Folkpartiet välkomnar de förslag som EU-kommissionen lagt, även när de innebär steg mot överstatlighet med makroekonomisk övervakning och gemensamma strängare budgetregler.
Ett starkare ekonomiskt samarbete är bästa medicinen för Sveriges och det tättbefolkade Europas ekonomiska stabilitet.
Carl B Hamilton, ordförande i riksdagens EU-nämnd, SvD 28/11 2010

Början på sidan

Folkpartiet bryr sig inte om ekonomiska argument.
Folkpartiet vill gå med i euron, helt enkelt eftersom folkpartiet vill gå med i euron.
Katrine Kielos, Aftonbladet 21 maj 2010

ECB har satt räntor anpassade efter Tysklands behov. Spanien hade behövt en mycket högre ränta och nu överhettades istället den spanska ekonomin. En husbubbla växte fram, tyskt kapital rusade in och gödde den. När bubblan sprack (som bubblor gör) blev underskotten stora. Det spanska budgetunderskottet är alltså en konsekvens av krisen – inte en orsak.

I Grekland beror problemen på underskotten. I Spanien och på Irland på vilda lånepartyn som blev värre av euron. Det går inte att analysera krisen som ”om alla bara hållit ordning och följt reglerna skulle allt vara bra”.

Inte för att Folkpartiet bryr sig om ekonomiska argument. Folkpartiet vill gå med i euron, helt enkelt eftersom folkpartiet vill gå med i euron. För fredens skull! (det är dock oklart vem som skulle starta krig för att Sverige har kvar kronan). Att euron just nu riskerar att kollapsa ser Folkpartiet bara som ytterligare ett argument för att gå med i EMU. ”Sverige kan inte bara sitta på staketet”, menar Birgitta Ohlsson.

Full text

Tio års test av euron visar att domedagsprofetiorna kommit på skam.
Under krisen har euron visat sig vara en trygg hamn för euroländerna, och en tillflyktsort globalt.
Carl B Hamilton blog 8 februari 2010

Vi behöver inte än en gång utreda euron. Frågan är genomutredd och övermogen för beslut.
Till och med Lars Calmfors säger numera ja!
För Sveriges och Europas skull, låt oss i Sverige säga ja till euron. Ju förr dess bättre.

Full text

Början på sidan

Den ekonomiska krisen har också drabbat Europa, men fundamenten har förbättrats.
Johnny Munkhammar til Riksdagen 2010

Vem har rätt? Krugman eller Carl B Hamilton?
Rolf Englund blog 1 maj 2010

Den grekiska budgetkrisen har nått en kulmen.
EU reagerade på krisen som om den vore den första lånekris som någonsin inträffat.
Redan idag kan vi se kraven – och önskemålen – på att EU-samarbetet fördjupas. Här bör Sverige vara med fullt ut.
Olle Schmidt (fp) och Wolf Klinz (FDP) samt folkpartiets talesperson för ekonomi- och näringspolitik,
Carl B Hamilton, SvD Brännpunkt 30 april 2010

Det faktum att citatet ströks och att en redigerad version lades ut på nätet kritiseras också och ses som ett sätt att censurera verkligheten.
Det anses mycket besvärande för Margot Wallström, som av många förknippas med svensk öppenhet och insyn.
Carl B Hamilton (fp)kritiserar henne för att hon strök det kontroversiella avsnittet i talet.
DN reporter Sigrid Böe 14/5 2005

Tio skäl emot folkomröstning om EU-grundlagen
Carl B Hamilton, folkpartiet, 3/3 2005

Nyligen röstade Spanien om förslaget till ett nytt EU-fördrag. Bör inte också Sverige folkomrösta, då? Många tycker så. Dock inte jag och inte heller folkpartiet liberalerna. Detta av flera mycket hedervärda demokratiska skäl:

Det liggande förslaget till fördrag ändrar inte på något väsentligt sätt Sveriges nuvarande ställning inom EU, eller Sveriges rättigheter och skyldigheter inom unionen. Det innebär inte att förslaget skulle vara oviktigt. Inte alls!

Full text

Grundlagen

Top

SvD Näringsliv 10/12 2004:
I går ryckte även den folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton ut till Riksbankens försvar. I en interpellation till finansministern skriver Carl B Hamilton att det är orimligt att statliga myndigheter, som Ams, ”ägnar månad efter månad av sin skattefinansierade verksamhet åt att bekämpa rikets centralbank”.

Rolf Englund: Och det skall Carl B Hamilton säga som ”ägnar månad efter månad av sin skattefinansierade verksamhet åt att kämpa för att avskaffa rikets centralbank”.

Folkpartiets Carl B Hamilton säger att partiet kommer att stå fast vid sitt nej till folkomröstning.
Om vi mot förmodan får en omröstning i Sverige får man nog sätta hela medlemskapet på spel.
GP 22/4 2004

Ett skäl är att vi får slå vakt om riksdagsvalen som den överordnade kanalen för folkligt inflytande. Om vi mot förmodan får en omröstning i Sverige får man nog sätta hela medlemskapet på spel.

Och har man en fråga som EU-medlemskapet är det väl bättre att ha ett extra riksdagsval på den frågan än att ha en folkomröstning

Grundlagen

Carl B Hamilton anmäler tre ministrar till KU för att de flera gånger struntat i att informera riksdagen innan de gjort uppgörelser med övriga EU-länder
Bosse Ringholm, Laila Freivalds och Leni Björklund har brutit mot regeringens samrådsplikt och bör prickas av KU
DN 22/1 2004

Bosse Ringholm KU-anmäls för att han inte diskuterade med riksdagen innan han åkte till ett finansministermöte i Stresa i Italien i september i fjol och ställde sig bakom ett förslag som skulle innebära minskat inflytande för EU-parlamentet över EU:s budget.

Laila Freivalds anmäls för att hon i december inte gav riksdagen fullständig information när de fyra alliansfria EU-länderna begärde undantag från förslaget att införa ömsesidiga säkerhetsgarantier i EU:s nya grundlag. I de fyra ministrarnas brev till övriga medlemsländer gick de alliansfria betydligt längre i sina säkerhetsåtaganden än vad riksdagen informerats om.
- Utrikesministern förde EU-nämnden bakom ljuset, enligt Carl B Hamilton.

Leni Björklund anmäls för att regeringen under förra året lade fram flera förslag i EU:s debatt om "Europeisk säkerhetsstrategi", så kallade non papers. Inget av dessa förslag tog regeringen upp med riksdagens EU-nämnd.

Full text

Början på sidan

Borgerliga euroskeptiker
Skulle det bli ett nej blir det stark medvind för dem som står till vänster, misstror marknadsekonomin och ifrågasätter Riksbankens självständighet
Carl B Hamilton, SvD ledarsida 2003-08-21

Utanförskapets risker är stora
och stora kostnader med alternativet att vänta-och-se.
Carl B Hamilton, Sydsvenskan 5/8 2003

Nej-sidans argumentation blir alltmera besynnerlig.
Låt oss följa Finlands exempel den 14 september!
Carl B Hamilton Dagens Industri 16/5 2003

Sverige behöver inte öka beskattningen när vi övergår till euron. Men av någon obegriplig anledning ger socialdemokraterna och folkpartiet mer eller mindre oavsiktligt det intrycket.
Anders Wettergren, krönika, GP 27/3 2003

Det behövs en höjning av överskottet i de offentliga finanserna för att klara konjunktursvängningar, förklarade Göran Persson i onsdags. Samma uppfattning framförde samma dag statsrådet Gunnar Lund och den folkpartistiske riksdagsmannen och ekonomiprofessorn Carl B Hamilton vid ett seminarium arrangerat av Liberal Press och Vänsterpressföreningen.

EMU mer än pengar
Vid medlemskap behövs buffertar i stabiliseringspolitiken.
Men absolut inga buffertfonder.
Carl B Hamilton SvD Brännpunkt 5/12 2002

Dålig budgetdisciplin hotar svenskt EMU-ja
DI 2002-09-26

En skur av protester haglade i går mot EU-kommissionens förslag att tillåta Tyskland, Frankrike, Italien och Portugal att flytta fram målet att nå budgetbalans två år, till 2006. EU:s omsvängning försvårar för statsminister Göran Persson att få ett ja till euron i nästa års folkomröstning. "Det här kan självfallet användas som argument av EMU-motståndarna. Man ska inte undergräva förtroendet för stabilitetspakten vid dess första stora påfrestning", säger ekonomiprofessorn och EMU-anhängaren Carl B Hamilton.

HAMILTON VILL EJ TA UT EMU-SEGER I FÖRSKOTT
grön demokrati, monetär talibanism
(FL-Net/Ekonominytt, 020311)

Chefredaktör lämnar DN
DN 2001-01-24

HAMILTON VILL EJ TA UT EMU-SEGER I FÖRSKOTT
(FL-Net/Ekonominytt, 020311)

Även om svenskarna blir allt mer positivt inställda till euron kan man inte ta ut EMU-segern i förskott. Det konstaterar Carl B Hamilton, partistyrelseledamot och riksdagskandidat för folkpartiet.

”Folkomröstningen blir en hård och jämn fight, och med slutseger för ja-sidan. Det krävs ingen politikens Albert Einstein för att räkna ut att nej-sidan i en kommande kampanj kommer att satsa på allt utom euron, till exempel grön demokrati, monetär talibanism, och alternativet med fast växelkurs mot Norge”, kommenterar han den senaste opinionsmätningen från Sifo.

Enligt denna har nej-sidan minskat från 43 till 34 procent, medan ja-sidan ökat 4 procentenheter sedan december 2001. EMU-opinionen är därmed den mest positiva sedan Sifo började mäta.

Borgerliga euroskeptiker
Skulle det bli ett nej blir det stark medvind för dem som står till vänster, misstror marknadsekonomin och ifrågasätter Riksbankens självständighet
Carl B Hamilton, SvD ledarsida 2003-08-21

En borgerlig euroskeptiker bör tänka sig noga för innan hon eller han röstar nej: Den som väljer att ligga i samma dike som Ulla Hoffmann och Per Gahrton stöder inte bara ett nej, utan stärker också en politisk inriktning som strider mot grundläggande borgerliga värderingar.

Skulle det bli ett nej blir det stark medvind för dem som står till vänster, misstror marknadsekonomin och ifrågasätter Riksbankens självständighet. "Ett "nej" kan stärka den politiska vänstern, försinka en del av de strukturella reformer som näringslivet desperat önskar

Efter ett nej kommer finansdepartementet inte att efterfråga råd från borgerliga euroskeptiker som Lars Wohlin och Margit Gennser. Inte heller kommer nyanserade resonemang från ekonomen Nils Lundgren att beaktas. Nej, då kommer vänsterpartiets Ulla Hoffmann, miljöpartiets Per Gahrton och deras partivänner att i triumf gå till budgetförhandlingar i Rosenbad och kräva högre skatter, öppna för nya pålagor på företagssektorn, reformstopp på arbetsmarknaden och nej till privata alternativ.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson sade... att hans parti är emot EU:s stabilitets- och tillväxtpakt eftersom man - helt felaktigt - hävdar att den leder till en överstatlig finanspolitik.

Det är dags för borgerliga personer att betänka både marknadens underbetyg av nejsidan och risken för en stärkt vänsterpolitik vid ett nej. Se upp för sällskapet i nejdiket!

Full text

Chefredaktör lämnar DN
DN 2001-01-24

Anders Johnson har fått skarp intern kritik för sitt förslag att anställa folkpartisten Carl B Hamilton som ny ledarskribent.

Början på sidan

Nej-sidans argumentation blir alltmera besynnerlig.
Låt oss följa Finlands exempel den 14 september!
Carl B Hamilton Dagens Industri 16/5 2003

Är demokratin på väg att avskaffas i Finland? Det kan man undra efter att ha läst Sture Eskilssons artikel "Ja till EMU blir ett adjö till demokratin" (7/5). Vårt östra grannland gick med i eurosamarbetet från start, liksom elva andra europeiska demokratier. Tio demokratiska anslutningsländer är på väg in. Förre SAF-direktören Sture Eskilsson har begripit något som hela Finland inte fattat, och inte heller medborgarna i tjugo andra europeiska demokratier.

Dessa länder, som med vapen i hand kämpat för demokratins ideal mot både Stalin och Hitler (till skillnad mot Sture Eskilsson och andra svenskar) skulle alltså acceptera att euron avskaffar det som Hitler och Stalin misslyckades med: "Kärnan i ett demokratiskt system är folkets rätt att avsätta sina styresmän. (...) Med EMU blir den möjligheten till stor del illusion", skriver Eskilsson.

Det är groteska argument som den borgerliga nej-sidan nu trappar upp sin kampanj med.

"EMU-länderna är satta under förmynderskap genom den så kallade stabilitetspakten" (Eskilsson). Pakten, som kan ses som ordningsregler för ländernas budgetpolitik, är naturligtvis beslutad och ratificerad i alla EU-länders demokratiskt valda parlament, och den är bekräftad i återkommande allmänna, demokratiska val.

EU:s stabilitetspakt är dessutom - märk väl - mindre sträng än vår egen demokratiskt beslutade budgetlag, våra utgiftstak, överskottmål, balanskrav på kommunerna med mera.

Carl Rosenblad, ordförande i Consilium, tar Sveriges dåliga utveckling till intäkt för att Sverige inte ska gå med i eurosamarbetet (3/2). Innan Sverige kan gå med, anser han, måste Sverige reformeras till ett land som är mera likt de andra EU-länderna beträffande bland annat skattenivå, offentliga sektorns storlek och inställningen till arbete. Förre riksbankschefen Lars Wohlin brukar argumentera på liknande sätt.

Men, om dessa borgerliga nej-sägare får sin vilja fram den 14 september, kommer de att stå med lång näsa efter en nej-seger. Det är nämligen inga nej-sägare med borgerliga värderingar som sedan kommer att kallas till finansdepartementet för att påverka budgetpropositioner och ekonomisk politik.

Nej, det blir Ulla Hoffmans (v) och Per Gahrtons (mp) partivänner som i triumf drar in i finansdepartementets finrum och där driver på för högre skatter, reformstopp, nej till privata alternativ med mera.

Det är för mig obegripligt att inte Lars Wohlin och hans gelikar förstår att ett nej banar väg för ett ännu starkare anti-borgerligt och anti-liberalt inflytande över svensk ekonomisk politik och utrikespolitik (till exempel Natofrågan) än vi redan har.

Varför skulle det vara lättare att genomföra Rosenblads och Wohlins förändringar i riktning mot lägre skatter genom att Sverige ställer sig utanför samarbete med länder som redan har lägre skatter än Sverige? Och vars konjunkturmönster blir allt mera likt vårt eget, varvid också betydelsen av en egen räntepolitik minskar.

Det är rimligen mer naturligt att Sverige integreras ytterligare med dessa länder, än att vi fjärmar oss från dem.

Rosenblad skriver att "det starkaste argument som framförts för ett ja är att EMU är ett europeiskt politiskt projekt. Detta har dock inte underbyggts med någon närmare analys."

Det är inte sant. Det har skrivits hyllmeter om Europas politiska integration, inklusive analyser av Sveriges politiska överväganden i EU- och eurofrågan. Att Rosenblad är okunnig om de politiska analyserna innebär inte att de inte existerar

Staffan Ahlberg, IBS grundare, vill att "vi" ska enas om EU-projektets slutmål, innan Sverige går med i eurosamarbetet (24/2).

Men kan Ahlberg kanske först förklara vad som är "slutmålet" för Sverige? Den frågan borde rimligen vara enklare att besvara. Frågan framstår som bisarr, eller hur? Demokratier utvecklas så som vår egen och framtida generationer vill, och kan. Sverige, EU, liksom andra demokratier, saknar "slutmål".

"Vad händer om ett land gör sig av med något av sina viktigaste styrmedel, statsbudgeten, räntan och växelkursen", frågar Ahlberg.

Men som euromedlem har Sverige kvar sin statsbudget, skattepolitik, och flytande växelkurs beträffande (i dag) knappt halva utrikeshandeln (det blir en successivt mindre andel och växelkursrisk när andra länder går med i eurosamarbetet).

Ahlberg hävdar att "det starkaste [skälet] till att rösta nej är omsorgen om hela det viktiga EU-projektet." Rena snurren! Om Ahlberg tycker EU- och europrojekten är viktiga, torde han också anse att det är viktigt att projekten lyckas. Då borde Ahlberg arbeta för att Sverige engagerar sig mer i dessa projekts framtid, eller hur?

I stället argumenterar han för att Sverige med svansen mellan benen ska dra sig undan till en politiskt, kulturellt och ekonomiskt perifer position i Europa "av omsorg om det viktiga EU-projektet". Fan tro´t.

Låt oss inte krångla till saker och ting. Finland har erfarenhet av vad både politisk och ekonomisk oro och statsmannaskap innebär. Finländarna har under efterkrigstiden varit framgångsrika realpolitiker. Låt oss följa Finlands exempel den 14 september!

Finland

Professor Carl B Hamilton verkar inte (vilja?) förstå hur centralt det är att ha en uppfattning om målet för det ännu ofärdiga EU-projektet, innan man kan ta ställning till EMU.
Staffan Ahlberg, grundare av IBS, medlem Medborgare mot EMU
Dagens Industri 12/6 2003

Eurons framtid – Finlands alternativ
Boken är skriven av en finländsk grupp sakkunniga, EuroThinkTank,
under ledning av professor Vesa Kanniainen. 7.5.2014

‘Finlands euro-medlemskap inte nödvändigtvis värt mödan’, menar finländska nationalekonomer
– Den gemensamma valutan innebär välfärdsförluster för alla andra länder utom Tyskland

libera.fi/sv/euron-tulevaisuus/eurons-framtid-finlands-alternativ/

Kan den monetära unionen fungera utan en politisk union?
http://www.libera.fi/sv/blogg/kan-den-monetara-unionen-fungera-utan-en-politisk-union/

Huvudpunkter i Nils Lundgrens föredragning i Helsingfors
inför riksdagens utrikesutskott och inför Europakommitténs seminarium
den 21 september 1994

Finland recorded its eighth consecutive quarter without growth. Financial Times 21 May 2014

Början på sidan

EMU mer än pengar
Carl B Hamilton
SvD Brännpunkt 5/12 2002

Inom det ekonomiska fältet fokuserar bland andra f d riksbankscheferna Lars Wohlin och Bengt Dennis enbart på ekonomins stabilitet, men bortser från två andra viktiga aspekter: tillväxt och fördelningen av inkomster. Denna dubbla enögdhet är förvånande olycklig.

Eurons ekonomiska dimension är dessutom oskiljaktig från dess politiska. När svenskarna röstar den 14 september måste de med nödvändighet se eurofrågan i sin helhet.

"Den gemensamma valutan manifesterar i sig de europeiska nationernas
och folkens öde" Jacob Wallenberg DN Debatt 4/12 2002

Det kommer inte att finnas fyra valsedlar att välja mellan: ja/nej till eurons ekonomiska dimension och ja/nej till eurons politiska dimension. Det kommer bara att finnas två: ja eller nej till euron.

Den politiska dimensionen bör kännas mycket påtaglig för svenska väljare när de begrundar konsekvenserna av EU:s förestående utvidgning.

De nya EU-länderna har inte sökt några undantag från deltagande i den gemensamma valutan. Flera av dem kommer relativt snabbt att införa euron. Därmed ökar antalet medborgare i euroområdet redan inom fem-tio år med 74 miljoner, utöver dagens 300 miljoner.

Om Sverige säger ja till euron kommer därför snart hela Östersjöområdet utom Ryssland att ha en och samma valuta. Detta får sannolikt en enorm betydelse för Östersjösamarbetet, handel, och tillväxt i vårt närområde. Men också motsatsen gäller: det skulle bli en tung belastning för Sverige, svenskar och svenska företag, i umgänget med grannar och kunder runt Östersjön om vi skulle rösta nej, och ställa oss utanför när de andra länderna - Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland - väljer att arbeta med en gemensam valuta.

Att rösta nej till euron blir att säga "nej tack" till bl a våra baltiska grannländers önskan om ett allt närmare samarbete. Med Sveriges inträde blir nämligen euron för oss, eftersom vi bor här, i högre grad en Östersjövaluta än en Europavaluta. Den blir ett nytt sammanhållande kitt för människorna runt Östersjön.

För många av oss har ett sådant kitt ett enormt värde i sig. Endast den historiskt tondöve, eller likgiltige, kan bortse från värdet av euron som Östersjövaluta. Termen "flytande valuta" får med detta dessutom en helt ny innebörd.

RE: Vi minns slagorden om Östersjön som "ett fredens hav"

En fråga i folkomröstningen den 14 september kommer att vara möjligheten att klara hög sysselsättning i Sverige också i skeden med svagare konjunktur.

Vid medlemskap behövs buffertar i stabiliseringspolitiken.

Men absolut inga buffertfonder. Skälen är flera. Buffertfonder skulle - för att kunna spela någon verklig roll i stabiliseringspolitiken - samtidigt behöva vara så stora att de viktiga maktfrågorna från löntagarfondsstriden åter skulle blåsa upp. Ska LO och andra parter styra dessa väldiga fonder och därmed svenskt näringsliv? Vad blir fondernas samlade agerande vid sidan av målet om ekonomisk stabilitet? Regionalpolitik? Förstatligande? Hur kan fondernas agerande komma att ändras med ändrade politiska konjunkturer?

Ett andra skäl är att offentligt finansierade buffertfonder, som inte ligger under regering och riksdag är odemokratiska. I en demokrati borde det vara uteslutet att lägga en del av stabiliseringspolitiken under LO och andra korporationer med syfte att korrigera den demokratiskt valda regeringens politik, motbalansera den av riksdagens majoritet beslutade finanspolitiken och centralbankens räntepolitik.

Det är fullt tillräckligt med en regering, en riksdag och en centralbank (ECB). De som förespråkar buffertfonder förefaller inte ha tänkt igenom förslagets odemokratiska grundförutsättning.

Wanja Lundby-Wedin: Vi kom fram till följande förslag:
"att LO under förutsättning att lönebildningen visat sig tillräckligt stabil samt att ett strukturråd
med buffertfonder har tillskapats är positiv till att Sverige ansluter sig till EMUs tredje etapp,
den gemensamma valutan".

De finska buffertfonderna är för små för att kunna stabilisera ekonomin och har dessutom som syfte att något motverka det finska socialförsäkringssystemets inbyggda konjunkturförstärkande verkan.

Folkpartiet liberalerna menar att det behov som buffertfonderna är tänkta att fylla i stället ska klaras genom starka offentliga finanser i kombination med en flexibel samhällsekonomi. Då kan konjunkturvariationen i de offentliga finanserna (det som brukar kallas automatiska stabilisatorer) accepteras utan att statsfinanserna i grunden försvagas.

Sedan målets tillkomst har också folkpartiet stött målet att de offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel ska ha ett överskott på två procent av BNP. Sverige befinner sig dock nu i en situation där ålderspensionssystemet kommer att svara för två-procents-överskottet. Samtidigt kan naturligtvis inte pensionssystemets inkomster och utgifter användas som dragspel i konjunkturpolitiken.

Det är därför önskvärt att riksdagen beslutar om nya mål för överskott, som täcker in resterande del av den offentliga ekonomin: d v s staten och kommunsektorns balanser över en konjunkturcykel. Då måste riksdagen också ta upp den så kallade budgeteringsmarginalen i statsbudgeten, som i dag borde vara cirka 17 mdr kronor, men är nu nere i strax över 0 mdr kronor.

Fackets krav på buffert vid euro-medlemskap skulle faktiskt till stora delar genast kunna tillfredsställas om regeringen verkligen tillämpade de regler som redan finns om budgetmarginalen.

Början på sidan

Carl B Hamilton på SvD:s ledarsida 2000-11-07

EMU:s ekonomiska och politiska dimensioner är oskiljaktiga. EMU innebär överstatligt beslutsfattande i penningpolitiken.

Detta bejakade den socialdemokratiska kongressen så sent som i mars i år.

Sedan en tid driver Göran Persson och regeringen linjen att man bör göra om dagens EU till mera av en rent mellanstatlig organisation, d v s en alleuropeisk variant av det gamla handlingshämmade Nordiska rådet eller det lösliga, mellanstatliga Efta.

Därmed hänger regeringens politik inte ihop: Den kan inte med krav på logik och bibehållen trovärdighet på våren 2000 vara för det överstatliga EMU, och sedan på hösten samma år förespråka att det överstatliga EU omvandlas, och delvis upplöses, till förmån för ett urvattnat, mellanstatligt samarbete. Det är två oförenliga ståndpunkter.

Ett av flera skäl till detta är naturligtvis att EMU idag är en mycket central del av EU-samarbetet.

Eller tänker sig regeringen den underliga europeiska hybriden att ett starkt, överstatligt EMU - med Sverige som medlem - skall leva sida vid sida med ett löst sammanhållet, nygammalt ”Efta”? I så fall, vad händer med den socialdemokratiska kungstanken att ”politiken” inte bara skall ”matcha marknaden” utan helst också ta tillbaka makt från marknaden? Jo, precis motsatsen.

Det finns i själva verket en lång rad starka invändningar mot att ge upp EU:s överstatlighet, särskilt för ett relativt litet land som Sverige.

Den svenska kommissionären Margot Wallström har pekat på några av dem. Vad regeringen gör är ett återfall i den traditionella svenska linjen att säga nej till djupare politiskt europasamarbete.

Dock - eftersom EMU:s politiska och ekonomiska dimensioner är oskiljaktiga - innebär linjen denna gång att Sverige skulle dras in i ett slags ekonomisk neutralitetspolitik, som skulle skada de långsiktiga förutsättningarna för svensk ekonomi.

Om regeringen trots allt inte vill att Sverige skall slå in på en sådan linje bör den dels arbeta för att inom landet vinna gehör särskilt för EMU:s politiska dimension, dels i logikens namn sluta hävda positionen att Sverige är motståndare till gemensamt överstatligt beslutsfattande inom EU.

Carl B Hamilton
Professor

Den tydligaste trenden i DI/Gallups undersökning är att andelen positiva har minskat kraftigt. För första gången är 29 procent - mindre än en tredjedel av Sveriges befolkning - anhängare till EMU.

"Det finns fortfarande en effekt av omröstningen i Danmark. I kombination med en svag euro gör det att EMU-motståndet ökar", säger Carl B Hamilton, professor på Handelshögskolan i Stockholm. Den danska folkomröstningen för en knapp månad sedan om medlemskap i det europeiska valutasamarbetet EMU har alltså smittat av sig på den svenska opinionen. I Danmark röstade 53 procent nej mot 47 procent ja.

Början på sidan

Mats Linder i Finanstidningen 2000-10-10
Carl B Hamilton, professor och folkpartist, e-skickar ut nyhetsbrevet "Hamiltons Blandning". Han verkar också ha fått svårt att andas efter EMU-omröstningen i Danmark, där han tycker att det gick åt pipsvängen.

Senaste Sifo-mätningen av EMU-opinionen, med stor övervikt för nej-sidan, blev bara för mycket. Nu vill Carl B att opinionsinstituten ska ställa följdfrågan "varför". För han misstänker vad opinionen beror på. Och går på:

"Det rör nämligen den intressanta frågan om opinionsmätare, politiker och vanligt folk bör ta samma hänsyn till en meningsyttring, som vid svar på frågan 'varför?', skulle visa sig okunnig, ologisk, ytlig och främlingsfientlig, som till en meningsyttring som visar sig välinformerad, reflekterad och tolerant?"

Det finns de upplysta som tycker som Carl B Hamilton. Resten måste huvudsakligen bestå av rasistiska puckon.

EMU-opinionen är inte mogen i Sverige. Det märks om inte annat på de häftiga kasten i mätningarna. Det är säkert väldigt många, i båda läger, som inte kan argumentera så väl för sin position. Men svepande tal om "lägre ränta" kanske räknas som högsta visdom, om sagesmannen tycker rätt.

Mer om Carl B Hamilton

Början på sidan

Carl B Hamilton i Sv D 2000-01-14

Det är bra att Bo Lundgren tagit upp frågan om folkomröstning i EMU-frågan.

Efter EU-valet i juni 1999 har det tillkommit ett nytt moment i diskussionen om EMU och folkomröstning, nämligen risken för ett mycket lågt valdel tagande, med åtföljande dålig legitimitet för resultatet. Om valdeltagandet blir lika lågt som i senaste EU-valet (dvs 38,8 procent) kan den förlorande sidan alltid med betydande rätt hävda att utslaget inte duger som underlag för ett så viktigt poli tiskt avgörande som det om Sveriges förhållande till den gemensamma valutan.

Om FU-valet inte förmådde intressera väljarna särskilt mycket, har vi redan från början anledning att frukta att EMU-frågan av väljarna uppfattas som ännu mindre engagerande. Frågan uppfattas med rätta som abstrakt och komplicerad. Få väljare stöter på valuta- och utrikespolitiska frågor i sitt vardagsliv, till skillnad mot t ex skatter, omsorg, skola eller arbetslöshet. Det är säkert bl a detta som gjort att intresset för höstens studiecirklar och remisser om EMU varit matt.

Till detta kommer så synpunkten att någon variant av Göran Perssons "nej till nej" av många väljare kommer att uppfattas som att omröstningen är reducerad till enbart en fråga om tajmingen av Sveriges EMU-inträde. Det bör rimligen sänka det sannolika valdeltagandet ytterligare. Risken för ett mycket lågt val deltagande är alltså betydande.

Av bl a detta skäl bör istället Sveriges ställningstagande till EMU avgöras genom val till riksdagen, antingen i ett extra val ("nyval"), eller i det ordinarie riksdagsvalet 2002.

Det finns även andra viktiga skäl emot en folkomröstning:

EMU hänger ihop med övriga politiska frågor och bör inte brytas ut ur dessa samman hang. Om riksdagsmajoritetens vilja och folkomröstnings resultatet skulle hamna i konflikt med varandra blir svensk ekonomisk politik och Europa-politiken mardröm under årtionden. Ställningstagandet till EMU påverkar de flesta frågor som riksdagsvalrörelser brukar handla om, direkt eller indirekt. Vi bör slå vakt om riksdagsvalen som den överordnade kanalen för folkligt inflytande i en parlamentarisk demokrati som den svenska. Det är också där för som grundlagsfäderna beslutade att svenska folkomröstningar skall vara enbart rådgivande (med ett speciellt undantag i grundlagsfrågor).

En folkomröstning om EMU blir alls inte - som många oreflekterat kanske tror - en opinionsyttring sprungen direkt ur det svenska folkdjupet, och fri från den vanliga partipoliti ken. Frågornas formulering, valet av datum för omröstningen, uppgiften att driva ja- och nej-kampanj, samt tolkningen av folkomröstningsre sultatet måste med nödvändighet skötas av det partipolitiska systemet och i riksdagen.

En folkomröstning skulle leda till att EU-folkomröstningens JA och NEJ-sidor från 1994 återuppstår och gamla konflikter slår ut i full blom. Politiker, allmänhet och medier skulle komma att gräva upp de igenskottade skyttegravarna från striden 1994. Det som nationen istället skulle behöva är samling i Europafrågorna och inte fortsatt splittring.

De återkommande danska folkomröstningarna om EU frågor är definitivt inget föredöme utan bör istället tjäna som avskräckande exempel. Danmarks politiker lät på 70-talet Folketinget abdikera från ansvarstagande för Europafrågorna. Därmed satte politikerna ett mönster för EU-frågornas hantering i Danmark, som sedan dess förgiftat och för svagat dansk demokrati och parlamentarism. Denna destruktiva danska tradition skall vi inte importera!

Carl B Hamilton
Ledamot av folkpartiets partistyrelse

Replik av Drude Dahlerup

"Hamilton Blandning" är ett intermittent utgivet e-brev om aktuell ekonomi och politik, skrivet av Carl B Hamilton, professor, ledamot av folkpartiets partistyrelse och partner i Grufman Reje Management.
Tel: 0708-345 (mobil), 08-7369212 (Handelshögskolan), 08-756 44 81 (hem).
Vill Du tipsa någon om "Hamiltons blandning" startar vederbörande en prenumeration genom att skicka ett e-brev till kontakt@listserver.folkpartiet.se.
På ärenderaden skriver man subscribe hamilton. Om motsatsen önskas utförd, skriver man istället unsubscribe hamilton.
Du behöver inte skriva något i själva meddelandet.

Början på sidan

Carl B Hamilton ville inte ha folkomröstning