagan menar att USA:s och Europas skilda syn på saker och ting har djupa historiska rötter. Européerna fruktar militär styrka och chauvinism - dels eftersom man på nära håll sett vad dettat kan orsaka, dels för att man inte längre besitter denna militära styrka.
Kagan förtydligar: Det är mer troligt att en jägare med ett gevär skulle försöka skjuta en kringströvande björn. En jägare med kniv däremot, skulle helst hålla sig undan.
I detta års första nummer av The Economist kan man också läsa en strålande intressant artikel (vilken för övrigt hänvisar till Robert Kagans uppsats) om värderingar i världen. Speciellt intressant är en rapport framställd vid Michiganuniversitetet. Under 25 års tid har man frågat människor i 78 länder kring värderingar och normer. Fram träder en intressant bild.
De sammantagna svaren från länderna har bidragit till att placera dem i en av fyra kategorier, byggda kring två axlar som korsar varandra.
Den horisontella axeln visar på vänstersidan så kallade överlevnadsvärderingar. Till sådana hör homo- och xenofobi. I denna kategori länder återfinns i princip hela det forna Östeuropa. På den högra sidan av horisontalaxeln visas så kallade värderingar för självförverkligande och livskvalitet.
Den vertikala axeln visar på den övre skalan så kallade sekulär-rationella värden, och på den nedre skalan traditionella värderingar - religion, familj, land.
Medan nästan hela Västeuropa (med Sverige som absolut extrem) hamnar i rutan för sekulär-rationella värderingar och självförverkligande, hamnar USA i rutan för traditionella värderingar och självförverkligande - i samma ruta som Argentina, Colombia, Irland och Mexico.
72 procent av amerikanerna säger att de är stolta över sitt land - en siffra som gör dem till ett av de mest patriotiska länderna i världen - i samma klass som Turkiet.
När det kommer till religion har USA mer gemensamt med nigerianer än med svenskar och tyskar, menar artikeln. Å andra sidan är inställningen till bland annat religion mycket kluven i USA. Politisk hemvist har mer att göra med kyrkobesök än med inkomst, menar The Economist, medan man i Europa tenderar att behandla moraliska frågor mycket tekniskt.
Både Kagan och The Economists slutsatser går ut på att USA och Europa är på väg att glida isär när det kommer till värderingar.
Living with a superpower Jan 2nd 2003 From The Economist print edition
http://www.economist.com/displayStory.cfm?Story_ID=1511812
Den europeiska gemensamma skattepolitiken
måste bekämpas.
Barometern 14/1 2003
Ett EU av det slag som Bo Ringholm förespråkar blir ett Europa som liknar den svenska högskattestaten. Ett regleringarnas, byråkratiernas, stagnationens och ofrihetens EU. Tyvärr finns risken att detta EU är en framtida verklighet. Ju fler element av överstatlig makt när det gäller Europas inre förhållanden, desto högre risk. Den europeiska gemensamma skattepolitiken måste bekämpas.
Bra med grundlagens
bakhasor!
Barometern Torsdag 16 Maj 2002
Propositionens stora knäckfråga har varit en i textlängd liten ändring när det gäller EU. Skall man kunna lämna åt EU att besluta om lag i Sverige och uppdra åt regeringen att sköta frågan utan att riksdagen får slutgodkänna resultatet?
Debatten har varit lika intensiv som förvirrad. Vissa hävdar att det hela bara är en teknikalitet, en redaktionell detaljändring av det som redan gäller i dag. Andra menar att förslaget lämnar fältet öppet för maktmissbruk och för att köra över svenska folkets möjlighet att påverka. Man har också menat att svenskarna riskerar att framstå som kusinerna från landet i EU-sammanhang, när man inte godtar förslagen.
Barometern-OT kritiserade redan i höstas tendensen att göra grundlagsinskränkningar på lösa boliner.
Det intressanta har nu hänt, att oenigheten växt inom konstitutionsutskottet. Tidigare vände sig vänsterpartiet mot förslaget. De verkliga skälen har knappast varit omsorg om grundlagarnas och de medborgerliga rättigheternas helgd, snarare en käpp i hjulet på det EU man inte tycker om.
Nu har också moderaterna visat, att man inte alls är beredda att svälja förändringarna med hull och hår. Inte av motvilja mot EU, utan mot illa förberedda och oklara förslag. Och frågan är om socialdemokraterna vågar gå mot en valrörelse om de befinner sig i konflikt med det största oppositionspartiet i en grundlagsfråga.
Propositionen ska behandlas 4 juni; riksdagen avslutas 14 juni med 15 juni som reservdag. Så marginalerna är små. Och om man inte beslutar nu kommer valet, och eftersom grundlagar ska läsas två gånger med val emellan för att träda i kraft. Missar man nu får man alltså vänta tills 2006.
Men det finns ingen anledning att trumma igenom ett hastverk. Bara det faktum att debatten varit så förvirrad och ingen riktigt kunnat övertyga om vad ändringarna innebär visar med all önskvärd tydlighet att eftertanke behövs. Som exempel kan man ta uttrycket i propositionen "statsskickets grunder", som inte får ändras via EU. Avses monarkin, de demokratiska valen eller regeringsformens hela första kapitel?
EU är en nödvändig del av vårt Europa. Men EU måste bygga på folks och nationers samarbete, inte utvecklas till en stat över staterna. Den tunga federation som till exempel folkpartiet förespråkar är knappast något för ett mångfaldens Europa.
Därför är det viktigt att vi som EU-medborgare för en gångs skull tar våra grundlagar på största allvar och nu hellre väljer eftertankens än hastverkens väg.
En sådan politik (buffertfonder)
kommer resultera i samma missnöje som vi ser i Norge
Ledare i
Barometern 2002-03-13
EMU innebär flera tydliga fördelar för Sverige, för medborgare och företag - den underlättar ett friare utbyte av varor och tjänster. Alltså det som en gång var europatankens grundpelare. Den utökar på ett radikalt sätt marknaden för små och medelstora företag. I en region som Kalmar skulle det i praktiken betyda mycket.
Trots detta finns också tydliga risker med EMU-projektet. Den regionala anpassningen till Sveriges specifika ekonomiska problem kommer inte att existera längre. Räntor anpassas efter ett europeiskt genomsnitt. Den nya valutan kommer därför ställa hårda krav på lönebildningen i Sverige och de offentliga utgifterna. Orkar Sverige inte hålla tillbaka löner och strukturomvandla snabbt nog inför EMU kan vi drabbas av långdragen arbetslöshet.
En sak har vi lärt oss av Sveriges inrikespolitik hittills; finns det pengar så går de åt. Hur kan man tänka sig att det skall fungera att lägga upp flera miljarder i buffert för ett senare tillfälle när det behövs "bättre", medan man ute i verksamheten sparkar människor? Hur skall det beteendet förklaras för gemene man? En sådan politik kommer resultera i samma missnöje som vi ser i Norge. Människor kommer kräva att pengarna används här och nu. Det behövs ingen större insikt i politiska mekanismer för att förstå hur svår en sådan frestelse kommer vara att motstå för en sittande regering.
Ovisligt snabb till verkning
(grundlagen)
Barometern, ledare 2002-02-01
Ett lands styrelseform skall vara så härdig att inte de sämsta tänkbara politiker skall kunna skada demokratin
I det berömda memorialet från konstitutionsutskottet 1809, av Hans Järta, finns formuleringen om lagstiftande makten: visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd. Järta fångade andan i den lag som under nästan 200 år förde Sverige från envälde till parlamentarism. Hur är det med dagens efterträdare i konstitutionsutskottet? Är de Hans Järtas jämlikar? På torsdagen diskuterade utskottet propositionen 2001/02:72 om grundlagsändringar. Den går ut på att grundlagen skall ge regeringen rätt att utan att höra riksdagen godkänna överenskommelser inom EU:s ram.
Tidigare har det funnits en spärr när det gällt EU-samarbetet: möjligheten att delegera myndighetsmakt har gällt och gäller endast rena marknadsfrågor. Den spärren tas nu bort. EU har bl a i och med terrorangreppen mot USA börjat fatta beslut i t ex säkerhetsfrågor, något som de europeiska unionsfäderna - t ex Robert Schuman och Konrad Adenauer knappast förutsåg. Området för gemensamma beslut kan i dag utvecklas i många riktningar.
Inom EU har ju ett grundlagskonvent nu tillsatts under ledning av bl a den förre franske presidenten Valéry Giscard d’Éstaing. Att ge Sveriges regering alltså den verkställande makten rätt att utan slutligt godkännande av riksdagen den lagstiftande makten ge EU rätt till att utöva myndighet inom Sveriges gränser är en viktig principfråga, även om tillämpningen enbart gäller detaljer. Tung kritik mot förslaget har också hörts. Inte så mycket från de politiska partierna som t ex från professor Sverker Gustafsson, en av Sveriges tunga statsvetare. I en debattartikel i Svenska Dagbladet 13/1 frågar han bl a om det verkligen [är] ett välgrundat önskemål, att makten över utrikes- och välfärds- och rättspolitiken skall gå att delegera?
Han undrar också om inte förslaget bryter de utfästelser som gavs av jasidan inför folkomröstningen om EU 1994. Konstitutionsutskottet beslöt på torsdagen att ordna en offentlig hearing i frågan. Det är ett gott beslut. Även om ändringen i grundlagen kan tyckas välgrundad nu måste den diskuteras i ett framtidsperspektiv. Ett lands styrelseform skall vara så härdig att inte de sämsta tänkbara politiker skall kunna skada demokratin. USA:s folkstyre överlevde t ex Watergatekrisen. Vårt och EU:s styrelseskick måste ha samma styrka.
Är då inte alla europeiska politiker goda och hänsynsfylla? Man kan påminna om den redan nämnde Giscard d’Éstaing, känd för smutsiga affärer med kejsar Bokassa. Man kan påminna om Italiens statsminister Berlusconi, som ligger i krig med sitt lands rättsväsen. Man kan påminna om Österrikes Haider eller Italiens postfascist Fini, som nu är minister. Man kan inte förutsätta alla makthavare i Europa är snövitt rena. Den linje som KU nu sent om sider slagit in på, som ger tillfälle till ytterligare sorgfällig prövning av grundlagsändringens följder, är mot den bakgrunden ett gott beslut i Järtas anda. I grundlagsfrågor är fart inte att föredra framför det visligt tröga.
